Hovrätten för Nedre Norrland, mål nr B 1041-11, dom meddelad 20 december 2011. Den tilltalade och målsäganden hade träffats på en rättspsykiatrisk klinik där den tilltalade var intagen. Målsäganden hade gjort slut ett antal gånger, men förhållandet hade återupptagits efter någon vecka. Paret hade inte någon gemensam bostad utan var bosatta på skilda orter. De besökte varandra relativt ofta och sov över hos varandra två till tre dagar i veckan. Hovrätten fann att mannen och kvinnan varit ett etablerat par som haft en känslomässig bindning till varandra och umgåtts på ett sätt som var jämförbart med vad som kan vara fallet i ett samboförhållande. Såväl tiden som de varit ett par, drygt sex månader, som den tid under vilka kränkningarna pågått, cirka tre månader, ansågs av hovrätten vara tillräckligt lång för att kvinnan skulle anses som närstående till mannen. Jfr NJA 2007 s. 874 om vittnesplikt och frågan om en kvinna som var förlovad med den tilltalade var att anse som närstående och därmed undantagen från vittnesskyldigheten enligt RB 36:3. HD konstaterar, med hänvisning till NJA 2004 s. 97 att det med närstå- ende numera måste jämställas situationer där två personer utan att vara sambor lever eller har levt i en fast parrelation. Mannen och kvinnan hade varit ett par i drygt ett år, de var förlovade men bodde på olika orter. HD konstaterar att paret inte är gifta eller sambor och kan inte anses ha haft sådan fasthet och varaktighet att det kan jämställas med ett samboförhållande. Vidare anför HD att deras planer på att gifta sig inte kan ifrågasättas, men att denna avsikt inte kommit till uttryck på sådant sätt som får krävas för att undan- taget från vittnesplikten av det skälet ska anses tillämpligt. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1702016-08-15 11:06:11
Hänvisas från p. 28 (s. 2019)
1.Bedömningen av om ett par som har ett förhållande utan att sammanbo med varandra är att anse som närstående i bestämmelsens mening görs utifrån omständigheter som gör förhållandet jämförbart med ett samboförhållande eller ett äktenskap. De omständigheter som kan ligga till grund för bedömningen av om det är fråga om ett etablerat parförhållande och att parterna därmed är att anse som närstående framgår av NJA 2004 s. 97.s. 2016
2.Av NJA 2004 s. 97 att omständigheter som kan medföra att parterna är att betrakta som närstående kan variera, men att de måste vara av kvalificerad art. De tre centrala omständigheter som lyfts fram är (1) den känslomässiga bindningen, (2) den praktiska bindningen som sammantagna kan medföra att den utsatta befinner sig i (3) en särskilt utsatt situation.s. 2016
3.Den första omständigheten, den känslomässiga bindningen, är en omständighet som kan visa på att parterna har ett etablerat förhållande och därför kan anses vara närstående i bestämmelsens mening. Faktorer som kan tala för att det finns ett sådant band är förhållandets varaktighet, hur paret och andra uppfattar deras relation och stabiliteten i förhållandet. Vidare kan omständigheter som att paret har eller har haft en sexuell relation visa på att det förelegat en känslomässig bindning. Dessa faktorer kan sammantaget visa på att paret har en sådan bindning till varandra som kan vara jämförlig med den i ett samboförhållande.s. 2016
4.När det gäller frågan om förhållandets varaktighet så ska det enligt HD vara av en inte obetydlig varaktighet. Någon närmare riktlinje för hur länge ett förhållande ska ha pågått ges inte. Att HD inte utförligare behandlar förhållandets varaktighet eller den omständigheten att förhållandet under flera tillfällen tagit slut för att sedan återupptas, skulle kunna tolkas som att förhållandets faktiska längd är av mindre relevans. Av relevans torde däremot vara om förhållandet har haft en sådan var-s. 2016
5.167 aktighet att det inneburit att den ena parten kan befinna sig i en sådan särskilt utsatt situation som fridskränkningskontexten innebär. Förhållandets längd, skulle med en sådan tolkning, inte utgöra en faktor som kan bedömas separat utan avgörande torde i stället bli hur situationen ser ut i det specifika fallet och om paret i det enskilda fallet kan anses ha en etablerad relation.s. 2016
6.Att underrättspraxis visar på ganska betydande variationer när det gäller förhållandets varaktighet kan sägas ge stöd för en uppfattning att tiden inte kan ses som en egen faktor. Till exempel ansågs omständigheten att ett förhållande endast varat i drygt två och en halv månad, tillsammans med att paret hade varsin bostad och inte hade några särskilda praktiska arrangemang, göra att paret inte var att anse som närstående i den mening som avses i BrB 4:4a. Mannen dömdes i stället för de enskilda gärningarna bestående i tre fall av misshandel, ett frihetsberövande, fyra olaga hot och ett sexuellt ofredande. I ett annat fall bedömdes ett förhållande av liknande längd göra att kvinnan var att anse som närstående till mannen. Paret hade träffats drygt två månader innan de blev ett par och förhållandet varade i drygt två och en halv månad. Tingsrätten, vars dom hovrätten fastställde, konstaterade att mannen och kvinnan var ett etablerat par som umgåtts i fem månader och att de därför var att anse som närstående.s. 2017
7.Vid bedömning av frågan om förhållandet är etablerat beaktas hur paret uppfattar sig själva, men också om de uppfattas som ett par av andra. Men det förhållandet att ett par uppfattas som ett par utåt behöver inte nödvändigtvis innebära att de bedöms som närstående i bestämmelsens mening. Ett exempel är ett avgörande där en man stod åtalad för grov kvinnofridskränkning. Tingsrätten ansåg att paret inte levt under äktenskapsliknande förhållanden eftersom det inte ansågs styrkt att mannen och kvinnan bott tillsammans mer än en kort tid. Mannen dömdes därför för grov fridskränkning, enligt BrB 4:4a st. 1. Hovrätten ansåg i stället att paret överhuvudtaget inte var att anse som närstående. Hovrätten gjorde följande bedömning:s. 2017
8.Av utredningen i förevarande mål framgår att M.E. och V.A. träffats av ens. 2017
9.händelse och umgåtts några kvällar. Därefter har M.E. egentligen utan V.A.s. 2017
10.vilja kommit att bosätta sig i hennes lägenhet. Som framgår av hovrättens 168s. 2017
11.bedömning har M.E. nästan omedelbart börjat förgripa sig på V.A. och när-s. 2018
12.mast egenmäktigt tagit kontroll över hennes liv. De bodde tillsammans is. 2018
13.V.A:s lägenhet under några dagar i november och december samt ytterligares. 2018
14.någon natt i början av januari. Därefter vistades de på annan ort varvid des. 2018
15.ibland övernattade i bilen och ibland på hotell. Det har inte framkommits. 2018
16.att de hade någon gemensam egendom. Även om de efter ett par veckors. 2018
17.”förlovat sig” finns det inget som tyder på att M.E. och V.A. verkligen hystes. 2018
18.sådana känslor för varandra att de avsåg att gifta sig eller sammanbo unders. 2018
19.äktenskapsliknande förhållanden. Det måste också beaktas vid bedöm-s. 2018
20.ningen av om de två var närstående att M.E. ljugit för V.A. om vem hans. 2018
21.egentligen var och sina förhållanden. Överhuvudtaget var omständigheternas. 2018
22.under den tid som de var tillsammans sådana att de inte kan anses ha varits. 2018
23.ett par även om de för utomstående kunde tyckas vara det. Vid en samlads. 2018
24.bedömning finner hovrätten att de inte varit närstående i den mening soms. 2018
25.avses i BrB 4:4a. Den tilltalade dömdes för de enskilda gärningar han begått mot målsäganden. Hovrätten menar att det trots att mannen och kvinnan var förlovade med varandra så fanns det inte något som tydde på att de verkligen hyste sådana känslor för varandra att de avsåg att gifta sig eller sammanbo under äktenskapsliknande förhållanden. Hovrätten ansåg därför att det inte var visat att det fanns en sådan känslomässig bindning att mannen och kvinnan kunde anses ha varit ett par, även om det kunde tyckas så för utomstående. Hovrättens bedömning visar ändå på den särskilt utsatta situation som målsäganden befann sig i. Hovrätten konstaterar att den tilltalade nästan omedelbart börjat förgripa sig på kvinnan och närmast egenmäktigt tagit kontroll över hennes liv.s. 2018
26.En ytterligare omständighet som också kan påverka bedömningen är att det finns (eller har funnits) en praktisk bindning mellan gärningsmannen och den utsatta. Med en praktisk bindning avses, enligt HD, de praktiska arrangemang som knyts till förhållandet för att underlätta ett liv tillsammans. Det kan t.ex. röra sig om att paret tillbringar en väsentlig del av sin fritid tillsammans, att de har gemensam mathållning eller att de har personliga tillhörigheter i den andras bostad. Avsikten torde vara att det ska handla om sådana praktiska saker som gör att situationen kan jämföras med den som normalt föreligger i ett samboförhållande.s. 2018
27.169s. 2018
28.Att förhållandet ska vara jämförbart med ett samboförhållande behöver dock inte innebära att paret bor på samma ort. En man och en kvinna som var bosatta på olika orter ansågs i ett hovrättsavgörande ha ett sådant förhållande som var jämförbart med ett samboförhållande. Paret besökte varandra relativt ofta och sov över hos varandra två till tre dagar i veckan. Målsäganden hade vid ett antal tillfällen avslutat förhållandet men det hade senare återupptagits efter någon vecka. Hovrätten ansåg att såväl den tid som de varit ett par, drygt sex månader, som den tid under vilka kränkningarna pågått, cirka tre månader, tillsammans med praktiska och känslomässiga bindningen, sammantaget innebar att kvinnan skulle anses närstående till mannen.s. 2019
29.Även om det föreligger en känslomässig bindning kan omständigheten att förhållandet inte präglats av en praktisk bindning medföra att parterna inte är att anse som närstående i bestämmelsens mening. Denna ståndpunkt kan motiveras med att det är det gemensamma vardagslivet som skapar den särskilda utsatthet som bestämmelsen avser att fånga. Med hänsyn till bestämmelsens bakomliggande syfte, att framhäva det särskilt straffvärda i kränkningar mot en närstående, bör därför det avgörande för att anse någon som närstående vara att den kränkta personen genom förhållandet befinner sig i en särskilt utsatt situation.s. 2019
30.NJA 2004 s. 97 kan tolkas så att den särskilt utsatta situationen har sin grund i att det föreligger en känslomässig och praktiskt bindning av 170 inte obetydlig varaktighet. Förekomsten av sådana bindningar skapar en särskild utsatthet eftersom de innebär att kränkningarna kan pågå över tid utan att de upptäcks och att de sällan kommer till myndigheternas kännedom. En särskilt utsatt situation torde dock också kunna föreligga även om den praktiska bindningen inte har varit sådan att den är jämförbar med ett samboförhållande. Det förhållandet att en kvinna vid flera tillfällen lämnat förhållandet men efter påtryckningar från mannen gått tillbaka till honom har t.ex. ansett tyda på att det funnits en stark känslomässig bindning mellan dem och att kvinnan därför befunnit sig i en utsatt situation även om den praktiska bindningen inte förelåg. Förhållandet mellan de olika bedömningsgrunderna behandlas vidare nedan i avsnitt 7.4.5.3.s. 2019