NJA 2015 s. 31 (fader och bror) där de gärningar som fadern och brodern gjort sig skyldiga visserligen haft till syfte att hjälpa H.H.A att undkomma ansvar för mycket all- varlig brottslighet (försök till mord och försök till grov misshandel) men att gärningarna inte innefattat några särskilt aktiva eller avancerade åtgärder från deras sida och inte heller inneburit att bevisning förstörts eller undanröjts. Att de härutöver hade ett mycket nära släktskapsförhållande till H.H.A med en nära och god relation, gjorde att bedömningen av omständigheterna kring gärningarna ansågs ringa och därmed straffria. Se även NJA 1990 s. 175 (bror) där förhållandet till brodern, tillsammans med att han handlat i stun- dens ingivelse (när han gömde den kniv brodern använt vid den grova misshandeln) och knappast torde ha försvårat utredningen, gjorde att brottet bedömdes som ringa och där- med straffritt. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att det lagstiftaren velat åstad- komma med en regel om ansvarsfrihet var att möjliggöra en friare bedömning än den tidigare gällande regeln, vilken innebär att tidigare straffria fall kan komma att omfattas av straffansvar, samtidigt som möjlighet införs att inte döma till ansvar i situationer som tidigare var straffbelagda. Varken det förhållande att mannen stått sin bror nära eller omständigheterna i övrigt kunde, enligt de skiljaktiga meningarna, leda till att hans gär- ning bedömdes som ringa. Jfr NJA 1990 s. 354 (fästmö) gällande ansvarsfrihetsregeln i BrB 17:2 för försök till främjande av flykt. Omständigheterna ansågs inte vara sådana att ansvarsfrihetsregeln var tillämplig på fästmöns handlande. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1372016-08-15 11:06:10
Hänvisas från p. 6 (s. 1985)
NJA 2015 s. 31 (fader och bror) där de gärningar som fadern och brodern gjort sig skyldiga visserligen haft till syfte att hjälpa H.H.A att undkomma ansvar för mycket all- varlig brottslighet (försök till mord och försök till grov misshandel) men att gärningarna inte innefattat några särskilt aktiva eller avancerade åtgärder från deras sida och inte heller inneburit att bevisning förstörts eller undanröjts. Att de härutöver hade ett mycket nära släktskapsförhållande till H.H.A med en nära och god relation, gjorde att bedömningen av omständigheterna kring gärningarna ansågs ringa och därmed straffria. Se även NJA 1990 s. 175 (bror) där förhållandet till brodern, tillsammans med att han handlat i stun- dens ingivelse (när han gömde den kniv brodern använt vid den grova misshandeln) och knappast torde ha försvårat utredningen, gjorde att brottet bedömdes som ringa och där- med straffritt. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att det lagstiftaren velat åstad- komma med en regel om ansvarsfrihet var att möjliggöra en friare bedömning än den tidigare gällande regeln, vilken innebär att tidigare straffria fall kan komma att omfattas av straffansvar, samtidigt som möjlighet införs att inte döma till ansvar i situationer som tidigare var straffbelagda. Varken det förhållande att mannen stått sin bror nära eller omständigheterna i övrigt kunde, enligt de skiljaktiga meningarna, leda till att hans gär- ning bedömdes som ringa. Jfr NJA 1990 s. 354 (fästmö) gällande ansvarsfrihetsregeln i BrB 17:2 för försök till främjande av flykt. Omständigheterna ansågs inte vara sådana att ansvarsfrihetsregeln var tillämplig på fästmöns handlande. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1372016-08-15 11:06:10s. 1986