Rättsfall

NJA 1990 s. 354

Citera

NJA 1990 s. 354

BibTeX

@misc{nja-1990-s-354,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1990 s. 354}},
  year         = {1990},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

7 hänvisningar i 5 artiklar · 7 stycken/fotnoter

Till den gamla frågan om straffbarheten av otjänliga försök. Vapenattrappen2 hänvisningar

Axel Holmgren · JT 2023 s. 695–733 · 2 ställen

Se NJA 2023 s. 393, p. 20. I sammanhanget hänvisar HD även till De tomma resväskorna NJA 1985 s. 544 och Flickvännens fritagningsförsök NJA 1990 s. 354. Se vidare nedan under avsnitt 5.2. 702RÄTTSFALLJT 2023–24fotnot 15 · s. 701
Se NJA 1990 s. 354.fotnot 60 · s. 713

Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning - fridskränkningsbrotten som rättslig konstruktion2 hänvisningar

Malou Andersson · 2016, s. 1–2035 · 2 ställen

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2010 s. 902–999 · 1 ställe

Vid bedömningen hänvisade HD till NJA 1985 s. 544, NJA 1990 s. 354 och NJA 1992 s. 679 och det framhölls att de nu nämnda fallen visserligen kännetecknas av att ”faran för brottets fullbordan undanröjts under brottets planering men innan brottet påbörjades” medan det i detta fall ”från början varit klart att [den tilltalades] avsikt att skjuta genom dörren inte skulle kunna förverkligas”. HD menade emellertid att det: ”förefaller svårt att motivera att en principiell skillnad skall göras mellan ett fall där fara för brottets fullbordan uteslutits på grund av att något av en tillfällighet inträffat innan brottet påbörjades och ett fall där det förelegat ett mer beständigt hinder mot brottets fullbordande, om det i båda fallen är fråga om omständigheter som från gärningsmannens utgångspunkt är slumpartade”. I målet var visat att kulan gått igenom dörren om det hade varit en vanlig dörr och att säkerhetsdörren genomborrats vid skott med samma vapen men med kraftigare ammunition. En ”objektiv bedömning från [den tilltalades] utgångspunkt” borde därför enligt HD utfalla så: ”att det varit antagligt att skottet skulle gå genom dörren och leda till uppsåtets förverkligande. ’Brottsplanen’ som sådan har med andra ord varit värd att ta på allvar”. Ett straffbart försök ansågs följaktligen föreligga. Två justitieråd var skiljaktiga och menade att det inte var styrkt att den tilltalade agerat uppsåtligen (dvs. att fråga inte var om ett vådaskott).Straffrättens allmänna del · p. 16 · s. 914

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

Högsta domstolen fann emellertid, även om den framhöll att underrätternas bedömning kunde anses stå i överensstämmelse med uttalanden i doktrinen och i praxis, att försökspunkten, allmänt sett, inte bör läggas alltför långt från den punkt vid vilken brottet fullbordas. Domstolen pekade särskilt på att förflyttningen i detta fall inte kunde anses som början på en förflyttning som innefattas i brottsbeskrivningen (här hänvisades till NJA 1990 s. 354) och på att det i detta fall krävdes ytterligare handlingar, vilka också kan anses som naturliga hållpunkter vid bedömning av huruvida försökspunkten uppnåtts, innan någon handling som omfattas av brottsbeskrivningen kunde vidtas.Straffrättens allmänna del · p. 9 · s. 899

Straffansvar vid brottsprovokation1 hänvisning

Petter Asp · 2001, s. 4–345 · 1 ställe

omständigheter har varit uppe till bedömning också i bl.a. NJA 1990 s. 354Medverkan till försök (etc.) · p. 40 · s. 250