Se t.ex. NJA 2013 s. 588 (garantställning). Frågan som prövades av HD var om en pojkvän till mamman hade ett sådant omsorgsansvar för hennes son att han därför hade ett garantansvar gentemot sonen.
Hänvisas från p. 2 (s. 6)
1.Våld i nära relationer har historiskt, och till viss del fortfarande, i straffrätten präglats av något som kan uttryckas som en dubbelhet. Samtidigt som våld mot anhöriga och närstående har betraktats som allvarligt har det ansetts finnas skäl att på olika sätt särreglera våldet för att värna om den privata sfären och familjelivets helgd. Införandet av ett brott i brottsbalken som framhäver det särskilt straffvärda i kränkningar mot en närstående är ur det perspektivet särskilt betydelsefullt. Fridskränkningsbrottens konstruktion medför att kontexten – familjen och hemmiljön – får en viktig roll för straffansvar. Avgränsningen till brottslighet som riktar sig mot en närstående utgör grunden för såväl bestämmelsens tillkomst som dess tillämpning. Avgränsningen ska ses utifrån den bakomliggande problematik som fridskränkningsbrotten är tänkt att motverka och utifrån den kontext som brott mot närstående förekommer i.s. 6
2.Genom fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a specialregleras ansvar för upprepade straffbara kränkningar mot en närstående person. Bestämmelsen skiljer sig därmed från de flesta andra brott i brottsbalken på så sätt att det finns ett uttryckligt krav på att brottet ska ha riktat sig mot en särskild grupp – en närstående eller tidigare närstående person. Begreppet närstående är dock inte reglerat i brottsbalken och har inte en enhetlig 130 betydelse i straffrätten. Olika begrepp används för att beskriva närståendeförhållandet och den personkrets som kan ingå tycks i viss mån variera utifrån det intresse bestämmelsen är avsedd att skydda. Det är därför inte givet vem som är att betrakta som närstående i straffrättsligt hänseende. Innebörden av begreppet närstående blir därför särskilt viktig i BrB 4:4a genom att det utgör en förutsättning för straffansvar.s. 6
3.Fridskränkningsbrotten består av två brottsrubriceringar, grov fridskränkning (första stycket) och grov kvinnofridskränkning (andra stycket). Bestämmelsens andra stycke särreglerar vissa särskilda närståenderelationer och är endast tillämplig i de fall gärningsmannen är en man och den utsatta är en kvinna. Med närstående avses enligt bestämmelsens ordalydelse en man och en kvinna som är eller har varit gifta, eller är eller har sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden. Enligt förarbetena till bestämmelsen menas med närstående i första stycket en person till vilken gärningsmannen har eller har haft ett förhållande och som bor eller har bott tillsammans med gärningsmannen. Som exempel anges fall där gärningsmannen är en kvinna och offret en man, eller fall där gärningsman och offer är av samma kön. Vidare omfattas enligt förarbetena vissa personer som är närstående till gärningsmannen på annat sätt. Som exempel på denna kategori närstående anges föräldrar, syskon, barn eller styvbarn till gärningsmannen samt andra nära släktingar. Också par som lever i en fast parrelation utan att vara sammanboende kan, enligt praxis, vara närstående om förhållandet präglas av en praktisk och känslomässig bindning av viss varaktighet som kan göra att den utsatte befinner sig i en sådan särskilt utsatt situation som avses i bestämmelsen. Att en person har en nära (kärleks-)relation med gärningsmannen behöver därför inte nödvändigtvis innebära att denne är närstående i bestämmelsens mening. Inte heller behöver relationer som innebär att offret befinner sig i en beroendeställning, eller i en särskilt utsatt situation, i förhållande till gärningsmannen, omfattas av närståendebegreppet i BrB 4:4a. Samti-s. 7
4.131 digt är de exempel som tas upp i motiven inte uttömmande vilket öppnar upp för att också andra personer, under vissa förutsättningar, kan vara att betrakta som närstående.s. 7
5.Detta kapitel behandlar den personkrets som kan, respektive inte kan, vara att betrakta som närstående i BrB 4:4a och hur begreppet har tolkats och utvecklats i rättstillämpningen. För att besvara frågan om vem som omfattas av kretsen närstående i fridskränkningsbrotten diskuteras hur begreppet närstående används i andra sammanhang i straffrätten och hur begreppet närstående i fridskränkningsbrotten förhåller sig till andra rättsliga definitioner av närstående. I motiven till flera bestämmelser i brottsbalken anges att det kan vara en försvårande omständighet att brottet har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående p.g.a. den särskilda utsatthet sådan brottslighet medför. Vidare kommer därför också de omständigheter som gör att brott mot närstående anses särskilt straffvärt att behandlas för att undersöka hur den särskilda utsattheten definieras. Utöver detta problematiseras de konsekvenser en avgränsning till en särskild personkrets kan få i förhållande till det bakomliggande syftet med bestämmelsen såsom det har beskrivits i kapitel 5.s. 8