5 · Bestämmelsen i BrB 4:4a

Inledning

1.Brottskonstruktionen i BrB 4:4a innebär att flera i sig kriminaliserade gärningar ska ses som en brottsenhet som ska tillmätas ett högre straffvärde än om de enskilda gärningarna bedömts var för sig. Utformningen av brottet ger möjlighet för domstolen att vid tillämpningen beakta det allmänna syftet bakom bestämmelsen, genom de öppna rekvisit som innebär att gärningarna ska ha inneburit en upprepad kränkning och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det handlar dels om att hänsyn ska tas till den kränkta personens hela situation, dels om att handlingar mot målsäganden som den åtalade tidigare dömts för eller där skuldfrågan annars är klar, kan bidra till ansvar för fridskränkningsbrott. I det att hänsyn, vid bedömningen av de enskilda gärningarna som fridskränkningsbrott, ska tas till den utsatta personens hela situation, ligger att kontexten inom vilken de enskilda gärningarna har begåtts har en särskild betydelse. Vidare sägs konstruktionen, att de enskilda gärningarna ska ses som en brottsenhet och därmed som ett brott, kunna medföra att vissa förenklingar avseende kravet på individualisering och precisering av de enskilda gärningarna kan godtas. Eftersom kravet på enhetlighet och förutsebarhet är särskilt höga inom straffrätten väcker dessa möjligheter bl.a. frågor om hur modellen förhåller sig till grundläggande krav på rättssäkerhet och förutsebarhet. Lagstiftarens intention att fånga upp allvaret i det upprepade och systematiska genom detta bredare perspektiv kan därför medföra ett dilemma när det ställs mot legalitetsprincipens krav och andra grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Det gäller såväl frågor om hur brottskonstruktionen förhåller sig till legalitetsprincipen som förbudet mot dubbelbestraffning samt kravet att den tilltalade ska ha möjlighet att förbereda sitt försvar. 116s. 5

2.Detta kapitel innehåller en översiktlig redogörelse av brottsbeskrivningen i BrB 4:4a, varefter de enskilda rekvisiten kommer att behandlas i efterföljande kapitel (kap. 6–8). I anslutning till den redogörelse som görs i detta kapitel berörs också några av de problemformuleringar som är kopplade till de olika rekvisiten och som utvecklas närmare i senare kapitel. I detta kapitel redogörs också för vissa straffrättsliga och kontextuella förutsättningar som är direkt kopplade till brottsbeskrivningen. Dessa framgår inte nödvändigtvis uttryckligen av bestämmelsens ordalydelse, men är ändå av betydelse för om de enskilda gärningarna sammantaget kan bedömas som ett fridskränkningsbrott. Det rör dels frågan om tidens betydelse, t.ex. kravet på ett tidsmässigt samband mellan gärningarna och hur detta kan påverka bedömningen i olika delar, dels frågor om konkurrens, dvs. frågan om vilka gärningar som domstolen ska dömas för särskilt. En ytterligare fråga är om gärningar som ligger vid sidan om de gärningar som omfattas av åtalet kan beaktas vid bedömningen av om de åtalade gärningarna kan anses utgöra ett fridskränkningsbrott. Dessa förutsättningar utvecklas och behandlas vidare i efterföljande kapitel i förhållande till varje enskilt rekvisit, men också till brottskonstruktionen som helhet.s. 6

3.I kapitel 6 behandlas begreppet närstående i fridskränkningsbrottet, dvs. frågan om vem som är att betrakta som närstående enligt bestämmelsen. I kapitel 7 behandlas sedan de brott som enligt brottskatalogen kan ingå i fridskränkningsbrottet, men också de konsekvenser avgränsningen till vissa särskilda brottstyper medför, liksom vilken betydelse grad indelningsf rågor kan få vid bedömningen av om de enskilda gärningarna kan anses utgöra ett fridskränkningsbrott. I kapitel 8 behandlas de rekvisit som sätter de enskilda gärningarna i en kontext – dvs. kravet på att var och en av gärningarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet och att de varit ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla. En sammanfattande analys av brottskonstruktionen som helhet, och en analys av vilka konsekvenser den nuvarande förståelsen av bestämmelsen har, görs i kapitel 9.s. 6

4.Som en röd tråd genom analysen av bestämmelsens rekvisit (kap. 7–10) löper frågan hur bestämmelsen i sin nuvarande utformning, med de rekvisit den innehåller, förhåller sig till det helhetsperspektiv som förespråkades av Kvinnovåldskommissionen och det i lagstiftningsprocessen uttalade syftet – att hänsyn ska kunna tas till den utsatta personens hela situation.s. 6

5.117s. 6

En särskild brottskonstruktion

1.Konstruktionen av fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a skiljer sig på från mer traditionella brottsbeskrivningar genom att flera enskilda gärningar ska ses som en brottsenhet där det särskilt straffvärda ligger utanför bedömningen av de enskilda gärningarna, dvs. i kontexten, genom att hänsyn ska tas till den utsattes hela situation.s. 7

2.Den konstruktion som fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a har utmanar på så sätt en mer traditionell lagstiftningsteknik. Hur konstruktionen ska förstås har diskuterats och kritiserats i den straffrättsliga doktrinen. Kritiken har i huvudsak handlat om de praktiska problem som följer av att enskilda gärningar ska ses i sitt sammanhang och omvandlas till ett brott av ett annat slag.s. 7

3.Utformningen av BrB 4:4a har bl.a. diskuterats i en artikel av Suzanne Wennberg. Wennberg diskuterar här ingående vilken typ av brottskonstruktion BrB 4:4a kan sägas utgöra. Wennberg avfärdar möjligheten att konstruktionen kan liknas vid ett perdurerande brott. Karaktäristiskt för sådana brott, menar Wennberg, är nämligen att brottet fortsätter att begås så länge det genom handlandet uppkomna tillståndet varar. Ett perdurerande brott, menar Wennberg, förutsätter inte ett handlande för att fortsätta det en gång påbörjade brottet, men att brottets upphörande förutsätter en positiv handling. Ett upprepat våldsbrott kan därför, enligt Wennberg, inte utgöra ett perdurerande brott eftersom upprepad misshandel inte skapar ett faktiskt tillstånd som endast kan hävas genom en positiv handling. Wennberg menar också att fridskränkningsbrotten inte heller kan anses utgöra ett kollektivdelikt. Wennberg påpekar att kollektivdelikt, till skillnad från fridskränkningsbrottet, inte med nödvändighet 118 innehåller ett krav på upprepat handlande, eftersom brottet är fullbordat vid den inledande brottsliga gärningen.s. 7

4.Wennberg menar i stället att brottskonstruktionen vilar på en konkurrensklausul som kan beskrivas så att summan av flera likartade brott betraktas som om den utgjorde en brottsenhet, vilket torde vara den rådande uppfattningen. Wennbergs uppfattning delas också av Nils Jareborg även om Jareborg påpekar att fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a är det brottsbalksbrott som skulle passa bäst som kollektivdelikt, men att det inte finns någon anledning att anse brottstypen vara kollektivdelikt.s. 8

5.Brottskonstruktionen kan, sammanfattningsvis, därför sägas vila på en konkurrensklausul där enskilda gärningar som sammantaget kan utgöra en brottsenhet.s. 8

Brottsbeskrivningen

Inledning

1.Den brottsliga gärningen innehåller flera moment som alla måste vara uppfyllda för att ansvar för brott enligt BrB 4:4a ska föreligga. Det krävs: (1) att gärningarna riktar sig mot samma person och att denne är någons. 8

2.som är, eller har varit, närstående till gärningsmannen, (2) att flera gärningar är uppe till domstolens prövning samtidigt och atts. 8

3.dessa utgör brott enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. brottsbalken eller innebärs. 8

4.en överträdelse av ett meddelat kontaktförbud, (3) att gärningarna var för sig har utgjort ett led i en upprepad kränknings. 8

5.av den utsatta personens integritet samt, (4) att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos dens. 8

6.som utsätts. Utöver detta finns ett i lagtexten outtalat krav på (5) att de brottsliga gärningarna har skett under en viss, sammanhållen, tid. Vidare följer av allmänna konkurrensrättsliga regler och principer att det ska dömas särskilt för vissa brott, vilka då inte kan ingå i konstruktionen av ett fridskränk-s. 8

7.119 ningsbrott (jfr särskilt moment 2 ovan). Härutöver framgår av motiven till bestämmelsen att gärningar som den tilltalade tidigare dömts för, eller där skuldfrågan annars är klar, kan beaktas vid bedömning av om gärningarna utgjort en upprepad kränkning (jfr moment 3 ovan).s. 8

8.I enlighet med huvudregeln i BrB 1:2 första stycket krävs att gärningsmannens uppsåt täcker de brott som de enskilda gärningarna utgör. När det gäller rekvisiten ”upprepad kränkning” och ”ägnad att”, är här fråga om s.k. normativa rekvisit. Det är därmed, i enlighet med vad som normalt gäller för denna typ av rekvisit, tillräckligt att gärningsmannen har uppsåt beträffande de faktiska omständigheter som läggs till grund för bedömningen, dvs. att gärningsmannen har uppsåt till de brottsliga gärningar som åtalet omfattar och som ligger till grund för bedömningen att gärningarna är ägnade att allvarligt skada självkänslan. Gärningsmannen behöver däremot inte själv ha dragit slutsatsen att gärningarna varit ägnade att skada självkänslan hos den utsatte.s. 9

Närstående

1.Fridskränkningsbrotten förutsätter att de enskilda gärningarna har riktats mot en och samma person och att denne är någon som är närstående eller tidigare närstående till gärningsmannen. Närståendekravet är en grundförutsättning för bestämmelsens tillämplighet och kan sägas vara det verktyg som lagstiftaren har valt för att fånga det särskilt skyddsvärda eller, omvänt, för att fånga våldets specifika karaktär. Om gärningsmannen är en man och den utsatta en kvinna som är eller har varit gift med gärningsmannen eller, som han bor eller har sammanbott med honom under äktenskapsliknande förhållanden ska gärningarna bedömas enligt bestämmelsens andra stycke (grov kvinnofridskränkning). Våld som riktas mot andra som räknas som närstående till gärningsmannen bedöms enligt första stycket (grov fridskränkning). Vem som är att betrakta som 120 närstående, och i så fall vilken kategori av närstående, är med beaktande av motiv och praxis inte helt tydligt. Begreppet närstående har medfört vissa gränsdragningsproblem, och särskilt har uppdelningen av bestämmelsen i två brott med delvis olika förutsättningar väckt frågor inom rättstill lämpningen. Dessa frågor blev föremål för prövning i NJA 2004 s. 97. Innebörden av begreppet närstående och vad närståendebegreppet kan innebära för möjligheten att bedöma ett antal enskilda gärningar som fridskränkningsbrott behandlas i kapitel 6.s. 9

Flera brottsliga gärningar

1.Brottsbeskrivningen kräver vidare att det ska vara fråga om brottsliga gärningar. I det ligger ett krav på att det ska vara fråga om flera gärningar som ska vara uppe till domstolens prövning samtidigt. Dessa gärningar ska, enligt bestämmelsen, vara straffbara var och en för sig och rymmas under någon av brottsbeskrivningarna i 3, 4, 6 eller 12 kap. brottsbalken, eller utgöra en överträdelse av meddelat kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:68) om kontaktförbud. Gärningarna kan, men behöver inte, vara av samma typ. Det kan således vara fråga om gärningar som i sig utgör t.ex. misshandel (BrB 3:5), ofredande (BrB 4:7) och skadegörelse (BrB 12:1), men också om upprepade fall av likartad brottslighet, t.ex. flera fall av misshandel. Under förutsättning att övriga rekvisit i bestämmelsen är uppfyllda kan t.ex. en man som vid tre tillfällen misshandlat sin hustru dömas för grov kvinnofridskränkning. Under samma förutsättningar kan en man som vid ett tillfälle misshandlat, vid ett annat tillfälle hotat och vid ett tredje tillfälle ofredat sin hustru dömas för grov kvinnofridskränkning.s. 10

2.121s. 10

3.De enskilda gärningarna bedöms då som en brottsenhet och det sammanhållande elementet är att var och en av de åtalade gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av brottsoffrets integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla. De enskilda brotten och förhållandet mellan dessa behandlas i kapitel 7.s. 11

Upprepad kränkning

1.Ett tredje krav som följer av bestämmelsens ordalydelse är att det ska vara fråga om en upprepad kränkning. Enligt motiven avses med upprepad kränkning sådana gärningar som tar sikte på den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfällen. Bestämmelsens krav på att det ska vara fråga om en upprepad kränkning innebär därför att det dels ska vara fråga om flera gärningar, dels att dessa är sådana brott som innebär en kränkning av den personliga integriteten. Hur rekvisitet i det hänseendet skiljer sig från kravet på att det ska vara flera gärningar uppe till domstolens prövning samtidigt är inte självklart, särskilt med beaktande av att de brott som kan ingå i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten ska vara just sådana som innebär ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Av motiven framgår dock att bedömningen av hur många gärningar som krävs för att de ska utgöra en upprepad kränkning får göras med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare de enskilda gärningarna är, desto färre gärningar ska, enligt motiven, krävas för att kränkningen ska anses som upprepad. Dessa uttalanden kan möjligen anses tyda på att kravet på upprepad kränkning innefattar någon form av brottsförutsättning som går utöver vad som följer av kravet på flera brottsliga gärningar och kravet på att gärningarna är ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den utsatte.s. 11

2.Utöver de gärningar som omfattas av åtalet kan enligt motiven också, för att kravet på en upprepad kränkning ska vara uppfyllt, beaktas gär122 ningar som gärningsmannen tidigare dömts för, eller där skuldfrågan annars är klar, om dessa är av liknande art och riktar sig mot samma närstående. Enligt motiven kan sådana gärningar tillsammans med de gärningar som åtalet omfattar de tidigare gärningarna visa på frekvensen och vanemässigheten i kränkningen av den utsatta personen och därmed bidra till att domstolen finner det styrkt att gärningarna utgjort en upprepad kränkning av den utsatte.s. 11

3.Den närmare innebörden av rekvisitet, hur detta har tolkats i rättstilllämpningen och hur tidigare lagföringar, liksom gärningar vid sidan av fridskränkningsbrottet, påverkar bedömningen diskuteras nedan i kapitel 8.s. 12

Ägnad att allvarligt skada självkänslan

1.Slutligen fordras enligt ordalydelsen i BrB 4:4a, att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada den utsattes självkänsla. I detta ligger ett krav på en viss kvalificering av de brottsliga gärningarna: det duger inte med ett antal gärningar vilka som helst. Av ordalydelsen framgår att det ska vara fråga om sådana gärningar som sammantagna är ägnade att allvarligt skada den utsattas självkänsla. I motiven anges att de brott som ingår i brottskatalogen för BrB 4:4a typiskt sett innebär att självkänslan skadas, men att det för straffansvar krävs att gärningarna är ägnade att skada självkänslan allvarligt. Att något ska vara ägnat att få en viss effekt (abstrakt faredelikt) gör att det inte krävs att brottsoffrets självkänsla verkligen har skadats, utan att det är tillräckligt att gärningarna typiskt sett leder till att självkänslan skadas allvarligt. I rekvisitet ligger ett krav på en viss kvalificering av de brottsliga gärningarna. När det gäller de lindrigare brotten kan detta, enligt motiven, t.ex. ske genom att gärningarna ingår i ett mönster som sammantaget leder till att den kränkta personen bryts ned. Vilka faktorer som kan vara sådana att självkänslan typiskt skadas allvarligt, och därmed kan medföra straffansvar enligt BrB 4:4a, framgår inte av motiven.s. 12

2.123s. 12

3.Både vid bedömningen av om gärningarna varit led i en upprepad kränkning och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan ska, enligt motiven, hänsyn tas till den utsatta personens hela situation. Det kan förstås som att det vid bedömningen av rekvisiten därför är möjligt att beakta såväl icke kriminaliserade beteenden som andra gärningar som gärningsmannen döms, eller har dömts, för även om de inte ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrottet. Huruvida rekvisiten öppnar för en sådan bredare bedömning är en av de frågor som kommer att diskuteras ytterligare i det följande. Rekvisitet ägnat att allvarligt skada självkänslan behandlas, tillsammans med rekvisitet upprepad kränkning, i kapitel 8.s. 13

Andra förutsättningar för bedömningen

Inledning

1.Utöver de förutsättningar som följer direkt av ordalydelsen i BrB 4:4a, finns vissa andra omständigheter som påverkar om de enskilda gärningarna sammantagna ska kunna bedömas som brott enligt BrB 4:4a. Det handlar dels om kontextuella förutsättningar när det gäller de enskilda gärningarna, särskilt det tidsmässiga sambandet, dels om straffrättsliga förutsättningar och begränsningar, t.ex. när det gäller frågor om konkurrens och vilken betydelse andra gärningar än de som ingår i åtalet har vid bedömningar enligt bestämmelsen i BrB 4:4a. Också dessa förutsättningar direkt betydelse för vilka gärningar som anses utgöra fridskränkningsbrott enligt BrB 4:4a. 124s. 13

Ett tidsmässigt samband

1.I motiven till bestämmelsen anges att de gärningar som kan utgöra brott enligt BrB 4:4a ”självfallet” ska ha skett under viss tid. Vad som inte explicit framgår av bestämmelsen, men som är av stor betydelse för om de enskilda gärningar som gärningsmannen har begått ska bedömas som fridskränkningsbrott, är därför det tidsmässiga sambandet mellan de olika gärningarna.s. 14

2.Konstruktionen av bestämmelsen – att flera enskilda, var för sig straffbara, gärningar kan ses och bedömas i ett sammanhang med beaktande av den kontext i vilken de företas – gör att den tid som förflutit mellan de enskilda brotten, men också den tid som förflutit innan gärningarna prövas i domstol, har betydelse på flera plan för om gärningarna kan bedömas som brott enligt BrB 4:4a. Till skillnad från flerfaldig brottslighet som sker vid samma tillfälle förutsätts vid brott enligt BrB 4:4a att brotten begås vid olika tidpunkter. Det tidsmässiga sambandet gäller inte bara de enskilda gärningarna utan det kan också få betydelse för frågan om huruvida målsäganden, beroende på förhållandets längd, är att anse som närstående och om de enskilda gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan.s. 14

3.Det tidsmässiga sambandet mellan gärningarna får emellertid framförallt betydelse för bedömningen av om gärningarna kan anses utgöra en upprepad kränkning av den utsatta personen, samt för bedömningen av om gärningarna kan anses vara ägnade att allvarligt skada självkänslan. För att de enskilda gärningar som gärningsmannen har begått ska uppfylla kravet på upprepad kränkning ska det föreligga ett sådant tidsmässigt samband mellan gärningarna att det finns skäl att bedöma dessa som en brottsenhet och i ett sammanhang. Har det gått en alltför kort eller lång tid mellan de enskilda gärningar som åtalet omfattar, kan detta medföra att gärningarna inte har ett sådant samband att de innebär en upprepad kränkning av den utsatte eller att de inte kan anses vara ägnade atts. 14

4.125 allvarligt skada självkänslan. Vilken betydelse tiden har för bedömningen av om gärningarna ska bedömas som fridskränkningsbrott och för frågor om preskription behandlas i de enskilda kapitlen, men frågan kommer framför allt att diskuteras i kapitel 8.s. 14

5.Den tid som förflutit innan gärningarna prövas har naturligtvis främst betydelse när det gäller frågan om preskription. Ett åtal för en gärning som är preskriberad ska ogillas och kan därmed inte medföra straffansvar (BrB 35:1). Den yttersta gränsen är fridskränkningsbrottets preskriptionstid (tio år) men de enskilda gärningar som kan ingå i ett fridskränkningsbrott preskriberas var för sig. Det innebär t.ex. att preskriptionstiden för misshandel av normalgraden är fem år, medan en misshandel som bedöms som ringa brott har en preskriptionstid på två år (för grov och synnerligen grov misshandel är preskriptionstiden tio, respektive femton år). Huruvida ett visst brott bedöms som av normalgraden eller som ringa brott får naturligtvis därför också betydelse för om brottet är preskriberat och därmed också för om brottet kan, respektive inte kan, bidra till konstruktionen av ett fridskränkningsbrott. Det förhållandet att ett visst brott är preskriberat kan, beroende på hur många andra gärningar det finns att bygga ett fridskränkningsbrott på, innebära att de gärningar som återstår inte är tillräckligt många, eller kvalificerade, att de sammantaget kan bedömas som brott enligt BrB 4:4a. Det är emellertid inte självklart att preskriberade gärningar saknar all betydelse vid bedömning av om brottsrekvisiten är uppfyllda. Huruvida och i vilken utsträckning preskriberade gärningar kan beaktas när det gäller frågan om gärningarna utgjort en upprepad kränkning diskuteras i kapitel 8.s. 15

6.Den tid som en relation har pågått kan, med hänvisning till praxis, ha betydelse när det gäller frågan om parterna kan anses vara närstående. Särskilt tydligt blir detta när parterna inte bor, eller har bott, tillsammans. I dessa fall kan frågan om relationen har varit av en viss varaktighet ha väsentlig betydelse för om parterna är närstående i den mening som avses i bestämmelsen och därmed om de enskilda gärningarna ska bedömas som fridskränkningsbrott enligt BrB 4:4a, eller som enskilda gärningar. 126 Förhållandets varaktighet, och hur det påverkar närståendebegreppet i BrB 4:4a, diskuteras i kapitel 6.s. 15

Gärningar utöver de åtalade gärningarna

1.Vid bedömning av om gärningarna utgjort en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet kan gärningar som den tilltalade tidigare dömts för beaktas, om dessa är av liknande art som de nu aktuella och om de riktat sig mot samma målsägande. Enligt motiven till fridskränkningsbrottet kan tidigare lagförda gärningar, eller gärningar där skuldfrågan annars är klar, belysa de förhållanden under vilka de åtalade gärningarna ägt rum. Tidigare brottslighet kan därmed bidra till att kvalificera de åtalade gärningarna som fridskränkningsbrott genom att de visar på ett mönster, utan att det därmed är fråga om att lagföra gärningsmannen för dessa gärningar ännu en gång. Särskilt i den situation att mönstret av upprepade kränkningar upptäcks först efter ett antal gärningar, där gärningsmannen redan dömts för de första, anses detta vara av betydelse.s. 16

2.Möjligheten att beakta tidigare lagföringar vid bedömningen av om de åtalade gärningarna utgjort en upprepad kränkning anses i förarbetena inte strida mot principen ne bis in idem, dvs. det faktum att gärningarna beaktas anses inte innebär att den tilltalade döms igen för den tidigare brottsligheten. I de allra flesta fall torde de gärningar som omfattas av det aktuella åtalet vara tillräckligt många och tillräckligt kvalificerade för att själva konstituera ett fridskränkningsbrott. I dessa fall utgör principen ne bis in idem inte ett problem. Också i dessa fall kan emellertid – om det är fråga om ett fåtal, relativt okvalificerade, gärningar – tidigare brottslighet få betydelse för att visa på frekvens och vanemässighet, och därigenom bidra till att uppfylla kravet på att var och en av (de åtalade gärningarna) gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning. Inte heller detta framstår som problematiskt. Förhållandet till ne bis in idem kan emellertid framstå som problematiskt om de åtalade gärningarna inte ensamma kan anses vara tillräckligt många för att kunna ligga till grund för ett fridskränkningsbrott. Anta t.ex. att det vid sidan av tidigare lag-s. 16

3.127 förda gärningar endast finns två relativt lindriga gärningar. I dessa situationer kan det vara viktigt att veta vilken utsträckning tidigare lagförda gärningar kan beaktas vid konstruktion av fridskränkningsbrottet. Tidigare brottslighets inverkan på fridskränkningsbrottet och förhållandet till ne bis in idem diskuteras i kapitel 8.s. 16

Frågor om konkurrens

1.Bestämmelsens konstruktion innebär vidare att det regelmässigt uppstår konkurrens mellan fridskränkningsbrotten och de brott som ingår i dessa. Normalt innebär detta att fridskränkningsbrottet konsumerar de gärningar som används för att konstruera fridskränkningsbrottet. Även om det inte framgår uttryckligen av bestämmelsen följer av förarbetena att vanliga konkurrensregler ska gälla, vilket betyder att vissa allvarligare brott ska ha företräde framför fridskränkningsbrotten. I här aktuellt avseende innebär det närmast en anvisning om att det ska dömas särskilt för grövre brott enligt 3, 4 och 6 kapitlet brottsbalken. Vid grov fridskränkning är det således möjligt att döma för en grov misshandel i konkurrens med ett fridskränkningsbrott, även om misshandel ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten. Det betyder i praktiken att de grövre brotten i 3, 4 och 6 kap. inte kommer att ingå i fridskränkningsbrottet. En sådan hantering kan måhända framstå som märklig, men ordningen blir mer begriplig om man betänker att fridskränkningsbrotten kan sägas syfta till att skärpa synen på gärningar som är mindre allvarliga sedda var för sig, men som anses påtagligt straffvärda om de ses i ljuset av varandra.s. 17

2.I sammanhanget bör noteras att gradindelningen av ett brott i sin tur kan påverkas av att brottet begåtts mot en närstående. I flera bestämmelser i brottsbalken anges, mer eller mindre uttryckligen, att en omständighet som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om grovt brott föreligger, är om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet, t.ex. genom att gärningen begåtts mot en närstående. Det betyder åtminstone teoretiskt att det förhållandet att en misshandel har begåtts mot en närstående person är en omständighet som kan göra brottet grovt, vilket i sin tur innebär att det inte kommer att ingå i fridskränkningsbrottet. 128s. 17

3.Brott som inte ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten kan inte beaktas vid bedömningen av om det föreligger flera gärningar. Däremot kan sådan brottslighet, t.ex. förolämpningar (BrB 5:3), påverka straffvärdet för fridskränkningsbrottet. Det torde eventuellt också vara möjligt att annan brottslighet kan beaktas vid bedömningen av kravet på upprepad kränkning och kravet på att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Detta under förutsättning att gärningarna kan anses utgöra en sådan typisk kränkning som avses i fridskränkningsbrottet. Det skulle i så fall inte vara fråga om en utvidgning av brottsenheten eller brottskatalogen utan om att sådana gärningar som inte omfattas av brottskatalogen i BrB 4:4a, på samma sätt som tidigare lagförda gärningar, påverkar bedömningen av de gärningar som ingår i åtalet, t.ex. genom belysa de förhållanden under vilka de åtalade gärningarna ägt rum. Frågor om vilka brott som kan beaktas, om betydelsen av gradindelning av brott, samt frågor om konkurrens kommer att behandlas framför allt i kapitel 7 men också i kapitel 8.s. 18

4.129s. 18