SOU 1995:60 Kvinnofrid, s. 302. Kommissionen hänvisade till NJA 1991 s. 83, om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel, där HD konstaterade att det inte utgör något absolut hinder mot en fällande dom att det exakta antalet hand- lingar av det aktuella slaget inte kan fixeras till tid och rum, utan endast kan anges inom vissa tidsramar och att åtal för en serie brottsliga gärningar av närmare angivet innehåll bör kunna bifallas ”utan att det blir till fullo utrett när och var de olika gärningarna har ägt rum”.
Hänvisas från p. 2 (s. 11)
1.Kvinnovåldskommissionens förslag innebar att ett nytt brott skulle tas in i brottsbalken. Bestämmelsen, som framförallt skulle ta sikte på våld och andra övergrepp mot närstående eller tidigare närstående kvinnor, skulle enligt förslaget innehålla två brottsrubriceringar. Ett första stycke, kvinnofridsbrott, avsåg situationer där brottet begicks av en man mot en kvinna som var närstående till honom. Ett andra stycke, fridsbrott, avsåg andra typer av relationer, t.ex. samkönade relationer.s. 9
2.En man som mot en närstående eller tidigare närstående kvinna använders. 9
3.våld eller hot om våld eller utsätter henne för annan fysisk eller psykisks. 9
4.påverkan, ägnad att varaktigt kränka kvinnans integritet och skada henness. 9
5.självkänsla, döms för kvinnofridsbrott till fängelse i lägst ett och högst sex år.s. 9
6.Om en man handlar som anges i första stycket mot en annan man, ellers. 9
7.om en kvinna handlar så mot en annan kvinna eller mot en man, döms förs. 9
8.fridsbrott till straff som där anges. Kommissionen menade att det vid brott mot kvinnor i nära relationer i och för sig kan vara fråga om enstaka övergrepp, men att det ofta rör sig om övergrepp som utgör ett led i en lång rad av brott, såsom misshandel, olaga hot och sexualbrott. Enligt kommissionen förhöll det sig ofta så att en brottsanmälan omfattade ett stort antal brottstillfällen. Kommissionen ansåg att detta medförde svårigheter för åklagaren som för att kunna väcka åtal behövde ha gärningarna preciserade till tid och rum och tillräckliga bevis avseende varje enskild gärning. En grundläggande viktig innebörd av det nya brottet var därför att vissa lättnader i åklagarens gärningsbeskrivning kunde medges. Kommissionen anförde:s. 9
9.103s. 9
10.För en kvinna som under en längre tid har levt i ett förhållande där hons. 10
11.blivit misshandlad är det emellertid inte bara de enskilda fysiska övergrep-s. 10
12.pen i sig som karaktäriserar kvinnans utsatta situation. Det är oftast intes. 10
13.ens möjligt för henne att i detalj beskriva vart och ett av övergreppen. Verk-s. 10
14.ligheten är i stället många gånger sådan att kvinnans tillvaro har varit helts. 10
15.präglad av våld och hot. Våldet har varit det normala, och tidsperioder utans. 10
16.våld hör i vissa fall till undantagen. Kvinnan beskriver därför övergreppens. 10
17.som en process. Ibland kan våldet till och med ha varit ganska begränsat.s. 10
18.Redan det latenta, outtalade hotet, och vetskapen om att mannen som hons. 10
19.sammanbor eller har sammanbott med när som helst kan utöva våld mots. 10
20.henne, utgör ett övergrepp mot kvinnan. Kommissionen menade att straffrättens krav på konkreta händelser som kan avgränsas och preciseras tidsmässigt inte stämde överens med de utsatta kvinnornas upplevelser av våldet som en process som pågår över tid och att det därför behövdes en ny straffbestämmelse som tog sikte på dessa specifika fall. Bestämmelsen skulle därför omfatta en rad olika handlingar som redan var kriminaliserade i olika straffstadganden, t.ex. misshandel, olaga hot och förolämpningar. Därutöver skulle bestämmelsen komma att innefatta vissa beteenden som inte är kriminaliserade, men som ändå starkt bidrar till att skapa den situation av psykisk terror som, enligt kommissionen, brottet var ett utslag av.s. 10
21.En särskild fråga gällde var brottet skulle placeras. Brottet ansågs på grund av dess karaktär framförallt utgöra ett brott mot frihet och frid. Brottet skulle enligt förslaget därför placeras bland frihet- och fridsbrotten i brottsbalkens fjärde kapitel i en ny 4 a §.s. 10
22.Straffet för brottet skulle motsvara minimistraffet för grov misshandel och straffskalan förslogs bli fängelse i lägst ett och högst sex år.s. 10
En ny brottskonstruktion
Närstående och indelningen i två separata brott
1.För ansvar för kvinnofridsbrott eller fridsbrott skulle fordras att brottet riktas mot en närstående eller tidigare närstående person. Med närstående avsågs framförallt makar och par som lever eller har levt tillsammans under äktenskapsliknande förhållande, men också andra närstående kvin104 nor till mannen, t.ex. hans mor eller dotter. Att också tidigare närstående skulle omfattas av bestämmelsen motiverades med att trakasserierna ofta fortsätter, och ibland också inleds, efter att kvinnan lämnat mannen.s. 10
2.Bestämmelsen skulle i första hand ta sikte på att skydda kvinnor från övergrepp av män, vilket ansågs borde tydliggöras i lagstiftningen genom en uppdelning i två stycken, där det första stycket skulle omfatta fall där en man gjorde sig skyldig till brottet mot en kvinna (kvinnofridsbrott) och där det andra stycket skulle omfatta fall där en man gjorde sig skyldig till brottet mot en annan man, eller fall där en kvinna var förövare (fridsbrott). Kommissionen motiverade indelningen med att det inte rådde någon tvekan om att gärningsmannen i regel kommer att vara en man och offret en kvinna. Kommissionen pekade dock på att även andra konstellationer avseende gärningsman/offer var tänkbara, t.ex. övergrepp i samkönade relationer, men också i förhållandet mellan vuxna barn och deras föräldrar eller motsvarande nära anhöriga. Såväl män som kvinnor kunde därmed vara både gärningsmän och offer och dessa relationer skulle alltså ingå i det andra stycket, fridsbrott. Föräldrars våld mot ett minder årigt barn skulle dock inte omfattas av bestämmelsen. Denna begränsning motiverades emellertid inte närmare.s. 11
Brotten – ett helhetsperspektiv
1.Genom bestämmelsen skulle det bli möjligt att ta hänsyn till den utsatta personens hela situation. Brottet skulle enligt förslaget vara perdurerande, fortlöpande, men det skulle för straffansvar krävas att de straffbara handlingarna pågått under en viss minsta tid. Denna tid kunde variera från fall till fall beroende på hur allvarligt våldet och hotet framstod. Vidare anförde kommissionen att en fokusering på de enskilda gärningarna gjorde att gärningarna inte betraktades i belysning av en pågående process och att det förelåg en uppenbar risk att helhetsperspektivet skulles. 11
2.105 gå förlorat och att den psykiska påverkan som kvinnan blivit utsatt för blev mindre tydlig.s. 11
3.Kommissionen menade att det inte skulle det inte vara nödvändigt att tidsmässigt ange varje handling i detalj utan att det i stället var tillräckligt att konstatera att de olika straffbara handlingarna var preciserade till sin karaktär och att de utförts inom en bestämd tidsperiod. Som skäl för denna lättnad avseende kravet på precision i gärningsbeskrivningen anfördes att den tid som ofta förflutit mellan gärningarna och anmälan, tillsammans med det förhållandet att gärningarna i regel ingår i en pågående process, innebar att det inte sällan är svårt för en utsatt person att på ett sammanhängande, klart och detaljerat sätt redogöra för övergreppen. Enligt kommissionen var det inte ovanligt att berättelsen i stället präglades av vaghet och var generellt hållen samt att det på grund av det upprepade våldet ofta saknades möjlighet för kvinnan att precisera de enskilda gärningarna till tid och rum. Genom en lättnad i kravet på gärningsbeskrivningens precision förordade således kommissionen närmast en bevislättnad, eller åtminstone ett ändrat bevistema i förhållande till ett åtal som baseras på separata gärningar enligt brottsbalkens kapitel.s. 12
4.I den nya straffbestämmelsen skulle hänsyn kunna tas till vissa beteenden, t.ex. diffusa hot, påtryckningar och annan negativ psykisk påverkan, som inte var kriminaliserade men som, enligt kommissionen, på ett effektivt sätt bidrar till utsattheten och som tillsammans utgör ”ett latent hot som kvinnan lever i skuggan av”. Vidare skulle också en rad olika handlingar, som redan var kriminaliserade i olika straffstadganden komma att inrymmas i straffbudet, t.ex. misshandel, olaga hot, men även olaga frihetsberövande, olaga tvång och hemfridsbrott. Detta motiverades med att ”[g]ärningsmomenten kan vara många och olikartade, men kännetecknas alla av att de ingår som ett led i en pågående process.” 106 Fördelen med en sådan ordning ansåg kommissionen vara att ”helheten – om än i belysning av enskilda detaljer – tydligt blir föremål för domstolens prövning”. Införandet av straffbestämmelsen skulle också tydliggöra att den straffbara gärningen utgörs av en pågående process där de enskilda gärningsmomenten inte med nödvändighet behövde preciseras till tid och rum. Det skulle därmed vara tillräckligt att konstatera att det varit fråga om en rad beteenden av olika slag, som är preciserade till sin karaktär och där man vet att handlingarna utförts under en bestämd period. Sådana beteenden kunde, utöver enskilda brottsliga gärningar, enligt kommissionen vara att mannen t.ex. förbjuder en kvinna att träffa släktingar och vänner, att mannen gömmer undan gemensamma tillhörigheter som telefon eller nycklar, men också diffusa hot eller andra handlingar som inte gick att lagföra, men som ”framför allt i belysning av en situation präglad av våld och såväl uttalade som outtalade hot – närmast kan beskrivas som psykisk terror”.s. 12
5.I konkurrenshänseende skulle, när förutsättningarna i övrigt förelåg, den nya straffbestämmelsen konsumera brott som ringa misshandel och misshandel av normalgraden, ofredande och förolämpning. Om gärningarna däremot var sådana att det fanns förutsättningar att döma för t.ex. grov misshandel, skulle det dömas för fridsbrott och det grova brottet i konkurrens. Samma sak gällde beträffande brott som t.ex. olaga frihetsberövande av normalgraden, våldtäkt, utom såvitt avser det mindre allvarliga brottet, och (det då existerande brottet) grovt sexuellt utnyttjande. Om gärningsmannen dessutom genom sitt handlande överträtt ett meddelat besöksförbud (idag kontaktförbud) skulle han dömas även för detta brott.s. 13
Ett perdurerande brott – särskilt om preskription och nödvärn
1.De omständigheter som enligt kommissionen talade för att brottet skulle vara perdurerande var främst att brotten ofta kom till myndigheternas kännedom först efter lång tid och att det därför inte var ovanligt att brotten var preskriberade. Genom att brottet var konstruerat som ett fortlöpande brott skulle preskription för brottet inträda först efter att det tillstånd brottet utgjorde upphör. Att brottet var perdurerande kunde enligts. 13
2.107 kommissionen också få betydelse i nödvärnshänseende. Kommissionen menade att det i de fall där kvinnor använt grovt våld mot män ofta handlade om att kvinnan levt i ett förhållande som under lång tid präglats av att mannen misshandlat och hotat henne.s. 13
3.När kvinnor har använt grovt våld mot män bottnar detta ofta i att kvin-s. 14
4.norna har levt i förhållanden, som under lång tid har präglats av att männens. 14
5.misshandlat eller hotat dem. När en kvinna i en sådan situation åtalats förs. 14
6.att hon använt grovt våld har hon sällan framgång med invändningen atts. 14
7.hon handlat i nödvärn, eftersom mannens våld många gånger inte ansettss. 14
8.tillräckligt överhängande. Enligt kommissionen kunde den nya straffbestämmelsen få betydelse för hur en kvinnas våldsbrott i sådana situationer ska bedömas i nödvärnshänseende. Det gjordes emellertid ingen närmare analys av på vilket sätt och i vilka situationer rätten till nödvärn kunde tänkas påverkas.s. 14