NJA 1991 s. 83. Nyströms särskilda yttrande behandlas mer utförligt i Kvinnovålds- kommissionens betänkande, SOU 1995:60 Kvinnofrid, s. 303 f. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1012016-08-15 11:06:09
Hänvisas från p. 18 (s. 7)
1.Kommissionens uppdrag var att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och att föreslå åtgärder för att motverka sådant våld. Bakgrunden var främst det ökande antal anmälningar om misshandel och sexuella övergrepp som skett sedan 1980-talet och då i synnerhet när det gällde våldsbrott mot närstående kvinnor.s. 5
2.99 Åtgärderna skulle därför i första hand röra de utsatta kvinnorna och deras barn, samt männen som utövade våld, men kommissionen skulle också beakta orsakerna till att våld mot kvinnor uppstår. Kommissionens uppdrag omfattade särskilt åtgärder inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet.s. 5
3.Inom det område som gick under beteckningen ”rättsväsendet” var uppdraget att göra en utvärdering och allmän översyn av tillämpningen av de regler som rörde sexualbrott, kvinnomisshandel och därmed närbesläktade brott, t.ex. olaga hot och ofredande, samt att överväga möjligheterna att med i huvudsak befintlig lagstiftning komma tillrätta med sådana brott. Särskilt skulle beaktas om rekvisiten i brottsbalkens bestämmelser var adekvat utformade med hänsyn till den rådande synen på jämställdhet mellan kvinnor och män i allmänhet och på våld mot kvinnor i synnerhet.s. 6
4.Föreställningen om våldet som ett uttryck för bristande jämställdhet, låg också till grund för Kvinnovåldskommissionens förslag till ny lagstiftning rörande kvinnofridsbrott. Kommissionen menade att även om orsakerna till våld mot kvinnor är mångfacetterade och svårfångade, så är en grundförutsättning för uppkomsten av mäns våld mot kvinnor ”samhällets struktur grundad på mäns överordning och kvinnors underordning”. Kommissionen poängterade emellertid att förslagen i betänkandet inte primärt var inriktade på ojämlika maktförhållanden ”utan framförallt på åtgärder mot våld i egentlig bemärkelse”. Mot bakgrund av den forskning om våld mot kvinnor och de förklaringsmodeller som visade på våldets särskilda karaktär ansåg Kvinnovåldskommissionen att den lagstiftning som fanns inte tillräckligt gav utrymme att 100 beakta ”kvinnans utsatta situation”. Utredningen visade att det våld och de övergrepp som förekommer i relationer och som riktas mot kvinnor ofta utgör ett led i en lång rad av samma eller olika slags brott, t.ex. misshandel, olaga hot och sexualbrott, vid ett stort antal brottstillfällen. När dessa brott bedöms som isolerade händelser krävs det i princip att kvinnan kan precisera varje gärning till tid och rum.s. 6
5.En utgångspunkt för Kvinnovåldskommissionens förslag var NJA 1991 s. 83, där justitierådet Nyströms särskilda yttrande hade stor betydelse för kommissionens inställning och förslagets utformning. Frågan i HD gällde beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel. Den tilltalade dömdes för att, under tre års tid och vid ett stort antal tillfällen, ha misshandlat och hotat sin sambo samt vid flera tillfällen genom våld tvingat henne till samlag. Nyström anför i sitt särskilda yttrande att det, då den påstådda brottsliga gärningen består av våld eller annat övergrepp utövat mot någon inom gärningsmannens familj, ofta finns svårigheter av särskilt slag vilka kan gälla såväl bevisning som precisering av brottet. Nyström skriver bland annat följande:s. 7
6.Utmärkande för brottslighet av detta slag är att det ofta är fråga om en series. 7
7.övergrepp av likartad karaktär, som har fått pågå under lång tid innan ens. 7
8.anmälan slutligen görs. Sociala förhållanden, parternas känslomässiga bind-s. 7
9.ningar och andra personliga faktorer bidrar till att inte bara gärningsman-s. 7
10.nen utan också offret i det längsta försöker undvika att röja för någon vads. 7
11.som försiggår mellan dem. Utredningen försvåras av att det endast sällans. 7
12.finns någon teknisk eller annan objektiv bevisning av den typ som ofta kans. 7
13.säkras vid brott av överfallskaraktär eller i andra situationer där parterna intes. 7
14.har någon varaktig personlig relation. […] Ett särskilt problem är att det vids. 7
15.upprepade övergrepp, där de yttre förhållandena vid skilda gärningstillfällens. 7
16.är ganska likartade, kan vara svårt för den drabbade att i efterhand hålla isärs. 7
17.olika händelser och att dels i detalj beskriva dem, dels precisera när och vars. 7
18.de har utspelat sig. Det som enligt Kvinnovåldskommissionen motiverade en särreglering av mäns våld mot kvinnor var att forskningen, med hänvisning till bl.a. normaliseringsprocessen, visade att det i ett förhållande där övergrepp förekommit under en längre tid inte främst var de enskilda fysiska över-s. 7
19.101 greppen i sig som karaktäriserade den utsatta kvinnans situation. Kommissionen menade att det i lagstiftningen måste tas hänsyn till helhetsbilden av den utsatta kvinnans situation, där de enskilda gärningar kvinnan utsatts för dels kan vara svåra att precisera, dels utgörs av beteenden som inte ryms under något straffbud men som ändå är en väsentlig del i våldet.s. 7
20.Även om uppdraget i första hand var att utifrån befintlig lagstiftning föreslå åtgärder, ansågs de särskilda omständigheter som karaktäriserar våld i nära relationer, med styrka tala för en särreglering av sådant våld. Kommissionen menade att den straffrättsliga regleringen inte gav tillräckligt utrymme att ta hänsyn till helheten:s. 8
21.Vår straffrätt fokuserar på enskilda gärningar. Om man inte betraktar gär-s. 8
22.ningarna som ett led i en pågående process föreligger risk att helhetsperspek-s. 8
23.tivet går förlorat. Det nya brottet skulle framförallt ta sikte på våld och andra övergrepp mot kvinnor i nära relationer till män, dvs. det skulle ge ökat straffrättsligt skydd åt makar, sambor och mödrar, men också åt vuxna döttrar. Bestämmelsen skulle inte bara omfatta redan kriminaliserade gärningar, utan även vissa andra beteenden som bidrog till den särskilda utsatthet som våldet var ett utslag av. För straffansvar skulle det vara tillräckligt att de olika straffbara handlingarna var preciserade till sin karaktär, däremot skulle de inte behöva vara preciserade i tid och rum. 102s. 8