och kontexten i BrB 4:4a

Inledning

1.Bestämmelsen i BrB 4:4a – om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning – infördes som ett led i arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Lagstiftningsmodellen bygger på forskningsresultat som visade att det inte bara var de enskilda brottsliga gärningarna som karaktäriserade våldet utan också att mannen genom kontroll över kvinnan begränsade hennes livsutrymme. Forskning för att hitta förklaringar till de bakomliggande faktorerna till våld i nära relationer bedrivs inom flera olika vetenskapliga områden, såsom medicin, psykologi och sociologi. Flera förklaringsmodeller från dessa vetenskapsområden beaktades vid utformningen av bestämmelsen i BrB 4:4a. I den utredning som föregick förslaget om en särreglering av våld i nära relationer (Kvinnovåldskommissionen) anges:s. 3

2.Många samband måste beaktas när man skall försöka förklara varför mäns. 3

3.utövar våld mot kvinnor. Teorierna måste innehålla bl.a. historiska, kultu-s. 3

4.rella, sociala och psykologiska faktorer. Beroende på utgångspunkt är dets. 3

5.vanligt att man väljer att lägga tyngdpunkten vid någon eller några av dessas. 3

6.faktorer. Valet får konsekvenser för vilka åtgärder som man anser behövs förs. 3

7.att komma till rätta med problemet. De olika teorierna representerade olika vetenskapliga områden och har sin utgångspunkt i olika perspektiv, individuella och strukturella såväl som psykologiska och sociala men behandlar samma frågor – varför män slår, varför kvinnor stannar i destruktiva förhållanden och därmed hur våldet kan fortgå, men också på vilket sätt våldet kan förhindras och med vilka medel samhället ska ingripa. I detta kapitel beskrivs de förklaringsmodeller som diskuterades under 1980- och tidigt 1990-tal, ochs. 3

8.73 som beskrivs i Kvinnovåldskommissionens betänkande. Framställningen är inte avsedd att ge en heltäckande redogörelse för olika teorier, utan är tänkt att presentera de förklaringsmodeller som använts i förarbetena till bestämmelsen om fridskränkningsbrotten och som anges som ett skäl för lagstiftning. Av betydelse är hur den särskilda kontext som våld i nära relationer innebär och beskrivs utifrån dessa modeller och hur den är tänkt att fångas i fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a. Detta kapitel syftar därför till att försöka definiera vad den särskilda kontext som våld i nära relationer innebär, dvs. vad bestämmelsen i BrB är tänkt att fånga och därmed hur bestämmelsen skiljer sig från brott riktat mot, eller förövat av, en person som inte är närstående.s. 3

9.Diskussionen, när det gäller framväxten av BrB 4:4a, handlade om mäns våld mot kvinnor. Förklaringar till våldet, så som de framställs här, utgår därför från det perspektiv som Kvinnovåldskommissionen enligt direktiven skulle inta, dvs. att eventuella förslag på åtgärder skulle göras ur ett kvinnoperspektiv. Bestämmelsen i BrB 4:4a infördes i brottsbalken år 1998 och utifrån de forskningsrön som var aktuella vid den tidpunkten. Dessa forskningsrön kommer att utgöra grunden för analysen, men de olika teorierna kommer också att behandlas med hänsyn till hur de beskrivs i senare forskning.s. 4

10.De olika förklaringsmodellerna kan i huvudsak sägas utgå från tre olika perspektiv – individbaserade teorier, strukturella teorier och socialpsykologiska teorier. Indelningen baserar jag på att man inom ramen för respektive inriktning till stor del, om än inte alltid överensstämmande, kan sägas ha liknande utgångspunkter när det gäller den huvudsakliga orsaken till våldet. Indelningen har gjorts därför att de olika teorierna till viss del får olika betydelse för besvarandet av avhandlingens olika frågeställningar. Strukturella teorier kan utifrån denna indelning sägas förklara ambitionen att införa en bestämmelse i brottsbalken som i större utsträckning kan ta hänsyn till helheten, dvs. till den utsattes hela situation. Bestämmelsens bakomliggande syfte kan därmed sägas ha sin grund i det strukturella perspektivet. Individbaserade och socialpsykologiska teorier kan, utöver det bakomliggande syftet, ha betydelse för bedömningen av bestämmelsens rekvisit, särskilt vid bedömning av om 74 gärningarna utgjort en upprepad kränkning av personens integritet och vilka omständigheter som är av betydelse när fråga är vad som är ägnat att allvarligt skada självkänslan. De olika teorierna kan, såsom de beskrivs, också i övrigt ha betydelse när det gäller den straffrättsliga bedömningen av brottsbeskrivningsenligheten för ett visst enskilt brott.s. 4

11.Som en introduktion till de enskilda perspektiven kan de individbaserade teorierna sägas beskriva mannens respektive kvinnans personliga egenskaper, eller särskilda sociala omständigheter, som orsak till våldet. Våldet förklaras t.ex. med att mannen av olika anledningar tappar kontrollen, har missbruksproblem eller själv har varit ett offer för övergrepp. Kvinnan beskrivs som för dominant, för självständig eller provocerande, vilket leder till mannens utbrott. Det hänvisas också till att hon missbrukar, eller att hon (mer eller mindre omedvetet) söker sig till ett våldsamt förhållande. Strukturella teorier kan mycket förenklat förklaras som att våldet måste förstås och tolkas utifrån att våldet möjliggörs genom mäns överordning och kvinnors underordning. Våldet handlar utifrån dessa teorier om makt och kontroll där kontrollen ligger i själva beteendet och den psykiska kränkning detta kan innebära för den utsatta, men där även fysiskt och sexuellt våld utgör ett inslag. Enligt socialpsykologiska teorier ska våldet förstås i den sociala kontext där detta förekommer. Våldet handlar också här om makt, men makten beskrivs som en maktkamp mellan två jämlika individer och inte som ett strukturellt förhållande mellan en överordnad och en underordnad part.s. 5

12.En viktig utgångspunkt vid en diskussion om våld i nära relationer och den kontext som våldet förekommer i är den betydelse familjekontexten kan ha för vad som uppfattas som våld och därmed hur en utsatt reagerar och agerar på våldet. Forskningen visar att gränsen för vad som uppfattas som våld är betydligt högre i familjerelationen än i andra situationer, dvs. att vi generellt ofta tillåter mer från en partner än vad vi skulle göra fråns. 5

13.75 en utomstående. Mona Eliasson menar t.ex. att våldet och situationen i vilken våldet visas oftast inte uppfattas som våld.s. 5

14.Personen som är måltavlan för våldet och situationen i vilken våldet visass. 6

15.väljs inte slumpmässigt och utan urskiljning. Att slå ned en polis som myn-s. 6

16.digt påtalar en smärre överskridande av hastighetsbegränsningen […] skers. 6

17.mycket sällan. Att däremot med hög röst skrika obsceniteter till hustrun pås. 6

18.grund av en bagatell som att hon saltat maten för lite är inte ovanligt blands. 6

19.våldsbenägna män. Detta uppfattas oftast inte som våld eller uttryck förs. 6

20.dominans, det ses bara som ett ohyfsat uppträdande, vilket om det riktadess. 6

21.mot en utomstående, skulle tas på stort allvar. Inom familjen däremot, kans. 6

22.de allra flesta emellertid förstå – och i förlängningen förlåta – sådant upp-s. 6

23.trädande. För att våld och andra övergrepp överhuvudtaget ska komma till myndigheternas kännedom krävs alltså för det första att den som utsätts för övergrepp uppfattar det som våld och därmed kriminaliserade gärningar. Vissa forskare menar också att det kan gå lång tid, i vissa fall först när relationen är över, innan den som är utsatt definierar våldet som misshandel.s. 6

Individbaserade teorier

Inledning

1.Förklaringen till våldet mot kvinnor beskrivs enligt individbaserade teorier som kopplade till faktorer på det individuella planet, dvs. egenskaper hos mannen eller kvinnan där uppväxtvillkor, men också sociala och ekonomiska faktorer har betydelse. Teorierna tar sin utgångspunkt i att förklaringar till våldet finns att hämta i det sociala arvet, dvs. i bilden av mansrollen, eller i trauman från barndomen, t.ex. i det förhållandet att mannen har bevittnat våld mellan föräldrarna, eller själv har blivit utsatt 76 för våld. Våldet beskrivs på ett sådant sätt att det reflekterar en uppfattning om att det är en viss typ av män som slår, men också att det är en viss typ av kvinnor som blir utsatta för våld.s. 6

Individuella egenskaper

1.De individuella egenskaper som diskuterats inom forskningen som förklaring till våldet handlar till stor del om uppväxtvillkor, både kvinnors och mäns, vilket gör att en viss typ av män utsätter en närstående för våld men också att det är en viss typ av kvinnor som på grund av sin bakgrund, eller på andra sätt, dras till denna typ av män. Vissa forskare inom individualpsykologin menar att kvinnor till viss mån är medskyldiga till våldet genom att de bidrar till att provocera fram bl.a. mannens underliggande känslor från barndomstrauman.s. 7

2.En förklaring till våldet som förts fram av psykologen Barbro LennéerAxelsson är att våldet har sin grund i mäns oförmåga att uttrycka känslor genom ord. Centralt i Lennéer-Axelssons förklaringsmodell är att män genom att ha fått bevittna våld eller själva har blivit utsatta för våld i barndomen, men också genom kulturella föreställningar om mansrollen, har lärt sig att lösa konflikter med våld. Det gör att män befinner sig i ett språkligt underläge i förhållande till kvinnor. Lennéer-Axelsson menar att kvinnor har lättare för att uttrycka känslor genom ord och att de använder språket, och inte fysiskt våld, för att uttrycka aggressivitet och för att såra mannen. Till följd av bristande självkänsla och, som Lennéer-Axelsson benämner det, ordfattigdom reagerar mannen med hot eller fysiskt våld. Mäns fysiska styrka och det inlärda beteendet om att använda våld i konflikter blir, enligt Lennéer-Axelsson, ett gensvar i en destruktiv maktkamp och ett sätt att hävda självkänsla, makt och kontroll.s. 7

3.Våldet som orsakat av barndomstrauma beskrivs också av psykologen Johan Cullberg. Cullbergs perspektiv fokuserar på de män som utövar våld. Att misshandla den människa man står närmast, menar Cullberg,s. 7

4.77 ingår inte i ett allmänt accepterat beteende och psykiatrins intresse ligger därför i att beskriva och om möjligt behandla de misshandlande männen. Ett första steg är, enligt Cullberg, att karaktärisera själva misshandelsbeteendet och den bakomliggande eventuella problematiken. Cullbergs beskrivning av våld ger bilden av att alla män som vid upprepade tillfällen misshandlar sina kvinnor, själva har varit utsatta för våld eller andra övergrepp som barn och därför själva är att se som offer. Cullberg beskriver en vanlig misshandelssituation med att kvinnan med någon handling, symboliskt eller direkt, ifrågasätter mannens behov av kontroll och auktoritet, vilket aktiverar hans bortträngda aggression. Cullberg menar att det är en viss typ av kvinnor som blir utsatta för våld men framhåller att det är alltför förenklat att ”tala om ett dominerande masochistiskt behov” hos kvinnorna. Dessa kvinnor, menar Cullberg, söker sig som regel inte till misshandelsförhållanden, men ”genom att reagera negativt och starkt förebrående” fördjupar de ändå ”den inre konflikt som mannen upplever”. Genom att ändra sitt beteende, och bejaka mannens känslor kan hon, menar Cullberg, få våldet att upphöra.s. 7

5.Till skillnad från Cullberg har psykiatrikern Bo Bergman utgått från de kvinnor som blir utsatta för våld och hur dessa ska identifieras, och därmed kunna få behandling. Bergman beskriver mäns våld mot kvinnor som ”the battered wives syndrome” och menar i sin avhandling att det finns tre typer av utsatta kvinnor. Den ”inadekvata hustrun” är enligt Bergman förutbestämd till att bli misshandlad genom sin sociala 78 historia där den nuvarande situationen bara är en upprepning av vad hon har upplevt som barn. En andra typ är enligt Bergman ”den provocerande hustrun” som medvetet provocerar mannen, ofta bara för att skapa spänning. Bergman säger att man kan förstå den provocerande potentialen i sådana situationer även om det, tillägger han, inte är en ursäkt för våld. I den tredje gruppen, ”den högpresterande hustrun”, blir mannen våldsam när kvinnan är kompetent och effektiv och inte visar undergivenhet för mannen. Bergman påpekar att hans teori kan komma att ifrågasättas av forskare som är kritiska till psykoterapeutisk intervention, men menar att dessa kvinnor ur ett psykoanalytiskt perspektiv måste bli mer undergivna för att framstå som mindre provocerande för män med låg frustrationsnivå. Genom att dela in utsatta kvinnor i tre kategorier, vilka är i olika grad villiga att få hjälp, lägger Bergman över mycket av ansvaret för våldet på kvinnorna själva. I sina slutsatser skriver Bergman att kvinnor som blir utsatta för våld ofta visar på någon form av psykisk störning som inte går att hänföra till själva våldet förutom i exceptionella fall och att ovilligheten att lämna mannen skapar förutsättningar för ett fortsatt våldsamt förhållande. Bergman menar att misshandlade kvinnor ofta lever under dåliga sociala förhållanden som är påverkade av kvinnornas sociala arv och att de kvinnor som blir utsatta för våld ofta har alkoholproblem. Han konstaterar att sjukvården har ett ansvar att upptäcka denna typ av misshandel för att bistå med rättsintyg.s. 8

6.79s. 9

7.Våldet beskrivs således, av vissa forskare inom psykologin som tillfälliga utbrott, gärningar i affekt. Kvinnan beskrivs till viss del som medskyldig till våldet då hon genom sitt beteende, på olika sätt, provocerar mannen. Ett sådant synsätt har dock kritiserats av andra forskare inom psykologin. Bland andra professorn i psykologi Mona Eliasson menar att det handlar om en snedvriden forskning som sprider myter. Eliasson säger samtidigt att uppfattningen tycks vara ett genomgående drag i modern psykiatri och klinisk psykologi där definitionen av provokation kan variera, men att ett viktigt inslag är att kvinnan överskrider gränsen för vad som får anses vara ett ”lämpligt” beteende för kvinnor. Eliasson menar att individbaserade teorier om våldet bara belyser en del av problematiken genom att problematisera vissa psykologiska avvikelser. Att också män utan denna problematik utövar våld mot sin kvinnliga partner kan, menar Eliasson, därför inte enbart förklaras utifrån ett individperspektiv. Eliasson menar i stället att förklaringar till våldet, tillsammans med individuella olikheter eller avvikelser, måste analyseras utifrån strukturella faktorer och normer och värderingar i samhället.s. 10

Sociala förhållanden

1.Flera individbaserade teorier beskriver våldet, som orsakat av inte bara individuella egenskaper hos mannen eller kvinnan, utan också av omständigheter kopplade till sociala förhållanden. Sådana omständigheter kan t.ex. vara missbruk, kriminalitet eller arbetslöshet.Lennéer-Axelsson, 80 Cullberg och Bergman framhåller betydelsen av missbruksproblem som orsak till uppkomsten av våld och som en utlösande faktor till våldet, även om Lennéer-Axelsson i sin studie har valt att undvika uttrycket drogvåld som en speciell kategori då hon menar att alkohol alltför ofta används som en förenklad förklaring till relationsvåld och att det bakom alkoholberoendet eller den tillfälliga berusningen genomgående finns en annan psykologisk eller psykosocial stress.s. 10

2.Eliasson menar i stället att alkohol i första hand används som en bortförklaring av och ursäkt för mäns våld mot kvinnor och det oberoende av om det är mannen eller kvinnan som druckit. Hon menar att alkoholbruk inte kan besvara en så komplex fråga som orsaker till kvinnomisshandel;s. 11

3.Generella samband mellan alkoholpåverkan och kvinnomisshandel finnss. 11

4.dokumenterat genom många olika undersökningar från olika länder, där vis. 11

5.kan hitta skillnader mellan grupper. Att alkohol förekommer i samband meds. 11

6.kvinnomisshandel är emellertid inte liktydigt med att alkohol är orsaken tills. 11

7.misshandeln eller utlöser den. […] Det fanns således inget direkt sambands. 11

8.mellan alkohol och misshandel på individnivå, misshandelsfrekvensen vars. 11

9.till och med något högre bland män med måttliga alkoholvanor. Eliasson hänvisar till undersökningar som visar att vissa män bara misshandlar under påverkan av alkohol medan andra inte gör det. Undersökningarna visar också att vissa män som vanemässigt konsumerar mycket alkohol bara utövar våld i nyktert tillstånd, medan män som drack sällans. 11

10.81 bara utövade våld då de var påverkade av alkohol. Eliasson menar att de varierande sambanden mellan alkoholberusning och våld gör att det är svårt att finna en enhetlig förklaring till alkoholkonsumtionens inverkan på våldet. I likhet med Eliasson menar Charlotte Agevall att studier visserligen visar att alkohol och droger är relativt vanligt förekommande i samband med våld i nära relationer, och särskilt att våldet är grövre när gärningsmannen är påverkad, men att det inte är givet hur detta samband ska förstås.s. 11

11.Att relatera mannens våldsamma agerande till missbruk kan emellertid, enligt Agevall, vara ett sätt för kvinnan (och mannen) att begripliggöra och nedvärdera våldet. När alkoholismen ses som en sjukdom blir gränserna för vem som är offer och vem som bär skulden för våldet diffusa och öppnar enligt Agevall upp för kvinnans tro på ett vi och en gemensam framtid med mannen. Eliasson menar att användandet av alkoholbruk som en förklaring till våldet, både för gärningsman och brottsutsatt, bygger på att det är en enkel förklaring som både kvinnan och mannen lätt kan ta till sig utan att den kräver några stora och svåra omvärderingar av deras liv tillsammans. Däremot, menar Eliasson, ursäktas inte kvinnans drickande på samma sätt. Hon menar att om en kvinna som blir misshandlad har druckit sig berusad kan det tolkas som att hon själv har försatt sig i situationen. Att våldet beskrivs i relation till alkoholintag av de inblandade parterna kan vara en bidragande faktor till att berusning – hos gärningsman som utlösande faktor och hos offer som en provocerande faktor – fortfarande lever kvar som en förklaring till våldet. 82s. 12

Strukturella förklaringar

Inledning

1.Enligt strukturella teorier finns förklaringen till våldet att söka i den rådande samhällsstrukturen och i en maktobalans mellan könen. Våldet handlar, enligt detta perspektiv, om makt och kontroll där roten till våldet finns i bilden av en samhällelig maktordning med mannen som överordnad och kvinnan som underordnad honom. Utövandet av våldet beskrivs som en viktig del i vidmakthållandet av mannens ställning. En förståelse för våldet skapas med utgångspunkt i den samhälleliga kontext inom vilken vi befinner oss och i hur maktobalansen, via normer och stereotypa uppfattningar om kön, återskapas i relationen mellan kvinna och man.s. 13

2.Enligt strukturella teorier ska mäns våld mot kvinnor förstås i relation till konstruktionen av kön, dvs. med samhällets uppfattningar om vad som är en ”äkta kvinna” och en ”riktig man” och i vad som uppfattas som det ”normala”. Förståelsen bygger på att det inte är möjligt att tala om specifika personlighetsdrag vare sig när det gäller männen som misshandlar eller kvinnor som blir misshandlade. Forskare menar att det i misshandelsförhållanden förekommer också psykologiska avvikelser, t.ex. alkoholism eller psykisk sjukdom, eller att individuella egenskaper, t.ex. svår uppväxt eller arbetslöshet, kan bidra till våldet, men att de inte förklarar orsakerna bakom våldet.s. 13

3.83s. 13

Våldet som en process

1.Gemensamt för de olika inriktningarna inom det strukturella perspektivet är att de enskilda (kriminaliserade) gärningarna i sig bara är en mekanism av flera i relationen. Genom att våldet förklaras som en process med flera verksamma mekanismer (inte bara fysiskt våld) som var för sig, men särskilt i kombination, påverkar den utsattes liv, menar forskarna att våldet snarare är knutet till de strukturella föreställningarna i samhället – till bristande jämställdhet och maktstrukturer knutna till mäns kontroll och kvinnors underordning – än relaterat till individuella förutsättningar och omständigheter (såsom alkoholproblem eller egna erfarenheter av övergrepp). Våldsforskningen beskriver det könsrelaterade våldet som kopplat till sexualiteten, att våldet riktas mot kvinnor i deras egenskap av kvinnor. Normalisering av våldet, att mekanismerna till slut blir ett normalt inslag i vardagen, beskrivs som sammanhängande med de föreställningar om kön som finns i samhället, med normer för hur normala moderna kvinnor och par ”är” och beter sig. Lundgren menar att det är dessa ”inrotade kulturella sanningar” kring kön, kvinnlighet och manlighet, som de utsatta, men också förövarna, använder sig av när de berättar om och förklarar våldet.s. 14

2.Våldets normaliseringsprocess är en teori för våld i nära relationer som för första gången presenterades i svenskt sammanhang vid en konferens om kvinnomisshandel i Stockholm 1988. Teorin lanserades av Eva Lundgren och även om kritik, av olika anledningar, har riktats mot modellen så får utgångspunkterna för teorin anses vedertagna inom våldsforskningen. Genom att våldet – med utgångspunkt i ett struktu84 rellt perspektiv – inte ses som isolerade händelser, utan som episoder av våld som ingår i ett större sammanhang förskjuts fokus från att betrakta våldet som enskilda händelser till att beakta helheten, där det fysiska våldet inte alltid är värst. Ett sådant perspektiv anammades också av Kvinnovåldskommissionen och kom även att påverka utformningen av bestämmelsen i BrB 4:4a.s. 14

Våldets normaliseringsprocess

1.Normaliseringsprocessen förklarar våldet som en fortgående process, en nedbrytningsprocess i relationen där (mannens) maktkontroll gör att gränserna för det normala förskjuts och suddas ut, vilket gör att våldet kan stabiliseras och vidmakthållas. Makt- och kontrollstrukturen i normaliseringsprocessen är tillämpbar för att förklara våld i olika typer av nära relationer, men den utvecklades som en förklaring till mäns våld mot kvinnor och till varför en kvinna har svårt att lämna en destruktiv relation. Det är också så den kommer att presenteras här.s. 15

2.Normaliseringsprocessen brukar beskrivas så att förhållandet inleds passionerat och att mannens kontroll i början ofta ses som ömhetsbetygelser. Det kan t.ex. handla om att han hämtar kvinnan på hennes arbetsplats, att han ringer henne för att höra vad hon gör, eller att han vill att hon prioriterar umgänget med honom framför vännerna och på så sätt minskar kvinnans livsutrymme. Kontrollen utvidgas sedan successivt genom t.ex. olika former av kontrollerande beteende som många gånger faller utanför det kriminaliserade området. Det kan t.ex. handla om att han förbjuder henne att träffa släkt och vänner, att han kallar henne för nedsättande namn och att han bestämmer hur hon ska klä sig och sminka sig.s. 15

3.85s. 15

4.När det fysiska våldet inträder så flyttas gränserna för hur våldet uppfattas och det får en ny betydelse. Till skillnad från vissa andra förklaringsmodeller, som går ut på att män slår i affekttillstånd, menar Lundgren och flera med henne, att misshandeln är kontrollerad och sker i ett syfte – att kontrollera kvinnans livsutrymme. Lundgren menar att mannens våldsutövning inte sker i ”blint raseri” och därför inte går att hänföra till bristande impulskontroll. Också Gunilla Carlstedt menar att det våld som män utövar mot kvinnor ofta i hög grad är kontrollerat – vilket visas av att våldet sker på en bestämd plats, enbart mot partnern och att det fysiska våldet främst utförs mot kroppsdelar som går att täcka med kläder – och att männen mycket väl vet vad de gör då de använder våld. Genom att med fysiskt våld sätta gränser för vad hon får göra och genom fysisk eller mental isolering, ökar han hennes beroende av honom. Kvinnans rädsla för våld tvingar henne att anpassa sig till mannens behov och mannen skapar därigenom kontroll. Kontrollen utökas stegvis och mannen bryter successivt ned kvinnan medan hans kontroll och våldsanvändning utvecklas, vilket gör att gränserna förskjuts och till slut uppfattas och upplevs detta tillstånd som normalt. Gradvis isoleras kvinnan från umgänge med vänner och familj och anpassar sitt liv efter mannens önskemål. Våldet är inte heller konstant utan varvas med positiva erfarenheter där mannen är snäll och kärleksfull vilket skapar en växelverkan mellan våld och värme. Detta är enligt Lundgren i sig en maktstrategi från mannens sida för att skapa förvirring och beroende hos kvinnan. Enligt Lundgren hänger mannens kontroll av kvinnan, 86 hennes livsutrymme och kvinnlighet, samman med att mannen i dessa sammanhang blir ”man” och därmed befäster strukturella värderingar om mäns överordning och kvinnors underordning.Kvinnan i sin tur ursäktar ofta mannens beteende och tar själv på sig skulden för det inträffade våldet.På så sätt, menar Lundgren, att det vid sidan av normaliseringen av våldet pågår en process med två helt olika strategier för att förhålla sig till våldet. För mannen handlar det om att genom våldet få kontroll över kvinnan vilket konstituerar hans maskulinitet. För kvinnan handlar det i stället om att anpassa sig och underordna sig mannen och mannens föreställningar om, och normer för, hur en kvinna ska vara. Eliasson beskriver på liknande sätt våldet mot kvinnor ”som en skala av dominans och kontroll” som i den ena änden består av isolerade händelser som är relativt triviala men som efterhand trappas upp och i den andra änden övergår i manifesterat våld och terror.s. 16

Socialpsykologiska perspektiv

1.Socialpsykologiska teorier förklarar våldet med utgångspunkt i samspelet mellan mannen och kvinnan i deras relation. Också socialpsykologiska teorier beskriver våldet som en fråga om makt och kontroll, men inte som en ojämn maktfördelning mellan kvinnan och mannen. Fokus ligger på äktenskapet och parrelationen och det som analyseras är parternas interaktion, dvs. upprinnelsen till våldet, själva våldshandlingen och efterspelet, där också individuella och livsstilsrelaterade omständigheter kan ha betydelse. Margareta Hydén, professor i socialt arbete, menar t.ex. att makten inte kan hänskjutas till ett ”renodlat” strukturellt perspektiv utans. 17

2.87 att det är ”ur de specifika maktrelationerna mellan människor som en väv av maktrelationer växer fram”. Hydén menar att en strikt förståelse av våldet utifrån könsmaktsordningen framställer kvinnan som ett passivt offer och inte ger utrymme för att se den betydelse som sociala och kulturella sammanhang kan ha för våldet.s. 17

3.Hydén menar att våldet måste ses i den sociala kontext där det förekommer – att våldet är en äktenskaplig handling som utlöses av en verbal konflikt som båda parter är inblandade i men inte förmår att lösa. Våldet beskrivs som en del i ett maktförhållande, men till skillnad från ett strukturellt förhållande beskrivs det som ett maktförhållande mellan två jämlika parter, ett maktförhållande som skapas i det specifika förhållandet och inte är något som är på förhand strukturellt givet till följd av könstillhörighet. Våldet ska därför, enligt Hydén, förstås som ett uttryck för ett sammanbrott i parternas kommunikation, där våldet blir en sista utväg för att avsluta bråket. Hydén menar att det är först när mannen tar till våld som han får makten och på så sätt blir överordnad kvinnan. För att våldet inte ska utgöra ett hot mot äktenskapet behöver våldet sedan ursäktas eller rättfärdigas vilket, enligt Hydén, gör att positionerna ändras, dvs. att kvinnan återfår makten och gör mannen underordnad genom att han efter våldet blir beroende av hennes absolution. 88s. 18

Förklaringar till våld

1.De olika förklaringsmodeller som inryms under beskrivningen ovan kommer från olika discipliner, såsom sociologi, psykologi och till viss del rättsvetenskap och representerar olika sätt att förklara våld ur olika synvinklar. Indelningen baseras, som nämns ovan, på att dessa inriktningar till stor del, om än inte alltid överensstämmande vad gäller detaljer, kan sägas ha liknande utgångspunkter när det gäller den huvudsakliga orsaken till våldet. Givet är att det finns en rad olika uppfattningar inom vart och ett av dessa synsätt som presenteras, liksom mellan de olika inriktningarna. Samtidigt är det inte lätt urskilja en skarp gräns mellan olika teorier i förhållande till syftet att särreglera våldet. Olika teorier lyfter fram olika faktorer som orsak till våldet, men förklaringar till våldet visar att våld som begås inom ramen för en nära relation många gånger handlar om kontroll, men framför allt att det handlar om mer än enskilda brottsliga övergrepp vid eller flera tillfällen. Förklaringsmodellerna kan därför vara till hjälp för att förklara våldet på en övergripande nivå, även om bakgrunden till och de utlösande faktorerna för, våldet givetvis kan variera i det enskilda fallet. Oavsett om man utgår från strukturella teorier eller andra förklaringar till våld kan antas att de olika teoriernas förklaringar till vad som är det avgörande, såväl som de utlösande faktorerna till våldet i många fall kan påverka varandra. Alkohol kan vara en utlösande faktor till våld i en annars kontrollerande relation på samma sätt som en socialt utsatt person kan vara utsatt för våld, utan att våldet för den skull har sin grund i den sociala situationen. I en rapport om våld mot kvinnor och män i nära relationer från Brottsförebyggande rådet konstateras t.ex. att ”våld i nära relationer bör betraktas som ett beteende där både strukturella och individuella omständigheter samverkar och där könsmakten är en av flera dimensioner”.s. 19

2.Normaliseringsprocessen, eller förståelsen för normaliseringen av våldet, får idag anses vara ett etablerat begrepp inom forskningen även om det förekommer variationer i beskrivningen av normaliseringen och vad den innebär. Även om betydelsen inte nödvändigtvis är kopplad till tan-s. 19

3.89 ken om könsmaktsordningen, så beskrivs våldet som en fråga om makt och kontroll. Som Lundgren själv påpekar så är normaliseringsprocessen ett sätt att förklara våld, en teoretisk och inte en konkret modell, och att våld också förekommer i andra typer av relationer. Lundgren menar att kvinnan i ett våldsamt förhållande i flera fall kan ha ett fungerande socialt umgänge och att hon har en önskan att lämna den våldsamma relationen, men att andra faktorer, t.ex. rädsla för vad som ska hända med barnen, husdjur eller hem gör att hon stannar kvar.s. 19

Kontexten i BrB 4:4a

Inledning

1.Det görs i straffrättsligt hänseende, med några få undantag, inte någon åtskillnad mot vem ett brott riktas. Den särreglering som brott mot närstående i BrB 4:4a innebär är på så sätt speciell. Genom bestämmelsen i BrB 4:4a ges förutsättningar att inom det straffrättsliga regelsystemet kunna ta hänsyn till det straffvärda i att flera brottsliga gärningar begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person och – framförallt – till den särskilda kontext som brott i en nära relation kan medföra. Konstruktionen av fridskränkningsbrotten innebär att den kontext som ska beaktas har en mer framträdande roll än vad som normalt är fallet vid en straffrättslig bedömning Det kan beskrivas som att hänsyn ska tas till en bredare bild av verkligheten där de enskilda brottsliga gärningar som ligger till grund för åtalet ska bedömas utifrån den kontext som våld i nära relationer ofta innebär, dvs. mot bakgrund av den särskilda utsatthet som familjegemenskapen kan medföra.s. 20

2.Diskussionen, när det gällde framväxten av BrB 4:4a, handlade om mäns våld mot kvinnor. Förklaringar till våldet, så som de framställts här, utgår från det perspektiv som Kvinnovåldskommissionen enligt direktiven skulle inta, dvs. att eventuella förslag på åtgärder skulle göras 90 ur ett kvinnoperspektiv. Även om fokus i framställningen därför ligger på teorier om mäns våld mot kvinnor menar jag att den utsatthet som våld i nära relationer innebär också återspeglar komplexiteten i andra konstellationer av gärningsman och offer – kvinnors våld mot män, våld i samkönade relationer, vuxnas våld mot barn osv. Liksom olika faktorer har betydelse när det gäller mäns våld kvinnor, kan så givetvis också vara fallet i andra situationer av våld mot närstående. Det som sammantaget utmärker den särskilda kontext som fridskränkningsbrotten är tänkt att fånga är att den innebär att den som våldet riktas mot befinner sig i en särskilt utsatt situation som bygger på att den utsatte har en viss nära relation till gärningsmannen.s. 20

Kvinnovåldskommissionens förslag

1.Den förståelse för våldet som beskrivs i Kvinnovåldskommissionens förslag kan sägas utgå från teorier om våldets normaliseringsprocess. Kommissionen menade att det utmärkande för brottslighet i en nära relation är att det ofta är fråga om en serie övergrepp av likartad karaktär som kan pågå kontinuerligt under lång tid innan en anmälan slutligen görs. Sociala förhållanden, parternas känslomässiga bindningar och andra personliga faktorer kan också bidra till att inte bara gärningsmannen utan också offret i det längsta försöker undvika att röja för någon vad som försiggår mellan dem. Anledningar till att kvinnan inte anmäler kan enligt kommissionen vara flera, bl.a. anges att:s. 21

2.Orsakerna till att en kvinna inte anmäler brottet är många och svårgripbara,s. 21

3.och för många kvinnor är målet när hon anmäler brottet framför allt att fås. 21

4.slut på våldet och inte i första hand att få mannen hon levt med straffad.s. 21

5.Det kan också vara så att kvinnan känner skam och skuld – dels för att hons. 21

6.”låtit sig” misshandlas, men också för att hon ofta själv tar på sig skulden förs. 21

7.att hon blivit utsatt för övergrepp. Ofta är kvinnan dessutom rädd, såväl förs. 21

8.repressalier från mannen som för vad en eventuell kontakt med rättsväsen-s. 21

9.det kan komma att innebära för henne själv och för hennes familj. De orsaker som anges av kommissionen visar både den särskilda utsatthet som våld i nära relationer kan innebära. Det visar bl.a. på betydelsen avs. 21

10.91 de praktiska och känslomässiga bindningarna till gärningsmannen som beskrivs i avsnittet ovan och som många gånger möjliggör att våldet kan pågå under en längre tid.s. 21

Våldets kontinuitet

1.Även om diskussionen vid våld i nära relationer idag inte nödvändigtvis i första hand enbart handlar om förekomsten av en könsmaktsordning kan det inom forskningen sägas finnas en förståelse, eller acceptans, för våldet som en fråga om makt och kontroll och att våldet successivt kan komma att uppfattas som ett normalt inslag i vardagen. Oavsett vilka vägar man väljer att gå för att hitta förklaringar till våldets orsak och uppkomst är en annan fråga hur våldet kan fortgå. Det kan då dels handla om att våldet normaliseras, dels om den känslomässiga och praktiska bindningen som den utsatta har till gärningsmannen.s. 22

2.Psykologen Per Isdal menar att den som utsätts för våld, speciellt inom familjen, ofta normaliserar våldet och därmed fråntar sig möjligheten att förstå och reagera. Isdal beskriver denna normalisering genom att exemplifiera hur ett barn kan uppfatta familjesituationen:s. 22

3.Ett barn ser sin familj som centrum i världen, och de förhållanden barnens. 22

4.växer upp med har de lätt för att uppfatta som normala, nästan oavsetts. 22

5.hur felaktiga eller omöjliga de är. När man inte har något att jämföra meds. 22

6.eller något som kan utgöra en kontrast, blir det vi lever i uppfattat soms. 22

7.normalt. Isdal menar att den normaliseringsprocess som sker vid upprepat våld hämmar handlingar och reaktioner som kunde ha lett till förändring och kan innebära att den som utsätts för våldet har svårt att förstå att han eller hon är utsatt för misshandel. Vidare, menar Isdal, medför det faktum att den som utövar våldet har en tendens att isolera sina familjer från kontakt med omvärlden, att den som utsätts för våldet inte kan jämföra sina livsvillkor med andra. Isdal menar också att den som utövar t.ex. kvinnomisshandel eller barnmisshandel i de flesta fall är oerhört bra på att kontrollera sig i andra situationer än den där våldet försiggår, att vålds- och aggressionsreaktionerna är selektiva, dvs. att de bara uppträder inom relationen och inte (eller i minimal utsträckning) annars i livet, 92 varför människor utanför relationen kan ha svårt att se och förstå vad som händer. Han framhåller också att skammen över vad som försiggår i familjen hindrar den utsatta att berätta om våldet.s. 22

8.Juristen Gudrun Nordborg menar att normaliseringsprocessen måste ses som ett mönster med många möjliga variationer inom och mellan olika par. Nordborg menar att vissa män upprepar sig, medan andra varierar sig och att övergreppen kan pågå under några minuter, timmar eller dygn. Vidare, menar Nordborg, kan övergrepp förekomma dagligen eller med långa intervaller och övergreppen kan vara riktade direkt mot personen, mot värdesaker eller husdjur, men också innefatta hot mot barn eller anhöriga. Utmärkande, menar Nordborg, är att varje ny episod av våld anknyter till de tidigare som en upprepning eller som ett alternativ till tidigare våld. Insikten att våldet inte består av isolerade enstaka händelser gör, enligt Nordborg, att fokus förskjuts från att beakta enstaka moment i en relation till att mer se helheten, till allt som ”ligger i luften”, där de olika våldsmomenten kopplas till varandra. Den känslomässiga anspänningen inför att våldet ska inträffa igen, de nedvärderande orden och de påtvingade sexualakterna är många gånger, enligt Nordborg, betydligt värre än det fysiska våldet, men de känslomässiga och praktiska bindningarna till gärningsmannen gör att den utsatta stannar kvar.s. 23

9.I den typiska beskrivningen av en våldspräglad relation uppmärksammas isoleringen av kvinnan som en central del, antingen som en social bakgrundsvariabel eller som en aktiv kontrollstrategi från mannens sida. Holmberg & Enander menar att även om mannen i många fall blir kvinnans primära referenspunkt så behöver det inte, så som det enligt författarna ofta framställs i forskningen, innebära att kvinnan blir helt och hållet avskärmad från omvärlden och därigenom hänvisad till mannen som enda referenspunkt och källa till spegling. Holmberg & Enander fann i sin intervjustudie att isolering, eller försök till isolering, var ett dominerande tema, men att kvinnan – i olika hög grad – ändå behållit sitt nätverk, eller på olika sätt tagit kontakt med vänner och familj. Dets. 23

10.93 innebär, enligt författarna, att våldet inte utspelar sig i ett socialt vakuum och att vänner och anhöriga i många fall känt till att kvinnan var utsatt för våld. Däremot hade deras agerande inte visat sig ha en avgörande betydelse för kvinnans uppbrott.s. 23

11.I forskning om kvinnors uppbrottsprocess beskrivs flera faktorer som gör att en kvinna stannar kvar i en våldspräglad relation. Carin Holmberg och Viveka Enander har i en studie definierat de processer och mekanismer som leder till att kvinnor som lever i en misshandelssituation lämnar mannen. Även om deras studie har fokus på uppbrottet så belyser författarna också vissa aspekter som bidrar till att svårigheterna att bryta upp från ett förhållande med våld. Holmberg & Enander menar att det starka band kvinnan kan ha till mannen består av flera olika beståndsdelar – kärlek, rädsla, hat, medlidande, skuld, hopp, viljan att förstå, beroende och internalisering. Författarna beskriver det som att dessa faktorer var för sig utgör band till gärningsmannen som i sin tur flätas ihop till ett starkare band. Med hänvisning till begreppet traumatisk bindning benämner Holmberg & Enander detta starkare band för det traumatiska bandet till vilket kopplas den starka makt som, enligt författarna, mannen kan få över kvinnan och vars kärnpunkt består i att mannen får kvinnan att svika eller kränka sig själv. Grunden för att en traumatisk bindning ska kunna utvecklas är enligt författarna att det föreligger en ojämn maktbalans mellan parterna samt att de psykiska och/eller fysiska övergreppen är återkommande. Att de psykiska och fysiska övergreppen är återkommande, men inte ständigt pågående, utan att det häremellan finns perioder av vänlighet och medmänsklighet medför, enligt Holmgren & Enander, att en stark emotionell bindning till gärningsmannen utvecklas. 94s. 24

12.Vid sidan av de rent emotionella banden menar Holmgren & Enander att det finns andra band som också påverkar kvinnans uppbrottsprocess. Bland annat handlar det, enligt författarna, om en vilja att förstå mannen och varför han misshandlar, men också om en uppfattning hos kvinnan att det hon utsätts för inte är misshandel. Med det menar författarna att den som utsätts för våldet många gånger inte uppfattar de fysiska och/ eller psykiska kränkningarna som våld och därmed inte ser sig själv som misshandlad. Andra faktorer som påverkar uppbrottsprocessen kan enligt Holmgren & Enander vara beroendeförhållandet, dels ett psykologiskt behov av kärlek, sällskap och förståelse, dels en praktiskt inriktad oro för att mannen t.ex. inte ska klara sig praktiskt med mat och omvårdnad om hon lämnar honom.s. 25

13.Utöver detta kan givetvis också andra faktorer göra att våldet tillåts fortgå. Faktorer som boende och arbete, eller brist på arbete, beskrivs också som utlösande faktorer för våldet, men också som omständigheter som möjliggör en kontinuitet i våldet. Upplösningen av sociala nätverk, till följd av arbetslöshet, flytt, eller isolering av den utsatta, kan göra att det är svårt för den utsatta att få hjälp. Attityder i samhället som gör att familjens problem ses som privat och som kan hindra utomstående att ingripa, kan också påverka.s. 25

En särskilt utsatt situation

1.Den forskning som redovisats ovan visar att våldet kan bygga på en rad olika faktorer som var för sig och tillsammans bidrar till utsattheten. På samma sätt kan den kontext och den särskilda utsatthet som fridskränkningsbrotten är tänkt att fånga påverkas av en rad olika faktorer. Det går därför inte att med lätthet definiera vad kontexten i BrB 4:4a innebär ochs. 25

2.95 varför det just är vid brott förövat mot närstående som bestämmelsen ger en möjlighet att lägga ihop flera gärningar och betrakta en bredare bild av verkligheten. Forskningen visar snarare på den komplexitet som ska hanteras inom ramen för fridskränkningsbrotten.s. 25

3.Det bör emellertid kunna sägas att de faktorer som utmärker fridskränknings brotten i första hand kan sägas handla om betydelsen av familjen som enhet. I betydelsen av familjen som enhet ligger i första hand den emotionella bindning till, och lojalitet med, gärningsmannen som följer av närståendeförhållandet. Den person som ska stå för kärlek, trygghet och tillit är på samma gång den som utövar våldet. De emotionella banden kan också bidra till en normalisering av våldet. I det ligger bl.a. att vi i en relation så att säga tål mer, eller ursäktar mer, vilket kan göra att den som utsätts har svårt att definiera det som pågår som våld, men också frågor om skuld och skam. Banden till gärningsmannen kan också göra att det är svårt att ta sig ur en destruktiv relation. Det kan i första sägas handla om de emotionella banden men också om praktiska orsaker. Även om våldet i sig kan vara allvarligt kan en rädsla för vad som ska hända med familjen, barnen eller huset bidra till att en anmälan inte görs eller att våldet döljs för utomstående. Att våldet ofta begås i hemmet är också en omständighet som påverkar utsattheten genom att kränkningarna begås på en plats där personen borde kunna känna sig trygg och vara fredad från våld. Vidare kan närståendekontexten sägas innebära en särskild utsatthet som ligger i att den nära relationen ger möjlighet till kontinuerligt våld i det privata, dvs. att gärningsmannen bortom det offentliga kontinuerligt kan föröva brott mot den utsatte. Sammantaget bidrar de olika faktorerna till att våldet kan upprätthållas och kan fortgå.s. 26

4.De omständigheter som tillsammans visar på den särskilda kontext som våld i nära relationer kan innebära kommer jag, med hänvisning till NJA 2004 s. 97, i avhandlingen att referera till som en särskilt utsatt situation. I NJA 2004 s. 97 uttrycks det som att det utmärkande för 96 de straffvärda förfaranden som bestämmelsen i BrB 4:4a är avsedd att skydda är att kränkningarna, till skillnad från kränkningar av grannar eller andra mer ytligt bekanta, kan pågå under en längre tid utan att de upptäcks av andra och att de sällan anmäls av den kränkta personen på grund av de känslomässiga bindningar som finns mellan denna och gärningsmannen vilka sammantaget kan innebära att den utsatta parten befinner sig i en särskilt utsatt situation. När jag i det följande refererar till en särskilt utsatt situation – t.ex. skriver att kvinnan i ett visst fall bör kunna anses ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation – syftar jag alltså på att kvinnan bör kunna anses ha befunnit sig i en sådan relation som kan motivera en tillämpning av BrB 4:4a.s. 26

Sammanfattande kommentarer

1.Konstruktionen av fridskränkningsbrotten innebär att den kontext som ska beaktas vid bedömningen av brott enligt BrB 4:4a har en mer framträdande roll än vad som normalt är fallet vid en straffrättslig bedömning. Av betydelse är inte bara kontexten i vilken den enskilda gärningen begåtts utan hur situationen för den utsatta verkligen ser ut. Olika förklaringsmodeller lyfter fram olika faktorer som orsak till våldet, men de beskriver var för sig, och sammantaget, att våld som begås inom ramen för en relation i många gånger handlar om kontroll, men visar framförallt att våldet handlar om mer än enskilda brottsliga övergrepp vid ett eller flera tillfällen.s. 27

2.Vad som ligger i den särskilda utsattheten kan bero på en mängd olika faktorer samt samspelet mellan dessa. Det går därför inte att ge någon generell definition av vad som menas med en särskilt utsatt situation. Faktorer som bidrar till den särskilda utsattheten är den känslomässiga och praktiska bindningen till gärningsmannen, att våldet ofta begås i det egna hemmet, att relationen medför att våldet kan pågå kontinuerligt, men det har också betydelse hur den utsattes situation framstår i övrigt.s. 27

3.97s. 27