Prop. 1978/79:67 Om förbud mot aga, s. 31 f. Se även NJA 2003 s. 537 där frågan var om vårdnadshavare genom aga av barn gjort sig skyldig till misshandel av normal- graden eller ringa brott.
Hänvisas från p. 2 (s. 15)
2.Vid reformeringen av föräldrabalken, år 1966, togs rätten att aga sina barn bort, vilket gjorde att det inte längre fanns någon bestämmelse som berättigade föräldrar att i uppfostringssyfte utsätta barn för kroppslig bestraffning. Det fanns dock inte någon bestämmelse som uttryckligen förbjöd handgripliga tillrättavisningar. Ytterligare ett drygt decennium senare, år 1979, infördes emellertid i FB 6:1 ett förtydligande, det s.k. agaförbudet. Här stadgas att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran, att barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och att de inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Bestämmelsen utgjorde en markering från lagstiftarens och samhällets sida mot användande av aga som uppfostringsmetod. Även om agaförbudet är en civilrättslig reglering som saknar en direkt sanktion, medförde förbudet indirekt ett ökat straffrättsligt skydd för barn. Agaförbudet innebär inte bara ett klarläggande av att aga inte är en tillåten uppfostringsmetod, utan även att misshandel mot barn är brottslig i samma utsträckning som motsvarande handling riktad mot en annan person. Däremot innebär vårdnadshavarens ansvar för barnets omsorg och tillsyn att det i viss utsträckning kan finnas situationer som annars skulle vara straffbara men som kan vara rättsenliga med hänvisning till vårdnadsansvaret.s. 15