2.2.4 · Föräldrars våld mot barn

1.När det gäller föräldrars våld mot barn har lagstiftarens syn varit mer restriktiv än när det gäller våld mellan vuxna. Svensk lagstiftning rörande skyddet för barn har under 1900-talet varit sparsam och har främst rört socialrättens och civilrättens områden. Genom Sveriges ratificering av barnkonventionen år 1990, började under slutet av 1900-talet principen om barnets bästa på olika sätt implementeras i lagstiftningen såväl inom socialrätten och familjerätten som inom straffrätten och processrätten. Barn lyfts i lagstiftningen fram som särskilt skyddsvärda och i straffrätten betonas barnets rätt till trygghet och rätt att vara fredad från våld i hemmet som ett särskilt starkt skyddsintresse. Bestämmelser om misshandel och annat våld har visserligen funnits, men våldet har i stor utsträckning betraktats som tillåtet. Historiskt sett har barn omfattats av husbondens maktsfär och våld i uppfostringssyfte betraktades som en del i barnuppfostran. Den bestämmelse i 1864 års strafflag där skada av någon som stod ”under ens lydnad” var straffbar, såvida inte skadan var 68 ringa, upphävdes år 1957 såsom oförenlig med strävan att ersätta aga med andra uppfostringsmetoder.s. 14

2.Vid reformeringen av föräldrabalken, år 1966, togs rätten att aga sina barn bort, vilket gjorde att det inte längre fanns någon bestämmelse som berättigade föräldrar att i uppfostringssyfte utsätta barn för kroppslig bestraffning. Det fanns dock inte någon bestämmelse som uttryckligen förbjöd handgripliga tillrättavisningar. Ytterligare ett drygt decennium senare, år 1979, infördes emellertid i FB 6:1 ett förtydligande, det s.k. agaförbudet. Här stadgas att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran, att barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och att de inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Bestämmelsen utgjorde en markering från lagstiftarens och samhällets sida mot användande av aga som uppfostringsmetod. Även om agaförbudet är en civilrättslig reglering som saknar en direkt sanktion, medförde förbudet indirekt ett ökat straffrättsligt skydd för barn. Agaförbudet innebär inte bara ett klarläggande av att aga inte är en tillåten uppfostringsmetod, utan även att misshandel mot barn är brottslig i samma utsträckning som motsvarande handling riktad mot en annan person. Däremot innebär vårdnadshavarens ansvar för barnets omsorg och tillsyn att det i viss utsträckning kan finnas situationer som annars skulle vara straffbara men som kan vara rättsenliga med hänvisning till vårdnadsansvaret.s. 15

3.Också i straffrätten har barns särskilda skyddsvärde lyfts fram och lett till flera lagstiftningsåtgärder. I motiven till flera av brottsbalkens bestämmelser anges att barn är speciellt skyddsvärda och att ett brott som riktas mot ett barn ofta är att se som särskilt hänsynslöst. Barns särskilt utsatta situation kan vägas in både vid bedömningen av brottets svårhetsgrads. 15

4.69 och vid straffvärdebedömningen. Av motiven till bestämmelsen om grov misshandel (BrB 3:6) framgår t.ex. att våldshandlingar mot den som är väsentligt svagare, t.ex. ett barn, framstår som verkligt kvalificerade även om våldet inte varit livsfarligt eller skadorna så svåra att misshandeln enbart på dessa grunder kan anses utgöra grovt brott. Det faktum att ett misshandelsbrott har begåtts mot ett barn, eller annan närstående, kan därför under vissa omständigheter göra att brottet är bedöma som grovt med hänvisning till det i BrB 3:6 särskilt angivna rekvisitet att gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet. Motsvarande överväganden kan göra sig gällande när det gäller gränsdragningen mellan ringa brott och misshandel av normalgraden. Att det är fråga om våld av en förälder mot ett barn i barnets hemmiljö kan göra att brottet bedöms som misshandel av normalgraden även om den skada eller smärta som tillfogats är relativt lindrig.s. 15

5.Barns särskilda utsatthet och beroendeställning till vuxna kommer till uttryck också i bestämmelserna om sexualbrotten. Flera brott i 6 kap. brottsbalken särreglerar övergrepp mot barn i syfte att förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas i sexuella sammanhang. Utöver att dessa bestämmelser gäller alla barn under 15 år, omfattar vissa bestämmelser också barn mellan 15 och 18 år, som på vissa angivna sätt är närstående till gärningsmannen, t.ex. att barnet står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen.s. 16

6.Också vid straffvärdebedömningen kan beaktas att brottet begåtts mot ett barn (BrB 29:2). I BrB 29:2 finns flera försvårande omständigheter som, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt ska beaktas vid straffvärdebedömningen. Flera av dessa omständigheter kan aktualiseras när brottet riktat sig mot ett barn av en förälder eller annan 70 omsorgsperson. Att den tilltalade utnyttjat någons särskilt skyddslösa ställning är en omständighet som normalt ska tillmätas betydande vikt och det gäller särskilt vid övergrepp mot barn. Som ett komplement till redan befintliga försvårande omständigheterna i BrB 29 kap. och för att tydliggöra och markera att brott mot närstående barn bör åsättas ett högt straffvärde, infördes år 2003 en ny omständighet i BrB 29:2 p. 8. Där anges att som försvårande särskilt ska beaktas om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i förhållande till en närstående person.s. 16