Stycket

9.88 och paramedicinsk personal utanför sjukvården och som i stäl­ let omfattas av art. 132.1 c finns inte motsvarande uträckning av skattefriheten till nära knutna transaktioner. Någon analogi till punkten b kommer alltså inte i fråga. Däremot står det klart att rekvisitet transaktioner nära knutna till sjukvård och sjukhusvård kan omfatta såväl varor som tjänster. Detta framgår av sammanhanget i EUD:s moti­ vering, även om omfattningen och gränsdragningen i fråga om denna del av skattefriheten är oklar och måste avgöras i det en­ skilda fallet.154 Slutsatsen stöds också av att direktivtexten talar om just transaktioner, ett uttryck som ju i mervärdesskatterätten används för såväl varor som tjänster. EUD har dock framhållit att uppräkningen i art. 132.1 av skattefria transaktioner är uttömmande. Eftersom skattefrihe­ ten avseende tandteknikers transaktioner uttryckligen kan om­ fatta proteser kan det finnas anledning att höja ett varningens finger när det gäller andra varor.155 Det bör också nämnas att det även vid tillämpning av art. 132.1 c synes finnas utrymme för viss skattefrihet för sådana varor som utgör en integrerad del av själva vården. Exempel på sådana varor skulle kunna vara bandage och annat material som förbrukas vid vårdtillfället. EUD framhåller i C-366/12 Klinikum Dortmund-. 153 C-366/12 Klinikum Dortmund^. 37. För svensk del gäller följande ifråga om läkemedel följande. Enligt 3 kap. 23 § 2 ML undantas från skatteplikt omsättning av läkemedel som lämnas ut enligt recept eller säljs till sjukhus. Mervärdesskattedirektivet innehåller inte något undantag motsvarande det svenska undantaget för läkemedel. Sverige har emellertid enligt bilaga XV avsnitt IX punkt 2 z i anslutningsfördraget mellan Europeiska unionens medlemsstater och Sverige om Sveriges anslutning till Europeiska unionen rätt att under en övergångsperiod från skatteplikt undanta försäljning av läkemedel till sjukhus eller av receptbelagda läkemedel. Se även RÅ 2003 ref. 29. 154 Se C-353/85 Kommissionen mot Storbritannien p. 33-35. 155 Se C-353/85 Kommissionen mot Storbritannien p. 35 samt Rasmussen s. 186 f.s. 46