Stycket

15.Att en god man har en sådan vidsträckt behörighet att agera självständigt i förhållande till den som saknar förmåga att själv agera som rättssubjekt illustreras i NJA 1994 s. 61. Frågan i målet var, efter ansökan av god man om förordnande av bodelningsförrättare, om ett samboförhållande hade upphört. Omständigheterna var sådana att den man som den gode mannen företrädde hade levt tillsammans med en kvinna under äktenskapsliknande förhållanden under perioden 1980–1988 och fått två barn födda 1985 och 1988. Efter att mannen ådragit sig en svår hjärnskada i samband med en olycka 1988 hade han bott på vårdinrättning. År 1990 350 förordnandes mannens mor som god man med uppgift att bevaka rätt, förvalta tillgångar och sörja för person.[^1031] Någon månad efter att godmanskapet inrättades kyrkobokfördes mannen på moderns adress. Den gode mannen sökte kvinnan i samboförhållandets medverkan till bodelning med motiveringen att samboförhållandet upphört. Kvinnan ville inte medverka till bodelning eftersom hon inte ansåg att samboförhållandet hade upphört. Både TR:n och HovR:n kom, på olikartade vägar, fram till att samboförhållandet inte kunde anses ha upphört.s. 96