Så var fallet i NJA 1981 s. 857. Tvivel uppkom i tvist angående parts processbehörig- het med hänvisning till dennes psykiska tillstånd efter hjärnskada som han ådragit sig i en olycka. HD fann att det i målet var ådagalagt att parten ”saknat förmåga att med giltig verkan” återkalla överklagandet och fullmakter till ombud. Fallet refereras mer ingående nedan i avsnitt 2.4.3.3.
Hänvisas från p. 3 (s. 49)
Från rättsinkapabel till fullvärdigt rättssubjekt?
1.Under första halvan av 1900-talets betraktades sinnesslöa (och sinnessjuka) personer som rättsinkapabla, en diskvalificerande term som innebar att de underkändes som rättsliga aktörer. De rättsinkapabla kunde exempelvis inte med rättslig giltighet samtycka till sterilisering eller ingå äktenskap. De kunde även omyndigförklaras, med hänvisning till att de var ur stånd att vårda sig själva eller sin egendom.s. 48
2.Någonstans under 1900-talet förvann uttrycket rättsinkapabel från den svenska rättsdiskursen. I nutid finns inget ord för generell bestämning av frånvaro av förmåga att agera inom svensk rätt – det finns inget subjektsdiskvalificerande begrepp. I sammanhanget av en individs förmåga att agera med rättslig giltighet – att själv med rättslig verkan ingå avtal, sätta sig i skuld, hållas ansvarig eller vara verksam i en rättslig process – talas istället om ifall den enskilde har eller inte har rättslig handlingsförmåga eller processbehörighet med avsikt på en specifik rättshandling. 110 Med en rättshandling menas ”en sådan privat viljeförklaring, som enligt sitt innehåll åsyftar att framkalla en viss rättslig verkan”.s. 48
3.Det är således en persons viljeförklaring som i vissa fall kan komma att underkännas, inte personen själv som rättssubjekt. Men likväl är det personliga faktiska förmågor som avgör om rättshandlingen ska tillerkännas rättslig verkan. Exempelvis kan ett avtal som ingåtts av en person med utvecklingsstörning ogiltigförklaras med stöd av lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning, eller så kan processbehörighet nekas en person med hänvisning till dennes tillstånd eller personlig förmåga att rättshandla.s. 49
4.På samma sätt som det inte finns något begrepp för diskvalificering av vissa rättssubjekt, finns heller inte i svensk rätt något vedertaget begrepp som täcker in vad som framöver kommer omtalas som fullvär-s. 49
5.111 dig rättssubjektivitet: både förmågan att vara bärare av rättigheter och skyldigheter och förmågan att kunna agera i förhållande till de rättigheter eller skyldigheter som man är tillskriven. Fullvärdig rättssubjektivitet motsvarar med andra ord båda sidorna av det engelska uttrycket legal capacity:s. 49
6.”a person’s capacity to hold rights and obligations […], which defines thems. 50
7.as a ’legal subject’ (Rechtssubjekt) as opposed to ’legal objects’ (as slavess. 50
8.would be), must be distinguished from the capacity to exercise certain rightss. 50
9.independently […], in particular the capacity to bind themselves through as. 50
10.contract. Not all citizens enjoy the latter capacity.” I svensk rätt finns en begreppsbildning avseende förmågan att vara en person i rätten – rättskapacitet eller partsbehörighet – och en begreppsbildning avseende förmågan att som person i rätten med rättslig giltighet kunna företa handlingar som får rättsliga konsekvenser – rättshandlingsförmåga eller processbehörighet. För den kommande analysen bör redan här noteras att begreppen rättshandlingsförmåga och processbehörighet relaterar till en persons faktiska förmåga att själv, på egen hand, agera som subjekt i rätten.s. 50
11.Ett konstaterande av att någon ”saknar” rättshandlingsförmåga eller processbehörighet i en viss situation betyder att individen inte själv kan agera med rättslig verkan, oberoende skälet till avsaknaden av förmåga. Avsaknad av förmågan att själv rättshandla innebär dock inte att den enskilde förlorar sin ställning som rättssubjekt i betydelsen som person i rätten (och därmed möjligheten att vara part eller agera inom rätten 112 genom att ingå avtal, driva processer etc), utan att behörigheten att agera i hans namn istället tillfaller hans ställföreträdare. Ställföreträdarens behörighet sammanfaller därför normalt med den enskildes avsaknad av rättshandlingsförmåga eller processbehörighet. För barn är det en självklarhet att en ställföreträdare finns och att denne har behörighet att företräda barnet i alla de situationer där barnet själv inte har rättshandlingsförmåga eller processbehörighet. För vuxna ser dock bilden annorlunda ut. En individ som av personliga skäl inte själv kan agera rättsligt kan sakna en ställföreträdare.s. 50
12.I det följande klargörs närmare de två delar av ställningen som rättssubjekt som tillsammans bildar en fullvärdig rättssubjektivitet. Frågan som besvaras är vad som krävs – vad som är villkoren – för att erkännas som fullvärdigt rättssubjekt.s. 51