Utifrån den ståndpunkten kan kritik riktas mot Arbetsdomstolens slutliga avgörande i Lavaltvisten (AD 2009 nr 89) som bygger på ett mål från EU-domstolen som avgjor-
Hänvisas från p. 6 (s. 18)
1.EU-domstolen är det organ som, i enlighet med fördragen, anförtrotts uppdraget att vara den yttersta uttolkaren av EU-rätten (artikel 234 FEUF). Nationella domstolar får, och de högsta instanserna ska begära förhandsavgörande från EU-domstolen. Mycket finns skrivet om EUdomstolen och dess tolkningsstilar och jag vill här enbart göra en, möjligen formalistisk, anmärkning angående EU-domstolen och dess rättspraxis.s. 17
2.51s. 17
3.Det EU-rättsliga materialet på arbetsrättens område har växt i omfattning samtidigt som antalet medlemsstater öka vilket sammantaget medfört en ökad måltillströmning till EU-domstolen. EU-domstolen har genomfört ett antal olika reformer som har påverkat hur man ska värdera dess avgöranden. En avgörande förändring är att EU-domstolen sedan Nicefördraget (år 2000) inte som utgångpunkt avgör samtliga mål i plenum. Av rättegångsreglerna framgår att EU-domstolen avgör mål i tre skilda sammansättningar: plenum, stor avdelning och avdelning. Plenum är förbehållet avgöranden av särskild dignitet.s. 18
4.Av EU-domstolens rättegångsregler framgår att anhängiggjorda mål ska hänskjutas till avdelning sammansatt av fem eller tre domare, såvida det inte med hänsyn till målets svårighetsgrad, betydelse eller särskilda omständigheter i övrigt krävs att det hänskjuts till stora avdelningen, alternativt att en medlemsstat eller EU-institution begär det.s. 18
5.I EU-domstolsförfarandet ingår även normalt ett yttrande från en generaladvokat med förslag till avgörande. EU-domstolen kan numera, efter att ha hört generaladvokaten, besluta att avgöra tvisten utan sådant yttrande. Det kan, enligt Stadgan för EU-domstolen, ske om ärendet inte omfattar någon ny rättsfråga.s. 18
6.EU-domstolen ger, med sin sammansättning och om den avstår från att inhämta yttrande från generaladvokaten, sin syn på tvisten. Det finns med anledning av det anförda skäl att iaktta viss försiktighet gällande domar som domstolen avgjort utan att höra generaladvokat. Dessa domar har ett begränsat prejudikatvärde då de enligt domstolens egna bestämmelser inte omfattar prövning av en ”ny” rättsfråga. Särskilt vikt 52 kan vidare fästas vid domar som avgjorts av domstolens stora avdelning. Alltför långtgående slutsatser kan emellertid inte dras utifrån dessa formalistiska anmärkningar; särskilt i frågor som inte har med EU-rätt att göra. Ett förhandsavgörande kan ju även ge upphov till en ny rättsfråga i den nationella kontexten som är frikopplad från EU-domstolens avgöranden.s. 18