NJA 1995 s. 505.
Hänvisas från p. 6 (s. 1985)
6.risk att den kan komma att användas något godtyckligt. Som ett av flera skäl för att utsträcka medverkansansvaret till att även omfatta vissa oaktsamma fall anfördes svårigheter att styrka uppsåt. Suzanne Wennberg har framhållit att lagen, på grund av sin oklara utformning, dock inte kommit att användas mer än undantagsvis. Den bristande utformningen, menar hon, låg inte i själva straffbestämmelsen i 2 § utan snarast i den föregående paragrafen där själva begreppet rådgivningsverksamhet definierades. Formuleringen ”råd eller annat biträde” ledde till svårigheter vid tolkningen. Redan lagrådet hade opponerat sig mot begreppet och ifrågasatte om inte ett mer precist uttryck vore lämpligare. Frågan kom att ställas på sin spets i det s.k. La Reine-målet. I den av HD prövade delen hade man att ta ställning till huruvida vissa förfaranden, objektivt sett, var hänförliga till straffbar rådgivningsverksamhet. HD fann att rådgivningslagen, enligt sin ordalydelse, hade ett mera vidsträckt tillämpningsområde än den ursprungligen tycks ha varit avsedd att ha. Företräde skulle därför ges åt den för den misstänkte förmånligaste tolkningen, vilket i detta fall innebar att med rådgivningsverksamhet förstås endast sådant biträde som i praktiken innefattar rådgivning.s. 1985