NJA 2006 s. 221, s. 226.
Hänvisas från p. 4 (s. 18)
1.I kapitel 4.4 summerade jag min analys av den lagstiftande praktiken som att det skyddsvärda med sexualbrotten är förankrat i kroppslig integritet, särskilt kopplad till könsorgan, och att det straffvärda är kroppsliga handlingar, som involverar könsorgan. Samtidigt är det skyddsvärda och det straffvärda mer än kroppslig integritet och kroppsliga gärningar. Dels så konstrueras könsorgan, eller andra kroppsdelar, som sexuella i vissa specifika subjektsrelationer och situationer. Dels är det specifikt skyddsvärda och straffvärda med sexualbrotten inte nödvändigtvis kroppsligt. Skyddsvärdhet och straffvärdhet konstrueras som en interaktion mellan kropp och avsikt. De hänger samman, men särskiljs också.s. 17
2.Detta framkommer också ur de avgöranden i vilka Högsta domstolen tar ställning till hur sexualhandlingen ska graderas. Att det är könsorgan som utgör 222 utgångspunkten är något av en självklarhet. Samlaget och samlagsliknande handlingar utgör det paradigmatiska exemplet på sexuell handling. Det framkommer i Högsta domstolens avgöranden genom att det inte i någon större utsträckning varit ett problem i det straffrättsliga systemet vilka kroppsliga intrång som är sexuella i sexualbrottens mening; det är först 2013 som Högsta domstolen prövar detta explicit.s. 17
3.Det skyddsvärda konstrueras som förkroppsligad integritet centrerad till könsorgan. Detta bekräftas av exempelvis NJA 2008 s. 482 I och II, i vilka det inte är någon tvekan om att handlandet utgör sexuell handling, även om det inte är givet att handlingarna är jämförliga med samlag på det sätt som förutsätts i våldtäktsstadgandet. I NJA 2008 s. 482 I, där den tilltalade hade stuckit in sina fingrar i målsägandens underliv medan hon sov, anförde HD att det var ”uppenbart” att gärningen utgör en sexuell handling.s. 18
4.I NJA 2006 s. 221, vari handlingen bestått i att den tilltalade fört in sin hand under en fyraårig pojkes kalsonger, tagit på hans könsorgan samt vidrört pojkens analöppning, anförs i HDs domskäl att den tilltalades handlingar haft en sexuell inriktning. Ett liknande konstaterande gör tingsrätten i NJA 2008 s. 1096 II: ”Det är uppenbart att de handlingar den tilltalade begått haft en sexuell inriktning.” Gärningen i det fallet bestod i att den tilltalade fört sitt finger mellan målsägandens ben på hennes könsorgan och att han slickat henne på könsorganet.s. 18
5.Att själva kroppskontakten är av betydelse framkommer av NJA 1996 s. 418. Gärningen bestod i att den tilltalade klätt av målsäganden, särat på hennes ben, filmat och fotograferat då han tagit på hennes könsorgan, onanerat och låtit utlösningen hamna på hennes kropp och könsorgan. Enligt HD var beröringen av målsägandens könsorgan inte ”av sådant slag att han därigenom kan anses ha haft sexuellt umgänge med henne”. Avgörandet utpekas i senare förarbeten som inte längre vägledande, och gärningen anges som exempel på vad som kan omfattas av rekvisitet sexuell handling, som infördes år 2005. Att avgörandet har ansetts innebära en olämplig gränsdragning i efterhand visar på förändringen i den lagstiftande praktiken över tiden, nämligen att den straffvärda handlingen konstrueras med hänvisning till kränkningen av det skyddsvärda subjektets integritet, och inte till tekniska, kroppsliga, definitioner.s. 18
6.223s. 18