Jfr NJA 2005 s. 643 (Entelcard). Se även NJA 1991 s. 23 (Gatt), NJA 1991 s. 619 (Bigmac) och NJA 2001 s. 265 (Spotlight) om svårigheterna som kan föreligga att be - döma om ett varumärke använts på ett sätt som endast avviker i detaljer och inte för- ändrar varumärkets särskiljningsförmåga, jfr 3 kap. 2 § andra stycket 1 varumärkeslagen.
Hänvisas från p. 8 (s. 58)
8.Problem av detta slag beträffande användningstvånget uppstår på grund av dess formella tidsgränser. Felansvaret i denna situation blir en fråga om avvägning mellan att säljarens ansvar helt upphör vid överlåtelsen (ett mer formalistiskt förhållningssätt) och ett mer pragmatiskt förhållningssätt på det sätt som Liin framhåller. Trots den i lagen tydligt angivna tidsfristen för användningstvång är den konkreta bedömningen inte alltid okomplicerad. Förhållandet om viss mindre användning uppfyller kravet på verkligt bruk, eller från vilken tidpunkt användningen anses ha upphört, kan vara besvärligt att bedöma.s. 58