Bestämmelsen bygger på artikel 3.1 e varumärkesdirektivet och motsvaras av arti- kel 7.1 e varumärkesförordningen. En motsvarande bestämmelse finns även i 1 kap. 9 § varumärkeslagen enligt vilken ensamrätt inte kan förvärvas till sådana kännetecken som avses i 2 kap. 4 § varumärkeslagen. Detta innebär att det även föreligger hinder för in - arbetning av varukännetecken vars form följer av varans art, är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller ger varan ett betydande värde. Se prop. 2009/10:225 s. 135 f. och NJA 1987 s. 923 (legoklots). Se även not 479 nedan.
Hänvisas från p. 7 (s. 36)
7.Utöver kravet på särskiljningsförmåga stadgar varumärkeslagen vissa ytterligare absoluta registreringshinder. Som ett allmänt registreringsvillkor följer av 2 kap. 4 § varumärkeslagen att ett varumärke inte får registre ras om det endast består av en form som följer av varans art, som är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller som ger varan ett betydande värde. Undantagen avser kännetecken som endast består av en varas form, dvs. när varumärket utgörs av varans utstyrsel. Registrer ingshindret gör sig gällande utifrån ett allmänt konkurrensintresse och tillgodoser behovet av att hålla vissa nödvändiga former fria för användning av alla. Hindret kan inte botas genom användning och förvärvad särskiljningsförmåga.s. 36