Prop. 1995/96:26 s. 32 och NJA 2010 s. 617 (Texsun).
Hänvisas från p. 5 (s. 25)
1.Bedömningen av om varans beskaffenhet stämmer överens med köparens befogade förväntningar måste knytas till en bestämd tidpunkt. Enligt 21 § köplagen ska frågan om en vara är felaktig bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när risken för varan går över på köparen. Varumärkeslicensiering förutsätter inte en med köpet likställd momentan fördelning av risken för fel. Vid upplåtelser är kontraktsföremålets beskaffenhet relevant under en längre period. Eftersom avtalsförhållandet är utsträckt i tiden behöver riskfördelningen inte nödvändigtvis knytas till en viss tidpunkt.s. 24
2.Säljarens felansvar sträcker sig till brister som har funnits i varan vid riskövergången, även om felet visar sig först senare. Felet sägs i detta sammanhang ha varit ursprungligt (fel in nuce). Riskfördelningen enligt köplagen är således momentan till sin karaktär, genom att risken för fel övergår vid en viss given tidpunkt. Av 13 § köplagen följer att riskens. 24
3.101 för varan övergår när den avlämnats till köparen. Fram till avlämnandet har säljaren i teorin fortfarande möjlighet att säkerställa att objektet blir avtalsenligt.s. 24
4.Ett varumärke saknar fysisk existens. Det finns därmed inte något föremål som kan besittas eller avlämnas. Tidpunkten för riskens övergång får därför bestämmas på annat sätt än köplagens hänvisning till avlämnandet. Den lösning som ligger närmast till hands är att knyta riskövergången till avtalstidpunkten – om inte parterna avtalat om ett senare ”tillträde”. Innehåller avtalet inte någon reglering om när risken går över på köparen, förefaller det svårt att anknyta till något annat moment än avtalets ingående. Ett alternativ skulle möjligen vara att knyta riskövergången till den tidpunkt från vilken köparen har rätt att använda varumärket. Men om parterna inte har reglerat särskilt angående när köparen har rätt att börja använda varumärket, återstår i denna fråga inte några egentliga alternativ till att anknyta till avtalstidpunkten.s. 25
5.Som en jämförelse kan framhållas att immaterialrätternas icke-fysiska karaktär gett upphov till liknande problem för sakrättsliga bedömningar. Eftersom en immaterialrätt inte kan besittas kan den inte heller traderas. Det finns inte heller någon behörig tredje man att denuntiera om överlåtelsen. Sakrättsligt skydd för en köpare av immaterialrätt anses därför uppkomma genom avtalet, eftersom det inte finns något annat sakrättsligt moment att tillgå. 102s. 25