Prop. 1990/91:63 s. 50. Se exempelvis NJA 2008 s. 24 (Comtax), som behandlas nedan i avsnitt 5.3. Se även Edlund, Handelsagenturlagen som analogikälla.
Hänvisas från p. 13 (s. 55)
1.Det finns begränsat med lagstiftning som reglerar varumärkesavtalens rättsverkan, med undantag för köplagen som är generellt tillämplig vid köp av lös egendom (1 §) och därmed även vid överlåtelser av varumärken. Ett fåtal bestämmelser som behandlar varumärkesrättsliga kontraktsförhållanden finns i varumärkeslagens kapitel 6. Det huvudsakliga innehållet i bestämmelserna har behandlats ovan i avsnitt 1.4. För att fastställa innehållet i den dispositiva utfyllande rätten är det därför nödvändigt att vända sig till den allmänna kontraktsrätten.s. 51
2.Som nämnts inledningsvis, i avsnitt 1.5.2.1, har ett urval av kontraktsrättslig lagstiftning fått utgöra grund för argumentationen. Den allmänna kontraktsrättens mönster och dess hållpunkter framträder vid en jämförelse mellan ett par mer eller mindre centrala lagar. Genom att jämföra med lagstiftning avseende andra kontraktstyper, är målsättningen att försöka förstå vilka omständigheter som har avgörande betydelse vid konstruktion av de kontraktsrättsliga normerna – för att därigenom utforska vari likheterna och skillnaderna består, i förhållande till varumärkesavtalen. Jämförelsematerialet utgörs huvudsakligen av köplagen, kom-s. 51
3.67 missionslagen, lagen om handelsagentur, jordabalkens bestämmelser om upplåtelse av nyttjanderätt samt lagen om handelsbolag och enkla bolag. Därutöver behandlas även lagen (1936:81) om skuldebrev i vissa delar. Motiveringen till urvalet är att kontraktstyperna framstår som praktiskt viktiga samt att lagstiftningen, enligt respektive lags förarbeten, anses utgöra grund för allmänna överväganden om kontraktsrättsliga problem och principer.s. 51
4.Köplagens relevans motiveras både av lagens direkta tillämplighet för överlåtelser av varumärken och av lagens centrala position inom kontraktsrätten som stöd för uttolkandet av mera allmänna rättsprinciper och som grund för analogier. Lagen om handelsagentur och kommissionslagen, som visserligen rör mellanmansförhållanden, är relevanta jämförelseobjekt givet kontraktstypernas karaktär av varaktiga avtal samt deras traditionellt starka ställning som källa för allmänna rättsprinciper och som grund för analogier, till exempel med avseende på återförsäljaravtal. När det slutligen gäller jordabalkens bestämmelser utgör dessa ett exempel på kontraktsrättslig lagstiftning som reglerar nyttjanderättsupplåtelser.s. 52
5.Beträffande köplagens ställning såsom grund för allmänna rättsprinciper och analogier kan påpekas att det i förarbetena framhållits att lagen inte utformats för att fungera som en allmän civillag. Däremot betonas att den dåvarande köplagen, 1905 års köplag, fyllde en viktig funktion i att ge ledning vid avgörande av allmänna kontraktsrättsliga frågor som inte reglerats i annan lag samt att det är upp till rättstillämpningen att avgöra i vilken utsträckning 1990 års köplag ska få samma betydelse.s. 52
6.Köplagens tillämplighet är vidsträckt och omfattar köp av lös egendom. Lagtexten innehåller emellertid inte någon explicit definition om vad som utgör lös egendom, utan begreppet har bestämts negativt till att omfatta alla förmögenhetsrätter som inte är att hänföra till fast egen68 dom. Till lös egendom hänförs därför tillgångar av väldigt skiftande slag, till exempel lösa saker, byggnader på annans mark, nyttjanderätter, panträtter, fordringar, aktier och andra värdepapper m.m. Köplagens direkta tillämpningsområde är således omfattande och lagen är exempelvis tillämplig vid köp av ett varumärke.s. 52
7.Ett problem med det breda tillämpningsområdet är svårigheten att konstruera bestämmelser som leder till lämpliga resultat över hela fältet. Köplagens bestämmelser har i huvudsak utformats med tanke på köp av lösa saker och bestämmelserna är i vissa avseenden inte alltid lämpade att hantera frågor som kan uppkomma i samband med överlåtelse av rättigheter eller liknande. Frågan om att eventuellt inskränka köplagens tillämpningsområde till köp av lösa saker, som till exempel är fallet beträffande lagen (1987:822) om internationella köp (CISG), diskuterades i samband med utredningsarbetet som föregick lagstiftningen. Utredningen utgick emellertid från att de praktiska problem som kan uppkomma kan lösas i rättspraxis genom att tillämpa köplagens stadganden på ett tillräckligt flexibelt sätt.s. 53
8.Av förarbetena till köplagen framgår att köpeobjektets speciella karaktär kan motivera avsteg från de regler som gäller i fråga om köp av lös egendom i allmänhet. Det kan så ledes finnas utrymme för viss skepsis mot lagens bestämmelser när det gäller kontraktsföremål som ligger utanför vad som huvudsakligen varit i åtanke vid köplagens tillkomst. Ett exempel är bedömningen av vad som utgör fel i det överlåtna föremålet, när det inte är fråga om en lös sak. Denna skepsis mot direkt tillämpning kan fås. 53
9.69 genomslag vid bedömningen av en varumärkesöverlåtelse och särskilt vad gäller frågan om analog tillämpning för varumärkeslicensavtal. s. 53
10.Utöver att överlåtelseföremålets karaktär har betydelse för bedömningen ska påpekas att köplagens bestämmelser konstruerats med det momentana avtalet som förlaga, varigenom utgångspunkten är en snabb omsättning och följaktligen en snabb avveckling av kontraktsförhållandet. Parternas prestationer antas vara koncentrerade till en särskild händelse, vanligen avlämnandet.s. 54
11.Kontraktstyper som är varaktiga, exempelvis varumärkeslicensavtal, uppvisar drag som klart avviker från köpet. Det förhållandet kan motivera att köplagens normer som grund för analogier används med försiktighet. Varaktiga avtalsförhållanden kan ge upphov till osäkerhet på grund av risken för framtida ändrade förhållanden som inte är möjliga att överblicka vid avtalstillfället. Avtalsförhållandets utsträckning i tiden kan även innebära tätare kontakt mellan avtalsparterna, vilket har framhållits medföra ett ökat förtroendeförhållande. Dessa omständigheter kan till exempel inverka på bedömningen av under vilka förutsättningar en part har rätt att häva ett avtal, i jämförelse med förutsättningarna för att häva ett momentant avtal.s. 54
12.I viss utsträckning utgör lagen om handelsagentur och kommissionslagen relevanta jämförelseobjekt när det gäller frågan om vilken inverkan kontraktsförhållandets utsträckning i tiden har för varumärkesavtalen. Det ska emellertid beaktas att denna lagstiftning rör mellanmansförhållanden. Lagen om handelsagentur är tillämplig för handelsagenter som i näringsverksamhet för huvudmannens räkning självständigt och varaktigt verkar för försäljning eller köp av varor, genom att ta upp anbud till 70 huvudmannen eller sluta avtal i dennes namn. En handelsagent, enligt lagens definition, är alltså en självständig uppdragstagare som handlar för annans (huvudmannens) räkning i dennes namn.s. 54
13.Enligt förarbetena finns det visst utrymme att tillämpa lagens bestämmelser om handelsagentur analogt på andra former av uppdrag. I vilken utsträckning sådan analog tillämpning är möjlig, och frågan om vilken verkan en sådan tillämpning ska ha i det enskilda fallet, har emellertid överlåtits till rättstillämpningen. Högsta domstolen har exempelvis i NJA 2007 s. 909 (Jehander) och NJA 2009 s. 672 (Allbröd) pekat på att lagen om handelsagentur aktualiserar likartade förhållanden som vid ensamåterförsäljaravtal och därför kan motivera analog tillämpning för den senare kontraktstypen.s. 55
14.Kommissionslagen är tillämplig på uppdrag som en kommissionär åtar sig att för annan persons räkning (kommittenten) – men i eget namn – sälja eller köpa lös egendom. Skillnaden i förhållande till handels agenturavtal är alltså att kommissionären ska handla i eget namn, vilket innebär att det är kommissionären som blir avtalspart i förhållande till tredje man och ansvarig för fullgörelsen. Handelsagenten handlar i huvudmannens namn. En ytterligare skillnad är att kommissionsuppdraget kan avse både varaktiga och enstaka uppdrag samt att det omfattar köp och försäljning av lös egendom, inte endast lösa saker. Även i förarbetena till kommissionslagen har framhållits att lagen kan vara be tydelsefull som grund för analog tillämpning och för att fastställa allmänna rättsgrundsatser om sysslomän, särskilt när det gäller rätten och ansvaret mot tredje man.s. 55
15.Beskrivningen av tillämpningsområdet för lagen om handelsagentur och kommissionslagen visar att lagarna mer sällan kommer att vara direkt tillämpliga vid varumärkeslicensförhållanden. I vart fall i situationer när licenstagaren tillverkar de varumärkesförsedda varorna för att därefter sälja dem vidare. Givetvis kan förekomma situationer när licensavtalsför-s. 55
16.71 hållandet är konstruerat på sådant sätt att avtalet faller in under lagarnas tillämpningsområde.s. 55
17.För det fallet att analog tillämpning av bestämmelserna i lagen om handelsagentur och kommissionslagen blir aktuellt, ska beaktas att lagarna i viss utsträckning innehåller regler som motiverats av att mellanmannen typiskt sett är den svagare parten. Dessa omständigheter gör sig inte nödvändigtvis gällande i ett varumärkeslicensförhållande.s. 56
18.Kontraktsrättsligt relevanta bestämmelser förekommer även i jordabalken, till exempel vad avser överlåtelse eller upplåtelse av fast egendom. Dessa bestämmelser kan i vissa fall vara av intresse för att erhålla ledning om vad som utgör allmänna kontraktsrättsliga principer. Som ett exempel kan NJA 2007 s. 1018 (Shell) lyftas fram. Målet gällde rätten till ersättning vid upphörandet av ett avtalskomplex innehållande bland annat ett lokalhyresavtal och en varumärkeslicens. I avgörandet hänvisade Högsta domstolen bland annat till tillämpliga ersättningsregler vid avtalets upphörande enligt lagen om handelsagentur och kommissionslagen. I principiellt hänseende skiljer sig emellertid det varumärkesrättsliga kontraktsföremålet från en överlåtelse eller upplåtelse av fast egendom. När det gäller jordabalkens regler finns därför anledning att vara vaksam för särskilda aspekter som gör sig gällande utifrån sociala hänsyn samt andra rättspolitiska överväganden, vilka kan innebära att avsteg gjorts från allmänna kontraktsrättsliga principer.s. 56
19.Utöver ovan nämnda lagstiftning har rättspraxis betydelse för förståelsen av den allmänna kontraktsrättens mönster och hållpunkter. Det finns emellertid begränsat med rättspraxis från Högsta domstolen eller EUdomstolen som direkt berör varumärkesavtal. I vissa fall kan det därför finnas anledning att analogisera från rättspraxis avseende likartade förhållanden. Prejudikatbaserade analogislut anses möjliga för fallsituationer som ligger utanför prejudikatets tillämpningsområde, om avgörandets ratio avser egenskaper som liknar den aktuella fallsituationens. Det blir således fråga om att utvidga prejudikatfallets tillämpningsområde på fall 72 som är väsentligen lika, särskilt med ledning av den argumentation som lett fram till det aktuella avgörandet.s. 56
20.När det slutligen gäller rättspraxis på varumärkesrättens område har redan i avsnitt 1.3.1 lyfts fram betydelsen av rättspraxis från EU-domstolen som avgörande för fastställandet av varumärkesrättens innehåll och omfång.s. 57