Jfr NJA 1992 s. 439 (Sko City).
Hänvisas från p. 1 (s. 32)
1.Benämningen samexistensavtal används här som ett samlingsbegrepp för de olika varianter av avtal varigenom parter sinsemellan reglerar registrering och användning av två motstridiga kännetecken. Ett samexistensavtal utgör primärt en kontraktuell lösning av en varumärkesrättslig konflikt. Det kan till exempel avse att två parter vill använda förväxlingsbara kännetecken, men bedömer att det inte föreligger någon reell konkurrenssituation dem emellan. Syftet är således normalt att avsluta en faktisk eller potentiell konflikt, vilket innebär att kontraktstypen kan förstås som en form av förlikningsavtal. Huvudregeln inom varumärkesrätten är annars att varumärket med äldst prioritet har företräde i förhållande till användning av yngre kännetecken.s. 32
2.Utöver samexistensavtal förekommer enkla medgivanden till registrering eller användning. Medgivanden av detta slag aktualiseras främst i registreringsförfaranden och följer av att relativa registreringshinder, dvs. varukännetecken med äldre prioritet, innebär att ett yngre känne48 tecken inte får registreras. Förekomsten av relativa registreringshinder prövas ex officio vid PRV:s handläggning av en varumärkesansökan. I prövningen har ett medgivande från innehavaren av det relativa registreringshindret effekten att det äldre varumärket inte längre anses utgöra ett registreringshinder. PRV ska därför registrera varumärket, såvida det inte föreligger andra hinder mot registrering. Ett medgivande kan även avse tillåtelse till användning av det yngre kännetecknet. Eftersom medgivanden är ensidiga rättshandlingar och i princip inte innehåller några förpliktelser utöver ett enkelt tillstånd till registrering eller användning, är dessa av begränsat intresse för den föreliggande undersökningen.s. 32
3.Ett samexistensavtal har samma grundsyfte som ett medgivande, men är mer utförligt till sitt innehåll eftersom parterna åtar sig särskilda förpliktelser som fastställer hur parternas kännetecken ska samexistera. Regleringen kan till exempel avse att ett visst varumärke endast får användas i en särskild utformning, inom ett visst geografiskt område eller för vissa särskilda varor och tjänster. Samexistensavtal förekommer inte sällan vid registrering av EU-varumärken, som en följd av att nationella ensamrätter i samtliga medlemsländer kan utgöra hinder för registrering. Innehavaren av den nationella ensamrätten kan i det sammanhanget exempelvis medge registrering av det yngre EU-varumärket, mot att innehavarens. 33
4.49 till sistnämnda varumärke åtar sig att inte använda varumärket i medlemslandet där den äldre ensamrätten finns.s. 33
5.Den varumärkesrättsliga prioritetsprincipen innebär att användning av ett yngre kännetecken som ligger inom det äldre varumärkets skyddsomfång utgör ett varumärkesintrång. Innehavaren av ett yngre kännetecken befinner sig alltså i varumärkesrättsligt ”underläge” i förhållande till eventuella äldre relativa hinder. Användningen av det yngre kännetecknet kommer att vara beroende av att innehavare av relativa hinder aktivt samtycker, eller förhåller sig passiva, till användningen. Det finns följaktligen ett incitament för känneteckenshavaren att undgå ett intrångsansvar genom att avtala med innehavare av relativa hinder med äldre prioritet.s. 34
6.Parten som innehar den äldre rättsgrunden, och därför har ett varumärkesrättsligt ”övertag”, har andra bevekelsegrunder för att lämna ett medgivande eller ingå ett samexistensavtal. Det kan helt enkelt vara så att denne bedömer att det inte finns någon konkret konflikt mellan parternas kännetecken eller att ekonomisk ersättning erhålls. Det kan också förekomma mer varumärkesrättsligt förbundna problem som utgör incitament. Exempel på sådana förhållanden är att innehavarens eget varumärke riskerar att bli angripet av motparten med en talan om ogiltighet eller upphävning på grund av att innehavaren av det äldre varumärket inte gjort verkligt bruk av varumärket inom en period av fem år eller annan brist i registreringen. Ett samexistensavtal med innehavaren av det yngre kännetecknet kan ingås för att undvika en ogiltighets- eller hävningstalan.s. 34
7.Dessa exempel på bevekelsegrunder för att ingå samexistensavtal är avsedda att illustrera vilka problem som kan uppstå och som närmare behandlas i undersökningens materiella delar. Det förekommer naturligtvis mer komplicerade förhållanden. Till exempel kan parternas konflikt röra flera jurisdiktioner i vilka parterna innehar ömsom äldre och ömsom yngre varumärkesrättigheter, men att samtliga konflikter ska hanteras inom ramen för ett samexistensavtal. Ett belysande exempel är de omfattande och långvariga tvister mellan det amerikanska företaget AnheuserBusch och det tjeckiska företaget Budějovický Budvar angående rätten till varumärket Budweiser. Under åren har det runt om i världen före50 kommit en mängd tvister mellan bolagen. Tvisterna har pågått i över 100 år trots att parterna både år 1911 och 1939 ingick förlikningsavtal avseende respek tive bolags användning av varumärket.s. 34
8.Utgår man ifrån samexistensavtalets karaktär av förlikningsavtal framträder ett viktigt ändamål med avtalet – nämligen att parternas kännetecken ska skiljas åt på så sätt att omgivningen inte bibringas uppfattningen att det föreligger ett samband mellan aktörerna. Det är fråga om olika objekt som ska känneteckna skilda ursprung, även om det i realiteten kan avse två identiska märken.s. 35
9.Att samexistensavtal syftar till att särskilja objekt innebär att skillnaden blir tydlig i förhållande till en varumärkeslicens. I typfallet medför ett samexistensavtal inte att någon varumärkeslicens upplåts, om inte avtalet konstruerats på detta sätt. En licens innebär ett tillstånd för licenstagaren att koppla sin användning till varumärkeshavarens varumärke, dvs. att utnyttja den länk till konsumenterna och de köpimpulser som varumärket utlöser. Ett samexistensavtal syftar i stället till att särskilja ursprunget för varorna eller tjänsterna som tillhandahålls under respektive varumärke. Man kan uttrycka det som att en licens integrerar parterna medan ett samexistensavtal differentierar dem.s. 35
10.Skillnaden mellan kontraktstyperna har betydelse i varumärkesrättsligt hänseende, exempelvis med avseende på avtalsförhållandets upphörande. Ett exempel är förhållandet att varumärkeshavaren tillgodoräknass. 35
11.51 licenstagarens användning av varumärket. Allt anseende och renommé som byggts upp i varumärket till följd av licenstagarens användning och marknadsbearbetning tillkommer varumärkeshavaren, eftersom en licens tagare inte förvärvar någon egen rätt till varumärket. Den dispositiva huvudregeln är att allt renommé och värde följer objektet och därmed tillfaller huvudmannen.s. 35
12.För samexistensavtal är det emellertid fråga om användning av skilda varumärken, vilket innebär att användningen av det yngre varumärket inte tillgodoräknas det äldre på motsvarande sätt som vid licensanvändning. Det innebär också att användning som skett med stöd av ett samexistensavtal inte botar brister i det äldre varumärket, till exempel risken för ogiltighet eller upphävning på grund av bristande särskiljningsförmåga eller underlåten användning.s. 36