Stycket

3.5 De svenska regleringarna rörande offentliga stöd... nyttigheter som de tillhandahåller, vilket dock inte innebär att de måste ta ut avgifter för de tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. Även regleringen av självkostnadsprincipen i 8 kap. 3 c § ger indirekt uttryck för att kommunerna står fria att subventionera kommunal verk­ samhet med skattemedel. Enligt bestämmelsen får inte kommuner ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttig­ heter som kommunerna tillhandahåller. Bestämmelsen slår således fast att det finns ett så kallat avgiftstak, men inte att avgifterna får understiga kost­ naderna vilket innebär kommunerna som utgångspunkt är fria att kom­ plettera de kommunala avgifterna med skatter.451 Det finns inte heller något som hindrar en kommun från att inom en viss verksamhetsgren ta ut avgifter som ger full kostnadstäckning medan kommunen inom en annan verksamhetsgren tar ut lägre avgifter och bekostar mellanskillnaden med skattemedel - oavsett om de båda verk­ samhetsgrenarna är närbesläktade. Som exempel på underskottsprincipens tillämpning i Regeringsrättens praxis kan nämnas RA 1974 Ab 1426 vilket rörde en kommuns möjlighet att subventionera körskoleverksamhet. I målet konstaterade Regeringsrät­ ten att en kommun var oförhindrad att helt eller delvis bekosta den aktu­ ella körskoleverksamheten. Även i RÅ 1979 Ab 54 kom Regeringsrätten till slutsatsen att en kommun var fria att själv bestämma huruvida den aktuella körskoleverksamheten skulle skattesubventioneras.452 I RA 1974 A 943 hade Regeringsrätten att ta ställning till om ett lands­ tingskommunalt beslut som medförde att avgifterna för tandvård i lands­ tingskommunal regi subventionerades var lagligt. Slutsatsen var att det landstingskommunala beslutet inte var oförenligt med gällande rätt - även om privatpraktiserande tandläkare därigenom inte gavs möjlighet att kon­ kurrera på lika villkor. Även RÅ 1997 ref. 47 kan i viss mån symbolisera underskottsprincipens tillämpning. I målet hade Regeringsrätten att ta ställning till om det beslut av kommunfullmäktige i Kalmar kommun som gav kommunstyrelsen rätt att teckna borgen för en kommunal bostadsstiftelse, Kalmarhem, var kompetensenligt. Kammarrätten fann att beslutet inte var olagligt. Som grund anfördes bland annat uttalanden gjorda i motiven till lagen som upphävde bostadsförsörjningslagen vari det uttalades att bostadsförsörjning även fort­ 451 Se också Bohlin, Kommunala avgifter, 1984, s. 58 f. och Bohlin, Kommunalrättens grunder, 2007, s. 155 f. 452 Ifråga om äldre praxis vari underskottsprincipen aktualiserats kan nämnas RA 1938 S 196, RA 1922 S 67 och RÅ 1912 ref. 66.s. 5