Inledning
1.Det är inte endast i EU-rätten som man finner regler vilka reglerar det allmännas möjlighet att gynna företag, utan sådana bestämmelser finns också i den interna svenska rätten. Det kan i sammanhanget därför fin nas anledning att belysa de nationella svenska förbuden mot att gynna enskilda näringsidkare som följer dels av kommunallag (1991:900), dels förordning (1988:764) om statliga stöd till näringslivet.s. 5
2.I och med att förutsättningarna för kommunerna att lämna stöd till enskilda företag inte endast regleras i kommunallagen, utan också påver kas av en allmän kommunalrättlig princip som vanligtvis betecknas som underskottsprincipen, likväl som av lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, behandlas både den aktuella principen och ifrågavarande lag stiftning i kapitlet. Den kommunalrättsliga regleringen berörs i avsnitt 5.2 medan den statliga förordningen avhandlas i avsnitt 5.3.s. 5
Regleringen av kommunala stöd
Underskottsprincipen
1.Den kommunalrättsliga utgångspunkten är att det kommunala medels behovet ska täckas av skatter449 - varför kommunerna själva med hänvis ning till den så kallade underskottsprincipen i allmänhet kan avgöra vilken eller vilka verksamheter som ska finansieras av skatter respektive avgifter och i hur stor utsträckning det ska göras.450s. 5
2.Underskottsprincipen finns inte explicit reglerad i kommunallagen, men följer indirekt av stadgandet i både 8 kap. 3 b § 1 st. kommunallagen var i det anges att kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och 449 Setex. prop. 1993/94:188, s. 79. 450 Jfr prop. 1993/94:188, s. 86. 250s. 5
3.5 De svenska regleringarna rörande offentliga stöd... nyttigheter som de tillhandahåller, vilket dock inte innebär att de måste ta ut avgifter för de tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. Även regleringen av självkostnadsprincipen i 8 kap. 3 c § ger indirekt uttryck för att kommunerna står fria att subventionera kommunal verk samhet med skattemedel. Enligt bestämmelsen får inte kommuner ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttig heter som kommunerna tillhandahåller. Bestämmelsen slår således fast att det finns ett så kallat avgiftstak, men inte att avgifterna får understiga kost naderna vilket innebär kommunerna som utgångspunkt är fria att kom plettera de kommunala avgifterna med skatter.451 Det finns inte heller något som hindrar en kommun från att inom en viss verksamhetsgren ta ut avgifter som ger full kostnadstäckning medan kommunen inom en annan verksamhetsgren tar ut lägre avgifter och bekostar mellanskillnaden med skattemedel - oavsett om de båda verk samhetsgrenarna är närbesläktade. Som exempel på underskottsprincipens tillämpning i Regeringsrättens praxis kan nämnas RA 1974 Ab 1426 vilket rörde en kommuns möjlighet att subventionera körskoleverksamhet. I målet konstaterade Regeringsrät ten att en kommun var oförhindrad att helt eller delvis bekosta den aktu ella körskoleverksamheten. Även i RÅ 1979 Ab 54 kom Regeringsrätten till slutsatsen att en kommun var fria att själv bestämma huruvida den aktuella körskoleverksamheten skulle skattesubventioneras.452 I RA 1974 A 943 hade Regeringsrätten att ta ställning till om ett lands tingskommunalt beslut som medförde att avgifterna för tandvård i lands tingskommunal regi subventionerades var lagligt. Slutsatsen var att det landstingskommunala beslutet inte var oförenligt med gällande rätt - även om privatpraktiserande tandläkare därigenom inte gavs möjlighet att kon kurrera på lika villkor. Även RÅ 1997 ref. 47 kan i viss mån symbolisera underskottsprincipens tillämpning. I målet hade Regeringsrätten att ta ställning till om det beslut av kommunfullmäktige i Kalmar kommun som gav kommunstyrelsen rätt att teckna borgen för en kommunal bostadsstiftelse, Kalmarhem, var kompetensenligt. Kammarrätten fann att beslutet inte var olagligt. Som grund anfördes bland annat uttalanden gjorda i motiven till lagen som upphävde bostadsförsörjningslagen vari det uttalades att bostadsförsörjning även fort 451 Se också Bohlin, Kommunala avgifter, 1984, s. 58 f. och Bohlin, Kommunalrättens grunder, 2007, s. 155 f. 452 Ifråga om äldre praxis vari underskottsprincipen aktualiserats kan nämnas RA 1938 S 196, RA 1922 S 67 och RÅ 1912 ref. 66.s. 5
4.251 5 De svenska regleringarna rörande offentliga stöd... sättningsvis skulle innefattas i kommunernas allmänna kompetens. Inför Regeringsrätten framförde klaganden att uttalanden i ovan nämnda motiv hade rört 2 kap. 1 § kommunallagen och således inte skulle tjäna som led ning för rättstillämpningen. Klaganden menade vidare att kommunens agerande saknade relevant koppling till bostadsförsörjningen, det vill säga att skaffa bostäder till kommunens invånare, eftersom syftet var att minska kapitalkostnaderna för bostadsstiftelsen. Privata hyresvärdar missgynna des då de saknade möjlighet att sänka sina kapitalkostnader på liknande sätt. Genom tillämpningen av bruksvärdesprincipen och dess normerande effekt kunde inte heller de privata hyresvärdarna kompensera sig för högre kapitalkostnader genom hyreshöjningar. Regeringsrätten uttalade att då en kommun hyr ut lägenheter i egna fastigheter utan vinstsyfte - vilket är tillåtet enligt 2 kap. 7 § kommunallagen - är det också kompetensenligt för kommunen att vidta olika åtgärder för finansiering av verksamheten. Regeringsrätten fann att kommunens agerande inte innebar en överträdel se av dess kompetens enligt 2 kap. 1 och 7 §§ kommunallagen och avslog i likhet med de tidigare instanserna överklagandet. Beslutet att teckna kom munal borgen för ett helägt bostadsföretag ansågs således falla inom den kommunala kompetensen även om den kommunala verksamheten därige nom gavs bättre villkor än marknadens privata aktörer.s. 5
5.Om inget annat framgår av speciallagstiftning föreligger därför inget tvång för kommunerna att avgiftsfinansiera kommunal verksamhet. Den kommunalrättsliga bedömningen torde inte bli en annan även om den aktuella verksamheten bedrivs i konkurrens med privata aktörer.s. 5
6.Som exempel på områden inom vilka underskottsprincipen som huvud regel knappast kan aktualiseras, i och med att den kommunala verksam heten på dessa områden ska bedrivas på affärsmässiga villkor, kan nämnas tjänsteexport, tillhandahållande av vissa sjuktransporter, viss tidtabellsbunden kollektivtrafik samt distribution av el genom kommunala företag.s. 5