Hela artikeln

1.4 BARN GENOM ASSISTERAD BEFRUKTNING..........114s. 4

2.4.1 Inledning.......................................................................................114s. 4

3.4.2 Insemination................................................................................117s. 4

4.4.3 Befruktning utanför kroppen....................................................124s. 4

5.4.4 Assisterad befruktning i homosexuellas. 4

6.parhållanden.................................................................................137s. 4

7.5 ADOPTION..............................................................................142s. 4

8.5.1 Allmänt om adoption och dess rättsverkningar.....................142s. 4

9.5.2 Formella förutsättningar för adoption.....................................152s. 4

10.5 • 3 Rättens prövning.........................................................................161s. 4

11.5.4 Adoption av utländska barn......................................................169s. 4

12.6 VÅRDNAD BOENDE UMGÄNGE...................................176s. 4

13.6.1 Reformarbetet.............................................................................176s. 4

14.6.2 Vårdnadens innebörd..................................................................186s. 4

15.6.3 Vem är vårdnadshavare?............................................................195s. 4

16.6.3.1 Huvudregler ...........................................................195s. 4

17.6.3.2 Överflyttning av vårdnaden. Allmännas. 4

18.synpunkter...........................................................203s. 4

19.6.3.3 Lagreglerna om överflyttning avs. 4

20.vårdnaden............................................................215s. 4

21.6.3.4 Något om rättspraxis i vårdnadsmål...................219s. 4

22.6.3.5 Umgängesrätt.........................................................240s. 4

23.6.3.6 Verkställighet av dom eller beslut........................251s. 4

24.7 UNDERHÅLL TILL BARN..................................................259s. 4

25.7.1 Inledande anmärkningar om reformarbetet...........................259s. 4

26.7.2 Allmänt om underhåll till barn.................................................264s. 4

27.7.3 Beräkning av underhållsbidrag.................................................278s. 4

28.7.3.1 Allmänt...................................................................278s. 4

29.7.3.2 Ett exempel på beräkning av underhålls­s. 4

30.bidrag....................................................................283s. 4

31.7.4 Omprövning av underhållsbidrag............................................285s. 4

32.7.5 Underhållsstöd............................................................................288 8 FÖRMYNDERSKAP...............................................................295 8.1 Inledning......................................................................................295 8.2 Omyndighet.................................................................................298s. 4

33.8.2.1 Myndighetsålder, begreppen rättskapacitets. 8

34.och rättslig handlingsförmåga.......................................298s. 8

35.8.2.2 Närmare om verkan av omyndighet...................300s. 8

36.8.2.3 Om verkan av att omyndig ingått avtal meds. 8

37.överskridande av sin behörighet....................................317 8.3 Förmyndare och god man.........................................................320s. 8

38.8.3.1 Legala förmyndare.................................................320s. 8

39.8.3.2 Särskilt förordnade förmyndare..........................321s. 8

40.8.3.3 Entledigande av förmyndare................................322s. 8

41.8.3.4 God man.................................................................322 8.4 Förmyndarförvaltningen...........................................................323s. 8

42.8.4.1 Något om 1994 års reformarbete........................323s. 8

43.8.4.2 Närmare om förmyndarförvaltning enligts. 8

44.1994 års lagstiftning.......................................................328s. 8

45.8.4.2.1 Allmänna bestämmelser oms. 8

46.förmyndares verksamhet................328s. 8

47.8.4.2.2 Speciella förvaltningsregler............................332s. 8

48.8.4.2.2.1 Regler som gäller såväl ”fria”s. 8

49.som överförmyndarkontrolle-s. 8

50.rade förvaltningar.....332s. 8

51.8.4.2.2.2 Regler som gäller över-s. 8

52.förmyndarkontrollerades. 8

53.förvaltningar..............336s. 8

54.8.4.2.3 Vård av omyndigs rätt i dödsbo....................338s. 8

55.8.4.2.4 Redovisning och tillsyn övers. 8

56.förmyndarförvaltning.....................340 8.5 Särskild förvaltning....................................................................342 9 OFÖDDA BARNS RÄTT......................................................344 9.1 Inledning......................................................................................344 9.2 Graviditet och moderns missbruk samts. 8

57.arbetsmiljö....................................................................................348 9.3 Fosterdiagnostik...................................... 351 9.4 Ofödda barn för medicinska forsknings-s. 8

58.och behandlingsändamål........................ 357s. 8

59.9.4.1 Åtgärder i forsknings- eller behandlingssyftes. 9

60.med ägg från människa.....................................357s. 9

61.9.4.2 Användning av aborterade foster för medicinskas. 9

62.ändamål................................................................364s. 9

63.Litteratur...............................................................................................368s. 9

64.Citerade rättsfall....................................................................................379s. 9

65.Sakregister..............................................................................................384s. 9

FÖRKORTNINGAR

1.ARNAllmänna reklamationsnämnden Bet.Betänkande BOBarnombudsmannen CUCivilutskottet DNDagens Nyheter DsDepartementsserien EUEuropeiska unionen FBFöräldrabalken GBGiftermålsbalken HDHögsta domstolen HRHäradsrätt HovRHovrätt (en) IVFIn vitro fertilisering JOJustitieombudsmannen JRJustitieråd JTJuridisk Tidskrift LULagutskottet MIAMyndigheten för internationella adoptionsfrågor NIAStatens nämnd för internationella adoptionsfrågo NJANytt Juridiskt arkiv, avd. I NJAIINytt Juridiskt arkiv, avd. II PGDPreimplantatorisk genetisk diagnostik Prop.Proposition RBRättegångsbalken RHRättsfall från hovrätterna SCBStatistiska Centralbyrån SFBSocialförsäkringsbalken SFSSvensk Författningssamlings. 10

2.SfU Socialförsäkringsutskottets. 12

3.SOSFS Socialstyrelsens författningssamlings. 12

4.SoU Socialutskottets. 12

5.SOU Statens offentliga utredningars. 12

6.SvD Svenska Dagbladets. 12

7.SvJT (rf.) Svensk Juristtidning (rättsfallsavd.)s. 12

8.SÖ Sveriges Överenskommelser med främmande makters. 12

9.TER Tidsskrift for Rettsvitenskaps. 12

10.TR Tingsrätts. 12

11.UNT Upsala Nya Tidnings. 12

12.VPC Värdepapperscentralens. 12

13.ÄktBAktenskapsbalkens. 12

KAPITEL I

1.FÖRÄLDRABALKEN. KORT HISTORIK.s. 1

KONVENTIONER. BO. LITTERATUR

1.Föräldrabalken (FB) utfärdades år 1949 (omtryck senast i SFS 1995: 974) och trädde i kraft den 1 januari 1950.1 Som en orientering om Föräldrabalkens allmänna innehåll kan nämnas, att denna innehåller regler om föräldraskapet till barn (kapitlen 1—3) (1 kap. innehåller därvid regler om faderskapet, moderskapet då barn avlats genom s.k. äggdonation och (genom lagstiftning år 2005) om ”föräldraskapet” för en kvinna vars registrerade partner eller sambo, eller (genom 2009 års lagstiftning om könsneutrala äktenskap) numera även maka fött barn genom assisterad befruktning (lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap har upphävts men den gäller fortfarande i sådana fall där partnerskapet inte omvandlats till äktenskap genom antingen att parterna gemensamt till Skatteverket anmält att de önskar detta eller genom en vigselförrättning (se lagen (2009:260) om upphävande av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.) I 2 kap. återfinns reg­ ler om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap samt vid fastställandet av sådant föräldraskap som nyss nämnts och 3 kap. innehåller vissa bestämmelser om rättegången i faderskapsmål och i mål om föräldraskap för en kvinna vars maka, registrerade partner eller samkönade sambo fött barn genom assisterad befruktning, om adoption (kap. 4), (kap. 5 om barnets namn är upphävt, jfr nedan), om bl.a. vårdnaden om barn (kap. 6), om underhållsskyldighets. 1

2.(kap. 7), om förmynderskap, god man och förvaltarskap (kap. 9-17s. 14

3.och 19) (kap. 18 har genom lagändringar i FB, som trädde i kraft dens. 14

4.1 januari 1989 (jfr nedan) upphört att gälla) samt om verkställighets. 14

5.av avgöranden om vårdnad och umgänge m.m. (kap. 21). (Kap. 20s. 14

6.innehåller vissa rättegångsbestämmelser.) Vid balkens antagande års. 14

7.1949 existerade redan huvuddelen av lagens regler enligt äldre lag­s. 14

8.stiftning. De går tillbaka på en intensiv lagstiftningsperiod omkrings. 14

9.år 1920.s. 14

10.Balkens tillkomst innebar dock inte enbart en sammanställning avs. 14

11.olika äldre lagar utan medförde även vissa sakliga nyheter, bl.a. beträf­s. 14

12.fande reglerna om fastställande av faderskap till barn utom äkten­s. 14

13.skap. (En annan nyhet var att båda föräldrarna till barn i äktenskaps. 14

14.skulle vara förmyndare gemensamt; tidigare hade fadern ensam varits. 14

15.förmyndare.)s. 14

16.Sedan Föräldrabalkens ikraftträdande år 1950 har, som här skas. 14

17.översiktligt redogöras för, åtskilliga förändringar vidtagits i dess regel­s. 14

18.system. Det bör betonas, att lagreformerna därvid ofta syftat till etts. 14

19.stärkande av barns rättigheter. Sammanfattningsvis kan det konstateras att innehållet i den nu drygt 60-åriga Föräldrabalken undergått stora och betydelsefulla föränd­ ringar.s. 14

20.På barn- och föräldrarättens område finns ett antal internationella konventioner som Sverige tillträtt, såsom 1967 års Europarådskonvention om adoption av barn (som Sverige dock nu frånträtt och som ersatts av 2008 års Europarådskonvention om adoption),45 1975 års Europarådskonvention om utomäktenskapliga barns rättsställning,46 1980 års Europarådskonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn och 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. De båda sistnämnda kon­ ventionerna har införlivats med svensk rätt genom den här tidigare nämnda lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn. Vidare måstes. 25

21.nämnas den av Haagkonferensen för internationell privaträtt i majs. 26

22.1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vids. 26

23.internationella adoptioner. Denna konvention gäller genom en avs. 26

24.riksdagen i april 1997 antagen lag också som svensk lag.47 (Se häroms. 26

25.nedan i kap. 5.) (Det bör här inskjutas att de i förhållande till des. 26

26.övriga nordiska länderna gällande bestämmelserna i förordningens. 26

27.(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten­s. 26

28.skap, adoption och förmynderskap, som baseras på en konventions. 26

29.mellan de nordiska länderna inte påverkas av 1993 års Haagkonven­s. 26

30.tion.) Vidare kan nämnas den ovan nyss berörda av riksdagen unders. 26

31.våren 2012 godkända 1996 års Haagkonvention om behörighet, till­s. 26

32.lämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor oms. 26

33.föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, som genom lagens. 26

34.(2012:318) om 1996 års Haagkonvention även den gäller som svensks. 26

35.lag.s. 26

36.Av betydelse för barns rättigheter är vidare den europeiska kon­s. 26

37.ventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och des. 26

38.grundläggande friheterna från år 1950 (”Europakonventionen”), soms. 26

39.sedan den 1 januari 1996, genom lagen (1994:1219) om den euro­s. 26

40.peiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheternas. 26

41.och de grundläggande friheterna, gäller som svensk lag. Denna avsers. 26

42.ju nämligen inte endast vuxnas utan också barns rättigheter och ens. 26

43.underårig kan för övrigt själv föra talan vid Europadomstolen.48 Närs. 26

44.det gäller de olika frågor som behandlas i denna bok har Europa­s. 26

45.konventionens tillämpning i praxis gällt bl.a. art. 2 i konventionens. 26

46.om rätten till liv (se kap. 9 om ofödda barns rätt), artikel 6:1 om rätts. 26

47.till domstolsprövning och en rättssäker process, vari ingår t.ex. bl.a.s. 26

48.rätten till rättegång inom skälig tid (se bl.a. kap. 6 nedan), art. 14 oms. 26

49.förbud mot diskriminering på grund av bl.a. börd (se kap. 2, avsnitts. 26

50.2:2.) samt framförallt art. 8 om rätt till respekt för bl.a. privat- ochs. 26

51.familjeliv. Artikeln ifråga, som i praxis ofta aktualiserar familjerättsliga förhållanden, såsom rörande utomäktenskapliga barns rättsställ­ ning, faderskap, adoption och vårdnad om och umgänge med barn, lyder som följer.49 Den aktuella artikeln ställer, framhåller Danelius, ”inte några detal­ jerade krav på hur [konventionsländernas] familjerätt skall utfor­ mas. De rättigheter som de nationella lagarna ger bör emellertid vara effektiva och också i praktiken kunna åtnjutas av berörda personer” Svårt är ”att i detalj ange hur stor frihet som lämnas åt de natio­ nella domstolarna och myndigheterna och hur omfattande den pröv­ ning är som Europadomstolen förbehåller sig. Några exempel kan dock lämnas för att illustrera frågeställningen. Ibland kan det vara en bevisvärderingsfråga som är avgörande för om en inskränkning i en rättighet är godtagbar eller inte. Huruvida vårdnaden om ett barn skall anförtros den ena eller den andra av föräldrarna och huruvida den av föräldrarna som inte har vårdnaden skall få rätt till umgänge med barnet blir som regel beroende av hur de inhemska domsto­ larna bedömer vad som är bäst förenligt med barnets bästa. Det är de inhemska domstolarna som direkt prövar bevisningen om detta, och Europadomstolen har ett sämre underlag för att bedöma vad som är i barnets intresse. Det är då naturligt att de inhemska domstolarna ges en omfattande frihet att avgöra om en inskränkning i en förälderss. 26

52.rätt till respekt för familjelivet är nödvändig eller inte och att Europa­s. 28

53.domstolens övervakning begränsas i motsvarande mån ... I andras. 28

54.frågor, som varken gäller bevisvärdering eller statens vitala intressen,s. 28

55.är det naturligt att Europadomstolen tar på sig en mera omfattandes. 28

56.granskningsfunktion. Så kan vara fallet när det gäller principiella frå­s. 28

57.gor rörande t.ex. utomäktenskapliga barns och homosexuellas rätts­s. 28

58.ställning. I sådana frågor är det av betydelse för Europadomstolen oms. 28

59.det finns en någorlunda enhetlig europeisk rättsuppfattning eller oms. 28

60.lag och praxis varierar starkt mellan konventionsstaterna. Ar rätts­s. 28

61.uppfattningen i dessa stater splittrad, har Europadomstolen ofta fun­s. 28

62.nit det påkallat att ge större frihet åt varje stat att själv bestämma vilkas. 28

63.principer den vill tillämpa”.50s. 28

64.Skyddet för familjeliv enligt art. 8 gäller inte endast med var­s. 28

65.andra gifta föräldrar (med vilka adoptivföräldrar bör jämställas, ses. 28

66.Europakommissionens mål 9993/82 mot Frankrike} och deras minder­s. 28

67.åriga barn. Sålunda gäller bl.a. att detta skydd kvarstår även efters. 28

68.en äktenskapsskillnad och det omfattar även barnlösa makar samts. 28

69.icke äktenskapliga samlevnadsförhållanden. Jfr Europadomstolsfallets. 28

70.Keegan mot Irland (dom 26.05.1990). Mellan ett barn som avlats i etts. 28

71.sådant förhållande och dess föräldrar uppstår alltså ett familjebands. 28

72.som skyddas enligt art. 8 även om föräldrarna separerat före barnetss. 28

73.födelse. När det däremot är fråga om barn som avlats i en fri förbin­s. 28

74.delse är det inte alltid säkert att man kan anse att det föreligger etts. 28

75.sådant familjeliv mellan barn och far som har rätt till skydd enligts. 28

76.den aktuella artikeln. Vid bedömandet av frågan om sådant skydds. 28

77.bör föreligga eller inte har man att beakta omständigheterna in casu,s. 28

78.såsom relationen mellan barnets föräldrar och faderns förhållande tills. 28

79.barnet.51s. 28

80.Särskilt bör här givetvis också nämnas 1989 års FN-konvention oms. 28

81.barnets rättigheter, som vi här ska säga något om och därvid försts. 28

82.något om dess tillkomsthistoria.52s. 28

83.År 1959, dvs. drygt tio år efter det att FN antog den allmännas. 28

84.förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antog FN en särskild förklaring om barnets rättigheter, i vilken fastslås tio principer i fråga om barns rätt och skydd.53 En sådan förklaring är dock inte folkrätts­ ligt, utan endast moraliskt, bindande. Ar 1979, FN:s internationella barnaår, presenterade Polen i FN ett förslag till en konvention om barnets rättigheter. Resultatet härav blev att en arbetsgrupp tillsattes för att på grundval av det polska förslaget utarbeta ett utkast till en sådan konvention. Efter ett komplicerat och långvarigt arbete, i vilket för övrigt Sverige deltog mycket aktivt, kom ett sådant utkast att år 1989 överlämnas till FN:s generalförsamling, som utan omröstning antog konventionen samma år i november månad. Konventionen öppnades så för undertecknande i januari 1990, varvid Sverige genast undertecknade densamma. I juni samma år ratificerade Sverige, utan att reservera sig på någon punkt, konventionen som så för vårt lands vidkommande trädde i kraft den 2 september 1990. - Det kan också nämnas att år 1990 hölls bl.a. på svenskt initiativ ett toppmöte i FN om barns villkor, varvid en deklaration och en handlingsplan för barns överlevnad och utveckling under 1990-talet antogs.s. 28

85.Frågan om huruvida inte barnkonventionen borde göras till svensk lag har varit kontroversiell. Den 27 mars 2013 beslöt regeringen att en särskild utredare ska göra en kartläggning inom särskilt angelägna områden av hur tillämpningen av lagar och föreskrifter överensstäm­ mer med barns rättigheter enligt barnkonventionen. Utredaren ska bl.a. också analysera för- och nackdelar med att inkorporera barnkon­ ventionen i svensk rätt, dvs. göra den till svensk lag. Uppdraget ska redovisas senast den 4 mars 2015.54s. 29

86.Konventionen innehåller 54 olika artiklar, för vars innehåll det härs. 30

87.med ett undantag inte är möjligt att redogöra. (Konventionstextens. 30

88.finns bl.a. intagen i prop. 1989/90:107.) Några av artiklarna upp­s. 30

89.märksammas dock i anslutning till behandlingen i denna bok av såda­s. 30

90.na områden (såsom t.ex. adoption och vårdnad), som direkt berörs avs. 30

91.konventionens bestämmelser. Innehållet i en av artiklarna, nämligens. 30

92.art. 3, ska dock redan här i all korthet redovisas. I denna artikel fast­s. 30

93.slås att vid varje åtgärd, som rör barn ska i första hand beaktas vads. 30

94.som är bäst för barnet. I artikeln anges vidare vad varje konventions-s. 30

95.stat har att iaktta i fråga om att ge barn skydd och omvårdnad ochs. 30

96.hur dessa förpliktelser förhåller sig till bl.a. föräldrarnas skyldigheters. 30

97.och rättigheter. I artikeln anges också vissa minimikrav, som ska varas. 30

98.uppfyllda i fråga om institutioner och andra inrättningar, som hars. 30

99.ansvar för barns vård eller skydd.s. 30

100.omprövning har sedan skett och fr.o.m. den 1 juli 2002 är lagens. 34

101.(1993:335) om barnombudsman ändrad. Härför ska kort redogörass. 34

102.sedan först något sagts om BO-myndigheten i allmänhet.s. 34

103.Det var under våren 1993 som riksdagen antog regeringenss. 34

104.prop. 1992/93:173 med förslag till lag om barnombudsman.62 Barn­s. 34

105.ombudsmannen (BO) har att på ett mera generellt och principiellts. 34

106.plan verka för att barns och ungdomars intressen i samhället tillvara­s. 34

107.tas. Det är alltså inte meningen, att BO ska ta sig an enskilda fall. BOs. 34

108.ska vidare aktivt delta i samhällsdebatten rörande barn och ungdomars. 34

109.men också verka för att dessa själva kommer till tals i denna.63 Särskild uppmärksamhet ska BO ägna de i samhället utsatta barnens och ungdomarnas problem.s. 34

110.Ar 1998 tillsattes en statlig utredning med uppgift bl.a. att studera frågan om BO:s betydelse för barnen i Sverige under senare år samt frågan om hur BO:s arbete med information om barnkonventio­ nen fungerat.64 På grundval av utredningens förslag vidtogs år 2002 vissa ändringar i lagen (1993:335) om barnombudsman.65 Lagänd­ ringarna, som trädde i kraft den 1 juli 2002, innebar bl.a. att även om BO fortfarande är en myndighet under regeringen så har BO genom reformen getts en ökad självständighet gentemot denna. BO har också getts en tydligare roll som företrädare för barns och ungas rättigheter och intressen utifrån Sveriges åtagande enligt FN:s barn­ konvention. Den uppgift som regeringen år 1999 gav BO att vara en pådrivande kraft när det gäller den nationella strategin för att förverk­ liga barnkonventionen i Sverige (jfr nedan) har genom reformen lag­ fästs som en permanent sådan uppgift för BO.66 Slutligen bör näm­ nas att BO genom reformen i fråga getts vissa rättsliga befogenheter gentemot myndigheter, kommuner och landsting. Sålunda har BO rätt att kräva in uppgifter från dessa om hur långt genomförandet av barnkonventionen avancerat i resp, verksamhet. Representanter för nämnda uppgiftsskyldiga är vidare skyldiga att infinna sig till över­ läggningar med BO.s. 35

111.Den svenska parlamentariska ”Barnkommittén” med uppgift bl.a.s. 36

112.att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhål­s. 36

113.ler sig till barnkonventionens bestämmelser avlämnade år 1997 sitts. 36

114.slutbetänkande Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention oms. 36

115.barnets rättigheter förverkligas i Sverige67. - Ar 1999 beslöt riksdagens. 36

116.på grundval av en regeringsproposition, baserad bl.a. på nyss nämndas. 36

117.betänkande, att alla regeringsbeslut som angår barn ska, i avsikt atts. 36

118.stärka barns rättigheter, genomsyras av barnkonventionen. Detta måls. 36

119.ska uppnås bl.a. genom att sådana statligt anställda vars beslut pås. 36

120.ett eller annat sätt berör barn ska ha goda kunskaper om barns rät­s. 36

121.tigheter och att alla statliga sådana beslut ska göras till föremål förs. 36

122.barnkonsekvensanalyser.68 I regeringens skrivelse ”Barnpolitiken — ens. 36

123.politik för barnets rättigheter” (skr. 2007/08:111) presenterar reger­s. 36

124.ingen en plan för att följa upp och utvärdera genomförandet av barn­s. 36

125.konventionen. Planen innebär bl.a. ett tydligare ansvar för BO närs. 36

126.det gäller att bevaka, följa upp och utvärdera hur statliga myndighe­s. 36

127.ter, landsting och kommuner tillämpar barnkonventionen, se http://s. 36

128.www. regeringen, se.s. 36

129.Är 1996 öppnade Europarådet för medlemsstaternas underteck­s. 36

130.nande en europeisk konvention om utövandet av barns rättigheters. 36

131.(European Convention on the Exercise of Children’s Rights).69 Dennas. 36

132.konvention kan med sina 26 olika artiklar ses som ett komplements. 36

133.till FN:s barnkonvention genom att den framförallt reglerar olikas. 36

134.åtgärder av processuell art, som kan komma att främja möjligheternas. 36

135.för barn att faktiskt komma i åtnjutande av sina rättigheter enligts. 36

136.FN-konventionen i fråga. I departementspromemorian Utövandet avs. 36

137.barns rättigheter i familjerättsprocesser, Ds 2002:13, föreslås att Sveriges. 36

138.ratificerar den av detta land undertecknade konventionen i fråga samts. 36

139.att konventionen för Sveriges del ska tillämpas på fem olika områden, nämligen mål och ärenden om vårdnad, boende, umgänge och adoption samt mål och ärenden enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Vidare föreslås bl.a. att det på nämn­ da områden ska införas bestämmelser om barns rätt att få erhålla den information i saken som kan antas vara av betydelse för barnet. Ären­ det ifråga bereds fortfarande (maj 2013) i Justitiedepartementet.70s. 36

140.Här kan också nämnas att under det svenska ordförandeskapet i Europarådets ministerkommitté i maj-november år 2008 före­ slog Sverige en strategi med titeln ”Skydd, omvårdnad och delaktig­ het för barn i Europd\ Strategins syfte är att utveckla Europarådets program ”Bygga ett Europa för och med barn' och målet är att sam­ ordna Europarådets på barnkonventionens principer byggda insatser för barn. Noteras kan vidare att Sverige under sitt ordförandeskap i Nordiska ministerrådet år 2008 anordnade ett antal seminarier om barns delaktighet och inflytande i samhället, om frågor som rör våld och andra övergrepp, samt om ett barnvänligt rättsväsende, se http:// www.regeringen.se.s. 37

141.När det gäller EU kan först konstateras att EU:s stats- och regerings­ chefer i det s.k. Lissabonfördraget kommit överens om att skyddet av barnets rättigheter ska vara ett mål för EU. Man har också inom EU i praktiken - särskilt då från Europaparlamentets sida - visat ett gan­ ska stort intresse för frågor av betydelse för barns rättigheter. Som exempel härpå kan nämnas att nämnda parlament år 1991 antog en resolution rörande barns rättigheter, baserad på rapporten ”Problems of the Children in the European Community”.71 I denna resolution krävde parlamentet bl.a. att samtliga medlemsländer skulle ratificera och i praktisk tillämpning omsätta FN:s konvention om barnets rät­ tigheter med dess princip om ”barnets bästa”.72s. 37

142.I december 2000 antogs inom EU ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna” (2000/C364/01). I stadgans art. 24 sägs om barnets rättigheter:s. 37

143.Nämnas kan vidare att den 1 mars 2001 trädde i samtliga EU-staters. 38

144.i kraft ”Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000s. 38

145.om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domars. 38

146.i äktenskapsmäl och mål om föräldraansvar för makars gemensammas. 38

147.barri\ den s.k. Bryssel Il-förordningen. Enligt förordningen i frågas. 38

148.omvandlades EU till ett enhetligt jurisdiktionsområde i gränsöver­s. 38

149.skridande mål om bl.a. äktenskapsskillnad och även beträffandes. 38

150.yrkanden i frågor om vårdnad, umgänge och barns boende avseendes. 38

151.makars gemensamma barn i dylika mål. Vidare medförde förordning­s. 38

152.en bl.a. säkerställande av s.k. fri rörlighet inom EU av sådana domars. 38

153.som omfattades av denna. Den nu nämnda Bryssel Il-förordningens. 38

154.har så upphävts och ersatts av förordning (EG) nr 2201/2003 oms. 38

155.domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domars. 38

156.i äktenskapsmäl och mål om föräldraansvar, den s.k. ”nya Bryssel II-s. 38

157.förordningen”. Denna, som har ett mera omfattande tillämpnings­s. 38

158.område genom att den när det gäller vårdnadsfrågor inte endasts. 38

159.omfattar sådana vårdnadsfrågor som kommer upp i samband meds. 38

160.ett äktenskapsmäl, trädde i kraft den 1 augusti 2004 och började i des. 38

161.huvudsakliga delarna att tillämpas den 1 mars 2005.73s. 38

162.När det gäller EU bör också nämnas 2007 års Lugano konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Denna konvention gäller mellan EU, å ena sidan, och EFTA-staterna Island, Norge och Schweiz, å andra sidan. Slutligen må nämnas Kommissionens dokument ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”. Detta dokument anses ”utgöra startpunkten för kommissionens långsiktiga strategi att se till att EU genom sina åtgärder aktivt främjar och skyddar barnets rättigheter och stödjer medlemmarnas ansträngningar på detta område”.74s. 39

163.Slutligen kan här nämnas Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av denl8 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkän­ nande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under­ hållsskyldighet. (Ang. kompletterande bestämmelser till nämnda för­ ordning se SFS 2011:704, ändrad genom SFS 2012:149.) Bland litteraturen på barn- och föräldrarättens område (jfr litteratur­ listan) bör särskilt nämnas Gösta Walin & Staffan Vängby, Föräldra­ balken. En kommentar. DelIoch II, 2001 (med senare supplement). Rättspraxis redovisas ingående i Nils Beckman & Olle Höglund, Svensk familjerättspraxis, 1984 (med senare supplement). En ingå­ ende lärobok är Åke Malmström, Föräldrarätt, 3 tryckn. med tilllägg, 1969. Den kan fortfarande användas för belysning av en del viktiga frågor. Rättsutvecklingen har dock gjort boken inaktuell på många punkter. Vidare kan nämnas Johanna Schiratzki Barnrättens grunder, 4. uppl., 2010 samt Anna Singer, Barnets bästa. Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, 6. uppl., 2012, ett arbete som inte endast rör den civilrättsliga barn- och föräldrarätten utan även, i icke oväsentlig omfattning, andra rättsområden, såsom t.ex. offentlig rätt och straffrätt.s. 39

164.När det gäller faderskapsfrågor kan hänvisas till Johan Lind Fader­s. 40

165.skap och arv, 2 uppl., 1975, Ake Saldeen, Fastställande av faderskap,s. 40

166.1980, Olle Höglund, Den svenska faderskapsregeln i rättspraxis (i Fest­s. 40

167.skrift för Curt Olsson 70 år, 1989, s. 178 ff.) och densamme, Oms. 40

168.arvinges rätt att föra talan om ogiltighet av faderskapsbekräftelse, SvJTs. 40

169.2006, s. 911 ff., Ake Saldeen, Faderskapsfrågan i svensk rättsutvecklings. 40

170.efier 1734 års lag, Lakimies 1998, s. 1250 ff., DNA-teknik och faststäl­s. 40

171.lande av faderskap, JT 1989-99, s. 174 ff. och densamme Faderskaps. 40

172.— moderskap — föräldraskap (i Peter Asp, red. Eftersyn och eftertan­s. 40

173.ke, De Lege 2007, s. 211 ff.) samt till Anna Singer, Föräldraskap is. 40

174.rättslig belysning, Ak. avh. 2000. Se också Peter Lodrup, Noen far-s. 40

175.skapssporsmäl — biologiens seier i norsk rett (i Anders Agell & Maarits. 40

176.Jänterä-Jareborg, red., Familjerättsliga studier. Vänbok till Ake Saldeen,s. 40

177.De lege, 2003, s. 189 ff.), Eva Ryrstedt, Den genetiska utvecklingenss. 40

178.familjerättsliga implikationer, SvJT 2003, s. 554 ff., Eva Ryrstedt ochs. 40

179.Titti Mattsson, Barn och föräldrar — kan vi acceptera dem som motpar­s. 40

180.teri, SvJT 2007, s. 389 ff. och Peter Lodrup, Anders Agell & Annas. 40

181.Singer, Nordisk borneret I. Farskap, morskap og underhäll till barn. Ets. 40

182.sammenlignende studie af dansk, finsk, isländsk, norsk og svensk ret meds. 40

183.droftelser af harmoniseringsmuligheder og reformbehov, Nord 2003:4.s. 40

184.Frågor om vårdnad behandlas av Johanna Schiratzki, Vårdnad ochs. 40

185.vårdnadstvister, Ak. avh., 1997, av Anna Singer, Föräldraskap i rätts­s. 40

186.lig belysning, Ak. avh., 2000, av Mats Sjösten, Vårdnad, boende ochs. 40

187.umgänge, 3. uppl. 2009, av Anita Wickström, 1998 års vårdnads-s. 40

188.reform och socialtjänsten, 1998 och av Johanna Schiratzki & Annas. 40

189.Singer, Vårdnad och vårdnadstvister, 2 uppl., 2004. Se också Svends. 40

190.Danielsen, Nordisk borneret IL Foraldreansvar. Et sammenlignendes. 40

191.studie af dansk, finsk, isländsk, norsk og svensk ret med droftelser af har­s. 40

192.moniseringsmuligheder og reformbehov, Nord 2003:14. Se också ang.s. 40

193.rättspraxis rörande vårdnad och umgänge Anita Wickström i SvJTs. 40

194.2001, s. 666 ff. och s. 885 ff. samt 2004 s. 759 ff. Se också Annikas. 40

195.Rejmer, Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning avs. 40

196.vårdnadstvister, SvJT 2002, s. 138 ff. samt densamma Vårdnadstvis­s. 40

197.ter. En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggnings. 40

198.av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa, Ak. avh.,s. 40

199.2003, Eva Ryrstedt, Gemensam vårdnad inte alltid till barnets bästa,s. 40

200.JT 2000/01,Nr 2, s. 423 ff., Barnets rätt att komma till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge, JT 2005-06, s. 303 ff., Tvistlösning mellan separerade föräldrar — för barnets bästa?, SvJT 2007, s. 398 ff, Barnets bästa och vilja i domstol, SvJT 2009, s. 1013 ff. och Samarbetssamtal — leder de till en ”sann” överenskommelse för barnets bästa eller bara till en förhandlingslösning?, SvJT 2009, s. 821 ff, Eva Ryrstedt och Titti Mattsson, Barn och föräldrar — kan vi acceptera dem som motparter?, SvJT 2007, s. 389 ff och. Adoptionsfrågor kan studeras i Ebba Sverne Arvill & Agnetha Svensson, Adoption, 2 uppl. 2008, och underhållsfrågor i Anders Agell, Underhåll till barn och make, 4 rev. uppl. 1988 (här cit.Agell, Underhåll) och i Lars Bejstam & Anita Wickström, Underhållsstöd och underhållsbidrag, 1996 samt i Johanna Schiratzki, Rättvist underhållsbidrag till barn, 2005. I Lotta Dahlstrands doktorsavh. Barns deltagande i familjerättsliga proces­ ser, 2004, ligger tyngdpunkten på en undersökning av underrätts­ praxis på området. I Jacob W. E Sundbergs mycket intressanta arbete Familjerätt i omvandling, 1969, behandlas bl.a. frågan om sambandet mellan underhåll och socialförmån. Förmynderskapsfrågor behand­ las bl.a. av Per Westman i boken Förmynderskap, 2. uppl., 2011, av Per Henning Grauers i boken, Gode män, 1994 samt av Erik Sehlin, i Handbok för överförmyndare, 1996. En framställning med rättspolitisk inriktning, särskilt på vårdnadsfrågor, är Ulla Jacobsson, Ett barns rättigheter, 1978.75 I Karin Edenhammars och medförfattares bok Respekt för barnet, 1994, behandlas FN:s konvention om barnets rättigheter.76s. 40

201.Låt mig slutligen nämna ett stort rättsvetenskapligt forskningspro­ jekt kallat ”Barn som aktörer”, som startade år 2001 och som nu avslutats. Projektet bestod av 13 olika forskningsprojekt och totalt 16 forskare, varav flertal verksamma vid Juridiska institutionen, Upp­ sala universitet. Även de juridiska institutionerna vid Stockholms och Lunds universitet, liksom Institutionen för socialt arbete vid Stock-s. 41

202.holms universitet, var dock representerade. Programmets röda tråds. 42

203.var att söka belysa olika rättsliga frågor i barns vardagssituationer,s. 42

204.såsom t.ex. om barns ekonomi, om barn som konsumenter, om barnss. 42

205.och ungdomars skadeståndsansvar samt t.ex. frågor om skola, sjuk­s. 42

206.vård och barnarbete. Se om detta projekt, som finansierats främst avs. 42

207.Riksbankens Jubileumsfond, Kulturdonationen, och som resulterat is. 42

208.ett 40-tal publikationer, t.ex., Hollander, A., Nygren, R. & Olsen, L,s. 42

209.red., Barn och rätt. Bidrag från forskarkolleger tillägnade Ake Saldeen,s. 42

210.2004 och Olsen, L. & Saldeen, A., red., Barn som aktörer — en slut­s. 42

211.punkt, 2008.s. 42

KAPITEL 2

BARN TILL GIFTA OCH

OGIFTA FÖRÄLDRAR

Sociologi1

1.Enligt Sveriges officiella statistik hade genomsnittligt 10 procent av alla födda barn en ogift mor, om vi ser mycket allmänt på hela hundraårsperioden 1860-1960. Under de första decennierna av 1900-talet var andelen dock högre, periodvis ca 15 procent. Från mitten av 1960-talet steg andelen barn födda av ogift mor kraftigt och utgjorde ca 15 procent år 1966, 25 år 1972, 36 år 1978 och ca 50 procent år 1987. Ar 1989 var siffran nästan 52 procent men åren 1990 och 1991 något lägre, nämligen 47 resp, ca 48 procent. Ar 1993 var siffran åter över 50 procent, närmare bestämt 50,4 procent, vilket var en internationellt sett hög siffra2. År 2011, då antalet levande födda barn uppgick till 111 770, var 51128 barn födda av en gift och 60 642 barn av en ogift mor (54 procent).3s. 2

2.Utvecklingen när det gäller andelen barn födda av ogift mor har sociologiskt kunnat förklaras av den nedgång i giftermålsfrekvensen som varit aktuell under en längre tid, en trend som dock nu syness. 2

3.ha brutits. Sålunda har giftermålsfrekvensen ökat under hela 2000-s. 44

4.talet, efter en tidigare nedgång.4 För en närmare diskussion av äkten­s. 44

5.skaps- och samboendefrekvens hänvisas till Agell, A. och Brattströms. 44

6.M., Äktenskap Samboende Partnerskap, 5 uppl. 2011, s. 14 ff. Dens. 44

7.tidigare nedgången i giftermålsfrekvensen kan förklaras med dens. 44

8.under lång tid starkt ökade sedvanan att sammanbo utan giftermål.5s. 44

9.Även ogifta kvinnor som får barn är i allmänhet sammanboende meds. 44

10.barnafadern. Tidigare har de ensamboende ogifta mödrarnas antals. 44

11.beräknats uppgå till endast 5-6 procent av alla nyblivna mödrar (vids. 44

12.sidan av samboende gifta och samboende ogifta mödrar).6s. 44

13.Familjestatistiken ger dock alltså såtillvida en missvisande bild avs. 44

14.verkligheten, att indelningen i gifta och ogifta numera inte ger någons. 44

15.rättvisande bild av indelningen i samboende resp, icke-samboendes. 44

16.föräldrar. Som bakgrund till den fortsatta framställningen kan dets. 44

17.ha sitt intresse att något ytterligare uppmärksamma barnens faktiskas. 44

18.familjeförhållanden i dag.s. 44

19.En nedgång i giftermålsfrekvensen, en ökning av antalet upplöstas. 44

20.familjeförhållanden samt en ökning av antalet barn födda utom äkten­s. 44

21.skapet ledde under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet tills. 44

22.ett antagande i samhällsdebatten om att den traditionella kärnfamiljens. 44

23.var på väg att spela ut sin roll eller m.a.o. var en samhällsinstitutions. 44

24.på ”utdöende”. Det påstods också att s.k. ombildade familjer - dvs.s. 44

25.förhållanden där var och en av parterna som gift eller sambo, tidigares. 44

26.levt i ett annat parförhållande och där barnen i förhållandet kan varas. 44

27.såväl gemensamma som blott kvinnans eller mannens - blivit ganskas. 44

28.vanliga. I massmedia gjordes t.o.m. gällande att företeelsen ”mina”s. 44

29.och ”dina” barn var så vanlig att vartannat barn inte levde tillsam­s. 44

30.mans med båda sina biologiska föräldrar. Det saknades dock ett säkert, vetenskapligt hållbart, underlag för dessa påståenden. I en under 1992 av Statistiska centralbyrån (SCB) utgiven rapport (rapport 71) med titeln ”Familj i förändring. Levnadsförhållanden" visades dock hur det verkligen förhöll sig, när det gäller denna fråga. Om den i nämnda rapport presenterade undersökningen kan följande nämnas.s. 44

31.Inom ramen för SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) insamlades i 1984-1985 års ULF - i avsikt bl.a. att kartlägga familjestrukturer i Sverige med speciell inriktning på barnens situa­ tion - bl.a. uppgifter om familjernas aktuella sammansättning. Upp­ gifterna insamlades genom intervjuer med ett stort antal personer. Undersökningen visade, att det alls ej förhöll sig så att det var mycket vanligt att barn levde i vad som i undersökningen kallas ombildade familjer (”styvfamiljer”). I stället var det så enligt denna undersök­ ning att de flesta barn (0-17 år) — närmare bestämt 81 procent eller fyra av fem barn - levde tillsammans med båda sina ursprungliga för­ äldrar.7 Vart femte barn, eller omkring 20 procent av barnen, under 18 år levde inte tillsammans med båda sina ursprungliga föräldrar. Av dessa levde ca 13 procent tillsammans med en ensamstående förälder (ill procent av fallen modern och i 2 procent av fallen fadern) och i 6 procent av fallen levde barnet i s.k. ombildad familj eller styv­ familj. Detta innebär, att ungefär vart tredje barn som inte levde med båda sina ursprungliga föräldrar levde i ombildad familj. Under mit­ ten av 1980-talet levde enligt undersökningen i absoluta tal omkring 100 000 barn i en ombildad familj och drygt 200 000 med en ensam­ stående förälder.s. 45

32.Undersökningsresultaten skilde sig dock mellan olika grupper av barn. Att leva tillsammans med båda de ursprungliga föräldrarna var sålunda t.ex. vanligare bland yngre än bland äldre barn, vanligare utanför storstadsområden än i sådana, vanligare i tjänstemanna- eller företagarfamilj än i arbetarfamilj och slutligen vanligare bland barn med svenska infödda föräldrar än bland barn med invandrarbak­ grund.s. 45

33.Slutligen kan nämnas, att undersökningen bl.a. också visade, att avs. 46

34.samtliga barn i åldrarna under 18 år var 19 procent, dvs. vart femtes. 46

35.barn, ensambarn. 81 procent av barnen hade alltså syskon, varavs. 46

36.huvudparten endast helsyskon. Av samtliga barn hade 12 procents. 46

37.halvsyskon, dvs. enbart en av föräldrarna var gemensam, eller styv­s. 46

38.syskon, dvs. barnen hade inte någon förälder gemensam. Styvsyskons. 46

39.befanns dock vara mycket ovanligt. Sålunda levde enligt undersök­s. 46

40.ningen endast 1 procent av samtliga barn i en ombildad familj därs. 46

41.båda parter fört med sig egna barn i boet.s. 46

42.SCB:s undersökningar av levnadsförhållandena (ULF) 1992-1993s. 46

43.gav ett något annorlunda resultat än nu redovisade resultat av 1984­s. 46

44.1985 års ULF.8 Enligt 1992-1993 års ULF levde sålunda 75 procents. 46

45.av barnen i en traditionell familj med båda sina föräldrar (och ev. hel­s. 46

46.syskon). 16 procent av barnen levde med en ensamförälder (vanligens. 46

47.modern). 2 procent levde med en ensamförälder och en styvförälder.s. 46

48.7 procent levde i en ombildad familj med andra barn, varav endast is. 46

49.0,4 procent av fallen såväl den egna föräldern som styvföräldern hades. 46

50.barn med sig i boet och varav endast i ca 0,3 procent av fallen dessas. 46

51.dessutom hade barn tillsammans.s. 46

52.För att belysa förhållandena under ännu något senare år kan härs. 46

53.slutligen några uppgifter lämnas vad avser år 2010. Detta år fannss. 46

54.det i Sverige nästan 1,1 miljon familjer med barn mellan 0-17 år.s. 46

55.I genomsnitt bestod varje familj av 1, 74 barn. I de flesta barnfa­s. 46

56.miljer (79 procent) bodde det två vuxna. Övriga familjer bestod avs. 46

57.barn med en ensamstående förälder. Av de familjerna utgjorde 83s. 46

58.procent familjer med en ensamstående mor. De flesta barn (74 pro­s. 46

59.cent) bodde med sina ursprungliga föräldrar. Av alla familjer meds. 46

60.barn under 18 år var nämligen 69 procent kärnfamiljer. I drygt 2/3 avs. 46

61.dessa familjer var föräldrarna gifta och i knappt 1/3 sambor. Familjers. 46

62.där barnet bodde med en biologisk förälder och en styvförälder (s.k.s. 46

63.ombildad familjer) utgjorde 7 procent av alla familjer. I sådana falls. 46

64.var det vanligast att kvinnan hade barn från ett tidigare förhållande.9s. 46

Terminologi m.m.

1.Som närmare ska utvecklas i det följande gäller delvis olika rättsregler för barn födda av gifta och av ogifta föräldrar. Med tanke på dessa skillnader bör det påpekas, att föräldrarnas samlevnad inte har någon formell betydelse utan att ogifta men samboende föräldrar och deras barn genomgående omfattas av reglerna för ogifta föräldrar. En sak för sig är att tillämpningen av reglerna om barn med ogifta föräldrar kan påverkas av föräldrarnas samlevnad.s. 47

2.Skillnaderna i lagreglerna för barn med gifta resp, ogifta föräldrar gäller först och främst förutsättningarna för antagande av viss mans faderskap. Som närmare ska utvecklas i 3 kap. uppställer lagen en särskild presumtion om den äkta mannens faderskap till barn, som hans hustru föder, en presumtion som inte har någon motsvarighet i reglerna om faderskap till barn fött av ogift mor.s. 47

3.Lagreglerna skiljer sig emellertid inte endast beträffande förutsätt­ ningarna för antagande av viss mans faderskap utan också i fråga om rättsverkningarna av faderskap i vissa hänseenden. Dessa skillnader är emellertid numera små, eftersom lagstiftningen sedan länge präglas av en strävan att införa samma rättsverkningar oavsett föräldrarnas civilstånd. (Jfr 1 kap. ovan.) I själva Föräldrabalken (FB) görs numera blott en enda skillnad mellan de olika kategorierna barn. Den rätts­ liga vårdnaden om barnet vid dess födelse tillkommer sålunda auto­ matiskt båda föräldrarna om de är gifta, men modern ensam om hon är ogift. (Se 6 kap. 3 § FB och nedan i kap. 6 under 6.3.1.)s. 47

4.Föräldrarnas civilstånd kan också ha betydelse enligt rättsregler utanför FB:s område men även här i allt mindre utsträckning. Så­ lunda kan t.ex. nämnas att enligt 1963 års namnlag fick ett nyfött barn faderns släktnamn, om föräldrarna var gifta, men moderns, om hon var ogift. I den nu gällande 1982 års namnlag stadgas i stället (1 §) att om barnets föräldrar har gemensamt efternamn så förvär­ var barnet vid födelsen det namnet. Om barnets föräldrar däremot har olika efternamn när barnet föds men redan tidigare har ett eller flera gemensamma barn som står under deras vårdnad så förvärvar barnet vid födelsen det efternamn som det senast födda syskonet bär. Denna regel, som syftar till att i görligaste mån skapa garantier för att helsyskon i samma familj får samma efternamn, gäller oavsett oms. 47

5.föräldrarna är gifta med varandra eller inte. Om föräldrar med olikas. 48

6.efternamn däremot inte tidigare har något barn, som står under derass. 48

7.vårdnad förvärvar barnet vid födelsen det av föräldrarnas efternamns. 48

8.(eller det efternamn någon av föräldrarna senast burit som ogift) soms. 48

9.anmäls av föräldrarna till Skatteverket inom tre månader efter födel­s. 48

10.sen. Om föräldrarna av någon anledning ej skulle göra sådan anmä­s. 48

11.lan till Skatteverket griper en hjälpregel in, som stadgar att i så falls. 48

12.skall barnet anses ha vid födelsen förvärvat moderns efternamn. Oms. 48

13.faderskapet till barnet inte är fastställt inom tre månader efter födel­s. 48

14.sen gäller samma regel, dvs. barnet anses ha vid födelsen förvärvats. 48

15.moderns efternamn.10 Gällande namnlag innebär alltså en övergångs. 48

16.från agnatisk till kognatisk namnföljd.s. 48

17.Preciseringen av de två kategorier av barn för vilka det i någon måns. 48

18.gällt olika regler beroende på föräldrarnas civilstånd har tidigare sketts. 48

19.genom användning av begreppen barn födda i resp, utom äktenskap.s. 48

20.Som barn i äktenskap har då betraktats inte enbart barn, vars föräldrars. 48

21.varit gifta vid dess födelse eller som fötts inom sådan tid efter äkten­s. 48

22.skapets upplösning, att det kunde vara avlat under äktenskapet, utans. 48

23.även barn som fötts utom äktenskap, men vilkas föräldrar senare gifts. 48

24.sig. I den senare gruppen av fall talade man om s.k. efierföljande äktas. 48

25.börd. Motsatsvis avgränsades gruppen barn utom äktenskap på det sät­s. 48

26.tet, att alla barn, som ej var att betrakta som barn i äktenskap, blevs. 48

27.barn utom äktenskap.s. 48

28.I den mån rättsreglerna i FB eller i annan lagstiftning gör skillnads. 48

29.i rättsverkningar mellan barn i och utom äktenskap, har själva dens. 48

30.begreppsmässiga skillnaden kunnat tjäna som ett rättstekniskt under­s. 48

31.lag. Begreppet barn i äktenskap, som omfattat barn med ursprung­s. 48

32.lig eller efterföljande äkta börd, har tjänat som ett mellanbegrepps. 48

33.mellan rättsfaktum, faderskapet, och rättsföljder av olika slag. (Jfrs. 48

34.hur termen äganderätt används som ett liknande mellanbegrepp mel­s. 48

35.lan rättsfaktum och rättsföljd. Äganderätten kan uppstå genom olikas. 48

36.typer av förvärv, och rättsföljderna av äganderätt kan vara av många­s. 48

37.handa slag.)s. 48

38.Som redan nämnts i kap. 1 borttogs dock termerna barn i resp, utom äktenskap år 1976 ur lagen. Skälet var att den terminologiska skillnaden antogs kunna uttrycka en kvardröjande moralisk värdering till nackdel för barnen födda utom äktenskap.11 Uppfattningen fördes fram i fullt medvetande om att andelen barn utom äktenskap numera utgör en stor andel av alla födda. Denna terminologiska renlärighet har otvivelaktigt medfört en något komplicerad lagtext eftersom man som framgått inte kunnat undvara olika rättsregler med hänsyn till föräldrarnas civilstånd. Särskilt kan vi i fortsättningen konstatera, att vårdnadsreglerna nog blivit mera invecklade i sin nya utformning. I 1976 års lagstiftning genomfördes följdändringar i viss annan lag­ stiftning, som bygger på skillnaden mellan barn i och utom äkten­ skap. Terminologin har alltså förändrats, men vissa sakliga skillnader kvarstår.s. 49

39.Avslutningsvis kan nämnas att art. 2, 1 p. i 1989 års barnkonven­ tion förbjuder diskriminering av barn på grund av bl.a. barnets börd eller föräldrarnas ställning. Det heter där:s. 49

KAPITEL 3

MODERSKAP - FADERSKAP

- FÖRÄLDRASKAP

Inledning

1.Fastställandet av vilken kvinna och vilken man som är en viss indi­s. 3

2.vids föräldrar har av flera skäl stor betydelse.1 Först kan erinras oms. 3

3.att underhållsskyldighet och arvsrätt anses grundade på blodsban­s. 3

4.det.2 Vidare kan en individ givetvis av rent psykologiska skäl ha storts. 3

5.intresse av att känna till sitt rätta ursprung.3 Även av medicinska skäl är det viktigt att känna till detta. Genom den medicinska forskningen har kunnat påvisas att ett stort antal sjukdomar är ärftliga. Det kan därför i vissa fall tänkas vara av livsavgörande betydelse för en person att veta om han/hon bär på anlag för en viss ärftlig sjukdom, vars utbrott kanske kan förhindras genom en ändrad livsföring eller botas, om behandling sätts in i tid. Denna vetskap kan också vara av bety­ delse för en individs beslut att sätta egna barn till världen eller för ett ställningstagande i frågan om fosterdiagnostik då ett barn redan är på väg. Slutligen kan tilläggas att det för den personhistoriska forskning­ en givetvis måste antas vara av intresse att det råder överensstämmelse mellan rättsligt och genetiskt föräldraskap.s. 3

6.Ett barns rätt till kännedom om sitt biologiska/genetiska ursprung slås fast i barnkonventionens art. 7. Där sägs nämligen bl.a. att ett barn har ”så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräld­ rar och bli omvårdat av dem”. I detta sammanhang kan noteras att den sekretess som enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) gäller för enskild vid bl.a. socialnämnds faderskapsutredning enligt samma lags 26 kap. 8 § inte hindrar ”att upp­ gift lämnas till en enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att han eller hon ska få vetskap om vilka hans eller hennes biologiska föräldrar är”. (Se närmare nedan i avsnitt 3.3.2 om socialnämnds faderskapsutredning.)s. 51

Moderskap

1.Fram till dess att s.k. äggdonation (se närmare nedan) blev år 2002 genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 2003, till­ låten i svensk rätt saknades det helt i lagstiftningen regler för bestäm­ mande av vem som ska anses som moder till ett barn; i stället gällde endast satsen mater semper certa est, dvs. det är alltid säkert vem som är moder.4 Moderskapet anses nämligen normalt utan vidare framgå. Som moder anses ju, som bekant, helt enkelt den kvinna, som föder barnet {mater est quam gestatio demonstrate. I målet Marckx mot Bel-s. 51

2.gien vid Europadomstolen (dom 13.6.1979) ansåg denna att rättens. 52

3.till respekt för familjeliv enligt art. 8 i Europakonventionen kränktss. 52

4.genom att i belgisk rätt då gällde att moderskapet till ett barn fötts. 52

5.av ogift moder och barnets familjerättsliga relationer till modernss. 52

6.släktingar inte etablerades automatiskt genom barnets födelse utans. 52

7.krävde ett formellt erkännande av moderskapet från moderns sidas. 52

8.eller domstols dom.5 6s. 52

9.Den gamla romerska satsen ”mater semper certa est” gäller docks. 52

10.givetvis inte utan undantag; som bekant kan ju i enstaka fall osäker­s. 52

11.het eller ovisshet råda i moderskapsfrågan. Ett exempel härpå är barn-s. 52

12.förväxling^ det sjukhus barnen fötts, något som var aktuellt i rätts­s. 52

13.fallet NJA 1949 s. 144, det s.k. BureåfalletJ Två kvinnor hade sammas. 52

14.dag fött var sin pojke på sjukstugan i Bureå. Det ena föräldraparet,s. 52

15.som misstänkte att förväxling av barnen kommit att ske på sjukstu­s. 52

16.gan, kom en tid efter barnens födelse att inleda process i bördsfrå-s. 52

17.gan. Det hela slutade med att HD, när barnen hunnit bli omkrings. 52

18.sju år gamla, fastställde hovrättens dom innebärande förpliktandes. 52

19.för föräldraparen att byta barn, eftersom det ansågs utrett i målet atts. 52

20.den påstådda barnförväxlingen ägt rum. (På detta rättsfall bygger förs. 52

21.övrigt den svenske författarens P. O. Enquists roman Kapten Nemoss. 52

22.bibliotek från år 1991.) Rutinerna vid förlossningarna är numeras. 52

23.dock sådana att dylik barnförväxling nu inte borde kunna ske. - Vads. 52

24.som man dock vet kan hända även i våra dagar är att moderskapet ärs. 52

25.okänt på grund av att barnet är ett s.k. hittebarn. Under t.ex. perio­s. 52

26.den 1985-1990 rapporterades i massmedia fem hittebarnsfall i vårts. 52

27.land. I en del av dessa lyckades man dock till slut spåra barnets moders. 52

28.varför moderskapet ej längre är okänt. (Hittebarn som påträffas i Sve­s. 52

29.rige anses som svensk medborgare och fött i den församling där dets. 52

30.påträffas, tills ev. annat visas.)s. 52

31.Nämnas kan också att det fortfarande i våra dagar kan finnas per­s. 54

32.soner för vilka moderskapet är okänt på grund av den anonymitets-s. 54

33.rättf ör ogifi mor som till förhindrande av barnamord infördes genoms. 54

34.ett Kungl. brev år 1778 (det s.k. ”barnamordsplakatet”) och som ejs. 54

35.upphävdes förrän år 1917.8 9 Denna anonymitetsrätt var orsak till atts. 54

36.moderskapet var okänt i rättsfallet SvJT 1968 rf. s. 89.^ Vissa nya barnalstringsmetoder, nämligen s.k. äggdonation och surrogatmoderskap, kan givetvis vålla särskilda problem i moderskapsfrågan. Medan surrogatmoderskap fortfarande är otillåtet i svensk rätt så blev dock, som ovan redan nämnts, äggdonation tillåten år 2002 genom en ändring detta år av den då gällande lagen (1988:711) om befrukt­ ning utanför kroppen (se närmare nedan i kap. 4).11s. 54

37.Lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen, liksom lagen (1984:1140) om insemination, har, som här tidigare nämnts, upp­ hävts och ersatts av kapitlen 6 och 7 i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.) Som en följd av denna lagändring har i 1 kap. 7 § FB införts en regel om moderskapet då barn avlats genom äggdona­ tion.12 Enligt denna regel ska den kvinna som föder fram barnet (bar­ nets ”biologiska” mor) och alltså inte den kvinna som lämnat ägget (barnets ”genetiska” mor) rättsligen anses som barnets mor. Man kan alltså säga att den ovan nämnda moderskapspresumtionen nu lagfästs för denna speciella situation, dvs. då barn avlats genom äggdonation.s. 55

38.Rättfallet NJA 2006s. 505, som gällde adoption, aktualiserar docks. 56

39.frågan om huruvida regeln i 1 kap. 7 § FB endast gäller äggdonations. 56

40.eller även då barn avlats genom surrogatmoderskap, ett reproduktions-s. 56

41.förfarande som alltså inte är tillåtet i vårt land.13 Även om det inte finns anledning att kritisera HD-majoritetens bedömning kan det vara lätt att känna sympati för minoritetens sätt att resonera i detta fall som alltså gällde adoption. Hade det varit möjligt för HD att i målet pröva K:s i HD framställda yrkande om att hon skulle fastställas vara barnets mor hade resultatet sannolikt blivit att yrkandet bifallits. Som inledningsvis nämnts var det aktuella barnet fött år 2002, varför regeln i 1 kap. 7 § FB om moderskapet vid äggdonation då ännu ej gällde. Då fanns i stället när det gäller moderskap endast den ovan redovisade oskrivna moderskapspresum­ tionen, dvs. som moder ansågs den kvinna som födde fram barnet. Men denna presumtion var och är möjlig att motbevisa. I sådant läge borde det alltså inte ha förelegat några hinder för K. att jämlikt regeln i 13:2 RB föra talan om fastställande av att inte surrogatmodern utan K. skulle anses som barnets rättsliga moder, (jfr JO:s uttalande i ett hittebarnsfall ovan i 3 kap. (3.2) samt de i samma avsnitt åberopade rättsfallen SvJT 1968 rf. s. 89 och NJA 1949 s. 144 och 2007 s. 684).s. 56

42.Om det emellertid antas att barnet i stället avlats genom befruktnings. 58

43.utanför kroppen efter ikraftträdandet den 1 januari 2003 av regelns. 58

44.i 1 kap. 7 § FB skulle saken komma i ett annat läge. I förarbetenas. 58

45.till denna regel säger sig nämligen regeringen kunna ”konstatera atts. 58

46.frågan om surrogatmoderskap, liksom frågan om äggdonation, görs. 58

47.det angeläget att i lagen fastställa vem som skall anses som moderns. 58

48.till ett barn”.14 Regeln i 1 kap. 7 § FB måste alltså antas gälla intes. 58

49.endast äggdonation utan även s.k. surrogatmoderskap. Hade barnet is. 58

50.det aktuella fallet varit avlat efter denna regels ikraftträdande kan dets. 58

51.därför knappast tänkas att det skulle ha varit möjligt för den gene­s. 58

52.tiska modern att föra talan om att hon, i stället för surrogatmodern,s. 58

53.rättsligen skulle anses som barnets moder. Skulle en sådan talan i falls. 58

54.som det aktuella vara möjlig att föra vore ju regeln i 1 kap. 7 § FBs. 58

55.föga meningsfull då det gäller syftet att söka motverka förekomstens. 58

56.av surrogatmoderskap. (Se nedan i kap. 4 under 4.3 ang. förf:s syn­s. 58

57.punkter på förbudet mot surrogatmoderskapsarrangemang. Se därs. 58

58.också om Statens medicinsk-etiska råd (Smer), Assisterad befrukt­s. 58

59.ning — etiska aspekter, Smer rapport 2013:1, s. 154ff. Som tidigares. 58

60.här nämnts föreslås (majoriteten) i rapporten bl.a. att s.k. altruistiskts. 58

61.surrogatmoderskap ska tillåtas.)s. 58

62.När det gäller fastställande av faderskap är, som här strax skas. 58

63.visas, socialnämnd enligt regler i 2 kap. FB skyldig att i vissa i lagens. 58

64.angivna fall utreda faderskapsfrågan. (Genom lagstiftning år 2005s. 58

65.gäller denna skyldighet även föräldraskap för en homosexuell kvinnas. 58

66.(2 kap. 8 a §, 2 st.) vars registrerade partner eller sambo fött barns. 58

67.efter genomgången insemination eller befruktning utanför kroppen.)s. 58

68.Någon motsvarande i lag angiven skyldighet för socialnämnd när dets. 58

69.gäller utredande av moderskap finns dock inte. Som JO konstaterades. 58

70.i det ovan redovisade hittebarnsfallet i staden E. får det dock ansess. 58

71.ligga i socialnämnds allmänna skyldighet när det gäller att ingripa tills. 58

72.barns skydd att söka utröna vem modern är om moderskapet är okänts. 58

73.eller osäkert. Det finns ej heller, som nämnts ovan, någon allmäns. 58

74.regel i lagstiftningen om förande av talan för moderskapets faststäl­s. 58

75.lande genom dom. Som också konstateras av JO i nyss nämnda hitte­s. 58

76.barnsfall, finns dock möjligheten att med tillämpning av de allmänna reglerna om s.k. fastställelsetalan i RB:s 13 kap. föra talan mot en kvinna om moderskapets fastställande (jfr nedan om det fallet att moderskap i samband med invandring till landet påstås ha felaktigt registrerats). Även om det dock alltså fortfarande saknas en allmän lagregel om fastställande av moderskapet så finns likväl regler om att uppgift om ett barns mor och far (om dessa är kända) ska lämnas till folkbok­ föringsmyndigheten (Skatteverket) i samband med den anmälan om barnets födelse som enligt bestämmelser i folkbokföringslagen (1991:481) ska göras. (Se 2 och 24 §§ i nämnda lag.)15s. 58

77.Det lär i praktiken stundom förekomma att en kvinna, som i själva verket inte är barnets riktiga mor, i samband med invandring till lan­ det hos Skatteverket felaktigt registreras som barnets mor.16 I en del sådana fall har detta uppdagats först sedan sökanden beviljats uppe­ hållstillstånd i Sverige. Enligt Skatteverket bör därvid en eventuell begäran om rättelse av folkbokföringsuppgiften i fråga styrkas med födelseattest eller annan acceptabel, av utländsk myndighet upp­ rättad, handling. Kan så inte ske kan folkbokföringsuppgiften om moderskapet endast ändras om det föreligger en dom eller ett beslut i Sverige om fastställande av moderskapet. Det bör alltså inte vara möj­ ligt att på administrativ väg rätta en uppgift om moderskap enbart med stöd av resultatet av en DNA-analys utan här bör enligt Skat­ teverket för rättelse dessutom krävas att moderskapet fastställts enligt de allmänna reglerna om fastställelsetalan i 13 kap. 2 § RB.17s. 59

Faderskapet

Inledning

1.För fastställande av faderskapet, som ju inte går att konstatera pås. 60

2.samma sätt som moderskapet, har särskilda regler måst uppställas is. 60

3.lagstiftningen.18 Om modern är ogifi vid barnets födelse måste ett sär­s. 60

4.skilt förfarande tillgripas, varigenom faderskapet kan fastslås anting­s. 60

5.en genom en faderskapsbekräfielse i föreskriven form av den man soms. 60

6.anser sig vara barnets far eller genom domstols dom.s. 60

7.Termen nfaderskapsbekräfielse\ som ersatte den tidigare användas. 60

8.termen nfaderskapserkännande”, infördes genom lagstiftning soms. 60

9.genomfördes i slutet av år 1990.19 Anledningen till reformen var, atts. 60

10.det ansågs att många fäder hade svårt att förstå, och också upplevdes. 60

11.det som kränkande, att de skulle behöva ”erkänna” faderskapet.s. 60

12.När modern till barnet är gift, vore det emellertid normalt ett skä­s. 60

13.ligen opraktiskt system att igångsätta ett särskilt förfarande för atts. 60

14.få faderskapet utrett. I de allra flesta fall gör redan äktenskapet ochs. 60

15.föräldrarnas samlevnad det troligt, att den äkta mannen är far. Oms. 60

16.modern är gift, krävs följaktligen inte att några särskilda åtgärder förs. 60

17.faderskapets fastställande vidtas utan det presumeras utan vidare atts. 60

18.den äkta mannen är far {pater is est quem nuptiae demonstrant, dvs.s. 60

19.fadern är den som äktenskapet utpekar (pater est-regeln). (Se 1 kap. 1 §, 1 p. FB.) Det föreligger m.a.o. en faderskapspresumtion. I anled­ ning av att samkönade äktenskap blivit en möjlighet i svensk rätt genom lagstiftning år 2009 har det ansetts nödvändigt att i 1 kap. 1 § betona att presumtionen om faderskap naturligt nog endast gäller då modern vid barnets födelse är gift med en man och alltså inte även då båda makarna är kvinnor.20 (Före avskaffandet av den terminolo­ giska skillnaden mellan barn i och utom äktenskap brukade man tala om en presumtion för äkta börd.)s. 60

20.Genom nyssnämnda regel har emellertid inte lämnats något svar på frågan om faderskapet för den händelse att en kvinna, som varit gift men nyss blivit frånskild eller änka, föder ett barn. Tidigare gällde faderskapspresumtionen enligt lagen även för båda dessa fall, men enligt 1976 års lagstiftning behandlas de olika. Som framgår av 1 kap. 1 §, 2 p. upprätthålls faderskapspresumtionen alltjämt och naturligt nog för det fall, att en nybliven änka föder ett barn inom sådan tid efter sin mans död, att barnet kan vara avlat före mannens frånfälle.21 Däremot har presumtionen för att den tidigare äkta mannen är far till ett barn, som hans förra hustru föder kort tid efter äkten­ skapsskillnad borttagits. Borttagandet bygger på antagandet att den tidigare äkta mannen i de flesta fall inte är barnets far, när en nyligen frånskild kvinna föder barn.s. 61

21.Presumtionen för den äkta mannens faderskap kan naturligtvis vara oriktig i det enskilda fallet. Lagen erbjuder därför möjligheter att bryta faderskapspresumtionen under vissa villkor, som ska behand­ las närmare i det följande (se under 3.3.3.1). En princip som för­ tjänar framhållas redan inledningsvis är emellertid, att faderskapet för annan än den äkta mannen principiellt inte kan fastställas förrän efter det att faderskapspresumtionen för den äkta mannen hävts. (Jfrs. 61

22.1 kap. 3 §.)22 Möjligheter finns emellertid att få de två frågorna löstas. 62

23.i ett sammanhang. En faderskapspresumtion kan nämligen hävass. 62

24.om den äkta mannen (och modern) skriftligen godkänner en annans. 62

25.mans formenliga faderskapsbekräftelse. (Se 1 kap. 2 §, 2 st.) Och is. 62

26.händelse av rättegång kan talan om hävande av faderskapspresum­s. 62

27.tionen för den äkta mannen och om fastställande av annan manss. 62

28.faderskap handläggas i en rättegång, trots att det är fråga om två måls. 62

29.med olika parter. (Se 3 kap. 13 §.)s. 62

30.Avslutningsvis ska här nämnas att det i riksdagen vid flera tillfäl­s. 62

31.len i motioner krävts att det ska införas en faderskapspresumtion förs. 62

32.samboförhållanden liknande den som nu gäller när modern är gifts. 62

33.vid barnets födelse. Dessa motionsyrkanden har dock inte vunnits. 62

34.någon framgång i riksdagen.s. 62

35.Vid frågans behandling vid 1992/1993 års riksmöte förklarades. 62

36.lagutskottet att den ”nuvarande ordningen för fastställande av fader­s. 62

37.skap erbjuder betryggande garantier för att det verkligen är dens. 62

38.biologiske fadern och inte någon annan som fastställs som fader”.23s. 62

39.Utskottet pekade vidare på de praktiska problem ett införande av ens. 62

40.faderskapspresumtion för ogifta men sammanlevande föräldrar förs. 62

41.med sig. Folkbokföringen var t.ex. inte tillräcklig i sammanhangets. 62

42.och inte heller den då gällande lagen (1987:232) om sambors gemen­s. 62

43.samma hem (den s.k. sambolagen). Enligt denna lag, och detsammas. 62

44.gäller enligt sambolagen (2003:376), som ersatt 1987 års lagstiftning,s. 62

45.fick ju i sista hand frågan om huruvida ett samboförhållande i lagenss. 62

46.mening förelåg eller ej avgöras av domstol men det kunde knappasts. 62

47.komma i fråga att införa ett regelsystem som skulle innebära att dets. 62

48.inte gick att ”vid varje givet tillfälle enkelt avgöra om någon verkli­s. 62

49.gen är far till barnet”. De som önskade en mera fullständig rättsligs. 62

50.reglering av sitt förhållande hade i stället enligt lagutskottet att ingås. 62

51.äktenskap. Utskottet erinrade också om möjligheten numera för ogif­s. 62

52.ta föräldrar att få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan tills. 62

53.socialnämnden i samband med faderskapets fastställande. (Jfr häroms. 62

54.nedan i kap. 6.)s. 62

Faderskapsfastställelse när barnets mor är ogift eller

faderskapspresumtion hävts

1.33.2.1 Socialnämndens uppgifier. Talerätten. Rättegången 2 kap. FB behandlar socialnämndens medverkan vid fastställandet av faderskap (samt, genom lagstiftning år 2005 (8 a §), även nämn­ dens medverkan vid fastställande av föräldraskap för en homosexuell kvinna vars registrerade partner, sambo eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även make fött barn genom assisterad befruktning, se nedan under 3.4). Detaljerna i 2 kap. FB kan här lämnas därhän, men tre huvud­ punkter bör understrykas. Vägledning för socialnämndernas arbete med faderskapsutredningar lämnas av Socialstyrelsen i Föreskrifter och allmänna råd.24s. 63

2.För det första märks socialnämndens allmänna skyldighet enligt 1 § att försöka utreda vem som är far till barnet och att sörja för att faderskapet fastställes, låt vara att utredningen kan få läggas ner bl.a. om det framstår som utsiktslöst att den kommer att leda till ett posi­s. 63

3.tivt resultat eller skulle vara till men för moder eller barn (7 S).25s. 64

4.Det bör noteras, att socialnämnden i barnets intresse har att - såvidas. 64

5.inte förutsättningar för nedläggande av faderskapsutredningen enligts. 64

6.regeln i 2 kap. 7 § föreligger - söka utreda faderskapsfrågan ävens. 64

7.om modern, t.ex. för att ”skydda” barnets far, motsätter sig sådans. 64

8.utredning. Om modern motsätter sig utredning bör utredaren, enligts. 64

9.Socialstyrelsen, ”samtala med henne om hur viktigt det är för barnets. 64

10.att få faderskapet fastställt, såväl ur rättslig, social, psykologisk soms. 64

11.medicinsk synvinkel”.2 265 Utredaren bör vidare enligt Socialstyrelsens. 64

12.”informera modern om att barnet inte har rätt till underhållsstöds. 64

13.enligt 18 kap. 8§ socialförsäkringsbalken (SFB) (2010:110), oms. 64

14.modern är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låters. 64

15.bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet fast­s. 64

16.ställt”. (Jfr härom nedan i kap. 7 under 7.5.) Modern bör också upp­s. 64

17.lysas om att utredaren, om det behövs för faderskapsutredningen, kans. 64

18.med stöd av 10 kap. 2 § OSL (tidigare 1 kap. 5 § i den nu upphävdas. 64

19.sekretesslagen (1980:100)) begära in uppgifter från utomstående.s. 64

20.Enligt regeln i 2 kap. 8 §, 2 st. FB bör socialnämndens faderskapsut­s. 64

21.redning ”bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år fråns. 64

22.barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat”.s. 64

23.När det gäller Europadomstolens praxis kan i detta sammanhangs. 64

24.antecknas fallet ]evremovic mot Serbien (dom 17.07.2007). I detta fall ansåg Europadomstolen att ett barns rätt till respekt för sitt familjeliv enligt art. 8 i Europakonventionen kränkts genom en långsam hand­ läggning av ett faderskapsmål, eftersom barnet därigenom tvingats att under lång tid få leva i ovisshet om identitet och ursprung.27s. 64

25.Enligt 2 kap. 6 § FB har vidare socialnämnden att vid behov söka få till stånd blodundersökning beträffande faderskapet. (Ang. frågan om blodundersökning vid utredning av föräldraskap för en homo­ sexuell kvinna vars registrerade partner, sambo eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även make fött barn se nedan under 3.4.)s. 65

26.Blodundersökning är fortfarande den i praktiken mest använda typen av rättsgenetisk undersökning som kommer i fråga vid utre­ dande av faderskap. Blodundersöknings genomförande kan dock framtvingas endast av domstol och omfatta moder, barn och som fader utpekad man eller utpekade män. Särskilda regler ges i en fristå­ ende lag om blodundersökning från 1958. (Se lagens 1 §.) (Se också närmare nedan under 3.3.2.3 om blodundersökning vid utredning av faderskap.) Blodundersökningen kan kombineras med andra antropologiska un­ dersökningar, dvs. utredning om andra arvsanlag än blodgrupper såsom t.ex. hudfärg; sedan mitten av 1970-talet dock ej längre under­ sökningar av olika yttre morfologiska egenskaper, såsom munnens, hakans och näsans form.s. 65

27.Som kommer att här redogöras närmare för nedan under 3.3.2.3s. 66

28.används numera regelmässigt DNA-analys vid rättsgenetisk fader­s. 66

29.skapsutredning. Därvid kan inte endast blod utan bl.a. även skraps. 66

30.från munslemhinnan (”munskrap”) analyseras. Enligt vad Socialsty­s. 66

31.relsen uttalar kan munskrap ”ofta vara att föredra framför blodprov,s. 66

32.särskilt när det gäller barn. Munskrap kan vara enklare också förs. 66

33.vuxna, i synnerhet om den det gäller själv kan ta det under överinse­s. 66

34.ende av handläggaren vid familjerätten”.29 3(0Före den 1 januari 1983s. 66

35.var det inte möjligt att förordna om blodundersökning eller annans. 66

36.antropologisk undersökning efter det att faderskap fastställts genoms. 66

37.faderskapsbekräftelse (tidigare faderskapserkännande) eller dom, soms. 66

38.vunnit laga kraft. Detta ändrades genom lagstiftning år 1982 (1 a,s. 66

39.1 b och 2 a §§) och lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.s. 66

40.vid utredning av faderskap blev i anledning härav omtryckt i SFSs. 66

41.1982:1060.30s. 66

42.Enligt gällande rätt kan sålunda domstol förordna om blodunder­s. 66

43.sökning eller annan antropologisk undersökning även efter det atts. 66

44.faderskap fastställts genom faderskapsbekräftelse eller dom som vun­s. 66

45.nit laga kraft. En förutsättning härför är dock att det först efter fader-s. 66

46.skapsbekräftelsen eller domen framkommit omständigheter, som gers. 66

47.anledning till antagande att någon annan man än den som fastställtss. 66

48.vara far haft samlag med modern under konceptionstiden. Det krävss. 66

49.m.a.o. att den som åberopar de nya omständigheterna inte känt tills. 66

50.dessa tidigare (1 a §). Denna begränsning i möjligheterna att fram­s. 66

51.tvinga blodundersökning efter det att faderskap tidigare fastställts hars. 66

52.uppställts för att förhindra att alltför många barn skall riskera att blis. 66

53.rättsligt sett faderlösa lång tid efter födelsen.31 Begränsningen i fråga innebär i realiteten att (ny) blodundersökning inte kan framtvingas i sådana fall, som avgjordes före år 1950 och i vilka den instämde mannen kanske mycket väl kände till att modern haft samlag under konceptionstiden med annan man (eller andra män) men inte tillläts att åberopa detta faktum {exceptio plurium concumbentium) (jfr nedan under 3.3.2.3). Under perioden från år 1950 till 1970 fick den instämde mannen visserligen föra bevisning om att även annan man haft samlag med modern men på grund av den mot svaranden mycket stränga faderskapsregeln fick ofta denna bevisning inte någon betydelse för målets utgång.s. 66

54.Om ett föreläggande vid vite att genomgå blodundersökning eller annan antropologisk undersökning inte iakttagits kan rätten förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd (2 a §).s. 67

55.För det andra märks att socialnämnden enligt 5 § skall söka få till stånd fastställande av faderskapet genom bekräfielse från mannens sida, om faderskapsfrågan är tillräckligt utredd. Det bör noteras, att faderskapsutredningen i realiteten i endast ett fåtal fall inkluderar blod- eller annan rättsgenetisk undersökning. Ärligen utförs rättsgenetiska undersökningar endast för motsvarande 2 procent av de barn som föds. 70 procent av undersökningarna rör barn under ett års ålder. I det stora flertalet (86 procent) av de undersökningar som gjordes år 2000 var endast en utpekad man aktuell. Endast i 2 pro­ cent av fallen var minst tre män aktuella.32s. 67

56.Vad som när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik oftare blir aktuellt att utnyttja är i stället det statistiska tabellmaterial rörande beräkning av möjlig konceptionstid i det enskilda fallet, som redo­ görs för nedan i avsnitt 3.3.2.3.s. 67

57.Socialstyrelsen anser att om ”modern uppgivit flera män inom dens. 68

58.beräknade konceptionstiden, bör endast den man som genom ens. 68

59.rättsgenetisk undersökning visat sig vara sannolik som far till barnets. 68

60.beredas tillfälle att bekräfta faderskapet”.33 Skulle mannen vara tvek­s. 68

61.sam till faderskapet, ”oavsett om en rättsgenetisk undersökning gjortss. 68

62.eller inte, bör socialnämnden inte bereda mannen tillfälle att bekräftas. 68

63.faderskapet. Mannen bör informeras om att faderskapsärendet kom­s. 68

64.mer att överlämnas till domstol för rättslig prövning”.s. 68

65.För det tredje har socialnämnden enligt 3 kap. 5 §, 2 st. rätt att föras. 68

66.barnets talan inför domstol om faderskapets fastställande. Av sammas. 68

67.lagrum framgår att också modern är taleberättigad. Socialnämndens. 68

68.och modern har alltså fristående behörighet att var för sig föra talans. 68

69.för barnets räkning. Det är dock alltså, som framgår av 3 kap. 5 §,s. 68

70.1 st., barnet, som är part i faderskapsprocessen.35 I rättsfallet NJA 1997 s. 764 förklarade HD, att om en man genom dom förklarats som far på talan för barnets räkning av socialnämnden så är det inget som hindrar att modern, som också är laglig ställföre­ trädare för barnet, överklagar en sådan dom under åberopande av att faderskapsförklaringen är oriktig. ”1 mål om faderskap till barn har barnet nämligen”, menade HD, ”ett grundläggande rättsligt intresses. 68

71.av att avgörandet blir materiellt riktigt, något som också är en viktigs. 70

72.utgångspunkt för föräldrabalkens regler i ämnet”.s. 70

73.De angivna reglerna om talerätt tillgodoser tydligen barnets intresses. 70

74.av att få faderskapet fastställt. En och annan gång är det emellertids. 70

75.tänkbart, att en viss man kan ha ett fristående intresse av att få fast­s. 70

76.slaget, att han är far till ett barn, fött av ogift mor, t.ex. därför att dets. 70

77.kan ge honom umgängesrätt med barnet eller rätt till arv efter barnets. 70

78.eller därför att han helt allmänt vill få fastslaget att han är barnets far.s. 70

79.I ett rättsfall från 1970, nämligen NJA 1970 s. 347 ansåg emellertids. 70

80.HD, att en man med dåvarande utformning av den s.k. faderskaps­s. 70

81.lagen (som nu intagits som 2 och 3 kap. FB) inte hade någon rätt atts. 70

82.föra en fristående s.k. positiv fastställelsetalan om faderskapet till vissts. 70

83.barn. Denna inställning bibehölls i motiven till 1976 års lagstiftning.s. 70

84.Det har samtidigt ansetts, att mannen bör kunna få sina intressen till­s. 70

85.godosedda genom att han anmäler faderskapsfrågan för socialnämn­s. 70

86.den, som då, om nämnden inte redan tagit erforderliga initiativ, hars. 70

87.skyldighet att söka få faderskapet för den verkliga fadern fastställt.36 - Även om en man inte har ansetts ha rätt att föra fastställelsetalan om sitt faderskap, är det tänkbart att han kan få frågan prövad som en s.k. prejudiciell fråga i en rättegång, som gäller en särskild rättsföljd, t.ex. rätt till arv, om barnet avlidit.37s. 70

88.Om faderskapsfrågan såsom tvistig blir föremål för rättegång, är målet - som avgör en viktig s.k. statusfråga - indispositivt, och rätten har att sörja för tillbörlig utredning (3 kap. 9 §). En viktig nyhet som infördes med 1969 års lagstiftning om faderskapsfastställelse var att talan i ett och samma mål kan föras mot flera män (3 kap. 6 §, 1 st.) - naturligtvis dock blott för att få någon av dem förklarad för far - om de materiella förutsättningarna visas. (Ang. äldre rättsläge se nedan under 3.3.2.3.) En i målet redan instämd man kan för övrigt begära att en annan man dras in i detta som svarande. (Se 3 kap. 6 §, 3 st.) 33.2.2 Bekräftelse av faderskap Som framgår av 1 kap. 4 § FB är faderskapsbekräftelse en formbun­ den rättshandling, som måste ske skriftligen och bevittnas av två per­ soner.38 Vittnena är s.k. solennitetsvittnen, dvs. vittnenas medverkans. 71

89.utgör en nödvändig förutsättning för rättshandlingens giltighet.s. 72

90.Bekräftelsen skall dessutom skriftligen godkännas av socialnämndens. 72

91.och av modern (eller i stället av barnet självt, om detta är myndigt ellers. 72

92.enligt regeln i 6 kap. 2 § FB inte står under någons vårdnad). Kravet pås. 72

93.socialnämndens godkännande sammanhänger med att lagstiftningens. 72

94.strävar efter att få till stånd endast faderskapsbekräftelser, som över­s. 72

95.ensstämmer med det rätta genetiska förhållandet. Socialnämndenss. 72

96.godkännande bygger på att man undersökt hur det förhåller sig meds. 72

97.detta.39s. 72

98.Den man som bekräftar ett faderskap behöver inte vara myndigs. 72

99.men han måste givetvis ha uppnått sådan intellektuell mognad, atts. 72

100.han förstår vad bekräftelsen innebär och vilka konsekvenser dennas. 72

101.har. (Jfr nedan under 8.2.2.) Det finns inget krav på att underårigs. 72

102.presumtiv faders vårdnadshavare eller förmyndare skall medverka vids. 72

103.bekräftelsen.40s. 72

104.Enligt 2 st. kan faderskapsbekräftelse lämnas redan innan barnets. 72

105.fötts. Socialnämnden bör dock enligt Socialstyrelsen vänta med atts. 72

106.godkänna en faderskapsbekräftelse tills barnet fötts, eftersom möjlig­s. 72

107.heten av att vid bedömning av faderskapsfrågan beakta graviditetstids. 72

108.och barnets utvecklingsgrad vid födelsen minskar risken för felbe­s. 72

109.dömning.41s. 72

110.En faderskapsbekräftelse kan, som här redogörs närmare för unders. 72

111.3.3.3.2, på grund av olika skäl ogiltigförklaras av domstol.s. 72

112.Ar 2011 pågick knappt 72 600 faderskapsutredningar i landet vilkets. 72

113.innebar att för 65 procent av samtliga födda barn under detta år var sådan utredning aktuell.42 4 D3e flesta av faderskapsutredningarna, drygt 60 500 eller 83 procent, avslutades med att faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse, dvs. den utpekade mannen bekräftade sitt faderskap. I ca 0,6 procent av faderskapsutredningarna fastställdes faderskapet genom dom och knappt 2 procent av utredningarna lades ned. Av det totala antalet faderskapsutredningar år 2011 pågick ca 14 procent vid årets slut. Av de fall där faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse sammanbodde föräldrarna i ca 89 procent av dessa och var övertygade om att barnet var deras gemensamma (eller tillkommit genom assisterad befruktning). Inga omständigheter hade heller kommit fram i utredningen som gav anledning att ifrågasätta faderskapet (bekräftelse med S-protokoll, jfr om sådant protokoll ovan vid not 39). I 89 procent av de fall där faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse anmälde föräldrarna att de önskade ha gemensam vårdnad om barnet (eller barnen). I knappt 11 procent av de faderskapsutredningar som avslutades genom en faderskaps­ bekräftelse var parterna inte sammanboende eller sammanboende men hade omständigheter framkommit i ärendet som gav anledning att ifrågasätta faderskapet (bekräftelse med MF-protokoll). I de fall där föräldrarna sammanbodde samt var övertygade om att barnet var deras gemensamma (eller att detta tillkommit genom assisterad befruktning) anmälde 96 procent att de önskade gemensam vårdnad. I fall där föräldrarna inte sammanbodde (eller sammanbodde men omständligheter framkommit som ifrågasatte faderskapet) anmälde parterna i 53 procent av fallen att de ville ha gemensam vårdnad. 3.3.23 Fastställande av faderskap genom dom För fastställande av faderskap genom rättegång och dom har i lag­ stiftningen uppställts en s.k. legal presumtion (praesumtio juris).43 I svensk rätts första lagregel om fastställande av faderskap till barn fötts. 72

114.av ogift mor, nämligen 26 § i 1917 års lag om barn utom äktenskap,s. 74

115.hade presumtionsregeln den innebörden att om käranden (barnet)s. 74

116.lyckats styrka att samlag förekommit mellan modern och instämds. 74

117.man under konceptionstiden {presumerande faktum) så omkastadess. 74

118.bevisbördan för faderskapet {presumerat faktum) från käranden tills. 74

119.svaranden. Denne hade då nämligen, för att undgå att bli förklarads. 74

120.som far till barnet, att visa att det var ”uppenbarf att barnet ej avlatss. 74

121.vid hans samlag med modern.s. 74

122.I den lydelse som lagrummet (3 kap. 2 §) om faderskapsfastställelses. 74

123.fick i Föräldrabalkens ursprungliga lydelse av år 1949 gjordes den änd­s. 74

124.ringen i förutsättningarna för att talan mot en svarande som enligts. 74

125.vad som utretts i målet haft samlag under konceptionstiden med bar­s. 74

126.nets mor skulle ogillas att det inte längre krävdes att det var ”uppen­s. 74

127.bart” att barnet inte avlats vid detta samlag utan det räckte med atts. 74

128.detta var ”osannolikt”. Genom lagstiftning år 1969 infördes (samtidigt som barn utom äktenskap fick full arvsrätt efter fadern och dennes släktingar) i 1 kap. 5 § FB en ny regel om faderskapets fastställande genom dom inne­ bärande att styrkt samlag inte längre kom att fungera som en omkas­ tare av bevisbördan för faderskapet. För en bifallande dom kom det sålunda inte längre att räcka med att käranden lyckats styrka samlag under konceptionstiden mellan modern och instämd (”samlagsrekvisitet") utan dessutom kom att krävas att faderskapet med hänsyn till samtliga omständigheter framstod som sannolikt (”sannolikhetsrekvisitet”\ Man kan också uttrycka det så, att om samlag utretts (här föreligger krav på fullt bevis (”om det utretts”}} så behövde käranden inte - vilket skulle ha varit fallet om lagen saknat den aktuella pre­ sumtionsregeln och allmänna bevisprinciper i stället måst tillämpas - styrka faderskapet (rättsfaktum) utan det kom att räcka med att detta gjordes sannolikt.44s. 74

129.Flera olika skäl låg bakom denna (genom 1969 års lagstiftning) övergång från negativ till positiv sannolikhetsbedömning i faderskapsmålen. Ett var att samhällets ökade stöd till barnen inte längre gjorde det lika ekonomiskt viktigt att faderskapet fastställdes. Ett annat skäl var de förbättrade medicinska möjligheterna att genom blodunder­ sökning utesluta en felaktigt utpekad man från faderskapet. En tredje synpunkt, som då och då åberopats, har varit att ett införande av arvsrätt för barnet efter fadern och hans släktingar borde bygga på att detta faderskap fastställts på säkrare grunder.s. 75

130.I doktrinen har, bl.a. av förf, till denna bok, redan för ca 30 år sedan hävdats att det, som ovan redan antytts, vid sidan om den is. 75

131.lagen (dvs. i 1 kap. 5 § FB) stadgade faderskapspresumtionen måstes. 76

132.antas existera en mera generell, primär (oskriven) faderskapsregels. 76

133.enligt vilken faderskapstalan skall bifallas om käranden lyckats direkts. 76

134.styrka faderskapet, oavsett hur det förhåller sig med bevisningen is. 76

135.samlagsfrågan.45 Detta innebär m.a.o. att det måste antas ha varits. 76

136.möjligt att fastställa faderskap inte endast med tillämpning av nysss. 76

137.nämnda presumtionsregel med dess krav på styrkt samlag utan ävens. 76

138.med tillämpning av allmänna bevisprinciper. Sedan denna möjlig­s. 76

139.het att fastställa faderskap också accepterats i rättspraxis (se blands. 76

140.de nedan redovisade rättsfallen särskilt NJA 1998 s. 184) och genoms. 76

141.utvecklingen inom den medicinska faderskapsdiagnostiken har lag­s. 76

142.stiftningen om fastställande av faderskap genom dom återigen refor­s. 76

143.merats, nämligen genom ett av riksdagen i juni 2005 antaget pro­s. 76

144.positionsförslag.46 Innan här denna reform närmare redovisas skalls. 76

145.redogöras något för nämnda utveckling inom den medicinska fader­s. 76

146.skapsdiagnostiken resp, inom rättspraxis på det aktuella området.s. 76

147.Det viktigaste hjälpmedlet vid medicinsk faderskapsdiagnostik hars. 76

148.nu sedan lång tid tillbaka varit resultatet av blodundersökningar avs. 76

149.genetiska, dvs. ärftliga, markörsystem hos barn, mor och utpekads. 76

150.far.47 Som redan nämnts kan förordnande om blodundersöknings. 76

151.meddelas av rätten enligt en särskild lag från 1958 (lydelse enl. SFSs. 76

152.1982:1060, ändrad senast 1996:254) om blodundersökning m.m.s. 76

153.vid utredning av faderskap.48 Efter upptäckten av ABO-systemet kom en rad andra undersökningssystem inriktade på blod- och serumklassificering att efterhand upp­ täckas. Faderskapsindex är förhållandet mellan två frekvenser, låt oss säga kvo­ ten x/y, varvid x är den frekvens med vilken en viss blodgruppskombination mellan moder, barn och man förekommer i familjer där mannen är barnets biologiska far (s.k. säkra familjer) och y den frek­ vens med vilken samma blodgruppskombination förekommer i fall där mannen inte är barnets far.s. 76

154.Faderskapsindex diskriminerar mellan fäder och icke-fäder på det sättet att fäder genomsnittligt erhåller högre index än icke-fäder. Ett index på 1 innebär att den utpekade mannen är varken mer eller mindre lik barnet än en slumpmässigt utvald man är detta i blod­ gruppshänseende. Ett index över 1 (observera att någon övre gräns för faderskapsindex inte finns)53 innebär att den utpekade mannen är mera lik och ett index under 1 (index 0 erhåller en man som kunnat uteslutas som möjlig far) att han är mindre lik barnet i blodgrupps­ hänseende än en slumpmässigt utvald man är detta. För att ett fader­ skapsindex i och för sig ska kunna tillmätas betydelse krävs enligt de medicinska och statistiska vetenskaperna att det uppgår till lägst 19 (det talar då med tillräcklig signifikans för faderskap) eller uppgår till högst 0,053 (det talar då med tillräcklig signifikans mot faderskap). Index mellan 0,053 och 19 anses inte i och för sig kunna tillmätas betydelse. Nedan ska detta förklaras närmare. Det har tidigare nämnts att rättspraxis visar exempel på att fader­ skap ansetts kunna fastställas inte endast med tillämpning av den i lagen uppställda presumtionsregel som innehåller ett samlags- och ett sannolikhetsrekvisit utan även med tillämpning av allmänna bevis­ principer. Det viktigaste rättsfallet på området i fråga är NJA 1998 s. 184. I detta rättsfall i vilket kärandesidan kunde såsom bevisning åberopa resultatet av rättsgenetisk undersökning med DNA-teknik, fastställde HD sålunda faderskapet med tillämpning av allmänna bevisprinciper eller, om man så vill, med tillämpning av här tidigare nämnda generella, (oskrivna) primära faderskapsregel. Eftersom möj­ ligheterna att i ett faderskapsmål direkt styrka faderskapet givetvis varit mycket begränsade innan DNA-tekniken började användas vid den medicinska faderskapsdiagnostiken har frågan om möjligheten att fastställa faderskap med tillämpning av allmänna bevisprinciper, i stället för med tillämpning av presumtionsregeln i FB, mycket säl­ lan tidigare aktualiserats i rättspraxis. I några fall har dock så skett, nämligen i rättsfallen NJA 1984 s. 49 samt 1985 s. 2361 och II. För dessa rättsfall skall här kort redogöras innan det ovannämnda rätts­ fallet NJA 1998 s. 184 tas upp till behandling. De nu redovisade tre rättsfallen, avgjorda innan DNA-tekniken börjat användas vid den medicinska faderskapsutredningen, ger samman­ fattningsvis en något splittrad bild av möjligheten att fastställa faders med tillämpning av allmänna bevisprinciper. I rättsfallet NJA 1998s. 79

155.5.184, däremot, där rättsgenetisk undersökning med DNA-tekniks. 84

156.företagits, fastställde en enig HD faderskapet till en flicka på dettas. 84

157.sätt.56s. 84

158.Svarandens faderskapsindex uppgick i detta fall till 255 000 inne­s. 84

159.bärande en faderskapssannolikhet över 99,999 procent. Den totalas. 84

160.uteslutningskapaciteten uppgick till 99,997 procent, innebärandes. 84

161.teoretiskt att av 100 000 felaktigt utpekade män kunde alla utom tres. 84

162.uteslutas från faderskapet genom den företagna rättsgenetiska under­s. 84

163.sökningen.s. 84

164.HD konstaterade bl.a. att HovR:n ”inte funnit utrett att det före­s. 84

165.kommit samlag mellan [barnets mor] och [svaranden] under den tids. 84

166.då [flickan] kan vara avlad. HovR:n har därvid i huvudsak grundats. 84

167.sitt avgörande på den muntliga bevisning som förebragts i målet. Oms. 84

168.avgörandet i HD skulle grundas enbart på den muntliga bevisning­s. 84

169.en, finns det inte skäl att göra ändring i HovR:ns bedömning”. HDs. 84

170.menade, att man då kunde ställa frågan om resultatet blev ett annats. 84

171.om man även beaktade ”i målet åberopade rättsgenetiska blodunder­s. 84

172.sökningar. Högsta domstolen har”, erinrades det i domen om, ”i tvås. 84

173.tidigare avgöranden (NJA 1984 s. 49 och 1985 s. 236 I) funnit att is. 84

174.fall, när den muntliga bevisningen för samlag inte är fullt tillräcklig,s. 84

175.det under vissa omständigheter bör vara möjligt att med tillämpnings. 84

176.av allmänna bevisprinciper fastställa faders på grundval av muntligs. 84

177.bevisning rörande samlag, rättsgenetiska undersökningsresultat ochs. 84

178.övriga omständigheter.” Efter en genomgång av bevisförhållandenas. 84

179.i det aktuella fallet konstaterar så HD att det i ”de tidigare rättsfal­s. 84

180.len från 1984 och 1985 gjordes en utförlig analys av frågan om ochs. 84

181.på vad sätt ett avgörande kunde grundas direkt på resultatet av dens. 84

182.rättsgenetiska utredning som förts in i målet. Sedan dess har bildens. 84

183.förskjutits i avsevärd mån genom övergången till undersökning meds. 84

184.DNA-teknik.57 Jämfört med vad som var fallet tidigare är de värden som nu kan erhållas i fråga om uteslutningskapacitet mycket höga. Med fyra DNA-system kan man i dag utesluta praktiskt taget alla fel­ aktigt utpekade män i ett faderskapsärende. DNA-metoden ger också betydligt säkrare statistisk värdering (på grund av faderskapsindex) av en icke utesluten mans faderskapssannolikhet än tidigare undersök­ ningsmetoder”. HD konstaterade så att i det aktuella fallet var den muntliga bevisningen för samlag mellan barnets mor och svaranden inte tillräcklig. Resultatet av den rättsgenetiska undersökningen var dock sådant att det var ”i det närmaste uteslutet att någon annan än [svaranden] skulle vara biologisk far till [barnet]. Någon särskild omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål” hade inte påvisats.58 5 D9et fick därför enligt HD anses utrett att den instämda mannen var barnets far. (Se också i detta sammanhang rättsfallet NJA 1999 s. 598.}^s. 84

185.Det har i 4:e och tidigare upplagor av denna bok hävdats, att det inte kan uteslutas att utvecklingen när det gäller användande av DNAteknik vid medicinsk faderskapsdiagnostik så småningom kunde komma att leda till att lagstiftaren anser sig kunna upphäva den här aktuella presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FB, som ju alltså innebär att samlag mellan barnets mor och instämd man skall vara styrkt men att då så är fallet faderskapet endast behöver med hänsyn till samtliga omständigheter framstå som sannolikt för att talan skall bifallas. För fastställande av faderskap skulle alltså då i stället helt enkelt få gälla vanliga bevisprinciper.60 I rättstillämpningen har, som ovan fram­ gått, det redan accepterats att faderskap i vissa fall kan fastställas med tillämpning av allmänna bevisprinciper, och dvs. utan tillämpning av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § med dess krav på styrkt samlags. 85

186.under konceptionstiden mellan barnets moder och instämd man. Pås. 86

187.grundval av den här tidigare åberopade i mars 2005 avlämnade pro­s. 86

188.positionen genomfördes ny lagstiftning på området i fråga.61 Genoms. 86

189.denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 2005 (och efter ens. 86

190.lagändring år 2006 i samband med att lagen (1984:1140) om inse­s. 86

191.mination samt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppens. 86

192.upphävdes och ersattes med 6 resp. 7 kap. i lagen (2006:351) oms. 86

193.genetisk integritet m.m.), har regeln i 1 kap. 5 § FB om fastställandes. 86

194.av faderskap numera följande ändrade lydelse:62 63s. 86

195.I propositionen konstateras att om en man genom DNA-analys meds. 86

196.tillräcklig säkerhet utpekats som far till ett barn så är det rimligts. 86

197.att faderskapet kan fastställas utan någon särskild bevisning om atts. 86

198.han har haft samlag med barnets mor. Det konstateras vidare att ens. 86

199.förändring i sådan riktning redan skett i rättstillämpningen genoms. 86

200.rättsfallen NJA 1998 s. 184 och 1999 s. 598 (se ovan) och att det ”ärs. 86

201.lämpligt att denna rättstillämpning nu kommer till bättre uttryck is. 86

202.lagtexten”. I den departementspromemoria, som låg till grund förs. 86

203.propositionen hade på den här aktuella punkten föreslagits följandes. 86

204.lagtext: I linje med vad JO föreslagit vid remissbehandlingen av departementsförslaget (JO hade föreslagit att det skulle framgå av lagtex­ ten att faderskapet var utrett genom DNA-analys) ansåg dock rege­ ringen i propositionen att det bör ”i lagtexten uttryckligen anges att faderskapet skall fastställas om det genom en genetisk undersökning är utrett att en man är far till ett barn. I och för sig kunde det invän­ das att bestämmelsen då blir begränsad till viss teknik. Men det ter sig angeläget att en så praktiskt betydelsefull reglering blir tydlig, och den genetiska undersökningen är i praktiken det bevismedel som normalt används i faderskapsmål. Lagändringar med en sådan utformning har också under de senaste åren gjorts i andra nordiska länder. I Norge infördes år 1997 en bestämmelse om att domstolen som huvudregel ska fastställa att en man är far till ett barn om han genom DNA-analys är utpekad som barnets far. Liknande bestäm­ melser finns i Danmark och Island”.66 54 Även om den aktuella anpass­ ningen till DNA-tekniken kommer att bli relevant för alla vanliga faderskapsmål, måste det dock enligt propositionen ”finnas regler för de fall där det inte har gjorts någon DNA-analys eller där analysen trots allt inte ger ett tillräckligt säkert svar. Det är troligtvis fråga om sällsynta fall, fast det kan ändå inte uteslutas att sådana situationer uppstår. Mannen kan t.ex. vara försvunnen eller död. Om blodprov inte kan tas på mannen, är det likväl i vissa fall möjligt att i stället använda blod från nära släktingar till mannen. Men resultatet från en sådan undersökning kan vara mera osäkert”. Sådan undersökning (s.k. ”släktutredning” kan heller inte framtvingas med stöd av lagen (1958.642) om blodundersökning utan kräver alltså frivillig med­ verkan av de berörda släktingarna (jfr NJA 1997 C 36). En annan möjlighet att medicinskt utreda faderskapsfrågan, och som dessutom anses ge ett tillförlitligare resultat än släktutredning, är att undersökas. 86

205.vävnadsprov från den avlidne mannen. Se nedan härom och om för­s. 88

206.slaget En ny biobankslag (SOU 2010:81)s. 88

207.”Bevisvärdet av en DNA-analys kan också”, som framhålls is. 88

208.prop. 2004/05:137, ”påverkas av om det finns särskilda omständig­s. 88

209.heter som talar för att det gjorts något fel vid analyserna, t.ex. atts. 88

210.prover kan ha förväxlats, eller om närstående släktingar framstår soms. 88

211.tänkbara faderskapskandidater. Som föreslås i promemorian bör dens. 88

212.nu gällande bevislättnaden (dvs. i 1 kap. 5 § FB, förfs anm.) behållass. 88

213.för sådana tillfällen”66.s. 88

214.2005 års här aktuella lagstiftning, som endast gäller barn som ärs. 88

215.avlade efter ikraftträdandet den 1 juli 2005, innebär alltså inte att pre­s. 88

216.sumtionsregeln avskaffats utan denna har i stället behållits som ens. 88

217.undantagsregel. Något måste därför här sägas om presumtionsregelnss. 88

218.båda rekvisit, dvs. samlags- och sannolikhetsrekvisiten.s. 88

219.När det gäller tillämpningen av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FBs. 90

220.räcker det å andra sidan för en bifallande dom inte med att samlags. 90

221.styrkts utan en instämd mans faderskap måste, som ovan nämnts,s. 90

222.därutöver vara med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikts. 90

223.(”sannolikhetsrekvisitef). Ovan har nämnts att vävnadsprov från en avliden utpekad man kan användas för medicinsk faderskaps- eller föräldraskapsutredning. (Detsamma kan gälla vävnadsprov från en utpekad man som inte kan nås.) Då vävnadsprover kan finnas förvarade i en biobank i lan­ det uppkommer frågan om sådana prov kan användas i nämnt syfte. Frågan behandlas av den år 2008 tillsatta biobanksutredningen i dess betänkande En ny biobankslag, som har remissbehandlats men ännu inte (maj 2013) lett till någon ny lagstiftning.77 43s. 90

224.Det bästa bevismedlet i faderskapsfrågor i dag är, framhåller bio­s. 92

225.banksutredningen, tveklöst genetisk undersökning varvid i förstas. 92

226.hand prover från den utpekade mannen bör användas. Om dennes. 92

227.inte är avliden och inte heller vistas på okänd ort finns därför enligts. 92

228.utredningen inget behov av att för det här aktuella ändamålet använ­s. 92

229.da vävnadsprover från en biobank.s. 92

230.Saken kommer däremot enligt utredningen i ett annat läge om dens. 92

231.utpekade manen är död eller vistas på okänd ort. Även i dylika falls. 92

232.har en individ enligt Europakonventionen rätt att få sina faderskapsförhållanden utredda, varför det också måste finnas effektiva regler för faderskapets fastställande. Då genetisk undersökning är det bästa bevismedlet i faderskapsärenden bör enligt utredningen sådan under­ sökning kunna genomföras i största möjliga utsträckning. I sådana fall det nu är fråga om kan enligt utredningen den genetiska under­ sökningen ske antingen genom släktutredning eller genom analys av bevarade vävnadsprover från den utpekade mannen. När det gäller vävnadsprover från en utpekad, avliden, man kan man enligt utred­ ningen inte alltid utgå från att en användning av vävnadsprover från denne i faderskapsutredande syfte inte skulle stå i strid med respekten för den dödes önskningar. En släktutredning kan å andra sidan inne­ bära en integritetskränkning av släktingarna, vilka kanske inte berörs av faderskapsfrågan på annat sätt än genom sitt släktskap. Utred­ ningen pekar särskilt på risken att den genetiska undersökningen kan medföra att släktförhållanden avslöjas som släktingarna inte vill ha utredda. Utredningen finner så att en släktutredning ofta framstår som en allvarligare integritetskränkning än användning av vävnads­ prover i en biobank även om tanken på att sådana vävnadsprover kan komma att användas i detta syfte kan medföra oro hos vissa prov­ givare. Hursomhelst är, menar biobanksutredningen, dagens situa­ tion där vävnadsprover ibland används för faderskapsutredning, trots att det rättsliga stödet härför är oklart, otillfredsställande.s. 92

233.Biobanksutredningen föreslår därför att vävnadsprov från en bio­ bank (jämte de personuppgifter som hör till provet) och som härrör från en som är avliden eller som vistas på okänd ort ska för utredning av faderskap eller för utredning av föräldraskap enligt 1 kap 9 § FB få efter domstolsprövning enligt bestämmelserna i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap utlämnas till Rättsmedicinalverket. Kravet på obligatorisk domstolsprövning är uppställt som en rättssäkerhetsgaranti med hänsyn till integritetsfrågan och bestämmelsen om att utlämnande endast får ske till Rättsmedicinalverket avser att garantera säkerheten vid hanteringen. Slutligen ska tilläggas dels att det enligt förslaget inte ska vara möjligt att använda vävnadsprover för en allmän eftersökning av fadern till ett visst barn när det inte finns någon utpekad man dels att förslaget inte innebär att det ska bli möjligt att samla in vävnadsprover för utredning av faderskap; faderskapsutredning ska m.a.o. enligt förslå-s. 93

234.get inte vara ett ändamål för biobankerna utan den föreslagna regle­s. 94

235.ringen avser endast att vävnadsprover ska kunna lämnas ut för sådants. 94

236.ändamål.s. 94

Hävande av faderskap

1.3.3.3.1 Hävande av faderskapspresumtions. 94

2.Presumtionen enligt 1 kap. 1 § FB för den äkta mannens faderskaps. 94

3.till barn, som hustrun fött, kan hävas enligt de förutsättningar, soms. 94

4.anges i 1 kap. 2 §, nämligen antingen genom rättegång och doms. 94

5.(1 st.) eller genom att den äkta mannen och hustrun skriftligen god­s. 94

6.känner en annan mans formenliga faderskapsbekräftelse (2 st.).s. 94

7.För förståelsen av 2 §, 1 st. bör man lägga två saker på minnet,s. 94

8.nämligen att faderskapspresumtionen kan sägas bygga på två skilda del-s. 94

9.presumtioner, nämligen dels att det förelegat samlag mellan makarnas. 94

10.(”samlagspresumtionen”), dels att detta lett till mannens faderskaps. 94

11.(’faderskapspresumtionen” (el. ”kausalitetspresumtionen”)). Brytandes. 94

12.av presumtionen kan därför inriktas antingen på undanröjande avs. 94

13.samlagspresumtionen eller på undanröjande direkt av själva faderskaps­s. 94

14.presumtionen eller kausalitetspresumtionen. I 2 §, 1 st. preciseras tres. 94

15.alternativa möjligheter ang. vilken bevisning som erfordras för atts. 94

16.domstol ska kunna förklara att den äkta mannen inte är far till etts. 94

17.barn, som hustrun fött. Möjligheten enligt 2 §, 2 st. FB att häva faderskapspresumtionen även utanför domstol, om nämligen den äkta mannen i äktenskapet skriftligen godkänner en formenlig faderskapsbekräftelse, som en annan man lämnat infördes genom lagstiftning år 1976. Observe­ ra emellertid att en förutsättning för detta förfarande är, som redan nämnts, att även modern lämnat ett skriftligt godkännande. Eftersom lagstiftaren vill uppnå, att endast faderskap, som överensstämmer med det verkliga förhållandet fastställs, innebär ett krav på moderns medverkan en viss garanti för att annan man inte oriktigt ska påta sig faderskapet, om förhållandena undantagsvis skulle innebära något sådant. Det absoluta kravet på moderns skriftliga godkännande inne­ bär, att denna väg för hävande av presumtionen inte kan tillgripas, om modern avlidit. I så fall kan emellertid hävande av presumtionen genom rättegång komma i fråga enligt någon av punkterna i första stycket.s. 94

18.Rätt att föra talan om undanröjande av en faderskapspresumtion till­s. 96

19.kommer den äkta mannen (3 kap. 1 §) och barnet (3 kap. 2 §).78 Dets. 96

20.kan vara värt att observera, att lagen inte innehåller några preklu-s. 96

21.sionstider för denna talan. Även om mannen under många år botts. 96

22.tillsammans med barnet, kan han alltså väcka talan om hävande avs. 96

23.faderskapspresumtionen. (Observera dock att om talan gått förlorads. 96

24.före den 1 jan. 1977 på grund av äldre bestämmelser så får enligt,s. 96

25.övergångsbestämmelserna talan inte väckas.) (Jfr nedan.) Tidigare gällde att mannen gick förlustig sin talerätt bl.a. om han efter det att han fått kunskap om att modern haft samlag med annan man ”erkänt barnet som sitt”. I 1976 års lagstiftning har emellertid betonats vikten av att de fastställda faderskapen överensstämmer med verkligheten. Denna synpunkt, som hävdats med tanke på barnets bästa, har fått väga över den osäkerhet som det samtidigt kan inne­ bära för barnets ställning, att faderskapsfrågan aktualiseras sedan bar­ net länge levt samman med mannen.80s. 96

26.Som framgår av 3 kap. 1 § har efter den äkta mannens död den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är arvsberättigad efter mannen rätt att väcka talan om att mannen inte är barnets far. Arvingarnas principiella möjlighet att angripa presum­ tionen för den äkta mannens faderskap är emellertid inskränkt i olika hänseenden. För det första krävs för arvingarnas talerätt att mannen ”inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans” 3 kap. 1 §, 2 st. FB).81 Moti­ vet till denna regel är att det ansetts olämpligt, att arvingarna skulle kunna angripa presumtionen för den avlidnes faderskap i situatio­ ner, när den avlidne mannen själv kanske aldrig haft en tanke på att göra så.82 För det andra har arvingarnas talerätt i förekommande falls. 97

27.begränsats genom en särskild preklusionsregel i 1 §, 3 st., vars när­s. 98

28.mare innehåll här kan lämnas därhän.83s. 98

29.Beträffande talerätten kan slutligen tilläggas att socialnämnden,s. 98

30.som ju i princip har att tillse att faderskap blir fastställda, dock intes. 98

31.har någon rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.s. 98

32.Det har inte funnits anledning att ge nämnden möjlighet att ingripas. 98

33.i bestående, äktenskapliga förhållanden med en talan av sådan art.84s. 98

34.Av 2 kap. 9 § framgår dock att om en viss man, dvs. en äkta mans. 98

35.enligt regeln i 1 kap. 1 § FB, presumeras vara far till ett barn som stårs. 98

36.under någons vårdnad, och om barnet har hemvist i Sverige, så skas. 98

37.socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarnas. 98

38.eller mannen begär det, och det dessutom befinnes lämpligt, ”utredas. 98

39.om någon annan man kan var far till barnet eller om en kvinna, skalls. 98

40.anses som barnets förälder enligt 1 kap. 99" (kurs, här).85 (Det härs. 98

41.kursiverade alternativet har införts genom den år 2005 genomfördas. 98

42.lagstiftning som gjort det möjligt för lesbiska par att få barn genoms. 98

43.s.k. assisterad befruktning, jfr nedan under 3.4) Lämplighetskravets. 98

44.innebär att eventuellt helt ogrundade påståenden från den äkta man­s. 98

45.nens sida kan lämnas utan avseende av nämnden.86s. 98

46.I rättsfallet NJA 2007 s. 684 tilläts förande av negativ faderskaps-s. 98

47.och även moderskapstalan med stöd av 13 kap. 2 § RB.s. 98

48.3.3.3.2 Ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelses. 100

49.En faderskapsbekräftelse enligt 1 kap. 4 §, 1 st. FB kan av rätten enligts. 100

50.3 st. samma regel ogiltigförklaras under den där angivna förutsätt­s. 100

51.ningen, att det senare ”visas” (alltså ett krav på fullt bevis), att den soms. 100

52.bekräftat faderskapet i själva verket inte är barnets far. Detta kan t.ex. skes. 100

53.genom att mannens faderskap senare blir uteslutet på grundval av blo­s. 100

54.dundersökning.87 Möjligheterna att framtvinga (ny) blodundersökning sedan ett faderskap fastställts genom bekräftelse (eller genom dom som vunnit laga kraft) är dock, som nämnts ovan under 3.3.2.1, begränsade.s. 100

55.Det framgår inte av lagen vilka som är berättigade att föra talan om ogiltigförklarande av en faderskapsbekräftelse. Givetvis är dock barnet och den man som bekräftat faderskapet taleberättigade. I rättsfallet NJA 1975 s. 655 ansågs en testamentstagare inte ha rätt att föra talan om ogiltigförklarande av ett faderskapserkännande (numera fader­ skapsbekräftelse) som testator gjort. I NJA 1984 s. 319 förklarades även barnets mor sakna rätt att föra sådan talan. Mannens arvingar är dock enligt NJA 1988 s. 525 taleberättigade men deras talerätt har ansetts vara begränsad på samma sätt som en äkta mans arvingars rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen är enligt 3 kap. 1 §, 2 st. FB.88 Enligt denna regel saknar en äkta mans arvingar rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen om mannen varaktigt sammanbott med barnet eller om han efter barnets födelse erkänt detta som sitt. Domen i rättsfallet NJA 1988 s. 525 innebär då närmare bestämt, att om en faderskapsbekräftelse (tidigare ett ”faderskapserkännande”) jämlikt 1 kap. 4 § FB lämnats efter barnets födelse så har arvingarna ingen rätt att föra talan om ogiltigförklaring av bekräftelsen (eller erkännandet). 3.3.3.3 Resning i faderskapsmål Som antytts ovan under 3.3.2.3 har man med hänsyn dels till hur lagstiftningen i fråga om faderskapsfastställelse genom dom varit utformad, dels till läget när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik i tiden före DNA-analysens dagar anledning att räkna med att dets. 101

56.finns inte så få fall av genetiskt sett felaktigt, genom lagakraftvunnens. 102

57.dom, avgjorda faderskapsmål. Därtill torde komma ett antal fall därs. 102

58.faderskapstalan mot en instämd man ogillats men vilken idag meds. 102

59.användandet av DNA-analys skulle visa sig i realiteten vara barnetss. 102

60.far. Som framgått ovan under 3.3.2.1 är dock möjligheterna att fram­s. 102

61.tvinga (ny) blodundersökning i fall där faderskap fastställts genoms. 102

62.en lagakraftvunnen dom mycket begränsade; enbart det faktum atts. 102

63.möjligheterna att medicinskt bedöma faderskapsfrågan avsevärt suc­s. 102

64.cessivt förbättrats genom utvecklingen inom den medicinska fader-s. 102

65.skapsdiagnostiken utgör inte ett tillräckligt skäl för beviljande av res­s. 102

66.ning. Endast parterna i ett faderskapsmål torde vara berättigade atts. 102

67.ansöka om resning i detta.89s. 102

Föräldraskap vid assisterad befruktning

1.84 års inseminationslagstiftning innebar dels en särskild lag om inse-s. 102

2.minationsverksamheten som sådan, nämligen lag (1984:1140) oms. 102

3.insemination (en lag som nu upphävts och ersatts av 6 kap. i lagens. 102

4.(2006:351) om genetisk integritet m.m.), dels ock en i 1 kap. 6 § FBs. 102

5.införd regel om faderskapet, när barnet avlats genom insemination.s. 102

6.Enligt denna regel gäller att om insemination utförts på moderns. 102

7.med samtycke av hennes make eller sambo och det med hänsyn tills. 102

8.samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats genom inse-s. 102

9.minationen då ”skall vid tillämpning av 2-5 §§ (dvs. i 1 kap. FB,s. 102

10.förfis anm.) den som har lämnat samtycket anses som barnets far”.s. 102

11.Var modern gift vid barnets födelse eller nybliven änka gäller liksoms. 102

12.innan den aktuella lagstiftningen den legala faderskapspresumtionen för den äkta mannen (jfr ovan under 3.3.1). Genom regeln i 1 kap. 6 § har dock den äkta mannen inte längre någon möjlighet att vinna bifall till en talan om hävande av faderskapspresumtionen (jfr ovan NJA 1983 s. 320), såvida inte hans samtycke till inseminationsbehandlingen saknades eller han kan göra sannolikt att barnet i själva verket inte avlats genom insemination utan vid moderns samlag med annan man.90 Var modern ogift vid barnets födelse måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (jfr ovan under 3.3). Genom den här aktuella regeln får socialnämnden, till skillnad mot vad som gällde före regelns införande, godkänna en faderskapsbekräftelse då insemination skett med sperma från en annan man än den som bekräftat faderskapet. Denne kan inte heller senare föra talan om att bekräftelsen ska förklaras ogiltig på den grund att han i själva verket inte är barnets biologiske far. Skulle den man som samtyckt till inse­ mination vägra bekräfta faderskapet skall domstol på talan härom förklara honom för far och detta vare sig inseminationen skett med hans egen eller annan mans sperma.s. 102

13.Det krävs för tillämpning av regeln i 1 kap. 6 FB inte att insemi­ nationen utförts enligt bestämmelserna i numera 6 kap. lagen (2006: 351) om genetisk integritet m.m. (tidigare lagen (1984:1140) om inse­ mination) (se om dessa bestämmelser nedan i kap. 4). Detta innebär bl.a. att samtyckeskravet är uppfyllt även med ett muntligt samtycke trots att regeln i 6 kap. 1 § lagen (2006:351) kräver skriftligt samtycke och att regeln i 1 kap. 6 § FB är tillämplig även om inseminationen utförts utanför den svenska sjukvården, såsom utomlands eller i privat regi.91 Om samtyckeskravet kan vidare nämnas att den som lämnar samtycke givetvis måste förstå rättshandlingens innebörd eller m.a.o. innebörden av samtycket.92 Slutligen kan nämnas att det enligt all­ männa principer anses följa att om den som lämnat samtycket vill återkalla detta så har vederbörande att tillse att inte endast kvinnan,s. 103

14.utan normalt även den behandlande läkaren, underrättas härom.93s. 104

15.Även för fastställandet av faderskapet i sådana fall då befruktnings. 104

16.av moderns ägg skett utanför kroppen finns en särskild regel, soms. 104

17.numera återfinns i 1 kap. 8 § FB.94 Denna är utformad efter mönsters. 104

18.av regeln i 1 kap. 6 § och därför kan här hänvisas till vad som ovans. 104

19.sagts om sistnämnda regel.s. 104

20.När det så gäller frågan om fastställandet av moderskapet i sådanas. 104

21.fall då barn avlats genom äggdonation så har, som redan nämnts ovans. 104

22.under 3.2, den regeln införts i 1 kap. 7 § FB att som mor ska dens. 104

23.kvinna som föder fram barnet (barnets ”biologiska” mor) anses ochs. 104

24.alltså inte den kvinna som lämnat ägget (barnets ”genetiska” mor).s. 104

25.Om det skulle visa sig, att samtycke av moderns make eller sambos. 104

26.till insemination enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisks. 104

27.integritet m.m. saknades uppkommer frågan om huruvida givarens. 104

28.i stället kan fastställas vara barnets far. Enligt propositionen skulles. 104

29.denne i denna situation i princip kunna ta på sig faderskapet genoms. 104

30.en faderskapsbekräftelse.95 Däremot skulle enligt departements­s. 104

31.chefen talan om faderskapets fastställande genom dom inte kunnas. 104

32.föras mot givaren.96 Noteras ska dock att någon lagregel härom intes. 104

33.funnits. I praxis, nämligen bl.a. i rättsfallet RH 1998:103, i vilket falls. 104

34.HD (T445/98) i april 1998 avslog ansökan om prövningstillstånd,s. 104

35.aktualiserades frågan om huruvida det var möjligt att vid s.k. ”pri­s. 104

36.vat insemination", dvs. insemination som utförs av enskilda personers. 104

37.utan inblandning av sjukvården, föra talan mot givaren. TR:n, varss. 104

38.dom fastställdes av HovRm, hade ogillat talan. Med hänsyn till att frågan om huruvida det verkligen förelåg formella hinder mot att föra talan om fastställande av faderskap till barn avlat genom s.k. privat insemination var kontroversiell och särskilt med hänsyn till den av HD accepterade möjligheten att fastställa fader­ skap med tillämpning av allmänna bevisprinciper i stället för med tillämpning av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FB kunde man, enligt i varje fall förfis mening, beklaga, att HD ej fann skäl att bevilja pröv­ ningstillstånd i detta fall. Det förtjänar att tilläggas att HD bara några veckor innan ansökan om prövningstillstånd avslogs i det här aktuella fallet avkunnade dom i rättsfallet NJA 1998 s. 184, i vilket fall ju HD fann att faderskapstalan kunde bifallas trots att samlag ej var utrett på vanligt sätt (se om detta fall ovan under 3.3.2.3).97s. 104

39.Som framhålls av Walin, som också behandlat den aktuella frågan, måste vidare frågan om huruvida samlag ägt rum eller ej ”anses helt betydelselös. Samlaget tjänar ju endast transporten av sperma. Det relevanta är naturligtvis den biologiska föreningen av sädescell och ägget. Det är dessutom”, tillägger Walin (jfr ovan) ”att märka huru­ som faderskap kan fastställas enligt den generella regel som förordats av Ekelöf och Saldeen och som har tillämpats av HD i NJA 1984s. 105

40.s. 49 och 1985 s. 236 I”.98 Till de av Walin i det citerade uttalandets. 106

41.åberopade rättsfallen kan alltså nu läggas rättsfallet NJA 1998 s. 184s. 106

42.(och även NJA 1999 s. 598}. (Se om dessa fall ovan i kap. 3.)s. 106

43.På grundval av den här tidigare åberopade i mars 2005 till riksdagens. 106

44.överlämnade propositionen har dock nu lagstiftning tillkommit närs. 106

45.det gäller den aktuella frågan.100 Regeringen gjorde alltså i propositionen den bedömningen ”att det bör vara möjligt att fastställa faderskapet för en spermagivare, för­ utsatt att ingen annan skall anses som barnets far enligt 1 kap. för-s. 106

46.äldrabalken, men att undantag bör göras för män som ger spermas. 108

47.enligt 1984 eller 1988 års lag. Om den befruktade kvinnans makes. 108

48.eller sambo (eller partner) undantagsvis inte skulle ha samtyckt tills. 108

49.befruktningen bör faderskapet inte kunna fastställas genom dom förs. 108

50.spermagivaren”.101 Uppfattningen i fråga, som delades av riksdagen,s. 108

51.kommer i lagtexten till uttryck genom ett tillägg till regeln om fast­s. 108

52.ställande av faderskap i 1 kap. 5 § FB (2 st.) som i nuvarande lydelses. 108

53.stadgar att ”[f]aderskapet kan inte fastställas genom dom för en mans. 108

54.som är spermagivare enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om gene­s. 108

55.tisk integritet m.m.”. Motsatsvis kan slutas att i andra fall kan talans. 108

56.om fastställande av faderskap föras mot en spermagivare, dvs. unders. 108

57.förutsättning av att ingen annan man ska anses som far enligt 1 kap.s. 108

58.FB.s. 108

59.Genom lagstiftning i juni 2005, som trädde i kraft den 1 julis. 108

60.2005, blev det möjligt för kvinna, som är registrerad partner enligts. 108

61.lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap eller sambo meden annans. 108

62.kvinna att få genomgå inseminationsbehandling enligt numera 6 ochs. 108

63.7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. (se närmares. 108

64.härom nedan i kap. 4).102 I detta avsnitt skall redogöras något förs. 108

65.samtidigt genomförd lagstiftning om fastställande avf öräldraskap i falls. 108

66.där lesbiska par fått barn genom sådan behandling (1 kap. 9 § FB).s. 108

67.I samband med att av riksdagen under våren 2009 antagna reg­s. 108

68.ler om könsneutrala äktenskap trädde i kraft den 1 maj samma års. 108

69.upphörde, som här tidigare nämnts, lagen (1994:1117) om registre­s. 108

70.rat partnerskap ("partnerskapslagen") att gälla. (Partnerskapslagens. 108

71.ska dock fortfarande tillämpas i sådana fall där partnerskapet intes. 108

72.omvandlats till äktenskap genom antingen registrering hos Skattever­s. 108

73.ket efter en gemensam anmälan av parterna eller genom att dessa låtits. 108

74.viga sig.) Vad som här sägs om registrerade partner och homosexuellas. 108

75.sambor gäller nu alltså även samkönade makar.s. 108

76.I sitt slutbetänkande Barn i homosexuella familjer föreslog Kom­s. 108

77.mittén om barn i homosexuella familjer att lesbiska par som registre­s. 108

78.rat sitt partnerskap, eller var sambor, skulle få tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården.103 Kommittén föreslog även hur det rättsliga föräldraskapet skulle regleras i dylika fall. Vid remissbehandlingen var många remissinstanser kritiska inte endast när det gällde frågan om lesbiska par överhuvudtaget skulle få tillgång till sådan befruktning utan även när det gällde förslaget till rättslig reglering av föräldraskapet. Den sistnämnda frågan kom därefter att behandlas på nytt, nämligen i departementspromemorian Föräldra­ skap vid assisterad befruktning för homosexuella.104 I denna lämnades förslag till hur det rättsliga föräldraskapet skulle regleras om lesbiska par gavs tillgång till assisterad befruktning.s. 108

79.Enligt förslaget i ovan nämnda departementspromemoria skulle partnern eller sambon till en kvinna som födde barn efter assisterad befruktning inom den svenska sjukvården också anses som barnets mor om hon samtyckt till befruktningen och det med hänsyn till samtliga omständigheter var sannolikt att barnet avlats genom den­ na.105 Moderskapet skulle fastställas genom bekräftelse eller dom för att bli rättsligt giltigt och barnet skulle alltså i dylika fall få två möd­ rar. I propositionen konstateras dock att det både i FB och i andra författningar finns ”bestämmelser som särskilt tar sikte på den kvinna som föder barn” såsom t.ex. 6 kap. 3 § FB där det sägs att ett barn från födelsen står under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är gifta med varandra och i annat fall av modern ensam. För undvikande av missförstånd borde enligt regeringen i propositionen, som flera remissinstanser påtalat, partnern eller sambon till modern i lagtexten lämpligen kallas ”förälder” i stället för ”mor”. Alternativet skulle vara att kalla henne t.ex. "medförälder" eller ”medmor”, något som dock enligt propositionen framstår som olämpligt. ”Tanken är ju att hon skall vara en helt likvärdig förälder. En ny föräldrarättslig beteckning skulle vidare skapa både praktiska och vissa lagtekniska svårigheter”.106s. 109

80.Partnerns, sambons eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även den med barnets moder gifta kvinnans föräldraskap - som förutsätter att dennas. 109

81.samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet avlatss. 110

82.genom den (1 kap. 9 §, 1 st. FB) - ska på samma sätt som faderskaps. 110

83.till barn fött av ogift mor (se ovan under 3.3) fastställas antingens. 110

84.genom bekräftelse eller dom (1 kap. 9 §, 2 st. FB); en sådan ordnings. 110

85.uppfyller enligt regeringen såväl kravet på enkelhet som kravet pås. 110

86.rättssäkerhet.107s. 110

87.Om barnet däremot avlats genom assisterad befruktning utanförs. 110

88.den svenska sjukvården gäller inte vad nu sagts utan i sådant fall ska,s. 110

89.liksom vad som gällt redan sedan tidigare, faderskapet fastställas.108s. 110

90.Om det kan anses vara till fördel för barnet och övriga förutsättningars. 110

91.finns kan dock enligt propositionen ett gemensamt föräldraskap förs. 110

92.det lesbiska paret åstadkommas genom adoption.^s. 110

93.Bestämmelserna i 2 kap. FB om socialnämnds medverkan vid fast­s. 110

94.ställande av faderskap (se ovan i avsnitt 3.3.2.1) gäller, dock meds. 110

95.ett undantag, även fastställande av föräldraskap för en homosexuells. 110

96.kvinna vars maka, registrerade partner eller sambo fött barn genom assisterad befruktning (2 kap. 8 a § FB). Undantaget gäller bestäm­ melserna om blodundersökning (2 kap. 6 § FB). I propositionen sägs följande om detta undantag: Blodundersökning kan alltså inte framtvingas när det gäller utredan­ de av en kvinnas föräldraskap till ett barn som fötts av den kvinna som är hennes registrerade partner, sambo eller (numera) samkönade maka. Det bör tilläggas, som också görs i propositionen, att det är givetvis inget som hindrar ”att de berörda, om de känner till vem spermagivaren är, själva tar initiativ till en DNA-analys”.11 1110s. 110

97.Fastställandet av här aktuellt föräldraskap sker, som ovan nämnts, genom bekräftelse eller dom. Det som sägs om faderskapsbekräftelse i regeln i 1 kap. 4 § FB (se närmare härom ovan i kap. 3) gäller även bekräftelse av föräldraskap (1 kap. 9 §, 2 st. FB). Om det senare visar sig att den kvinna som bekräftat föräldraskapet för ett barn inte skas. 111

98.anses som förälder (t.ex. därför att det av en DNA-analys framgår atts. 112

99.barnet avlats av en annan man än spermagivaren) ska rätten på talans. 112

100.därom förklara att bekräftelsen saknar verkan. (Ang. forumfrågan ses. 112

101.3 kap. 14 §, 1 st. FB.) Talan om fastställande av föräldraskap enligts. 112

102.1 kap. 9 § FB väcks av barnet. I fall som avses i 2 kap. 8 a § FB förss. 112

103.barnets talan av socialnämnden. (Har modern vårdnaden om barnets. 112

104.får hon dock alltid föra barnets talan, även om hon inte är myndig.s. 112

105.Talan får också alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavares. 112

106.för barnet.) Bestämmelserna i 3 kap. 6-13 §§ FB om fastställande avs. 112

107.faderskap (jfr ovan under 3.3.2.1) tillämpas också i fråga om faststäl­s. 112

108.lande av föräldraskap, se 3 kap. 14 §, 2 st. FB.s. 112

109.I den proposition (prop. 2004/05:137), som låg bakom den nus. 112

110.redovisade lagstiftningen, förklarades att regeringen avsåg att åter­s. 112

111.komma till frågan om föräldraskapet vid assisterad befruktning och atts. 112

112.bl.a. frågan om huruvida bestämmelsen om en kvinnas föräldraskaps. 112

113.borde utvidgas till att gälla även vid assisterad befruktning utanförs. 112

114.tillämpningen av 1984 års lag om insemination och 1988 års lag oms. 112

115.befruktning utanför kroppen, dvs. numera utanför tillämpningen avs. 112

116.6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., då kundes. 112

117.komma att aktualiseras. Så har också skett så tillvida att i januari 2007s. 112

118.överlämnade en år 2005 tillkallad särskild utredare betänkandet För­s. 112

119.äldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3).s. 112

120.I detta betänkande konstateras bl.a. att enligt den nuvarande regle­s. 112

121.ringen i 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 112

122.så behandlas samkönade och olikkönade par på samma sätt när dets. 112

123.gäller tillgången till behandling med assisterad befruktning men att sås. 112

124.inte är fallet när det gäller FB:s bestämmelser om det rättsliga föräld­s. 112

125.raskapet.112 Om modern är gift med en man presumeras, som fram­s. 112

126.gått tidigare i detta kap., den äkta mannen vara barnets far. Någons. 112

127.motsvarande bestämmelse för en kvinna som är moderns registrerades. 112

128.partner (eller numera genom 2009 års lagstiftning om könsneutralas. 112

129.äktenskap makd) finns dock inte konstateras det i betänkandet. Vidares. 112

130.gäller, att reglerna om föräldraskapet för en kvinna, som är modernss. 112

131.registrerade partner (eller numera maka, se ovan)endast omfattars. 112

132.fall där behandlingen med assisterad befruktning skett enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Detta innebär, att de här aktuella föräldraskapsreglerna inte gäller i t.ex. sådana fall där behandlingen skett utomlands eller i privat regi. I betänkandet föreslås med hänsyn till principen om barnets bästa att frågan om för­ äldraskapet då barn avlats genom assisterad befruktning ska regleras på samma sätt för samkönade som för olikkönade par. Detta innebär, att en kvinna som är moderns registrerade partner (eller maka) ska presumeras vara barnets förälder på samma sätt som en äkta man presumeras vara far till det barn hans maka föder. Vidare ska enligt förslaget bestämmelserna om föräldraskapet gälla även i sådana fall då assisterad befruktning skett utomlands och insemination i egen regi. I sådana fall ska alltså enligt förslaget faderskapet inte längre faststäl­ las. (Lagstiftningsärendet bereds enligt muntlig uppgift till förf, från Justitiedepartementet fortfarande (maj 2013) i detta.)s. 112

133.Avslutningsvis må nämnas att under år 2011 pågick 293 föräldraskapsutredningar, varav 223, eller 76 procent, slutfördes. I flertalet fall, närmare bestämt i 162 fall, fastställdes föräldraskapet genom bekräftelse och i 16 fall genom dom. (I 45 fall lades föräldraskapsutredningen ned.) I de 162 fall där föräldraskapet fastställdes genom bekräftelse anmälde parterna i 148 fall att de önskade ha gemensam vårdnad.113s. 113

KAPITEL 4

BARN GENOM ASSISTERAD

BEFRUKTNING

Inledning

1.Det har blivit allt vanligare att ofrivilligt barnlösa par skaffar sig barns. 4

2.genom s.k. assisterad befruktning, som är ett samlingsnamn för olikas. 4

3.metoder att sammanföra spermier och ägg på ett icke naturligt sätt.1s. 4

4.I Sverige, liksom i övriga Västeuropa och Nordamerika, drabbass. 4

5.omkring vart tionde par av ofrivillig barnlöshet. Ofrivillig barnlöshet,s. 4

6.som är såväl ett medicinskt som ett psykologiskt och socialt problem,s. 4

7.beror på sjukdomar som kan sinsemellan vara mycket olikartade,s. 4

8.såsom t.ex. defekter i könsorganen (en vanlig orsak till att en kvinnas. 4

9.är ofrivilligt ofruktsam är skada på äggledarna), infektionssjukdomar,s. 4

10.immunologiska sjukdomar eller hormonrubbningar.2s. 4

11.De olika metoderna att genom assisterad befruktning söka avhjäl­s. 4

12.pa ofrivillig barnlöshet ställer givetvis krav på olika etiska bedöm­s. 4

13.ningar, vilka till någon del kommer att beröras nedan under 4.2 ochs. 4

14.3. Dock ska redan här, med hjälp av vad som anföres i dessa frågor is. 4

15.prop. 2001/02:89 (Behandling av ofrivillig barnlöshet), göras ett för­ sök att ge en bild av utifrån vilka etiska utgångspunkter den svenske lagstiftaren arbetat när det gäller assisterad befruktning.3s. 4

16.Som framhålls i nämnda proposition har den etiska bedömning som måste göras av assisterad befruktning som en metod för att söka avhjälpa ofrivillig barnlöshet många likheter med bedömningen av andra medicinska behandlingsåtgärder. En väsentlig skillnad är dock för det första att den assisterade befruktningen rör en enskild individ, som inte kan göra sin röst hörd, dvs. barnet. Behandling som berör den mänskliga fortplantningen kan för det andra hävdas vara av sådan art att den kräver särskilda överväganden. ”Bedömningen”, sägs det i propositionen ”innehåller existentiella inslag som hänger samman med olika föreställningar om hur mycket man bör få påverka att ett barn blir till. För många människor har frågor som rör sexuellt sam­ liv, graviditet, barnafödande och föräldraskap ett starkt symbolvärde. Ingrepp som påverkar det begynnande livet kan av en del upplevas som ett brott mot naturens ordning eller ett otillbörligt fingrande på livets mysterium. Dessa synsätt är värda respekt. De måste dock balanseras mot ett hänsynstagande till de barnlösa parens och de bli­ vande barnens situation”. Det uttalas vidare i nämnda proposition att den ”etiska bedömningen av olika metoder för behandling av ofrivillig barnlöshet innebär med nödvändighet en avvägning mellan olika principer och intressen. Godhetsprincipen och principen om att minska lidandet talar för att det är etiskt försvarbart att genom medicinska åtgärder försöka komma till rätta med fysiologiska hin­ der för befruktning och graviditet. Likaså talar rättviseprincipen för att barnlösa par inte skall behandlas olika beroende på orsakerna till deras barnlöshet”. Vad nu sagts kan dock inte innebära ”att alla meto­ der som skulle kunna användas för den skull är etiskt godtagbara. De överväganden som måste göras vid bedömningen av olika behand­ lingsmetoder kan vara av olika karaktär. Det är viktigt att metoder som kan skada den humanistiska människosynen inte används. Vidare utgör barnets behov och rättigheter en viktig del av bedömningen av vilka insatser som är etiskt godtagbara. Vid användning av medicinsk teknologi där människor som saknar självbestämmande - eller som är människor i vardande - är inblandade måste riskerna särskilt nog­s. 115

17.grant övervägas innan tekniken införs inom sjukvården.” Särskildas. 116

18.överväganden krävde enligt propositionen ägg- och spermiedonation,s. 116

19.eftersom då ytterligare parter är inblandade. ”Från samhällets sida ärs. 116

20.det särskilt angeläget att bevaka barnens intressen. En utgångspunkts. 116

21.är här att de barn som föds efter assisterad befruktning måste få ens. 116

22.möjlighet att grunda sitt liv på sanningen om sitt genetiska arv.” Till­s. 116

23.läggas ska att den svenske lagstiftarens ståndpunkt varit att det intes. 116

24.kan anses vara någon självklar rättighet att få ett eget barn utan att is. 116

25.stället naturens ofullkomlighet ibland måste godtas.s. 116

26.Möjligheten att skaffa barn genom assisterad befruktning, närmares. 116

27.bestämt genom insemination eller befruktning utanför kroppen, hars. 116

28.i svensk lagstiftning fram till genomförandet av lagstiftning år 2005s. 116

29.stått öppen endast för gifta par och sambor av olika kön. Genoms. 116

30.2005 års lagstiftning fick dock, som här redan tidigare framgått, ävens. 116

31.registrerade partner och sambor av samma kön denna möjlighet.5 Saks. 116

32.samma gäller numera givetvis samkönade par som ingått äktenskaps. 116

33.enligt den år 2009 införda könsneutrala äktenskapslagstiftningen.6s. 116

34.Denna lagstiftning behandlas närmare först nedan i avsnitt 4.4 mens. 116

35.redan här bör nämnas att denna innebär att när det i 6 och 7 kap.s. 116

36.lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., som numera reglerars. 116

37.verksamheten med assisterad befruktning, talas om ”make” (heteroeller homosexuell) så avses även enligt lagen (1994:1117) om regist­ rerat partnerskap registrerad partner (6 kap. 1 §, 2 st. och 7 kap. 1 §, 2 st. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. och när det talas om ”sambo” avses såväl hetero- som homosexuell sådan (1 § sambo­ lagen (2003:376)).s. 116

38.Ensamstående har enligt gällande svensk rätt inte rätt till assiste­ rad befruktning. Frågan om en lagändring på denna punkt har dock diskuterats under en relativt lång tid i Sverige och genom ett s.k. utskottsinitiativ från Socialutskottets sida beslöt den 29 mars 2012 en riksdagsmajoritet att ensamstående ska få en sådan rätt och gavs rege­ ringen uppdraget att snarast till riksdagen återkomma med lagförslag i frågan. Riksdagen konstaterar bl.a. att redan idag växer många barn upp i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen, att många ensamstående skaffar sig barn på andra sätt samt att det förekommer barn i Sverige som tillkommit genom assisterad befrukt­ ning utomlands.7s. 117

Insemination

1.En nu ganska gammal metod för att söka hjälpa ett ofrivilligt barnlöst par att få barn är insemination, som innebär, att sperma på konst­ lad väg införes i kvinnan.8 (Termen ”konstgjord befruktning”, som ibland används i sammanhanget, är inte lämplig, eftersom själva befruktningen inte är konstgjord. Det är ju istället endast införandet av sperma som inte sker på naturligt sätt.) Man har brukat skilja mel­ lan ”makeinsemination” (även kallad ”homolog insemination”) och ”givar- eller donatorinsemination” (även kallad ”heterolog insemi­ nation”). Med makeinsemination menas att gift kvinna (eller, något oegentligt, ogift samboende kvinna) befruktas genom insemination med sperma från den äkta mannen (resp, sambon). Med givarinsemi­ nation förstås sådan insemination där en kvinna genom insemination befruktas med sperma från en man som inte är hennes make eller sambo.s. 117

2.Inseminationsverksamhet har i Sverige bedrivits sedan lång tid till­s. 118

3.baka.9 Sålunda kan t.ex. nämnas att givarinsemination förekommits. 118

4.i vart fall sedan 1920-talet. Omfattningen av inseminationsverksam-s. 118

5.heten var dock i vårt land under ganska lång tid ganska begränsads. 118

6.men under 1960- och 1970-talen ökade den successivt. Trots att inseminationer sålunda förekommit sedan lång tid tillbaka saknades dock i vårt land ända fram till i mars 1985 lagregler på området. Det förtjänar dock att nämnas, att redan år 1947 tillsattes en utredning (den s.k. Inseminationskommittén), som skulle utreda de rättsliga och medicinska frågorna i samband med artificiell inse­ mination. För ca 60 år sedan avlämnade också denna utredning ett lagförslag (SOU 1953:9) men detta ledde inte till någon lagstiftning.s. 118

7.Avsaknaden av särskild lagstiftning på området måste sägas ha varit minst sagt besvärande. Särskilt allvarligt har varit att ett barn, som avlats genom givarinsemination kunnat bli rättsligt sett fader­ löst. Som exempel härpå kan nämnas det på sin tid i bl.a. massmedia mycket uppmärksammade rättsfallet NJA 1983 s. 320.s. 119

8.År 1983 avlämnade dock den år 1981 tillsatta s.k. Inseminationsut-s. 120

9.redningen sitt betänkande Barn genom insemination1^ och genoms. 120

10.prop. 1984/85:2 lämnade så regeringen till riksdagen ett förslag tills. 120

11.lagstiftning om artificiella inseminationer, som dock på vissa punkters. 120

12.avvek från utredningens förslag. Förslaget antogs av riksdagen ochs. 120

13.lagstiftningen i den aktuella frågan trädde, som tidigare framgått, is. 120

14.kraft den 1 mars 1985.s. 120

15.Lagstiftningen innebar för det första en särskild lag om insemina­s. 120

16.tion reglerande inseminationsverksamheten som sådan. Enligt dennas. 120

17.fick fram till ikraftträdandet av ovan nämnda 2005 års lagstiftnings. 120

18.insemination utföras endast om kvinnan var gift med en man ellers. 120

19.bodde tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållan­s. 120

20.den (2 §, 1 p. i den nu upphävda lagen (1984:1140) om insemina­s. 120

21.tion). Numera gäller dock, som redan inledningsvis nämnts, att ävens. 120

22.kvinna som är gift med en annan kvinna samt kvinna som är registre­s. 120

23.rad partner eller homosexuell sambo kan komma i fråga för behand­s. 120

24.ling enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 120

25.(liksom behandling med befruktning utanför kroppen enligt 7 kap.s. 120

26.samma lag). Det bör här erinras om att då det i nämnda lagstiftnings. 120

27.talas om nmake” avses alltså även registrerad partner (6 kap. 1 § 2 st.s. 120

28.resp. 7 kap. 1 § 2 st. och med nsambon avses alltså inte endast hetero-s. 120

29.utan även homosexuell sådan (1 § sambolagen (2003:376). Ensam­s. 120

30.stående har enligt gällande svensk rätt, som ovan nämnts under 4.1,s. 120

31.inte rätt till assisterad befruktning. Som också redan nämnts ovans. 120

32.beslöt dock en riksdagsmajoritet i mars 2012 att ensamstående ska fås. 120

33.en sådan rätt och gavs regeringen uppdraget att snarast till riksdagens. 120

34.återkomma med ett förslag i frågan.s. 120

35.För insemination krävs skriftligt samtycke av maken eller sam­s. 120

36.bon (6 kap. 1 §, 1 st., 2 p. lagen (2006:351) om genetisk integritets. 120

37.m.m.).1 143 Givarinsemination får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus under överinse­ ende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik (2 §).15 Bedömningen av frågan om inseminationen är lämplig med hänsyn till parets medicinska, psykologiska och sociala förhållanden ska göras av läkaren. Inseminationen får utföras endast om det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Väg­ ras insemination får makarna eller de samboende begära att Social­ styrelsen prövar frågan (3 §). Läkaren har också att välja ut lämplig spermagivare. Vid detta val får inte några mera speciella önskemål om givarens egenskaper eller kvaliteter i övrigt tillgodoses. Givetvis får dock läkaren tillmötesgå ett sådant krav från paret som att sperma­ givaren ska ha samma ögonfärg, hårfärg och kroppskonstitution som den man som ska bli barnets rättslige far men t.ex. inte ett sådant krav som att han ska ha särskilt hög intelligenskvot. Om spermagivaren avlidit får, som genom en lagändring år 2002 uttryckligen anges i lag­ texten (3 §, 3 st.), spermierna inte längre användas för insemination. En annan uppfattning skulle enligt lagmotiven kunna riskera skada den humanistiska människosynen. Det kan vidare inte uteslutas att det skulle kunna få negativa psykologiska konsekvenser för barnet att få vetskap om att den genetiska fadern (eller den genetiska modern om fråga är om äggdonation) var död vid befruktningen.16 Uppgifter om spermagivaren ska antecknas i en särskild journal, som ska beva­ ras i minst 70 år (4 §).s. 120

38.I den mycket viktiga frågan om i vad mån barnet ska ha rätt att få vetskap om spermagivarens identitet var såväl utredningen som remissopinionen oenig. Utredningsförslaget innebar dock en sådan rätt för barnet och en sådan kom också att införas i den upphävda lagen om insemination och bestämmelsen om en sådan rätt återfinns nu i 6 kap. 5 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Sålun­ da stadgas där att ett barn som har avlats genom givarinsemination har rätt att, om det har uppnått tillräcklig mognad, självt få del av des. 121

39.uppgifter om spermagivaren som har antecknats i sjukhusets särskil­s. 122

40.da journal. Socialnämnden är skyldig att på begäran biträda barnets. 122

41.med att skaffa fram dessa uppgifter.17 — Det kan nämnas, att enligts. 122

42.barnkonventionens art. 7 så har ett barn bl.a. rätt att, så långt det ärs. 122

43.möjligt, få vetskap om sina föräldrar. Inseminationsutredningen hades. 122

44.föreslagit att uppgift om att ett barn avlats genom givarinseminations. 122

45.(däremot ej också uppgift om givarens identitet) skulle registreras hoss. 122

46.folkbokföringsmyndigheten. Någon regel härom kom dock inte atts. 122

47.införas.18s. 122

48.Socialstyrelsen har genom en enkätundersökning låtit undersökas. 122

49.om inseminationslagstiftningens intentioner om öppenhet följts avs. 122

50.samma öppenhet om barnets ursprung från föräldrarnas sida. Enkä­s. 122

51.ten sändes ut till samtliga föräldrar som efter givarinsemination vids. 122

52.Umeå universitetssjukhus och Karolinska Sjukhuset i Stockholms. 122

53.sedan inseminationslagen infördes och fram t.o.m. år 1997 fått barn.s. 122

54.Av det totala antalet utsända enkäter besvarades 148. Av de föräldrars. 122

55.som besvarade enkäten uppgav ca 10 procent att de redan berättat förs. 122

56.barnen att de tillkommit genom givarinsemination och ytterligare cas. 122

57.40 procent uppgav att de hade för avsikt att berätta detta i framti­s. 122

58.den. Ca 20 procent av de i undersökningen ingående föräldraparens. 122

59.uppgav dock att de inte tänkte berätta hur barnen tillkommit och cas. 122

60.10 procent var tveksamma i frågan. (Ca 20 procent av de par soms. 122

61.besvarat enkäten uttalade sig inte i den aktuella frågan.)19s. 122

62.Den här ovan tidigare åberopade Utredningen om föräldraskap vid assisterad befruktning behandlade i sitt betänkande Föräldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3) bl.a. frågan om barnets rätt till information om sitt ursprung. Frågan om barnets rätt till kännedom om sitt ursprung har dessutom nyligen diskuterats av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i dess rap­ port Assisterad befruktning— etiska aspekterF Rådet anser bl.a. att för­ äldrar bör på ett tidigt stadium informera barnet om sitt ursprung samt att frågor rörande barns rätt till kännedom om sitt ursprung, och möjliga vägar att förstärka denna rättighet, bör ingå i en framtida översyn av lagstiftningen om assisterad befruktning.s. 123

63.1984 års inseminationslagstiftning innebar också att faderskapets. 124

64.för den som samtyckt till givarinsemination rättsligt kan fastställass. 124

65.genom en i 1 kap. 6 § FB införd regel. För denna regel har redogjortss. 124

66.närmare ovan i kap. 3 (3.4).s. 124

Befruktning utanför kroppen

1.Befruktning utanför kroppen (in-vitro-fertilisering (IVF) eller ”prov­s. 124

2.rörsbefruktning”) - som särskilt kommer till användning, när kvin­s. 124

3.nan har fel på äggledarna eller när mannen har otillräckligt med sädes­s. 124

4.celler för naturlig befruktning - innebär att ett eller flera ägg tas ut urs. 124

5.en kvinna, befruktas utanför hennes kropp (i provrör) och placerass. 124

6.därefter i livmodern antingen på den kvinna som lämnat ägget ellers. 124

7.på en annan kvinna; i sistnämnda fall talar man om äggdonation.22s. 124

8.Det var i England år 1978 som det första barnet föddes som till­ kommit genom befruktning utanför kroppen. I Sverige föddes det första barnet, som tillkommit på detta sätt, år 1982 och därefter har i vårt land fram till och med år 1999 fötts ca 14000 barn genom denna befruktningsmetod. Ar 1997 föddes t.ex. ca 2 000 barn i Sve­ rige efter IVF-behandling, vilket motsvarar 2,2 procent av det totala antalet i landet födda barn detta år. Under perioden 1991-1998 ökade antalet fullbordade behandlingar med överförande av färska befruktade ägg från ca 2 700 till 5 900 per år och antalet överförande av frysta/tinade befruktade ägg från ca 250 till ca 1 100 för år 1998. Under samma period ökade antalet inträffade graviditeter från ca 750 till drygt 2 200 per år och slutligen ökade antalet levande födda barn efter samtliga behandlingar från 712 till 2 137 per år.23s. 125

9.Under år 2008 genomfördes i landet 13408 IVF-behandlingar. Som resultat av dessa föddes 3 438 levande barn vid 3 242 förloss­ ningar. Detta betyder att över 26 procent av behandlingarna med ”färska ägg” ledde till förlossning. I de behandlingar som genom­ fördes med upptinade frysta ägg ledde drygt 20 procent till förloss­ ning.24s. 125

10.På grundval av Inseminationsutredningens betänkande Barn ge­ nom befruktning utanför kroppen (SOU 1985:5) infördes i Sverige lag­ stiftning på det aktuella området först genom lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1989. (Denna lag har, som här tidigare nämnts, upphävts och ersatts av 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.) Att områ­ det tidigare var oreglerat medförde bl.a., att det inte var klart om faderskapet gick att fastställa i sådana fall där en kvinna befruktats utanför kroppen med sperma från en man med vilken hon inte var gift vid barnets födelse och denne vägrade erkänna faderskapet (jfr regeln i 1 kap. 5 § FB där det i regelns ursprungliga lydelse talades om att en av förutsättningarna för bifall till en faderskapstalan var atts. 125

11.samlag utretts, se ovan i kap. 3 under 3.2.3). Det var dessutom oklarts. 126

12.under vilka förutsättningar befruktning utanför kroppen överhuvud­s. 126

13.taget fick ske. - Den nu aktuella lagstiftningen innebar inte endasts. 126

14.införandet av en särskild lag om befruktning utanför kroppen utans. 126

15.också införandet i 1 kap. 7 § FB av ett stadgande om faderskapet is. 126

16.här aktuella fall (denna regel återfinns numera i 1 kap. 8 § FB). Ses. 126

17.närmare härom i kap. 3.s. 126

18.I propositionen till lagstiftningen konstaterade departementsche­s. 126

19.fen, att alla ”konstlade befruktningsmetoder innebär en manipula­s. 126

20.tion med de mänskliga livsprocesserna. Frågan är hur långt det kans. 126

21.anses etiskt acceptabelt att påverka dessa livsprocesser. Ett etiskt ställ­s. 126

22.ningstagande till befruktning utanför kroppen måste grundas i dens. 126

23.humanistiska synen på människan som en fri och ansvarig, skapandes. 126

24.och social varelse. Ingen människa får behandlas enbart som medels. 126

25.utan varje individ har ett värde och är ett mål i sig själv ... Hur ange­s. 126

26.läget det än kan kännas att hjälpa ett par som är ofrivilligt barnlösts. 126

27.får detta aldrig ske på bekostnad av det blivande barnets bästa. Ävens. 126

28.om rätten att bilda familj är en mänsklig rättighet innebär denna ejs. 126

29.en rätt att till varje pris få föda ett eget barn”.25s. 126

30.När befruktning utanför kroppen sker inom ett parförhållande -s. 126

31.dvs. när det befruktade ägget ska implanteras i livmodern hos dens. 126

32.gifta (eller samboende) kvinna som det hämtats ifrån och när dens. 126

33.sperma som används vid befruktningen härrör från den gifta (ellers. 126

34.samboende) mannen - är det inblandade paret barnets genetiska för­s. 126

35.äldrar. I dessa fall har den aktuella befruktningsmetoden inte ansettss. 126

36.medföra sådana etiska betänkligheter att den bör förbjudas. Den hars. 126

37.inte heller ansetts medföra några negativa konsekvenser för det bli­s. 126

38.vande barnet. I enlighet med vad nu anförts kom lagen om befrukt­s. 126

39.ning utanför kroppen att från början innehålla det stadgandet (2 §)s. 126

40.att införande i en kvinnas kropp av ägg som befruktats utanför krop­s. 126

41.pen fick ske endast om kvinnan var gift eller sambo, maken eller sam­s. 126

42.bon skriftligen samtyckt och ägget var kvinnans eget och hade befruk­s. 126

43.tats med makens eller sambons sperma. I fråga om befruktning utanför kroppen med en utomstående äggivare {äggdonation) - som ju innebär att det saknas ett genetiskt samband mellan barnet och den kvinna som föder detta - uttalade departe­ mentschefen i den nu aktuella propositionen (prop. 1987/88:160) att sådan ”strider mot den mänskliga livsprocessen och i så hög grad har karaktären av teknisk konstruktion att den är ägnad att skada män­ niskosynen” och att den därför inte kunde etiskt försvaras utan borde förbjudas.27 Detsamma gällde enligt departementschefen befruktning utanför kroppen med en utomstående spermagivare {spermadonation). Flera remissinstanser i lagstiftningsarbetet hade dock förordat att såväl äggdonation som befruktning utanför kroppen i förening med spermadonation borde tillåtas.s. 126

44.I juni 1994 uppdrog regeringen åt Statens medicinsk-etiska råd att i samråd med den medicinska professionen göra en översyn av vissa frågor i samband med bl.a. befruktning utanför kroppen. I sin i april 1995 avlämnade utredningsrapport föreslog rådet (dock ej enhäl­ ligt) bl.a. att äggdonation med makes eller sambos sperma skulle bli tillåtet för kvinnor i fertil ålder.28 Efter remissbehandling av förslaget framlade så Socialdepartementet i september år 2000 departements­ promemorian Behandling av ofrivillig barnlöshet, som alltså byggde på förslagen i Statens medicinsk-etiska råds utredningsrapport.29s. 127

45.När det gäller möjligheten av befruktning utanför kroppen meds. 128

46.kvinnans egna ägg och makens (sambons) spermier så föreslogs is. 128

47.departementspromemorian ingen ändring. I denna föreslogs emel­s. 128

48.lertid att befruktning utanför kroppen skulle få ske även med done­s. 128

49.rade spermier och kvinnans egna ägg eller med makens (sambons)s. 128

50.spermier och donerade ägg, s.k. äggdonation. Därvid skulle enligts. 128

51.förslaget endast ägg från myndig kvinna som gett sitt skriftliga sam­s. 128

52.tycke få användas.s. 128

53.Vid remissbehandlingen av nämnda förslag var remissinstanser­s. 128

54.na med några få undantag positiva till förslaget om att tillåta IVF-s. 128

55.behandling med donerade ägg eller donerade spermier. Flera remiss­s. 128

56.instanser framförde den åsikten att det inte fanns något skäl att mot­s. 128

57.sätta sig äggdonation då donatorinsemination redan var tillåten. Sås. 128

58.ansåg t.ex. Svenska kyrkan att det var svårt att motivera att samhällets. 128

59.skulle göra en strängare bedömning av möjligheterna att hjälpa ofri­s. 128

60.villigt barnlösa par om hindren mot graviditet låg hos kvinnan än oms. 128

61.dessa hinder låg hos mannen. Kritiska till förslaget var bl.a. Räddas. 128

62.Barnen och BO. Rädda Barnen ansåg att det saknades tillräcklig kun­s. 128

63.skap om den då redan tillåtna IVF-behandlingen och att den därförs. 128

64.inte borde utvidgas. BO menade, att barnets rätt till sitt ursprung vids. 128

65.givarinseminationer måste respekteras innan det kunde bli aktuellt atts. 128

66.tillåta IVF-behandling med donerade ägg eller donerade spermier.30s. 128

67.I januari 2002 överlämnade regeringen till riksdagen en proposi­ tion, som bl.a. innehöll ett förslag om tillåtande av IVF-behandling med antingen donerade ägg eller donerade spermier. I propositionen, som bifölls av riksdagen, uttalades bl.a. följande:s. 129

68.Genom denna proposition kom alltså lagen (1988:711) om befrukt­s. 130

69.ning utanför kroppen att ändras bl.a. på det sättet att sådan befrukt­s. 130

70.ning med antingen donerade ägg eller donerade spermier blev tillåten is. 130

71.svensk rätt.s. 130

72.Befruktning utanför kroppen med såväl donerade ägg som donerades. 130

73.spermier är dock inte tillåten. Detta framgår numera av 7 kap. 3 §,s. 130

74.2 p. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. I propositionens. 130

75.uttalade regeringen ”att ett accepterande av en metod där inget gene­s. 130

76.tiskt samband mellan föräldrar och barn finns kan ses som en allt­s. 130

77.för långtgående strävan att med tekniska insatser kompensera livetss. 130

78.ofullkomlighet. När det handlar om att åstadkomma en graviditets. 130

79.där varken ägget eller spermien kommer från de blivande föräldrarnas. 130

80.kan det finnas risk för att ägg och spermier ses som objekt som är fritts. 130

81.tillgängliga för att skapa en människa. Ett sådant förfarande skulles. 130

82.bidra till att förstärka en teknifierad människosyn. Det bör därförs. 130

83.inte tillåtas. Det kan även konstateras att man i den danska lagen hars. 130

84.gjort en likadan avgränsning”.32s. 130

85.Statens medicinsk-etiska råd (Smer) konstaterar nu i sin rapports. 130

86.Smer 2013:1 att par som saknar såväl fungerande ägg som spermiers. 130

87.inte har möjlighet i Sverige i dag att skaffa barn genom assisterads. 130

88.befruktning medan detta är möjligt i vissa andra länder genom t.ex.s. 130

89.användning av andra pars överblivna befruktade och nedfrysta ägg.s. 130

90.Smer, som menar att ”genetiska samband mellan barn och föräldrars. 130

91.har mindre betydelse för barnets välmående i jämförelse med andras. 130

92.faktorer och att sociala samband väger tyngre”, anser att donations. 130

93.av befruktade ägg bör tillåtas i Sverige. Det är Smers bedömning atts. 130

94.detta inte skulle komma att påverka t.ex. den allmänna människo­s. 130

95.synen negativt. Tvärtom kan det enligt Smer utifrån olika utgångs­s. 130

96.punkter anses som något positivt med att befruktade ägg på dettas. 130

97.sätt tillvaratas i stället för att slängas. Smer betonar dock att det blirs. 130

98.viktigt med uppföljande undersökningar av de blivande barnens väl­ befinnande. Rådet tillägger att frågan om huruvida även kombinerad spermie- och äggdonation från separata givare kan tillåtas bör utredas av en kommande utredning.s. 130

99.Inte heller s.k. surrogatmoderskap eller, med en nyare terminologi, ”värdmoderskapn godtas i svensk rätt. (Se dock nedan om ett aktu­ ellt, i februari 2013, av Statens medicinsk-etiska råd (Smer) avläm­ nat förslag (Smer rapport 2013:1) till ändring på denna punkt).33 Med surrogatmoderskap avses att en kvinna för en annan kvinnas räkning föder fram ett barn. Tanken är alltså att när barnet fötts ska detta överlämnas till det ”beställande” paret. Som framhålles i propo­ sitionen kan surrogatmoderskap, som godtas på vissa håll i världen (t.ex. i Grekland och Storbritannien), medföra olika svåra problem. Den kvinna som åtagit sig att för en annan kvinnas räkning föda barnet kanske ångrar sig och vägrar att lämna ifrån sig barnet efter dess födelse eller det beställande paret vill kanske inte ta emot barnet när detta fötts beroende t.ex. på att barnet är missbildat. Förfarandet strider också mot de svenska adoptionsreglerna. Adoption ska ju i vårt land beslutas av domstol efter det att en lämplighetsprövning skett och något vederlag, som det ju ofta kan bli fråga om vid surro­ gatmoderskap, får inte vara aktuellt. Man kan också som regeringen i propositionen anse att surrogatmoderskap ”inte är etiskt försvarbart och att det därför inte kan tillåtas. Det kan inte anses förenligt med människovärdesprincipen att använda en annan kvinna som medel för att lösa det barnlösa parets problem. Inte heller ur barnets per­ spektiv är surrogatmoderskap önskvärt”.34s. 131

100.Det ovan i kap. 3 (3.2) behandlade rättsfallet NJA 2006 s. 505, utgör ett exempel på surrogatmoderskapsarrangemang kan aktuali­ seras i vårt land trots alltså att sådana arrangemang är otillåtna hos oss. I likhet med vad som gäller i fråga om andra i vårt land otillåtna verksamheter på den assisterade befruktningens område, t.ex. inse­ mination av ensamstående kvinnor, så förekommer i realiteten bl.a. s.k.”reproduktionsturism” (”procreative tourism”), dvs. behandlingen utförs i något annat land där sådan är tillåten. I sådant fall kan adoptionsinstitutet erbjuda en möjlighet för den ”beställande” kvinnan atts. 131

101.bli barnets rättsliga moder även om man skulle kunna säga att dettas. 132

102.innebär ett rättsordningens stöd för ett i vårt land som inte godtagbarts. 132

103.ansett förfarande, jfr HD:s minoritet i ovan nämnda rättsfall. Dettas. 132

104.är dock, som framgår bl.a. av detta rättsfall, en något osäker väg atts. 132

105.gå när det gäller att åstadkomma det avsedda resultatet i fråga om dets. 132

106.rättsliga moderskapet. Problem kan sålunda, som i det här aktuellas. 132

107.rättsfallet, uppstå när det gäller kravet på samtycke till adoption fråns. 132

108.barnets vårdnadshavare eller när det gäller den lämplighetsprövnings. 132

109.som enligt 4 kap. 6 § FB alltid skall ske i ett adoptionsärende. Dettas. 132

110.gör att man enligt förf:s mening kanske nu skulle kunna våga ställas. 132

111.frågan om det inte - för att kunna garantera en rimlig lösning närs. 132

112.det gäller det rättsliga moderskapet - vore lämpligt att ompröva dets. 132

113.absoluta förbudet i vårt land mot surrogatmoderskapsarrangemang.35s. 132

114.Det sagda gäller då just den typ av surrogatmoderskap som det vars. 132

115.fråga om i rättsfallet NJA 2006s. 505, och där man torde kunna utgås. 132

116.ifrån att surrogatmodern styrts av rent altruistiska skäl, dvs. av ens. 132

117.önskan om att hjälpa en ofrivilligt barnlös kvinna, och inte av någras. 132

118.som helst ekonomiska skäl och där, också som i det aktuella rättsfal­s. 132

119.let, ägget var den barnlösa kvinnans egna ägg. I varje fall synes dets. 132

120.inte helt osannolikt att det i en framtid skulle kunna bli aktuellt atts. 132

121.överväga införandet i vårt land av en lagstiftning liknande den som års. 132

122.2002 infördes i Grekland.s. 132

123.I grekisk rätt gäller sålunda numera att surrogatmoderskap tillåtss. 132

124.efter domstols beslut i frågan. Domstolen ska ge sitt tillstånd endast om följande fem villkor är uppfyllda: 1) Den kvinna som önskar barn måste själv av medicinska orsaker, vilket ska styrkas med läkarintyg, vara oförmögen att genomgå havandeskap, 2) Det får inte föreligga något medicinskt hinder för den kvinna (surrogatmodern) som ska genomgå havandeskapet att göra detta, vilket också ska styrkas med läkarintyg. 3) Domstolen ska presenteras ett skriftligt avtal mellan det ”beställande” paret och surrogatmodern av vilket ska framgå att det inte är fråga om någon betalning till surrogatmodern. (Ersättning till surrogatmodern för direkta kostnader med anledning av havande­ skapet utgör dock inte något hinder för tillstånd. 4) Det ägg som implanteras i surrogatmodern får inte vara hennes eget utan måste i stället vara den barnlösa kvinnans eller komma från en tredje kvinna. 5) Slutligen krävs, för att förhindra s.k. reproduktionsturism, att såväl den barnlösa kvinnan som surrogatmodern är bosatta i Grekland. Domstolens tillstånd ska föreligga före äggets överförande till sur­ rogatmodern. Vidare gäller att om något av de här fyra först angivna villkoren inte är uppfyllt så får detta återverkningar på frågan om det rättsliga moderskapet; i sådant fall anses nämligen inte, som mening­ en var, den ”beställande” kvinnan utan i stället surrogatmodern som barnets rättsliga moder.s. 132

125.Statens medicinsk-etiska råd anser i en i februari 2013 avlämnad rapport att s.k. kommersiellt surrogatmoderskap, dvs. då ersättning utgår till surrogatmodern utöver rena graviditetskostnader, inte är en etiskt godtagbar metod för att lösa problem med ofrivillig barnlös­ het.36 Ett accepterande av kommersiellt surrogatmoderskap ”riskerar att leda till exploatering av kvinnor och en kommersialisering av fort­ plantningsprocessen och barnets tillblivelse. Det kan ifrågasättas om surrogatmödrar i kommersiell verksamhet handlar autonomt om de är i en ekonomiskt trängd situation. Principen om självbestämmande och autonomi för surrogatmodern kan således ifrågasättas vid kom­ mersiella arrangemang”.s. 133

126.Rådets majoritet anser dock att s.k. altruistiskt surrogatmoderskap, dvs. då surrogatmodern inte drivs av ekonomiskt intresse utan i stäl­ let av en önskan om att hjälpa en ofrivilligt barnlös kvinna, bör unders. 133

127.vissa särskilda förutsättningar kunna tillåtas. Sålunda ska det föreliggas. 134

128.en nära relation mellan surrogatmodern och de blivande föräldrarnas. 134

129.(en nära vän eller anhörig). Vidare bör surrogatmodern, som inte börs. 134

130.vara det blivande barnets genetiska mor, ha tidigare genomgått ens. 134

131.graviditet och ha egna barn. Andra förutsättningar ska enligt rådets. 134

132.vara att surrogatmodern och de presumtiva föräldrarna genomgår ens. 134

133.noggrann lämplighetsprövning samt får tillgång till stöd och rådgiv­s. 134

134.ning under processens gång. Slutligen bör enligt rådets majoritet dets. 134

135.blivande barnet tidigt få kunskap om hur det tillkommit samt få is. 134

136.mogen ålder information om surrogatmodern. Rådets majoritet till­s. 134

137.lägger att surrogatmoderskap är en ”komplex etisk fråga med mångas. 134

138.dimensioner och i en kommande utredning bör det utredas vilkas. 134

139.kriterier som ska gälla vid en prövning inför ett beslut om behand­s. 134

140.ling genom surrogatmoderskap. Det är viktigt att beakta eventuellas. 134

141.psykologiska konsekvenser för surrogatmodern liksom risken förs. 134

142.påtryckningar att ställa upp som surrogatmoder”.s. 134

143.Tilläggas bör att rådets majoritet konstaterar att surrogatmoder­s. 134

144.skap kan erbjuda en möjlighet för kvinnor som inte själva av medicin­s. 134

145.ska skäl kan bära fram ett barn liksom för homosexuella män att bildas. 134

146.familj. (Frågan om huruvida även ensamstående bör få möjlighet atts. 134

147.skaffa barn genom surrogatmoderskap bör enligt rådets majoritets. 134

148.behandlas av en kommande utredning om assisterad befruktning.)s. 134

149.Enligt rådets minoritet är dock surrogatmoderskap inte ett etiskts. 134

150.godtagbart sätt att skaffa barn på. Metoden strider mot människo-s. 134

151.värdesprincipen genom ”att en människa används som ett medel förs. 134

152.andra människors mål”. Det saknas vidare tillräckliga kunskaper oms. 134

153.surrogatmoderskapets psykologiska konsekvenser för surrogatmoders. 134

154.och barn. Även om det inte saknas exempel på att altruistiskt sur­s. 134

155.rogatmoderskap fungerat väl så innefattar, enligt rådets minoritet,s. 134

156.denna barnalstringsform osäkerhet och risker för samtliga involve­s. 134

157.rade aktörer. Rådets minoritet anser dessutom bl.a. att om man skulles. 134

158.tillåta altruistiskt surrogatmoderskap så ”är risken stor att det ska­s. 134

159.pas en acceptans som i förlängningen leder till kommersiella former.s. 134

160.Detta kan i sin tur leda till exploatering av socialt och ekonomiskts. 134

161.utsatta kvinnor”.s. 134

162.De olika regler som i 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk inte­s. 134

163.gritet m.m. gäller i fråga om befruktning utanför kroppen överens­ stämmer på många punkter med de som i 6 kap. samma lag gäller om insemination, se om dessa ovan under 4.2.s. 134

164.Genom lagstiftning år 2005 gäller vad som sägs om make i lagen även registrerad partner och med sambo avses såväl hetero- som homo­ sexuell sådan (1 § 2 st.). (Se närmare om lagstiftningen i fråga nedan under 4.4.)s. 135

165.Som allmänt villkor för behandling med befruktning utanför krop­ pen gäller bl.a. att givare av ägg eller spermie ska vara myndig och ska ha skriftligt samtyckt till att ägget får befruktas eller att spermie får användas för befruktning. Samtycket kan återkallas fram till dess befruktning skett (2 §). För att ett befruktat ägg ska få implanteras i en kvinnas kropp krävs att kvinnan är gift eller sambo samt att maken eller sambon skriftligt samtyckt till detta. Ar ägget inte kvinnas eget ska det ha befruktats av makens eller sambons spermier (3 §).s. 135

166.Befruktning utanför kroppen, liksom införandet i en kvinnas kropp av det befruktade ägget, får inte utan Socialstyrelsens tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus (4 §, 1 st.). Är det fråga om ägg- eller spermiedonation gäller dock dessutom att det ska vara fråga om ”sjukhus som upplåtit enhet för utbildning av läkare enligt avtal mellan de universitet som bedriver läkarutbildning och berörda landsting”, dvs. universitetssjukhus (4 §, 2 st.). Detta krav har uppställts för att garantera tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering av verksamheten i fråga.37 Om det är fråga om sådan befruktning utanför kroppen som är förenad med ägg- eller spermie­ donation gäller vidare att en läkare ska ”pröva om det med hänsyn till makarnas eller sambornas medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att det äger rum en befruktning utanför kroppen. Befruktning utanför kroppen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda för­ hållanden” (5 §, 1 st.).38 (Vägras befruktning utanför kroppen kans. 135

167.makarna eller de samboende begära att Socialstyrelsen prövar frågans. 136

168.(5 $, 2 st.).)s. 136

169.Är det fråga om sådan befruktning utanför kroppen som är förenads. 136

170.med ägg- eller spermiedonation så stadgas vidare i den här aktuellas. 136

171.lagen att det är läkaren som väljer lämplig givare (6 §, 1 p.). I depar­s. 136

172.tementspromemorian Behandling av ofrivillig barnlöshet hade före­s. 136

173.slagits att endast kvinnor som själva skulle genomgå IVF-behandlings. 136

174.skulle få tillfrågas om de ville donera ägg. Vad som enligt promemo­s. 136

175.rian talade härför var att den hormonbehandling som genomförs soms. 136

176.förberedelse för äggplockningen kan vara påfrestande för kvinnan ochs. 136

177.innebära vissa risker. Förslaget blev dock starkt kritiserat vid remiss­s. 136

178.behandlingen och i propositionen, där förslaget i fråga inte togs upp,s. 136

179.konstaterades att olägenheterna av hormonstimulering inte längre vars. 136

180.sådana att de motiverade att möjligheten att donera ägg begränsadess. 136

181.till kvinnor som själva skulle genomgå IVF-behandling.39s. 136

182.Som numera gäller vid insemination (se ovan under 4.2) får vids. 136

183.befruktning utanför kroppen inte användas ägg eller spermier från ens. 136

184.avliden givare (6 §, 2 p.).s. 136

185.I likhet med vad som gäller i fråga om givarinsemination ska i frågas. 136

186.om sådan befruktning utanför kroppen som är förenad med ägg- ellers. 136

187.spermiedonation uppgifter om givaren antecknas i en särskild journals. 136

188.som ska bevaras i minst 70 år (6 §, 3 p.) och barnet har när det ”upp­s. 136

189.nått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om givaren soms. 136

190.antecknats i sjukhusets särskilda journal”. Liksom vid inseminations. 136

191.gäller vidare att socialnämnden är på begäran skyldig att på barnets begäran ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en sär­ skild journal (7 §).s. 136

192.Som redan redogjorts för i avsnittet om moderskap i kap. 3 i denna bok (se under 3. 2) infördes i samband med den lagändring år 2002, som gjorde äggdonation i samband med befruktning utanför krop­ pen tillåten i svensk rätt, en ny regel i 1 kap. 7 § FB om fastställandet av moderskapet då barn avlats genom äggdonation. Regeln i fråga innebär att som rättslig mor ska i sådant fall anses den kvinna som fött barnet och alltså inte den kvinna som ägget härrör från, dvs. barnets genetiska mor.s. 137

193.När det gäller frågor om rättsligt faderskap då kvinna fött barn genom befruktning utanför kroppen hänvisas här till vad ovan i kap. 3 sagts härom.s. 137

194.Avslutningsvis kan i detta sammanhang nämnas följande. Vid be­ fruktning utanför kroppen i barnalstringssyfte befruktas vanligen fler ägg än som kommer att användas för att införas i kvinnans kropp. Sådana s.a.s. överblivna befruktade ägg kan komma till användning bl.a. för forskning och försök. Se närmare härom nedan i kap. 9.s. 137

Assisterad befruktning i homosexuella

parhållanden

1.Möjligheten att skaffa barn genom assisterad befruktning, närmare bestämt genom insemination eller befruktning utanför kroppen, har i svensk lagstiftning stått öppen endast för gifta par och sambor av olika kön. Genom lagstiftning år 2005 fick dock, som antytts inled­ ningsvis, även registrerade partner samt sambor av samma kön denna möjlighet och sådan möjlighet har fr.o.m. den 1 maj 2009 också kvinna som är gift med en annan kvinna.40s. 137

2.Även om alltså läget i svensk rätt varit det att insemination inom sjukvården fått utföras endast på en med en man gift kvinna eller på en med en man samboende kvinna så vet man dock att det i prakti­ ken förekommit, att t.ex. lesbiska kvinnor, som lever samman med varandra, skaffat sig barn i egen regi, dvs. genom s.k. privat insemina-s. 137

3.tion (jfr nedan). I betänkandet Barn i homosexuella familjer, som års. 138

4.2001 avlämnades av den år 1999 tillkallade parlamentariska Kom­s. 138

5.mittén om barn i homosexuella familjer, föreslog kommitténs majo­s. 138

6.ritet (några av kommitténs ledamöter och experter var emot förslagets. 138

7.i fråga) att lesbiska par som registrerat partnerskap eller levde i etts. 138

8.samboförhållande skulle, på samma sätt som heterosexuella makars. 138

9.och sambor, få tillgång till assisterad befruktning inom den svenskas. 138

10.sjukvården.41 Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag vars. 138

11.remissutfallet splittrat. Av de ca 30 remissinstanser som uttalade sigs. 138

12.i frågan (ett stort antal remissinstanser gjorde inte detta) tillstyrktes. 138

13.drygt hälften förslaget eller förklarade sig inte ha något att invändas. 138

14.mot detta. Många remissinstanser ansåg att förslaget inte var tillräck­s. 138

15.ligt utrett och att det hade vuxnas rätt till föräldraskap, och inte pri­s. 138

16.märt barnets bästa, som utgångspunkt. Två remissinstanser (Social­s. 138

17.styrelsen och Svenska läkaresällskapet) menade att det saknades etts. 138

18.tillräckligt forskningsunderlag om barn som har kommit till genoms. 138

19.assisterad befruktning samt att det skulle kunna innebära en belast­s. 138

20.ning för ett barn att växa upp i en lesbisk familjebildning. Samhällets. 138

21.borde inte i dessa fall aktivt bidra till att barn kommer till. En remiss­s. 138

22.instans (HovR:n över Skåne och Blekinge) ansåg bl.a. att det var etts. 138

23.stort steg etiskt sett att utvidga möjligheterna till assisterad befrukt­s. 138

24.ning för kvinnor som lever i en relation där barn inte kan alstras. Oms. 138

25.en sådan möjlighet öppnades skulle det bli svårt att motivera varförs. 138

26.ensamstående kvinnor skall vägras insemination. Enligt BO bordes. 138

27.möjligheterna till assisterad befruktning inte utvidgas förrän barnetss. 138

28.rätt till sitt genetiska ursprung setts över i ett vidare sammanhang.42s. 138

29.Regeringen, som i den i mars 2005 till riksdagen lämnade propo­ sitionen 2004/05:137 föreslog att lagstiftningen skulle ändras så att assisterad befruktning med donerade spermier enligt dåvarande lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen (numera 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.) skulle få utföras även när en kvinna var registrerad partner eller sambo med en annan kvinna, anförde bl.a. följande i propositionen i fråga:43s. 139

30.Propositionen antogs av riksdagen och den nya lagstiftningen, soms. 140

31.trädde i kraft den 1 juli 2005, innebar att bestämmelsen i 3 kap. 2 §s. 140

32.lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap upphävdes.45 I dens. 140

33.upphävda bestämmelsen stadgades att då gällande lagen (1984:1140)s. 140

34.om insemination och lagen (1988:711) om befruktning utanför krop­ pen inte gällde för registrerade partner. Upphörde att gälla genom den aktuella lagstiftningen gjorde också bestämmelsen i 1 § 2 st. sam­ bolagen (2003:376) om att bl.a. lagen (1984:1140) om insemina­ tion och lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen endast gällde sambor av olika kön. Vidare gjordes ett tillägg till 2 § i den nu upphävda inseminationslagen liksom till 3 § i den nu också upp­ hävda lagen om befruktning utanför kroppen av vilket framgick att vad som sades i resp, lag om make nu även avsåg registrerade partner. Vidare omformulerades regeln i 2 § inseminationslagen på så sätt att uttrycket kvinna som bodde ”tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden” ersatts med ordet ”sambo”, vilket skall tolkas så att det avsåg såväl sambor av olika som sambor av samma kön (jfr 1 § sambolagen (2003:376)). (Någon motsvarande ändring i lagen om befruktning utanför kroppen var inte nödvändig eftersom där redan användes ordet ”sambo”.) Se numera när det gäller den här aktuella frågan 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 140

35.Som tidigare nämnts har, i samband med att av riksdagen under våren 2009 antagna regler om könsneutrala äktenskap trädde i kraft den 1 maj samma år, lagen (1994:1117) om registrerat äktenskap upphört att gälla. Denna lag ska dock fortsätta att gälla i fall där partnerskapet varken genom en enkel anmälan till Skatteverket av parterna eller genom en vigselförrättning omvandlats till äktenskap. Numera har alltså, när fråga är om samkönade personer, inte endast registrerade partner och homosexuella sambor utan även gifta sam­ könade par tillgång till assisterad befruktning (6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. i lydelse SFS 2009:262).46s. 141

36.När det gäller frågan om fastställande av partnerns, sambons eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även den med barnets moder gifta kvinnans "'föräldraskap” i fall där assisterad befruktning ägt rum hänvisas till vad ovan i kap. 3 sagts därom.s. 141

KAPITEL J

ADOPTION

Allmänt om adoption och dess rättsverkningar

1.Med adoption (lat. adoptio, av adopto = upptaga) avses vanligen ens. 142

2.rättshandling genom vilken en person (adoptanten) upptar en annans. 142

3.(oftast minderårig) person till sitt barn (adoptivbarnet) på sådant sätts. 142

4.att det mellan dem uppstår ett familjerättsligt förhållande liknandes. 142

5.det mellan biologiska föräldrar och barn (adoptio naturam imitatur).s. 142

6.Ordet adoption, som alltså härstammar från den romerska rätten, ärs. 142

7.en internationellt sett i juridiskt språkbruk mycket vanlig term. Dens. 142

8.används sålunda t.ex. i de övriga nordiska länderna, i England, Tysk­s. 142

9.land och Frankrike.s. 142

10.De grundläggande reglerna om adoption återfinns i Föräldrabal-s. 142

11.kens (FB) 4 kap. I november år 2007 tillsattes en utredning (”2008s. 142

12.års adoptionsutredning”) med uppdrag att göra en allmän översyn avs. 142

13.nämnda regler. Utredningen skulle enligt sina direktiv bl.a. bedömas. 142

14.om det i syfte att stärka barnperspektivet fanns anledning att ändras. 142

15.reglerna om domstolsprövning i adoptionsärenden. Vidare skulles. 142

16.domstolarnas beslutsunderlag i adoptionsärenden undersökas och mots. 142

17.bakgrund av undersökningsresultaten skulle utredningen bedöma oms. 142

18.reglerna behövde ändras eller kompletteras. Frågor om sambors möj­s. 142

19.lighet att adoptera samt frågor om samtycken till adoption och oms. 142

20.åldersgränser för att få adoptera skulle också uppmärksammas liksoms. 142

21.vissa frågor gällande internationell adoption. Utredningen överläm­s. 142

22.nade i juli 2009 sitt bet. Modernare adoptionsregler. (SOU 2009:61),s. 142

23.vilket kommer att beröras i den fortsatta framställningen.s. 142

24.Även om adoption i vårt land får sägas vara ett ganska ungt rätts­ institut, eftersom det infördes först genom en lag år 1917, har adop­ tionen en mycket lång historia bakom sig. En form av adoption var känd redan i det babyloniska samhället, dvs. lång tid före vår tideräk­ nings början. Utformningen av det svenska adoptionsinstitutet, som alltså infördes först genom en lag år 1917, har dock påverkats av den romerska rätten. Detsamma gäller för övrigt även adoptionsinstituten i andra västländer.1 2s. 143

25.I sin klassiska form innebar adoptio i romersk rätt att banden mel­ lan adoptivbarnet och dess biologiska släkt i rättsligt avseende helt avklipptes och att adoptivbarnet alltså i stället kom att i rättsligt hän­ seende betraktas som adoptantens eget barn och helt införlivas med dennes släkt. Denna form av adoption, ”adoptioplena”, innebar bl.a. att adoptivbarnets biologiska far kunde fritt genom testamente för­ foga över vad som skulle ha tillfallit adoptivbarnet om adoptionen inte ägt rum. Om den biologiska fadern utnyttjat denna testationsfrihet och adoptionen senare kom att hävas blev barnet därmed arv­ löst eftersom ett hävande av adoptionen medförde att adoptivbarnet förlorade sin arvsrätt efter adoptanten. För att förbättra rättsläget i detta fall för adoptivbarnen kom i den romerska rätten att vid sidan av adoptio plena införas ett nytt adoptionsinstitut, ”adoptio minus plena”. Enligt reglerna för detta institut behöll adoptivbarnets biolo­ giska far sin fadersmakt över barnet och detta behöll sin arvsrätt efter denne. Detta kan vara av intresse att notera, eftersom svensk rätts nuvarande adoption kan sägas motsvara det romerskrättsliga adoptio plena, s.k. ”stark adoption”, medan adoptionen i vår äldsta lag därom, dvs. 1917 års lag, låg, som det sagts ”någonstans mitt emellan de romerskrättsliga adoptio plena och adoptio minus plena .2s. 143

26.När adoptionsinstitutet i början av 1900-talet infördes, förutoms. 144

27.i Sverige, i Schweiz, Norge, Danmark och Finland var det fråga oms. 144

28.s.k. ”svag adoption”. Detta innebar enligt 1917 års svenska lag oms. 144

29.adoption att det i förhållandet mellan adoptanten och adoptivbarnets. 144

30.uppstod ett rättsförhållande som var i huvudsak detsamma som mel­s. 144

31.lan en förälder och ett biologiskt barn. Men i relationen mellan bar­s. 144

32.net och adoptantens släkt uppstod inget familjerättsligt förhållande.s. 144

33.I stället kvarstod en familjerättslig relation mellan adoptivbarnet ochs. 144

34.dess biologiska släkt, särskilt vad gäller rätt till underhåll och arv. (Ses. 144

35.närmare nedan om ”svag adoption”.) Då emellertid England genoms. 144

36.Adoption of Children Act år 1926 lagstiftade om adoption och dås. 144

37.Nederländerna år 1956 fick en adoptionslag så var det den starkas. 144

38.adoptionsformen som gällde. Skälet till att denna adoptionsforms. 144

39.började s.a.s. att ta över i olika länders adoptionslagstiftning var dets. 144

40.ökande antalet föräldralösa barn efter de båda världskrigen. Dessas. 144

41.barn hade ju ofta inga biologiska föräldrar kvar i livet att efter ens. 144

42.adoption ha kvar någon anknytning till såsom vid den svaga adop­s. 144

43.tionen.i * 3s. 144

44.Syftet bakom adoptionsinstitutet är att tillskapa ett rättsligt för-s. 144

45.äldraförhållande mellan adoptanten (den som adopterar) och adop­s. 144

46.tivbarnet. Härigenom tror man sig kunna skapa tryggade uppväxt­s. 144

47.förhållanden för adoptivbarnet. Samtidigt vill man tillgodose adop­s. 144

48.tantens intresse av att kunna skaffa sig barn, om denne inte har någras. 144

49.egna, eller adoptantens önskan att få ett syskon till ett tidigare egets. 144

50.barn. Även andra skäl kan ligga bakom önskan om adoption.s. 144

51.I 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter regleras frå­s. 144

52.gan om adoption i art. 21. Där sägs bl.a. att konventionsstater ”soms. 144

53.erkänner och/eller tillåter adoption skall säkerställa att barnets bästas. 144

54.främst beaktas och skall (a) säkerställa att adoption av ett barn god­s. 144

55.känns endast av behöriga myndigheter, som i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden och på grundval av all relevant och tillförlitlig information beslutar att adoptionen kan tillåtas med hänsyn till barnets ställning i förhållande till föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att, om så krävs, de personer som berörs har givit sitt fulla samtycke till adoptionen på grundval av sådan rådgivning som kan behövas ”.I fråga om internationell adoption sägs att sådan ”kan övervägas som en alternativ form av omvårdnad om barnet, om barnet inte kan placeras i en fosterfamilj eller adoptivfamilj eller inte kan tas om hand på lämpligt sätt i sitt hemland”. (Ang. 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner se nedan under 5.4.)s. 144

56.I svensk rätt uppstår adoptioner genom rättens beslut, som innebär att någon får tillåtelse att ”antaga” adoptivbarn (se 4 kap. 1 § FB). ”Antagandet” av adoptivbarn innebär att rättens beslut föregås av en rättshandling från adoptantens sida, vilken i praktiken dock endast har formen av dennes ansökan till rätten.4s. 145

57.Efter en ytterligare lagändring år 1971, en ändring som i sak var när­s. 146

58.mast formell, framgår rättsverkan av adoption av stadgandet i 4 kap.s. 146

59.8 § FB, vars innebörd kort och gott är att adoptivbarnet i rättsligts. 146

60.hänseende (både inom familjerätten och enligt annan lagstiftning)s. 146

61.ska behandlas som adoptantens eget barn och inte som barn till sinas. 146

62.biologiska föräldrar.6 Alla rättsliga band med den biologiska släktens. 146

63.klipps m.a.o. av. Förekomsten av denna allmänna regel om adoptio­s. 146

64.nens verkningar gör särskilda regler om adoption, t.ex. i olika andras. 146

65.kapitel i FB, överflödiga.s. 146

66.Det kan här nämnas att år 1987 fick den år 1984 tillsatta Förmyn-s. 146

67.derskapsutredningen genom tilläggsdirektiv i uppdrag att behandlas. 146

68.olika frågor om adoption. Utredningens överväganden och förslags. 146

69.redovisas i bet. Adoptionsfrågor.7 Som redogörs för nedan har ett avs. 146

70.utredningens förslag lett till lagstiftning, nämligen gällande möjlighe­s. 146

71.ten för äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn. Två av de frågors. 146

72.som behandlades i nämnda betänkande tas även upp till behandlings. 146

73.i en i november 2001 avlämnad departementspromemoria, nämligens. 146

74.dels frågan om adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja,s. 146

75.dels ock frågan om öppenhet angående barnets ursprung, se närmares. 146

76.nedan.8 Dessa frågor tas dock, som kommer att framgå nedan, upps. 146

77.även i 2008 års adoptionsutrednings bet. Modernare adoptionsreglers. 146

78.(SOU 2009:61).s. 146

79.När ett adoptivförhållande en gång etablerats, kan det inte meras. 146

80.hävas, vilket däremot gick för sig fram till 1970 års lagstiftning bl.a.s. 146

81.i händelse av grova pliktförsummelser från antingen adoptivbarnets eller adoptantens sida. Adoptivbarnets trygghet har ansetts bäst till­ godosedd genom det nuvarande tillståndet, dvs. att hävningsmöjlighet inte finns. Som framgår av 7 § kan emellertid en tidigare adoption ersättas av en annan, t.ex. genom att de biologiska föräldrarna återadopterar ett redan till andra bortadopterat barn.9 I så fall upphör också verkningarna av den första adoptionen. Tidigare gällde att en adoption också automatiskt upphävdes om adoptant och adoptiv­ barn ingick äktenskap med varandra. Förmynderskapsutredningen menade i sitt bet. Adoptionsfrågor att möjligheten för adoptant och adoptivbarn att gifta sig, en möjlighet som saknade motsvarighet i många andra länder, framstod som närmast stötande då utvecklingen lett till att adoptivbarn eljest i allt väsentligt jämställs med biolo­ giska barn.10 Sedan också riksdagen i ett tillkännagivande år 2002 funnit det angeläget med vidtagande av lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra äktenskap (resp, partnerskap, jfr nedan) mellan adoptant och adoptivbarn kom regeringen att i en proposition år 2004 föreslå upphävande av möjligheten för äktenskap (resp, partnerskap) mellan adoptant och adoptivbarn.11 Detsamma borde enligt propositions­ förslaget gälla för andra som stod i rätt upp- och nedstigande släkt­ skapsförhållande till varandra som en följd av adoptionen, såsom t.ex. adoptivbarnet och adoptantens far eller mor. Något absolut förbud mot äktenskap (eller partnerskap) mellan adoptivbarn och adoptan­ tens biologiska barn samt mellan två adoptivsyskon föreslogs dock inte. ”Sådana äktenskap bör”, framhöll departementschefen i propo­ sitionen, ”kunna tillåtas efter tillstånd av länsstyrelsen i det enskilda fallet.12 En sådan ordning stämmer också bäst överens med utgångs­ punkten för lagstiftningen, nämligen att de hinder som uppställs mot äktenskap och registrering av partnerskap bör vara så få som möjligts. 146

82.och att sammanlevande bör ha möjlighet att välja äktenskapets ellers. 148

83.partnerskapets form för sin samlevnad, om inte sociala eller medi­s. 148

84.cinska skäl talar mot det (se prop. 1973:32 s. 94 f. och LU 1973:20s. 148

85.s. 79)”, sägs det i propositionen.13 Propositionsförslaget antogs avs. 148

86.riksdagen och lagändringen, som bl.a. innebar införandet av ett nytts. 148

87.3 st. i 2 kap. 3 § Äktenskapsbalken och ett nytt 5 st. i 1 kap. 3 § lagens. 148

88.(1994:1117) om registrerat partnerskap, trädde i kraft den 1 januaris. 148

89.2005.14s. 148

90.Enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskaps. 148

91.har ett sådant partnerskap samma rättsverkningar som ett äktenskap,s. 148

92.dock med vissa i lagen angivna undantag. Ett sådant undantag vars. 148

93.fram t.o.m. en lagändring 2002, som trädde i kraft den 1 februaris. 148

94.2003, att registrerade partner inte kunde prövas som adoptivföräld­s. 148

95.rar. I februari 1999 tillsattes emellertid en parlamentarisk kommittés. 148

96.med uppgift enligt direktiven att undersöka och analysera villkorens. 148

97.för barn i homosexuella familjer.15 Vidare skulle kommittén enligts. 148

98.sina direktiv ta ställning till de rättsliga skillnader som då fanns mel­s. 148

99.lan homosexuella och heterosexuella par i fråga om möjligheten atts. 148

100.adoptera och att utses till särskilt förordnade vårdnadshavare (se oms. 148

101.särskilt förordnade vårdnadshavare nedan i kap. 6). Därest kommit­s. 148

102.tén kom fram till att dessa rättsliga skillnader var omotiverade ochs. 148

103.därför borde tas bort i fråga om adoption skulle kommittén dessutoms. 148

104.överväga om kvinnor i homosexuella parförhållanden borde ges till­s. 148

105.gång till assisterad befruktning (se härom ovan i kap. 4).s. 148

106.I slutet av januari 2001 avlämnade kommittén, som antagit nam­s. 148

107.net ”Kommittén om barn i homosexuella familjer”, sitt slutbetänkan­s. 148

108.de Barn i homosexuella familjer.16 I detta fann kommitténs majoritets. 148

109.att mot bakgrund av vad som framkommit i forskningen på områ­s. 148

110.det att de rättsliga skillnader som då fanns i fråga om homosexuellas. 148

111.respektive heterosexuella pars möjligheter att adoptera inte längres. 148

112.kunde anses sakligt motiverade och att därför registrerade partner,s. 148

113.i likhet med makar, borde ges möjlighet att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Kommitténs majoritet föreslog vidare, att det skulle införas möjlighet för en registrerad partner att, under samma förut­ sättningar som gäller för gifta par, adoptera den andra partnerns barn, s.k. ”styvbarnsadoption’’.s. 148

114.Vid remissbehandlingen av betänkandet var remissopinionen mycket splittrad.17 Flera remissinstanser motsatte sig förslaget om att registrerade partner skulle ges rätt att gemensamt prövas som adoptiv­ föräldrar. Ett väsentligt skäl härtill var att förslaget, som enligt kriti­ kerna var i alltför hög grad präglat av de vuxnas behov och perspektiv, inte ansågs förenligt med principen om barnets bästa. Det hävda­ des också, att förslaget byggde på ett bristfälligt forskningsunderlag. Det framhölls särskilt ”att adopterade barn skiljer sig från andra barn genom sin speciella bakgrund och att det förhållandet att de en gång har blivit övergivna innebär en belastning för dem. Kommittén [påstods] ha tonat ned den psykiska sårbarhet som adoptivbarn kan uppvisa till följd av sin bakgrund. Genom att komma till en familj där de vuxna är av samma kön skulle, enligt remissinstanserna, dessa barn [skilja] sig från andra barn på ytterligare ett sätt. Förutom sitt annor­ lunda ursprung måste de bearbeta familjens särskilda situation. Det [befarades] att den sammanlagda belastningen [kunde] få till följd att barnets psykiska hälsa [skadades]”.18 Några remissinstanser menade också, att registrerade partner inte var lämpliga som adoptivföräldrar, eftersom ett barn behöver både en mor och en far. Det var samhällets skyldighet att medverka till att ett barn får växa upp med föräldrar av olika kön. Det påpekades vidare av en remissinstans (Riksskatte­ verket) att om man gav registrerade partner rätt att prövas som adop­ tivföräldrar så fanns risk för att svenska adoptionsbeslut inte skulle komma att erkännas utomlands och flera remissinstanser ansåg, när det gällde internationella adoptioner, att man i de länder som läm­ nar barn för adoption generellt kunde komma att bli mer restriktiva mot svenska adoptanter.19 - Flera remissinstanser motsatte sig även att registrerade partner gavs rätt att adoptera den andra partnerns barn, s.k. styvbarnsadoption; en del remissinstanser hade dock ingets. 149

115.att invända mot förslaget att tillåta styvbarnsadoption av partnernss. 150

116.biologiska barn men motsatte sig sådan adoption av partnerns tidigares. 150

117.adopterade barn.s. 150

118.I propositionen uttalade departementschefen att ”[Utgångspunk­s. 150

119.ten bör vara att lagstiftaren så långt som möjligt är neutral mellans. 150

120.äktenskap och partnerskap när det gäller samlevnadsformernas rätts­s. 150

121.verkningar. Registrerade partner bör i lagen uteslutas som adoptan­s. 150

122.ter endast om de på ett mera generellt plan inte kan anses uppfyllas. 150

123.de krav som ställs på adoptivföräldrar. Om adoption tillåts, måstes. 150

124.däremot samma krav på individuell lämplighet och prövning avs. 150

125.denna ställas också på sådana par. En ändring av gällande reglers. 150

126.bör vidare vara sakligt motiverad just utifrån principen om barnetss. 150

127.bästa”.20 När det gällde forskningsunderlaget för en reform förklarades. 150

128.departementschefen, att regeringen kunde instämma i att detta hades. 150

129.brister och därför måste bedömas med försiktighet bl.a. därför atts. 150

130.forskningen om barn som växer upp med homosexuella inte specifikts. 150

131.rörde adopterade barn. Regeringen gjorde ”ändå bedömningen atts. 150

132.den erfarenhet som [fanns] om adopterade barn och om barn soms. 150

133.växer upp med homosexuella vuxna med tillräcklig säkerhet [tala­s. 150

134.de] för att registrerade partner kan klara av att hantera den känsligas. 150

135.situation som adopterade barn kan befinna sig i på grund av par­s. 150

136.ternas homosexualitet. När det gäller omgivningens syn bör ocksås. 150

137.tilläggas att man i Sverige, i synnerhet bland yngre personer, har etts. 150

138.allt mer fördomsfritt förhållningssätt mot homosexuella. Det pågårs. 150

139.en betydande förändring i positiv riktning i inställningen till att ha ens. 150

140.homosexuell person som vän, granne eller arbetskamrat”, förklarades. 150

141.departementschefen.21 Regeringen delade i huvudsak uppfattningens. 150

142.om att det är samhällets skyldighet att tillse att barn får växa upp meds. 150

143.både en mor och en far. Växte ett barn upp med adoptivföräldrar avs. 150

144.samma kön så var det viktigt att barnet hade tillgång till, och en näras. 150

145.kontakt med, en manlig och en kvinnlig förebild, dvs. en man ellers. 150

146.en kvinna utanför adoptionsrelationen. Tillgängliga undersöknings­s. 150

147.resultat talade enligt regeringen för att registrerade partner generellts. 150

148.sett kan erbjuda en god uppväxtmiljö i detta avseende. — I fråga om styvbarnsadoption gjorde regeringen den bedömningen att eftersom en sådan adoption kan öka barnets ekonomiska, sociala och rättsliga trygghet så skulle det vara till barnets bästa om det fanns möjlighet till styvbarnsadoption i registrerade partnerskapsförhållanden. När det så gällde frågan om att tillåta registrerade partner att liksom makar få adoptera gemensamt, vilket i praktiken främst rörde sig om interna­ tionella adoptioner, konstaterade regeringen i propositionen att en lagändring på denna punkt sannolikt skulle få liten praktisk betydelse inom den närmaste framtiden. Företagna förfrågningar hade nämli­ gen visat att majoriteten av då aktuella givarländer förklarat sig accep­ tera endast makar och ensamstående för adoption. Det förhållandet att en lagändring alltså skulle få en begränsad effekt borde dock inte, framhöll departementschefen, hindra att den genomfördes om den annars var motiverad. Inte heller var risken för att en lagändring skul­ le försvåra för makar och ensamstående att adoptera från utlandet så stor att den borde hindra att det infördes möjlighet för registrerade partner att gemensamt adoptera.22s. 150

149.I den här aktuella propositionen föreslogs sålunda att lagen (1994: 1117) om registrerat partnerskap skulle ändras så att hindret mot att registrerade partner prövades som adoptivföräldrar borttogs. Försla­ get antogs av riksdagen och det är därför nu möjligt för registrerade partner att gemensamt adoptera och för en partner att adoptera den andra partnerns barn.23 Detta innebär att vad som här fortsättnings­ vis sägs om ”makar” gäller även ”registrerade partner” och fr.o.m. den 1 maj 2009 också samkönade makar. Som tidigare nämnts upphörde visserligen lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap ("partnerskapslagen") att gälla fr.o.m. den 1 maj 2009 då lagstiftning om könsneutrala äktenskap trädde i kraft men partnerskapslagen ska fortfarande tillämpas för par som ej efter en gemensam anmälan till Skatteverket registrerats som gifta eller genom en vigselförrättning fått partnerskapet omvandlat till äktenskap.24s. 151

Formella förutsättningar för adoption

1.Enligt 1 § gäller som villkor för adoption, att adoptanten fyllt 25 år;s. 152

2.den som fyllt 18 år kan dock i vissa, särskilda angivna, fall eller oms. 152

3.synnerliga skäl föreligger, få anta adoptivbarn.25 Undantagsregeln gällande den som fyllt 18 år men ej 25 år kan tilllämpas, t.ex. om två unga makar redan tidigt vet, att de inte kan få några egna barn.27 Undantagsregeln gäller också bl.a. i det fallet då adoptionen avser eget barn. Det kan i förstone förefalla egendom­ ligt, att det existerar en sådan möjlighet. Bakom ligger tanken att en numera gift fader eller moder kan vilja adoptera ett eget barn, som är fött utom äktenskap, utan att avslöja föräldraskapet.s. 152

4.Av 3 § framgår att två makar enligt huvudregeln endast får adopteras. 154

5.gemensamt. Förklaringen är att lagstiftaren vill åstadkomma sammas. 154

6.familjerättsliga bindning mellan barnet och båda makarna. (En makes. 154

7.får dock enligt samma lagregel med den andre makens samtyckes. 154

8.adoptera dennes barn, adoptivbarn eller eget barn. Vidare kan ens. 154

9.make ensam adoptera om den andre maken vistas på okänd ort ellers. 154

10.lider av en allvarlig psykisk störning.) Enligt 4 § är det inte tillåtet för andra än makar att gemensamt anta adoptivbarn. Här har den tanken varit vägledande, att man i såda­ na andra fall inte kan tillskapa ett föräldra-barnförhållande, vilket adoptionsreglerna åsyftar. En ogift person kan alltså endast adoptera ensam även om han eller hon sammanbor med någon i ett fritt för­ hållande.33s. 154

11.Utgångpunkten för en bedömning av frågan om huruvida det finnss. 156

12.skäl att upprätthålla skillnaden mellan å ena sidan makar och regist­s. 156

13.rerade partner och å anda sidan sambor i fråga om möjligheten atts. 156

14.adoptera bör enligt 2008 års adoptionsutredning ”vara att en för­s. 156

15.ändring av gällande regler ska vara motiverad utifrån principen oms. 156

16.barnets bästa och inte i första hand med hänsyn till andras intressen,s. 156

17.t.ex. vuxnas längtan efter barn”. När det enligt FN:s barnkonventions. 156

18.ska säkerställas att barnets bästa beaktas (art. 12) så har detta enligts. 156

19.utredningen ansetts innebära att inga andra intressen, vare sig ekono­s. 156

20.miska, politiska eller adoptanternas intressen, får ta över eller jämstäl­s. 156

21.las med barnets. ”Svensk rätt bärs upp av samma tanke”, framhållers. 156

22.utredningen.35s. 156

23.Enligt utredningen har ett under dess arbete framfört skäl mot atts. 156

24.ge sambor rätt att adoptera gemensamt varit att samboförhållandens. 156

25.statistiskt sett inte är lika stabila som äktenskap. Enligt t.ex. Statistiskas. 156

26.Centralbyrån var för år 2007 antalet separationer per 100 barn 2,42s. 156

27.då föräldrarna var gifta med varandra jämfört med 4,65 när föräld­s. 156

28.rarna var sambor. Ett annat framfört skäl mot att ge sambor sammas. 156

29.rätt att adoptera gemensamt som makar och registrerade partner vars. 156

30.avsaknaden av ett särskilt register över samboförhållanden varförs. 156

31.det kunde i praktiken bli svårt att avgöra om ett samboförhållande is. 156

32.lagens mening förelåg eller inte. 2008 års adoptionsutredning sägers. 156

33.sig dock inte dela dessa farhågor. Sålunda kan enligt utredningen dens. 156

34.högre separationsfrekvensen bland sambor delvis förklaras av att dets. 156

35.bland sambopar i jämförelse med gifta par finns en större andel ungas. 156

36.par som levt tillsammans under en kortare tid i syfte att pröva hurs. 156

37.samlevnaden fungerar innan man gifter sig. 2008 års adoptionsutred­s. 156

38.ning föreslår så att sambor ska ges möjlighet att adoptera på sammas. 156

39.sätt som makar och registrerade partner, dvs. de ska kunna adopteras. 156

40.gemensamt och en sambo ska kunna adoptera den andres barn.s. 156

41.5 § innehåller krav på adoptivbarnets eget samtycke till adoptionen med anknytning till vissa åldersgränser; huvudregeln är att samtycke erfordras av den som fyllt 12 år. Det måste dock noga observeras att enligt en genom lagstiftning år 1995 införd regel i 6 §, 1 st., 3 p. ska rätten - även i sådana fall då barnets samtycke ej krävs — vid bedöm­ ningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum n ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad”. (Jfr 4 kap. 10 §, 2 st. varav framgår att socialnämnden ska ”om det inte är olämp­ ligt söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten”.) Något undantag från kravet på samtycke av barn som fyllt 12 år för det fall att barnet på grund av sinnesrubbning inte kunde avge sådant samtycke fanns inte före en lagändring år 1981.36 (Det gick alltså då inte att adoptera ett sådant barn.) Genom nämnda lagändring stadgas dock nu i regeln i 5 §, 2 st. att samtycke inte behövs, om den som ska adopteras är varaktigt förhindrad att lämna samtycke, t.ex. på grund av psykisk sjukdom (se närmare lagtexten). I nämnda lagrum stadgas vidare undantag från kravet på adoptivbarnets samtycke om barnet är under 16 år ”och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad”, den s.k.” sextonårsregeln”. Sistnämnda undantag från kravet på sam­ tycke från den som ska adopteras tillkom år 1958 bl.a. för att främja den nordiska rättslikheten. I betänkandet Adoptionsfrågor föreslogs att denna regel skulle slopas.37 En reform i samma riktning har redan genomförts i Finland och Norge. Även 2008 års adoptionsutredning föreslår att sextonårsregeln slopas. Utredningen anser att det utifrån en ”modern syn på barns rättigheter inte är rimligt att man - på det sätt som är möjligt i dag—kan genomföra en adoption utan barnets vetskap och utan att ett barn över 12 år samtycker till adoptionen. En grund­ läggande utgångspunkt bör tvärtom vara att barnet informeras om sitt ursprung”. Detta innebär dock enligt 2008 års adoptionsutredning inte att kravet på barnets samtycke bör vara undantagslöst; liksom i dag bör barnets samtycke inte krävas då barnet på grund av utvecklingsstörning eller kroppslig sjukdom är ur stånd att lämna sitt samtycke.38s. 157

42.5 a § innehåller krav på vårdnadshavande föräldrars samtycke förs. 158

43.att adoption ska kunna komma till stånd av den, som inte fyllt 18 års. 158

44.(se nedan om förälder som inte är vårdnadshavare).39 Enligt dennas. 158

45.regel har en vårdnadshavande förälder normalt en vetorätt mot adop­s. 158

46.tionen. 2008 års adoptionsutredning diskuterar frågan om huruvidas. 158

47.vetorätten i fråga bör behållas eller inte.40 Frågeställningen har enligts. 158

48.utredningen främst aktualiserats i fråga om i Sverige boende ochs. 158

49.under lång tid på institutioner eller i familjehem placerade barn.s. 158

50.Enligt vad som framförts till utredningen förekommer det med hän­s. 158

51.syn till barnets bästa alltför få adoptioner i dessa fall. I detta sam­s. 158

52.manhang har det enligt utredningen framhållits att såväl svenska soms. 158

53.internationella studier visat att barn som adopteras tidigt under sins. 158

54.levnad generellt sett klarar sig avsevärt bättre, även på lång sikt, äns. 158

55.barn som under mycket lång tid växer upp i familjehem. Detta skul­s. 158

56.le enligt utredningen, som pekar på att vetorätten avskaffats i fleras. 158

57.andra europeiska länder samt på att 2008 års Europarådskonventions. 158

58.om adoption inte hindrar att vissa undantag görs från vetorätten,s. 158

59.tala för ett borttagande av den aktuella vetorätten även i svensk rätt.s. 158

60.Emellertid finns det enligt utredningen även skäl som talar emot etts. 158

61.avskaffande av vetorätten. Ett sådant är adoptionens ingående rätts­s. 158

62.liga verkningar och stora betydelse socialt och psykologiskt sett samts. 158

63.dess oåterkallelighet. ”Med hänsyn till detta finns särskild anlednings. 158

64.att vara försiktig när det gäller inslag av tvång. Erfarenheterna fråns. 158

65.länder med möjlighet att gå emot en vårdnadshavande förälders viljas. 158

66.är inte odelat positiva. Särskilt när barnet inte är helt litet händer dets. 158

67.ibland att barnet inte knyter an till adoptivföräldrarna på det sätt soms. 158

68.var förutsett”, framhåller utredningen. Det finns enligt utredningens. 158

69.heller inget stöd för att just vetorätten är orsak till det låga antalet adoptioner i Sverige. Slutligen ska nämnas att mot ett avskaffande av vetorätten talar enligt utredningen också möjligheten enligt gällande rätt att flytta över vårdnaden från de biologiska föräldrarna till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.s. 158

70.Enligt 5 a §, 2 st. gäller dock inte det formella kravet på samtycke för bl.a. en förälder, som inte har del i vårdnaden om barnet. För detta fall bör emellertid särskilt observeras att 10 §, 2 st. föreskriver att förälder vars samtycke inte erfordras, dock ska höras i adoptionsärendet, om det kan ske. På detta sätt kan alltså en förälder, som inte är vårdnadshavare, yttra sin mening om adoptionen, även om han eller hon inte kan inlägga ett veto. I HD:s praxis på området (se NJA 1952 s. 293 och 521, 1965 s. 256samt 1987s. 116och 628) har avseende särskilt fästs vid det faktum att en adoption innebär, att den i 6 kap. 15 § FB lagstadgade rätten till umgänge mellan barnet och den icke vårdnadshavande föräldern upphör. (Jfr nedan under 5.3.) HD har dock samtidigt betonat, att det får bedömas från fall till fall vilket värde ett umgänge med denna förälder kan ha för barnet. Frå­ gan om huruvida ett motstånd till adoption från den icke vårdnads­ havande förälderns sida bör medföra att adoptionsansökan beviljas eller ej skall sålunda enligt HD bedömas utifrån vad som kan antas vara bäst för barnet i det enskilda fallet.s. 159

71.Enligt 5 a §, 2 st. gäller vidare att samtycke ej heller erfordras av för­s. 160

72.älder, som lider av en ”allvarlig psykisk störning” eller vistas på okänds. 160

73.ort. (I 5 a §, 3 st. fanns tidigare en regel om att omyndigförklarad intes. 160

74.fick adoptera utan förmyndarens tillstånd. Denna regel upphörde atts. 160

75.gälla den 1 januari 1989, eftersom institutet omyndighetsförklarings. 160

76.då slopades.)s. 160

77.I fråga om kravet på föräldrarnas samtycke enligt 5 a § bör dessut­s. 160

78.om nämnas, att man i rättspraxis sedan länge godtagit, att medgivan­s. 160

79.det lämnas i den formen, att adoptionen får avse den adoptant soms. 160

80.socialnämnden finner lämplig men utan att föräldrarna känner till,s. 160

81.vem den tilltänkte adoptanten är (se NJA 1940 s. 690}. Godtagandets. 160

82.av sådan, s.k. ”inblancoadoption”, har grundats på en av vissa dåva­s. 160

83.rande barnavårdsnämnder redan tidigare använd praxis, som byggts. 160

84.på uppfattningen, att det i åtskilliga fall kan vara i barnets intresse,s. 160

85.att vid tillskapandet av adoptivförhållandet bryta även den faktiskas. 160

86.förbindelsen med de naturliga föräldrarna.42s. 160

87.Som formell förutsättning för bifall till ansökan om adoption gäl­s. 160

88.ler vidare att vederlagf ör adoptionen inte får vara lämnat på någondera sidan. (Se 6 §, 2 st.) Den lättbegripliga förklaringen är att lagstift­ ningen velat förhindra adoption för vinnings skull.s. 160

Rättens prövning

1.I ärende om adoption har rätten enligt 10 § att ombesörja utred­ ning och att därvid bl.a. höra socialnämnden. Dessutom gäller dock att såväl ett inhemskt barn (såvida det inte är fråga om adoption av styv- eller ”fosterbarn”) som ett utländskt barn som ska adopteras i formellt hänseende betraktas som sådan underårig som enligt 6 kap. 6 §, 1 st. i socialtjänstlagen (2001:453) inte får utan socialnämndens medgivande ”tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne”, dvs. ”fosterbarn”.43 Ett sådant medgivande får enligt 2 st. nämnda regel inte lämnas ”utan att för­ hållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda”.s. 161

2.Eftersom alltså den nödvändiga utredningen måste föreligga redan hos socialnämnden kan man, som Walin & Vängby framhåller, säga att det i praktiken kommer ”att åvila nämnden att skaffa fram upplys­ ningar som behövs för adoptionsärendets prövning”.44s. 161

3.Rätten har inte endast att kontrollera att de formella eller allmännas. 162

4.adoptionsvillkoren (dvs. om minimiålder, samtycken, etc.) är upp­s. 162

5.fyllda utan har också enligt 6 §, 1 st. att göra en allmän prövning avs. 162

6.frågan "om det är lämpligt att adoptionen äger rum" (1 p.). Som rikt­s. 162

7.linjer anges vidare i nämnda, principiellt sett mycket viktiga, stadgan­s. 162

8.de att adoption får ske endast om sådan "är tillf ördelf ör barnet samts. 162

9.sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annarss. 162

10.med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnets. 162

11.finns särskild anledning till adoptionen" (2 p.). I fråga om tillämpning­s. 162

12.en av dessa riktlinjer är det, som redan antytts, intet som hindrar, atts. 162

13.föräldrar som redan har egna barn, antar adoptivbarn, även om dettas. 162

14.kan tänkas leda till någon försämring av de egna barnens ekonomiskas. 162

15.position. Det har nämligen ansetts kunna vara av värde för särskilt etts. 162

16.ensamt barn, om dess föräldrar genom adoptionen skaffar barnet etts. 162

17.syskon. Dessutom har det antagits, att adoption av ytterligare ett barns. 162

18.i praktiken inte kommer i fråga, om detta skulle riskera det egna barnetss. 162

19.försörjning. Av vad ovan nyss sagts framgår bl.a. att inte blott den som är under utan även den som är över 18 år kan adopteras (s.k. vuxenadoption). Som ett skolexempel på vuxenadoption har ibland nämnts att en person utan egna barn vill knyta en fastare rättslig relation till ett syskonbarn, som står honom nära. 2008 års adoptionsutredning föreslår i sitt bet. Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) att det i lagstiftningen ska införas en särskild bestämmelse om "vuxenadoptionn. Sådan adoption ska enligt förslaget ”få ske om det finns sär­ skild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som han eller hons. 162

20.vill adoptera eller om det på annat sätt har uppkommit ett varaktigts. 164

21.och stabilt föräldra-barnförhållande mellan dem”.46 47s. 164

22.Här ska nu redogöras för några rättsfall rörande den allmännas. 164

23.lämplighetsprövningen, varav en del gällande just vuxenadoption.^ En adoptionsansökan föranleds ibland av att make vill adoptera andra makens barn, en möjlighet som ju särskilt omtalas i 4 kap. 3 § FB. Den andre av barnets biologiska föräldrar kan då tänkas motsätta sig adoptionen därför att denna skulle innebära ett avklippande av alla rättsliga band mellan honom själv och barnet. Särskilt bör poäng­ teras förlusten av umgängesrätten. Avgörandet vid lämplighetspröv­ ningen av en sådan ansökan att få adoptera ett styvbarn torde då bli om den andre föräldern aktivt utövar eller kan väntas att i framtiden komma att utöva någon umgängesrätt med barnet. Jfr om rättspraxis ovan under 5.2 och där också om förslaget i den i november 2001 avlämnade departementspromemorian Föräldrars samtycke till adop­ tions. 164

24.I nyss nämnda departementspromemoria föreslogs också infö­ rande i 4 kap. FB (6 a §) av en regel om att ”[d]en eller de som har adopterat ett barn skall så snart det är lämpligt upplysa barnet om att det är adopterat”. (I bet. Adoptionsfrågor fanns också ett sådant förslag.49) I förslagsmotiveringen erinras om att ett barns rätt att få vetskap om sina föräldrar är fastslagen i FN:s barnkonvention (jfr här ovan i kap. 3) och att uppfattningen om att ett adopterat barn skall få kännedom om adoptionen och om sitt rätta ursprung klart fram­ gått i förarbetena till vår adoptionslagstiftning även om något stad­ gande härom inte införts i lagen. Det pekas vidare på att adoptionsforskningen klart visat vilken betydelse för ett adoptivbarns positiva utveckling kunskapen om det biologiska och etniska ursprunget har.s. 167

25.Det framhölls också att möjligheterna för ett adoptivbarn att få kän­s. 168

26.nedom om ursprunget i realiteten var goda genom den utrednings. 168

27.socialnämnden enligt socialtjänstlagen (jfr ovan) ska göra vid adop­s. 168

28.tionsansökan och som ska arkiveras. Även om de flesta adoptivför­s. 168

29.äldrar delar uppfattningen om att det är bäst för adoptivbarnet atts. 168

30.få vetskap om sitt ursprung, och också berättar för barnet att det ärs. 168

31.adopterat, kan man enligt promemorian inte bortse från att det kans. 168

32.förekomma ”fall där det av olika anledningar blir svårt för adoptiv­s. 168

33.föräldrarna att informera barnet”. I syfte att ytterligare betona barnetss. 168

34.rätt att få kännedom om sitt ursprung och för att stödja föräldrarnas. 168

35.i denna fråga borde det enligt utredningen återigen ”övervägas att is. 168

36.lagen införa en klar bestämmelse som ålägger adoptivföräldrarna ens. 168

37.informationsplikt”.501 den i april 2004 avlämnade prop. 2003/04:131s. 168

38.{Internationella adoptionsfrågor} sas dock att den aktuella frågan skulles. 168

39.”beredas vidare inom Regeringskansliet under året för att nå ett ställ­s. 168

40.ningstagande i syfte att stärka barnets rätt”. Det sas dock också att dets. 168

41.är ”viktigt att frågor om barnets rätt till sitt ursprung och till kunskaps. 168

42.om sina rötter tas upp tidigt i adoptionsprocessen”.51 Frågan har nus. 168

43.också behandlats av 2008 års adoptionsutredning i bet. Modernares. 168

44.adoptionsregler (SOU 2009:61). Även denna utredning föreslår att ens. 168

45.bestämmelse ska införas om att den som adopterat ska så snart dets. 168

46.är lämpligt informera barnet om att han eller hon är adopterad. Hars. 168

47.någon adopterat sin makes eller sambos barn ska denna skyldighet,s. 168

48.som inte är tänkt att vara straffsanktionerad men en viktig markerings. 168

49.i lagen om barnets rätt till kunskap om sitt ursprung, vara gemensams. 168

50.för adoptanten och maken eller sambon.52s. 168

51.När det gäller statistiska uppgifter om adoptioner kan följandes. 168

52.noteras.53 Antalet inhemska adoptioner har successivt minskat unders. 168

53.de senaste decennierna och flertalet adoptioner är numera i ställets. 168

54.internationella. År 2011 uppgick antalet då nyblivna adopterades. 168

55.i Sverige till 1 296 (631 flickor och 665 pojkar), vilket innebar en minskning med 7 procent jämfört med förhållandena år 2010. Av dessa 1 296 adopterade var 624 födda i Sverige. Av de övriga 672 adopterade kom 104 från Kina, 78 från Colombia, 59 från Taiwan, 57 från Sydkorea, 39 från Indien, 30 från Thailand, 29 från Syd­ afrika, 23 från Ryssland, 22 från Kenya och slutligen också 22 från Etiopien. Vid adoptionen var barnens genomsnittliga ålder 2, 2 år och adoptivföräldrarnas 40 år. I regel var adoptivfäderna något äldre (i genomsnitt 40, 2 år) än adoptivmödrarna (i genomsnitt 38, 5 år).54s. 168

56.Under år 2011 genomförde socialnämnderna i landets kommu­ ner drygt 1 300 utredningar om medgivande till adoption. (Under perioden 2007-2011 minskade antalet medgivandeutredningar från 2 400 till 1 300.) Under år 2011 lämnade kommunerna vidare (enligt 6 kap. 6§ socialtjänstlagen (2001:453)) drygt 300 yttranden över nationella adoptioner, dvs. adoptioner av barn 0-17 år födda i Sve­ rige. Majoriteten av dessa yttranden (85 procent) gällde adoption av styvbarn. Ca 4 procent avsåg adoption av barn i familjehem vilket innebar att de presumtiva adoptanterna hade eller tidigare hade haft barnet i sin vård. Resterande knappt 11 procent av yttrandena gällde övriga nationella adoptioner av barn i åldrarna 0-1 år.55s. 169

Adoption av utländska barn

1.Eftersom i vårt land sedan lång tid tillbaka adoption av utländska barn varit vanligare än adoption av inhemska barn, bör några upplys­ ningar tilläggas om de rättsregler, som här aktualiseras även om det då delvis blir fråga om regler, som hör hemma i den internationella privaträtten.s. 169

2.Av betydelse vid adoption av utländska barn är, förutom reglerna i 4 kap. i FB, lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption samt den av Haagkonferensen för internationell privaträtt år 1993 antagna konventionen ”om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner”. Denna konvention gäller som svensk lag genom den av riksdagen i april 1997 antagna lagens. 169

3.(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventio-s. 170

4.nen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.s. 170

5.Samtidigt med antagandet av denna lag antogs, med upphävande avs. 170

6.lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp, en lag (1997:192)s. 170

7.om internationell adoptionsförmedling och vidtogs vissa ändringar is. 170

8.några av reglerna i då gällande socialtjänstlag (1980:620) av betydelses. 170

9.på det aktuella området och i lagen (1950:382) om svenskt medbor­s. 170

10.garskap.56s. 170

11.Enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållandens. 170

12.rörande adoption ska, om sökanden har hemvist eller medborgar­s. 170

13.skap i Sverige, ansökan om adoption prövas i Sverige (1 §) och enligts. 170

14.svensk lag (2 §, 1 st.). Om ansökningen gäller barn under 18 år skas. 170

15.särskilt beaktas, huruvida den sökande eller barnet genom medbor­s. 170

16.garskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främ­s. 170

17.mande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnets. 170

18.om adoptionen inte blir gällande där (2 §, 2 st.) Om den som skas. 170

19.adopteras är utomnordisk medborgare och 12 år eller äldre ska rättens. 170

20.inhämta yttrande från Migrationsverket (2 §, 3 st.) Enligt 3 § kans. 170

21.dock i vissa fall utländskt adoptionsbeslut utan vidare bli giltigt i Sve­s. 170

22.rige eller bli gällande efter särskilt godkännande av Myndigheten förs. 170

23.internationella adoptionsfrågor (MIA) (tidigare Statens nämnd förs. 170

24.internationella adoptionsfrågor (NIA)).57 Förutom de årliga adop-s. 170

25.tionsbesluten i svenska domstolar angående utländska barn tillkom­s. 170

26.mer därför ett antal fall av internationell adoption varje år i vilkas. 170

27.den alltså nu nedlagda NIA godkänt utländska adoptionsbeslut.58s. 170

28.Att adoptionen skett i barnets hemland har då vanligen berott på atts. 170

29.myndigheterna i det landet fordrat sådant beslut för att barnet skulles. 170

30.få föras till Sverige.s. 170

31.Ovan har framgått att enligt 6 kap. 6 § socialtjänstslagen (2001:s. 170

32.453) krävs medgivande av socialnämnden för att ett barn ska få ”tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne”. Ar det fråga om en internationell adoption gäller dock dessutom enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453) att medgivandet ska inhämtas redan innan barnet lämnar sitt hem­ land. Vidare gäller att medgivande ”får lämnas endast om den eller de som vill adoptera har tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och har blivit informerade om den planerade adoptio­ nens innebörd”.59 (Se nedan om att MIA (tidigare NIA) enligt 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling har att, om de som vill adoptera inte anlitat en auktoriserad adoptionsför­ medling, innan barnet lämnar sitt hemland pröva om det använda adoptionsförmedlingsförfarandet är godtagbart.) Enligt 6 kap. 14 § i socialtjänstlagen (2001:453) ska socialnämnden, när ett visst barn föreslagits för adoption, skyndsamt och senast inom två veckor från det att den eller de som vill adoptera kommit in med en anmälan härom pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta.60s. 170

33.Den av Haagkonferensen för internationell privaträtt år 1993 antag­s. 172

34.na konventionen ”om skydd av barn och samarbete vid internatio­s. 172

35.nella adoptioner” (och som alltså nu gäller som svensk lag) innehållers. 172

36.48 artiklar samlade i sju kapitel. I kapitel I (artiklarna 1-3) angess. 172

37.konventionens syfte och tillämpningsområde. Sålunda sägs i art. 1s. 172

38.att konventionens ändamål är att ”a) upprätta garantier för att säker­s. 172

39.ställa att internationella adoptioner sker med beaktande av barnetss. 172

40.bästa och med respekt för dess grundläggande rättigheter såsom dessas. 172

41.erkänns i internationell rätt, b) upprätta ett system för samarbetes. 172

42.bland de fördragsslutande staterna för att säkerställa att dessa garan­s. 172

43.tier beaktas och därigenom förhindra bortförande av, försäljning avs. 172

44.eller handel med barn, c) säkerställa att de adoptioner som genomförss. 172

45.i enlighet med konventionen erkänns av de fördragsslutande stater­s. 172

46.na”. Av art. 2 framgår att konventionen endast omfattar adoptioners. 172

47.”som skapar ett varaktigt föräldra- barnförhållande” och att den ”skalls. 172

48.tillämpas då ett barn med hemvist i fördragsslutande stat (ursprungs-s. 172

49.staten) har överflyttats, överflyttas, eller kommer att överflyttas tills. 172

50.en annan fördragsslutande stat (den mottagande staten), antingens. 172

51.efter adoption i ursprungsstaten av makar eller av en person meds. 172

52.hemvist i den mottagande staten, eller för en sådan adoption i dens. 172

53.mottagande staten eller i ursprungsstaten”. I konventionens kapitels. 172

54.II (artiklarna 4 och 5) anges ursprungsstatens resp, den mottagandes. 172

55.statens åligganden för att en adoption ska få genomföras. Bl.a. sägss. 172

56.att ursprungsstaten ska ha fastställt att adoptionen är till barnets bästas. 172

57.och att samtycken lämnats i föreskriven ordning samt att den mot­s. 172

58.tagande staten ska ha fastställt att de presumtiva adoptivföräldrarnas. 172

59.är lämpliga och att dessa erhållit nödvändig rådgivning. I kapitel IIIs. 172

60.(artiklarna 6-13) behandlas olika organisatoriska frågor. Bl.a. före­s. 172

61.skrivs att det i varje fördragsslutande stat ska finnas en centralmyndig­s. 172

62.het som ska ha vissa övergripande funktioner. (I Sverige är MIA (tidi­s. 172

63.gare NIA) sådan centralmyndighet.62) Kapitel IV (artiklarna 14-22)s. 172

64.upptar olika procedurregler, bl.a. om skyldighet för ursprungsstat ochs. 172

65.mottagande stat att sammanställa och överlämna rapporter. Kapitel Vs. 172

66.(artiklarna 23-27) innehåller bestämmelser om erkännande av adop­s. 172

67.tioner meddelade i en fördragsslutande stat och syftar till att ett av des. 173

68.i artikel 1 uppställda målen ska uppfyllas, nämligen säkerställandet avs. 173

69.de fördragsslutande staternas erkännande av i enlighet med konven­s. 173

70.tionens bestämmelser genomförda adoptioner. Kapitel VI (artiklarnas. 173

71.28-42) innehåller vissa allmänna bestämmelser, t.ex. om förhållandets. 173

72.till andra konventioner och kapitel VII (artiklarna 43-48) slutligens. 173

73.innehåller bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträ­s. 173

74.dande, uppsägning m.m.s. 173

75.Eftersom vid en konventionsadoption i Sverige den svenska dom­s. 173

76.stolen har att tillämpa inte endast konventionsbestämmelserna utans. 173

77.även de materiella reglerna i 4 kap. FB uppstod under lagstiftnings­s. 173

78.arbetet frågan om huruvida sistnämnda regler behövde ändras. Sås. 173

79.ansågs dock då inte vara fallet utan FB:s regler och konventionsbe­s. 173

80.stämmelserna förutsattes kunna tillämpas parallellt.63 Haagkonven­s. 173

81.tionen är i stora stycken en s.k. ”minimiskyddskonventiori\ vilkets. 173

82.innebär att en fördragsslutande stat måste beakta vad som konventio­s. 173

83.nen föreskriver men staten har samtidigt rätt att ställa längre gåendes. 173

84.krav än konventionen. Detta innebär, att om reglerna i 4 kap. FB is. 173

85.något avseende ställer strängare krav än konventionen ska FB ansess. 173

86.gälla fullt ut. Om däremot i stället konventionens krav i någon frågas. 173

87.är mera långtgående än FB:s krav är den svenska domstolen skyldigs. 173

88.att tillämpa konventionsbestämmelserna.s. 173

89.När det gäller förhållandet mellan Haagkonventionen och regle­s. 173

90.ringen i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden röran­s. 173

91.de adoption konstateras i propositionen att i förhållande till övrigas. 173

92.konventionsstater får denna lag ge vika för konventionen om dennas. 173

93.innehåller särskilda regler, något som främst är fallet i fråga om kon­s. 173

94.ventionens bestämmelser om erkännande av utländska adoptions­s. 173

95.beslut.64s. 173

96.Verksamhet för förmedling av utländska barn för adoption fårs. 173

97.enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (3 §)s. 173

98.endast ske av sammanslutningar som är auktoriserade enligt dennas. 173

99.lag. Ett sådant krav gällde även enligt den upphävda lagen (1979:552)s. 173

100.om internationell adoptionshjälp. Enligt den förstnämnda lagens 4 §s. 173

101.ska den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet anlita ens. 174

102.sådan auktoriserad sammanslutning. Liksom den upphävda lagens. 174

103.om internationell adoptionshjälp utesluter dock inte den nu gällandes. 174

104.lagen om internationell adoptionsförmedling möjligheten av enskilds. 174

105.(privat) adoption, dvs. adoption utan anlitande av en auktoriserads. 174

106.sammanslutning; dessa möjligheter har dock genom 1997 års lag­s. 174

107.stiftning begränsats.65 Sådan adoption tillåts enligt gällande lagstift­s. 174

108.ning endast i enstaka fall om adoptionen avser släktingbarn eller ”dets. 174

109.annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auk­s. 174

110.toriserad sammanslutning” (4 §, 2 p. lagen (1997:192) om interna­s. 174

111.tionell adoptionsförmedling).66 I sådana fall har, som redan tidigares. 174

112.nämnts, MIA (tidigare NIA) enligt 4 §, 3 p. samma lag att innans. 174

113.barnet lämnar hemlandet pröva om förfarandet är godtagbart. Enligts. 174

114.propositionen är de som genom den nya lagstiftningen uteslutits fråns. 174

115.möjligheten att adoptera privat (och som alltså i stället nu hänvisass. 174

116.till en auktoriserad förmedlingsorganisation) de som tidigare kundes. 174

117.på egen hand leta fram ett barn i ett givarland. Även om Sverige varits. 174

118.i huvudsak förskonat från oetisk internationell adoptionsverksamhets. 174

119.så fanns det enligt propositionen ”risker kopplade till denna typ avs. 174

120.verksamhet”, varför det fanns skäl att begränsa de privata eller enskil­s. 174

121.da adoptionerna.s. 174

122.Slutligen ska nämnas att enligt 1 a § lagen (1950:382) om svenskts. 175

123.medborgarskap förvärvar ett barn som inte fyllt 12 år och som adop­s. 175

124.teras av svenska medborgare automatiskt svenskt medborgarskap, oms. 175

125.barnet adopteras i Sverige eller något av de övriga nordiska ländernas. 175

126.eller om barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut, soms. 175

127.godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsför­s. 175

128.hållanden rörande adoption eller som gäller här i landet enligt lagens. 175

129.(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionens. 175

130.om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.s. 175

KAPITEL 6

VÅRDNAD BOENDE UMGÄNGE

Reformarbetet

1.Under de senaste decennierna har, som framgått ovan i kap. 1, ens. 6

2.hel del ändringar skett i Föräldrabalkens (FB) regler om vårdnad oms. 6

3.och umgänge med barn. I samband med 1973 års ändringar i skils-s. 6

4.mässolagstiftningen borttogs bl.a. en regel om att makes skuld tills. 6

5.söndringen i äktenskapet kunde tillmätas en fristående betydelse vids. 6

6.vårdnadsfrågans avgörande i samband med äktenskapsskillnad. Sam­s. 6

7.tidigt infördes ökade möjligheter för fader till ogift moders barn atts. 6

8.få vårdnaden överförd på sig mot moderns vilja. Lagändringen med­s. 6

9.förde, att fadern ska bedömas på samma villkor som modern.s. 6

10.År 1976 genomfördes en ny reform av FB innebärande bl.a. att ens. 6

11.möjlighet för ogifta och frånskilda föräldrar att erhålla gemensams. 6

12.vårdnad infördes.1 * * Året därpå tillsattes Utredningen om barnens rätt,s. 6

13.som fick i uppdrag att komma med förslag till olika åtgärder för atts. 177

14.stärka barnens rättsliga ställning. I ett första delbetänkande föreslogs. 177

15.utredningen att ett uttryckligt förbud mot aga skulle intas i FB, vilkets. 177

16.också kom att ske år 1979.2 -1 ett andra delbetänkande, Om föräldra­s. 177

17.ansvar m.m., föreslog utredningen omfattande ändringar i reglernas. 177

18.om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn.3 Enligt utredning­s. 177

19.en borde nämligen reglerna härom anpassas till de förändringar soms. 177

20.skett i samhället och i familjemönstret. Vid omprövningen bordes. 177

21.vidare den nu befintliga kunskapen om barn och deras förhållandens. 177

22.beaktas. Allt detta krävde enligt utredningen en betydande omarbet­s. 177

23.ning av dåvarande regler i FB.s. 177

24.Nästan samtliga remissinstanser anslöt sig till utredningens upp­s. 177

25.fattning om att reglerna om vårdnad m.m. behövde ändras för atts. 177

26.bättre svara mot barnens behov och anpassas till förändringar i sam­s. 177

27.hället och familjemönstret. De olika förslag utredningen lagt fram förs. 177

28.att uppnå dessa syften fick dock vid remissbehandlingen ett myckets. 177

29.blandat mottagande. I propositionen frångick också departements­s. 177

30.chefen helt utredningens förslag på flera punkter, bl.a. följande.4s. 177

31.Riksdagen antog år 1983 en proposition om vårdnad och umgänges. 178

32.m.m., dock med vissa ändringar däri på lagutskottets hemställan.5 6s. 178

33.Reformen innebar bl.a. att barns rättigheter kommit till ett bättres. 178

34.uttryck än tidigare i lagtexten samt ökade möjligheter för föräldrars. 178

35.att ha gemensam vårdnad. Riksdagen antog vidare år 1983 nya reg­s. 178

36.ler i 21 kap. FB om verkställighet av avgöranden om vårdnad ochs. 178

37.umgänge m.m.7 Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna atts. 178

38.besluta om polishämtning av barn begränsades.s. 178

39.Är 1987 framlade Utredningen om barnens rätt ett tredje delbe­s. 178

40.tänkande, Barnets rätt 3. Om barn i värdnadstvister — talerättf ör barns. 178

41.m.m., vilket, som titeln anger, bl.a. innehöll ett förslag om att barns. 178

42.skulle få talerätt i mål om vårdnad och umgänge.8 9Därefter höll unders. 179

43.hösten 1987 Justitiedepartementet en hearing i lagstiftningsfrågans. 179

44.med representanter för bl.a. domstolar, socialnämnder, advokater,s. 179

45.familjerådgivare, Riksförbundet Rädda Barnen och Föreningen BRISs. 179

46.(Barnens rätt i samhället). På grundval av vad som framkommit is. 179

47.nu nämnda olika sammanhang upprättades så inom Justitiedepar­s. 179

48.tementet en promemoria, Vårdnad och umgänge? I denna framladess. 179

49.förslag till sådana ändringar i reglerna om vårdnad och umgänge, soms. 179

50.av departementet bedömdes böra genomföras. Ändringsförslagen is. 179

51.departementspromemorian gällde inte endast reglerna om vårdnads. 179

52.och umgänge i 6 kap. i FB utan också viss annan lagstiftning, såsoms. 179

53.t.ex. socialtjänstlagen (skyldighet för kommunen att erbjuda föräldrars. 179

54.s.k. samarbetssamta\, jfr 6.3.2 nedan) och 1 kap. i FB om faderskap,s. 179

55.nämligen förslag om ersättande av termen ”faderskapserkännande”s. 179

56.med termen n^aderskapsbekräfielse\ jfr ovan i kap. 3.s. 179

57.Som redan antytts ovan syftade den aktuella lagstiftningen särskilts. 179

58.till att främja samförståndslösningar mellan föräldrarna när det gällers. 179

59.vårdnads- och umgängesfrågor. Ett exempel härpå är att kommunernas. 179

60.ålagts att ”sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnigs. 179

61.ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänges. 179

62.(”samarbetssamtar) 5 kap. 3 § i socialtjänstlagen (2001:453), (12 a §s. 180

63.i den upphävda socialtjänstlagen (1980:620)).13 Rätten ska för övrigts. 180

64.i mål om vårdnad och umgänge självmant kunna förordna om sådanas. 180

65.samtal (6 kap. 18 § FB). Reformen innebar vidare bl.a., som närmares. 180

66.redogörs för här nedan, vidgade möjligheter till gemensam vårdnads. 180

67.(6 kap. 4-6 §§), införandet av en särskild regel om att rätten vids. 180

68.avgörandet av vad som i vårdnadshänseende är bäst för barnet skas. 180

69.fästa avseende ”särskilt vid barnets behov av en nära och god kon­s. 180

70.takt med båda föräldrarna” (6 kap. 6 a § FB, genom lagstiftning års. 180

71.199814 nu i stället 6 kap. 2 a § FB, se närmare nedan) och införandets. 180

72.av en regel om att vårdnadshavaren ska lämna sådana upplysningars. 180

73.om barnet, som kan främja umgänget (6 kap. 15 §).15 När det gällers. 180

74.förfarandet i vårdnadsmål innebar 1990 års lagstiftning att interimis­s. 180

75.tiska beslut ska, i stället för att avse vårdnaden, kunna avse frågans. 180

76.om vem barnet ska bo tillsammans med (6 kap. 20 §). Slutligen skas. 180

77.nämnas att reformen innebar, att socialnämnden ej längre ska yttras. 180

78.sig över vårdnadsutredningar.16 Den tjänsteman som på nämndenss. 180

79.uppdrag verkställt utredningen skulle i stället själv svara för dennas. 180

80.och lämna den till domstolen - med eller utan egna slutsatser i frå­s. 180

81.gan om hur vårdnadsfrågan lämpligen borde avgöras. Se nedan oms. 180

82.att numera gäller genom lagstiftning år 2006 (6 kap. 19 §, 3 st.) atts. 180

83.såvida ”det inte är olämpligt, skall den som verkställer utredningens. 180

84.försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten samts. 180

85.lämna förslag till beslut”.s. 180

86.Genom lagstiftning år 1993 infördes den regeln i 6 kap. 15 § atts. 180

87.rätten vid bedömning av fråga om umgängesrätt ska beakta risken förs. 180

88.att barnet vid umgängesrättens utövande utsätts för övergrepp, olovli-s. 180

89.gen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa.17 Lagändringen träddes. 181

90.i kraft den 1 juni 1993. Genom lagstiftning samma år infördes en nys. 181

91.regel i 6 kap. 2 §, 2 st., 3 p. FB innebärande ett skärpt och preciserats. 181

92.tillsynsansvar för vårdnadshavare när det gäller att förhindra att bar­s. 181

93.net orsakar skador för tredje man.18 1E9nligt denna regel ska sålundas. 181

94.vårdnadshavaren i ”syfte att hindra att barnet orsakar skada för någons. 181

95.annan ... svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämp­s. 181

96.liga åtgärder vidtas”. (Se också nedan om en år 2010 införd regel is. 181

97.3 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207) om ett skärpt skadestånds­s. 181

98.ansvar för vårdnadshavare (SFS 2010:703 och 704).)s. 181

99.Som tidigare här nämnts skiljer man i svensk rätt mellan två ställ-s. 181

100.företrädarfunktionerf ör barn, dvs. vårdnad och förmynderskap. Vanligt­s. 181

101.vis är barnets föräldrar dess vårdnadshavare och de är dessutom nor­s. 181

102.malt också barnets förmyndare. Före en lagändring år 1994, och soms. 181

103.trädde i kraft den 1 juli 199519, gällde bl.a. att då ett barns föräld­s. 181

104.rar inte kunde vara vårdnadshavare så skulle vårdnaden anförtros ens. 181

105.eller två av rätten särskilt förordnade ’förmyndare”. Fr.o.m. nämndas. 181

106.datum gäller i stället att vårdnaden i detta fall ska anförtros en ellers. 181

107.två av rätten särskilt förordnade ”vårdnadshavare”, vilka så enligts. 181

108.huvudregeln också blir barnets förmyndare (se 6 kap. FB).s. 181

109.Ovan har nämnts att Utredningen om barnens rätt i delbet. Barnetss. 182

110.rätt3. Om barn i värdnadstvister — talerättför barn m.m. bl.a. föreslogs. 182

111.införandet av regler om talerätt för barn i bl.a. vårdnadsmål.25 Propo­s. 182

112.sitionen kom dock inte att innehålla något förslag härom.26 2M7ot bak­s. 182

113.grund av de krav som ställs i FN:s konvention om barnets rättigheters. 182

114.(se närmare nedan om art. 12 i denna konvention) gjordes dock sena­s. 182

115.re inom Justitiedepartementet en undersökning av om då gällandes. 182

116.regler på bästa sätt värnade om barnets rätt att komma till tals, vilkens. 182

117.undersökning ledde till utarbetandet av promemorian Barns rätt atts. 182

118.komma till tals. Reglerf örf amiljerättsliga och sociala mål och ärenden^1s. 182

119.På grundval härav framlade så regeringen propositionen Barns rätts. 182

120.att komma till tals, som antogs av riksdagen.28 Lagstiftningen, soms. 182

121.trädde i kraft den 1 januari 1996, innebar att uttryckliga bestämmel­s. 182

122.ser om barns rätt att komma till tals i adoptionsärenden (4 kap. 6 §,s. 182

123.1 st. FB), i mål och ärenden om vårdnad (6 kap. 10 d §), i mål oms. 182

124.umgänge (6 kap. 15 §, 4 st.) (och även i namnärenden) infördes.29s. 182

125.Då en domstol ska avgöra vad som är till barnets bästa ska den tas. 183

126.hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.s. 183

127.Vidare ska den som verkställer utredning i sådana mål och ärenden,s. 183

128.såvida detta inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning ochs. 183

129.redovisa denna för domstolen (4 kap. 10 §, 2 st. FB och 6 kap. 19 §,s. 183

130.4 st.). Genom 1998 års vårdnadsreform (se om denna nedan) gjordess. 183

131.nu redovisade bestämmelser om barns rätt att komma till tals till­s. 183

132.lämpliga även på mål om barns boende och vid socialnämnds pröv­s. 183

133.ning av avtal om vårdnad, boende och umgänge (se närmare nedans. 183

134.om sådana avtal). Det markerades samtidigt att barnets vilja inte baras. 183

135.är en omständighet att beakta vid sidan av andra omständigheter vids. 183

136.bedömningen av ett barns bästa utan en faktor som ibland bör beak­s. 183

137.tas fristående.s. 183

138.Ar 1993 tillsattes en utredning med huvuduppgift att undersökas. 183

139.hur de genom 1990 års lagstiftning införda bestämmelserna om vård­s. 183

140.nad och umgänge tillämpats och att därefter ta ställning till i vads. 183

141.mån behov av ändringar i lagstiftningen förelåg. Ar 1995 lämnades. 183

142.utredningen, som antog namnet ”Vårdnadstvistutredningen”, sitts. 183

143.betänkande Vårdnad boende umgänget På grundval av detta förslags. 183

144.genomfördes lagstiftning år 1998.33 10 Reformen syftade till att främjas. 183

145.samförståndslösningar samt en ökad användning av gemensam vård­s. 183

146.nad. Då möjligheten för föräldrar att nå samförståndslösningar is. 183

147.frågor om vårdnad, umgänge och boende är större om dessa frågors. 183

148.kan handläggas i mindre konfliktskapande former än vad ett dom-s. 183

149.stolsförfarande medger infördes genom 1998 års reform möjlighet atts. 183

150.träffa avtal i sådana frågor. Om sådant avtal är skriftligt och dessutoms. 183

151.godkänt av socialnämnden kan det verkställas på samma sätt som etts. 183

152.lagakraftvunnet domstolsavgörande.32s. 183

153.Nämnas kan vidare att lagstiftningen i fråga innebar ökade möjlig­s. 184

154.heter för domstol att besluta om gemensam vårdnad. Sålunda inför­s. 184

155.des den regeln att rätten även mot en förälders vilja kan besluta oms. 184

156.gemensam vårdnad, om sådan vårdnad bedöms vara bäst för barnet.s. 184

157.Denna regel har dock genom 2006 års lagstiftning för att åstadkommas. 184

158.en uppstramning av rättspraxis något ändrats(6 kap. 5 §, 2 st. FB, ses. 184

159.nedan). Det infördes också möjlighet för domstol att vid gemensams. 184

160.vårdnad förordna om umgänge; före reformen var detta inte möjligts. 184

161.utan lagstiftningen utgick i stället från att föräldrarna vid gemensams. 184

162.vårdnad kunde komma överens i umgängesfrågan. Det infördes slut­s. 184

163.ligen också möjlighet för rätten att vid gemensam vårdnad beslutas. 184

164.om barns boende.s. 184

165.Genom lagstiftning år 2000 (SFS 2000:174) vidtogs vissa ändringar is. 184

166.6 kap. 17 och 20 §§ samt 7 kap. 15 §. som bl.a. innebär att det blivits. 184

167.möjligt att avgöra tvistiga vårdnadsfrågor utan huvudförhandling is. 184

168.enlighet med 42 kap. 18 § RB. Vidare kan nämnas att genom en änd­s. 184

169.ring år 2002 av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap ("part­s. 184

170.nerskapslagen"), vilken lagändring trädde i kraft den 1 februari 2003,s. 184

171.blev det, som redan nämnts ovan i kap. 1, möjligt för registrerades. 184

172.partner att kunna utses att som särskilt förordnade vårdnadshavares. 184

173.gemensamt utöva vårdnaden om barn (och även att prövas som adop­s. 184

174.tivföräldrar, se ovan i kap. 5).34 (I samband med införandet år 2009s. 184

175.av lagstiftning om könsneutrala äktenskap upphörde partnerskaps­s. 184

176.lagen att gälla. (Den gäller dock, som här tidigare nämnts, fortfaran­s. 184

177.de för par som varken hos Skatteverket registrerats som gifta efter ens. 184

178.gemensam anmälan till Skatteverket eller genom en vigselförrättnings. 184

179.fått sitt partnerskap omvandlat till äktenskap.)s. 184

180.Även homosexuella sambor kan utses att såsom särskilt förord­s. 185

181.nade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barn (1 § sambolagens. 185

182.(2003:376).s. 185

183.Är 2006 genomfördes lagstiftning på grundval av det av en års. 185

184.2002 tillsatt parlamentariskt sammansatt kommitté, ”2002 års vård-s. 185

185.nadskommitté”, i juni 2005 överlämnade betänkandet Vårdnads. 185

186.- Boende — Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar, Del A och Bs. 185

187.(SOU 2005:43).35s. 185

188.Lagstiftningen i fråga, som särskilt syftade till att förstärka barnper­s. 185

189.spektivet, berörs nedan.s. 185

Vårdnadens innebörd

1.Den rättsliga vårdnaden innebär en rätt och en skyldighet för vård­s. 186

2.nadshavaren att sörja för barnets personliga omvårdnad och angelä­s. 186

3.genheter i övrigt och att ge det uppfostran.37 Begreppet rättslig vård­s. 186

4.nad skiljer sig alltså från reglerna om förmynderskap, som gäller rätts. 186

5.och skyldighet att ekonomiskt förvalta barnets tillgångar och att före­s. 186

6.träda det i ekonomiska angelägenheter. Oftast ligger emellertid de tvås. 186

7.funktionerna på samma hand. Ett barn står vanligen under vårdnads. 186

8.av en eller båda föräldrarna (6 kap. 2 §, 1 st.), och då är också bådas. 186

9.eller endera av föräldrarna förmyndare (10 kap. 2 §).s. 186

10.Den rättsliga vårdnaden innefattar i allmänhet även den faktiskas. 186

11.vårdnaden eller den faktiska vården, dvs. den dagliga omsorgen oms. 186

12.barnet. Det kan dock förekomma, att den som har den rättsliga vård­s. 186

13.naden lämnar ifrån sig den faktiska vården till annan person, t.ex.s. 186

14.till ”fosterföräldrar”.38 I sådana fall hade tidigare vårdnadshavaren is. 186

15.princip alltid rätt att begära, att barnet skulle få komma tillbaka tills. 186

16.honom. På talan av socialnämnden kan dock rätten numera unders. 186

17.vissa förutsättningar flytta över den rättsliga vårdnaden till den soms. 186

18.utövat den faktiska vården (6 kap. 8 § FB). (Jfr närmare nedan unders. 186

19.6.3.3.) När särboende föräldrar har gemensam vårdnad kan det givet­s. 186

20.vis vidare förhålla sig så, att den faktiska vårdnaden huvudsakligens. 186

21.utövas endast av en av föräldrarna.39s. 186

22.6 kap. FB inleds i 1 § med följande uppräkning av barnets grund­s. 186

23.läggande rättigheter.s. 186

24.Denna uppräkning av barnets grundläggande rättigheter kan enligts. 187

25.propositionen få betydelse från flera olika utgångspunkter, nämligens. 187

26.som vägledning för vårdnadshavare vid utövandet av vårdnaden ochs. 187

27.för domstolar vid avgörandet av tvister rörande vårdnad och umgänges. 187

28.samt som ledstjärna för andra än vårdnadshavare som har hand oms. 187

29.barn eller bestämmer i barnfrågor.s. 187

30.I en följande inledande bestämmelse (6 kap. 2 S, 2 st.) erinras om atts. 188

31.det är vårdnadshavarens skyldighet att tillse att barnets behov enligts. 188

32.1 § blir tillgodosedda. Denna bestämmelse kompletteras av regeln is. 188

33.6 kap. 11 § där vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma is. 188

34.frågor som rör barnets personliga angelägenheter fastslås. Därvid skas. 188

35.enligt samma lagrum vårdnadshavaren ”i takt med barnets stigandes. 188

36.ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter ochs. 188

37.önskemål”. Denna regel får dock givetvis inte tolkas så att vårdnads­s. 188

38.havaren skulle äga rätt att avbörda sig sitt ansvar genom att låta bar­s. 188

39.net bestämma självt i en omfattning, som det inte är moget för.s. 188

40.Det hör också till en vårdnadshavares skyldigheter att se till atts. 188

41.”barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveck­s. 188

42.ling och övriga omständigheter” och att ”bevaka att barnet får till­s. 188

43.fredsställande försörjning och utbildning”. (Se 6 kap. 2 §, 2 st., 2 p.)s. 188

44.Om barnet orsakar skada och det kan visas att vårdnadshavarens. 188

45.brustit i sin tillsynsplikt kan denne enligt den allmänna culparegeln is. 188

46.2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) (SkL) bli skadeståndsskyldig.s. 188

47.(Frågan om barnets egen skadeståndsskyldighet regleras i 2 kap. 2 §s. 188

48.SkL4 421) Genom lagstiftning år 1993 infördes, som tidigare nämnts,s. 188

49.en regel 6 kap. 2 §, 2 st., 3 p. FB, som innebär ett skärpt och preci­s. 188

50.serat tillsynsansvar för vårdnadshavare när det gäller att förhindra atts. 188

51.barnet orsakar skada för tredje man. Enligt denna regel ska sålundas. 188

52.i ”syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan” vård­s. 188

53.nadshavaren ”svara för att barnet står under uppsikt eller att andras. 188

54.lämpliga åtgärder vidtas”. Det förutsattes i propositionen att dennas. 188

55.regel skulle komma att tjäna som utgångspunkt för vidare rättsbild­s. 188

56.ning genom rättspraxis i riktning mot ett längre gående skadestånds­s. 188

57.ansvar för vårdnadshavarna.43 Emell ertid har nu också, som ovans. 189

58.redan antytts, genom lagstiftning år 2010 införts en ny regel i 3 kap.s. 189

59.5 § SkL, som nu utgör ett komplement till regeln om vårdnadshava­s. 189

60.res skadeståndsansvar vid bristande tillsyn av barnet.44 Enligt dennas. 189

61.regel ska en vårdnadshavande förälder ersätta 1. personskada ellers. 189

62.sakskada som ett barn vållat genom brott och 2 skada på grund av atts. 189

63.barnet kränkt någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § i sammas. 189

64.lag., dvs. när fråga är om är om kränkning av någon annan ”genoms. 189

65.brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid ellers. 189

66.ära”. Denna regel lägger alltså i de i lagen särskilt angivna fallen etts. 189

67.ansvar utan eget vållande på vårdnadshavarna (principalansvar) Dettas. 189

68.vårdnadshavarensansvar är dock för varje skadehändelse begränsat tills. 189

69.en femtedel av det vid skadetillfället gällande prisbasbeloppet enligts. 189

70.2 kap. 6 och 7 §§ SFB. Om barnet har två vårdnadshavare gällers. 189

71.denna begränsning för dem gemensamt. Skulle nämnda belopp intes. 189

72.räcka till full ersättning åt flera skadelidande vid samma skadetillfälles. 189

73.ska ersättningen sättas ned med samma kvotdel för var och en avs. 189

74.de skadelidande. (För ett närmare studium av nu redovisade skade-s. 189

75.ståndsrättsliga bestämmelse hänvisas läsaren till den skadeståndsrätts-s. 189

76.liga litteraturen.)s. 189

77.I 6 kap. 14 § FB erinras om att det i socialtjänstlagen finns bestäm­s. 189

78.melser om rätten för vårdnadshavare och även för barn att få stöds. 189

79.och hjälp hos socialnämnden. En betydande del i socialnämndernass. 189

80.arbete är nämligen att hjälpa konfliktdrabbade familjer att bearbetas. 189

81.och själva söka lösa sina problem. (Hur denna hjälp ska utformass. 189

82.bestämmer kommunerna själva.)s. 189

83.Även rätten att sluta arbetsavtal för barnets räkning anses höra tills. 189

84.vårdnaden och inte till förmynderskapet, se 12 §. Barnet äger enligts. 189

85.denna regel självt ingå avtal om anställning eller annat arbete mens. 189

86.endast om vårdnadshavaren samtycker därtill. Lagrummet ger docks. 189

87.den som fyllt 16 år en viss egen behörighet. Har barnet sagt upp avta­s. 189

88.let, kan det nämligen om detfyllt 16år, utan nytt samtycke avtala oms. 189

89.annat arbete av liknande art. (Jfr nedan i kap. 8 under 8.2.2.)s. 189

90.Av 13 § framgår att föräldrar med gemensam vårdnad ska besluta till­s. 190

91.sammans i fråga om barnets angelägenheter. Om de är oeniga, inne­s. 190

92.bär föreskriften m.a.o. att någon åtgärd inte kan komma till stånd.s. 190

93.Det finns inte någon rättslig möjlighet att slita en meningsskiljaktig­s. 190

94.het mellan vårdnadshavarna. (Vid oenighet mellan föräldrar i derass. 190

95.egenskap av förmyndare (eller mellan särskilt förordnade förmyndare)s. 190

96.i frågor som hör till förmynderskapet gäller dock den mening soms. 190

97.överförmyndaren biträder. Jfr härom nedan i kap. 8 under 8.4.2.1.)s. 190

98.Ytterst får föräldrar, som omöjligen kan komma överens, begära atts. 190

99.vårdnaden tilläggs endera av dem enligt de regler, som skall behand­s. 190

100.las i det följande. - Observera dock möjligheten enligt 13 §, 2 st. förs. 190

101.en av föräldrarna att handla ensam, om den andre är på grund avs. 190

102.”frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådanas. 190

103.beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas”.s. 190

104.Denna rätt gäller dock inte ”beslut av ingripande betydelse för barnetss. 190

105.framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det”. (Om en avs. 190

106.vårdnadshavarna är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden kan dets. 190

107.bli tal om att rätten anförtror vårdnaden åt den andra föräldern ensams. 190

108.eller, om hindret gäller dem båda, flytta över vårdnaden till en eller tvås. 190

109.särskilt förordnade vårdnadshavare, se vidare regeln i 6 kap. 8 a § FB.)s. 190

110.Vid gemensam vårdnad är det nödvändigt, att den förälder soms. 190

111.barnet varaktigt bor tillsammans med kan ensam besluta i frågor soms. 190

112.rör den dagliga omsorgen om barnet.45 Till den dagliga omsorgen räk­s. 190

113.nas frågor om t.ex. barnets mat, kläder, sovtider och om hur barnets. 190

114.skall tillbringa sin fritid. Dit kan även räknas t.ex. beslut om kort­s. 190

115.variga resor utomlands. När det gäller utlandsvistelse under längre tids. 190

116.krävs alltså vid gemensam vårdnad att föräldrarna är överens.46s. 190

117.I juli 2007 överlämnade den år 2006 tillkallade Utredningen oms. 191

118.beslutanderätten vid gemensam vårdnad (Dir. 2006:83) sitt bet.s. 191

119.Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m. (SOU 2007:52). Utred­s. 191

120.ningens uppgift var att ”analysera vilka nackdelar som i praktiken kans. 191

121.uppkomma för ett barn vid gemensam vårdnad när vårdnadshavarnas. 191

122.inte kan enas i frågor som rör barnet samt, med utgångspunkt i analy­s. 191

123.sen, lämna förslag som syftar till att bättre tillgodose barnets intressens. 191

124.och underlätta ett gemensamt vårdnadsansvar".49 Utredningen kon­s. 191

125.staterade att kravet på enighet mellan vårdnadshavarna ibland, t.ex. is. 191

126.situationer där barnet hade behov av psykiatrisk vård eller i t.ex. frågors. 191

127.om förskoleverksamhet och skolgång, kunde leda till betydande pro­s. 191

128.blem. Det föreslogs därför att det i FB skulle införas en bestämmelses. 191

129.om att domstol skulle kunna ge en av vårdnadshavarna rätt att ensams. 191

130.bestämma i vissa för barnet viktigare frågor, nämligen bl.a. i frågors. 191

131.om barnets tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård, till insatsers. 191

132.enligt socialtjänstlagen (2001:453) och i frågor om förskoleverksam­s. 191

133.het, skolgång och skolbarnomsorg (6 kap. 13 a §, 1 st. FB i förslaget).s. 191

134.I prop 2009:192, Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningars. 191

135.att tala med barn, förklarade dock regeringen att förslaget inte bordes. 192

136.genomföras då detta ”inte på ett effektivt sätt [kom] åt problemets. 192

137.med att barn i vissa fall inte får den vård eller behandling de behö­s. 192

138.ver”. Enligt regeringens bedömning fanns det bättre sätt att tillgodoses. 192

139.barnets intresse av tillgång till hälso- och sjukvård samt insatser inoms. 192

140.socialtjänstens område. En tänkbar lösning var, förklarade regering­s. 192

141.en, att på de områden där det fanns ”ett särskilt behov reglera frågan is. 192

142.vad mån en vårdnadshavares bestämmanderätt kan frångås”.50 Frågans. 192

143.kom så att behandlas i departementspromemorian Barns rätt till vårds. 192

144.och sociala insatser stärks, Ds 2011:5. På grundval av denna framlades. 192

145.så regeringen efter remissbehandling prop. 2011/12:53, som antogss. 192

146.av riksdagen (SFS 2012:131).51 Den nya lagstiftningen, som träddes. 192

147.i kraft den 1 maj 2012, innebär att en ny regel införts i 6 kap. FBs. 192

148.(13 a §). Enligt denna regel kan, om ett barn står under vårdnad avs. 192

149.två vårdnadshavare och endast en av dessa samtycker till en åtgärd tills. 192

150.stöd för barnet, socialnämnden besluta att åtgärden ändå får vidtass. 192

151.om detta krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller vissas. 192

152.i lagen särskilt angivna fall, såsom t.ex. psykiatrisk eller psykologisks. 192

153.utredning eller behandling.s. 192

154.Är vårdnaden däremot inte gemensam beslutar idag vårdnadshava­s. 192

155.ren själv även i en sådan fråga som den om barnets utlandsvistelse.s. 192

156.Beträffande vårdnadens allmänna innebörd finns slutligen anlednings. 193

157.att påpeka, att vårdnaden enligt 6 kap. 2 §, 1 st. upphör när barnets. 193

158.blir myndigt, dvs. när det fyller 18 år, eller - vilket inte är lika själv­s. 193

159.klart och därför mera värt att lägga på minnet - när det dessförinnans. 193

160.ingår äktenskap.s. 193

161.På Vårdnadstvistutredningens förslag infördes genom 1998 års lag­s. 193

162.stiftning genom en regel i 6 kap. 2 a § FB en portalparagraf, vilkens. 193

163.genom 2006 års lagstiftning nu stadgar att ”[bjarnets bästa skall varas. 193

164.avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge” (förfiss. 193

165.kurs.) (1 st.).54 I propositionen till 2006 års lagstiftning framhålls atts. 193

166.”frågor om vårdnad, boende och umgänge har inte med rättvisa mel­s. 193

167.lan föräldrarna att göra.55 Det är barnets intressen som måste stå is. 193

168.fokus. När det gäller vårdnad, boende och umgänge bör det inte fin­s. 193

169.nas några intressen som kan ta över”.s. 193

170.I 2 st. anges några omständigheter - förutom de barnets i 6 kap.s. 193

171.1 § uppräknade grundläggande rättigheterna (se ovan) - som skas. 193

172.beaktas vid bedömningen av vad som kan anses vara bäst för bar­s. 193

173.net. Sålunda ska - förutom att hänsyn ska ”tas till barnets vilja meds. 193

174.beaktande av barnets ålder och mognad” - avseende ”särskilt” fästass. 193

175.- förutom vid ”barnets behov av en nära och god kontakt med bådas. 193

176.föräldrarna - ”vid risken för att barnet eller någon annan i familjens. 193

177.utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hållss. 193

178.kvar eller annars far illa”. Det framhålls i propositionen till 2006 årss. 193

179.lagstiftning att ”[djärigenom betonas att domstolar och socialnämn­s. 193

180.der skall vara uppmärksamma på risken för våld och andra övergrepps. 193

181.och att risken också skall väga tungt vid bedömningen av vad soms. 193

182.är bäst för barnet”. Observera att det genom 2006 års lagstiftnings. 194

183.i lagen uttryckligen anges att inte endast risken för övergrepp mots. 194

184.barnet självt utan även mot andra familjemedlemmar t.ex. den andras. 194

185.föräldern eller ett syskon, ska tillmätas särskild betydelse vid risk­s. 194

186.bedömningen (se om denna nedan).s. 194

187.Den riskbedömning som ska företas ska enligt propositionen ”grun­s. 194

188.das på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och oms. 194

189.andra faktiska omständigheter”, såsom ”t.ex. tidigare övergrepp, hots. 194

190.om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisks. 194

191.sjukdom”. Här ska alltså inte gälla ”lika höga beviskrav som i brott­s. 194

192.mål, och ett påstående om övergrepp skall beaktas i vårdnadsmålets. 194

193.även om t.ex. en förundersökning hos polisen har lagts ned. Är dets. 194

194.utrett att en förälder tidigare gjort sig skyldig till övergrepp, bör ens. 194

195.nyanserad bedömning göras av det inträffade. Om övergreppen hars. 194

196.skett systematiskt under en längre tid, varit allvarliga eller riktats mots. 194

197.flera personer, finns det ofta skäl att utgå från att barnet skulle faras. 195

198.illa med den föräldern som vårdnadshavare. Detsamma gäller om dets. 195

199.framgår att övergreppen är ett utslag av förövarens behov av utövas. 195

200.makt och kontroll över sitt offer. Ett sådant beteende kan vara svårts. 195

201.att förändra och innebär allmänt sett en större risk för att barnet skalls. 195

202.fara illa. Om en förälder däremot gjort sig skyldig till en enstaka över­s. 195

203.ilat handling mot den andra föräldern, kan risken vara mindre förs. 195

204.att barnet kommer att fara illa. Av betydelse är också när våldet ellers. 195

205.kränkningarna har skett. Ligger övergreppen långt tillbaka i tiden ochs. 195

206.har förhållandet mellan föräldern och barnet fungerat väl efter detta,s. 195

207.behöver de inte alltid innebära att det finns en risk för att barnet fars. 195

208.illa. Är det omvänt så att övergreppen nyligen har ägt rum, och är för­s. 195

209.hållandet mellan barnet och föräldern osäkert, kan risken vara större.s. 195

210.Har föräldern genomgått behandling för att undvika en upprepning,s. 195

211.är även det en omständighet som måste beaktas. Hänsyn måste givet­s. 195

212.vis också tas till barnets egen inställning”.s. 195

Vem är vårdnadshavare?

Huvudregler

1.Det måste rimligen finnas automatiskt tillämpliga regler om vem soms. 195

2.ska vara vårdnadshavare för ett nyfött barn. Av 6 kap. 3 § 1 st. fram­s. 195

3.går, att föräldrarna tillsammans blir vårdnadshavare, om de är giftas. 195

4.med varandra vid barnets födelse, och att modern ensam blir vård­s. 195

5.nadshavare, om hon är ogift.57 Den omständigheten att ogifta för­s. 195

6.äldrar sammanbor innebär alltså inte, att de automatiskt får gemen­s. 195

7.sam vårdnad. Om de ogifta föräldrarna gifter sig, får de emellertids. 195

8.automatiskt gemensam vårdnad genom giftermålet, se lagrummetss. 195

9.andra punkt. Enl. regeln i 6 kap. 4 § FB kan dock ogifta föräldrars. 195

10.få gemensam vårdnad på ett enkelt sätt, bl.a. genom registrering hoss. 195

11.Skatteverket efter bådas anmälan, se närmare härom nedan unders. 195

12.6.3.2.s. 195

13.Vårdnadstvistutredningen hade övervägt om regler borde införass. 196

14.om att gemensam vårdnad skulle inträda automatiskt även för ogiftas. 196

15.föräldrar.58 Av flera olika skäl ansåg dock utredningen, att man bordes. 196

16.behålla den nuvarande ordningen.s. 196

17.Frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar be­s. 196

18.handlades också i departementspromemorian Gemensam vårdnads. 196

19.för ogifia föräldrar samt en språklig och redaktionell översyn av 6 kap.s. 196

20.föräldrabalken.^ I denna konstaterades bl.a. att även om gemensams. 196

21.vårdnad nästan alltid var den bästa lösningen för barnet så fanns dets. 196

22.fall där denna vårdnadsform inte var lämplig, t.ex. då föräldrarna vars. 196

23.i allvarlig konflikt med varandra eller den ene av föräldrarna kanskes. 196

24.kunde anses direkt olämplig såsom vårdnadshavare på grund av t.ex.s. 197

25.sexualbrott mot, eller misshandel av, barnet. Det föreslogs därför intes. 197

26.automatisk gemensam vårdnad från tidpunkten för faderskapsfaststäl-s. 197

27.lelsen. Det föreslogs inte heller någon regel om automatisk gemen­s. 197

28.sam vårdnad för enbart ogifta samboende föräldrar. Skälet härtill vars. 197

29.detsamma som enligt vad som nämnts ovan åberopades av Vårdnads­s. 197

30.tvistutredningen, nämligen avsaknaden i svensk rätt av en registrerings. 197

31.eller någon definition av samboförhållanden som gjorde möjligt atts. 197

32.det snabbt och säkert konstatera vem som var barnets vårdnadshavares. 197

33.om förekomsten av samboförhållande skulle vara avgörande för vård­s. 197

34.nadsfrågan.s. 197

35.I barnkonventionens art. 18, p. 1 stadgas följande ang. vårdnad oms. 198

36.barn:s. 198

37.Vid äktenskapsskillnad mellan föräldrar ska enligt 6 kap. 3 §, 2 st.s. 198

38.den gemensamma vårdnaden om barn i princip fortsätta automatiskt,s. 198

39.dvs. utan något förordnande av domstol i vårdnadsfrågan, såvida intes. 198

40.rätten enligt vad som sägs i 5, 7 eller 8 §§ beslutar att den ska upplösass. 198

41.(se härom närmare nedan). Om den gemensamma vårdnaden skas. 198

42.kvarstå efter domen på äktenskapsskillnad ska rätten i domen erinras. 198

43.föräldrarna om detta, så att dessa verkligen får klart för sig vad soms. 198

44.kommer att gälla i vårdnadsfrågan, se 6 kap. 3 §, 2 st., sista punk­s. 198

45.ten.65 (Se nedan under 6.3.4 om statistiska uppgifter om olika vård­s. 199

46.nadsformer.66) I specialmotiveringen till regeln i 3 $, 2 st. framhållss. 199

47.att det kan vara lämpligt, att domstolen i ett äktenskapsskillnads-s. 199

48.mål, för att få underlag för sin bedömning av om den gemensammas. 199

49.vårdnaden bör fortsätta eller ej, underrättar socialnämnden om att ens. 199

50.skilsmässa är aktuell och att ingen av föräldrarna begärt att ensam fås. 199

51.utöva vårdnaden.67 (Jfr nedan under 6.3.2 om regeln i 6 kap. 19 §.)s. 199

52.Regeln om att den gemensamma vårdnaden normalt ska kvarstås. 199

53.även efter äktenskapsskillnad - och som antas bidra till att minskas. 199

54.slitningarna mellan föräldrarna och därigenom skapa bättre förutsätt­s. 199

55.ningar för att skilsmässan görs upp i godo - är sålunda ett exempels. 199

56.på hur man numera söker främja en ökad användning av gemensams. 199

57.vårdnad.s. 199

58.I propositionen till 2006 års lagstiftning erinras om att domstolens. 201

59.genom 1998 års vårdnadsreform kan döma till gemensam vårdnads. 201

60.även mot en förälders vilja, om denna vårdnadsform bedöms varas. 201

61.bäst för barnet, se närmare 6 kap. 5 § FB nedan under 6.3.3.72 Enligts. 201

62.vad som sägs i propositionen ”innebär lagstiftningen att vårdnaden,s. 201

63.förutom när båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad, skalls. 201

64.anförtros åt en av föräldrarna ensam endast när det framkommer sär­s. 201

65.skilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad (se rättsfal­s. 201

66.let NJA 1999 s. 451). En sådan särskild omständighet är att en avs. 201

67.föräldrarna "är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. därför att föräld­s. 201

68.ern gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. Ens. 201

69.annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad ärs. 201

70.att det finns en konflikt mellan föräldrarna som är så svår och djups. 201

71.att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet (ses. 201

72.rättsfallet NJA 2000 s. 345). Detta kan uppfattas som att det skulles. 201

73.gälla en presumtion för gemensam vårdnad”.s. 201

74.Vidare konstateras i propositionen att 2002 års vårdnadskom-s. 201

75.mittés undersökningar visat, att domstolarna relativt ofta utnyttjades. 201

76.möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja,s. 201

77.nämligen i drygt hälften av de fall föräldrarna tvistade om vårdnaden.s. 201

78.(Modern fick i ungefär en tredjedel och fadern i knappt en tiondels. 201

79.av fallen ensam vårdnad.) I åtta av tio domar var motiveringen tills. 201

80.att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja att samarbets-s. 201

81.svårigheterna inte kunde anses så allvarliga att den andra förälderns. 201

82.kunde anses vara olämplig som vårdnadshavare. I en tredjedel av des. 201

83.domar vårdnadskommittén studerat fanns påståenden om övergrepps. 201

84.men domstolarna beslutade ändock i knappt hälften av dessa fall tills. 201

85.gemensam vårdnad mot ena förälderns vilja. Enligt propositionens. 201

86.fanns det enligt vårdnadskommittén en tendens hos domstolarnas. 201

87.att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja även då mans. 201

88.kunde förvänta sig samarbetssvårigheter i frågor som rörde barnet.s. 201

89.Vidare förhöll det sig möjligen så att betydelsen av en förälders över­s. 201

90.grepp eller annat kränkande uppträdande tonades ned vid bedöm­s. 201

91.ningen av vårdnadsfrågan och då särskilt när kränkningen riktats mots. 202

92.någon annan familjemedlem än barnet.s. 202

93.Regeringen sa sig i propositionen dela vårdnadskommitténs upp­s. 202

94.fattning om att gemensam vårdnad i de allra flesta fall var bäst förs. 202

95.barnet och att därför den genom 1998 års lagstiftning införda möj­s. 202

96.ligheten för domstol att kunna besluta om gemensam vårdnad ävens. 202

97.mot en förälders vilja borde finnas kvar. Bestämmelsen om betydel­s. 202

98.sen vid vårdnadsfrågors avgörande av barnets behov av en nära ochs. 202

99.god kontakt med båda föräldrarna borde enligt propositionen ocksås. 202

100.behållas oförändrad. Men, förklarades det i denna, det fick ”natur­s. 202

101.ligtvis inte mer eller mindre schablonmässigt beslutas om gemensams. 202

102.vårdnad mot den ena förälderns önskemål. Om en förälder motsätters. 202

103.sig gemensam vårdnad, måste alltid en prövning göras av de skäl soms. 202

104.den föräldern framför. Detta är tydligt inte minst om motståndets. 202

105.mot gemensam vårdnad har sin grund i förhållanden som våld ellers. 202

106.andra former av övergrepp från den andra förälderns sida. Om ens. 202

107.förälder utsätter barnet eller någon annan familjemedlem för våld,s. 202

108.trakasserier eller annan kränkande behandling, är det i princip bästs. 202

109.för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Det är knappasts. 202

110.möjligt att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg inoms. 202

111.ramen för gemensam vårdnad om den ena föräldern gör sig skyldigs. 202

112.till övergrepp mot den andra föräldern eller någon annan i familjen.s. 202

113.Det gäller även om samarbetet mellan föräldrarna kanske ytligt setts. 202

114.verkar fungera”.s. 202

115.För att söka öka uppmärksamheten på fall där barnet kan fara illas. 202

116.föreslog regeringen så att riskbedömningen skulle lyftas fram tydli­s. 202

117.gare i lagen, se nu den redan ovan anförda regeln i 6 kap. 2 a §. Mens. 202

118.även annars kan det enligt regeringen vara viktigt att en förälderss. 202

119.motstånd mot gemensam vårdnad tas på allvar. Särskilt gäller detta is. 202

120.fråga om föräldrars förmåga att kunna samarbeta i frågor som rördes. 202

121.barnet. Sålunda menade regeringen att gemensam vårdnad normalts. 202

122.förutsätter ett någorlunda konfliktfritt samarbete mellan föräldrarna.s. 202

123.Detta innebär dock inte att de måste ha samma uppfattning i allas. 202

124.frågor rörande barnet men de måste kunna hantera sin oenighet pås. 202

125.sådant sätt att inte barnet drabbas.s. 202

126.Vad som kan anses vara bäst för barnet får enligt regeringen av­s. 202

127.göras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet ”ochs. 202

128.någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad bör inte gälla.s. 203

129.Som framhölls vid 1998 års vårdnadsreform måste möjligheten atts. 203

130.döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja över huvud tagets. 203

131.användas med stor försiktighet och lyhördhet”, framhöll regeringens. 203

132.i propositionen. På regeringens förslag i denna har, i syfte att åstad­s. 203

133.komma en uppstramning av rättspraxis, en ny bestämmelse införtss. 203

134.i FB om att domstolen vid bedömning av frågan om vilken vård­s. 203

135.nadsform som ska väljas ska fästa avseende särskilt vid föräldrarnass. 203

136.förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet, se 6 kap. 5 §, 2 st. ochs. 203

137.nedan. (Ang. rättspraxis se nedan under 6.3.4.)s. 203

Överflyttning av vårdnaden. Allmänna synpunkter

1.När modern är ogift blir som redan framhållits ovan under 6.3.1s. 203

2.endast hon automatiskt vårdnadshavare. Vill föräldrarna att vårdna­s. 203

3.den ska vara gemensam behöver de dock numera inte enligt regeln is. 203

4.6 kap. 4 § 1 st. FB ansöka härom vid domstol utan enligt 2 st. sammas. 203

5.regel kan de i stället - och detta vare sig de sammanbor eller ej - erhål­s. 203

6.la gemensam vårdnad på ett enklare sätt. Om barnet är folkbokförts. 203

7.här i landet kan föräldrarna nämligen få gemensam vårdnad genoms. 203

8.registrering hos Skatteverket efier en anmälan av dem båda antingens. 203

9.till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna ens. 203

10.faderskapsbekräftelse (eller, genom lagstiftning år 2005, en bekräf­s. 203

11.telse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB) eller till Skatteverket, docks. 203

12.endast under förutsättning att domstol inte tidigare förordnat oms. 203

13.vårdnaden. Då föräldrar i samband med socialnämnds godkännandes. 203

14.av en faderskapsbekräftelse gjort anmälan om gemensam vårdnads. 203

15.har nämnden att sända denna jämte bekräftelsen till Skatteverket förs. 203

16.anteckning i barnets personakt.s. 203

17.I andra fall än det nu nämnda kräver överflyttning av vårdnaden ellers. 204

18.ändring i vårdnadsförhållandet domstols avgörande.s. 204

19.Ledstjärnan vid domstols prövning av vårdnadsfrågor är att hän­s. 204

20.syn till barnets bästa ska vara avgörande. Jfr barnkonventionens art. 3,s. 204

21.p. 1 om att vid nalla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent­s. 204

22.liga eller privata sociala välfiirdsinstitutioner, domstolar, administrativas. 204

23.myndigheter eller lagstiftande organ skall barnets bästa komma i främstas. 204

24.rummef.s. 204

25.Frågor om vårdnad (och även om boende och umgänge) är indispo-s. 204

26.sitiva, vilket bl.a. innebär att rätten har ett ansvar för att frågorna blirs. 204

27.tillbörligt utredda (jfr 6 kap. 19 §, 1 st.) och att rätten vid avgörandets. 204

28.inte är bunden av vad föräldrarna kan ha kommit överens om.74s. 204

29.För föräldrarna själva men också inte minst för barnen är det givet­s. 204

30.vis av mycket stor betydelse om, ofta mycket uppslitande, tvisteför­s. 204

31.handlingar utom och inom rätta kan undvikas. Redan för flera års. 204

32.sedan erbjöd därför vissa kommuner i landet föräldrar möjlighet atts. 204

33.vid bl.a. skilsmässokonflikter genom s.k. samarbetssamtal bearbetas. 204

34.sina konflikter för att i bästa fall kunna i samförstånd komma frams. 204

35.till lösningar på olika problem, särskilt då vad som lämpligen meds. 204

36.hänsyn till barnens bästa bör gälla i fråga om vårdnad och umgänges. 204

37.efter en äktenskapsskillnad.75 En av Socialstyrelsen genomförd enkäts. 204

38.till landets kommuner visade, att våren 1987 förekom samarbetssam­s. 204

39.tal i inte mindre än 217 av landets 284 kommuner.76 Vanligtvis sås. 204

40.bedrevs denna verksamhet i primärkommunal regi men delvis ocksås. 204

41.inom den landstingskommunala familjerådgivningen. Socialstyrel­s. 204

42.sens undersökning omfattade även resultatet av samarbetssamtalen.s. 204

43.Undersökningen visade sålunda, att i de fall då samarbetssamtals. 204

44.påbörjats innan ett domstolsförfarande inletts så hade föräldrarna i ca 80 % av ärendena enats och en rättslig tvist därför kunnat und­ vikas. I de fall där samarbetssamtalen kom till stånd först efter det att en domstolsprocess startat kunde ca 56 % av föräldrarna enas. Det kan nämnas, att redan i förarbetena till 1983 års lagstiftning så framhölls, att föräldrar som var oense i en vårdnads- eller umgängesfråga normalt borde söka lösa konflikten genom samarbetssamtal. Kommunernas verksamhet med samarbetssamtal var dock fram till och med 1990 års lagstiftning en frivillig angelägenhet.s. 204

45.Med hänsyn till de goda erfarenheterna av samarbetssamtalen ålades dock kommunerna genom lagstiftning år 1990 att kunna erbjuda föräldrar ”samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enig­ het i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge (samarbetssam­ tal)” (5 kap. 3 § i socialtjänstlagen (2001:453). Vidare gäller att domstol kan - och detta t.o.m. utan föräldrarnas samtycke - ta initiativ till att samarbetssamtal kommer till stånd (6 kap. 18 §, 2 st.). Något tvång (förenat med sanktioner i form av t.ex. vitesföreläggande eller hämtning) för föräldrarna att delta i sam­ talen föreligger dock inte. Om en förälder utan godtagbart skäl vägrar att delta i samarbetssamtal kan detta dock vara ett tecken på att dennas. 205

46.förälder sätter det egna intresset före barnets och kan därför i vissa falls. 206

47.tänkas vara en faktor, som talar emot denne förälders lämplighet soms. 206

48.vårdnadshavare, heter det i propositionen.79 - Har rätten förordnats. 206

49.om samarbetssamtal kan målet vilandeförklaras under viss tid, det­s. 206

50.samma gäller om samarbetssamtal redan inletts och fortsatta samtals. 206

51.bedöms vara till nytta (6 kap. 18 §, 3 st.)s. 206

52.Vårdnadstvistutredningen, som bl.a. hade till uppdrag att under­s. 206

53.söka hur samarbetssamtalen fungerade, konstaterade att verksamhe­s. 206

54.ten med sådana är ett bra instrument för att lösa vårdnadskonflikters. 206

55.och att antalet vårdnads- och umgängesutredningar minskat.80 För atts. 206

56.i lagen markera att föräldrar bör lösa sina tvister genom samförstånds-s. 206

57.lösningar innan rättsliga åtgärder vidtas har på utredningens förslags. 206

58.en ny bestämmelse införts i FB (6 kap. 18 §, 1 st.), som erinrar oms. 206

59.möjligheten till samarbetssamtal. En sådan bestämmelse bör enligts. 206

60.förarbetena också ses som en uppmaning till advokater och övrigas. 206

61.juridiska biträden att inte utan vägande skäl inleda process innan för­s. 206

62.sök gjorts för att förmå föräldrarna att nå en samförståndslösning.s. 206

63.(Utredningen ansåg dock inte, att samarbetssamtal borde vara obliga­s. 206

64.toriska eller en förutsättning för erhållande av allmän rättshjälp ochs. 206

65.några regler härom har ej heller införts.)s. 206

66.Socialstyrelsen har genomfört en studie av de samarbetssamtal,s. 206

67.som initierats av föräldrarna själva eller genom remiss från tingsrät­s. 206

68.ten under perioden den 1 oktober 1995-30 september 1996 vids. 206

69.familjerättsenheten i en medelstor svensk stad (ca 125 000 invånares. 206

70.år 1996).81 Drygt 300 kvinnor skilde sig i denna stad år 1996 och avs. 206

71.dessa uppskattades % ha ett eller flera barn under 18 år. Därtill koms. 206

72.ett antal par som varit samboende utan äktenskap och som separe­s. 206

73.rade nämnda år. I utredningsrapporten konstateras bl.a. att om ”ens. 206

74.värdering av om samarbetssamtal är en framgångsrik metod grundars. 206

75.sig på huruvida en överenskommelse kommer till stånd, måste des. 206

76.resultat som uppnåtts vid familjerättsenheten i rapportstaden betrak­s. 206

77.tas som mycket bra. Inte minst gäller detta mot bakgrund av att de par som genomfört den planerade samtalsserien i genomsnitt erhållit 3,5 samtal”.82 Under undersökningsperioden hörde 96 par av sig till familjerättsenheten för samarbetssamtal men undersökningen omfat­ tade endast de 84 par som infann sig för samarbetssamtal. Av dessa nådde 70 procent av paren en överenskommelse. Av de par som full­ följde samtliga planerade samtal nådde 70 procent en överenskom­ melse, som visade sig hålla fortfarande sex månader efter samtalens avslutande. Även om alltså samarbetssamtalsmetoden ger goda resul­ tat framhålles i undersökningsrapporten att metoden kan behöva vidareutvecklas och kompletteras. Som exempel på en vidareutveck­ ling och ett komplement nämns att kunna erbjuda uppföljningsresp, enskilda samtal. Vidare sägs att barnsamtal behöver utvecklas som en särskild metod. Samtalsledaren bör undersöka barnens behov av att komma till tals och om dessa skall erbjudas särskilda samtal.s. 206

78.Under år 2011 deltog föräldrar till ca 18 900 barn och ungdomar i åldrarna 0-17 år i samarbetssamtal. Detta motsvarar 99 barn och ungdomar per 10 000 barn i nämnda åldersgrupp. (Motsvarande tal var för år 2007 94 barn, 2008 96 barn, 2009 98 barn och 2010 101 barn.)83s. 207