Citat i kontext

VÅRDNAD BOENDE UMGÄNGE

Reformarbetet

1.Under de senaste decennierna har, som framgått ovan i kap. 1, ens. 6

2.hel del ändringar skett i Föräldrabalkens (FB) regler om vårdnad oms. 6

3.och umgänge med barn. I samband med 1973 års ändringar i skils-s. 6

4.mässolagstiftningen borttogs bl.a. en regel om att makes skuld tills. 6

5.söndringen i äktenskapet kunde tillmätas en fristående betydelse vids. 6

6.vårdnadsfrågans avgörande i samband med äktenskapsskillnad. Sam­s. 6

7.tidigt infördes ökade möjligheter för fader till ogift moders barn atts. 6

8.få vårdnaden överförd på sig mot moderns vilja. Lagändringen med­s. 6

9.förde, att fadern ska bedömas på samma villkor som modern.s. 6

10.År 1976 genomfördes en ny reform av FB innebärande bl.a. att ens. 6

11.möjlighet för ogifta och frånskilda föräldrar att erhålla gemensams. 6

12.vårdnad infördes.1 * * Året därpå tillsattes Utredningen om barnens rätt,s. 6

13.som fick i uppdrag att komma med förslag till olika åtgärder för atts. 177

14.stärka barnens rättsliga ställning. I ett första delbetänkande föreslogs. 177

15.utredningen att ett uttryckligt förbud mot aga skulle intas i FB, vilkets. 177

16.också kom att ske år 1979.2 -1 ett andra delbetänkande, Om föräldra­s. 177

17.ansvar m.m., föreslog utredningen omfattande ändringar i reglernas. 177

18.om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn.3 Enligt utredning­s. 177

19.en borde nämligen reglerna härom anpassas till de förändringar soms. 177

20.skett i samhället och i familjemönstret. Vid omprövningen bordes. 177

21.vidare den nu befintliga kunskapen om barn och deras förhållandens. 177

22.beaktas. Allt detta krävde enligt utredningen en betydande omarbet­s. 177

23.ning av dåvarande regler i FB.s. 177

24.Nästan samtliga remissinstanser anslöt sig till utredningens upp­s. 177

25.fattning om att reglerna om vårdnad m.m. behövde ändras för atts. 177

26.bättre svara mot barnens behov och anpassas till förändringar i sam­s. 177

27.hället och familjemönstret. De olika förslag utredningen lagt fram förs. 177

28.att uppnå dessa syften fick dock vid remissbehandlingen ett myckets. 177

29.blandat mottagande. I propositionen frångick också departements­s. 177

30.chefen helt utredningens förslag på flera punkter, bl.a. följande.4s. 177

31.Riksdagen antog år 1983 en proposition om vårdnad och umgänges. 178

32.m.m., dock med vissa ändringar däri på lagutskottets hemställan.5 6s. 178

33.Reformen innebar bl.a. att barns rättigheter kommit till ett bättres. 178

34.uttryck än tidigare i lagtexten samt ökade möjligheter för föräldrars. 178

35.att ha gemensam vårdnad. Riksdagen antog vidare år 1983 nya reg­s. 178

36.ler i 21 kap. FB om verkställighet av avgöranden om vårdnad ochs. 178

37.umgänge m.m.7 Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna atts. 178

38.besluta om polishämtning av barn begränsades.s. 178

39.Är 1987 framlade Utredningen om barnens rätt ett tredje delbe­s. 178

40.tänkande, Barnets rätt 3. Om barn i värdnadstvister — talerättf ör barns. 178

41.m.m., vilket, som titeln anger, bl.a. innehöll ett förslag om att barns. 178

42.skulle få talerätt i mål om vårdnad och umgänge.8 9Därefter höll unders. 179

43.hösten 1987 Justitiedepartementet en hearing i lagstiftningsfrågans. 179

44.med representanter för bl.a. domstolar, socialnämnder, advokater,s. 179

45.familjerådgivare, Riksförbundet Rädda Barnen och Föreningen BRISs. 179

46.(Barnens rätt i samhället). På grundval av vad som framkommit is. 179

47.nu nämnda olika sammanhang upprättades så inom Justitiedepar­s. 179

48.tementet en promemoria, Vårdnad och umgänge? I denna framladess. 179

49.förslag till sådana ändringar i reglerna om vårdnad och umgänge, soms. 179

50.av departementet bedömdes böra genomföras. Ändringsförslagen is. 179

51.departementspromemorian gällde inte endast reglerna om vårdnads. 179

52.och umgänge i 6 kap. i FB utan också viss annan lagstiftning, såsoms. 179

53.t.ex. socialtjänstlagen (skyldighet för kommunen att erbjuda föräldrars. 179

54.s.k. samarbetssamta\, jfr 6.3.2 nedan) och 1 kap. i FB om faderskap,s. 179

55.nämligen förslag om ersättande av termen ”faderskapserkännande”s. 179

56.med termen n^aderskapsbekräfielse\ jfr ovan i kap. 3.s. 179

57.Som redan antytts ovan syftade den aktuella lagstiftningen särskilts. 179

58.till att främja samförståndslösningar mellan föräldrarna när det gällers. 179

59.vårdnads- och umgängesfrågor. Ett exempel härpå är att kommunernas. 179

60.ålagts att ”sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnigs. 179

61.ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänges. 179

62.(”samarbetssamtar) 5 kap. 3 § i socialtjänstlagen (2001:453), (12 a §s. 180

63.i den upphävda socialtjänstlagen (1980:620)).13 Rätten ska för övrigts. 180

64.i mål om vårdnad och umgänge självmant kunna förordna om sådanas. 180

65.samtal (6 kap. 18 § FB). Reformen innebar vidare bl.a., som närmares. 180

66.redogörs för här nedan, vidgade möjligheter till gemensam vårdnads. 180

67.(6 kap. 4-6 §§), införandet av en särskild regel om att rätten vids. 180

68.avgörandet av vad som i vårdnadshänseende är bäst för barnet skas. 180

69.fästa avseende ”särskilt vid barnets behov av en nära och god kon­s. 180

70.takt med båda föräldrarna” (6 kap. 6 a § FB, genom lagstiftning års. 180

71.199814 nu i stället 6 kap. 2 a § FB, se närmare nedan) och införandets. 180

72.av en regel om att vårdnadshavaren ska lämna sådana upplysningars. 180

73.om barnet, som kan främja umgänget (6 kap. 15 §).15 När det gällers. 180

74.förfarandet i vårdnadsmål innebar 1990 års lagstiftning att interimis­s. 180

75.tiska beslut ska, i stället för att avse vårdnaden, kunna avse frågans. 180

76.om vem barnet ska bo tillsammans med (6 kap. 20 §). Slutligen skas. 180

77.nämnas att reformen innebar, att socialnämnden ej längre ska yttras. 180

78.sig över vårdnadsutredningar.16 Den tjänsteman som på nämndenss. 180

79.uppdrag verkställt utredningen skulle i stället själv svara för dennas. 180

80.och lämna den till domstolen - med eller utan egna slutsatser i frå­s. 180

81.gan om hur vårdnadsfrågan lämpligen borde avgöras. Se nedan oms. 180

82.att numera gäller genom lagstiftning år 2006 (6 kap. 19 §, 3 st.) atts. 180

83.såvida ”det inte är olämpligt, skall den som verkställer utredningens. 180

84.försöka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten samts. 180

85.lämna förslag till beslut”.s. 180

86.Genom lagstiftning år 1993 infördes den regeln i 6 kap. 15 § atts. 180

87.rätten vid bedömning av fråga om umgängesrätt ska beakta risken förs. 180

88.att barnet vid umgängesrättens utövande utsätts för övergrepp, olovli-s. 180

89.gen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa.17 Lagändringen träddes. 181

90.i kraft den 1 juni 1993. Genom lagstiftning samma år infördes en nys. 181

91.regel i 6 kap. 2 §, 2 st., 3 p. FB innebärande ett skärpt och preciserats. 181

92.tillsynsansvar för vårdnadshavare när det gäller att förhindra att bar­s. 181

93.net orsakar skador för tredje man.18 1E9nligt denna regel ska sålundas. 181

94.vårdnadshavaren i ”syfte att hindra att barnet orsakar skada för någons. 181

95.annan ... svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämp­s. 181

96.liga åtgärder vidtas”. (Se också nedan om en år 2010 införd regel is. 181

97.3 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207) om ett skärpt skadestånds­s. 181

98.ansvar för vårdnadshavare (SFS 2010:703 och 704).)s. 181

99.Som tidigare här nämnts skiljer man i svensk rätt mellan två ställ-s. 181

100.företrädarfunktionerf ör barn, dvs. vårdnad och förmynderskap. Vanligt­s. 181

101.vis är barnets föräldrar dess vårdnadshavare och de är dessutom nor­s. 181

102.malt också barnets förmyndare. Före en lagändring år 1994, och soms. 181

103.trädde i kraft den 1 juli 199519, gällde bl.a. att då ett barns föräld­s. 181

104.rar inte kunde vara vårdnadshavare så skulle vårdnaden anförtros ens. 181

105.eller två av rätten särskilt förordnade ’förmyndare”. Fr.o.m. nämndas. 181

106.datum gäller i stället att vårdnaden i detta fall ska anförtros en ellers. 181

107.två av rätten särskilt förordnade ”vårdnadshavare”, vilka så enligts. 181

108.huvudregeln också blir barnets förmyndare (se 6 kap. FB).s. 181

109.Ovan har nämnts att Utredningen om barnens rätt i delbet. Barnetss. 182

110.rätt3. Om barn i värdnadstvister — talerättför barn m.m. bl.a. föreslogs. 182

111.införandet av regler om talerätt för barn i bl.a. vårdnadsmål.25 Propo­s. 182

112.sitionen kom dock inte att innehålla något förslag härom.26 2M7ot bak­s. 182

113.grund av de krav som ställs i FN:s konvention om barnets rättigheters. 182

114.(se närmare nedan om art. 12 i denna konvention) gjordes dock sena­s. 182

115.re inom Justitiedepartementet en undersökning av om då gällandes. 182

116.regler på bästa sätt värnade om barnets rätt att komma till tals, vilkens. 182

117.undersökning ledde till utarbetandet av promemorian Barns rätt atts. 182

118.komma till tals. Reglerf örf amiljerättsliga och sociala mål och ärenden^1s. 182

119.På grundval härav framlade så regeringen propositionen Barns rätts. 182

120.att komma till tals, som antogs av riksdagen.28 Lagstiftningen, soms. 182

121.trädde i kraft den 1 januari 1996, innebar att uttryckliga bestämmel­s. 182

122.ser om barns rätt att komma till tals i adoptionsärenden (4 kap. 6 §,s. 182

123.1 st. FB), i mål och ärenden om vårdnad (6 kap. 10 d §), i mål oms. 182

124.umgänge (6 kap. 15 §, 4 st.) (och även i namnärenden) infördes.29s. 182

125.Då en domstol ska avgöra vad som är till barnets bästa ska den tas. 183

126.hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.s. 183

127.Vidare ska den som verkställer utredning i sådana mål och ärenden,s. 183

128.såvida detta inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning ochs. 183

129.redovisa denna för domstolen (4 kap. 10 §, 2 st. FB och 6 kap. 19 §,s. 183

130.4 st.). Genom 1998 års vårdnadsreform (se om denna nedan) gjordess. 183

131.nu redovisade bestämmelser om barns rätt att komma till tals till­s. 183

132.lämpliga även på mål om barns boende och vid socialnämnds pröv­s. 183

133.ning av avtal om vårdnad, boende och umgänge (se närmare nedans. 183

134.om sådana avtal). Det markerades samtidigt att barnets vilja inte baras. 183

135.är en omständighet att beakta vid sidan av andra omständigheter vids. 183

136.bedömningen av ett barns bästa utan en faktor som ibland bör beak­s. 183

137.tas fristående.s. 183

138.Ar 1993 tillsattes en utredning med huvuduppgift att undersökas. 183

139.hur de genom 1990 års lagstiftning införda bestämmelserna om vård­s. 183

140.nad och umgänge tillämpats och att därefter ta ställning till i vads. 183

141.mån behov av ändringar i lagstiftningen förelåg. Ar 1995 lämnades. 183

142.utredningen, som antog namnet ”Vårdnadstvistutredningen”, sitts. 183

143.betänkande Vårdnad boende umgänget På grundval av detta förslags. 183

144.genomfördes lagstiftning år 1998.33 10 Reformen syftade till att främjas. 183

145.samförståndslösningar samt en ökad användning av gemensam vård­s. 183

146.nad. Då möjligheten för föräldrar att nå samförståndslösningar is. 183

147.frågor om vårdnad, umgänge och boende är större om dessa frågors. 183

148.kan handläggas i mindre konfliktskapande former än vad ett dom-s. 183

149.stolsförfarande medger infördes genom 1998 års reform möjlighet atts. 183

150.träffa avtal i sådana frågor. Om sådant avtal är skriftligt och dessutoms. 183

151.godkänt av socialnämnden kan det verkställas på samma sätt som etts. 183

152.lagakraftvunnet domstolsavgörande.32s. 183

153.Nämnas kan vidare att lagstiftningen i fråga innebar ökade möjlig­s. 184

154.heter för domstol att besluta om gemensam vårdnad. Sålunda inför­s. 184

155.des den regeln att rätten även mot en förälders vilja kan besluta oms. 184

156.gemensam vårdnad, om sådan vårdnad bedöms vara bäst för barnet.s. 184

157.Denna regel har dock genom 2006 års lagstiftning för att åstadkommas. 184

158.en uppstramning av rättspraxis något ändrats(6 kap. 5 §, 2 st. FB, ses. 184

159.nedan). Det infördes också möjlighet för domstol att vid gemensams. 184

160.vårdnad förordna om umgänge; före reformen var detta inte möjligts. 184

161.utan lagstiftningen utgick i stället från att föräldrarna vid gemensams. 184

162.vårdnad kunde komma överens i umgängesfrågan. Det infördes slut­s. 184

163.ligen också möjlighet för rätten att vid gemensam vårdnad beslutas. 184

164.om barns boende.s. 184

165.Genom lagstiftning år 2000 (SFS 2000:174) vidtogs vissa ändringar is. 184

166.6 kap. 17 och 20 §§ samt 7 kap. 15 §. som bl.a. innebär att det blivits. 184

167.möjligt att avgöra tvistiga vårdnadsfrågor utan huvudförhandling is. 184

168.enlighet med 42 kap. 18 § RB. Vidare kan nämnas att genom en änd­s. 184

169.ring år 2002 av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap ("part­s. 184

170.nerskapslagen"), vilken lagändring trädde i kraft den 1 februari 2003,s. 184

171.blev det, som redan nämnts ovan i kap. 1, möjligt för registrerades. 184

172.partner att kunna utses att som särskilt förordnade vårdnadshavares. 184

173.gemensamt utöva vårdnaden om barn (och även att prövas som adop­s. 184

174.tivföräldrar, se ovan i kap. 5).34 (I samband med införandet år 2009s. 184

175.av lagstiftning om könsneutrala äktenskap upphörde partnerskaps­s. 184

176.lagen att gälla. (Den gäller dock, som här tidigare nämnts, fortfaran­s. 184

177.de för par som varken hos Skatteverket registrerats som gifta efter ens. 184

178.gemensam anmälan till Skatteverket eller genom en vigselförrättnings. 184

179.fått sitt partnerskap omvandlat till äktenskap.)s. 184

180.Även homosexuella sambor kan utses att såsom särskilt förord­s. 185

181.nade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barn (1 § sambolagens. 185

182.(2003:376).s. 185

183.Är 2006 genomfördes lagstiftning på grundval av det av en års. 185

184.2002 tillsatt parlamentariskt sammansatt kommitté, ”2002 års vård-s. 185

185.nadskommitté”, i juni 2005 överlämnade betänkandet Vårdnads. 185

186.- Boende — Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar, Del A och Bs. 185

187.(SOU 2005:43).35s. 185

188.Lagstiftningen i fråga, som särskilt syftade till att förstärka barnper­s. 185

189.spektivet, berörs nedan.s. 185

Vårdnadens innebörd

1.Den rättsliga vårdnaden innebär en rätt och en skyldighet för vård­s. 186

2.nadshavaren att sörja för barnets personliga omvårdnad och angelä­s. 186

3.genheter i övrigt och att ge det uppfostran.37 Begreppet rättslig vård­s. 186

4.nad skiljer sig alltså från reglerna om förmynderskap, som gäller rätts. 186

5.och skyldighet att ekonomiskt förvalta barnets tillgångar och att före­s. 186

6.träda det i ekonomiska angelägenheter. Oftast ligger emellertid de tvås. 186

7.funktionerna på samma hand. Ett barn står vanligen under vårdnads. 186

8.av en eller båda föräldrarna (6 kap. 2 §, 1 st.), och då är också bådas. 186

9.eller endera av föräldrarna förmyndare (10 kap. 2 §).s. 186

10.Den rättsliga vårdnaden innefattar i allmänhet även den faktiskas. 186

11.vårdnaden eller den faktiska vården, dvs. den dagliga omsorgen oms. 186

12.barnet. Det kan dock förekomma, att den som har den rättsliga vård­s. 186

13.naden lämnar ifrån sig den faktiska vården till annan person, t.ex.s. 186

14.till ”fosterföräldrar”.38 I sådana fall hade tidigare vårdnadshavaren is. 186

15.princip alltid rätt att begära, att barnet skulle få komma tillbaka tills. 186

16.honom. På talan av socialnämnden kan dock rätten numera unders. 186

17.vissa förutsättningar flytta över den rättsliga vårdnaden till den soms. 186

18.utövat den faktiska vården (6 kap. 8 § FB). (Jfr närmare nedan unders. 186

19.6.3.3.) När särboende föräldrar har gemensam vårdnad kan det givet­s. 186

20.vis vidare förhålla sig så, att den faktiska vårdnaden huvudsakligens. 186

21.utövas endast av en av föräldrarna.39s. 186

22.6 kap. FB inleds i 1 § med följande uppräkning av barnets grund­s. 186

23.läggande rättigheter.s. 186

24.Denna uppräkning av barnets grundläggande rättigheter kan enligts. 187

25.propositionen få betydelse från flera olika utgångspunkter, nämligens. 187

26.som vägledning för vårdnadshavare vid utövandet av vårdnaden ochs. 187

27.för domstolar vid avgörandet av tvister rörande vårdnad och umgänges. 187

28.samt som ledstjärna för andra än vårdnadshavare som har hand oms. 187

29.barn eller bestämmer i barnfrågor.s. 187

30.I en följande inledande bestämmelse (6 kap. 2 S, 2 st.) erinras om atts. 188

31.det är vårdnadshavarens skyldighet att tillse att barnets behov enligts. 188

32.1 § blir tillgodosedda. Denna bestämmelse kompletteras av regeln is. 188

33.6 kap. 11 § där vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma is. 188

34.frågor som rör barnets personliga angelägenheter fastslås. Därvid skas. 188

35.enligt samma lagrum vårdnadshavaren ”i takt med barnets stigandes. 188

36.ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter ochs. 188

37.önskemål”. Denna regel får dock givetvis inte tolkas så att vårdnads­s. 188

38.havaren skulle äga rätt att avbörda sig sitt ansvar genom att låta bar­s. 188

39.net bestämma självt i en omfattning, som det inte är moget för.s. 188

40.Det hör också till en vårdnadshavares skyldigheter att se till atts. 188

41.”barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveck­s. 188

42.ling och övriga omständigheter” och att ”bevaka att barnet får till­s. 188

43.fredsställande försörjning och utbildning”. (Se 6 kap. 2 §, 2 st., 2 p.)s. 188

44.Om barnet orsakar skada och det kan visas att vårdnadshavarens. 188

45.brustit i sin tillsynsplikt kan denne enligt den allmänna culparegeln is. 188

46.2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) (SkL) bli skadeståndsskyldig.s. 188

47.(Frågan om barnets egen skadeståndsskyldighet regleras i 2 kap. 2 §s. 188

48.SkL4 421) Genom lagstiftning år 1993 infördes, som tidigare nämnts,s. 188

49.en regel 6 kap. 2 §, 2 st., 3 p. FB, som innebär ett skärpt och preci­s. 188

50.serat tillsynsansvar för vårdnadshavare när det gäller att förhindra atts. 188

51.barnet orsakar skada för tredje man. Enligt denna regel ska sålundas. 188

52.i ”syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan” vård­s. 188

53.nadshavaren ”svara för att barnet står under uppsikt eller att andras. 188

54.lämpliga åtgärder vidtas”. Det förutsattes i propositionen att dennas. 188

55.regel skulle komma att tjäna som utgångspunkt för vidare rättsbild­s. 188

56.ning genom rättspraxis i riktning mot ett längre gående skadestånds­s. 188

57.ansvar för vårdnadshavarna.43 Emell ertid har nu också, som ovans. 189

58.redan antytts, genom lagstiftning år 2010 införts en ny regel i 3 kap.s. 189

59.5 § SkL, som nu utgör ett komplement till regeln om vårdnadshava­s. 189

60.res skadeståndsansvar vid bristande tillsyn av barnet.44 Enligt dennas. 189

61.regel ska en vårdnadshavande förälder ersätta 1. personskada ellers. 189

62.sakskada som ett barn vållat genom brott och 2 skada på grund av atts. 189

63.barnet kränkt någon annan på sätt som anges i 2 kap. 3 § i sammas. 189

64.lag., dvs. när fråga är om är om kränkning av någon annan ”genoms. 189

65.brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid ellers. 189

66.ära”. Denna regel lägger alltså i de i lagen särskilt angivna fallen etts. 189

67.ansvar utan eget vållande på vårdnadshavarna (principalansvar) Dettas. 189

68.vårdnadshavarensansvar är dock för varje skadehändelse begränsat tills. 189

69.en femtedel av det vid skadetillfället gällande prisbasbeloppet enligts. 189

70.2 kap. 6 och 7 §§ SFB. Om barnet har två vårdnadshavare gällers. 189

71.denna begränsning för dem gemensamt. Skulle nämnda belopp intes. 189

72.räcka till full ersättning åt flera skadelidande vid samma skadetillfälles. 189

73.ska ersättningen sättas ned med samma kvotdel för var och en avs. 189

74.de skadelidande. (För ett närmare studium av nu redovisade skade-s. 189

75.ståndsrättsliga bestämmelse hänvisas läsaren till den skadeståndsrätts-s. 189

76.liga litteraturen.)s. 189

77.I 6 kap. 14 § FB erinras om att det i socialtjänstlagen finns bestäm­s. 189

78.melser om rätten för vårdnadshavare och även för barn att få stöds. 189

79.och hjälp hos socialnämnden. En betydande del i socialnämndernass. 189

80.arbete är nämligen att hjälpa konfliktdrabbade familjer att bearbetas. 189

81.och själva söka lösa sina problem. (Hur denna hjälp ska utformass. 189

82.bestämmer kommunerna själva.)s. 189

83.Även rätten att sluta arbetsavtal för barnets räkning anses höra tills. 189

84.vårdnaden och inte till förmynderskapet, se 12 §. Barnet äger enligts. 189

85.denna regel självt ingå avtal om anställning eller annat arbete mens. 189

86.endast om vårdnadshavaren samtycker därtill. Lagrummet ger docks. 189

87.den som fyllt 16 år en viss egen behörighet. Har barnet sagt upp avta­s. 189

88.let, kan det nämligen om detfyllt 16år, utan nytt samtycke avtala oms. 189

89.annat arbete av liknande art. (Jfr nedan i kap. 8 under 8.2.2.)s. 189

90.Av 13 § framgår att föräldrar med gemensam vårdnad ska besluta till­s. 190

91.sammans i fråga om barnets angelägenheter. Om de är oeniga, inne­s. 190

92.bär föreskriften m.a.o. att någon åtgärd inte kan komma till stånd.s. 190

93.Det finns inte någon rättslig möjlighet att slita en meningsskiljaktig­s. 190

94.het mellan vårdnadshavarna. (Vid oenighet mellan föräldrar i derass. 190

95.egenskap av förmyndare (eller mellan särskilt förordnade förmyndare)s. 190

96.i frågor som hör till förmynderskapet gäller dock den mening soms. 190

97.överförmyndaren biträder. Jfr härom nedan i kap. 8 under 8.4.2.1.)s. 190

98.Ytterst får föräldrar, som omöjligen kan komma överens, begära atts. 190

99.vårdnaden tilläggs endera av dem enligt de regler, som skall behand­s. 190

100.las i det följande. - Observera dock möjligheten enligt 13 §, 2 st. förs. 190

101.en av föräldrarna att handla ensam, om den andre är på grund avs. 190

102.”frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådanas. 190

103.beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan uppskjutas”.s. 190

104.Denna rätt gäller dock inte ”beslut av ingripande betydelse för barnetss. 190

105.framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det”. (Om en avs. 190

106.vårdnadshavarna är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden kan dets. 190

107.bli tal om att rätten anförtror vårdnaden åt den andra föräldern ensams. 190

108.eller, om hindret gäller dem båda, flytta över vårdnaden till en eller tvås. 190

109.särskilt förordnade vårdnadshavare, se vidare regeln i 6 kap. 8 a § FB.)s. 190

110.Vid gemensam vårdnad är det nödvändigt, att den förälder soms. 190

111.barnet varaktigt bor tillsammans med kan ensam besluta i frågor soms. 190

112.rör den dagliga omsorgen om barnet.45 Till den dagliga omsorgen räk­s. 190

113.nas frågor om t.ex. barnets mat, kläder, sovtider och om hur barnets. 190

114.skall tillbringa sin fritid. Dit kan även räknas t.ex. beslut om kort­s. 190

115.variga resor utomlands. När det gäller utlandsvistelse under längre tids. 190

116.krävs alltså vid gemensam vårdnad att föräldrarna är överens.46s. 190

117.I juli 2007 överlämnade den år 2006 tillkallade Utredningen oms. 191

118.beslutanderätten vid gemensam vårdnad (Dir. 2006:83) sitt bet.s. 191

119.Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m. (SOU 2007:52). Utred­s. 191

120.ningens uppgift var att ”analysera vilka nackdelar som i praktiken kans. 191

121.uppkomma för ett barn vid gemensam vårdnad när vårdnadshavarnas. 191

122.inte kan enas i frågor som rör barnet samt, med utgångspunkt i analy­s. 191

123.sen, lämna förslag som syftar till att bättre tillgodose barnets intressens. 191

124.och underlätta ett gemensamt vårdnadsansvar".49 Utredningen kon­s. 191

125.staterade att kravet på enighet mellan vårdnadshavarna ibland, t.ex. is. 191

126.situationer där barnet hade behov av psykiatrisk vård eller i t.ex. frågors. 191

127.om förskoleverksamhet och skolgång, kunde leda till betydande pro­s. 191

128.blem. Det föreslogs därför att det i FB skulle införas en bestämmelses. 191

129.om att domstol skulle kunna ge en av vårdnadshavarna rätt att ensams. 191

130.bestämma i vissa för barnet viktigare frågor, nämligen bl.a. i frågors. 191

131.om barnets tillgång till hälso- och sjukvård samt tandvård, till insatsers. 191

132.enligt socialtjänstlagen (2001:453) och i frågor om förskoleverksam­s. 191

133.het, skolgång och skolbarnomsorg (6 kap. 13 a §, 1 st. FB i förslaget).s. 191

134.I prop 2009:192, Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningars. 191

135.att tala med barn, förklarade dock regeringen att förslaget inte bordes. 192

136.genomföras då detta ”inte på ett effektivt sätt [kom] åt problemets. 192

137.med att barn i vissa fall inte får den vård eller behandling de behö­s. 192

138.ver”. Enligt regeringens bedömning fanns det bättre sätt att tillgodoses. 192

139.barnets intresse av tillgång till hälso- och sjukvård samt insatser inoms. 192

140.socialtjänstens område. En tänkbar lösning var, förklarade regering­s. 192

141.en, att på de områden där det fanns ”ett särskilt behov reglera frågan is. 192

142.vad mån en vårdnadshavares bestämmanderätt kan frångås”.50 Frågans. 192

143.kom så att behandlas i departementspromemorian Barns rätt till vårds. 192

144.och sociala insatser stärks, Ds 2011:5. På grundval av denna framlades. 192

145.så regeringen efter remissbehandling prop. 2011/12:53, som antogss. 192

146.av riksdagen (SFS 2012:131).51 Den nya lagstiftningen, som träddes. 192

147.i kraft den 1 maj 2012, innebär att en ny regel införts i 6 kap. FBs. 192

148.(13 a §). Enligt denna regel kan, om ett barn står under vårdnad avs. 192

149.två vårdnadshavare och endast en av dessa samtycker till en åtgärd tills. 192

150.stöd för barnet, socialnämnden besluta att åtgärden ändå får vidtass. 192

151.om detta krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller vissas. 192

152.i lagen särskilt angivna fall, såsom t.ex. psykiatrisk eller psykologisks. 192

153.utredning eller behandling.s. 192

154.Är vårdnaden däremot inte gemensam beslutar idag vårdnadshava­s. 192

155.ren själv även i en sådan fråga som den om barnets utlandsvistelse.s. 192

156.Beträffande vårdnadens allmänna innebörd finns slutligen anlednings. 193

157.att påpeka, att vårdnaden enligt 6 kap. 2 §, 1 st. upphör när barnets. 193

158.blir myndigt, dvs. när det fyller 18 år, eller - vilket inte är lika själv­s. 193

159.klart och därför mera värt att lägga på minnet - när det dessförinnans. 193

160.ingår äktenskap.s. 193

161.På Vårdnadstvistutredningens förslag infördes genom 1998 års lag­s. 193

162.stiftning genom en regel i 6 kap. 2 a § FB en portalparagraf, vilkens. 193

163.genom 2006 års lagstiftning nu stadgar att ”[bjarnets bästa skall varas. 193

164.avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge” (förfiss. 193

165.kurs.) (1 st.).54 I propositionen till 2006 års lagstiftning framhålls atts. 193

166.”frågor om vårdnad, boende och umgänge har inte med rättvisa mel­s. 193

167.lan föräldrarna att göra.55 Det är barnets intressen som måste stå is. 193

168.fokus. När det gäller vårdnad, boende och umgänge bör det inte fin­s. 193

169.nas några intressen som kan ta över”.s. 193

170.I 2 st. anges några omständigheter - förutom de barnets i 6 kap.s. 193

171.1 § uppräknade grundläggande rättigheterna (se ovan) - som skas. 193

172.beaktas vid bedömningen av vad som kan anses vara bäst för bar­s. 193

173.net. Sålunda ska - förutom att hänsyn ska ”tas till barnets vilja meds. 193

174.beaktande av barnets ålder och mognad” - avseende ”särskilt” fästass. 193

175.- förutom vid ”barnets behov av en nära och god kontakt med bådas. 193

176.föräldrarna - ”vid risken för att barnet eller någon annan i familjens. 193

177.utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hållss. 193

178.kvar eller annars far illa”. Det framhålls i propositionen till 2006 årss. 193

179.lagstiftning att ”[djärigenom betonas att domstolar och socialnämn­s. 193

180.der skall vara uppmärksamma på risken för våld och andra övergrepps. 193

181.och att risken också skall väga tungt vid bedömningen av vad soms. 193

182.är bäst för barnet”. Observera att det genom 2006 års lagstiftnings. 194

183.i lagen uttryckligen anges att inte endast risken för övergrepp mots. 194

184.barnet självt utan även mot andra familjemedlemmar t.ex. den andras. 194

185.föräldern eller ett syskon, ska tillmätas särskild betydelse vid risk­s. 194

186.bedömningen (se om denna nedan).s. 194

187.Den riskbedömning som ska företas ska enligt propositionen ”grun­s. 194

188.das på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och oms. 194

189.andra faktiska omständigheter”, såsom ”t.ex. tidigare övergrepp, hots. 194

190.om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisks. 194

191.sjukdom”. Här ska alltså inte gälla ”lika höga beviskrav som i brott­s. 194

192.mål, och ett påstående om övergrepp skall beaktas i vårdnadsmålets. 194

193.även om t.ex. en förundersökning hos polisen har lagts ned. Är dets. 194

194.utrett att en förälder tidigare gjort sig skyldig till övergrepp, bör ens. 194

195.nyanserad bedömning göras av det inträffade. Om övergreppen hars. 194

196.skett systematiskt under en längre tid, varit allvarliga eller riktats mots. 194

197.flera personer, finns det ofta skäl att utgå från att barnet skulle faras. 195

198.illa med den föräldern som vårdnadshavare. Detsamma gäller om dets. 195

199.framgår att övergreppen är ett utslag av förövarens behov av utövas. 195

200.makt och kontroll över sitt offer. Ett sådant beteende kan vara svårts. 195

201.att förändra och innebär allmänt sett en större risk för att barnet skalls. 195

202.fara illa. Om en förälder däremot gjort sig skyldig till en enstaka över­s. 195

203.ilat handling mot den andra föräldern, kan risken vara mindre förs. 195

204.att barnet kommer att fara illa. Av betydelse är också när våldet ellers. 195

205.kränkningarna har skett. Ligger övergreppen långt tillbaka i tiden ochs. 195

206.har förhållandet mellan föräldern och barnet fungerat väl efter detta,s. 195

207.behöver de inte alltid innebära att det finns en risk för att barnet fars. 195

208.illa. Är det omvänt så att övergreppen nyligen har ägt rum, och är för­s. 195

209.hållandet mellan barnet och föräldern osäkert, kan risken vara större.s. 195

210.Har föräldern genomgått behandling för att undvika en upprepning,s. 195

211.är även det en omständighet som måste beaktas. Hänsyn måste givet­s. 195

212.vis också tas till barnets egen inställning”.s. 195

Vem är vårdnadshavare?

Huvudregler

1.Det måste rimligen finnas automatiskt tillämpliga regler om vem soms. 195

2.ska vara vårdnadshavare för ett nyfött barn. Av 6 kap. 3 § 1 st. fram­s. 195

3.går, att föräldrarna tillsammans blir vårdnadshavare, om de är giftas. 195

4.med varandra vid barnets födelse, och att modern ensam blir vård­s. 195

5.nadshavare, om hon är ogift.57 Den omständigheten att ogifta för­s. 195

6.äldrar sammanbor innebär alltså inte, att de automatiskt får gemen­s. 195

7.sam vårdnad. Om de ogifta föräldrarna gifter sig, får de emellertids. 195

8.automatiskt gemensam vårdnad genom giftermålet, se lagrummetss. 195

9.andra punkt. Enl. regeln i 6 kap. 4 § FB kan dock ogifta föräldrars. 195

10.få gemensam vårdnad på ett enkelt sätt, bl.a. genom registrering hoss. 195

11.Skatteverket efter bådas anmälan, se närmare härom nedan unders. 195

12.6.3.2.s. 195

13.Vårdnadstvistutredningen hade övervägt om regler borde införass. 196

14.om att gemensam vårdnad skulle inträda automatiskt även för ogiftas. 196

15.föräldrar.58 Av flera olika skäl ansåg dock utredningen, att man bordes. 196

16.behålla den nuvarande ordningen.s. 196

17.Frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar be­s. 196

18.handlades också i departementspromemorian Gemensam vårdnads. 196

19.för ogifia föräldrar samt en språklig och redaktionell översyn av 6 kap.s. 196

20.föräldrabalken.^ I denna konstaterades bl.a. att även om gemensams. 196

21.vårdnad nästan alltid var den bästa lösningen för barnet så fanns dets. 196

22.fall där denna vårdnadsform inte var lämplig, t.ex. då föräldrarna vars. 196

23.i allvarlig konflikt med varandra eller den ene av föräldrarna kanskes. 196

24.kunde anses direkt olämplig såsom vårdnadshavare på grund av t.ex.s. 197

25.sexualbrott mot, eller misshandel av, barnet. Det föreslogs därför intes. 197

26.automatisk gemensam vårdnad från tidpunkten för faderskapsfaststäl-s. 197

27.lelsen. Det föreslogs inte heller någon regel om automatisk gemen­s. 197

28.sam vårdnad för enbart ogifta samboende föräldrar. Skälet härtill vars. 197

29.detsamma som enligt vad som nämnts ovan åberopades av Vårdnads­s. 197

30.tvistutredningen, nämligen avsaknaden i svensk rätt av en registrerings. 197

31.eller någon definition av samboförhållanden som gjorde möjligt atts. 197

32.det snabbt och säkert konstatera vem som var barnets vårdnadshavares. 197

33.om förekomsten av samboförhållande skulle vara avgörande för vård­s. 197

34.nadsfrågan.s. 197

35.I barnkonventionens art. 18, p. 1 stadgas följande ang. vårdnad oms. 198

36.barn:s. 198

37.Vid äktenskapsskillnad mellan föräldrar ska enligt 6 kap. 3 §, 2 st.s. 198

38.den gemensamma vårdnaden om barn i princip fortsätta automatiskt,s. 198

39.dvs. utan något förordnande av domstol i vårdnadsfrågan, såvida intes. 198

40.rätten enligt vad som sägs i 5, 7 eller 8 §§ beslutar att den ska upplösass. 198

41.(se härom närmare nedan). Om den gemensamma vårdnaden skas. 198

42.kvarstå efter domen på äktenskapsskillnad ska rätten i domen erinras. 198

43.föräldrarna om detta, så att dessa verkligen får klart för sig vad soms. 198

44.kommer att gälla i vårdnadsfrågan, se 6 kap. 3 §, 2 st., sista punk­s. 198

45.ten.65 (Se nedan under 6.3.4 om statistiska uppgifter om olika vård­s. 199

46.nadsformer.66) I specialmotiveringen till regeln i 3 $, 2 st. framhållss. 199

47.att det kan vara lämpligt, att domstolen i ett äktenskapsskillnads-s. 199

48.mål, för att få underlag för sin bedömning av om den gemensammas. 199

49.vårdnaden bör fortsätta eller ej, underrättar socialnämnden om att ens. 199

50.skilsmässa är aktuell och att ingen av föräldrarna begärt att ensam fås. 199

51.utöva vårdnaden.67 (Jfr nedan under 6.3.2 om regeln i 6 kap. 19 §.)s. 199

52.Regeln om att den gemensamma vårdnaden normalt ska kvarstås. 199

53.även efter äktenskapsskillnad - och som antas bidra till att minskas. 199

54.slitningarna mellan föräldrarna och därigenom skapa bättre förutsätt­s. 199

55.ningar för att skilsmässan görs upp i godo - är sålunda ett exempels. 199

56.på hur man numera söker främja en ökad användning av gemensams. 199

57.vårdnad.s. 199

58.I propositionen till 2006 års lagstiftning erinras om att domstolens. 201

59.genom 1998 års vårdnadsreform kan döma till gemensam vårdnads. 201

60.även mot en förälders vilja, om denna vårdnadsform bedöms varas. 201

61.bäst för barnet, se närmare 6 kap. 5 § FB nedan under 6.3.3.72 Enligts. 201

62.vad som sägs i propositionen ”innebär lagstiftningen att vårdnaden,s. 201

63.förutom när båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad, skalls. 201

64.anförtros åt en av föräldrarna ensam endast när det framkommer sär­s. 201

65.skilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad (se rättsfal­s. 201

66.let NJA 1999 s. 451). En sådan särskild omständighet är att en avs. 201

67.föräldrarna "är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. därför att föräld­s. 201

68.ern gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. Ens. 201

69.annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad ärs. 201

70.att det finns en konflikt mellan föräldrarna som är så svår och djups. 201

71.att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet (ses. 201

72.rättsfallet NJA 2000 s. 345). Detta kan uppfattas som att det skulles. 201

73.gälla en presumtion för gemensam vårdnad”.s. 201

74.Vidare konstateras i propositionen att 2002 års vårdnadskom-s. 201

75.mittés undersökningar visat, att domstolarna relativt ofta utnyttjades. 201

76.möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja,s. 201

77.nämligen i drygt hälften av de fall föräldrarna tvistade om vårdnaden.s. 201

78.(Modern fick i ungefär en tredjedel och fadern i knappt en tiondels. 201

79.av fallen ensam vårdnad.) I åtta av tio domar var motiveringen tills. 201

80.att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja att samarbets-s. 201

81.svårigheterna inte kunde anses så allvarliga att den andra förälderns. 201

82.kunde anses vara olämplig som vårdnadshavare. I en tredjedel av des. 201

83.domar vårdnadskommittén studerat fanns påståenden om övergrepps. 201

84.men domstolarna beslutade ändock i knappt hälften av dessa fall tills. 201

85.gemensam vårdnad mot ena förälderns vilja. Enligt propositionens. 201

86.fanns det enligt vårdnadskommittén en tendens hos domstolarnas. 201

87.att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja även då mans. 201

88.kunde förvänta sig samarbetssvårigheter i frågor som rörde barnet.s. 201

89.Vidare förhöll det sig möjligen så att betydelsen av en förälders över­s. 201

90.grepp eller annat kränkande uppträdande tonades ned vid bedöm­s. 201

91.ningen av vårdnadsfrågan och då särskilt när kränkningen riktats mots. 202

92.någon annan familjemedlem än barnet.s. 202

93.Regeringen sa sig i propositionen dela vårdnadskommitténs upp­s. 202

94.fattning om att gemensam vårdnad i de allra flesta fall var bäst förs. 202

95.barnet och att därför den genom 1998 års lagstiftning införda möj­s. 202

96.ligheten för domstol att kunna besluta om gemensam vårdnad ävens. 202

97.mot en förälders vilja borde finnas kvar. Bestämmelsen om betydel­s. 202

98.sen vid vårdnadsfrågors avgörande av barnets behov av en nära ochs. 202

99.god kontakt med båda föräldrarna borde enligt propositionen ocksås. 202

100.behållas oförändrad. Men, förklarades det i denna, det fick ”natur­s. 202

101.ligtvis inte mer eller mindre schablonmässigt beslutas om gemensams. 202

102.vårdnad mot den ena förälderns önskemål. Om en förälder motsätters. 202

103.sig gemensam vårdnad, måste alltid en prövning göras av de skäl soms. 202

104.den föräldern framför. Detta är tydligt inte minst om motståndets. 202

105.mot gemensam vårdnad har sin grund i förhållanden som våld ellers. 202

106.andra former av övergrepp från den andra förälderns sida. Om ens. 202

107.förälder utsätter barnet eller någon annan familjemedlem för våld,s. 202

108.trakasserier eller annan kränkande behandling, är det i princip bästs. 202

109.för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden. Det är knappasts. 202

110.möjligt att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg inoms. 202

111.ramen för gemensam vårdnad om den ena föräldern gör sig skyldigs. 202

112.till övergrepp mot den andra föräldern eller någon annan i familjen.s. 202

113.Det gäller även om samarbetet mellan föräldrarna kanske ytligt setts. 202

114.verkar fungera”.s. 202

115.För att söka öka uppmärksamheten på fall där barnet kan fara illas. 202

116.föreslog regeringen så att riskbedömningen skulle lyftas fram tydli­s. 202

117.gare i lagen, se nu den redan ovan anförda regeln i 6 kap. 2 a §. Mens. 202

118.även annars kan det enligt regeringen vara viktigt att en förälderss. 202

119.motstånd mot gemensam vårdnad tas på allvar. Särskilt gäller detta is. 202

120.fråga om föräldrars förmåga att kunna samarbeta i frågor som rördes. 202

121.barnet. Sålunda menade regeringen att gemensam vårdnad normalts. 202

122.förutsätter ett någorlunda konfliktfritt samarbete mellan föräldrarna.s. 202

123.Detta innebär dock inte att de måste ha samma uppfattning i allas. 202

124.frågor rörande barnet men de måste kunna hantera sin oenighet pås. 202

125.sådant sätt att inte barnet drabbas.s. 202

126.Vad som kan anses vara bäst för barnet får enligt regeringen av­s. 202

127.göras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet ”ochs. 202

128.någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad bör inte gälla.s. 203

129.Som framhölls vid 1998 års vårdnadsreform måste möjligheten atts. 203

130.döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja över huvud tagets. 203

131.användas med stor försiktighet och lyhördhet”, framhöll regeringens. 203

132.i propositionen. På regeringens förslag i denna har, i syfte att åstad­s. 203

133.komma en uppstramning av rättspraxis, en ny bestämmelse införtss. 203

134.i FB om att domstolen vid bedömning av frågan om vilken vård­s. 203

135.nadsform som ska väljas ska fästa avseende särskilt vid föräldrarnass. 203

136.förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet, se 6 kap. 5 §, 2 st. ochs. 203

137.nedan. (Ang. rättspraxis se nedan under 6.3.4.)s. 203

Överflyttning av vårdnaden. Allmänna synpunkter

1.När modern är ogift blir som redan framhållits ovan under 6.3.1s. 203

2.endast hon automatiskt vårdnadshavare. Vill föräldrarna att vårdna­s. 203

3.den ska vara gemensam behöver de dock numera inte enligt regeln is. 203

4.6 kap. 4 § 1 st. FB ansöka härom vid domstol utan enligt 2 st. sammas. 203

5.regel kan de i stället - och detta vare sig de sammanbor eller ej - erhål­s. 203

6.la gemensam vårdnad på ett enklare sätt. Om barnet är folkbokförts. 203

7.här i landet kan föräldrarna nämligen få gemensam vårdnad genoms. 203

8.registrering hos Skatteverket efier en anmälan av dem båda antingens. 203

9.till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna ens. 203

10.faderskapsbekräftelse (eller, genom lagstiftning år 2005, en bekräf­s. 203

11.telse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB) eller till Skatteverket, docks. 203

12.endast under förutsättning att domstol inte tidigare förordnat oms. 203

13.vårdnaden. Då föräldrar i samband med socialnämnds godkännandes. 203

14.av en faderskapsbekräftelse gjort anmälan om gemensam vårdnads. 203

15.har nämnden att sända denna jämte bekräftelsen till Skatteverket förs. 203

16.anteckning i barnets personakt.s. 203

17.I andra fall än det nu nämnda kräver överflyttning av vårdnaden ellers. 204

18.ändring i vårdnadsförhållandet domstols avgörande.s. 204

19.Ledstjärnan vid domstols prövning av vårdnadsfrågor är att hän­s. 204

20.syn till barnets bästa ska vara avgörande. Jfr barnkonventionens art. 3,s. 204

21.p. 1 om att vid nalla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offent­s. 204

22.liga eller privata sociala välfiirdsinstitutioner, domstolar, administrativas. 204

23.myndigheter eller lagstiftande organ skall barnets bästa komma i främstas. 204

24.rummef.s. 204

25.Frågor om vårdnad (och även om boende och umgänge) är indispo-s. 204

26.sitiva, vilket bl.a. innebär att rätten har ett ansvar för att frågorna blirs. 204

27.tillbörligt utredda (jfr 6 kap. 19 §, 1 st.) och att rätten vid avgörandets. 204

28.inte är bunden av vad föräldrarna kan ha kommit överens om.74s. 204

29.För föräldrarna själva men också inte minst för barnen är det givet­s. 204

30.vis av mycket stor betydelse om, ofta mycket uppslitande, tvisteför­s. 204

31.handlingar utom och inom rätta kan undvikas. Redan för flera års. 204

32.sedan erbjöd därför vissa kommuner i landet föräldrar möjlighet atts. 204

33.vid bl.a. skilsmässokonflikter genom s.k. samarbetssamtal bearbetas. 204

34.sina konflikter för att i bästa fall kunna i samförstånd komma frams. 204

35.till lösningar på olika problem, särskilt då vad som lämpligen meds. 204

36.hänsyn till barnens bästa bör gälla i fråga om vårdnad och umgänges. 204

37.efter en äktenskapsskillnad.75 En av Socialstyrelsen genomförd enkäts. 204

38.till landets kommuner visade, att våren 1987 förekom samarbetssam­s. 204

39.tal i inte mindre än 217 av landets 284 kommuner.76 Vanligtvis sås. 204

40.bedrevs denna verksamhet i primärkommunal regi men delvis ocksås. 204

41.inom den landstingskommunala familjerådgivningen. Socialstyrel­s. 204

42.sens undersökning omfattade även resultatet av samarbetssamtalen.s. 204

43.Undersökningen visade sålunda, att i de fall då samarbetssamtals. 204

44.påbörjats innan ett domstolsförfarande inletts så hade föräldrarna i ca 80 % av ärendena enats och en rättslig tvist därför kunnat und­ vikas. I de fall där samarbetssamtalen kom till stånd först efter det att en domstolsprocess startat kunde ca 56 % av föräldrarna enas. Det kan nämnas, att redan i förarbetena till 1983 års lagstiftning så framhölls, att föräldrar som var oense i en vårdnads- eller umgängesfråga normalt borde söka lösa konflikten genom samarbetssamtal. Kommunernas verksamhet med samarbetssamtal var dock fram till och med 1990 års lagstiftning en frivillig angelägenhet.s. 204

45.Med hänsyn till de goda erfarenheterna av samarbetssamtalen ålades dock kommunerna genom lagstiftning år 1990 att kunna erbjuda föräldrar ”samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enig­ het i frågor rörande vårdnad, boende och umgänge (samarbetssam­ tal)” (5 kap. 3 § i socialtjänstlagen (2001:453). Vidare gäller att domstol kan - och detta t.o.m. utan föräldrarnas samtycke - ta initiativ till att samarbetssamtal kommer till stånd (6 kap. 18 §, 2 st.). Något tvång (förenat med sanktioner i form av t.ex. vitesföreläggande eller hämtning) för föräldrarna att delta i sam­ talen föreligger dock inte. Om en förälder utan godtagbart skäl vägrar att delta i samarbetssamtal kan detta dock vara ett tecken på att dennas. 205

46.förälder sätter det egna intresset före barnets och kan därför i vissa falls. 206

47.tänkas vara en faktor, som talar emot denne förälders lämplighet soms. 206

48.vårdnadshavare, heter det i propositionen.79 - Har rätten förordnats. 206

49.om samarbetssamtal kan målet vilandeförklaras under viss tid, det­s. 206

50.samma gäller om samarbetssamtal redan inletts och fortsatta samtals. 206

51.bedöms vara till nytta (6 kap. 18 §, 3 st.)s. 206

52.Vårdnadstvistutredningen, som bl.a. hade till uppdrag att under­s. 206

53.söka hur samarbetssamtalen fungerade, konstaterade att verksamhe­s. 206

54.ten med sådana är ett bra instrument för att lösa vårdnadskonflikters. 206

55.och att antalet vårdnads- och umgängesutredningar minskat.80 För atts. 206

56.i lagen markera att föräldrar bör lösa sina tvister genom samförstånds-s. 206

57.lösningar innan rättsliga åtgärder vidtas har på utredningens förslags. 206

58.en ny bestämmelse införts i FB (6 kap. 18 §, 1 st.), som erinrar oms. 206

59.möjligheten till samarbetssamtal. En sådan bestämmelse bör enligts. 206

60.förarbetena också ses som en uppmaning till advokater och övrigas. 206

61.juridiska biträden att inte utan vägande skäl inleda process innan för­s. 206

62.sök gjorts för att förmå föräldrarna att nå en samförståndslösning.s. 206

63.(Utredningen ansåg dock inte, att samarbetssamtal borde vara obliga­s. 206

64.toriska eller en förutsättning för erhållande av allmän rättshjälp ochs. 206

65.några regler härom har ej heller införts.)s. 206

66.Socialstyrelsen har genomfört en studie av de samarbetssamtal,s. 206

67.som initierats av föräldrarna själva eller genom remiss från tingsrät­s. 206

68.ten under perioden den 1 oktober 1995-30 september 1996 vids. 206

69.familjerättsenheten i en medelstor svensk stad (ca 125 000 invånares. 206

70.år 1996).81 Drygt 300 kvinnor skilde sig i denna stad år 1996 och avs. 206

71.dessa uppskattades % ha ett eller flera barn under 18 år. Därtill koms. 206

72.ett antal par som varit samboende utan äktenskap och som separe­s. 206

73.rade nämnda år. I utredningsrapporten konstateras bl.a. att om ”ens. 206

74.värdering av om samarbetssamtal är en framgångsrik metod grundars. 206

75.sig på huruvida en överenskommelse kommer till stånd, måste des. 206

76.resultat som uppnåtts vid familjerättsenheten i rapportstaden betrak­s. 206

77.tas som mycket bra. Inte minst gäller detta mot bakgrund av att de par som genomfört den planerade samtalsserien i genomsnitt erhållit 3,5 samtal”.82 Under undersökningsperioden hörde 96 par av sig till familjerättsenheten för samarbetssamtal men undersökningen omfat­ tade endast de 84 par som infann sig för samarbetssamtal. Av dessa nådde 70 procent av paren en överenskommelse. Av de par som full­ följde samtliga planerade samtal nådde 70 procent en överenskom­ melse, som visade sig hålla fortfarande sex månader efter samtalens avslutande. Även om alltså samarbetssamtalsmetoden ger goda resul­ tat framhålles i undersökningsrapporten att metoden kan behöva vidareutvecklas och kompletteras. Som exempel på en vidareutveck­ ling och ett komplement nämns att kunna erbjuda uppföljningsresp, enskilda samtal. Vidare sägs att barnsamtal behöver utvecklas som en särskild metod. Samtalsledaren bör undersöka barnens behov av att komma till tals och om dessa skall erbjudas särskilda samtal.s. 206

78.Under år 2011 deltog föräldrar till ca 18 900 barn och ungdomar i åldrarna 0-17 år i samarbetssamtal. Detta motsvarar 99 barn och ungdomar per 10 000 barn i nämnda åldersgrupp. (Motsvarande tal var för år 2007 94 barn, 2008 96 barn, 2009 98 barn och 2010 101 barn.)83s. 207

79.Genom 2006 års lagstiftning har införts en ny regel i 6 kap. 18 a § om att domstolen kan ”uppdra åt en medlare att försöka få föräld­ rarna att nå en samförståndslösning som är förenlig med barnets bästa” (1 st.). Rätten kan lämna medlaren närmare anvisningar om vad denne eller denna har att iaktta vid uppdragets fullgörande, 1 st. 2 p.) och även bestämma en tid (som inte får sättas längre än fyra veckor) inom vilken medlaren skall lämna en redogörelse för vidtagna åtgärder, en tid som dock kan förlängas (2 st.). (Medlaren har rätt till ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt, vil­ ken ersättning bestäms av rätten och som betalas av allmänna medel (3 st.).) Möjligheten att utse medlare är enligt propositionen främst tänkt att komma till användning i fall då samarbetssamtal enligt 18 § förekommit men misslyckats men i vilka det trots detta bedöms fin­s. 207

80.nas möjligheter att nå fram till en samförståndslösning.84 Den avs. 208

81.rätten utsedda medlaren ska enligt propositionen ha förmåga att sättas. 208

82.barnets bästa i främsta rummet. Ibland kan det fordras en mera in­s. 208

83.gående kunskap om familjerättslig lagstiftning och det kan då i vissas. 208

84.mål vara lämpligt att utse t.ex. en erfaren domare eller advokat medans. 208

85.det i andra mål kanske kan vara lämpligare att ge t.ex. en familjerätt­s. 208

86.sekreterare eller socialkonsulent uppdraget.s. 208

87.Man söker alltså numera genom s.k. samarbetssamtal undvikas. 208

88.vårdnadstvister. En vårdnadstvist kan ju allvarligt försämra förhållan­s. 208

89.det mellan föräldrarna till nackdel för barnet.85 Enligt Vårdnadstvist­s. 208

90.utredningens utvärdering av samarbetssamtalen har sådana samtals. 208

91.störst utsikter att leda till en samförståndslösning av frågor om vård­s. 208

92.nad och umgänge om samtalen inleds innan ett domstolsförfarandes. 208

93.kommer till stånd. Detta gjorde det enligt utredningen önskvärt meds. 208

94.en ordning enligt vilken frågor om vårdnad och umgänge kundes. 208

95.handläggas i mindre konfliktskapande former. På utredningens för­s. 208

96.slag infördes därför genom 1998 års lagstiftning möjlighet för för­s. 208

97.äldrar som är överens i sådana frågor att genom avtal reglera frågor oms. 208

98.vårdnad, boende och umgänge (6 kap. 6 §, 14 a §, 2 st. resp. 15 a §,s. 208

99.3 st. FB).86 Av 6 kap. 17 a §, 1 st. framgår att föräldrar har enligts. 208

100.5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) rätt att få hjälp med att träffas. 208

101.avtal om vårdnad, boende och umgänge. Enligt 6 kap. 17 a § 2 st.s. 208

102.är det socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört soms. 208

103.har att pröva om avtalet ska godkännas och av 3 st. framgår bl.a. atts. 208

104.nämnden vid sin prövning ska se till att frågor om vårdnad, boendes. 208

105.och umgänge blir tillbörligt utredda. Vid socialnämndens prövnings. 208

106.av om avtalet kan godkännas ska barnets bästa och dess önskemåls. 208

107.beaktas. Som fördelar med denna ordning framhöll utredningens. 208

108.också en minskad arbetsbelastning på domstolarna och minskades. 208

109.samhällskostnader för allmän rättshjälp. Vid bedömningen ska hän­s. 208

110.syn tas till bl.a. barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mog­s. 208

111.nad. Socialnämnden ska godkänna avtalet, om det som avtalats är till barnets bästa eller, när avtalet avser gemensam vårdnad (6 §, 2 st.), inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Ett av socialnämnden godkänt avtal kan verkställas på samma sätt som ett domstolsavgö­ rande (21 kap. 1 §, 3 st. FB). - Vad som så avtalats kan sedan änd­ ras antingen genom ett avgörande av domstol eller genom ett nytt avtal. Genom ett skriftligt avtal som godkänns av socialnämnden kan föräldrarna även åstadkomma ändring av ett tidigare domstolsavgö­ rande.87 Det har här tidigare nämnts att frågor om vårdnad, boende och umgänge är indispositiva, vilket bl.a. innebär att rätten har ett ansvar för att frågorna blir tillbörligt utredda (6 kap. 19 §, 1 st.) Därför gäl­ ler bl.a. att rätten, innan den avgör ett mål eller ett ärende om vård­ nad, boende eller umgänge, ska ge socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar. Om nämnden har upplysningar som kan vara av värde vid frågans bedömning ska nämnden lämna rätten dessa 2 st.).s. 208

112.Om det i ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge krävss. 210

113.utredning utöver vad som sägs i 6 kap. 19 §, 2 st. (se ovan) får rättens. 210

114.uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon atts. 210

115.verkställa sådan utredning. Rätten äger därvid fastställa riktlinjer förs. 210

116.utredningen och tid inom vilken denna skall vara slutförd (en tid soms. 210

117.dock kan förlängas) Rätten har ett ansvar för att utredningen bedrivss. 210

118.skyndsamt (3 st.).s. 210

119.Genom 2006 års lagstiftning stagas så i 4 st. att såvida ”det inte ärs. 210

120.olämpligt, skall den som verkställer utredningen försöka klarlägga bar­s. 210

121.nets inställning och redovisa den för rätten samt lämna förslag tills. 210

122.beslut” (förf:s kurs.) Av propositionen till 2006 års lagstiftning framgår att även de mindre barnen måste få komma till tals i en vårdnadsutredning. Det var dock inte lämpligt att i lagen fastslå en viss ålder för när ett barn bör till­ frågas utan detta måste avgöras från fall, eftersom ju barn har olika mognadsgrad och förutsättningar. Enligt propositionen kan små barn komma till tals genom utredarens samtal med personer som känner barnet väl.91 I prop. 1990/91:8 konstaterades bl.a. om läget i praxis då det gäller socialnämndernas vårdnadsutredningar bl.a. följande:s. 210

123.Om regeln i 6 kap. 19 § FB ska tilläggas att enligt regelns 5 st. kans. 212

124.sekretess mellan olika socialnämnder brytas för vårdnadsutredningars. 212

125.och enligt regeln i 6 och sista st. får barnet ”höras inför rätten, oms. 212

126.särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan tas. 212

127.skada av att höras”, se nedan närmare om denna regel.s. 212

128.I detta sammanhang kan nämnas att genom lagstiftning år 2010s. 212

129.(SFS 2010:741) har i 11 kap. 10 §, 3 st. socialtjänstlagen (2001:453)s. 212

130.införts en möjlighet för socialnämnd att vid utredning på nämndenss. 212

131.initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 § FBs. 212

132.höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnads-s. 212

133.havaren är närvarande^ (Däremot ansågs en sådan möjlighet intes. 212

134.behövlig i fråga om vårdnadsöverflyttningar enligt 6 kap. 8 a ellers. 212

135.9 § FB och ej heller vid vårdnadsutredningar enligt 6 kap. 19 § FB.)s. 212

136.Enligt en regel i 6 kap. 20 §, 1 st. FB kan rätten i mål och ellers. 212

137.ärenden om vårdnad, boende eller umgänge, om det behövs, meddelas. 212

138.interimistiskt beslut, dvs. besluta om vad som ska gälla fram till desss. 212

139.dom eller beslut vunnit laga kraft eller föräldrarna träffat ett avtal oms. 212

140.frågan som godkänts av socialnämnden. Lokutionen ”om det behövs”s. 212

141.infördes genom 2006 års lagstiftning för att begränsa användningens. 212

142.av interimistiska beslut på grund av dessas ofta styrande inverkan pås. 212

143.det slutliga avgörandet. Jfr dock NJA 1980 s. 709, där fadern ficks. 212

144.vårdnaden trots att modern haft denna interimistiskt i tre år.) I pro­s. 212

145.positionen uttalas att det ”kan ifrågasättas om det är lämpligt - ochs. 212

146.förenligt med barnets bästa - att fatta ett snabbt beslut, som ju kan komma att få stor inverkan på målets slutliga avgörande trots att det är grundat på bristfällig utredning”.s. 212

147.Problemet med det interimistiska beslutets styrande inverkan på det slutliga avgörandet uppmärksammades även i samband med 1983 och 1990 års lagändringar. T.ex. så uttalades i prop. 1990/91:8 bl.a. att det ”torde vara obestridligt att föräldrar som skilts från vårdnaden genom ett interimistiskt beslut ofta anser sig ha ett sämre utgångsläge inför det slutliga avgörandet av vårdnadsfrågan än den som interimis­ tiskt har anförtrotts vårdnaden. De känner sig också många gånger utpekade som olämpliga som vårdnadshavare”.95s. 213

148.Som exempel på fall där ett interimistiskt beslut kan behövas nämns i propositionen till 2006 års lagstiftning bl.a. att det föreligger misstankar om våld eller andra övergrepp, som inte kan negligeras, eller risk för att barnet kommer att olovligen bortföras. Ett annat exempel, som lämnas, är att föräldrarna flyttat till skilda orter och att det därför behövs ett snabbt beslut i frågor om t.ex. barnets boende eller skolgång.96 Enligt regeln i 20 § 2 st. ska innan intermistiskt beslut meddelas motparten ha fått tillfälle att yttra sig i frågan. Vidare gäller bl.a. att rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan, s.k.”snabbupplysningar”. Av propositionen till 2006 års lag­ stiftning framgår att 2002 års vårdnadskommittés undersökningar visat, att snabbupplysningarna innehållsmässigt varierade kraftigt beroende på vilken kommun som handlagt ärendet.97 I en del kom­ muner talade den som handlade ärendet med föräldrarna och stun­ dom även med barnet innan upplysningar lämnades. Oftast bestod dock snabbupplysningen endast i ett utdrag ur de sociala registren om uppgifter om föräldrar och barn förekom däri. Genom 2006 års lagstiftning har dock införts den regeln (6 kap. 20 §, 2 st. 2 p. FB) att socialnämnden innan den lämnar upplysningar till domstolen skall, om detta i det enskilda fallet är lämpligt, ha ett samtal med föräldrars. 213

149.och barn. Regeln ger alltså visst utrymme för att underlåta hörandes. 214

150.av föräldrar och barn, t.ex., sägs det i propositionen ”om ett interi­s. 214

151.mistiskt beslut måste fattas snabbt och föräldrarna redan hörts vid ens. 214

152.muntlig förberedelse i domstolen”.98s. 214

153.FN-konventionen om barnets rättigheter sägs i art. 12 följande:s. 214

154.När det gäller frågor om vårdnad uppfylles i svensk rätt detta kon-s. 214

155.ventionskrav bl.a. genom den genom 1995 års lagstiftning infördas. 214

156.regeln om beaktandet av barnets egen vilja. Regeln härom återfinness. 214

157.numera i 6 kap. 2 a § och där det heter att vid avgörande av frågors. 214

158.som rör vårdnad, boende och umgänge skall hänsyn ”tas till barnetss. 214

159.vilja med beaktande av barnets ålder och mognad”.99 Av förarbetenas. 214

160.framgår att då de minsta barnen inte kan ha någon uttalad uppfatt­s. 214

161.ning över huvudtaget behöver domstolen i sådana fall inte alls ta hän­s. 214

162.syn till barnets vilja.100s. 214

163.Före 1983 års lagstiftning fanns inte någon bestämmelse soms. 214

164.direkt reglerade frågan i vad mån barnet kunde höras inför domstolens. 214

165.i en tvist mellan föräldrar om vårdnad eller umgänge. Något formellts. 214

166.hinder mot att barnet hördes fanns dock inte men det torde ha varits. 214

167.mycket sällsynt att så skedde i praktiken. - Genom 1983 års lagstift­s. 214

168.ning intogs i 6 kap. FB en regel om att barnet ”får höras inför rätten,s. 214

169.om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kans. 214

170.ta skada av att höras” (numera 6 kap. 19 §, 6 st.).s. 214

Lagreglerna om överflyttning av vårdnaden

1.Reglerna om överflyttning av vårdnad finns i 4—10 §§.101s. 215

2.I 6 kap. 4 §, 1 st., som redaktionellt ändrats något genom 2006 års lagstiftning, regleras det förhållandet, då barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och dessa vill utöva vårdnaden gemensamt. Rätten ska då på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, såvida inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa. Regeln tar i första hand sikte på sådana ogifta föräld­ rar, som inte kan få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan till socialnämnden i samband med faderskapsbekräftelse eller eljest till Skatteverket enligt det här ovan tidigare redovisade andra stycket i samma § (se under 6.3.2). Men även t.ex. föräldrar som i anledning av äktenskapsskillnad fått den gemensamma vårdnaden upplöst men nu åter önskar sådan vårdnad måste sålunda vända sig till domstol för att få detta.s. 215

3.5 och 6 §§ fick ändrat innehåll genom 1998 års och har också fått det genom 2006 års lagstiftning. Sålunda fördes på Vårdnads­ tvistutredningens förslag de tidigare reglerna i 5 och 6 §§ samman till en ny bestämmelse, nuvarande regeln i 5 §. Tanken är att denna bestämmelse ska ge domstolen större handlingsfrihet än tidigare när det gäller att fatta det beslut som bedöms nödvändigt med hänsyn till barnets bästa. (Regeln i 6 § handlar om avtal om vårdnad, se närmare härom ovan under 6.3.2.)s. 215

4.Enligt 5 § ska domstol, om barnet står under vårdnad av båda för­s. 216

5.äldrarna eller en av dem och någon av dem vill få ändring i vård­s. 216

6.naden, efter vad som är bäst för barnet förordna att vårdnaden skas. 216

7.vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Sedans. 216

8.1998 års reform har gällt att rätten kan, om det anses bäst fär barnet,s. 216

9.besluta om gemensam vårdnad även mot en förälders vilja. Genoms. 216

10.2006 års lagstiftning har dock i 2 st. 1 p., som redan redogjorts förs. 216

11.ovan, införts en regel om att rätten vid valet mellan gemensam ochs. 216

12.ensam vårdnad ska ”fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmågas. 216

13.att samarbeta i frågor som rör barnet” (se närmare härom ovan unders. 216

14.6.3.1.) Rätten får dock inte besluta om gemensam vårdnad, om bådas. 216

15.föräldrarna motsätter sig detta. Frågor om ändring i vårdnaden enligts. 216

16.vad nu sagts prövas på talan av en av föräldrarna eller båda. I etts. 216

17.äktenskapsskillnadsmål kan rätten vidare också utan yrkande häroms. 216

18.upplösa den gemensamma vårdnaden, om det är uppenbart ofören­s. 216

19.ligt med barnets bästa att den gemensamma vårdnaden fortsätter. (Jfrs. 216

20.6 kap. 3 §, 2 st. ovan under 6.3.1.)s. 216

21.Genom 1998 års reform kan rätten alltså, till skillnad mot vad soms. 216

22.var fallet tidigare, även mot en förälders vilja besluta om gemensams. 216

23.vårdnad om det är bäst för barnet i det enskilda fallet.102 I sådanas. 216

24.fall kan det givetvis befaras att föräldrarna kan få svårt att kommas. 216

25.överens i olika frågor som rör barnet. Som exempel på en sådan frågas. 216

26.kan nämnas den om hos vilken av föräldrarna barnet huvudsakligens. 216

27.ska bo (Med hänsyn härtill är det av intresse att notera, att genoms. 216

28.1998 års lagstiftning infördes möjlighet för domstol att inte endast,s. 216

29.som tidigare, interimistiskt, utan även slutligt, besluta om var barnets. 216

30.ska bo om föräldrarna inte kan enas härom 6 kap. 14 a §).103 Vads. 216

31.domstol sålunda beslutat kan verkställas enligt reglerna i 21 kap. FB,s. 216

32.se nedan under 6.3.6.) Nämnas bör också att samarbetssamtal skas. 216

33.kunna avse frågor om barnets boende (6 kap. 18 § FB och 5 kap. 3 §s. 216

34.i socialtjänstlagen (2001:453).104 Liksom föräldrarna genom 1998 års lagstiftning kan avtala om vårdnad och umgänge (se närmare ovan under 6.3.1) kan de avtala om barnets boende. Ett sådant avtal är gällande, om det är skriftligt och godkänt av socialnämnden (6 kap. 14 a §, 2 st. FB).s. 216

35.I 7 § stadgas att om en vårdnadshavare ”gör sig skyldig till miss­ bruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling”, så skall rätten på talan av socialnämnden (eller utan särskilt yrkande bl.a. i mål om äktenskapsskillnad) besluta att frånta den försumlige föräldern vårdnaden. - Enligt uttalanden i propositionen kan denna regel i de flesta fall endast aktualiseras, när barnet tagits om hand med stöd av 1 § i lagen (1980:621), numera lagen (1990:52), med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).s. 217

36.Före 1983 års lagstiftning fanns ingen möjlighet att anförtro vård­ naden åt någon annan än förälder, om inte båda föräldrarna kunde anses olämpliga som vårdnadshavare. Numera kan dock rätten (jfr ovan under 6.2) jämlikt regeln i 6 kap. 8 § på talan av socialnämnden - och detta trots att föräldrarna inte i och för sig är olämpliga som vårdnadshavare -föra över vårdnaden till ”fosterföräldrar”^! om detta uttryck ovan vid not 38), som haft den faktiska vården om barnet, om det är ”uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå”. Bestämmelsen syftar främst till att förhindra, att ett ”foster­ barn”, som rotat sig i ett ”fosterhem” blir uppryckt från en miljö, där det funnit sig till rätta och känner större trygghet och känslomässig förankring än i föräldrahemmet.105s. 217

37.9 § reglerar vårdnadsfrågan i händelse av den ena. förälderns eller bådas. 218

38.föräldrarnas död. För det fall att den avlidne varit ensam vårdnads­s. 218

39.havare bör särskilt noteras regeln i andra stycket, att den efterlevandes. 218

40.får ett principiellt försteg att överta vårdnaden, om det inte bedömss. 218

41.som lämpligare att vårdnaden i stället anförtros en eller två särskilts. 218

42.förordnade vårdnadshavare (jfr ovan under 6.1). Denna regel blirs. 218

43.tydligen bl.a. avgörande för frågan om fadern till barn fött av ogifts. 218

44.moder ska få överta vårdnaden, sedan modern som vårdnadshavares. 218

45.avlidit. Frågan torde i praktiken bero på hur nära den sociala kon­s. 218

46.takten varit mellan barn och far.106 - Dör båda barnets föräldrar skas. 218

47.rätten på anmälan av socialnämnden, eller när förhållandet annarss. 218

48.blir känt, anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vård­s. 218

49.nadshavare (1 st., 2 p.).s. 218

50.I 10 § stadgas att, om barnet står under vårdnad av en eller tvås. 218

51.särskilt förordnade vårdnadshavare, ska rätten på talan av båda för­s. 218

52.äldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden flytta övers. 218

53.vårdnaden till någon av föräldrarna eller till båda. Rätten får docks. 218

54.inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätters. 218

55.sig sådan vårdnad.s. 218

56.10 a § reglerar frågan om vem som ska förordnas särskilt till vård­s. 218

57.nadshavare, nämligen ”någon som är lämpad att ge barnet omvård­s. 218

58.nad, trygghet och en god fostran” (1 st., 1 p.).107 (Jfr regeln i 6 kap. 1 § där barnets grundläggande rättigheter fastslås.) Vidare gäller bl.a. att underårig inte får förordnas till vårdnadshavare (1 st., 2 p.), att för syskon samma person ska förordnas som vårdnadshavare, om inte särskilda skäl talar däremot (3 st.) samt att om föräldrarna är döda och dessa under sin livstid uttryckt önskemål om att viss person ska förordnas till vårdnadshavare denne ska förordnas, om det inte är olämpligt (4 st.).s. 218

59.Två personer kan utses att gemensamt utöva vårdnaden om de är gifta med varandra eller är sambor. Detta gäller dock numera även registrerade partner (3 kap. 2 § lagen (1994:1117)) om registrerat part­ nerskap samt homosexuella sambor (1 § sambolagen (2003:376)).108 (Som tidigare nämnts upphörde visserligen lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap (”partnerskapslagen”) att gälla fr.o.m. den 1 maj 2009 då lagstiftning om könsneutrala äktenskap trädde i kraft men partnerskapslagen ska fortfarande tillämpas för par som ej hos Skatteverket registrerats som gifta efter en anmälan av båda parter­ na eller genom en vigselförrättning fått partnerskapet omvandlat till äktenskap.) Gifta personer kan alltså fr.o.m. nämnda datum vara olikeller samkönade.s. 219

60.Av 10 b § framgår att särskilt förordnad vårdnadshavare kan på egen begäran entledigas från sitt uppdrag samt av 10 c § bl.a. att sådan vårdnadshavare ”skall entledigas, om han eller hon vid utövan­ det av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare” (10 c §, 1 st.). (Jfr 6 kap. 7 §, 1 st.)s. 219