Stycket

55.Det framgår inte av lagen vilka som är berättigade att föra talan om ogiltigförklarande av en faderskapsbekräftelse. Givetvis är dock barnet och den man som bekräftat faderskapet taleberättigade. I rättsfallet NJA 1975 s. 655 ansågs en testamentstagare inte ha rätt att föra talan om ogiltigförklarande av ett faderskapserkännande (numera fader­ skapsbekräftelse) som testator gjort. I NJA 1984 s. 319 förklarades även barnets mor sakna rätt att föra sådan talan. Mannens arvingar är dock enligt NJA 1988 s. 525 taleberättigade men deras talerätt har ansetts vara begränsad på samma sätt som en äkta mans arvingars rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen är enligt 3 kap. 1 §, 2 st. FB.88 Enligt denna regel saknar en äkta mans arvingar rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen om mannen varaktigt sammanbott med barnet eller om han efter barnets födelse erkänt detta som sitt. Domen i rättsfallet NJA 1988 s. 525 innebär då närmare bestämt, att om en faderskapsbekräftelse (tidigare ett ”faderskapserkännande”) jämlikt 1 kap. 4 § FB lämnats efter barnets födelse så har arvingarna ingen rätt att föra talan om ogiltigförklaring av bekräftelsen (eller erkännandet). 3.3.3.3 Resning i faderskapsmål Som antytts ovan under 3.3.2.3 har man med hänsyn dels till hur lagstiftningen i fråga om faderskapsfastställelse genom dom varit utformad, dels till läget när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik i tiden före DNA-analysens dagar anledning att räkna med att dets. 101