1.33.2.1 Socialnämndens uppgifier. Talerätten. Rättegången 2 kap. FB behandlar socialnämndens medverkan vid fastställandet av faderskap (samt, genom lagstiftning år 2005 (8 a §), även nämn dens medverkan vid fastställande av föräldraskap för en homosexuell kvinna vars registrerade partner, sambo eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även make fött barn genom assisterad befruktning, se nedan under 3.4). Detaljerna i 2 kap. FB kan här lämnas därhän, men tre huvud punkter bör understrykas. Vägledning för socialnämndernas arbete med faderskapsutredningar lämnas av Socialstyrelsen i Föreskrifter och allmänna råd.24s. 63
2.För det första märks socialnämndens allmänna skyldighet enligt 1 § att försöka utreda vem som är far till barnet och att sörja för att faderskapet fastställes, låt vara att utredningen kan få läggas ner bl.a. om det framstår som utsiktslöst att den kommer att leda till ett posis. 63
3.tivt resultat eller skulle vara till men för moder eller barn (7 S).25s. 64
4.Det bör noteras, att socialnämnden i barnets intresse har att - såvidas. 64
5.inte förutsättningar för nedläggande av faderskapsutredningen enligts. 64
6.regeln i 2 kap. 7 § föreligger - söka utreda faderskapsfrågan ävens. 64
7.om modern, t.ex. för att ”skydda” barnets far, motsätter sig sådans. 64
8.utredning. Om modern motsätter sig utredning bör utredaren, enligts. 64
9.Socialstyrelsen, ”samtala med henne om hur viktigt det är för barnets. 64
10.att få faderskapet fastställt, såväl ur rättslig, social, psykologisk soms. 64
11.medicinsk synvinkel”.2 265 Utredaren bör vidare enligt Socialstyrelsens. 64
12.”informera modern om att barnet inte har rätt till underhållsstöds. 64
13.enligt 18 kap. 8§ socialförsäkringsbalken (SFB) (2010:110), oms. 64
14.modern är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låters. 64
15.bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet fasts. 64
16.ställt”. (Jfr härom nedan i kap. 7 under 7.5.) Modern bör också upps. 64
17.lysas om att utredaren, om det behövs för faderskapsutredningen, kans. 64
18.med stöd av 10 kap. 2 § OSL (tidigare 1 kap. 5 § i den nu upphävdas. 64
19.sekretesslagen (1980:100)) begära in uppgifter från utomstående.s. 64
20.Enligt regeln i 2 kap. 8 §, 2 st. FB bör socialnämndens faderskapsuts. 64
21.redning ”bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år fråns. 64
22.barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat”.s. 64
23.När det gäller Europadomstolens praxis kan i detta sammanhangs. 64
24.antecknas fallet ]evremovic mot Serbien (dom 17.07.2007). I detta fall ansåg Europadomstolen att ett barns rätt till respekt för sitt familjeliv enligt art. 8 i Europakonventionen kränkts genom en långsam hand läggning av ett faderskapsmål, eftersom barnet därigenom tvingats att under lång tid få leva i ovisshet om identitet och ursprung.27s. 64
25.Enligt 2 kap. 6 § FB har vidare socialnämnden att vid behov söka få till stånd blodundersökning beträffande faderskapet. (Ang. frågan om blodundersökning vid utredning av föräldraskap för en homo sexuell kvinna vars registrerade partner, sambo eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även make fött barn se nedan under 3.4.)s. 65
26.Blodundersökning är fortfarande den i praktiken mest använda typen av rättsgenetisk undersökning som kommer i fråga vid utre dande av faderskap. Blodundersöknings genomförande kan dock framtvingas endast av domstol och omfatta moder, barn och som fader utpekad man eller utpekade män. Särskilda regler ges i en fristå ende lag om blodundersökning från 1958. (Se lagens 1 §.) (Se också närmare nedan under 3.3.2.3 om blodundersökning vid utredning av faderskap.) Blodundersökningen kan kombineras med andra antropologiska un dersökningar, dvs. utredning om andra arvsanlag än blodgrupper såsom t.ex. hudfärg; sedan mitten av 1970-talet dock ej längre under sökningar av olika yttre morfologiska egenskaper, såsom munnens, hakans och näsans form.s. 65
27.Som kommer att här redogöras närmare för nedan under 3.3.2.3s. 66
28.används numera regelmässigt DNA-analys vid rättsgenetisk faders. 66
29.skapsutredning. Därvid kan inte endast blod utan bl.a. även skraps. 66
30.från munslemhinnan (”munskrap”) analyseras. Enligt vad Socialstys. 66
31.relsen uttalar kan munskrap ”ofta vara att föredra framför blodprov,s. 66
32.särskilt när det gäller barn. Munskrap kan vara enklare också förs. 66
33.vuxna, i synnerhet om den det gäller själv kan ta det under överinses. 66
34.ende av handläggaren vid familjerätten”.29 3(0Före den 1 januari 1983s. 66
35.var det inte möjligt att förordna om blodundersökning eller annans. 66
36.antropologisk undersökning efter det att faderskap fastställts genoms. 66
37.faderskapsbekräftelse (tidigare faderskapserkännande) eller dom, soms. 66
38.vunnit laga kraft. Detta ändrades genom lagstiftning år 1982 (1 a,s. 66
39.1 b och 2 a §§) och lagen (1958:642) om blodundersökning m.m.s. 66
40.vid utredning av faderskap blev i anledning härav omtryckt i SFSs. 66
41.1982:1060.30s. 66
42.Enligt gällande rätt kan sålunda domstol förordna om blodunders. 66
43.sökning eller annan antropologisk undersökning även efter det atts. 66
44.faderskap fastställts genom faderskapsbekräftelse eller dom som vuns. 66
45.nit laga kraft. En förutsättning härför är dock att det först efter fader-s. 66
46.skapsbekräftelsen eller domen framkommit omständigheter, som gers. 66
47.anledning till antagande att någon annan man än den som fastställtss. 66
48.vara far haft samlag med modern under konceptionstiden. Det krävss. 66
49.m.a.o. att den som åberopar de nya omständigheterna inte känt tills. 66
50.dessa tidigare (1 a §). Denna begränsning i möjligheterna att frams. 66
51.tvinga blodundersökning efter det att faderskap tidigare fastställts hars. 66
52.uppställts för att förhindra att alltför många barn skall riskera att blis. 66
53.rättsligt sett faderlösa lång tid efter födelsen.31 Begränsningen i fråga innebär i realiteten att (ny) blodundersökning inte kan framtvingas i sådana fall, som avgjordes före år 1950 och i vilka den instämde mannen kanske mycket väl kände till att modern haft samlag under konceptionstiden med annan man (eller andra män) men inte tillläts att åberopa detta faktum {exceptio plurium concumbentium) (jfr nedan under 3.3.2.3). Under perioden från år 1950 till 1970 fick den instämde mannen visserligen föra bevisning om att även annan man haft samlag med modern men på grund av den mot svaranden mycket stränga faderskapsregeln fick ofta denna bevisning inte någon betydelse för målets utgång.s. 66
54.Om ett föreläggande vid vite att genomgå blodundersökning eller annan antropologisk undersökning inte iakttagits kan rätten förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd (2 a §).s. 67
55.För det andra märks att socialnämnden enligt 5 § skall söka få till stånd fastställande av faderskapet genom bekräfielse från mannens sida, om faderskapsfrågan är tillräckligt utredd. Det bör noteras, att faderskapsutredningen i realiteten i endast ett fåtal fall inkluderar blod- eller annan rättsgenetisk undersökning. Ärligen utförs rättsgenetiska undersökningar endast för motsvarande 2 procent av de barn som föds. 70 procent av undersökningarna rör barn under ett års ålder. I det stora flertalet (86 procent) av de undersökningar som gjordes år 2000 var endast en utpekad man aktuell. Endast i 2 pro cent av fallen var minst tre män aktuella.32s. 67
56.Vad som när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik oftare blir aktuellt att utnyttja är i stället det statistiska tabellmaterial rörande beräkning av möjlig konceptionstid i det enskilda fallet, som redo görs för nedan i avsnitt 3.3.2.3.s. 67
57.Socialstyrelsen anser att om ”modern uppgivit flera män inom dens. 68
58.beräknade konceptionstiden, bör endast den man som genom ens. 68
59.rättsgenetisk undersökning visat sig vara sannolik som far till barnets. 68
60.beredas tillfälle att bekräfta faderskapet”.33 Skulle mannen vara tveks. 68
61.sam till faderskapet, ”oavsett om en rättsgenetisk undersökning gjortss. 68
62.eller inte, bör socialnämnden inte bereda mannen tillfälle att bekräftas. 68
63.faderskapet. Mannen bör informeras om att faderskapsärendet koms. 68
64.mer att överlämnas till domstol för rättslig prövning”.s. 68
65.För det tredje har socialnämnden enligt 3 kap. 5 §, 2 st. rätt att föras. 68
66.barnets talan inför domstol om faderskapets fastställande. Av sammas. 68
67.lagrum framgår att också modern är taleberättigad. Socialnämndens. 68
68.och modern har alltså fristående behörighet att var för sig föra talans. 68
69.för barnets räkning. Det är dock alltså, som framgår av 3 kap. 5 §,s. 68
70.1 st., barnet, som är part i faderskapsprocessen.35 I rättsfallet NJA 1997 s. 764 förklarade HD, att om en man genom dom förklarats som far på talan för barnets räkning av socialnämnden så är det inget som hindrar att modern, som också är laglig ställföre trädare för barnet, överklagar en sådan dom under åberopande av att faderskapsförklaringen är oriktig. ”1 mål om faderskap till barn har barnet nämligen”, menade HD, ”ett grundläggande rättsligt intresses. 68
71.av att avgörandet blir materiellt riktigt, något som också är en viktigs. 70
72.utgångspunkt för föräldrabalkens regler i ämnet”.s. 70
73.De angivna reglerna om talerätt tillgodoser tydligen barnets intresses. 70
74.av att få faderskapet fastställt. En och annan gång är det emellertids. 70
75.tänkbart, att en viss man kan ha ett fristående intresse av att få fasts. 70
76.slaget, att han är far till ett barn, fött av ogift mor, t.ex. därför att dets. 70
77.kan ge honom umgängesrätt med barnet eller rätt till arv efter barnets. 70
78.eller därför att han helt allmänt vill få fastslaget att han är barnets far.s. 70
79.I ett rättsfall från 1970, nämligen NJA 1970 s. 347 ansåg emellertids. 70
80.HD, att en man med dåvarande utformning av den s.k. faderskapss. 70
81.lagen (som nu intagits som 2 och 3 kap. FB) inte hade någon rätt atts. 70
82.föra en fristående s.k. positiv fastställelsetalan om faderskapet till vissts. 70
83.barn. Denna inställning bibehölls i motiven till 1976 års lagstiftning.s. 70
84.Det har samtidigt ansetts, att mannen bör kunna få sina intressen tills. 70
85.godosedda genom att han anmäler faderskapsfrågan för socialnämns. 70
86.den, som då, om nämnden inte redan tagit erforderliga initiativ, hars. 70
87.skyldighet att söka få faderskapet för den verkliga fadern fastställt.36 - Även om en man inte har ansetts ha rätt att föra fastställelsetalan om sitt faderskap, är det tänkbart att han kan få frågan prövad som en s.k. prejudiciell fråga i en rättegång, som gäller en särskild rättsföljd, t.ex. rätt till arv, om barnet avlidit.37s. 70
88.Om faderskapsfrågan såsom tvistig blir föremål för rättegång, är målet - som avgör en viktig s.k. statusfråga - indispositivt, och rätten har att sörja för tillbörlig utredning (3 kap. 9 §). En viktig nyhet som infördes med 1969 års lagstiftning om faderskapsfastställelse var att talan i ett och samma mål kan föras mot flera män (3 kap. 6 §, 1 st.) - naturligtvis dock blott för att få någon av dem förklarad för far - om de materiella förutsättningarna visas. (Ang. äldre rättsläge se nedan under 3.3.2.3.) En i målet redan instämd man kan för övrigt begära att en annan man dras in i detta som svarande. (Se 3 kap. 6 §, 3 st.) 33.2.2 Bekräftelse av faderskap Som framgår av 1 kap. 4 § FB är faderskapsbekräftelse en formbun den rättshandling, som måste ske skriftligen och bevittnas av två per soner.38 Vittnena är s.k. solennitetsvittnen, dvs. vittnenas medverkans. 71
89.utgör en nödvändig förutsättning för rättshandlingens giltighet.s. 72
90.Bekräftelsen skall dessutom skriftligen godkännas av socialnämndens. 72
91.och av modern (eller i stället av barnet självt, om detta är myndigt ellers. 72
92.enligt regeln i 6 kap. 2 § FB inte står under någons vårdnad). Kravet pås. 72
93.socialnämndens godkännande sammanhänger med att lagstiftningens. 72
94.strävar efter att få till stånd endast faderskapsbekräftelser, som övers. 72
95.ensstämmer med det rätta genetiska förhållandet. Socialnämndenss. 72
96.godkännande bygger på att man undersökt hur det förhåller sig meds. 72
97.detta.39s. 72
98.Den man som bekräftar ett faderskap behöver inte vara myndigs. 72
99.men han måste givetvis ha uppnått sådan intellektuell mognad, atts. 72
100.han förstår vad bekräftelsen innebär och vilka konsekvenser dennas. 72
101.har. (Jfr nedan under 8.2.2.) Det finns inget krav på att underårigs. 72
102.presumtiv faders vårdnadshavare eller förmyndare skall medverka vids. 72
103.bekräftelsen.40s. 72
104.Enligt 2 st. kan faderskapsbekräftelse lämnas redan innan barnets. 72
105.fötts. Socialnämnden bör dock enligt Socialstyrelsen vänta med atts. 72
106.godkänna en faderskapsbekräftelse tills barnet fötts, eftersom möjligs. 72
107.heten av att vid bedömning av faderskapsfrågan beakta graviditetstids. 72
108.och barnets utvecklingsgrad vid födelsen minskar risken för felbes. 72
109.dömning.41s. 72
110.En faderskapsbekräftelse kan, som här redogörs närmare för unders. 72
111.3.3.3.2, på grund av olika skäl ogiltigförklaras av domstol.s. 72
112.Ar 2011 pågick knappt 72 600 faderskapsutredningar i landet vilkets. 72
113.innebar att för 65 procent av samtliga födda barn under detta år var sådan utredning aktuell.42 4 D3e flesta av faderskapsutredningarna, drygt 60 500 eller 83 procent, avslutades med att faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse, dvs. den utpekade mannen bekräftade sitt faderskap. I ca 0,6 procent av faderskapsutredningarna fastställdes faderskapet genom dom och knappt 2 procent av utredningarna lades ned. Av det totala antalet faderskapsutredningar år 2011 pågick ca 14 procent vid årets slut. Av de fall där faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse sammanbodde föräldrarna i ca 89 procent av dessa och var övertygade om att barnet var deras gemensamma (eller tillkommit genom assisterad befruktning). Inga omständigheter hade heller kommit fram i utredningen som gav anledning att ifrågasätta faderskapet (bekräftelse med S-protokoll, jfr om sådant protokoll ovan vid not 39). I 89 procent av de fall där faderskapet fastställdes genom faderskapsbekräftelse anmälde föräldrarna att de önskade ha gemensam vårdnad om barnet (eller barnen). I knappt 11 procent av de faderskapsutredningar som avslutades genom en faderskaps bekräftelse var parterna inte sammanboende eller sammanboende men hade omständigheter framkommit i ärendet som gav anledning att ifrågasätta faderskapet (bekräftelse med MF-protokoll). I de fall där föräldrarna sammanbodde samt var övertygade om att barnet var deras gemensamma (eller att detta tillkommit genom assisterad befruktning) anmälde 96 procent att de önskade gemensam vårdnad. I fall där föräldrarna inte sammanbodde (eller sammanbodde men omständligheter framkommit som ifrågasatte faderskapet) anmälde parterna i 53 procent av fallen att de ville ha gemensam vårdnad. 3.3.23 Fastställande av faderskap genom dom För fastställande av faderskap genom rättegång och dom har i lag stiftningen uppställts en s.k. legal presumtion (praesumtio juris).43 I svensk rätts första lagregel om fastställande av faderskap till barn fötts. 72
114.av ogift mor, nämligen 26 § i 1917 års lag om barn utom äktenskap,s. 74
115.hade presumtionsregeln den innebörden att om käranden (barnet)s. 74
116.lyckats styrka att samlag förekommit mellan modern och instämds. 74
117.man under konceptionstiden {presumerande faktum) så omkastadess. 74
118.bevisbördan för faderskapet {presumerat faktum) från käranden tills. 74
119.svaranden. Denne hade då nämligen, för att undgå att bli förklarads. 74
120.som far till barnet, att visa att det var ”uppenbarf att barnet ej avlatss. 74
121.vid hans samlag med modern.s. 74
122.I den lydelse som lagrummet (3 kap. 2 §) om faderskapsfastställelses. 74
123.fick i Föräldrabalkens ursprungliga lydelse av år 1949 gjordes den änds. 74
124.ringen i förutsättningarna för att talan mot en svarande som enligts. 74
125.vad som utretts i målet haft samlag under konceptionstiden med bars. 74
126.nets mor skulle ogillas att det inte längre krävdes att det var ”uppens. 74
127.bart” att barnet inte avlats vid detta samlag utan det räckte med atts. 74
128.detta var ”osannolikt”. Genom lagstiftning år 1969 infördes (samtidigt som barn utom äktenskap fick full arvsrätt efter fadern och dennes släktingar) i 1 kap. 5 § FB en ny regel om faderskapets fastställande genom dom inne bärande att styrkt samlag inte längre kom att fungera som en omkas tare av bevisbördan för faderskapet. För en bifallande dom kom det sålunda inte längre att räcka med att käranden lyckats styrka samlag under konceptionstiden mellan modern och instämd (”samlagsrekvisitet") utan dessutom kom att krävas att faderskapet med hänsyn till samtliga omständigheter framstod som sannolikt (”sannolikhetsrekvisitet”\ Man kan också uttrycka det så, att om samlag utretts (här föreligger krav på fullt bevis (”om det utretts”}} så behövde käranden inte - vilket skulle ha varit fallet om lagen saknat den aktuella pre sumtionsregeln och allmänna bevisprinciper i stället måst tillämpas - styrka faderskapet (rättsfaktum) utan det kom att räcka med att detta gjordes sannolikt.44s. 74
129.Flera olika skäl låg bakom denna (genom 1969 års lagstiftning) övergång från negativ till positiv sannolikhetsbedömning i faderskapsmålen. Ett var att samhällets ökade stöd till barnen inte längre gjorde det lika ekonomiskt viktigt att faderskapet fastställdes. Ett annat skäl var de förbättrade medicinska möjligheterna att genom blodunder sökning utesluta en felaktigt utpekad man från faderskapet. En tredje synpunkt, som då och då åberopats, har varit att ett införande av arvsrätt för barnet efter fadern och hans släktingar borde bygga på att detta faderskap fastställts på säkrare grunder.s. 75
130.I doktrinen har, bl.a. av förf, till denna bok, redan för ca 30 år sedan hävdats att det, som ovan redan antytts, vid sidan om den is. 75
131.lagen (dvs. i 1 kap. 5 § FB) stadgade faderskapspresumtionen måstes. 76
132.antas existera en mera generell, primär (oskriven) faderskapsregels. 76
133.enligt vilken faderskapstalan skall bifallas om käranden lyckats direkts. 76
134.styrka faderskapet, oavsett hur det förhåller sig med bevisningen is. 76
135.samlagsfrågan.45 Detta innebär m.a.o. att det måste antas ha varits. 76
136.möjligt att fastställa faderskap inte endast med tillämpning av nysss. 76
137.nämnda presumtionsregel med dess krav på styrkt samlag utan ävens. 76
138.med tillämpning av allmänna bevisprinciper. Sedan denna möjligs. 76
139.het att fastställa faderskap också accepterats i rättspraxis (se blands. 76
140.de nedan redovisade rättsfallen särskilt NJA 1998 s. 184) och genoms. 76
141.utvecklingen inom den medicinska faderskapsdiagnostiken har lags. 76
142.stiftningen om fastställande av faderskap genom dom återigen refors. 76
143.merats, nämligen genom ett av riksdagen i juni 2005 antaget pros. 76
144.positionsförslag.46 Innan här denna reform närmare redovisas skalls. 76
145.redogöras något för nämnda utveckling inom den medicinska faders. 76
146.skapsdiagnostiken resp, inom rättspraxis på det aktuella området.s. 76
147.Det viktigaste hjälpmedlet vid medicinsk faderskapsdiagnostik hars. 76
148.nu sedan lång tid tillbaka varit resultatet av blodundersökningar avs. 76
149.genetiska, dvs. ärftliga, markörsystem hos barn, mor och utpekads. 76
150.far.47 Som redan nämnts kan förordnande om blodundersöknings. 76
151.meddelas av rätten enligt en särskild lag från 1958 (lydelse enl. SFSs. 76
152.1982:1060, ändrad senast 1996:254) om blodundersökning m.m.s. 76
153.vid utredning av faderskap.48 Efter upptäckten av ABO-systemet kom en rad andra undersökningssystem inriktade på blod- och serumklassificering att efterhand upp täckas. Faderskapsindex är förhållandet mellan två frekvenser, låt oss säga kvo ten x/y, varvid x är den frekvens med vilken en viss blodgruppskombination mellan moder, barn och man förekommer i familjer där mannen är barnets biologiska far (s.k. säkra familjer) och y den frek vens med vilken samma blodgruppskombination förekommer i fall där mannen inte är barnets far.s. 76
154.Faderskapsindex diskriminerar mellan fäder och icke-fäder på det sättet att fäder genomsnittligt erhåller högre index än icke-fäder. Ett index på 1 innebär att den utpekade mannen är varken mer eller mindre lik barnet än en slumpmässigt utvald man är detta i blod gruppshänseende. Ett index över 1 (observera att någon övre gräns för faderskapsindex inte finns)53 innebär att den utpekade mannen är mera lik och ett index under 1 (index 0 erhåller en man som kunnat uteslutas som möjlig far) att han är mindre lik barnet i blodgrupps hänseende än en slumpmässigt utvald man är detta. För att ett fader skapsindex i och för sig ska kunna tillmätas betydelse krävs enligt de medicinska och statistiska vetenskaperna att det uppgår till lägst 19 (det talar då med tillräcklig signifikans för faderskap) eller uppgår till högst 0,053 (det talar då med tillräcklig signifikans mot faderskap). Index mellan 0,053 och 19 anses inte i och för sig kunna tillmätas betydelse. Nedan ska detta förklaras närmare. Det har tidigare nämnts att rättspraxis visar exempel på att fader skap ansetts kunna fastställas inte endast med tillämpning av den i lagen uppställda presumtionsregel som innehåller ett samlags- och ett sannolikhetsrekvisit utan även med tillämpning av allmänna bevis principer. Det viktigaste rättsfallet på området i fråga är NJA 1998 s. 184. I detta rättsfall i vilket kärandesidan kunde såsom bevisning åberopa resultatet av rättsgenetisk undersökning med DNA-teknik, fastställde HD sålunda faderskapet med tillämpning av allmänna bevisprinciper eller, om man så vill, med tillämpning av här tidigare nämnda generella, (oskrivna) primära faderskapsregel. Eftersom möj ligheterna att i ett faderskapsmål direkt styrka faderskapet givetvis varit mycket begränsade innan DNA-tekniken började användas vid den medicinska faderskapsdiagnostiken har frågan om möjligheten att fastställa faderskap med tillämpning av allmänna bevisprinciper, i stället för med tillämpning av presumtionsregeln i FB, mycket säl lan tidigare aktualiserats i rättspraxis. I några fall har dock så skett, nämligen i rättsfallen NJA 1984 s. 49 samt 1985 s. 2361 och II. För dessa rättsfall skall här kort redogöras innan det ovannämnda rätts fallet NJA 1998 s. 184 tas upp till behandling. De nu redovisade tre rättsfallen, avgjorda innan DNA-tekniken börjat användas vid den medicinska faderskapsutredningen, ger samman fattningsvis en något splittrad bild av möjligheten att fastställa faders med tillämpning av allmänna bevisprinciper. I rättsfallet NJA 1998s. 79
155.5.184, däremot, där rättsgenetisk undersökning med DNA-tekniks. 84
156.företagits, fastställde en enig HD faderskapet till en flicka på dettas. 84
157.sätt.56s. 84
158.Svarandens faderskapsindex uppgick i detta fall till 255 000 innes. 84
159.bärande en faderskapssannolikhet över 99,999 procent. Den totalas. 84
160.uteslutningskapaciteten uppgick till 99,997 procent, innebärandes. 84
161.teoretiskt att av 100 000 felaktigt utpekade män kunde alla utom tres. 84
162.uteslutas från faderskapet genom den företagna rättsgenetiska unders. 84
163.sökningen.s. 84
164.HD konstaterade bl.a. att HovR:n ”inte funnit utrett att det föres. 84
165.kommit samlag mellan [barnets mor] och [svaranden] under den tids. 84
166.då [flickan] kan vara avlad. HovR:n har därvid i huvudsak grundats. 84
167.sitt avgörande på den muntliga bevisning som förebragts i målet. Oms. 84
168.avgörandet i HD skulle grundas enbart på den muntliga bevisnings. 84
169.en, finns det inte skäl att göra ändring i HovR:ns bedömning”. HDs. 84
170.menade, att man då kunde ställa frågan om resultatet blev ett annats. 84
171.om man även beaktade ”i målet åberopade rättsgenetiska blodunders. 84
172.sökningar. Högsta domstolen har”, erinrades det i domen om, ”i tvås. 84
173.tidigare avgöranden (NJA 1984 s. 49 och 1985 s. 236 I) funnit att is. 84
174.fall, när den muntliga bevisningen för samlag inte är fullt tillräcklig,s. 84
175.det under vissa omständigheter bör vara möjligt att med tillämpnings. 84
176.av allmänna bevisprinciper fastställa faders på grundval av muntligs. 84
177.bevisning rörande samlag, rättsgenetiska undersökningsresultat ochs. 84
178.övriga omständigheter.” Efter en genomgång av bevisförhållandenas. 84
179.i det aktuella fallet konstaterar så HD att det i ”de tidigare rättsfals. 84
180.len från 1984 och 1985 gjordes en utförlig analys av frågan om ochs. 84
181.på vad sätt ett avgörande kunde grundas direkt på resultatet av dens. 84
182.rättsgenetiska utredning som förts in i målet. Sedan dess har bildens. 84
183.förskjutits i avsevärd mån genom övergången till undersökning meds. 84
184.DNA-teknik.57 Jämfört med vad som var fallet tidigare är de värden som nu kan erhållas i fråga om uteslutningskapacitet mycket höga. Med fyra DNA-system kan man i dag utesluta praktiskt taget alla fel aktigt utpekade män i ett faderskapsärende. DNA-metoden ger också betydligt säkrare statistisk värdering (på grund av faderskapsindex) av en icke utesluten mans faderskapssannolikhet än tidigare undersök ningsmetoder”. HD konstaterade så att i det aktuella fallet var den muntliga bevisningen för samlag mellan barnets mor och svaranden inte tillräcklig. Resultatet av den rättsgenetiska undersökningen var dock sådant att det var ”i det närmaste uteslutet att någon annan än [svaranden] skulle vara biologisk far till [barnet]. Någon särskild omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål” hade inte påvisats.58 5 D9et fick därför enligt HD anses utrett att den instämda mannen var barnets far. (Se också i detta sammanhang rättsfallet NJA 1999 s. 598.}^s. 84
185.Det har i 4:e och tidigare upplagor av denna bok hävdats, att det inte kan uteslutas att utvecklingen när det gäller användande av DNAteknik vid medicinsk faderskapsdiagnostik så småningom kunde komma att leda till att lagstiftaren anser sig kunna upphäva den här aktuella presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FB, som ju alltså innebär att samlag mellan barnets mor och instämd man skall vara styrkt men att då så är fallet faderskapet endast behöver med hänsyn till samtliga omständigheter framstå som sannolikt för att talan skall bifallas. För fastställande av faderskap skulle alltså då i stället helt enkelt få gälla vanliga bevisprinciper.60 I rättstillämpningen har, som ovan fram gått, det redan accepterats att faderskap i vissa fall kan fastställas med tillämpning av allmänna bevisprinciper, och dvs. utan tillämpning av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § med dess krav på styrkt samlags. 85
186.under konceptionstiden mellan barnets moder och instämd man. Pås. 86
187.grundval av den här tidigare åberopade i mars 2005 avlämnade pros. 86
188.positionen genomfördes ny lagstiftning på området i fråga.61 Genoms. 86
189.denna lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 2005 (och efter ens. 86
190.lagändring år 2006 i samband med att lagen (1984:1140) om inses. 86
191.mination samt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppens. 86
192.upphävdes och ersattes med 6 resp. 7 kap. i lagen (2006:351) oms. 86
193.genetisk integritet m.m.), har regeln i 1 kap. 5 § FB om fastställandes. 86
194.av faderskap numera följande ändrade lydelse:62 63s. 86
195.I propositionen konstateras att om en man genom DNA-analys meds. 86
196.tillräcklig säkerhet utpekats som far till ett barn så är det rimligts. 86
197.att faderskapet kan fastställas utan någon särskild bevisning om atts. 86
198.han har haft samlag med barnets mor. Det konstateras vidare att ens. 86
199.förändring i sådan riktning redan skett i rättstillämpningen genoms. 86
200.rättsfallen NJA 1998 s. 184 och 1999 s. 598 (se ovan) och att det ”ärs. 86
201.lämpligt att denna rättstillämpning nu kommer till bättre uttryck is. 86
202.lagtexten”. I den departementspromemoria, som låg till grund förs. 86
203.propositionen hade på den här aktuella punkten föreslagits följandes. 86
204.lagtext: I linje med vad JO föreslagit vid remissbehandlingen av departementsförslaget (JO hade föreslagit att det skulle framgå av lagtex ten att faderskapet var utrett genom DNA-analys) ansåg dock rege ringen i propositionen att det bör ”i lagtexten uttryckligen anges att faderskapet skall fastställas om det genom en genetisk undersökning är utrett att en man är far till ett barn. I och för sig kunde det invän das att bestämmelsen då blir begränsad till viss teknik. Men det ter sig angeläget att en så praktiskt betydelsefull reglering blir tydlig, och den genetiska undersökningen är i praktiken det bevismedel som normalt används i faderskapsmål. Lagändringar med en sådan utformning har också under de senaste åren gjorts i andra nordiska länder. I Norge infördes år 1997 en bestämmelse om att domstolen som huvudregel ska fastställa att en man är far till ett barn om han genom DNA-analys är utpekad som barnets far. Liknande bestäm melser finns i Danmark och Island”.66 54 Även om den aktuella anpass ningen till DNA-tekniken kommer att bli relevant för alla vanliga faderskapsmål, måste det dock enligt propositionen ”finnas regler för de fall där det inte har gjorts någon DNA-analys eller där analysen trots allt inte ger ett tillräckligt säkert svar. Det är troligtvis fråga om sällsynta fall, fast det kan ändå inte uteslutas att sådana situationer uppstår. Mannen kan t.ex. vara försvunnen eller död. Om blodprov inte kan tas på mannen, är det likväl i vissa fall möjligt att i stället använda blod från nära släktingar till mannen. Men resultatet från en sådan undersökning kan vara mera osäkert”. Sådan undersökning (s.k. ”släktutredning” kan heller inte framtvingas med stöd av lagen (1958.642) om blodundersökning utan kräver alltså frivillig med verkan av de berörda släktingarna (jfr NJA 1997 C 36). En annan möjlighet att medicinskt utreda faderskapsfrågan, och som dessutom anses ge ett tillförlitligare resultat än släktutredning, är att undersökas. 86
205.vävnadsprov från den avlidne mannen. Se nedan härom och om förs. 88
206.slaget En ny biobankslag (SOU 2010:81)s. 88
207.”Bevisvärdet av en DNA-analys kan också”, som framhålls is. 88
208.prop. 2004/05:137, ”påverkas av om det finns särskilda omständigs. 88
209.heter som talar för att det gjorts något fel vid analyserna, t.ex. atts. 88
210.prover kan ha förväxlats, eller om närstående släktingar framstår soms. 88
211.tänkbara faderskapskandidater. Som föreslås i promemorian bör dens. 88
212.nu gällande bevislättnaden (dvs. i 1 kap. 5 § FB, förfs anm.) behållass. 88
213.för sådana tillfällen”66.s. 88
214.2005 års här aktuella lagstiftning, som endast gäller barn som ärs. 88
215.avlade efter ikraftträdandet den 1 juli 2005, innebär alltså inte att pres. 88
216.sumtionsregeln avskaffats utan denna har i stället behållits som ens. 88
217.undantagsregel. Något måste därför här sägas om presumtionsregelnss. 88
218.båda rekvisit, dvs. samlags- och sannolikhetsrekvisiten.s. 88
219.När det gäller tillämpningen av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FBs. 90
220.räcker det å andra sidan för en bifallande dom inte med att samlags. 90
221.styrkts utan en instämd mans faderskap måste, som ovan nämnts,s. 90
222.därutöver vara med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikts. 90
223.(”sannolikhetsrekvisitef). Ovan har nämnts att vävnadsprov från en avliden utpekad man kan användas för medicinsk faderskaps- eller föräldraskapsutredning. (Detsamma kan gälla vävnadsprov från en utpekad man som inte kan nås.) Då vävnadsprover kan finnas förvarade i en biobank i lan det uppkommer frågan om sådana prov kan användas i nämnt syfte. Frågan behandlas av den år 2008 tillsatta biobanksutredningen i dess betänkande En ny biobankslag, som har remissbehandlats men ännu inte (maj 2013) lett till någon ny lagstiftning.77 43s. 90
224.Det bästa bevismedlet i faderskapsfrågor i dag är, framhåller bios. 92
225.banksutredningen, tveklöst genetisk undersökning varvid i förstas. 92
226.hand prover från den utpekade mannen bör användas. Om dennes. 92
227.inte är avliden och inte heller vistas på okänd ort finns därför enligts. 92
228.utredningen inget behov av att för det här aktuella ändamålet använs. 92
229.da vävnadsprover från en biobank.s. 92
230.Saken kommer däremot enligt utredningen i ett annat läge om dens. 92
231.utpekade manen är död eller vistas på okänd ort. Även i dylika falls. 92
232.har en individ enligt Europakonventionen rätt att få sina faderskapsförhållanden utredda, varför det också måste finnas effektiva regler för faderskapets fastställande. Då genetisk undersökning är det bästa bevismedlet i faderskapsärenden bör enligt utredningen sådan under sökning kunna genomföras i största möjliga utsträckning. I sådana fall det nu är fråga om kan enligt utredningen den genetiska under sökningen ske antingen genom släktutredning eller genom analys av bevarade vävnadsprover från den utpekade mannen. När det gäller vävnadsprover från en utpekad, avliden, man kan man enligt utred ningen inte alltid utgå från att en användning av vävnadsprover från denne i faderskapsutredande syfte inte skulle stå i strid med respekten för den dödes önskningar. En släktutredning kan å andra sidan inne bära en integritetskränkning av släktingarna, vilka kanske inte berörs av faderskapsfrågan på annat sätt än genom sitt släktskap. Utred ningen pekar särskilt på risken att den genetiska undersökningen kan medföra att släktförhållanden avslöjas som släktingarna inte vill ha utredda. Utredningen finner så att en släktutredning ofta framstår som en allvarligare integritetskränkning än användning av vävnads prover i en biobank även om tanken på att sådana vävnadsprover kan komma att användas i detta syfte kan medföra oro hos vissa prov givare. Hursomhelst är, menar biobanksutredningen, dagens situa tion där vävnadsprover ibland används för faderskapsutredning, trots att det rättsliga stödet härför är oklart, otillfredsställande.s. 92
233.Biobanksutredningen föreslår därför att vävnadsprov från en bio bank (jämte de personuppgifter som hör till provet) och som härrör från en som är avliden eller som vistas på okänd ort ska för utredning av faderskap eller för utredning av föräldraskap enligt 1 kap 9 § FB få efter domstolsprövning enligt bestämmelserna i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap utlämnas till Rättsmedicinalverket. Kravet på obligatorisk domstolsprövning är uppställt som en rättssäkerhetsgaranti med hänsyn till integritetsfrågan och bestämmelsen om att utlämnande endast får ske till Rättsmedicinalverket avser att garantera säkerheten vid hanteringen. Slutligen ska tilläggas dels att det enligt förslaget inte ska vara möjligt att använda vävnadsprover för en allmän eftersökning av fadern till ett visst barn när det inte finns någon utpekad man dels att förslaget inte innebär att det ska bli möjligt att samla in vävnadsprover för utredning av faderskap; faderskapsutredning ska m.a.o. enligt förslå-s. 93
234.get inte vara ett ändamål för biobankerna utan den föreslagna regles. 94
235.ringen avser endast att vävnadsprover ska kunna lämnas ut för sådants. 94
236.ändamål.s. 94
Hävande av faderskap
1.3.3.3.1 Hävande av faderskapspresumtions. 94
2.Presumtionen enligt 1 kap. 1 § FB för den äkta mannens faderskaps. 94
3.till barn, som hustrun fött, kan hävas enligt de förutsättningar, soms. 94
4.anges i 1 kap. 2 §, nämligen antingen genom rättegång och doms. 94
5.(1 st.) eller genom att den äkta mannen och hustrun skriftligen gods. 94
6.känner en annan mans formenliga faderskapsbekräftelse (2 st.).s. 94
7.För förståelsen av 2 §, 1 st. bör man lägga två saker på minnet,s. 94
8.nämligen att faderskapspresumtionen kan sägas bygga på två skilda del-s. 94
9.presumtioner, nämligen dels att det förelegat samlag mellan makarnas. 94
10.(”samlagspresumtionen”), dels att detta lett till mannens faderskaps. 94
11.(’faderskapspresumtionen” (el. ”kausalitetspresumtionen”)). Brytandes. 94
12.av presumtionen kan därför inriktas antingen på undanröjande avs. 94
13.samlagspresumtionen eller på undanröjande direkt av själva faderskapss. 94
14.presumtionen eller kausalitetspresumtionen. I 2 §, 1 st. preciseras tres. 94
15.alternativa möjligheter ang. vilken bevisning som erfordras för atts. 94
16.domstol ska kunna förklara att den äkta mannen inte är far till etts. 94
17.barn, som hustrun fött. Möjligheten enligt 2 §, 2 st. FB att häva faderskapspresumtionen även utanför domstol, om nämligen den äkta mannen i äktenskapet skriftligen godkänner en formenlig faderskapsbekräftelse, som en annan man lämnat infördes genom lagstiftning år 1976. Observe ra emellertid att en förutsättning för detta förfarande är, som redan nämnts, att även modern lämnat ett skriftligt godkännande. Eftersom lagstiftaren vill uppnå, att endast faderskap, som överensstämmer med det verkliga förhållandet fastställs, innebär ett krav på moderns medverkan en viss garanti för att annan man inte oriktigt ska påta sig faderskapet, om förhållandena undantagsvis skulle innebära något sådant. Det absoluta kravet på moderns skriftliga godkännande inne bär, att denna väg för hävande av presumtionen inte kan tillgripas, om modern avlidit. I så fall kan emellertid hävande av presumtionen genom rättegång komma i fråga enligt någon av punkterna i första stycket.s. 94
18.Rätt att föra talan om undanröjande av en faderskapspresumtion tills. 96
19.kommer den äkta mannen (3 kap. 1 §) och barnet (3 kap. 2 §).78 Dets. 96
20.kan vara värt att observera, att lagen inte innehåller några preklu-s. 96
21.sionstider för denna talan. Även om mannen under många år botts. 96
22.tillsammans med barnet, kan han alltså väcka talan om hävande avs. 96
23.faderskapspresumtionen. (Observera dock att om talan gått förlorads. 96
24.före den 1 jan. 1977 på grund av äldre bestämmelser så får enligt,s. 96
25.övergångsbestämmelserna talan inte väckas.) (Jfr nedan.) Tidigare gällde att mannen gick förlustig sin talerätt bl.a. om han efter det att han fått kunskap om att modern haft samlag med annan man ”erkänt barnet som sitt”. I 1976 års lagstiftning har emellertid betonats vikten av att de fastställda faderskapen överensstämmer med verkligheten. Denna synpunkt, som hävdats med tanke på barnets bästa, har fått väga över den osäkerhet som det samtidigt kan inne bära för barnets ställning, att faderskapsfrågan aktualiseras sedan bar net länge levt samman med mannen.80s. 96
26.Som framgår av 3 kap. 1 § har efter den äkta mannens död den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är arvsberättigad efter mannen rätt att väcka talan om att mannen inte är barnets far. Arvingarnas principiella möjlighet att angripa presum tionen för den äkta mannens faderskap är emellertid inskränkt i olika hänseenden. För det första krävs för arvingarnas talerätt att mannen ”inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans” 3 kap. 1 §, 2 st. FB).81 Moti vet till denna regel är att det ansetts olämpligt, att arvingarna skulle kunna angripa presumtionen för den avlidnes faderskap i situatio ner, när den avlidne mannen själv kanske aldrig haft en tanke på att göra så.82 För det andra har arvingarnas talerätt i förekommande falls. 97
27.begränsats genom en särskild preklusionsregel i 1 §, 3 st., vars närs. 98
28.mare innehåll här kan lämnas därhän.83s. 98
29.Beträffande talerätten kan slutligen tilläggas att socialnämnden,s. 98
30.som ju i princip har att tillse att faderskap blir fastställda, dock intes. 98
31.har någon rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.s. 98
32.Det har inte funnits anledning att ge nämnden möjlighet att ingripas. 98
33.i bestående, äktenskapliga förhållanden med en talan av sådan art.84s. 98
34.Av 2 kap. 9 § framgår dock att om en viss man, dvs. en äkta mans. 98
35.enligt regeln i 1 kap. 1 § FB, presumeras vara far till ett barn som stårs. 98
36.under någons vårdnad, och om barnet har hemvist i Sverige, så skas. 98
37.socialnämnden, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarnas. 98
38.eller mannen begär det, och det dessutom befinnes lämpligt, ”utredas. 98
39.om någon annan man kan var far till barnet eller om en kvinna, skalls. 98
40.anses som barnets förälder enligt 1 kap. 99" (kurs, här).85 (Det härs. 98
41.kursiverade alternativet har införts genom den år 2005 genomfördas. 98
42.lagstiftning som gjort det möjligt för lesbiska par att få barn genoms. 98
43.s.k. assisterad befruktning, jfr nedan under 3.4) Lämplighetskravets. 98
44.innebär att eventuellt helt ogrundade påståenden från den äkta mans. 98
45.nens sida kan lämnas utan avseende av nämnden.86s. 98
46.I rättsfallet NJA 2007 s. 684 tilläts förande av negativ faderskaps-s. 98
47.och även moderskapstalan med stöd av 13 kap. 2 § RB.s. 98
48.3.3.3.2 Ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelses. 100
49.En faderskapsbekräftelse enligt 1 kap. 4 §, 1 st. FB kan av rätten enligts. 100
50.3 st. samma regel ogiltigförklaras under den där angivna förutsätts. 100
51.ningen, att det senare ”visas” (alltså ett krav på fullt bevis), att den soms. 100
52.bekräftat faderskapet i själva verket inte är barnets far. Detta kan t.ex. skes. 100
53.genom att mannens faderskap senare blir uteslutet på grundval av blos. 100
54.dundersökning.87 Möjligheterna att framtvinga (ny) blodundersökning sedan ett faderskap fastställts genom bekräftelse (eller genom dom som vunnit laga kraft) är dock, som nämnts ovan under 3.3.2.1, begränsade.s. 100
55.Det framgår inte av lagen vilka som är berättigade att föra talan om ogiltigförklarande av en faderskapsbekräftelse. Givetvis är dock barnet och den man som bekräftat faderskapet taleberättigade. I rättsfallet NJA 1975 s. 655 ansågs en testamentstagare inte ha rätt att föra talan om ogiltigförklarande av ett faderskapserkännande (numera fader skapsbekräftelse) som testator gjort. I NJA 1984 s. 319 förklarades även barnets mor sakna rätt att föra sådan talan. Mannens arvingar är dock enligt NJA 1988 s. 525 taleberättigade men deras talerätt har ansetts vara begränsad på samma sätt som en äkta mans arvingars rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen är enligt 3 kap. 1 §, 2 st. FB.88 Enligt denna regel saknar en äkta mans arvingar rätt att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen om mannen varaktigt sammanbott med barnet eller om han efter barnets födelse erkänt detta som sitt. Domen i rättsfallet NJA 1988 s. 525 innebär då närmare bestämt, att om en faderskapsbekräftelse (tidigare ett ”faderskapserkännande”) jämlikt 1 kap. 4 § FB lämnats efter barnets födelse så har arvingarna ingen rätt att föra talan om ogiltigförklaring av bekräftelsen (eller erkännandet). 3.3.3.3 Resning i faderskapsmål Som antytts ovan under 3.3.2.3 har man med hänsyn dels till hur lagstiftningen i fråga om faderskapsfastställelse genom dom varit utformad, dels till läget när det gäller medicinsk faderskapsdiagnostik i tiden före DNA-analysens dagar anledning att räkna med att dets. 101
56.finns inte så få fall av genetiskt sett felaktigt, genom lagakraftvunnens. 102
57.dom, avgjorda faderskapsmål. Därtill torde komma ett antal fall därs. 102
58.faderskapstalan mot en instämd man ogillats men vilken idag meds. 102
59.användandet av DNA-analys skulle visa sig i realiteten vara barnetss. 102
60.far. Som framgått ovan under 3.3.2.1 är dock möjligheterna att frams. 102
61.tvinga (ny) blodundersökning i fall där faderskap fastställts genoms. 102
62.en lagakraftvunnen dom mycket begränsade; enbart det faktum atts. 102
63.möjligheterna att medicinskt bedöma faderskapsfrågan avsevärt sucs. 102
64.cessivt förbättrats genom utvecklingen inom den medicinska fader-s. 102
65.skapsdiagnostiken utgör inte ett tillräckligt skäl för beviljande av ress. 102
66.ning. Endast parterna i ett faderskapsmål torde vara berättigade atts. 102
67.ansöka om resning i detta.89s. 102
Föräldraskap vid assisterad befruktning
1.84 års inseminationslagstiftning innebar dels en särskild lag om inse-s. 102
2.minationsverksamheten som sådan, nämligen lag (1984:1140) oms. 102
3.insemination (en lag som nu upphävts och ersatts av 6 kap. i lagens. 102
4.(2006:351) om genetisk integritet m.m.), dels ock en i 1 kap. 6 § FBs. 102
5.införd regel om faderskapet, när barnet avlats genom insemination.s. 102
6.Enligt denna regel gäller att om insemination utförts på moderns. 102
7.med samtycke av hennes make eller sambo och det med hänsyn tills. 102
8.samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats genom inse-s. 102
9.minationen då ”skall vid tillämpning av 2-5 §§ (dvs. i 1 kap. FB,s. 102
10.förfis anm.) den som har lämnat samtycket anses som barnets far”.s. 102
11.Var modern gift vid barnets födelse eller nybliven änka gäller liksoms. 102
12.innan den aktuella lagstiftningen den legala faderskapspresumtionen för den äkta mannen (jfr ovan under 3.3.1). Genom regeln i 1 kap. 6 § har dock den äkta mannen inte längre någon möjlighet att vinna bifall till en talan om hävande av faderskapspresumtionen (jfr ovan NJA 1983 s. 320), såvida inte hans samtycke till inseminationsbehandlingen saknades eller han kan göra sannolikt att barnet i själva verket inte avlats genom insemination utan vid moderns samlag med annan man.90 Var modern ogift vid barnets födelse måste faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom (jfr ovan under 3.3). Genom den här aktuella regeln får socialnämnden, till skillnad mot vad som gällde före regelns införande, godkänna en faderskapsbekräftelse då insemination skett med sperma från en annan man än den som bekräftat faderskapet. Denne kan inte heller senare föra talan om att bekräftelsen ska förklaras ogiltig på den grund att han i själva verket inte är barnets biologiske far. Skulle den man som samtyckt till inse mination vägra bekräfta faderskapet skall domstol på talan härom förklara honom för far och detta vare sig inseminationen skett med hans egen eller annan mans sperma.s. 102
13.Det krävs för tillämpning av regeln i 1 kap. 6 FB inte att insemi nationen utförts enligt bestämmelserna i numera 6 kap. lagen (2006: 351) om genetisk integritet m.m. (tidigare lagen (1984:1140) om inse mination) (se om dessa bestämmelser nedan i kap. 4). Detta innebär bl.a. att samtyckeskravet är uppfyllt även med ett muntligt samtycke trots att regeln i 6 kap. 1 § lagen (2006:351) kräver skriftligt samtycke och att regeln i 1 kap. 6 § FB är tillämplig även om inseminationen utförts utanför den svenska sjukvården, såsom utomlands eller i privat regi.91 Om samtyckeskravet kan vidare nämnas att den som lämnar samtycke givetvis måste förstå rättshandlingens innebörd eller m.a.o. innebörden av samtycket.92 Slutligen kan nämnas att det enligt all männa principer anses följa att om den som lämnat samtycket vill återkalla detta så har vederbörande att tillse att inte endast kvinnan,s. 103
14.utan normalt även den behandlande läkaren, underrättas härom.93s. 104
15.Även för fastställandet av faderskapet i sådana fall då befruktnings. 104
16.av moderns ägg skett utanför kroppen finns en särskild regel, soms. 104
17.numera återfinns i 1 kap. 8 § FB.94 Denna är utformad efter mönsters. 104
18.av regeln i 1 kap. 6 § och därför kan här hänvisas till vad som ovans. 104
19.sagts om sistnämnda regel.s. 104
20.När det så gäller frågan om fastställandet av moderskapet i sådanas. 104
21.fall då barn avlats genom äggdonation så har, som redan nämnts ovans. 104
22.under 3.2, den regeln införts i 1 kap. 7 § FB att som mor ska dens. 104
23.kvinna som föder fram barnet (barnets ”biologiska” mor) anses ochs. 104
24.alltså inte den kvinna som lämnat ägget (barnets ”genetiska” mor).s. 104
25.Om det skulle visa sig, att samtycke av moderns make eller sambos. 104
26.till insemination enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisks. 104
27.integritet m.m. saknades uppkommer frågan om huruvida givarens. 104
28.i stället kan fastställas vara barnets far. Enligt propositionen skulles. 104
29.denne i denna situation i princip kunna ta på sig faderskapet genoms. 104
30.en faderskapsbekräftelse.95 Däremot skulle enligt departementss. 104
31.chefen talan om faderskapets fastställande genom dom inte kunnas. 104
32.föras mot givaren.96 Noteras ska dock att någon lagregel härom intes. 104
33.funnits. I praxis, nämligen bl.a. i rättsfallet RH 1998:103, i vilket falls. 104
34.HD (T445/98) i april 1998 avslog ansökan om prövningstillstånd,s. 104
35.aktualiserades frågan om huruvida det var möjligt att vid s.k. ”pris. 104
36.vat insemination", dvs. insemination som utförs av enskilda personers. 104
37.utan inblandning av sjukvården, föra talan mot givaren. TR:n, varss. 104
38.dom fastställdes av HovRm, hade ogillat talan. Med hänsyn till att frågan om huruvida det verkligen förelåg formella hinder mot att föra talan om fastställande av faderskap till barn avlat genom s.k. privat insemination var kontroversiell och särskilt med hänsyn till den av HD accepterade möjligheten att fastställa fader skap med tillämpning av allmänna bevisprinciper i stället för med tillämpning av presumtionsregeln i 1 kap. 5 § FB kunde man, enligt i varje fall förfis mening, beklaga, att HD ej fann skäl att bevilja pröv ningstillstånd i detta fall. Det förtjänar att tilläggas att HD bara några veckor innan ansökan om prövningstillstånd avslogs i det här aktuella fallet avkunnade dom i rättsfallet NJA 1998 s. 184, i vilket fall ju HD fann att faderskapstalan kunde bifallas trots att samlag ej var utrett på vanligt sätt (se om detta fall ovan under 3.3.2.3).97s. 104
39.Som framhålls av Walin, som också behandlat den aktuella frågan, måste vidare frågan om huruvida samlag ägt rum eller ej ”anses helt betydelselös. Samlaget tjänar ju endast transporten av sperma. Det relevanta är naturligtvis den biologiska föreningen av sädescell och ägget. Det är dessutom”, tillägger Walin (jfr ovan) ”att märka huru som faderskap kan fastställas enligt den generella regel som förordats av Ekelöf och Saldeen och som har tillämpats av HD i NJA 1984s. 105
40.s. 49 och 1985 s. 236 I”.98 Till de av Walin i det citerade uttalandets. 106
41.åberopade rättsfallen kan alltså nu läggas rättsfallet NJA 1998 s. 184s. 106
42.(och även NJA 1999 s. 598}. (Se om dessa fall ovan i kap. 3.)s. 106
43.På grundval av den här tidigare åberopade i mars 2005 till riksdagens. 106
44.överlämnade propositionen har dock nu lagstiftning tillkommit närs. 106
45.det gäller den aktuella frågan.100 Regeringen gjorde alltså i propositionen den bedömningen ”att det bör vara möjligt att fastställa faderskapet för en spermagivare, för utsatt att ingen annan skall anses som barnets far enligt 1 kap. för-s. 106
46.äldrabalken, men att undantag bör göras för män som ger spermas. 108
47.enligt 1984 eller 1988 års lag. Om den befruktade kvinnans makes. 108
48.eller sambo (eller partner) undantagsvis inte skulle ha samtyckt tills. 108
49.befruktningen bör faderskapet inte kunna fastställas genom dom förs. 108
50.spermagivaren”.101 Uppfattningen i fråga, som delades av riksdagen,s. 108
51.kommer i lagtexten till uttryck genom ett tillägg till regeln om fasts. 108
52.ställande av faderskap i 1 kap. 5 § FB (2 st.) som i nuvarande lydelses. 108
53.stadgar att ”[f]aderskapet kan inte fastställas genom dom för en mans. 108
54.som är spermagivare enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genes. 108
55.tisk integritet m.m.”. Motsatsvis kan slutas att i andra fall kan talans. 108
56.om fastställande av faderskap föras mot en spermagivare, dvs. unders. 108
57.förutsättning av att ingen annan man ska anses som far enligt 1 kap.s. 108
58.FB.s. 108
59.Genom lagstiftning i juni 2005, som trädde i kraft den 1 julis. 108
60.2005, blev det möjligt för kvinna, som är registrerad partner enligts. 108
61.lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap eller sambo meden annans. 108
62.kvinna att få genomgå inseminationsbehandling enligt numera 6 ochs. 108
63.7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. (se närmares. 108
64.härom nedan i kap. 4).102 I detta avsnitt skall redogöras något förs. 108
65.samtidigt genomförd lagstiftning om fastställande avf öräldraskap i falls. 108
66.där lesbiska par fått barn genom sådan behandling (1 kap. 9 § FB).s. 108
67.I samband med att av riksdagen under våren 2009 antagna regs. 108
68.ler om könsneutrala äktenskap trädde i kraft den 1 maj samma års. 108
69.upphörde, som här tidigare nämnts, lagen (1994:1117) om registres. 108
70.rat partnerskap ("partnerskapslagen") att gälla. (Partnerskapslagens. 108
71.ska dock fortfarande tillämpas i sådana fall där partnerskapet intes. 108
72.omvandlats till äktenskap genom antingen registrering hos Skattevers. 108
73.ket efter en gemensam anmälan av parterna eller genom att dessa låtits. 108
74.viga sig.) Vad som här sägs om registrerade partner och homosexuellas. 108
75.sambor gäller nu alltså även samkönade makar.s. 108
76.I sitt slutbetänkande Barn i homosexuella familjer föreslog Koms. 108
77.mittén om barn i homosexuella familjer att lesbiska par som registres. 108
78.rat sitt partnerskap, eller var sambor, skulle få tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården.103 Kommittén föreslog även hur det rättsliga föräldraskapet skulle regleras i dylika fall. Vid remissbehandlingen var många remissinstanser kritiska inte endast när det gällde frågan om lesbiska par överhuvudtaget skulle få tillgång till sådan befruktning utan även när det gällde förslaget till rättslig reglering av föräldraskapet. Den sistnämnda frågan kom därefter att behandlas på nytt, nämligen i departementspromemorian Föräldra skap vid assisterad befruktning för homosexuella.104 I denna lämnades förslag till hur det rättsliga föräldraskapet skulle regleras om lesbiska par gavs tillgång till assisterad befruktning.s. 108
79.Enligt förslaget i ovan nämnda departementspromemoria skulle partnern eller sambon till en kvinna som födde barn efter assisterad befruktning inom den svenska sjukvården också anses som barnets mor om hon samtyckt till befruktningen och det med hänsyn till samtliga omständigheter var sannolikt att barnet avlats genom den na.105 Moderskapet skulle fastställas genom bekräftelse eller dom för att bli rättsligt giltigt och barnet skulle alltså i dylika fall få två möd rar. I propositionen konstateras dock att det både i FB och i andra författningar finns ”bestämmelser som särskilt tar sikte på den kvinna som föder barn” såsom t.ex. 6 kap. 3 § FB där det sägs att ett barn från födelsen står under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är gifta med varandra och i annat fall av modern ensam. För undvikande av missförstånd borde enligt regeringen i propositionen, som flera remissinstanser påtalat, partnern eller sambon till modern i lagtexten lämpligen kallas ”förälder” i stället för ”mor”. Alternativet skulle vara att kalla henne t.ex. "medförälder" eller ”medmor”, något som dock enligt propositionen framstår som olämpligt. ”Tanken är ju att hon skall vara en helt likvärdig förälder. En ny föräldrarättslig beteckning skulle vidare skapa både praktiska och vissa lagtekniska svårigheter”.106s. 109
80.Partnerns, sambons eller (fr.o.m. den 1 maj 2009) även den med barnets moder gifta kvinnans föräldraskap - som förutsätter att dennas. 109
81.samtyckt till behandlingen och att det är sannolikt att barnet avlatss. 110
82.genom den (1 kap. 9 §, 1 st. FB) - ska på samma sätt som faderskaps. 110
83.till barn fött av ogift mor (se ovan under 3.3) fastställas antingens. 110
84.genom bekräftelse eller dom (1 kap. 9 §, 2 st. FB); en sådan ordnings. 110
85.uppfyller enligt regeringen såväl kravet på enkelhet som kravet pås. 110
86.rättssäkerhet.107s. 110
87.Om barnet däremot avlats genom assisterad befruktning utanförs. 110
88.den svenska sjukvården gäller inte vad nu sagts utan i sådant fall ska,s. 110
89.liksom vad som gällt redan sedan tidigare, faderskapet fastställas.108s. 110
90.Om det kan anses vara till fördel för barnet och övriga förutsättningars. 110
91.finns kan dock enligt propositionen ett gemensamt föräldraskap förs. 110
92.det lesbiska paret åstadkommas genom adoption.^s. 110
93.Bestämmelserna i 2 kap. FB om socialnämnds medverkan vid fasts. 110
94.ställande av faderskap (se ovan i avsnitt 3.3.2.1) gäller, dock meds. 110
95.ett undantag, även fastställande av föräldraskap för en homosexuells. 110
96.kvinna vars maka, registrerade partner eller sambo fött barn genom assisterad befruktning (2 kap. 8 a § FB). Undantaget gäller bestäm melserna om blodundersökning (2 kap. 6 § FB). I propositionen sägs följande om detta undantag: Blodundersökning kan alltså inte framtvingas när det gäller utredan de av en kvinnas föräldraskap till ett barn som fötts av den kvinna som är hennes registrerade partner, sambo eller (numera) samkönade maka. Det bör tilläggas, som också görs i propositionen, att det är givetvis inget som hindrar ”att de berörda, om de känner till vem spermagivaren är, själva tar initiativ till en DNA-analys”.11 1110s. 110
97.Fastställandet av här aktuellt föräldraskap sker, som ovan nämnts, genom bekräftelse eller dom. Det som sägs om faderskapsbekräftelse i regeln i 1 kap. 4 § FB (se närmare härom ovan i kap. 3) gäller även bekräftelse av föräldraskap (1 kap. 9 §, 2 st. FB). Om det senare visar sig att den kvinna som bekräftat föräldraskapet för ett barn inte skas. 111
98.anses som förälder (t.ex. därför att det av en DNA-analys framgår atts. 112
99.barnet avlats av en annan man än spermagivaren) ska rätten på talans. 112
100.därom förklara att bekräftelsen saknar verkan. (Ang. forumfrågan ses. 112
101.3 kap. 14 §, 1 st. FB.) Talan om fastställande av föräldraskap enligts. 112
102.1 kap. 9 § FB väcks av barnet. I fall som avses i 2 kap. 8 a § FB förss. 112
103.barnets talan av socialnämnden. (Har modern vårdnaden om barnets. 112
104.får hon dock alltid föra barnets talan, även om hon inte är myndig.s. 112
105.Talan får också alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavares. 112
106.för barnet.) Bestämmelserna i 3 kap. 6-13 §§ FB om fastställande avs. 112
107.faderskap (jfr ovan under 3.3.2.1) tillämpas också i fråga om faststäls. 112
108.lande av föräldraskap, se 3 kap. 14 §, 2 st. FB.s. 112
109.I den proposition (prop. 2004/05:137), som låg bakom den nus. 112
110.redovisade lagstiftningen, förklarades att regeringen avsåg att åters. 112
111.komma till frågan om föräldraskapet vid assisterad befruktning och atts. 112
112.bl.a. frågan om huruvida bestämmelsen om en kvinnas föräldraskaps. 112
113.borde utvidgas till att gälla även vid assisterad befruktning utanförs. 112
114.tillämpningen av 1984 års lag om insemination och 1988 års lag oms. 112
115.befruktning utanför kroppen, dvs. numera utanför tillämpningen avs. 112
116.6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., då kundes. 112
117.komma att aktualiseras. Så har också skett så tillvida att i januari 2007s. 112
118.överlämnade en år 2005 tillkallad särskild utredare betänkandet Förs. 112
119.äldraskap vid assisterad befruktning (SOU 2007:3).s. 112
120.I detta betänkande konstateras bl.a. att enligt den nuvarande regles. 112
121.ringen i 6 och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.s. 112
122.så behandlas samkönade och olikkönade par på samma sätt när dets. 112
123.gäller tillgången till behandling med assisterad befruktning men att sås. 112
124.inte är fallet när det gäller FB:s bestämmelser om det rättsliga förälds. 112
125.raskapet.112 Om modern är gift med en man presumeras, som frams. 112
126.gått tidigare i detta kap., den äkta mannen vara barnets far. Någons. 112
127.motsvarande bestämmelse för en kvinna som är moderns registrerades. 112
128.partner (eller numera genom 2009 års lagstiftning om könsneutralas. 112
129.äktenskap makd) finns dock inte konstateras det i betänkandet. Vidares. 112
130.gäller, att reglerna om föräldraskapet för en kvinna, som är modernss. 112
131.registrerade partner (eller numera maka, se ovan)endast omfattars. 112
132.fall där behandlingen med assisterad befruktning skett enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Detta innebär, att de här aktuella föräldraskapsreglerna inte gäller i t.ex. sådana fall där behandlingen skett utomlands eller i privat regi. I betänkandet föreslås med hänsyn till principen om barnets bästa att frågan om för äldraskapet då barn avlats genom assisterad befruktning ska regleras på samma sätt för samkönade som för olikkönade par. Detta innebär, att en kvinna som är moderns registrerade partner (eller maka) ska presumeras vara barnets förälder på samma sätt som en äkta man presumeras vara far till det barn hans maka föder. Vidare ska enligt förslaget bestämmelserna om föräldraskapet gälla även i sådana fall då assisterad befruktning skett utomlands och insemination i egen regi. I sådana fall ska alltså enligt förslaget faderskapet inte längre faststäl las. (Lagstiftningsärendet bereds enligt muntlig uppgift till förf, från Justitiedepartementet fortfarande (maj 2013) i detta.)s. 112
133.Avslutningsvis må nämnas att under år 2011 pågick 293 föräldraskapsutredningar, varav 223, eller 76 procent, slutfördes. I flertalet fall, närmare bestämt i 162 fall, fastställdes föräldraskapet genom bekräftelse och i 16 fall genom dom. (I 45 fall lades föräldraskapsutredningen ned.) I de 162 fall där föräldraskapet fastställdes genom bekräftelse anmälde parterna i 148 fall att de önskade ha gemensam vårdnad.113s. 113