Barn- och föräldrarätt3 hänvisningar
- Det ligger nära till hands att tro att HD härmed ville säga, att t.ex. det i NJA 1984 s. 49 (se ovan) för tillämpning av den generella, primära, faderskapsregeln uppställda kravet på ”att stödet för moderns påstående om samlag under konceptionstiden är, frånsett de genetiska förhållandena, starkt, om än inte fullt tillräckligt för att sam laget skall anses styrkt” förlorat sin betydelse.
- Faderskapsindex diskriminerar mellan fäder och icke-fäder på det sättet att fäder genomsnittligt erhåller högre index än icke-fäder. Ett index på 1 innebär att den utpekade mannen är varken mer eller mindre lik barnet än en slumpmässigt utvald man är detta i blod gruppshänseende. Ett index över 1 (observera att någon övre gräns för faderskapsindex inte finns)53 innebär att den utpekade mannen är mera lik och ett index under 1 (index 0 erhåller en man som kunnat uteslutas som möjlig far) att han är mindre lik barnet i blodgrupps hänseende än en slumpmässigt utvald man är detta. För att ett fader skapsindex i och för sig ska kunna tillmätas betydelse krävs enligt de medicinska och statistiska vetenskaperna att det uppgår till lägst 19 (det talar då med tillräcklig signifikans för faderskap) eller uppgår till högst 0,053 (det talar då med tillräcklig signifikans mot faderskap). Index mellan 0,053 och 19 anses inte i och för sig kunna tillmätas betydelse. Nedan ska detta förklaras närmare. Det har tidigare nämnts att rättspraxis visar exempel på att fader skap ansetts kunna fastställas inte endast med tillämpning av den i lagen uppställda presumtionsregel som innehåller ett samlags- och ett sannolikhetsrekvisit utan även med tillämpning av allmänna bevis principer. Det viktigaste rättsfallet på området i fråga är NJA 1998 s. 184. I detta rättsfall i vilket kärandesidan kunde såsom bevisning åberopa resultatet av rättsgenetisk undersökning med DNA-teknik, fastställde HD sålunda faderskapet med tillämpning av allmänna bevisprinciper eller, om man så vill, med tillämpning av här tidigare nämnda generella, (oskrivna) primära faderskapsregel. Eftersom möj ligheterna att i ett faderskapsmål direkt styrka faderskapet givetvis varit mycket begränsade innan DNA-tekniken började användas vid den medicinska faderskapsdiagnostiken har frågan om möjligheten att fastställa faderskap med tillämpning av allmänna bevisprinciper, i stället för med tillämpning av presumtionsregeln i FB, mycket säl lan tidigare aktualiserats i rättspraxis. I några fall har dock så skett, nämligen i rättsfallen NJA 1984 s. 49 samt 1985 s. 2361 och II. För dessa rättsfall skall här kort redogöras innan det ovannämnda rätts fallet NJA 1998 s. 184 tas upp till behandling. De nu redovisade tre rättsfallen, avgjorda innan DNA-tekniken börjat användas vid den medicinska faderskapsutredningen, ger samman fattningsvis en något splittrad bild av möjligheten att fastställa faders med tillämpning av allmänna bevisprinciper. I rättsfallet NJA 1998
- tidigare avgöranden (NJA 1984 s. 49 och 1985 s. 236 I) funnit att i