Stycket

34.. Risk och (o)lämplighet 151 ten är att barnets bästa tolkat som att barnet inte ska utsättas för risker har företräde framför andra tolkningar såsom nära och god kontakt med bägge föräldrarna och uppfattningen att samförstånd alltid är till barnets bästa. Av 6:2 a 2 st. 1 p. FB framkommer att rätten ska fästa särskilt avseende vid: Som framkommer är det barnets situation som står i centrum för lagstad­ gandet. Tidigare framhölls föräldrarnas lämplighet ofta som ett kriterium för barnets bästa, dvs. att vårdnaden skulle anförtros åt den av föräldrarna som var lämpligast som vårdnadshavare.72 Rekvisitet för vårdnadsöverföring enligt 6:7 FB har då ansetts utgöra en minimistandard för vad en vårdnadshavare kan tillåta sig utan att förlora vårdnaden, dvs. barnets bästa i inskränkt bemärkelse. Ett exempel är NJA 1995 s. 398. Här gjorde HD en koppling mellan 6:7 FB och 6:1-2 FB vid bedömningen av förälders lämplighet och fann att: En likartad tolkning gjordes i NJA 1992 s. 93. Enligt 6:7 1 st. FB ska rätten besluta om ändring i vårdnaden om en för­ älder vid utövandet av vårdnaden utsätter barnets hälsa eller utveckling för bestående fara p.g.a. missbruk eller försummelse eller andra brister i omsorgen. Oaktat att 6:7 FB enligt lagtexten rör "förälder" uppfattas lag­ rummet omfatta samma personkrets som 2 § LVU, dvs. kan tolkas som "förhållanden i hemmet". Det kan utläsas ur RH 1991:54.s. 151