Närliggande

124.Gemensam och ensam vårdnad 105 då som att barnets vårdnadshavare mot sin vilja skilts från det.42 I samband med senare lagstiftning framhålls barnets straffrättsliga skydd. Det förkla­ ras av att brottet egenmäktighet med barn sedan 1983 även omfattar barn som vårdas med stöd av LVU (7:4 2 st. BrB).33 Eftersom ett omhänderta­ gande enligt LVU inte innebär att den legala vårdnaden frångår vårdnads­ havaren, var det därmed inte längre möjligt att förklara 7:4 2 st. BrB med det resonemang om skydd för vårdnadshavarens rättigheter som anförts vid stiftandet av 7:4 1 st. BrB. Istället betonades nu barnets rätt till skydd. Det framkommer dock inte att betoningen av barnets straffrättsliga skydd var avsett att ersätta vårdnadshavarens. Snarare skulle barnets rätt till skydd mot egenmäktighet utgöra ett komplement till vårdnadshavarens.34 Denna inställning finner visst stöd i HD:s praxis. HD har i NJA 1995 s. 269 fun­ nit att egenmäktighet med barn är ett brott mot vårdnadshavare såväl som barn och tillerkänt vårdnadshavaren ersättning för personskada, psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader. Barnet har i RH 2006:75 tillerkänts ersättning för kränkning efter det att en förälder dömts för grov egenmäktighet med barn. Vid gemensam vårdnad är skyddet mot egenmäktiga kvarhållanden så gott som obefintligt. Vid gemensam vårdnad utgör det inte heller egenmäktighet med barn att inte återföra barnet till boföräldern efter umgänge. Det är med andra ord inte möjligt att ålägga den vårdnadshavare som vid gemensam vårdnad egenmäktigt kvarhöll ett barn straffrättsligt ansvar.35 I SOU 2011:85 Fridskränkningsbrotten och egenmäktighet med barn föreslåss. 105