Stycket

4.5. Skärningspunkter mellan religion och andra värden om ett visst handlande skall godtas eller inte. Det är tydligt att de samhälleliga rättsreglerna i denna situation har sin hemvist annorstädes än i den andliga miljö som den berörda personen anser vara sin. Domstolen har inte berört den svårighet som består i att fastställa om den person som åberopar religionsfriheten för att bära ett visst klädesplagg eller ha annan utstyrsel verkligen handlar frivilligt och av uppriktig egen vilja. Allmänmänsklig erfarenhet lär oss att socialt tryck på människor att uppföra sig på ett visst sätt kan vara mycket starkt. Det sociala trycket kan vara sådant att det blir illusoriskt att tala om fri vilja eller informerat samtycke.Vidare skall märkas att samtycke inte alltid innebär ansvarsfrihet för den som hävdar att samtycke till viss handling föreligger. Som exempel kan hänvisas till kvinnlig könsstympning. Den som utför könsstympning undgår inte straffrättsligt ansvar enlig svensk lag genom att hävda att könsstympningen utfördes med kvinnans samtycke.Detsamma är fallet med åtskilliga andra åtgärder vidtagna mot kvinnor (eller i förekommande fall män), till exempel slaveri, tortyr eller prostitution. Europarådet har framhållit att samtycke inte alltid skall tillmätas betydelse. Europarådet uttalar i resolutionen 2005 att "(R)eligionsfrihet kan inte godtas som förevändning att för att rättfärdiga kränkningar av kvinnors rättigheter, de må vara öppna eller obestämbara (subtle), lagliga eller olagliga, utövade med eller utan ett föregivet (nominal) samtycke av offren -kvinnorna''. Formuleringen är sådan att genuint frivilligt samtycke framstår som undantag och som osannolikt. Som framgår i föregående avsnitt riktar Europarådet i samma resolution att antal mycket skarpt formulerade uppfordringar till sina medlemsstater (däribland Sverige) med syfte att utrota religiöst motiverade kränkningar av genderjämlikhet och sammanhängande förtryck av kvinnor. Uttalanden är i resolutionen är synnerligen skarpa. Som konstateras i föregående avsnitt sopar de helt undan mycket av den religiösa retoriken vad gäller könsbunden klädsel. I huvudsak syftar lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män till att bekämpa olikbehandling av kvinnor. Den pågående rättsutvecklingen i västvärlden att nå fram mot genderjämlikhet har varit lång och besvärlig. Det är mycket nyligen som verksam jämställdhetslagstiftning genomförts. Processen att uppnå fullständig jämlikhet är långt ifrån över. Kvinnor är i många avseenden fortfarande diskrimi454 Hänvisning kan återigen ske till fallet NJA 1999 s 556, olaga diskriminering, 16:9 Brottsbalken. Det rörde kvinnor klädda i vida, långa och tunga kjolar av visst slag. Sådana bars uteslutande av zigenska kvinnor från Finland men det sociala trycket på dem var stort. 455 l lagen (l 982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Där stadgas att könsstympning "får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte''. Den som bryter mot detta "döms till fängelse i högst fyra år"; 2 l st samma lag. Det allmänna straffstadgandet om ansvar vid samtycke till brott finns i 24 kap 7 BrB. 5. Skärningspunkter mellan religion och andra värden nerade i förhållande till män. Som Europadomstolen framhåller i fallet Dahlab har jämställdhet emellertid blivit ett överordnat värde i Europa. Kommer Europakonventionen och europeisk jämställdhetslagstiftning att bli ett redskap för en motsvarande utveckling i riktning mot genderjämlikhet även för muslimska kvinnor i Europa?s. 427