1.bjuda den muslimska sjalen men inte turbanen eller kippan? Svaret skulle vara att sjalen i realiteten är påbjuden av män, inte av religionen. Det är väl bekant att i många muslimska miljöer förekommer stark påverkan på kvinnor att bära huvudduk. Muslimska lärda är delade i frågan hur Koranen skall tolkas. Många muslimska grupper och länder anser inte att det finns något religiöst påbud för kvinnor att bära en sjal. Inget motsvarande finns vad gäller den sikhiska turbanen eller den judiska kippan. Europarådets resolution 2005 skräder inte orden när det gäller att fördöma religiöst motiverad klädsel som påtvingar kvinnor. Här framstår sådan klädsel som i princip alltid påtvingad. Europadomstolen (och tidigare den schweiziska Författningsdomstolen) behandlar sålunda i fallet Dahlab den muslimska huvudduken som något påbjudet, inte som något frivilligt. Innebär detta att Europadomstolen förkastar iden att den muslimska huvudduken bärs frivilligt? Det förefaller så. Detta kan framstå som en vansklig ståndpunkt. I fallet Karaduman (Konventionen 7) hänvisade Europakommissionen till "vissa fundamentalistiska religiösa rörelser" (p 108). Kommissionen hänför inte kvinnor som bär en muslimsk huvudduk till sådana rörelser. Det ligger dock nära till hands att dra en sådan slutsats eftersom den enda muslimska religiösa manifestationen var just huvudduken. Även detta kan framstå som en vansklig ståndpunkt. I anslutning till fallet Dahlab kan frågan ställas om lagstiftningen med skydd mot diskriminering kan -eller skall -användas för att tillåta eller förbjuda den muslimska sjalen i arbetsliv och skola? En förutsättning för att den svenska diskrimineringslagstiftningen skall vara tillämplig för att utfärda ett förbud mot att bära huvudduk är att påbud om sådan utstyrsel kommer från arbetsgivaren eller skolan. Sådana påbud förekommer emellertid inte i praktiken i sekulärt arbetsliv eller utbildningsväsende i Sverige. Detta innebär att frågan i det svenska perspektivet saknar praktisk betydelse. För att diskrimineringslagstiftningen skall kunna användas som stöd för att tillåta den muslimska sjalen fordras att andra religiöst motiverade klädesplagg eller utstyrslar godtas men inte den muslimska huvudduken. Ingen sådan situation har aktualiserats i praxis i Sverige. Europadomstolen uttalade i fallet Dahlab att särbehandling av kvinnor skulle kunna godtas om det föreligger "mycket tungt vägande skäl''. Domstolen uttalar sig dock inte om vilka skäl som skulle kunna godtas för särbehandling. Europadomstolen ställer i sina domskäl i fallet Dahlab frågan hur en kvinnlig muslim kan undervisa barn om jämställdhet och icke-diskriminering när hon själv är underkastad ojämlikhet och diskriminering. Domstolen undvek att svara på sin egen fråga med det är tydligt att Domstolen tvivlar på att detta är möjligt. Domstolen undvek i fallet Dahlab också försöka göra en generell avvägning mel5. Skärningspunkter mellan religion och andra värden Ian religionsfrihet och jämlikhet mellan könen. Den uppgiften kan emellertid snart behöva fullgöras. Den har delvis redan fullgjorts av Europarådet i resolutionen 2005 "Women and religion in Europe''. Där är avvägningen mycket klar och kategorisk. Jämlikheten mellan könen sätts bestämt och otvetydigt framför religiöst motiverat handlande. Resolutionen 2005 handlar emellertid om handlande som påtvingas kvinnor. Frågan kvarstår när det rör sig om en person som på genuint frivillig grund hävdar sig utöva en grundläggande mänsklig rätt -rätten att inom vissa gränser ge uttryck för sin religion -skall kunna förvägras denna rätt med hänvisning till att utövningen strider mot genderjämlikhet? Skall vederbörande -man eller kvinna - meddelas att hon/han i själva verket är föremål för diskriminering i förhållande till anhängare av motsatt kön av samma eller annan religion, låt vara att diskrimineringen är självvald? Vederbörande skulle förvägras en mänsklig rättighet av överordnad art därför att den kolliderar med ett intresse som bedöms vara av ännu mer överordnad art, jämställdhetsintresset.s. 425
2.Det rör sig om att förlika två väsentliga mänskliga rättigheter som kolliderar. Situationen är förbryllande eftersom kollisionen inte avser en kollision mellan två eller flera personer, eller mellan personer av motsatt kön, utan rör endast en person. Klädsel har i de flesta fall inget att göra med religion, kön eller könsförtryck. I den meningen är alla kläder religions-och könsneutrala. Emellertid är vissa klädesplagg inte religions-och könsneutrala. Den muslimska huvudduken är det inte och den kan dessutom ses som ett sätt att förtrycka kvinnor. Kvinnor som hävdar att de påtvingas att bära en huvudduk skyddas otvivelaktigt av diskrimineringslagstiftningen ( under förutsättning att tvånget utövas i verksamhet som omfattas av Diskrimineringslagen, till exempel i arbetslivet eller skolan). Det föreligger direkt diskriminering.s. 426
3.Men vad skall gälla för kvinnor som hävdar att de vill bära en muslimsk huvudduk och att det är ett sätt för dem att manifestera sin religion? Annorlunda uttryckt: Kan människor av ett kön som uppriktigt och av fri vilja vill bära vissa klädesplagg eller ha annan utstyrsel förbjudas att göra det därför att människor av det andra könet inte gör det? Vems bedömning av godtagbart uppförande skall ges företräde? På ena sidan -förbudssidan -finns risk för nedlåtenhet, för godtycke, för självpåtaget förmynderi och för begränsning av religionsfrihet. På den andra sidan -godtagandesidan -finns risk för godkännande av olikbehandling av kvinnor och män, stick i stäv med det jämställdhetsmål som blivit ett överordnat intresse i västvärlden, och kanske risk för könsdiskriminering och kvinnoförtryck. I samtliga avgöranden i praxis rörande Europakonventionen som avser muslimsk huvudduk har Domstolen godtagit förbud trots att den som bär huvudduken angett att detta skett frivilligt. Detta innebär att Domstolen använder objektiva kriterier för att avgöras. 426
4.5. Skärningspunkter mellan religion och andra värden om ett visst handlande skall godtas eller inte. Det är tydligt att de samhälleliga rättsreglerna i denna situation har sin hemvist annorstädes än i den andliga miljö som den berörda personen anser vara sin. Domstolen har inte berört den svårighet som består i att fastställa om den person som åberopar religionsfriheten för att bära ett visst klädesplagg eller ha annan utstyrsel verkligen handlar frivilligt och av uppriktig egen vilja. Allmänmänsklig erfarenhet lär oss att socialt tryck på människor att uppföra sig på ett visst sätt kan vara mycket starkt. Det sociala trycket kan vara sådant att det blir illusoriskt att tala om fri vilja eller informerat samtycke.Vidare skall märkas att samtycke inte alltid innebär ansvarsfrihet för den som hävdar att samtycke till viss handling föreligger. Som exempel kan hänvisas till kvinnlig könsstympning. Den som utför könsstympning undgår inte straffrättsligt ansvar enlig svensk lag genom att hävda att könsstympningen utfördes med kvinnans samtycke.Detsamma är fallet med åtskilliga andra åtgärder vidtagna mot kvinnor (eller i förekommande fall män), till exempel slaveri, tortyr eller prostitution. Europarådet har framhållit att samtycke inte alltid skall tillmätas betydelse. Europarådet uttalar i resolutionen 2005 att "(R)eligionsfrihet kan inte godtas som förevändning att för att rättfärdiga kränkningar av kvinnors rättigheter, de må vara öppna eller obestämbara (subtle), lagliga eller olagliga, utövade med eller utan ett föregivet (nominal) samtycke av offren -kvinnorna''. Formuleringen är sådan att genuint frivilligt samtycke framstår som undantag och som osannolikt. Som framgår i föregående avsnitt riktar Europarådet i samma resolution att antal mycket skarpt formulerade uppfordringar till sina medlemsstater (däribland Sverige) med syfte att utrota religiöst motiverade kränkningar av genderjämlikhet och sammanhängande förtryck av kvinnor. Uttalanden är i resolutionen är synnerligen skarpa. Som konstateras i föregående avsnitt sopar de helt undan mycket av den religiösa retoriken vad gäller könsbunden klädsel. I huvudsak syftar lagstiftningen om jämställdhet mellan kvinnor och män till att bekämpa olikbehandling av kvinnor. Den pågående rättsutvecklingen i västvärlden att nå fram mot genderjämlikhet har varit lång och besvärlig. Det är mycket nyligen som verksam jämställdhetslagstiftning genomförts. Processen att uppnå fullständig jämlikhet är långt ifrån över. Kvinnor är i många avseenden fortfarande diskrimi454 Hänvisning kan återigen ske till fallet NJA 1999 s 556, olaga diskriminering, 16:9 Brottsbalken. Det rörde kvinnor klädda i vida, långa och tunga kjolar av visst slag. Sådana bars uteslutande av zigenska kvinnor från Finland men det sociala trycket på dem var stort. 455 l lagen (l 982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Där stadgas att könsstympning "får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte''. Den som bryter mot detta "döms till fängelse i högst fyra år"; 2 l st samma lag. Det allmänna straffstadgandet om ansvar vid samtycke till brott finns i 24 kap 7 BrB. 5. Skärningspunkter mellan religion och andra värden nerade i förhållande till män. Som Europadomstolen framhåller i fallet Dahlab har jämställdhet emellertid blivit ett överordnat värde i Europa. Kommer Europakonventionen och europeisk jämställdhetslagstiftning att bli ett redskap för en motsvarande utveckling i riktning mot genderjämlikhet även för muslimska kvinnor i Europa?s. 427
5.Det skulle kunna sägas vara något av en historisk ironi om detta skedde. I ett historiskt perspektiv kan europeisk kultur inte sägas ha främjat genderjämlikhet. Kristen tradition har inte heller gjort det. Det är sant att kristendomen är grundad på tanken att alla människor är Guds barn och att alla människor är lika inför Gud. Det är sant att kristendomen har spelat en mäktig roll för att förbättra kvinnors ställning i olika avseenden. Traditionell kristen lära om hur det medmänskliga och sociala livet skall ordnas och om vilken roll kvinnor skall ha återspeglar dock på intet sätt genderjämlikhet. Hänvisning kan ske till bibelställen sådana som Paulus första brev till korintierna 14:33-35 eller Paulus brev till efesierna 5:21-24. Det som Paulus skriver där är måhända i samklang med Bibeln i stort. Kristus har dock inte någonsin uttalat sig på ett sätt som ens tillnärmelsevis överensstämmer med vad Paulus skriver. Uttalandena av Paulus torde idag betraktas som döda bokstäver av nära nog alla kristna.s. 428
6.Idag är situationen nämligen radikalt annorlunda. Idag är till exempel den Katolska kyrkan (med vissa undantag, till exempel motstånd mot kvinnliga präster) en bestämd förespråkare för och försvarare av genderjämlikhet men det är en ståndpunkt som är mycket ny.Kristendomen är cirka 600 år äldre än islam. Hur såg det ut med genderjämlikhet i den kristna världen för 600 år sedan, på 1400-talet? Det kvinnliga inslaget i kristendomen var i och för sig synnerligen starkt uttalat. Det räcker att hänvisa till den centrala roll som tillkom Maria, Kristi moder, och till att åtskilliga av de mest älskade och mest inflytelserika kristna helgonen var kvinnor. Genderjämlikhet var det dock inte fråga om och kvinnligt underordnande under mannen var en självklarhet. Med hänsyn till allt detta är det något av en historiens ironi när den traditionellt kristna europeiska kontinenten söker tvinga sin nyligen införda lagstiftning om genderjämlikhet på en motsträvig muslimsk befolkning inom dess gränser! .s. 428
7.Det finns rentav en risk att sådana ansträngningar skulle motverka sitt eget syfte. Erfarenheten idag visar att människor i den muslimska befolkningen som tror att Koranen påbjuder huvudduken (eller andra religiöst motiverade påbud för kvinnor) inte har låtit sig övertygas av iden om genderjämlikhet, en ide som de dess456 Se kort avsnitt 5.1 om den Katolska kyrkan och mänskliga rättigheter.s. 428