Hela artikeln

Innehåll

1.2.2.6 Konventionen 14/ Dahlab mot Schweiz,fallet den muslimskas. 3

lärarinnan .. ......................... .. .................... 54

1.2.2.7 Konventionen 15/ Refah Partisi och andra mot Turkiet................ . ........... .58s. 3

2.2.2.8 Konventionen 16/ Leyla Sahin mot Turkiet .............................................................................. 60s. 3

3.2.2.9 Konventionen 17 / Kurtulmus mot Turkiet ....................... 70s. 3

4.2.2.10 Konventionen 18/ Kosteski mot Makedonien ............. . .. . 71s. 3

5.2.2.11 Konventionen 19/ Dogru mot Frankrike ........................................... . .. ............. 73s. 3

6.2.2.12 Konventionen 20/ Lautsi mot Italien, fallet Italiens skolrums-s. 3

krucifix, den pluralistiska skolan ........................................... 75

1.2.2.13 Konventionen 21/ Ahmet Arslan och andra mot Turkiet........... .. ......... 80s. 3

Kapitel 3. Sverige. Europeiska utblickar ............................................................................ .. .... 83

1.3.1 Sverige........................ .. ........................................................................................................................ 83s. 3

Sverige 1/ NJA 2005 s 805,fallet pastor Gren. ...................................................................... 83

1.3.1.2 Sverige 2/ Arbetsdomstolen 2005 nr 21,fallet äldreaktiveraren ........ 85s. 3

2.3.1.3 Sverige 3/ Stockholms tingsrätt, Diskrimineringsombudsmannens. 3

mot Arbetsförmedlingen, handskakningsfallet ......................................................................... 88

1.3.2 Europeiska unionen .............................................................................................. 91s. 3

2.3.2.1 EU 1/ Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd ..................... .. . 91 3.3 Tyskland ......................................................................................................................................................................................... 93s. 3

3.3.3.1 Skolrumskrucifix..... .. ...................................................................................... 94s. 3

Tyskland 1/,fallet Bayerns skolrumskrucifix samt lagstiftning i

1.Bayern i anledning av domen .................................................................................................................... 94s. 3

2.3.3.2 Religiöst präglad klädsel i offentlig tjänst ................................................................................. 102s. 3

Tyskland 2/,fallet Ludin,fallet den muslimska lärarinnan ................ 102

1.3.3.2.2 Lagstiftning i Bayern i anledning av fallet Ludin samts. 3

2.situationen i övrigt i Tyskland...... .. .................................. 109s. 3

3.3.3.3 Muslimsk huvudduk av anställd i privat tjänst..... .. ............................................ 112s. 3

Tyskland 3/,fallet den muslimskaförsäijerskan. ................................................... 112

1.3.4 Frankrike .................................................................................................................................... 117s. 3

2.3.4.1 Rättslig bakgrund och fransk sekularism, "la la1cite" ............................................... 117s. 3

3.3.4.2 Praxis ........ . .. ............................................................................................................................................................ 122s. 3

4.3.4.2.1 Frankrike 1/,fallet Dalila Tahri ............................................................................................... 122 3.5 Schweiz ........................................................................................................................................................................................... 123s. 3

Schweiz 1/,fallet krucifix i schweiziska skolrum ................. 123

1.3.6 Danmark .................................................. . .. ............................. 127s. 3

2.3.6.1 Inledning. Lagförarbeten ....................................... . .. ..... 127s. 3

3.3.6.2 Varuhuset Magasin,fallet den muslimska sko/praktikanten .......... 129 4s. 3

4.Innehåll 3.6.3 Handels-og Kontorsfunktionaerenes Forbund i Danmark soms. 4

5.ombud för A mot Fötex,fallet den muslimska varuhusanställda ..................... 131s. 4

Kapitel 4. Den rättsliga situationen rörande religion och religiöst

motiverade manifestationer -sammanfattande översikt och analys ...... 135

1.4.1 Religionsbegreppet. Forum internum och forum externum ............................................ 135 4.2 Forum externum och utanförliggande religiöst motiverade manifestationer; Arrowsmith-principen ....................................................................................... 139 4.3 Frihet till och frihet från religion. Positiv och negativ religionsfrihet ................... 145 4.4 Positiva förpliktelser -aktiva åtgärder .... .. 152 4.5 Majoritet kontra minoritet ....................................................................................................................................... 158 4.6 Nationell bedömningsmarginal · . .............. .......... .. ...................................... 160 4.7 Frivillig anslutning. Avtalsfrihet ............................................................ .. ........ 163 4.8 Personliga åsikter om religionsintrång ..... 165 4.9 Privata parter .......................................................................................................................................................................... 168 4.10 Situationsanpassning ............................................. . .. .................................................................................... 170 4.11 Religion som förmildrande omständighet ...................................................................................... 170 4.12 Orsakssamband ................... ............................................................... ............................. .. ...................... 171 4.13 Subjektiva rekvisit .................................................................. .. ..................................................... 172 4.14 Bevisbörda ....................................... .. .......................................................................................................... 172 4.15 Diskriminering ............................................................................................................................................................ 173 4.16 Avslutande synpunkter på rättsläget ....................................................................................................... 177 4.16.1 Visar praxis kristen slagsida? ......... . ························································..·.·..· ·1··7···7·· ······· 4.16.2 Har negativ religionsfrihet alltför stort utrymme? .................................................... 179 4.16.3 Finns utrymme för religiöst motiverat beteende i offentligts. 4

2.arbetsliv och offentliga skolor? .................................................................................................................. 181 4.16.4 Finns utrymme för religiöst motiverat beteende i privat arbetslivs. 4

3.och privata skolor? ................................................................................................................................................... 184s. 4

Kapitel'S. Skärningspunkter mellan religion och andra värden ........... 185

1.5.1 Religionsfrihet: frihet till religion och frihet från religion ......................... 185 5.2 Religionsfrihet kontra demokrati ......... .. ........................ 193 5.3 Religiös mångfald eller majoritetsstyre? Majoritet kontra minoritet. Nationell identitet ............................................................................... 199 5.4 Religiös mångfald: större eller mindre utrymme för religiösa manifestationer? .................. .. ...................................................... 205 5.5 Religion eller kultur? Alldagliggörande ( degeneration) ............................... 211s. 4

2.5 Innehåll 5.6 Religion och genderjämlikhet. Kvinnoförtryck ................................................................................ 218s. 4

3.5.6.1 Den rättsliga situationen ................................................................................................................................ 218s. 5

4.5.6.2 Synpunkter och argument. Diskussion ........................................................................................ 222s. 5

5.5.6.3 Några röster från Frankrike ........................................................................................................................ 228s. 5

6.5.6.4 Slutord ............................................................................................................................................................................... 230 5.7 Integration: likformighet eller mångfald, uniformitet eller multiformitet? .... 231 5.8 Religion kontra näringsfrihet. Privata arbetsgivare och religionsfriheten ........ 234s. 5

Kapitel 6. Positiva åtgärder för att främja religionsfrihet i arbetsliv

och skola. Analysmodell. Praktiska vardagssituationer. ............................................. 237

1.6.1 Skyldighet att bedriva aktiva åtgärder .................................................................................................. 237 6.2 Analysmodell ............................................................................................................................................................................. 241 6.3 Praktiska vardagssituationer .................................................................................................................................... 244s. 5

2.6.3.1 Toaletter och hygienutrymmen .............................................................................................................. 245s. 5

3.6.3.2 Bön och andaktsrum ........................................................................................................................................... 245s. 5

4.6.3.3 Hälsningsformer ...................................................................................................................................................... 246s. 5

5.6.3.4 Ledighet ............................................................................................................................................................................... 249s. 5

6.6.3.5 Arbetsuppgifter .......................................................................................................................................................... 250s. 5

7.6.3.6 Identitetshandlingar med foto ................................................................................................................ 255s. 5

8.6.3.7 Personalmatsalar och mat. ............................................................................................................................. 257s. 5

9.6.3.8 Kläder, klädesplagg och personlig utsmyckning .............................................................. 258s. 5

10.6.3.8.1 Bakgrund .......................................................................................................................................................... 258s. 5

11.6.3.8.2 Arbetsplatser och skolor, offentliga och privata ................................................ 260s. 5

12.6.3.8.3 Privata arbetsplatser och skolor .......................................................................................... 264 Källor... ......................................................................................................................................................................................................... 269 Litteratur ................................................................................................................................................................................................... 275 Appendix I-VII.. .......................................................................................................................................................................... 280s. 5

13.Appendix I Utdrag ur dokument från Europarådet, religionen i dets. 5

14.demokratiska samhället................................................................................... .. ............................. 280s. 5

15.Appendix Il Kokkinakis-principerna, negativ religionsfrihet... .......................................... 286s. 5

16.Appendix III Arrowsmith-principen, sambandskravet ............................................................... 287s. 5

17.Appendix IV Utdrag ur Leyla mot Turkiet, det sekulära, demokratiskas. 5

18.samhället ................................................................................................................................................................................ 288s. 5

19.Appendix V Utdrag ur Lautsi mot Italien, den pluralistiska skolan ...................... 292s. 5

20.Appendix VI Women and religion in Europe, resolution 2005 avs. 5

21.Europarådet, parlamentariska församlingen ............................................................................. 297s. 5

22.Appendix VII Analysmodell, intressenter och intressen ....................................................... 299 Sak-och personregister................................................................................ . ............................................................ 301 6s. 5

Förord

1.Denna bok behandlar religionsfrihet i arbetsliv och skola. Uppmärksamheten är främst inriktad på omfattningen och tillåtligheten av religiösa manifestationer och manifestationer som anger sig vila på religiös grund. Utöver en inledande avdelning har boken tre avdelningar, en juridisk, en samhällelig och en praktiskt vardaglig. Avdelningarna kan läsas var för sig. För en djupare förståelse av ämnet fordras dock att boken läses i sin helhet. Läsare rekommenderas att läsa öppningskapitlet Inledning, särskilt avsnittet Läsanvisningar. Rättspraxis och annat material har beaktats till mitten av november månad 2010. Det uppmärksammade beslutet av Diskrimineringsombudsmannan (DO) den 30 november 2010 rörande bärande av niqab i en offentlig skola har kunnat beaktas endast helt kort (se 6.3.8.2, slutet). Lund december 2010s. 6

Förkortningar

1.AD Arbetsdomstolen BrB Brottsbalken DO Diskrimineringsombudsmannen D&R Decisions and Reports of the European Commission ofs. 7

2.Human Rights Ds Departementsserien (statliga betänkanden) ECHR European Court ofHuman Rights (Europadomstolen) ECHR Reports Reports by European Court of Human Rights (Europa-s. 7

3.domstolens domssamling) ECR European Court Reports (EU-domstolens domssamling) EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Europakonventionen Europeiska konventionen 1950 om skydd för de mänskligas. 7

4.rättigheterna och de grundläggande friheterna FN Förenta nationerna HD Högsta domstolen JT Juridisk Tidskrift LAS lagen (1982:80) om anställningsskydd mfl med flera NJA Nytt Juridiska Arkiv, avd. I (avgöranden av HD) No. Information Note on the case law of the (European) Court para paragraf Prop Proposition från regeringen till riksdagen REG Rättsfallssamling från Europeiska gemenskapernas domstol RF Regeringsformen SFS Svensk författningssamling sou Statens offentliga utredningars. 7

Inledning

Innehåll

1.Denna bok behandlar religion, religionsfrihet och religiöst motiverade manifestationer i arbetsliv och skola. I arbetslivet är det främst arbetstagarens situation som behandlas. I skolan behandlas främst lärare och elever. Skolan är arbetsplats för lärare och elever, låt vara i olika rättsliga relationer. Relationen mellan elever och skolan med dess anställda samt relationen eleverna sinsemellan liknar i mångt relationerna på arbetsplatserna. Detta gäller särskilt i de hänseenden som denna bok behandlar. Den situation som en elev befinner sig i skiljer sig knappast alls från en anställds i fråga om religion, religionsfrihet och religiöst motiverade manifestationer. Frågan om grunden för religionsfrihet som en mänsklig rättighet behandlas inte särskilt.I kapitel 5 diskuteras dock skärningspunkter mellan religionsfrihet och andra värden. Frågan om vilka åsikter som kan sägas utgöra en religion behandlas inte heller närmare.Boken handlar om tankemönster som är allmänt accepterade som religion, främst de stora världsreligionerna men även vissa andra religiösa samfund som Jehovas vittnen och Sjundedags Adventistsamfundet. Boken handlar i huvudsak om vilka uttryck och handlingar som omfattas av skyddet för religionsfrihet. Vägran av samvetsskäl utföra vissa uppgifter som faller inom anställningens ram eller som omfattas av elevrollen behandlas också. Utanför framställningen faller situationer som avser samhällstjänst, till exempel militärtjänst.s. 8

2.Se härtill allmänt till exempel Ignatieff, Michael, Human Rights as Politics and Idolatrys. 8

3.(Princeton University Press, 2001), Roth, Hans Ingvar, Vad är mänskliga rättigheter?s. 8

4.(2007) och kort Strömberg, Håkan, Religion och mänskliga rättigheter, Juridisk Tidskrifts. 8

5.2001-02 s 230 ff. 2 Se dock avsnitt 1.4 och avsnitt 4.1. 3 I rättspraxis rörande Europakonventionen används den samlande engelska termen ma-s. 8

6.nifestations. Det svenska ordet "manifestation" används i texten synonymt med ord soms. 8

7."uttryck': "handling" eller "utövning''. Inledning Boken är uppdelad i fyra avdelningar. Avdelning 1 omfattar det första kapitlet. Här ges kort en beskrivning av bakgrunden till den religiösa situationen i Europa. Vidare behandlas de grundläggande reglerna om religionsfrihet, den rättsliga miljö som religionsfriheten befinner sig i och rättsbildningen på religionsfrihetsområdet. Avdelning 2 omfattar kapitlen 2 -4. Denna avdelning är bokens teoretiska och strikt juridiska del. I kapitel 2 redovisas religionsfrihetspraxis rörande den "Europeiska konventionen 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna", Europakonventionen. Redovisningen är utförlig därför att denna praxis är bindande för Sverige men ändå föga känd och kommenterad i Sverige.I kapitel 3 redovisas rättspraxis i Sverige och EU. Vidare redovisas några avgöranden i Tyskland, Frankrike, Schweiz och Danmark samt vissa synsätt, opinioner och ställningstaganden där. Del 2 avslutas i kapitel 4 med en sammanfattande beskrivning och analys av den rättsliga situationen. Avdelning 3 omfattar kapitel 5. Där sätts religionen in i ett samhälleligt sammanhang ur ett antal olika perspektiv. Avdelning 4 omfattar kapitel 6. Detta är bokens praktiska del. Här diskuteras hur religion och religiöst motiverat handlande skall behandlas i arbetsliv och skola. I kapitlet presenteras en analysmodell för att bedöma tillåtligheten av religiöst motiverat handlande. Där beaktas olika berörda grupper (intressenter), till exempel i arbetslivet arbetstagaren, arbetsgivaren, arbetskamraterna eller kunderna, och i undervisningsvärlden eleven, elevens föräldrar, skolan och medborgarna som ytterst politiskt ansvariga. Till följd av dessa skiftande inriktningar kommer innehållet i de olika kapitlen att ha relativt olika karaktär. Den "röda tråden" är emellertid den rättsliga tillåtligheten av religion, religionsfrihet och religiöst motiverade manifestationer i arbetsliv och skola.s. 8

8.Framställningen i boken har en allmäneuropeisk inriktning. Europakonventionen präglar texten i dess helhet.s. 9

9.Skydd mot diskriminering på grund av religion behandlas men står inte i centrum. I centrum står religion, religionsfrihet och religiösa manifestationer. Skyddet 4 Praxis finns på Europadomstolens hemsida dhht:/hudoc.echr.coe.int.s. 9

10.Inledning mot diskriminering på grund av religion har religionsfriheten som sin självklara utgångspunkt. Det kan inte föreligga diskriminering på grund av religion med mindre den missgynnande särbehandlingen avser något som skyddas av religionsfriheten. Det är omfattningen av denna frihet som främst behandlas i denna bok. Inte desto mindre kommer åtskilligt att sägas som avser diskriminering. I stor utsträckning kommer sådan text att avse när det inte kan föreligga diskriminering av det skälet att det inte finns ett rättsligen skyddat religiöst moment med i bilden. Ämnet för denna bok är delvis mycket omdebatterat. Det är också ofta mycket kontroversiellt. Framställningen försöker vara neutral i den meningen att den inte tar ställning för eller emot religion, religionsfrihet och religiöst motiverade manifestationer i arbetsliv och skola. Framställningen avses sålunda ha vetenskaplig karaktär i just denna värdeneutrala mening. När argument framförs för och emot olika ståndpunkter sker detta sålunda utan personliga ställningstaganden. Få böcker är utan förhistoria. Denna bok har förhistoria i form av ett antal tidigare publicerade artiklar. Texten bygger delvis på dessa.Smärre partier ur artiklarna används stundom i stort sett ordagrant. Så sker utan att detta anges i varje enskilt fall. Boken är emellertid såväl till sitt innehåll som till sin uppläggning en ny bok.s. 10

Material

1.Materialet till denna bok är i huvudsak avgöranden av domstolar. Avgöranden rörande Europakonventionen står i centrum. De kompletteras med ett antal avgöranden från andra länder. Detta innebär att boken i allt väsentligt är baserat på primärmaterial. Bearbetningar i litteraturen används sparsamt. Det sker mest för att understryka det som framgår av primärmaterialet och för att ge läsanvisningar. Utförliga citat från domarna presenteras. I den löpande texten återges citaten i översättning. Alla översättningar är mina. Citaten återges även på originalspråk. Detta sker för att ge läsaren skall kunna kontrollera översättningarna och för att förmedla en känsla för hur domstolarna uttrycker sig. Citaten finns i huvudsak i fotnoter. Detta förklarar det stora antalet fotnoter i boken.s. 10

Läsanvisningar

1.I kapitel 2 redovisas domstolsavgöranden rörande Europakonventionen. Referaten och kommentarerna är långa. De är i huvudsak strikt juridiska. Utförligheten kans. 10

framstå som tröttande. Kapitlet vänder sig främst till läsare med viss juridisk skol-

1.Uppsatserna anges i litteraturförteckningen. Inledning ning. Det förutsätter dock inga juridiska förkunskaper. Referaten ger läsaren en djupgående inblick i hur Europadomstolen resonerar i frågor om religionsutövning och skydd mot oönskad påverkan av andras religionsutövning. Referaten kan läsas separat var för sig.s. 10

2.Kapitel 3 innehåller referat av domstolsavgöranden i ett antal europeiska länder, däribland Sverige och Danmark. Viss lagstiftning i Bayern presenteras liksom debatt i Tyskland. Vissa traditioner, synsätt och opinioner i Frankrike presenteras vidare. Kapitlet har ett avsevärt lättare anslag än kapitel 2.s. 11

3.Det är inte nödvändigt att läsa kapitlen 2-3 för att förstå resten av boken. Korta upprepningar av framställningen i kapitlen 2-3 ges nämligen i kapitlen 4-6. Dessa upprepningar avser att möjliggöra förståelse av resonemangen i kapitlen 4-6 utan att kapitlen 2-3 lästs. Vissa väsentliga principer i praxis rörande Europakonventionen ges vidare i Appendix Il-IVs. 11

4.Avsnitten 1.5 och särskilt 1.6 är delvis fackmässigt juridiska. De strikt juridiska inslagen i dessa avsnitt måste inte läsas för att förstå resten av boken.s. 11

5.Boken innehåller ett stort antal noter. Dessa innehåller i första hand citaten från refererade domar på originalspråk. Vidare innehåller noterna ytterligare information om och hänvisningar rörande det som behandlas i texten. Noterna behöver inte läsas för att förstå framställningen i boken.s. 11

Kapitel 1

Bakgrunder och utgångspunkter

Den nya situationen: religiös mångfald

1.Religionsfrihet har alltid varit en känslig fråga i de europeiska samhällena. Främst har den kristna religionen i dess olika bekännelseformer stått i centrum. På senare århundraden tonades dock motsättningarna ned eftersom den religiösa kartan i Europa blev någorlunda fixerad efter reformationen under 1500-talet.Det trettioåriga kriget (1618 -1648) förstärkte fixeringen. Till exempel Frankrike upplevde dock oroligheter under hela 1600-talet som mot slutet av århundradet kulminerade i fördrivningen av protestanterna ("hugenotterna'') efter upphävandet av det fördrag som gett dem viss religionsfrihet och fristad i delar av Frankrike. På senare decennier har religionsfrihet och religionsutövning emellertid blivit en mycket känslig fråga på nytt i de flesta europeiska länderna. Dagligen möter vi i Europa någon händelse som angår religiöst motiverade manifestationer i skolan eller på arbetsplatsen. Det kristna korset, den muslimska huvudduken, den judiska kippan och den sikhiska turbanen är de manifestationer som främst tilldrar sig uppmärksamheten. Den förhärskande religiösa övertygelsen i europeiska länder har åtnjutit skydd sedan århundraden. Skyddet har dock varierat beroende på vilken form av kristendom som där praktiserats. Religiös monism har i huvudsak varit förhärskande i århundraden i de olika länderna. "I mitt land får var och en bli salig på sitt maner" 6 Religionsfreden i Augsburg, Pax Augustana, 1555, som i det dåvarande Tysk-romerskas. 1

2.riket (dagens Tyskland och Österrike) lade fast principer för religionsbekännelse. Hu-s. 1

3.vudprincipen var att landsfurstens religion bestämde religionen inom dennes område.s. 1

4.Principen uttrycktes med orden cujus regio, ejus religio (religion följer fursten). Överens-s. 1

5.kommelsen kom i princip att gälla in på 1800-talet. 7 Det s.k. Ediktet i Nantes 1598 garanterade hugenotterna viss religionsfrihet i Frankrike.s. 1

6.Det upphävdes 1685 av "solkungen" Ludvig XIV och ledde till massemigration och för-s. 1

7.drivning av hugenotter från Frankrike.s. 1

8.13 1. Bakgrunder och utgångspunkter är ett uttalande som tillskrivs Fredrik Il av Preussen. Religiös tolerans av detta slag har dock i hög grad varit undantaget som bekräftat regeln. Principen "Extra ecclesiam nulla salus" (Utanför Kyrkan finns ingen frälsning) är ett uttryck som bättre karakteriserar den europeiska traditionen, varvid med "kyrka" i sammanhanget avsetts den nationella kyrkan.Nationalkyrka och tvångsanslutning har varit förhärskande. Så var fallet även i Sverige. Kyrkolagen 1686 stadgade att "skola alla bekänna sig endast och allena till den kristna lära och tro" som den svenska kyrkan antagit. Först genom Religionsfrihetslagen 1951 infördes religionsfrihet.s. 1

9.Situationen förändras snabbt. Det är främst två av varandra helt oberoende faktorer som orsakar detta. Den ena är sekulariseringen i de traditionellt kristna länderna i Europa. Med denna sammanhängande är betoning av religionsfrihet som en frihet från religion, det som brukar kallas negativ religionsfrihet (se vidare avsnitt 4.3). Den andra faktorn är invandringen. Människor med annan övertygelse än den förhärskande i de europeiska invandrarländerna kommer i stora skaror. Religiös mångfald håller på att bli en realitet av övergripande betydelse i alla europeiska länder. I flera, kanske de flesta, västeuropeiska länder är islam nu landets andra religion räknat i antalet troende.s. 2

10.En ny och radikalt annorlunda situation håller på att uppstå. Den har delvis redan inträffat men vi har idag knappast mer än börjat inse vidden av denna nya situation. De europeiska samhällena har på några årtionden blivit multietniska, multikulturella och multireligiösa.s. 2

11.Förväntningarna idag i religiöst hänseende är att religionsfrihet skall råda inte bara principiellt utan även praktiskt. Med religionsfrihet skall förstås frihet till religion, religionsutövning, religiös mångfald och religiös jämställdhet, oavsett religion och uttrycksform, men också frihet från religion och religions utövning. Denna 8 "In meinem Staate kann jeder nach seiner Fasson selig werden''. Fredrik II 'äen store" avs. 2

12.Preussen, 1712-1786, kung från 1740. 9 Uttrycket anses stamma från biskopen Cyprianus av Karthago, död 258. Det avser dens. 2

13.Katolska kyrkan men samma princip har varit förhärskande i länder med annan änka-s. 2

14.tolsk kristenhet. 10 I 1809 års Regeringsform fanns i den berömda § 16 ett stadgande om samvetsfrihet:s. 2

15."Konungen bör ... ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vids. 2

16.en fri utöfning av sin religion, så vidt han därigenom icke störer samhällets lugn ellers. 2

17.allmän förargelse åstadkommer". I sin bok Regeringsformen i historisk belysning ( 1909 ),s. 2

18.som utkom till hundraårsminnet av 1809 års Regeringsform, klassificerar Pontus Fahl-s. 2

19.beck på sidan 69 stadgandet som "väl det enda lån från utländska förebilder, som vårs. 2

20.regeringsform känner" och hänvisar till den franska författningen 1791. Se till den fran-s. 2

21.ska situationen avsnitt 3.4.1 nedan. Stadgandet i§ 16 innebar dock ingalunda varkens. 2

22.samvets-eller religionsfrihet. Avfall från statskyrkans lära ansågs till exempel vara så-s. 2

23.dant som "allmän förargelse åstadkommer" och var straffbart intill 1860. Se tex Sund-s. 2

24.berg (1948) s 56 f. Se om tillkomsten av§ 16 tex Reuterskiöld (1899), s 78 ff. 14s. 2

25.1. Bakgrunder och utgångspunkter mångfacetterade och delvis motstridiga religionsfrihet skall genomsyra samhällena. Detta är något fullständigt nytt i länder där religiös monism och i viss mån religiöst tvång varit förhärskande i århundraden. Detta är genomgripande, omvälvande. Religiös enhetlighet, monism, skall bytas mot religiös mångfald, pluralism.s. 3

Den nedärvda situationen: arbetslivets kristet religiösa

prägling

1.Ora et labora, bed och arbeta. Detta är en levnadsregel med gamla rötter i Europa. Den uttrycker en central tanke i kristendomen.Levnadsregeln pekar på sambandet mellan arbete och religion. Det västerländska vardagslivet är, liksom arbetslivet och skollivet, genomsyrat och präglat av den kristna religionen. Denna sätter mycket av ramarna för det dagliga livet och arbetet för oss alla. Vi tänker kanske inte ofta på det. Det självklara tänker man inte på. Några anteckningar pekar på ett antal av dessa självklarheter. Vår tideräkning utgår från Kristi födelse. Kalenderåret är baserat på den gregorianska kalendern.Veckan, en period om sju dagar, är kristen. Enligt den kristna skapelseläran skapade Gud himmel och jord på sex dagar och på den sjunde dagen vilade Han.Årsindelningen och veckoindelningen präglar våra liv. Tidsramen för våra liv, privatliv liksom arbetsliv, är i denna mening kristen. Arbetstidslagstiftningen i Sverige (liksom i de flesta länder och i EU-rätten) är starkt präglad av kristendomen. Veckan är ett viktigt begrepp i den svenska arbetstidslagen 1982. Den ordinarie arbetstiden utgår från veckan. Övertidsberäkningen bygger i flera avseenden på veckan. Arbetstidslagen har regler om veckovila (14 §). 11 Se till exempel uppslagsordet "Ora et labora" i Nationalencyklopedin. Sentensen utgörs. 3

2.en del av meningen "Qui orat et laborat, cor levat ad Deum cum manibus" (Den som bers. 3

3.och arbetar, lyfter med händerna hjärtat till Gud). Levnadsregeln anförs ofta som val-s. 3

4.språk av den äldsta av de västerländska klosterordnarna, Benediktinorden. 12 Den genomfördes av påven Gregorius XIII under 1500-talet i större delen av Europa.s. 3

5.Den är nu världsstandard, låt vara att det i vissa länder och kulturer förekommer andras. 3

6.tideräkningar parallellt med den kristna, till exempel i Israel, Japan, Kina och muslimskas. 3

7.länder. 13 Första Mosebok (Genesis), kapitel 1.s. 3

8.15 1. Bakgrunder och utgångspunkter Denna skall "så långt möjligt förläggas till veckoslut''. Det är emellertid inte mera vilsamt att vila på veckoslut än andra dagar. Regeln speglar den kristna traditionen.s. 3

9.Söndagar är allmänna helgdagar. Ordet "helgdag" betyder ursprungligen "helig dag" (holy day).Den helighet som avses är den kristna. Helgdagar är dagar avsedda för gudstjänst och arbetsvila. Söndagen är den dag den kristna religionen avsatt för dessa ändamål.Andra religioner kan ha andra veckodagar som helgdagar, till exempel fredagen i islam och lördagen inom judendomen. Inga områden på europeisk arbetsmarknad har fredagen som arbetsfri dag. Lördagen som arbetsfri dag är en ny företeelse som infördes utan religiös motivering. Skolor och universitet iakttar den kristna indelningen med helgdagar.s. 4

10.Utöver söndagarna finns ett antal andra allmänna helgdagar, låt vara med tiden 14 Direktivet 93/104/EEG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden innehöll en likar-s. 4

11.tad regel om förläggningen av veckovilan. Storbritannien förde talan vid EG-domstolens. 4

12.för att få hela direktivet förklarat ogiltigt. Detta misslyckades, dock med undantag förs. 4

13.bestämmelsen om veckovilans förläggning företrädesvis till söndagen; mål C-84/94s. 4

14.Storbritannien mot Europeiska unionens råd, ECR I-5755 (1996). EG-domstolen moti-s. 4

15.verade detta med att det inte kunnat visas att veckovila under veckoslutet snarare äns. 4

16.under annan period i veckan var av betydelse för arbetstagares hälsa. 15 Lagen (1989:253) om allmänna helgdagar. 16 Det engelska ordet holiday har dock med tiden fått en helt annan innebörd. Ledighets-s. 4

17.aspekten har helt tagit över helighetsaspekten! 17 Se till exempel uppslagsordet "helgdag" i Nationalencyklopedin. 18 Arbete på söndagar och helgdagar har dock blivit en verklighet för många. Söndags-s. 4

18.öppet i affärer har till exempel blivit tämligen allmänt accepterat och därmed söndags-s. 4

19.arbete för vissa. Söndagsöppna affärer är dock i stor utsträckning något nytt och intes. 4

20.accepterat överallt i Europa. I ett uppmärksammat avgörande i Tyskland av den tyskas. 4

21.Författningsdomstolen ("Bundesverfassungsgericht") den 1 december 2009 förklarades. 4

22.domstolen att en reglering i delstaten Berlin som medgav allmänt öppethållande etts. 4

23.antal timmar alla fyra söndagarna under advent stred mot den tyska grundlagen 1949.s. 4

24.Den regel i grundlagen som domstolen stödde sig på är övertagen från Weimargrund-s. 4

25.lagen 1919. Den lyder: "Der Sonntag und <lie staatlich anerkannten Feiertage bleiben alss. 4

26.Tage <ler Arbeitsruhe und <ler seelischen Erhebung gesetzlich geschiitzt" ("Söndagar ochs. 4

27.de statligt erkända helgdagarna skyddas lagligen som dagar för arbetsro och andlig upp-s. 4

28.lyftning"). 1 BvR 2858/07 vom 1.12.2009. 19 I länder eller sammanslutningar där ett stort antal religioner finns kan det vara omöjligts. 4

29.att respektera religiösa helger. Som exempel i rättspraxis i denna bok kan hänvisas till etts. 4

30.avgörande av EG-domstolen; se avsnitt 3.2. Som illustration kan vidare följande anteck-s. 4

31.nas. Stanford Law School är en världsledande juridisk skola/fakultet i USA. Studenternas. 4

32.vid skolan representerar ett brett spektrum av religioner. I vart fall under läsåret 1990 vars. 4

33.skolans praxis att inte ta hänsyn till någon religions helgdagar över huvud taget. Dets. 4

34.innebar att undervisning föregick även på mycket "heliga dagar" till exempel långfredag.s. 4

35.Undervisning förekom dock inte på söndagar eller under julen men det var inte av hän-s. 4

36.syn till den kristna religionen utan till det kringliggande samhällets rytm. 16s. 4

37.1. Bakgrunder och utgångspunkter allt färre.Bortsett från Nyårsdagen, l maj, 6 juni och Midsommardagen är helgdagarna kristna. Det är jul, påsk, Kristi himmelsfärds dag, pingst och Alla helgons dag (låt vara att de två sista numera inte firas på en normal arbetsdag måndag till fredag, sedan Annandag pingst, som firas på en måndag, sedan 2005 inte längre är helgdag, och Alla helgons dag sedan 1953 firas på en lördag). Våra samhällen, vårt arbetsliv och våra skolor är starkt präglade av de kristna högtiderna, låt vara att präglingen avtar. Julen är en mycket speciell tid även i arbetslivet med bland annat julhandel. Detta beaktas av, till exempel, lagen om anställningsskydd (LAS).December är festernas tid på arbetsplatserna. Julfesterna firas inte längre till minnet av ett gossebarns födelse, den mänskliga centralgestalten i den kristna religionen, men gossebarnet finns med i de flestas medvetande. Den 13 december firas den unga kvinnan Lucia med intensitet på mången arbetsplats och skola. Lucia är ett kristet helgon som dog martyrdöden för sin kristna tro. Kristendomen påbjuder inte att de troende skall bära någon symbol, ett kors, ett radband eller något annat. Frivillighet råder. Men kristna symboler finns överallt, både i den privata och i den offentliga miljön. Korset är ett av de vanligast förekommande tecknen i våra västerländska samhällen. Många människor, män likaväl som kvinnor, bär ett kors som är synligt för alla. Det sker idag mestadels som en utsmyckning, en prydnad, utan religiös innebörd. Det är en självklarhet i våra vardagsliv, liksom i arbetslivet och skolan, att öppet ha ett litet kors på sig. Redan själva tanken att bärandet av ett mindre kors, till exempel i en kedja runt halsen, skulle kunna förbjudas av arbetsgivare (eller skola) eller vara grund för att nekas anställning eller utbildning framstår som helt verklighetsfrämmande i Sverige. Utöver korset har kristendomen inte många symboler som bärs ofta. Närmast att tänka på är radbandet. Många kristna har ett radband. Antag att ett radband bärs runt handleden eller rentav runt midjan. Skulle detta lagligen kunna få negativa konsekvenser i arbetslivet eller skolan i Sverige? Här är svaret betydligt osäkrare. Skälet är att det dock är ganska ovanligt att radband bärs på ett synligt sätt. Ett rad20 Under medeltiden var ett stort antal dagar helgdagar, oftast i anslutning till firandet avs. 5

38.ett kristet helgon. I de flesta länder har antalet minskats. För svenskt vidkommande kans. 5

39.pekas på Kyrkoordningen 1571 och än mer på helgdagsreformen 1772. Minskningen hars. 5

40.fortsatt, senast 2005 när Annandag pingst upphörde att vara helgdag. 21 Reglerna om tidsbegränsad anställning i 5 § lagen 1982 om anställningsskydd. 22 Situationen kan dock vara annorlunda om korset får en iögonfallande eller påträngandes. 5

41.karaktär. I andra länder kan situationen vara annorlunda även i fråga om mindre kors.s. 5

42.Korset har varit en källa till anstöt och till förföljelse i historien och är så även idag bådes. 5

43.i vissa länder med annan än kristen religion och i vissa kristet präglade länder (som tills. 5

44.exempel Frankrike där "/aicite" är en viktig del av den sociala kulturen; se avsnitt 3.4.1).s. 5

45.Situationer av detta slag diskuteras i kapitel 5 och ingår i modellen i kapitel 6.s. 5

46.17 1. Bakgrunder och utgångspunkter band kan därför komma att uppfattas som alltför påträngande även i ett sekulariserat land som Sverige.s. 5

47.Många människor ber regelmässigt bordsbön, kanske med knäppta händer och kanske efter att ha gjort ett korstecken. Skulle detta lagligen kunna få negativa konsekvenser i arbetsliv och skola? Knappast! Detta är fallet även om bordsbönen sker öppet, till exempel i matsalen. Undantag kan tänkas men då måste omständigheterna vara särpräglade.s. 6

48.Kristendomen har få påbud rörande vilken mat vi kan äta och hur den har kommit till oss från fälten, grönsaksodlingarna, havet eller slakthusen. Anvisningarna i Gamla testamentet hur slakt skall gå till uppfattas till exempel inte i den kristna traditionen som bindande. Men i judisk och muslimsk tradition är så fallet.Förbudet i Gamla testamentet mot att äta griskött uppfattas inte längre som bindande. Men i muslimsk tradition är förbudet i Koranen i hög grad levande.s. 6

49.Dessa korta anteckningar visar hur genomsyrat vårt liv är av den kristna traditionen. Vi uppfattar situationen som självklar. Men för människor som har annan religion är det inte så. Varför skall ledighet infalla på söndag när det är fredag som är bönedagen?s. 6

Religionsfrihet som mänsklig rättighet. Internationella

instrument

1.Utgångspunkten och stödet för religionsfrihet finns i internationella dokument. Artikel 18 i FN:s allmänna förklaring 1948 om de mänskliga rättigheterna kan sägas vara den överordnade grundvalen. Artikeln uttrycker dock en målsättning eftersom det inte finns någon mekanism att genomdriva den.s. 6

2.Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Dennas. 6

3.rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i ge-s. 6

4.menskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tros. 6

5.genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande avs. 6

6.religiösa sedvänjor. 23 Se härtill allmänt Demokratiutredningens betänkande, Att slakta ett får i Guds namn -s. 6

7.om religionsfrihet och demokrati, författat av Göran Gunner, SOU 1999:9. 24 Se till exempel Tredje Mosebok 11 :7-8 och Femte Mosebok 14:8; "Av deras kött får nis. 6

8.inte äta .. .''. Förbud finns också hos profeten Jesaja 65:2-5. 25 Koranen förbjuder det på flera ställen, till exempel 5:3. Se vidare avsnitt 6.3.7. 26 Internationella undersökningar visar att religionsfrihet som den är fastslagen i FN-s. 6

9.förklaringen 1948 ofta begränsas. Se vidare avsnitt 5.1. 18s. 6

10.1. Bakgrunder och utgångspunkter Europeiska konventionen 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, utgör inom sitt område den högsta rättskällan i länder som antagit (ratificerat) den. Sverige har ratificerat den. Konventionen är juridiskt bindande. Konventionen är den högsta norm som annan rättighetsreglering i de europeiska konventionsländerna är bunden av och skall rätta sig efter. Den prövas rättsligt av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen; se vidare avsnitt 1.6. Konventionen Artikel 9 fastslår bland annat religionsfriheten.s. 7

11.( 1) Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religions-s. 7

12.frihet; Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihets. 7

13.att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utövas. 7

14.sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning sedvänjor ellers. 7

15.ritualer.s. 7

16.(2) Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas så-s. 7

17.dana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokra-s. 7

18.tiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerhetens. 7

19.eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd förs. 7

20.andra personers fri-och rättigheter. Europeiska unionen (EU) har antagit en stadga om de grundläggande friheterna (2000 med anpassning 2007) Den innehåller ett juridiskt bindande stadgande om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, Artikel 10.s. 7

21.1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfri-s. 7

22.het. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse ochs. 7

23.frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt,s. 7

24.utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisnings. 7

25.sedvänjor eller ritualer. Stadgan det har samma lydelse som Artikel 9( 1) Europakonventionen med den skillnaden att ordet "tro" i Europakonventionen har bytts mot ordet ''övertygelse''. Någon skillnad i sak torde inte föreligga. Begränsningar kan göras enligt Artikel 52.s. 7

26.1. Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter soms. 7

27.erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med dets. 7

28.väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningars. 7

29.19 1. Bakgrunder och utgångspunkters. 7

30.får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om des. 8

31.är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av samhällsintresse soms. 8

32.erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rät-s. 8

33.tigheter och friheter. Stadgandet avviker i betydande grad språkligt från Artikel 9(2) i Europakonventionen men är i sak nog ganska överensstämmande. Hänvisningen till proportionalitetsprincipen innebär ingen skillnad i förhållande till Artikel 9(2) eftersom Europadomstolen regelmässigt använder denna princip i sin praxis. Hänvisningen till andra människors rättigheter och friheter har också sin motsvarighet i Europadomstolens praxis. Artikel 52 kan i själva verket sägas spegla praxis rörande Europakonventionen.s. 8

34.Stadgan kan juridiskt prövas av EU-domstolen; se vidare avsnitt 1.6.s. 8

.4 Begreppet "religion"

1.Ingenstädes i de internationella instrumenten eller i svensk rätt finns en definition av begreppet "religion" och därmed inte heller av begreppet "religionsfrihet".Trots att Europadomstolen behandlat ett antal fall rörande religion och religionsfrihet har den inte presenterat någon närmare definition; se vidare avsnitt 4.1.s. 8

2.I ett svenskt offentligt utredningsbetänkande sägs följande:s. 8

3.Problemet är givetvis att religionsutövning i princip kan bestå i vads. 8

4.som helst. I Europakonventionens art. 9 har man visserligen försökts. 8

5.precisera den som 'frihet att utöva sin religion eller tro genom guds-s. 8

6.tjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösas. 8

7.sedvänjor: men det sistnämnda uttrycket medför ingen klar avgräns-s. 8

8.ning. Diskrimineringslagen 2008 innehåller termen "religion". Lagen innehåller emellertid ingen reglering av detta begrepp, än mindre en definition. Begreppet "religion" 27 Se kort Strömberg, Juridisk Tidskrift 2001-02 s 230 f. 28 SOU 1975:75 s 325. Omfattande diskussioner rörande begreppet religionsfrihet finns is. 8

9.till exempel SOU 1964:13, SOU 1968:11 och SOU 1972:36. Se även Staten och trossam-s. 8

10.funden. Betänkande av Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering, SOUs. 8

11.1997:41 s 93 f.s. 8

12.1. Bakgrunder och utgångspunkter bygger på den innebörd "som gäller". Vilken den är anges dock inte. Lagen bygger på den religionsfrihet som finns i andra rättskällor. Rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling, arbetslivsdirektivet, är en generell lagstiftning med skydd mot diskriminering, bland annat på grund av religion. Någon definition av begreppet "religion" finns dock inte. Religionsfriheten har beröringar med många andra områden av mänskligt och socialt liv. Detta behandlas i kapitel 5. En sådan gränsdragning avser religion och kultur. Europarådet är det organ som utarbetat Europakonventionen. I ett policydokument utarbetat inom Europarådet berörs sambandet. Eftersom "religion är en väsentlig social företeelse" ("religion isa major social phenomenon") är den av just det skälet "svårt att skilja den från kultur" ("difficult to separate from culture").En sedvänja eller en ritual kan för övrigt vara mångfacetterad och ge uttryck för flera skyddade företeelser, det må vara ras och religion eller etniskt ursprung och religion, eller annat. I ett rättsligt perspektiv finns beröringspunkter till flera andra friheter. "Religionsfriheten framstår närmast som ett omfattande rättighetskomplex med inslag av yttrandefrihet, informationsfrihet och föreningsfrihet': yttrade en statlig utredning med rätta.I praxis i Högsta domstolen har sambandet med yttrandefriheten behandlats i NJA 2005 s 805,Jallet Pastor Gren (se avsnitt 3.1, Sverige 1). 29 Prop 2007 /08:95 med förslag till vad som blev den nuvarande Diskrimineringslagen 2008, s 120 f. I betänkandet SOU 2002:43, Ett utvidgat skydd mot diskriminering, framlades förslag till en ny lag rörande bla skydd mot diskriminering på grund av religion.s. 9

13.Förslaget innehöll ingen definition och det anges att "(V)ad som menas med religion preciseras inte i lagen"; s 458. Lagförslaget i betänkandet genomfördes inte men förslaget ledde till ändringar i bland annat lagen 1999:130 som då fick sin dåvarande beteckning "lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan övertygelse''. Diskrimineringslagen 2008 bygger i detta hän - seende på den tidigare lagen. 30 Council ofEurope. Religion and democracy: Report. Committee on Culture and Education 27 November 1998, document 8270, Explanatory memorandum by Mr de Puig,s. 9

14.Introduction. Se Appendix I. 31 Som exempel kan hänvisas till NJA 1999 s 556, olaga diskriminering, 16:9 Brottsbalken. Det rörde kvinnor klädda i vida, långa och tunga kjolar av visst slag. I målet angavs att sådana uteslutande bars av zigenska kvinnor från Finland men trycket på dessa kvinnor att bära sådana kjolar var stort. Kjolarna bar vittnesbörd om ras, etnicitet och vad som rimligen måste uppfattas som en religiös sedvänja. 32 Staten och trossamfunden. Betänkande av Utredningen om trossamfundens rättsliga reglering, SOU 1997:41 s 94. 1. Bakgrunder och utgångspunkters. 9

.5 Rättskällorna

1.Europeiska konventionen 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, är den styrande rättskällan rörande religionsfrihet i Sverige. Konventionen gäller i Sverige (liksom i många andra konventionsländer) i tre skepnader, (1) som folkrättsligt förpliktande konvention, (2) som del av EU-rätten och (3) som inhemsk svensk lag.Det innebär att det är möjligt "att direkt tillämpa konventionen vid svensk domstol''.Vid inkorporeringen av Konventionen uttalades följande: "Om Konventionen görs till en del av den svenska rätten skulle ... sannolikt fler mål rörande Konventionens fri-och rättigheter komma att slutbehandlas vid svenska domstolar och myndigheter''.Denna förmodan har inte förverkligats på religionsfrihetsområdet. En viktig anledning till detta torde vara att det är oklart om Artikel 9 kan användas mellan enskilda (s.k. Drittwirkung; se vidare avsnitt 4.9). Artikel 9 i Konventionen har veterligen åberopats vid svensk endast en gång, NJA 2005 s 805,fallet pastor Gren (se avsnitt 3.1, Sverige 1). I Sverige gällande praxis rörande religionsfrihet är därför av utländsk härkomst, i praktiken enbart praxis rörande Europakonventionen.s. 10

2.Europakonventionen är i sin egenskap av folkrättsligt förpliktande konvention överordnad svensk lag. Detta gäller även svensk grundlag, till exempel Regeringsformen med dess bestämmelser om religions-och yttrandefrihet.Europakonventionen är som folkrättsligt bindande konvention den högsta normkällan inom sitt område, till exempel Artikel 9 om religionsfrihet. Detta förhållande är styrande för framställningen i denna bok.s. 10

3.Religionsfrihetslagen 1951 upphävdes genom lagen (1998:1593) om trossamfund. Religionsfrihetslagen innehöll tre grundläggande bestämmelser om religionsfrihet, 1-3 §§. Dessa saknar motsvarighet i lagen om trossamfund. Denna innehål33 En ledande framställning på engelska om Europakonventionen är Van Dijk mfl (senasts. 10

4.fjärde upplagan, Intersentia, Antwerpen-Oxford, 2006). En ledande framställning pås. 10

5.svenska är Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis. En kommentar tills. 10

6.Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (senast tredje upplagan, 2007). Ny-s. 10

7.tillkommen praxis redovisas fortlöpande i Svensk Juristtidning. 34 Konventionstexten i ordagrann översättning är svensk lag; SFS 1994:1219. 35 NJA 2005 s 805,fallet pastor Gren, se avsnitt 3.1, Sverige 1. 36 Prop 1993/94: 117 med förslag att införa Europakonventionen som svensk lag, s 12. 37 Den lag som innehåller konventionen har dock inte status av grundlag. Detta är ett be-s. 10

8.synnerligt och otillfredsställande förhållande eftersom den som folkrättsligt förpliktan-s. 10

9.de konvention gäller framför och över svensk grundlag. Se härom till exempel Bernitz,s. 10

10.U, Europakonventionens införlivande med svensk rätt -en halvmesyr, Juridisk Tidskrifts. 10

11.1994-95, s 259. Konventionens införlivande i svensk rätt och dess ställning i svensk rätts. 10

12.har diskuterats utförligt. Denna diskussion förbigås eftersom den faller utanför bokenss. 10

13.tema.s. 10

Bakgrunder och utgångspunkter

1.ler inga självständiga regler om religionsfrihet. 1 § hänvisar till 2 kapitlet Regeringsformen och Europakonventionen. Den utredning som föreslog avskaffandet av religionsfrihetslagen ägnade denna endast minimal uppmärksamhet liksom även den efterföljande regeringspropositionen. Utredningen begränsar sig till att säga att "(M)ot bakgrund av lagens innehåll (d vs den föreslagna lagen om trossamfund; min anm.) kommer religionsfrihetslagens reglering att bli överflödig. Den lagen bör därför upphävas''.I propositionen anförs helt kort att 1-3 §§ religionsfrihetslagen "har sina motsvarigheter i 2 kap. regeringsformen och annan lagstiftning ... Bestämmelserna kan därför upphävas. Med hänsyn till detta . . . bör religionsfrihetslagen upphävas''. Regeringsformen (RF) är den främsta grundlagen i Sverige. I 2 kapitlet 1 stadgas att "(V)arje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad ... religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion''. Denna frihet är absolut. Inga begränsningar är tillåtna.Regeln i 2 kapitlet 1 RF ger i och för sig upphov till rättigheter för enskilda. Den är dock så allmänt hållen att den knappast kan användas i praktiskt rättsliv. En bedömning av dess räckvidd har dock skett i ett avgörande i Högsta domstolen (NJA 2005 s 805,fallet pastor Gren, se avsnitt 3.1 Sverige 1). Diskrimineringslagen 2008 innehåller termen "religion''. Lagen innehåller emellertid ingen reglering av detta begrepp. Hierarkiskt är lagen underordnad RF och Europakonventionen. Rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling är en generell lagstiftning. Direktivet reglerar skydd mot diskriminering på grund av bland annat religion men inte religionsfriheten som sådan. Sammantaget innebär det nu sagda att det är Europakonventionen som utgör den enda användbara (operationella) rättskällan för religionsfrihet i Sverige. Utöver Europakonventionen, Regeringsformen, Rådets direktiv 2000/78/EG och Diskrimineringslagen 2008 finns regler i andra författningar som är av betydelse i religionsfrihetshänseende. Lagen 1982 om anställningsskydd ger långtgående materiellt skydd mot uppsägning och annat som täcks av lagen, till exempel turordningslistor vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Religion och religionstillhörighet utgör, till exempel, inte 38 sou 1997:41 s 244. 39 Prop 1997/98:116 s 21. Se allmänt om den legala förändringen till exempel Ahren, Per-s. 11

2.Olof, Stat och trossamfund (2002). 40 2 kap 12 första stycket RF motsättningsvis. Se i praxis NJA 2005 s 805,fallet pastors. 11

3.Gren, avsnitt 3.1 Sverige 1.s. 11

4.23 1. Bakgrunder och utgångspunkter annat än rent undantagsvis saklig grund för uppsägning.Inte heller utgör de skäl för oförmånlig placering på en turordningslista inför uppsägningar vid arbetsbrist. Regler i Brottsbalken kan vara tillämpliga, till exempel om ärekränkning. Lagen om omskärelse av pojkar anses tillgodose ett religiöst intresse.42 Lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor innehåller ett undantagslöst totalförbud, även om religiösa bevekelsegrunder åberopas. Djurskyddslagen och därtill hörande författningar reglerar möjligheterna till rituell, religiös slakt.Arbetsmiljölagen jämte föreskrifter och råd från arbetsmiljömyndigheterna kan vara tillämpliga.s. 11

5.Av särskild betydelse kommer måhända fördraget om Europeiska unionen att bli (EU-fördraget, efter ikraftträdandet 2009 av det s.k. Lissabonfördraget). Till följd av Artikel 6 föreligger skydd för religion och religionsfrihet i två former. ( 1) Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna (2000 med anpassning 2007) skyddar i Artikel 10 tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (se avsnitt 1.3). (2) Rättheterna i Europakonventionen anges "ingå i unionsrätten som allmänna principer". Härtill kommer att EU enligt samma artikel skall ansluta sig till Europakonventionen. I vad mån EU-rätten kommer att bli en levande rättskälla rörande religion är ännu ovisst. Veterligen finns endast ett avgörande av EU41 Undantag kan tänkas föreligga framför allt för vissa befattningar på arbetsplatser meds. 12

6.religiös inriktning (bekännelsearbetsplatser). 42 Lag 2001:499. Se närmare Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om omskärelses. 12

7.av pojkar; SOSFS 2001:14. År 2006 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att analy-s. 12

8.sera vissa frågor rörande omskärelse. Socialstyrelsen skulle dock inte ta ställning tills. 12

9.tillåtligheten av omskärelse på icke-medicinska grunder. "Socialstyrelsen har utgått fråns. 12

10.regeringens och riksdagens uppfattning att det är förenligt med Barnkonventionen ochs. 12

11.att ett förbud skulle vara en otillåten begränsning av religionsfriheten"; Omskärelse avs. 12

12.pojkar. Rapport av ett regeringsuppdrag (S2005/7490/SK). 43 Djurskyddslagen 1988:534, Djurskyddsförordning 1988:539 och föreskrifter av Djur-s. 12

13.skyddsmyndigheten, DFS 2004: 12 om hantering av vissa djurarter vid slakt eller annans. 12

14.avlivning ( tidigare Statens jordbruksverk SJVFS 2000: 160 med ändring SJVFS 2001 :75).s. 12

15.Rituell slakt medges bara av fjäderfä och kaniner. Judisk kosher och muslimsk hala! ärs. 12

16.därmed i huvudsak förbjudna som slaktformer i Sverige. Se härtill Gunner, SOU 1999:9.s. 12

17.En livlig debatt förs. Som exempel kan pekas på en skrivelse 2006 från Judiska central-s. 12

18.rådet, Sveriges muslimska råd och Broderskapsrörelsen till Jordbruksdepartementet. Is. 12

19.skrivelsen föreslås införande av ett stadgande i Djurskyddslagen om religiös slakt i enlig-s. 12

20.het med bland annat Europakonventionen. Ett annat exempel är ett öppet brev i Dagenss. 12

21.Nyheter den 23 juli 2010 av flera ledande kristna företrädare där religiös slakt föresprå-s. 12

22.kas som en del av den religiösa pluralismen.s. 12

23.I praxis rörande Europakonventionen hänvisas till fallet Chaare Shalom, fallet kosher-s. 12

24.slakt, Konventionen 13, avsnitt 2.2. Som framgår av referatet ansåg Europadomstolen atts. 12

25.rituell slakt omfattas av Artikel 9(1) Europakonventionen. Förbud mot sådan slakt kans. 12

26.godtas med stöd av Artikel 9(2) om där angivna förutsättningar är uppfyllda. Europa-s. 12

27.domstolen har inte prövat om förbudet i Sverige kan godtas. 44 Se till exempel Kränkande särbehandling i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsens författ-s. 12

28.ningssamling AFS 1993:17. 24s. 12

29.1. Bakgrunder och utgångspunkter domstolen om religionsfrihet; se avsnitt 3.2. Eftersom EU skall ansluta sig till Europakonventionen kommer EU-fördraget att bli underordnat Europakonventionen såvitt avser det som Europakonventionen omfattar, bland annat religionsfrihet i Artikel 9. Detta innebär att EU-domstolens roll som självständig rättsbildare synes komma att bli i princip likställd med högsta domstolar i alla konventionsländerna och begränsad på samma sätt som dessa. Europakonventionen äger, som påpekats, företräde framför svensk grundlag. "För det fall Konventionen ger ett starkare skydd än det som följer av regeringsformens fri-och rättighetsskydd eller av allmänna rättsprinciper, skall Konventionenss. 13

30.45 bestämmelser tillämpas" konstaterade en statlig utredning år 2002.Enligt allmänna juridiska principer skall regler i författning av lägre valör som strider mot regel i författning av högre valör -här ytterst Europakonventionen -i princip inte tilllämpas.46 Enligt uttryckligt stadgande i RF (2 kapitlet 23 §) får inte lag eller annan föreskrift meddelas bestämmelse i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Sammanfattningsvis är den rättsliga hierarkin sålunda följande: 1. Europakonventionen (och Konventionsorganens praxis rörande denna) 2. EU-fördraget och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 3. Svensk grundlag, exempelvis Regeringsformen 4. Svensk allmän lag, exempelvis Diskrimineringslagen 2008 5. Svensk reglering på lägre nivå än lag, exempelvis föreskrifter och anvisning-s. 13

31.ar av Arbetsmiljöverket eller Djurskyddsförordningen av Djurskyddsmyn-s. 13

32.digheten.s. 13

Rättsbildarna

1.Den fortlöpande rättsbildningen rörande religionsfrihet sker genom domstolspraxis. Praxis kan skapas i flera domstolar dels internationella dels nationella. På det internationella planet är den främste rättsbildaren Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen. Domstolen är exklusiv uttolkare av 45 sou 1997:41 s 96. 46 I praxis rörande religionsfrihet kan hänvisas till det i texten angivna avgörandet av Högs-s. 13

2.ta domstolen, NJA 2005 s 805,fallet pastor Gren (se vidare avsnitt 3.1, Sverige 1). Redans. 13

3.här må påpekas att, som framgår i bland annat kapitel 4 (avsnitt 4.15), den svenskas. 13

4.Diskrimineringslagen synes stå i utmärkt överensstämmelse med Europakonventionen.s. 13

5.Ingen konfliktsituation synes därför föreligga här.s. 13

6.25 1. Bakgrunder och utgångspunkter Europakonventionen. Domstolen har avgjort ett antal mål avseende Artikel 9 av relevans för arbetsliv och skola. Denna praxis redovisas utförligt i kapitel 2.s. 13

7.Europakommissionen var ett förberedande organ till Europadomstolen.Kommissionen fattade ett antal beslut avseende Artikel 9 av relevans för skola och arbetsliv. Praxis i kommissionen rörande Artikel 9 är fortfarande av betydelse eftersom Europadomstolen gjort Kommissionens praxis rörande denna artikel till sin. Praxis redovisas utförligt i kapitel 2.s. 14

8.Europakonventionen är en dynamisk rättskälla. Redan den fortlöpande strömmen av avgöranden av Europadomstolen garanterar detta. Därtill kommer att tolkningen av Konventionen sker på ett dynamiskt sätt för att uppnå att Konventionen skall tillämpas på ett sätt som speglar samhällets utveckling och dagens situation. Den skall vara ett "living instrument''.En statlig utredning konstaterade följande: "Det bör poängteras att Konventionens bestämmelser successivt kommer att preciseras genom konventionsorganens ... praxisbildande verksamhet. Denna praxis är också gällande rätt i Sverige (jfr prop. 1993/94: 117 s 33 f}''.En iakttagare formulerade sig på följande kategoriska (men korrekta) sätt: "I själva verket får ju riksdagen vackert rätta sig efter domstolens domar''. s. 14

9.Europadomstolens verksamhet innebär att fortlöpande rättsbildning med för Sverige bindande verkan sker i en utländsk domstol med tillämpning av regler som tillkommit utan större medverkan från svensk sida och utan att Sverige kan påverka denna rättsbildning annat än marginellt. Uttryck för en viss tveksamhet inför detta förekom ännu ganska nyligen trots att Europakonventionen passerat femtioårsåldern och trots att motsvarande fenomen inom EU-rätten har blivit en i hög grad integrerad del av det svenska rättslivet. När Konventionen på 1990-talet skulle införlivas med svensk rätt pekade lagrådet på att Konventionen är allmänt hållen. "Samtidigt får Konventionen ett mycket konkret innehåll på de områden där Europadomstolen meddelat ett avgörande''. Detta innebär "att nya avgöranden av Europadomstolen, som ger ny och kanske oväntad innebörd åt någon konventionsbestämmelse, kan få omedelbar verkan i vårt land''.s. 14

10.Praxis rörande Europakonventionen berör samtliga konventionsänderna. Den är sålunda allmäneuropeisk.s. 14

11.Vid EU-domstolen kan religionsfrihetsmål bedömas i olika situationer. (1) 4 7 Kommissionen upphörde den 1 november 1998 genom protokoll 11 till Konventionen. 48 En "evolutive" tolkningsmetod. Se kort om tolkningsmetoder Palm 2003-04. 49 SOU 1997:41 s 92. Den europeiska kommissionen finns som påpekats inte längre. 50 Corell 1992 s 25. 51 Lagrådet i sitt yttrande över förslaget att införa Europakonventionen som svensk lag;s. 14

12.Prop 1993/94:117, s 73 f. 26s. 14

Bakgrunder och utgångspunkter

1.Religionsfrihetsmål kan avse den Europeiska unionens stadga om de grundläggande friheterna. Här är EU-domstolen högsta beslutsfattare. (2) Religionsfrihetsmål kan avse Europakonventionen. Som framgått i avsnitt 1.5 utgör rättigheterna i Europakonventionen en del av EU-rätten som allmänna principer (EU-fördraget Artikel 6 punkt 3). Vidare skall EU ansluta sig till Konventionen. EU-domstolen får emellertid en andrahandsroll som rättsbildare. Skälet är att Europadomstolens tolkning av Konventionen är bindande även för EU-domstolen. Det är ännu för tidigt att uttala sig om vilken roll EU-domstolen kan komma att få rörande religion och religiösa manifestationer. (3) Religionsfrihetsmål vid EU-domstolen kan emellertid även avse EU-rätt. Diskrimineringsdirektiv finns, till exempel direktiv 2000/78/ EG om inrättandet av en allmän ram för likabehandling, arbetslivsdirektivet. Här har EU-domstolen större bedömningsmarginal eftersom det rör sig om EU-lagstiftning. Principer och ställningstaganden av Europadomstolen rörande Europakonventionen blir dock bindande även för EU-domstolen. I dagsläget finns veterligen endast ett avgörande av EU-domstolen rörande religionsfrihet. Det refereras i avsnitt 3.2. Vid svenska domstolar kan religionsfrihetsfrågor uppkomma i ett flertal situationer. Europakonventionen är inhemsk svensk lag och kan som sådan därför tilllämpas och tolkas av alla svenska domstolar (se avsnitt 1.5). Vid inkorporeringen av Europakonventionen uttalade föredragande departementschefen följande: "Om Konventionen görs till en del av den svenska rätten skulle, anför kommitten slutligen, sannolikt fler mål rörande Konventionens fri-och rättigheter komma att slutbehandlas vid svenska domstolar och myndigheter''.Som framgått har denna förmodan har inte förverkligats på religionsfrihetsområdet (se avsnitt 1.5). För svenskt vidkommande är rättsbildaren hittills praktiskt taget uteslutande Europadomstolen. Högsta domstolen har i ett avgörande skapat svensk rätt, nämligen i fallet pastor Gren (NJA 2005 s 805, se avsnitt 3.1, Sverige 1). Från hovrätter och tingsrätter föreligger veterligen endast ett renodlat religionsfrihetsrättsligt fall, "turbanmålet" i Stockholms tingsrätt. Ur praxis i Arbetsdomstolen finns likaledes endast ett mål att hänvisa till, "turbanmålet", AD 1986 nr 11. Till följd av den nästan totala avsaknaden av svensk inhemsk praxis rörande religionsfrihet (i förening med avsaknad av inhemsk författningsmässig reglering av religionsfrihet) utgör sålunda praxis rörande Europakonventionen i princip den rättsliga styrningen av religionsfriheten i Sverige. Viss praxis finns i de högsta domstolarna i några centraleuropeiska länder. 52 Prop 1993/94: 117 med förslag att införa Europakonventionen som svensk lag, s 12. 53 Se om dessa två "turbanmål" Fahlbeck (2002) s 506 -508 och 518 -524 samt kapitel 3s. 15

2.nedan inledningsvis.s. 15

3.27 1. Bakgrunder och utgångspunkter Denna praxis ligger innehållsmässigt nära Europakonventionen. Sådan praxis är självfallet inte bindande i Sverige. Den har emellertid ett betydande intresse även för svenskt vidkommande. Skälet är att den behandlar sakfrågor som kan komma att prövas av Europadomstolen och att denna praxis tar upp ståndpunkter och framför synpunkter med samma allmäneuropeiska perspektiv som Europadomstolen. I kapitel 3 redovisas därför några sådana avgöranden. Som framgår är ett avgörande av särskilt intresse i ett allmäneuropeiskt perspektiv.Detta avgörande kommer att delvis ligga till grund för den modell som presenteras i avsnitt 6.2 och som testas i avsnitt 6.3.s. 15

Kan "religionsfrihet" begränsas?

1.Rätten till religion, själva uppfattningen, kan inte begränsas. Skyddet är absolut. Detta innefattar även att byta religion eller åsikt eller att helt frånfalla religiös åsikt. Rätten innefattar också rätten att anta en religiös uppfattning även om ingen religiös åsikt tidigare funnits. Åsiktsfriheten är absolut och okränkbar. Detta gäller enligt den svenska RF (2:1) och enligt den överordnade Europakonventionen Artikel 9(1).s. 16

2.Det absoluta skyddet för "religion", för åsikten, skall ses mot bakgrund av den omfattande indoktrinering av människor som förekom under 1900-talet i alla fascistiska och kommunistiska länder i Europa. Det absoluta skyddet för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet skall vara ett säkert och ogenomträngligt skydd mot sådan indoktrinering.s. 16

3.Uttryck för "religion" kan däremot begränsas.s. 16

4.Den svenska RF innebär att manifestationer av religionsfriheten är underkastade alla de begränsningar som kan göras i de övriga friheter som anges 2 kapitlet RF. "I fråga om yttranden, mötesverksamhet och föreningsverksamhet i religiöst hänseende avses reglerna om yttrande-, mötes-och föreningsfriheten gälla. I vad begreppet religionsutövning går härutöver avses definitionsmässigt gälla, att de regler som eljest finns för mänskligt handlande eller mänsklig underlåtenhet också gäller för religiöst handlande etc. Något ingrepp enbart mot det senare får däremot ej ske''.s. 16

5.Europakonventionen reglerar tillåtna begränsningar i Artikel 9 (2). Begränsningarna får endast avse friheten "att utöva sin religion eller tro", alltså inte rätten till "tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet''. Friheten får, stadgas det i Arti54 Fallet den muslimska försäljerskan; Tyskland 3, avsnitt 3.3.3. 55 SOU 1975:75 s 132 och Prop 1975/76:209 s 48. 28s. 16

Bakgrunder och utgångspunkter

1.kel 9(2), "endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri-och rättigheter''. Som skall framgå i kapitel 2 av praxis rörande Konventionen innefattar dock även Artikel 9( 1) begränsningar. Dessa avser bestämningen av begreppen religion, religionsfrihet och religiösa manifestationer. För att religiöst motiverade manifestationer skall omfattas av Artikel 9(1) och därmed av Konventionen måste ett "mycket nära samband" (intimate relationship) föreligga mellan religionen och manifestationen, Arrowsmith-principen.Saknas ett sådant "mycket nära samband" föreligger inget skydd även om manifestationen av den enskilde uppfattas som en del av den religiösa åsikten. Denna begränsning har spelat en mycket stor roll i praxis och är av överordnad betydelse; se vidare avsnitt 4.2. Även EU-fördraget medger begränsningar. Härom stadgas i Artikel 51 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna; se avsnitt 1.3. 56 Se härtill första gången fallet Arrowsmith, (Konventionen 3) avsnitt 2.1. Principen ärs. 17

2.införd i Appendix 2.s. 17

3.29s. 17

Kapitel 2

Praxis rörande Europakonventionen

1.I detta kapitel presenteras rättsfallsreferat med kommentarer rörande Europakonventionen Artikel 9. I huvudsak avser målen skola och arbetsliv. Några ytterligare mål har medtagits för att belysa frågor av betydelse för resonemangen i senare kapitel. Ambitionen har varit att redovisningen av avgöranden av betydelse för arbetsliv och skola skall vara heltäckande. Särskilt äldre avgöranden av Kommissionen kan dock vara svåråtkomliga. Detta innebär att avgöranden kan ha förbigåtts. Med ett undantag (Konventionen 8) presenteras praxis i kronologisk ordning. Avgörandena av Europakommissionen presenteras först eftersom de i tiden (med ett undantag, Konventionen 8) tidsmässigt ligger före avgörandena av Europadomstolen. Avgörandena från såväl Europakommissionen som Europadomstolen refereras och kommenteras var för sig. Detta medför upprepningar eftersom många rättsfrågor återkommer i flera avgöranden. En sammanhållen analys av praxis redovisas i kapitel 4.s. 2

Europakommissionen

Konventionen 11 X mot Danmark, prästfallet [^58]

Saken. En präst i danska statskyrkan krävde att föräldrar skulle bevista religions-

1.undervisning fem gånger innan ett barn döptes. Kyrkliga organ förbjöd honom att kräva detta. När han vägrade blev han uppsagd. Han hävdade brott mot Artikel 9. Kommissionen fann så inte vara fallet. Tre skäl anfördes. (1) En kyrka "åtnjuter skydd för sin rätt att manifestera sin religion, att organisera och hålla gudstjänst, undervisning och ceremonier, och den har frihet att införa och upprätthålla enhet57 Sökningen av rättsfall avser tiden fram till oktober 2010. 58 Kommissionen mål 7374/76, beslut 8 mars 1976, D&R 5 (1976) s 157. Kommissionen har senare bekräftat detta beslut och talat om "its constant case law''. Se Knudsen mot Norge, mål 11045/84, beslut 8 mars 1985, D&R 42 (1985) s 247, och Karlsson mot Sverige, mål 12356/86, beslut 8 september 1988, D&R 57 (1988) s 172 (kvinnoprästmotståndare i dåvarande Svenska statskyrkan).s. 2

2.31 2. Praxis rörande Europakonventionen lighet i dessa angelägenheter''. (2) Anställda i en statskyrka "är anställda med avsikten att tillämpa och undervisa om en specifik religion. Deras individuella rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet utövas vid det tillfälle då de godtar eller avvisar anställning som präst''. (3) Prästmän kan lämna "och deras rätt att lämna kyrkan innebär att deras religionsfrihet garanteras för den händelse de motsätter sig kyrkans lära''. Detta leder fram till följande slutsats. "Kyrkan är, med andra ord, inte skyldig att tillhandahålla religionsfrihet till sina tjänare, på det sätt som Staten är i förhållande till alla inom dess jurisdiktion''.s. 2

Rättsfrågor. (1) Kan ett avsked av en statsanställd för olydnad strida mot Arti-

1.kel 9? Ja, det är "tänkbart" ("conceivable"). (2) Har präst i en kyrka egen religionsfrihet? (a) Vid inträdet: Ja!. (b) Under tjänstetiden: Nej! (c) Rätt till utträde? Ja!s. 3

Beslutet ger upphov till främst den kommentaren att anställningsavtalet tillmäts

1.stor betydelse. I detta avgörande var betydelsen utslagsgivande. Genom anställningsavtalet underkastar sig arbetstagaren de regler som gäller för anställningen. Sin religionsfrihet utövar den anställde genom att acceptera anställning med därtill hörande regler. 59 (1) En kyrka "is protected in its right to manifest its religion, to organise and carry outs. 3

2.worship, teaching, practice and observance, and it is free to act out and enforce unifor-s. 3

3.mity in these matters''. (2) Anställda i en statskyrka "are employed for the purpose ofs. 3

4.applying and teaching a specific religion. Their individual freedom ofthought, consci-s. 3

5.ence or religion is exercised at the moment they acceptor refuse employment as clergy-s. 3

6.men''. (3) Prästmän kan lämna "and their right to leave the church guarantees their free-s. 3

7.dom of religion in case they oppose its teachings''. Detta leder fram till följande slutsats.s. 3

8."In other words, the church is not obliged to provide religious freedom to its servantss. 3

9.and members, as is the State as such for everyone within its jurisdiction''. 32s. 3

10.2. Praxis rörande Europakonventionens. 4

Konventionen 2/ X mot Storbritannien, turbanfallet[^60]

Saken. I Storbritannien fanns lagfäst skyldighet att bära motorcykelhjälm under

1.färd på motorcykel. Detta innebar att en sikh inte under färden kunde ha turban. X bar turban eftersom "hans religion kräver att han bär turban" ("is required by his religion to wear a turban'').s. 4

I sitt beslut anförde Kommissionen att den "anser att obligatoriskt bärande av

1.hjälm är en nödvändig säkerhetsåtgärd för motorcyklister''. Av det skälet var situationen den att "vilken kränkning som må ha skett på vederbörandes religionsfrihet var berättigad enligt Artikel 9(2) av hänsyn till att skydda hälsan''. Det förhållandet att tvånget upphävdes i senare lag ändrar inte på detta. s. 4

Som kommentar finns anledning att peka på att Kommissionen inte tar uttryck-

1.lig ställning till om förbudet mot att bära turban var ett intrång mot Artikel 9(1). Kommissionen anger att oavsett hur härmed förhåller sig var ett förbud konventionsenligt med stöd av Artikel 9(2). Detta kan framstå som uppseendeväckande med hänsyn till att sikher torde uppfatta bärandet av turban som en nödvändig beståndsdel av sin religion. Å andra sidan kan Kommissionen helt enkelt ha handlat 60 Kommissionen mål 7992/77, beslut 17 juli 1978, D&R 14 s 234. I Phull mot Frankrike, mål 35753/03, beslut 11 januari 2005, ECHR Reports 2005-1 s 411, bedömde Europadomstolen en likartad situation. En sikhisk man tvingades att vid en säkerhetskontroll på en flygplats ta av sig sin turban. Domstolen anförde att "security checks in airports are undoubtedly necessary in the interests of public safety within the meaning of that provision''. Domstolen fann det sätt som säkerhetskontrollen genomfördes på befann sig inom konventionslandets bedömningsmarginal ("margin of appreciation"), i synnerhet eftersom kontrollen gjordes endast nu och då. Ingen kränkning förelåg därför av artikel 9. Avgörandet skiljde sig från beslutet 1978 genom att Domstolen hänvisade till allmänhetens skyddsbehov istället för skyddsbehovet för den som tvinga - <les godta åtgärden. Liksom i beslutet 1978 togs inte uttrycklig ställning till om bärandet av turban omfattas av Artikel 9(1). I Mann Singh mot Frankrike, mål 244 79/07, beslut 13 november 2008, förklarade domstolen att krav i Frankrike att en sikhisk man med turban skulle ta av sig denna på foto till körkort var godtagbart. Domstolen hänvisade till tidigare praxis,fallet Karaduman (Konventionen 7), och Phull ovan där krav att vara barhuvad hade godtagits. Domstolen ansåg visserligen att Singhs religionsfrihet hade kränkts men anförde samtidigt att Artikel 9 inte skyddar "varje handling som motiveras eller inspireras av religion eller övertygelse" ("every act motivated or inspired by a religion or belief"). Domstolen pekade på att det var av säkerhetsskäl som kravet i Frankrike uppställdes, särskilt för trafikkontroller. Domstolen fann att detaljreglering rörande trafikkontroller befann sig inom konventionslandets bedömningsmarginal ("margin of appreciation"), i synnerhet eftersom kravet att visa sig barhuvad vid kontroller och att ha ett foto utan huvudbonad endast aktualiserades sporadiskt. Ingen kränkning förelåg därför av artikel 9. 61 Kommissionen 'considers that the compulsory wearing of crash helmets isa necessary safety measure for motor cyclists". Av detta skäl var situationen den att "any interference that there may have been with the applicant's freedom of religion was justified for the protection ofhealth in accordance with Article 9(2)".s. 4

2.33 2. Praxis rörande Europakonventionen försiktigt för att inte uttala sig om något som ligger utanför konventionsorganens kompetensområde, nämligen att fastslå vad som omfattas av en religion. Inte heller i senare praxis har uttalats om turbanen omfattas av skyddet enligt Artikel 9(1 ).s. 4

Konventionen 3/ Arrowsmith mot Storbritannien,

flygbladsfa//et[^63]

Saken. En pacifist utdelade flygblad till brittiska soldater med anmodan ( direkt

1.eller indirekt) att inte tjänstgöra i Irland. Pacifisten straffades.s. 5

Tre rättsfrågor behandlas här. (1) Omfattas pacifism av Artikel 9? (2) Begrep-

1.pet "sedvänjor" ("practice") i Artikel 9(1)? (3) Diskriminering enligt Artikel 14? Den första frågan besvaras jakande med hänvisning till det sätt på vilket pacifism definieras i målet. Definitionen är lång men konventionell som definition av pacifism. Begreppet "tanke-och samvetsfrihet" omfattar sådan pacifism. Den andra frågan avser vilken omfattningen som begreppet "sedvänjor" i Artikel 9( 1) har? Kommissionen anger att begreppet inte omfattar "varje handling som motiveras eller påverkas av religion eller tro''. Utdelning av flygblad med det aktuella innehållet kan visserligen ses som "en normal och erkänd manifestation av pacifism''. Emellertid uttrycker själva utdelandet som sådant inte den aktuella åsikten. I sådant fall kan åtgärderna inte "anses vara som sådana skyddade av Artikel 9(1), trots att de är motiverade eller påverkade av denna åsikten''. Den tredje frågan avser om diskriminering enligt Artikel 14 föreligger. Kommissionen uttalar att den "funnit att det inte förekommit någon kränkning i (Arrowsmiths) rätt att uttrycka sin religion''. Detta 62 Se avgörandena i nästföregående not och i noten till fallet Dogru, Konventionen 19. 63 Kommissionen mål 7050/75, beslut 12 oktober 1978, D&R 19 s 5. I senare praxis därs. 5

2.flygblad ingick kan hänvisas till Van den Dungen mot Nederländerna, Kommissionens. 5

3.mål 22838/93, beslut 22 februari 1995, D&R 80-A s 145. En kvinna var av religiösa skäls. 5

4.emot abort. Hon ville dela ut flygblad utanför en abortklinik och visa bilder av aborte-s. 5

5.rade foster men förbjöds. Kommissionen använder flera gånger samma uttryckssätt soms. 5

6.i Arrowsmith för att nå slutsatsen att ingen kränkning förelåg av Artikel 9. Kommissio-s. 5

7.nen fann att kvinnans "handlande i första hand syftade till att övertala kvinnor att intes. 5

8.göra abort" ("activities were primarily aimed at persuading women not to have an abor-s. 5

9.tion"). Kommissionen ansåg att "det ifrågavarande handlandet är inte uttryck för tro is. 5

10.den mening som avses i Konventionen Artikel 9 para l" ("the activities at issue do nots. 5

11.constitute expression of belief within the meaning of Article 9 para I of the Conven-s. 5

12.tion"). 34s. 5

13.2. Praxis rörande Europakonventionen får till följd att Kommissionen "anser att fråga om diskriminering inte uppkommer i sammanhanget". Beslutet ger anledning till följande kommentarer. ( 1) Kommissionen fann att utdelning av flygblad inte som handling kan sägas ha det erforderliga sambandet. En distinktion mellan manifestation och motivation fastslås här för första gången i praxis rörande Artikel 9 i Europakonventionen. Artikeln skyddar i och för sig yttre utövning av en religion, till exempel genom handlingar eller åtbörder. En yttre gräns måste emellertid dras. Frågan är vilka handlingar och åtbörder -manifestationer -som utgör en del av religion som sådan och därför skyddas av Artikel 9 och sådana som faller utanför ehuru de är motiverade eller påverkade av en religion. Det rör sig om ett anknytnings-eller sambandsrekvisit. Denna distinktion, Arrowsmith-principen, förfinades och preciserades i skattefallet (Konventionen 5) där Kommissionen anger att manifestationen måste vara "mycket nära förbunden" ("intimately linked") med religionen för att omfattas. Denna sambandsprincip i Arrowsmith har blivit styrande för rättsutvecklingen. Den återkommer gång på gång, till exempel i fallet Yanasik (Konventionen 6),fallet Karaduman (Konventionen 7) och fallet Leyla (Konventionen 16). Två domare (av tolv) kom till motsatt slutsats. Domare Opsahl ansåg att det erforderliga sambandet förelåg. Han delade i och för sig majoritetens uppfattning att en gräns måste dras mellan "manifestation and motivation''. Skälet är följande: Om en sådan gräns inte dras kan skydd enligt Artikel 9 begäras för vilken handling som helst som kan visas vara motiverad av övertygelse. Detta kan ej accepteras. Var skall gränsen dras? Detta är oklart. Opsahl menade att man inte, som majoriteten gjorde, kan utesluta alla handlingar som inte "nödvändigtvis ger uttryck för en övertygelse under förutsättning att de klart och tydligt motiveras av denna''. Han lät därför den utdelning av flygblad som skedde här omfattas av Artikel 9( 1) och fann så64 ". .. the term "practice" ... does not cover each act which is motivated or influenced by a religion or belief"; para 71. ". .. anormal and recognised manifestation of pacifist belief. However, when the actions of individuals do not actually express the belief concerned they cannot be considered to be as such protected by Article 9.1, even when they are motivated or influenced by it"; para 71. "The Commission has found that there has been no interference with the applicant's right to manifest her belief (Art. 9). It considers that no question of discrimination arises in this respect"; para 102.s. 6

14.35 2. Praxis rörande Europakonventionen lunda att ett intrång skett.Detsamma fann domaren Klecker. Han menade att utdelandet av flygbladen "inte blott och bart var en förlängning av hennes övertygelse utan en nödvändig del av denna''. Han ansåg därför att majoritetens tolkning av Artikel 9 var "alltför snäv" ("too narrow"). Klecker menade att åtgärderna mot Arrowsmith "utgjorde en kränkning av hennes rättigheter att i praktisk handling ge uttryck för sin övertygelse". Klecker utvecklar utförligt sin åsikt.Denna förbigås här eftersom den princip som fastlades i Arrowsmith har blivit fast förankrad i praxis; se vidare avsnitt 4.2.s. 6

En andra kommentar (2) avser tillämpningsområdet för skyddet mot diskrimi-

1.nering enligt Artikel 14 i Konventionen. Kommissionens ställningstagande är kort och kategoriskt. Det innebär att diskriminering enligt Konventionen inte kan förekomma om inte det skett en kränkning med en skyddad rättighet enligt Konventionen, till exempel Artikel 9. Denna bestämning av tillämpningsområdet för Artikel 14 avser alla de olika skydden i Konventionen. I senare praxis rörande Artikel 9 i kombination med Artikel 14 används mera preciserade formuleringar men utan skillnad i sak; se vidare avsnitten 4.2 och 4.15.s. 7

1.4 Konventionen 4/ Ahmad mot Storbritannien, fallet den

muslimske läraren [^67]

Saken. Ahmad, en muslimsk lärare, var anställd hos en offentlig skolmyndighet

1.som var huvudman för ett stort antal skolor. Han ville vara frånvarande från en skola varje fredag för att bevista bön i en moske. Enligt honom föreligger skyldighet för alla män att bevista fredagsbönen "om detta är möjligt med hänsyn till avstånd". Ahmad hade ett anställningsavtal utan särskilda villkor för frånvaro för bön. Vid tjänstgöring i vissa skolor hade Ahmad fått tillstånd av rektor att bevista bönen trots att detta medförde frånvaro under schemalagd tid under cirka 45 minuter. Vid vissa andra skolor hade sådant tillstånd inte givits men Ahmad hade tillstånd att be ensam i skolan. Vid den aktuella skolan kunde ledighet inte medges av skäl som 65 "I agree with the Commission when it assumes (above, para 71) that in deciding thes. 7

2.scope of Article 9 a distinction may be drawn between manifestation and motivation.s. 7

3.Otherwise one could claim protection under Article 9 for any act shown to be motivateds. 7

4.by the belief"; para 2.s. 7

5.". .. necessarily manifesta belief, provided that they are clearly motivated by it"; para 2. 66 ". .. was not merely an extension ofher beliefbut an integral part ofit"; para 2.s. 7

6.". .. constituted an interference with her rights to manifest her belief in practice"; para 8 c. 67 Kommissionen mål 8160/78, beslut 12 mars 1981, D&R 22 s 27. I domen anges inte lä-s. 7

7.rarens namn. Målet rubriceras som X v. UK. Lärarens namn har emellertid blivit allmänts. 7

8.känt och används därför i boken.s. 7

9.2. Praxis rörande Europakonventionen hänförde sig till verksamhetens behöriga bedrivande. Ahmad hade erbjudits deltidstjänstgöring för att kunna bevista fredagsbönen men avböjt. Ahmad sade upp sig. Flera rättsfrågor behandlas. (1) Kan Ahmads egenuppsägning från heltidstjänsten ses som ett brott från samhällets sida mot Artikel 9? Svar blir jakande. Uppsägning av statsanställd kan enligt rättspraxis strida mot Artikel 9 (se bland prästfallet, Konventionen 1). Denna praxis "är också tillämplig i händelse av påstått påtvingad avgång eller förändring av anställningen''. (2) Innebär Artikel 9 enbart skydd mot intrång eller ålägger den positiva förpliktelser att främja religionsutövning? Svaret är att positiva förpliktelser föreligger i någon mån. Resonemanget är utförligt. Kommissionen anförde att situationen är den att "syftet med Artikel 9 i huvudsak är att skydda enskilde från orättfärdig kränkning av Staten, men det kan även finnas positiva skyldigheter för Staten som en inneboende del av en verkningsfull 'respekt' för den enskildes religionsfrihet''. Kommissionen anförde vidare följande. Skolan var "i princip berättigad att förlita sig på avtalet med (Ahmad). Emellertid uppkom frågan om (skolmyndigheten) var skyldig enligt Artikel 9 att ta tillbörlig hänsyn till (Ahmads) religiösa omständigheter''.° Kommissionen noterade att Ahmad hade frihet att övergå från heltids-till deltidsarbete (vilket han vid ett senare tillfälle också gjorde) eller att lämna sin tjänst, vilket han slutligen gjorde. Kommissionen noterade att Ahmad ansåg att hans fall kunde lösas bättre genom en omläggning av skolans schema. Kommissionen ansåg dock att den inte hade att låta sin åsikt i detta hänseende ersätta den bedömning som gjorts av skolmyndigheten utan endast att bedöma huruvida skolmyndigheten "vid tillämpning av (Ahmads) avtal hade på ett godtyckligt sätt bortsett från hans religionsfrihet''.7' Kommissionen noterade att Ahmad haft tillåtelse att vara frånvarande vid en tidigare skola "men att allvarliga svårigheter uppstod som ett resultat av hans obehöriga frånvaro från de skolor som han seder68 ". .. applies also in case of alleged forced resignation, or variation of employment"; para 2, s 33. 69 "the object of article 9 is essentially that of protecting the individual against unjustified interference by the State, but that there may also be positive obligations inherent in an effective 'respect' for the individual's freedom of religion (cf. mutatis mutandis the judgment ofthe European Court ofHuman Rights in the Marckx case, p 15, para 31)"; para 3 s 33. 70 "in principle entitled to rely on its contract with the applicant. However, the question arises whether, under Article 9 of the Convention, (skolmyndigheten) had to give due consideration to his religious position"; para 13, s 36. 71 "in relying on the applicant's contract, arbitrarily disregarded his freedom of religion"; para 19, s 37.s. 8

10.37 2. Praxis rörande Europakonventionen mera var anställd vid''.Kommissionen fann avslutningsvis i detta avseende att skolmyndigheten inte "vid behandlingen av (Ahmads) fall med stöd av hans avtal hade underlåtit att ta tillbörlig hänsyn till hans religionsfrihet''.s. 8

11.(3) Har stater en valmöjlighet mellan att garantera religionsutövning antingen enbart ensam eller enbart tillsammans med andra eller skyddas bägge? Någon valmöjlighet föreligger inte. Konventionen omfattar bägge formerna. "Kommissionen kommer till slutsatsen att (Ahmad) enligt Artikel 9 kan hävda rätten att uttrycka sin religion 'tillsammans med andra'''.s. 9

12.(4) Kan avtalsförpliktelser påverka religionsfriheten enligt Artikel 9? Ahmad hävdade att "(E)nbart det förhållandet att det finns en avtalsförpliktelse kan inte tjäna som ursäkt att utebli -en människa kan inte frivilligt försätta sig i ett läge som gör att hon inte kan deltaga"?Kommissionens svar blev att en avtalsförpliktelse kan påverka omfattningen av en arbetstagares religionsfrihet. Kommissionen anförde att en anställd "behöva beakta sitt specifika yrke eller sin avtalsförpliktelse:' Tidigare rättsfall diskuterades som belysning, bland annat prästfallet (Konventionen 1). Där hade prästen fått acceptera de begränsningar som följde av hans anställning. I det nu förevarande målet hade läraren "godtagit undervisningsskyldighet inklusive tjänstgöring på fredagar".s. 9

13.Avgörandet föranleder flera kommentarer.s. 9

14.(1) Positiva åtgärder. Kan det krävas att staten (eller -som här-dess organ) vidtar positiva åtgärder (punkterna 2 och 4 under Rättsfrågor)? Detta diskuterades utförligt. Ahmad hade inte upplyst motparten om sitt behov av ledighet för bön i förväg utan denna fick först i efterhand vetskap härom. Hade skolmyndigheten trots detta skyldighet enligt Artikel 9 att "ta tillbörlig hänsyn till (Ahmads) religiösa 72 "but that serious difficulties arose as a result of his unauthorised absence, for the sames. 9

15.purpose, from the schools at which he was subsequently employed"; par 21, s 37. 73 "in their treatment of the applicant's case on the basis of his contract <lid not give dues. 9

16.consideration to his freedom of religion"; para 22, s 38. 74 "Article 9(1) cannot be considered as mutually exclusive, or as leaving a choke to thes. 9

17.authorities, but only recognising that religion may be practiced in either form. -Thes. 9

18.Commission concludes that the applicant may under Article 9(1) claim the right tos. 9

19.manifest his religion 'in community with others"'; para 5, s 34. 75 "A mere contractual obligation cannot excuse absence -a man cannot willingly puts. 9

20.himself into a position where he cannot attend"; para 8, s 34. 76 "the question of the 'necessity' of a religious manifestation, as regards its time and place,s. 9

21.will not normally arise under Article 9. Nevertheless, ... a person ... may, in the exer-s. 9

22.cise of his freedom to manifest his religion, have to take into account his particulars. 9

23.professional or contractual position''.; para 7, s 34. 38s. 9

24.2. Praxis rörande Europakonventionen omständigheter"?Svaret blev jakande. "Kommissionen godtar ståndpunkten att skolmyndigheten som en följd av (Ahmads) avtal med (skolmyndigheten) vid behandlingen av (Ahmads) fall hade att ta hänsyn till ... (Ahmads) religiösa ställning". Kommissionen tillfogade dock att skolmyndigheten även hade att ta hänsyn till hela utbildningssystemet. Kommissionen undersökte hur myndigheten handlagt Ahmads fall. På en skola fick Ahmad ledighet. På en annan skola uppstod "allvarliga svårigheter" ("serious difficulties"; para 21). Sålunda förelåg ett verksamhetsrelaterat hinder utan samband med den religiösa faktorn. Kommissionen fann avslutningsvis i detta avseende att skolmyndigheten inte hade underlåtit att ta tillbörlig hänsyn till Ahmads religionsfrihet. (2) Bevistande av fredagsbön omfattas möjligen av Artikel 9(1). Parterna hade olika åsikter om detta (para 6, s 34). Ahmad fick inte delta. Hade ett intrång skett under Artikel 9(1)? Svaret blev nekande. Skälet var att förvägrandet att delta i fredagsbönen inte berott på Ahmeds religion utan på hans anställningsavtal och verksamhetens behöriga bedrivande. Därför hade ingen kränkning av Artikel 9( 1) skett även om bevistandet skulle anses vara en nödvändig del av Ahmads religion. Prövning enligt Artikel 9(2) behövde därför inte ske. Det rörde sig heller inte om en avvägning av motstående intressen skyddade av Artikel 9( 1) . Skolmyndigheten anförde inget motstående intresse enligt Artikel 9( 1) utan omständigheter som saknade samband med Artikel 9. (3) Avtalsförpliktelser. En arbetstagare kan inte befria sig från frivilligt ingångna avtalsförpliktelser med hänvisning till religiösa krav, i vart fall inte när -som här -arbetstagaren inte vid avtalstillfållet upplyst motparten om de religiösa kraven. Arbetstagaren kan sägas utöva sin religionsfrihet vid ingående av avtalet. Kommissionen hänvisar till bland annat prästfallet (Konventionen l; para 11 s 35). Vidare hade Ahmad frihet att själv avsluta anställningen. (4) Religionsfriheten enligt Artikel 9 omfattar både enskild och gemensam utövning (punkt 3 ovan). (5) Egenuppsägning. Kommissionen fann att även egenuppsägning kan uppfat77 Skolmyndigheten var "in principle entitled to rely on its contract with the applicant. However, the question arises whether, under Article 9 of the Convention, (skolmyndigheten) had to give due consideration to his religious position"; para 13, s 36. 78 "The Commisssion accepts that the school authorities, in their treatment of the applicant's case on the basis of his contract with the ILEA, had to have regard not only to his religious position" utan även till hela utbildningssystemet; para 19, s 37. 79 Det var inte så att Kommissionen inte "in their treatment of the applicant's case on the basis of his contract <lid not give due consideration to his freedom of religion"; para 22,s. 10

25.39 2. Praxis rörande Europakonventionen tas som ett intrång enligt Artikel 9. Här må som jämförelse med Sverige hänvisas till fast praxis i Arbetsdomstolen att egenuppsägning i vissa fall kan betraktas som en form av uppsägning från arbetsgivarens sida.s. 10

Konventionen 5/ C mot Storbritannien, skattefallet[^80]

Saken. En kväkare begärde utfästelse av staten att den del av hans skatt som kunde

1.komma att användas för militära ändamål skulle överföras till "andra, fredliga, ändamål''. En sådan annorlunda användning utgör "en nödvändig del av en kväkares sätt att manifestera sin övertygelse i praktiken och i efterlevnad ... Detta handlande är inte enbart förenligt med kväkartro utan också nödvändigt för att leva ut den''.s. 11

Kommissionen angav (para 1) att Artikel 9 främst skyddar "personlig över-

1.tygelse och religiös tro, dvs det område som stundom kallas forum internum. Därutöver skyddas handlingar som är nära förbundna med dessa åsikter, som till exempel tillbedjan eller andakt som utgör sidor av religions-eller trosutövning i allmänt vedertagen form:' Detta medför emellertid inte rätt att "i det offentliga rummet uppföra sig på ett sätt som påbjuds av övertygelsen: -till exempel genom att vägra att betala skatt''. Varför? Kommissionen svarar genom att hänvisa till Arrowsmith (Konventionen 3) där det sägs att "termen 'sedvänja' så som den används i Artikel 9(1) inte omfattar varje handling som är motiverad eller påverkad av en religion eller en åskådning".Skattebetalning är i sig samvetsneutral, är generell och är erkänd av Konventionen (Artikel 1, Första protokollet). Slutsatsen blir att inget intrång enligt Artikel 9 skett.s. 11

De rättsfrågor som främst är av intresse är omfattningen av begreppet "utöva

sin religion" i Artikel 9 och sambandskravet. Två kommentarer påkallas. (1) Ut-

1.80 Kommissionen mål 10358/83, beslut 15 december 1983, D&R 37 s 142. 81 "a necessary part of the manifestation of his Quaker belief in practice and observance ...s. 11

2.This step is not merely consistent with Quakcr beliefs, but nccessary to their manifesta-s. 11

3.tion"; para 1, s 147. 82 Artikel 9 omfattar "personal beliefs and rcligious creeds, i.e. the area which is sometimess. 11

4.called the forum internum. In addition, it protects acts which are intimately linked tos. 11

5.these attitudes, such as the acts of worship or devotion which are aspects of the practices. 11

6.of a religion or belief in a generally recongised form''. Detta ger emellertid inte rätt atts. 11

7."behave in the public sphere in a way which is dictated by such a helief: -for instance hes. 11

8.refusing to pay certain taxes" därför att dessa delvis går till militärutgifter. Varför? "thes. 11

9.term 'practice' as employed in Art. 9( I) does not cover each act which is motivated ors. 11

10.influenced hy a religion or a helief''. 40s. 11

11.2. Praxis rörande Europakonventionen övandet av religion skyddas när detta sker "i en allmänt vedertagen form''.Former som inte är allmänt vedertagna som former för religionsutövning faller utanför Artikel 9. (2) Kommissionen anger sambandsrekvisitet mellan religion och manifestation så att de måste vara "mycket nära förbundna'' ("intimately linked"). Föreligger inte en sådan "mycket nära förbindelse" ("intimate link") faller manifestationen utanför Artikel 9. Utgången utvecklar sålunda det mönster som lades fast i Arrowsmith (Konventionen 3).s. 12

Konventionen 6/ Yanasik mot Turkiet[^84]

Saken. En militär kadett tillhörde en fundamentalistisk muslimsk rörelse. Han ville

1.vara aktiv i denna. Detta tog sig uttryck bland annat i att han besökte fundamentalistiska organisationers lokaler, läste fundamentalistiska muslimska publikationer, deltog i ideologiska möten och tillfogade skada på kadettskolans egendom genom att skada en telefonledning när han bredde ut sin bönematta. Han fick disciplinstraff och blev sedermera avstängd från kadettskolan. Detta beslut överklagades utan framgång. Vid Kommissionen hävdade regeringen att beslutet baserades på disciplinförseelserna. Vidare hävdade regeringen att utövande av religion inte i sig var en handling som uttryckte brist på disciplin och att Yanasik hade full frihet att uppfylla sina religiösa bruk. Regeringen hävdade vidare att skyldigheten att respektera den för Turkiet grundläggande principen om åtskillnad mellan stat och religion (sekularism) måste anses vara i överensstämmelse med Artikel 9(2). Regeringen anförde att sekularismprincipen är en av de grundläggande principerna även för den turkiska armen.s. 12

Två rättsfrågor behandlas här, nämligen ( 1) huruvida Artikel 9( 1) omfattar en-

1.bart personliga åsikter eller även uttryck för dessa samt (2) innebörden av begreppet "sedvänjor" i Artikel 9(1 ). I det första hänseendet uttalade Kommissionen följande. "Bestämmelsen skyd83 "in a generally recognised form"; se även Arrowsmith, Konventionen 3. Samma uttryck förekommer i flera andra avgöranden. Hänvisning kan ske till kommissionsavgörandena C mot Storbritannien, mål 10358/83, D&R 37 (1984) s 142 (147), V mot Nederländerna, mål 10678/83, D&R 39 (1984) s 268 f, Vereinigung Rechtswinkels Utrecht mot Nederländerna, mål 11308/84, D&R 46 (1986) s 200 samt Van den Dungen mot Nederländerna, mål 22838/93, beslut 22 februari 1995, D&R 80-A s 145. I Pichon och Sajous mot France, ECHR 2001-X används formuleringen "in a generally accepted form''. Se i litteraturen tex Evans (200 l ), avsnitt 8.3.2, eller Van Dijk m fl (2006), avsnitt 13.6.2. 84 Kommissionen mål 14524/89, beslut 6 januari 1993, D&R 74 s 14.s. 12

2.41s. 12

Praxis rörande Europakonventionen

1.dar främst området för privata, personliga övertygelser och inte varje handling i det offentliga rummet som är påbjuden av sådana övertygelser".s. 13

2.Vad gäller innebörden av ordet "sedvänjor" ("practice") i Artikel 9 uttalade Kommissionen följande. "En handling som inte direkt uttrycker en övertygelse utgör inte en 'sedvänja' som skyddas av denna artikel även om handlingen motiveras av eller påverkas av övertygelsen''.s. 13

3.Kommissionen (s 26 f) "intar ståndpunkten att en officerskadett självmant underkastar sig militära regler genom att skriva in sig på en militärakademi ... I syfte att tillgodose att armen fungerar på rätt sätt kan reglerna tänkas begränsa en kadetts frihet att utöva sin religion vad avser tid och plats utan att därmed helt förvägra kadett denna frihet''.Det var inte bestritt att kadetterna kan uppfylla sina religiösa plikter inom de begränsningar som militärlivet uppställer. På fritiden förelåg stor frihet. Kommissionen hänvisade till sin egen praxis (fallet den muslimske läraren, Konventionen 4). Träningen vid akademin med åtföljande restriktioner innefattade därför inte "en kränkning ... med hänsyn till att (Yanasik) frivilligt hade valt att följa sin militära karriär inom systemet''. Militärmyndigheterna har baserat sitt beslut på disciplinförseelser och på åsikten att Yanasik inte var ägnad att bli armeofficer. Slutsatsen blev sålunda att intrång enligt Artikel 9 inte ansågs föreligga.s. 13

Den främsta kommentaren här är att de principer som avgörandet bygger på

1.överensstämmer med prästfallet (Konventionen 1) och fallet den muslimske läraren (Konventionen 5). Delvis identiska formuleringar förekommer. Kommissionen fäste stor vikt vid (a) att kadetten frivilligt har enrollerat sig i militärakademin och (b) att syftet med reglerna, nämligen att skydda armens sekulära natur. Omständigheterna i den föreliggande situationen tillmättes sålunda i det avseendet stor betydelse. 85 "The provision primarily protects the sphere of private, personal beliefs, and not everys. 13

2.act in the public sphere which is dictated by such convictions"; s 14, Article 9:a. Se ävens. 13

3.s 26 med hänvisning till praxis, nämligen fallen Arrowsmith (Konventionen 3) ochs. 13

4.Ahmad (Konventionen 4). 86 ''An act which does not directly express a belief, even though it is motivated or influenceds. 13

5.by that belief, is nota 'practice' protected by this provision"; s 14, Article 9:b; se även ss. 13

6.26. Formuleringen bygger på fallet Arrowsmith, Konventionen 3. Samma formulerings. 13

7.återkommer ordagrant i till exempel fallet Karaduman (Konventionen 7). 87 Kommissionen "takes the view that by enrolling at a military academy an officer cadets. 13

8.submits ofhis own accord to military rules ... These regulations may make cadets' free-s. 13

9.dom to practice their religion subject to !imitations as to time and place, without how-s. 13

10.ever negating it entirely, in order to ensure that the army functions properly''. 88 Inte ett ingrepp "given that the applicant freely chose to pursue his military career withins. 13

11.that system".s. 13

12.Yanasik 'liid not have the makings of an army officer''. 42s. 13

13.2. Praxis rörande Europakonventionens. 14

Konventionen 7/ Karaduman mot Turkiet[^89]

Saken. En kvinnlig student vid ett sekulärt statligt universitet ansökte om att få ett

1.examensbevis. För att erhålla ett sådant fordrades ett foto. Universitetet hade interna regler som förbjöd studenter att bära muslimsk sjal. Studenten lämnade in ett foto med sjal. Hon förvägrades examensbevis men erbjöds bevis om hon presenterade ett foto utan sjal. Universitetets bestämmelser angav att studenter inte skulle bära någonting på huvudet och att ha håret välklippt. Det påstods inte att Karadumans sätt att bära huvudduk avvek från normal användning av huvudduk bland muslimska kvinnor eller skedde på något i sig uppseendeväckande sätt. Studenten förde utan framgång talan mot beslutet. Den turkiska författningsdomstolen hade förklarat 1989 att det stred mot författningen att tillåta bärandet av huvuddukar i högre utbildningsanstalter. En bestämmelse som medgav detta stred nämligen mot principen om sekularism i författningen.s. 14

Fyra rättsfrågor behandlas här. (1) Skyddar Artikel 9 både personliga åsikter

1.och dessutom "varje handling i det offentliga rummet som är påbjuden av sådana åsikter"? (2) Omfattas även "en handling som inte direkt uttrycker en övertygelse om den motiveras eller påverkas av denna"? (3) Vilken är innebörden av ordet "sedvänjor" i Artikel 9?(4) Stred universitetets regler om studenters kläder, innefattande förbud mot att bära muslimsk huvudduk mot Artikel 9? Vad beträffar de tre första frågorna anförde Kommissionen i ett sammanhang följande.Artikel 9 "skyddar främst området för privata, personliga övertygelser och inte varje handling i det offentliga rummet som är påbjuden av sådana övertygelser''.Kommissionen anförde vidare att praxis i Kommissionen visar att Artikel 9 "garanterar inte alltid rätten att uppträda i det offentliga rummet på ett sätt som påbjuds av en sådan övertygelse. I synnerhet gäller att termen 'sedvänjor' ... inte omfattar varje handling som motiveras eller påverkas av en religion eller en 89 Kommissionen mål 16278/90, beslut 3 maj 1993, D&R 74 s 93. 90 (1) "every act in the public sphere which is dictated by such convictions" respektive (2) "an act which does not directly express a belief, even though it is motivated or influenced byit''. 91 Identiska formuleringar med dem som förekommer här i Karaduman förekommer i bland annat i Van den Dungen mot Nederländerna, Kommissionen mål 22838/93, besluts. 14

2.22 februari 1995, D&R 80-A s 145. Dessa formuleringar återges i Appendix II eftersom de i ett sammanhang och samlad form anger det som i andra avgöranden finns uppdelat. 92 "The provision primarily protects the sphere of private, personal beliefs, and not every act in the public sphere which is dictated by such convictions"; s 93.s. 14

3.43 2. Praxis rörande Europakonventionen övertygelse" (varvid Kommissionen hänvisade till tidigare praxis, nämligen Arrowsmith, Konventionen 3, och skattefallet, Konventionen 5).s. 14

4.Beträffande fråga (4 ) anförde Kommissionen att universitetets regler är del av de regler som syftar till att upprätthålla universitetets "republikanska" och därmed "sekulära" särart. "Kommissionen har åsikten att (Karaduman) genom att välja att bedriva sin utbildning vid ett sekulärt universitet har underkastat sig dessa universitetsregler. Dessa regler kan medföra begränsningar för studenter i tid och rum att manifestera sin religion i syfte att tillförsäkra harmonisk samexistens mellan studenter av olika övertygelse. Särskilt i länder där en stor majoritet av befolkningen tillhör en viss bestämd religion kan manifestationer av denna religion som sker utan begränsningar vad avser tid och rum innebära påtryckningar på studenter som inte praktiserar denna religion eller som tillhör en annan religion''.s. 15

5.Sekuläruniversitets regler kan säkerställa att fundamentalistiska religiösa rörelser inte stör allmän ordning eller inkräktar på andras övertygelse. Kommissionen noterade också att författningsdomstolen ansett att bärandet av en muslimsk sjal på ett turkiskt universitet "kan innebära en utmaning mot dem som inte bär en sådan''. Kommissionen ansåg att "det ligger i sakens natur att en student vid ett sekulärt universitet underförstått är underkastad ett antal regler som har lagfästs för att garantera respekt för andras rättigheter och friheter''.s. 15

6.Slutsatsen blev att klädkravet och vägran att utge ett examensbevis enligt Karadumans önskemål "utgör i sig inte ett ingrepp mot rätten till religion och samvete" enligt Artikel 9(1).s. 15

7.Avgörandet ger upphov till flera kommentarer.s. 15

8.( 1) Kommissionen fäster stor vikt vid ( a) att studenten frivilligt har skrivit in sig vid ett universitet, (b) effekten på andra studenter om vissa bär religiösa symboler/ 93 Artikel 9 "does not always guarantee the right to behave in the public sphere in a ways. 15

9.which is dictated by such a belief. In particular, the term 'practice' ... does not cover eachs. 15

10.act which is motivated or influenced by a religion or belief"; s 108. 94 "The Commission takes the view that by choosing to pursue her higher education in as. 15

11.secular university a student submits to these university rules, which may make the free-s. 15

12.dom of students to manifest their religion subject to restrictions as to place and manners. 15

13.intended to ensure harmonious coexistence between students of different beliefs. Espe-s. 15

14.cially in countries where the great majority of the population owe allegiance to ones. 15

15.particular religion, manifestation of the observances and symbols of that religion, wit-s. 15

16.hout restriction as to place and man ner, may constitute pressure on students who do nots. 15

17.practice that religion or who adhere to another religion or who adhere to another reli-s. 15

18.gion"; s 108. 95 "a student in a secular university is implicitly subject, by nature of things, to certain ruless. 15

19.of conduct laid down in order to ensure respect for the rights and freedoms of others''. 96 "does not, as such, constitute an interference with freedom of religion and conscience";s. 15

20.s 109. 44s. 15

21.2. Praxis rörande Europakonventionen kläder samt (c) syftet med reglerna, nämligen att skydda universitetets republikanska och därmed sekulära särart. (2) De aktuella omständigheterna i den föreliggande situationen tillmäts mycket stor betydelse för att avgränsa Artikel 9. (3) Kommissionen tog inte uttryckligen ställning till om bärandet av en sjal uppfyller det sambandsrekvisit som först uppställdes i Arrowsmith (Konventionen 3). Karaduman hävdade att bärandet av sjal var nödvändigt eftersom det är 'oförenligt med hennes utövning av sin religion" att visa sig barhuvad. Trots att Kommissionen inte tog ställning till om det erforderliga sambandet förelåg skedde en noggrann avvägning mellan motstående intressen, Karadumans, universitetets och övriga studenters. Detta aktualiserade den negativa religionsfriheten. Avvägningen hade varit obehövlig om huvudduken inte ansetts omfattad av Artikel 9(1) eftersom den då inte gav andra utrymme för att åberopa sin frihet enligt Artikel 9(1). (4 ) Negativ religionsfrihet. Det framstår som rimligt att hävda att det faktiskt skett ett intrång på Karadumans positiva religionsfrihet sedd isolerad. Denna kan dock inte ses isolerad utan hänsyn måste tagas till att det sker intrång på negativa religionsfrihetsintressen om det positiva skall tillgodoses fullt ut. Karadumans krav att bära huvudduk tillbakavisades av Kommissionen med hänvisning till just det negativa religionsfrihetsintresse som två andra berörda parter hade, universitetet och övriga studenter. Universitetet var sekulärt och ville upprätthålla sin sekulära karaktär. Kommissionen hänvisade vidare till den påtryckningseffekt huvudduken kan ha "på studenter som inte praktiserar denna religion eller som tillhör en annan religion''. Kommissionen använde dessa intressen som argument för att inte godta Karadumans krav. En avvägning sker mellan motstående intressen som alla åberopar sig på religionsfriheten enligt Artikel 9(1), i Karadumans fall den positiva (rätt att bära huvudduk) och beträffande övriga studenter (och universitetet) främst den negativa (rätt att slippa att utsättas för den religiösa manifestation som åsynen av en huvudduk innebär). Kommissionen förde in övriga studenters negativa religionsfrihet på eget initiativ. Universitetet hade inte ens åberopat denna som stöd för sina ordningsregler med förbudet mot huvudduk, låt vara att man hänvisat till universitetets sekulära status. Något stöd för att andra gett uttryck för att ha fått sin negativa religionsfrihet kränkt anfördes inte. Hänvisningen är hypotetisk. Kommissionens ståndpunkt kan synas vansklig i ett avseende. Det finns inget uttryckligt stöd i Artikel 9( 1) för att göra en avvägning mellan positiv och negativ religionsfrihet enligt Artikel 9( 1). Avvägningar skall enligt Artikelns lydelse ske enligt Artikel 9(2). Här krävs bland annat lagstöd för att en begränsning av rätten att utöva sin religion skall få ske. I praxis kan hänvisas till exempelvis Kokkinakis (Kon-s. 16

22.45 2. Praxis rörande Europakonventionen ventionen 9). I Karaduman fanns inget lagstöd. För att godta universitetets förbud mot bärande av huvudduk på ett officiellt universitetsbevis fordrades att detta förbud inte skulle uppfattas som ett intrång enligt Artikel 9( 1) . Kommissionens beslut kan därför uppfattas som ett sätt att kringgå kravet på lagstöd. Kringgåendet var möjligt därför att Kommissionen inte tog ställning till om huvudduken var en religiös manifestation som omfattas av Artikel 9(1).s. 16

23.Alternativt kan Kommissionens ställningstagande tolkas så att när motstridiga positiva och negativa religionsfrihetsintressen står på spel kan det negativa intresset neutralisera det positiva med stöd av Artikel 9( 1) på sådant sätt att resultatet blir att den ena intresset tar ut det andra. Denna tolkning får utgången att framstå som juridiskt och intellektuellt godtagbar. Vad huvudmannen -här ett universitet - gjorde var nämligen att säkerställa de intressen som Artikel 9( 1) skyddar, alltså såväl negativ som positiv religionsfrihet. Rent definitionsmässigt kan uppenbarligen ett säkerställande av intressena i Artikel 9( 1) inte tillika innefatta ett intrång i dessa intressen!s. 98

24.I fallet Leyla (Konventionen 16) tog Europadomstolen ställning till samma principfråga som i Karaduman. Även Leyla gällde ett statligt turkiskt universitet. Som påpekas i kommentaren till Leyla skulle avgörandet kunna uppfattas som överflödigt eftersom Karaduman redan avgjort den omstridda frågan. Det är emellertid möjligt att Europadomstolen fann att Kommissionen överskridit sin behörighet under Artikel 9 och att avgörandet därför vilade på en ohållbar juridisk grund. Europadomstolen sade dock inte detta. Fastmera hänvisade Domstolen i Leyla (liksom tidigare i Refah Partisi) till Karaduman i sin rättsfallsöversikt.Möjligt är att Domstolen velat undvika att ifrågasätta eller underminera de förhållningsregler som gällt vid turkiska universitet fram till avgörandet i Leyla. I och med Leyla kan Karaduman dock kanske sägas ha spelat ut sin prejudikatsroll. Resonemangen i principfrågorna behåller dock sin aktualitet och rättsliga relevans.s. 98

Konventionen 8/ Louise Stedman mot Storbritannien, fallet

den kristna resebyråchefen [^98]

Saken. Stedman var biträdande chef på ett resebyråkontor i England. Hon beordra-

1.des under tiden december 1991 till maj 1992 att arbeta vissa söndagar. I maj 1992 meddelade arbetsgivaren att Stedmans anställningsavtal skulle ändras så att söndagar blev en normal arbetsdag. Stedman vägrade att gå med på ändringen och med97 I fallet Refah Partisi, Konventionen 15, citerar Domstolen med instämmande ett långts. 98

2.stycke på s 93 ur Karaduman. 98 Kommissionen mål 29107/95, beslut 9 april 1997, D&R 104 (1997).s. 98

3.2. Praxis rörande Europakonventionen delade att hon skulle fortsätta att arbeta enligt det dittillsvarande avtalet. Stedman blev uppsagd. Stedman hävdade vid Kommissionen bland annat att hennes religionsfrihet enligt artikel 9 kränkts därför att hennes utövande av sin kristna tro, som manifesterades i hennes vägran att arbeta på söndagar, resulterade i att hon blev uppsagd. Kommissionen hänvisade inledningsvis till ett tidigare avgörande.Det rörde en finsk man som vägrade att arbeta på fredagar efter solnedgången till följd av förbud av den kyrka som han tillhörde, Sjundedagsadventisterna. Kommissionen konstaterade i det beslutet att uppsägningen av mannen inte berodde på hans religiösa övertygelse utan på hans vägran att iaktta sina arbetstider. Kommissionen uttalade att, "ehuru vägran motiverades av religiösa övertygelser, innebär en sådan situation inte att skydd enligt Artikel 9 para 1 uppstår''. ° Kommissionen anförde att den finske mannen inte hade fått påtryckningar att ändra sin religion och han inte hindrades från att utöva sin religion. Han hade vidare rätt att säga upp sig. Kommissionen fann att Stedman på samma sätt hade blivit uppsagd på grund av sin arbetsvägran snarare än på grund av sina religiösa övertygelser och att hon -liksom mannen i det tidigare avgörandet -"hade frihet att lämna sin anställning och faktiskt även gjorde det''. Kommissionen fann att ingen kränkning förelåg. Stedman hävdade även att hon blivit diskriminerad. Hon hävdade att kristna hade mindre skydd att iakttaga religiösa helgdagar än till exempel muslimer. Kommissionen hänvisade ånyo till att hon blivit uppsagd på grund av sin vägran att gå med på ett avtal som innefattade arbetsskyldighet även på söndagar. Vidare tydde inget på att "hon i något avseende behandlades på annat sätt än arbetstagare med vilken annan religiös övertygelse som helst". Avgörandena kan kritiseras som alltför stränga mot den enskilde. De kan kritiseras som alltför begränsande av religionsfriheten. Denna omfattar enligt Artikel 9 uttryckligen rätten "att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning sedvänjor eller ritualer''. Arbetstagarna i bägge avgörandena hade uppenbara och genuina religiösa skäl för sin vägran, skäl som i och för sig måste omfattas av Artikel 9 eftersom de uppfyllde sambandskravet enligt Arrowsmith-principen. Kommissionen hänvisar dock inte ens till Arrowsmith. Det är tydligt att de anställdas religiösa intressen i dessa två avgöranden har satts efter arbetsgivarens intresse av verksamhetens behöriga bedrivande. Religionsfri99 Kommissionen mål 24949/94, Konttinen mot Finland, beslut 3 december 1996 (opublicerat). 100 "although the refusal was motivated by religious convictions, such a situation <lid not give rise to protection under Article 9 para l"; s 4.s. 99

4.47 2. Praxis rörande Europakonventionen het är emellertid ett av Europakonventionen skyddat intresse vilket däremot arbetsgivares verksamhetsintresse inte är. Se vidare avsnitten 4.2, 4.4, 4.9 och 6.1.s. 99

5.Särskilt strängt synes avgörandet gällande Louise Stedman vara. Skälet är att det reguljära söndagsarbetet infördes långt efter det att hon påbörjat sitt arbete. Hon hade alltså inte tagit arbetet i vetskap om att söndagsarbete förelåg som en reguljär företeelse.s. 102

6.Kommissionen diskuterade inte om positiva åtgärder för att främja utnyttjandet av religionsfriheten kunde krävas. Sannolikt berodde det på att svarande i bägge målen var enskilda arbetsgivare, inte konventionsstater. Utan lagstöd torde positiva åtgärder inte kunna krävas av enskilda arbetsgivare med hänvisning enbart till Konventionen. s. 102

Europadomstolen

1 Konventionen 9/ Kokkinakis mot Grekland[^102]

Saken. Kokkinakis tillhörde Jehovas vittnen. Han hade dömts för värvning, prose-

1.lytism. Detta hade skett vid ett hembesök där Kokkinakis fått tillträde till en privatpersons hem. Den religiösa värvningen, proselytismen, hade inget samband med en anställning eller rättsförhållande till annan. En kränkning av Artikel 9( 1) ansågs föreligga. Målet avgjordes enligt Artikel 9(2). Grekland befanns ha kränkt denna Artikel. Skälen för detta förbigås här eftersom de saknar intresse för denna bok.s. 102

2.Här antecknas däremot ett principuttalande av domstolen. Detta uttalande avser förhållanden av övergripande betydelse för den fortsatta framställningen. Det första förhållandet är att Artikel 9 omfattar både positiv och negativ religionsfrihet, dvs både rätten att ha en religion, rätten till, och rätten att inte ha en religion, rätten från, till exempel skydd för "ateister, agnostiker, skeptiker och de oberörda''. Det andra förhållandet är att Artikel 9 omfattar både den enskilda övertygelsen och friheten att uttrycka (manifestera) denna. Det tredje förhållandet är att i ett multireligiöst samhälle hänsyn till andra kan leda till begränsningar i religionsfriheten. Fallet Kokkinakis är det ledande portalfallet i dessa tre hänseenden. Uttalandet kommer att betecknas som Kokkinakis-principerna.s. 102

3."Som högtidligt fastslås i Artikel 9, utgör tankefrihet, samvetsfrihets. 102

4.och religionsfrihet en av grunderna i ett 'demokratiskt samhälle' i 101 I den nu gällande svenska diskrimineringslagen 2008:567 finns sådant lagstöd i 3 kapit-s. 102

5.let, särskilt 4 §. Vid tidpunkten då de här refererade målen avgjordes fanns dock ingets. 102

6.motsvarande lagstöd i svensk rätt. 102 Mål 14307/88, dom 25 maj 1993, ECHR Reports 260-A.s. 102

7.2. Praxis rörande Europakonventionens. 103

8.Konventionens mening. I sin religiösa dimension är den en av de mests. 103

9.väsentliga beståndsdelarna i det som bygger upp troendes identitets. 103

10.och deras uppfattning om livet, men den är också en värdefull tillgångs. 103

11.för ateister, agnostiker, skeptiker och de oberörda. Den pluralism soms. 103

12.inte kan skiljas från ett demokratiskt samhälle, ett samhälle som hars. 103

13.vunnits över ett tidsspann av sekler, är avhängig av denna frihet.s. 103

14.Medan religionsfrihet främst är en angelägenhet för det enskilda sam-s. 103

15.vetet, innefattar den även, bland annat, 'frihet att utöva (sin) religion'.s. 103

16.Att ge vittnesbörd i ord och gärningar är sammanflätat med förefint-s. 103

17.ligheten av religiösa övertygelser''. Europadomstolen pekar på att Konventionen i Artikel 9(2) tillåter begränsningar av friheten att manifestera det som omfattas av Artikel 9(1), bland annat religion. Domstolen anför: "När så sker, uttrycker (Konventionen) att i demokratiska samhällen där flera religioner lever sida vid sida i samma befolkning kan det bli nödvändigt att införa begränsningar av denna frihet för att sammanjämka olika gruppers intressen och säkerställa att vars och ens övertygelse respekteras''. Även detta uttalande har blivit stilbildande.s. 103

Konventionen 10/ Kala<; mot Turkiet[^105]

Saken. Kala<;: blev tvångsvis förtidspensionerad från befattning som advokat i flyg-

1.vapnet. Regeringen/militären anförde att detta skett "på grund av disciplinbrott och skandalöst uppförande''. Det angavs att Kala<;: hade anammat fundamentalistiska muslimska åsikter. Han påstods tillhöra en fundamentalistisk muslimsk sekt och han påstods "ta emot och utföra instruktioner från ledarna av sekten''. Kala<;: hade 103 I Appendix II återges uttalandet i den engelska språkdräkten. Uttalandet har blivit stil-s. 103

2.bildande. Det återkommer gång på gång i senare praxis. Se till exempel Larissis (Kon-s. 103

3.ventionen Il), Buscarini, (Konventionen 12), Refah Partisi (Konventionen 15) ochs. 103

4.Leyla (Konventionen 16). I flera senare fall, till exempel Leyla, har Europadomstolens. 103

5.med hänvisning till Kokkinakis och Buscarini lagt till följande mening: "That freedoms. 103

6.entails, inter alia, freedom to hold or not to hold religious beliefs and to practise or nots. 103

7.to practise a religion:' I svensk praxis har Kokkinakis åberopats av Högsta domstolen i fallet pastor Gren, Sverige I, avsnitt 3.1. 104 "In so doing, it recognises that in democratic societies, in which several religions coexists. 103

8.within one and the same population, it may be necessary to place restrictions on thiss. 103

9.freedom in order to reconcile the interests of the various groups and ensure thats. 103

10.everyone's beliefs are respected"; para 33.s. 103

11.Se samma uttalande i senare praxis, till exempel nedan fallet Leyla (Konventionen 16). 105 Mål 00020704/92, dom 1 juli 1997, ECHR Reports 1997-IV.s. 103

12.49 2. Praxis rörande Europakonventionen manifesterat brist på lojalitet gentemot det turkiska samhället, nämligen sekularism''.s. 103

Kommissionen ansåg att en kränkning av Artikel 9( 1) skett. Skälen förbigås här

1.eftersom de saknar intresse för denna bok.s. 104

Domstolen anförde att "religionsfrihet är främst en enskild samvetsangelägen-

1.het" men den omfattar även utövning av religionen både offentligt, i ensamhet och privat''.Artikel 9 anger flera "former som utövandet av den egna religionen eller övertygelsen kan ta, nämligen gudstjänst, undervisning, praktisk utövning och efterlevnad. Inte desto mindre skyddar Artikel 9 inte varje handling som är motiverad eller inspirerad av religion eller övertygelse. Dessutom kan en enskild vid sin religionsutövning behöva ta hänsyn till sin särskilda situation''.Kala<; hade bestämt sig för en militär karriär och därmed accepterat "ett system med militär disciplin''.s. 104

2.Kala<; kunde utöva sin religion. Det var ostridigt att Kala<; hade frihet att iaktta alla muslimskt religiösa förpliktelser, till exempel att be fem gånger om dagen, att iaktta ramadanfastan och fredagsbönerna i masken. Därtill kom att arbetsgivarbeslutet inte baserade sig på Kala<;:s religiösa övertygelser eller utövning av sin religion. Det baserade sig på hans uppförande och attityd, som bröt mot militär disciplin och principen om sekularism''.s. 104

3.Följaktligen förelåg inget brott mot Artikel 9 eftersom beslutet "inte utlösts av det sätt på vilket Kala<; utövat sin religion" (para 31).s. 104

Kommentarer. Domstolen fäster vikt vid (a) att arbetstagaren frivilligt valt den

1.aktuella yrkesbanan och att (b) syftet med åtgärden var att skydda nationens sekulära natur. Det sistnämnda kan tyckas strida mot religionsfrihet. Artikel 9 skyddar emellertid inte bara positiv utan också, och i lika hög grad, negativ religionsfrihet. Detta framgår redan av lydelsen av Artikel 9( 1) . Domstolen hade understrukit detta i Kokkinakis (Konventionen 9).s. 104

Konventionen 11 I Larissis och andra mot Grekland [^108]

Saken. Officerare hade dömts för religiös värvning, proselytism. Denna hade riktat

1.I 06 "religious freedom is primarily a matter of individual conscience", "alone and in private"s. 104

2.men även "in public"; para 27 med hänvisning till Kokkinakis, Konventionen 9). 107 "forms which manifestation of one's religion or belief may take, namely worship, teach-s. 104

3.ing, practice and observance. Nevertheless Article 9 (art. 9) does not protect every acts. 104

4.motivated or inspired by religion or belief. Moreover, in exercising his freedom to ma-s. 104

5.nifest his religion, an individual may need to take his specific situation into account";s. 104

6.para 27. Likartad formulering som i sista meningen förekommer även i andra avgöran-s. 104

7.den, till exempel fallet den muslimske läraren (Konventionen 4). 108 Mål 23372/94, 26337/94 och 26378/94, dom 24 februari 1998, ECHR Reports 1998-I. 50s. 104

8.2. Praxis rörande Europakonventionen sig dels mot underlydande militär personal dels mot grannar och andra utomstående. Det var ostridigt att en kränkning skett enligt Artikel 9( 1) . Målet avgjordes därför enligt Artikel 9(2). Grekland befanns delvis ha, delvis inte ha, kränkt denna Artikel. I domskälen finns ett uttalande av intresse här.s. 105

Med hänvisning till Kokkinakis (Konventionen 9) anför Domstolen att ehuru

1."religionsfrihet främst är en individuell samvetsangelägenhet, innebär den också, bland annat, frihet att 'utöva (sin) religion'. Detta innefattar rätt att försöka övertyga ens nästa, till exempel genom undervisning. Artikel 9 skyddar emellertid inte varje handling som är motiverad eller inspirerad av religion eller övertygelse. Den skyddar till exempel inte otillbörlig proselytism".s. 105

Konventionen 12/ Buscarini och andra mot San Marina [^110]

Saken. Två nyvalda parlamentsledamöter i San Marino förelades att avlägga en ed

1.och därvid "svärja på de Heliga Evangelierna" ("swear on the Holy Gospels") att lyda Konstitutionen. De avlade eden men underlät att hänvisa till Evangelierna. De hävdade att deras rätt enligt Artikel 9 kränkts. Regeringen hävdade att eden inte längre var religiös "utan till sin innebörd snarare historisk och social samt baserad på tradition''. San Marino var en sekulär stat med lagfäst religionsfrihet. "Orden hade förlorat sin ursprungliga religiösa karaktär, på samma sätt som vissa religiösa högtidsdagar som staten erkänt som offentliga helgdagar''. Domstolen anförde att Artikel 9 är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. 109 "religious freedom is primarily a matter of individual conscience, it also implies, inters. 105

2.alia, freedom to 'manifest (one's) religion: including the right to try to convince one'ss. 105

3.neighbour, for example through 'teaching' ... Article 9 does not, however, protect everys. 105

4.act motivated or inspired by a religion or belief. It does not, for example, protect impro-s. 105

5.per proselytism" (para 45). 110 Mål 24645/94, dom 18 februari 1999, ECHR Reports 1999-I.s. 105

6.I mål 19516/06 Alexandridis mot Grekland, dom 21 februari 2008 var situationen dens. 105

7.att en advokat skulle avlägga ed vid en domstol för att kunna uppträda som ombud där.s. 105

8.Två edsformulär fanns, ett religiöst där personen skulle lägga högra handen på Evang-s. 105

9.elierna och avlägga eden och ett sekulärt med en högtidlig förklaring. Advokaten villes. 105

10.inte avlägga den religiösa eden. Han hävdade vid Europadomstolen att hans religionsfri-s. 105

11.het enligt Artikel 9 kränkts eftersom han därmed tvingats avslöja sin religiösa överty-s. 105

12.gelse. Med hänvisning till Kokkinakis, Konventionen 9, och här behandlade Buscarinis. 105

13.instämde Europadomstolen. Domstolen ansåg att den grekiska regeln innebar en otill-s. 105

14.låten inblandning i enskilds samvetsfrihet(« la liberte de conscience d'une personne"). 111 Eden var inte religiös "but, rather, historical and social in significance and based ons. 105

15.tradition''.s. 105

16."The form of words had !ost its original religious character, as had certain religious feast-s. 105

17.days which the state recognised as public holidays"; para 32.s. 105

18.51 2. Praxis rörande Europakonventionen Den skyddar "troende och deras uppfattning om livet, men den är också en värdefull tillgång för ateister, agnostiker, skeptiker och de oberörda. Den pluralism som inte kan skiljas från ett demokratiskt samhälle, ett samhälle som har vunnits över ett tidsspann av sekler, är avhängig av denna frihet (se Kokkinakis ... ). Denna frihet omfattar, bland annat, frihet att ha eller att inte ha religiösa övertygelser och att utöva eller inte utöva en religion''.Det förelåg sålunda ett brott mot Artikel 9( 1) . San Marino åberopade till sitt försvar Artikel 9(2). Detta behandlas inte här.s. 105

Målet ger upphov till den kommentaren att det visar att den negativa religionsfri-

1.heten upprätthålls. Hänvisningen till bland annat Kokkinakis (Konventionen 9) visar att det när Buscarini avgjordes redan rörde sig om fast praxis.s. 106

Konventionen 13/ Cha'are Sha/om VE Tsedek mot Frankrike[^113]

Saken. Ansökan från en judisk minoritetssekt i Frankrike att anordna kosherslakt

1.på det strikta sätt denna sekt önskade hade avslagits. Det var obestritt att kött slaktat på det stränga sätt som sekten fordrade (glatt) kunde köpas i köttaffärer delsimporterat från Belgien dels slaktat i Frankrike av den judiska majoritetsorganisationen. Härtill kom att minoritetssekten kunde få utföra egen slakt om den kom överens härom med majoritetsorganisationen (vilket den av ekonomiska skäl inte gjort). Av dessa skäl fann Europadomstolen att avslaget inte var kränkning av sektens rätt enligt Artikel 9( 1) att utöva sin religion.s. 106

2.Tre rättsfrågor behandlas här. (1) Stred avslaget mot Artikel 9(1 )? Nej; se ovan. (2) Stred avslaget mot Artikel 9(2)? Detta behövde inte utredas eftersom ingen kränkning förevarit. Domstolen gjorde likväl vissa uttalanden. Även om kränkning hade förevarit skulle detta varit tillåtet under 9(2). Alla kraven enligt Artikel 9(2) var uppfyllda. (a) Lag fanns. (b) Legitimt skäl fanns (folkhälsan). (c) Avslaget var inte oproportionerligt, särskilt i beaktande av den bedömningsmarginal (margin oj appreciation; se vidare avsnitt 4.6) som tillkommer Konventionsstaterna vad gäller att lägga fast det ömtåliga förhållandet mellan stat och religion. (3) Stred avslaget mot Artikel 14, dvs utgjorde det diskriminering? Nej. Varför? Domstolen uttalade sig först om förhållandet mellan Artikel 14 och andra artiklar i Konventionen, till exempel Artikel 9. Det skedde med formuleringar som lagts fast långt tidigare. 112 "'believers and their conception of life, but it is also a precious asset for atheists, ag-s. 106

3.nostics, skeptics and the unconcerned. The pluralism indissociable from a democratics. 106

4.society, which has been won over the centuries, depends on it' (see the Kokkinakis v.s. 106

5.Greece judgement ... ). That freedom entails, inter alia, freedom to hold or not to holds. 106

6.religious beliefs and to practise or not to practise a religion"; para 34. 113 Dom 27 juni 2000, ECHR Reports 2000-VII. 52s. 106

7.2. Praxis rörande Europakonventionen Domstolen uttalade följande. Det är "fastlagd praxis att Artikel 14 endast kompletterar självständiga bestämmelser i Konventionen och Protokollen. Den har ingen självständig existens eftersom den har betydelse enbart i förhållande till 'åtnjutandet av rättigheter och friheter' skyddade av dessa bestämmelser. Ehuru Artikel 14 inte förutsätter en kränkning av någon av dessa bestämmelser -och i den meningen är den självständig -finns inget utrymme att tillämpa den med mindre de förhandenvarande faktiska förhållandena ryms inom tillämpningsområdet ("ambit") för en eller fler av dessa självständiga bestämmelser''.I Cha'are Shalom föll saken inom tillämpningsområde för Artikel 9. Något brott mot Artikel 14 förelåg dock inte. Två skäl anfördes. Den skiljaktiga behandlingen var av begränsad omfattning ("limited in scope"). Den var vidare godtagbar enligt Artikel 9(2).s. 107

En minoritet (7 domare av sammanlagt 17) hade emellertid en avvikande me-

1.ning. Beträffande Artikel 9(1) ansåg minoriteten att en kränkning förelåg. Anledningen var att i en situation där det föreligger spänning inom en grupp, i synnerhet en religiös grupp, finns ett behov av att respektera pluralism. I en sådan situation framstår en majoritetsorganisation som "den minst lämpade att bedöma bärkraften av minoritetens krav och att uppträda som skiljedomare i frågan''. I frågan om det förelåg en kränkning av Artikel 14 hade minoriteten också en avvikande mening. Skälet var att domstolens roll skall vara anspråkslös. Skälet härtill är i sin tur att "det bärande syftet med Artikel 9 i Konventionen är att skydda individers allra mest privata övertygelser" (para 2). Stater har visserligen en bedömningsmarginal. Domstolen har emellertid själv framhållit "att vid gränsdragning av denna bedömningsmarginal måste (domstolen) beakta vad som står på spel, nämligen behovet att säkerställa sann religiös pluralism, något som är ett inneboende kännemärke på en demokratisk stat''.s. 107

En första kommentar är att rituell slakt omfattas av Artikel 9( 1) (". .. utöva sin

1.114 Det är "established case-law" att "Article 14 only complements the other substantive provisions of the Convention and the Protocols. It has no independence existence since is has effect solely in relation to 'the enjoyment of the rights and freedoms' safeguarded by those provisions. Although the application of Article 14 does not presuppose a breach of those provisions -and to that extent it is autonomous -there can be no room for its application unless the fäets at issue fall within the ambit of one or more of the latter"; para 86. Se om Artikel 14 vidare avsnitt 4.15. Det i texten ovan citerade uttalandet är en standardformulering. 115 "the least well-placed to assess the validity of minority claims and act as arbiter on the question"; para 1. 116 "that in delimiting the extent of the margin of appreciation concerned it had to have regard to what was at stake, namely the need to secure true religious pluralism, which is an inherent feature of the notion of a democratic society (see paragraph 44 of the Manoussakis judgment"; para 2 mot slutet.s. 107

2.53 2. Praxis rörande Europakonventionen religion genom ... och ritualer") Domstolen anser att själva slaktandet är en skyddad rit enligt Europakonventionen.s. 107

3.En andra kommentar är att tillståndet att utföra rituell slakt utgör en aktiv åtgärd för att främja religionsfrihet. Tillåtelsen i Frankrike av rituell judisk slakt "gav praktisk innebörd åt statens aktiva strävan att säkerställa verkningsfull respekt förs. 108

4.117 religionsfrihet''.s. 108

Konventionen 14/ Dah/ab mot Schweiz, fallet den muslimska

lärarinnan [^118]

Saken. Schweiziskan Lucia Dahlab var förskolelärare vid en offentlig skola i Ge-

1.neve. Hennes elever var i åldern 4 till 8 år. Hon konverterade till islam och började efter en tid bära muslimsk sjal i skolan, även i klassrummet. Detta pågick utan anmärkning under cirka fyra år.s. 108

2.Kantonen Geneve upprätthåller en strikt åtskillnad mellan kyrka och stat. Utbildningsväsendet är utpräglat sekulärt. Den schweiziska konstitutionen 1874 stadgade följande (Artikel 27 3; se vidare avsnitt 3.5): ''Alla trosbekännare skall kunna delta i skolundervisning utan att påverkas på något sätt i fråga om sin samvets-och övertygelsefrihet". Med hänvisning till att bärande av sjal stred mot en lag om offentlig utbildning förbjöds Dahlab att bära sjal vid fullgörande av sina arbetsuppgifter. Det angavs att sjalen var "en uppenbar identifikationsmarkering som pålades eleverna av deras lärare''. Dahlab förde saken till den schweiziska Författningsdomstolen.119 Hon gjorde där i första hand gällande att sjalen inte skulle behandlas som en religiös symbol utan som vilket annat klädesplagg som helst. Författningsdomstolen avvisade detta med motiveringen att hon valt sjalen av religiösa skäl och att denna i sig var en kraftfull religiös symbol, inte ett värdeneutralt klädesplagg. Domstolen anförde att "det är svårt att förena bärandet av en huvudduk med principen om jämställdhet, vilken är en grundläggande värdering i vårt samhälle och 117 "gave practical effect to a positive undertaking on the State's part intended to ensure ef-s. 108

3.fective respect for freedom of religion"; para 76. 118 Mål 42393/98, dom 15 februari 2001, ECHR Reports 2001 -V. Avgörandet är i originals. 108

4.formulerat på franska. Här används den officiella engelska översättningen i Europa-s. 108

5.domstolens domssamling. Avgörandet är inte indelat i paragrafer. Hänvisningar sker tills. 108

6.sida i domssamlingen. 119 Citaten på engelska från den schweiziska domstolen i noterna här är hämtade från dens. 108

7.officiella översättningen av Europadomstolens dom i fallet Dahlab. Där citeras utförligts. 108

8.den schweiziska domstolen. 54s. 108

9.2. Praxis rörande Europakonventionen högtidligt inskriven i en separat bestämmelse mellan den federala författningen''. Domstolen pekade på att Dahlabs religionsfrihet måste vägas mot intresset av religiös harmoni och tolerans mellan olika religioner samt det allmänna intresset av neutralitet i utbildningsväsendet, dvs "det intresse som eleverna och deras föräldrar har att inte få sina egna övertygelser påverkade eller kränkta",Ytterligare anförde domstolen att religiös harmoni fortfarande är bräcklig och Dahlabs attityd sannolikt skulle frammana reaktioner eller rentav konflikt. Författningsdomstolen framhöll vidare att tillåtelse att bära sjalen "skulle medföra ett godtagande av klädesplagg som är kraftigt verkande symboler för andra övertygelser, som till exempel religiös långrock (sutan) eller judisk kippa: låt vara att "proportionalitetsprincipen har föranlett provinsregeringen att tillåta bärandet av diskreta religiösa symboler, som till exempel små smycken. Slutligen anförde domstolen att "det är knappast tänkbart att förbjuda att krucifix visas i statliga skolor om samtidigt lärare tillåts bära kraftigt verkande religiösa symboler för vilken religionssamfund som helst''. Med hänvisning till all dessa faktorer godtog Författningsdomstolen förbudet. Dahlab förde talan mot beslutet och anförde att det stred mot religionsfriheten i Artikel 9, att det inte hade stöd i lag enligt Artikel 9(2) och att det innebar könsdiskriminering i strid med Artikel 14 i Konventionen. Den schweiziska regeringen bestred att det förelåg ett intrång enligt Artikel 9( I) men att -om så skulle anses vara fallet -stöd för förbudet fanns i Artikel 9(2). Regeringen pekade bland annat på att Dahlab frivilligt godtagit skolreglerna när hon tog anställning, att privatskolor fanns som ett alternativ, att staten måste anses ha en vid marginal för bedömningar enligt Artikel 9(2) beträffande statsanställda, att statens neutralitet i religionsfrågor säkerställde den enskildes samvetsfrihet i ett pluralistiskt samhälle, att säkerställande av mångfald (pluralism) var särskilt viktigt när (som här) eleverna hade olika kulturell bakgrund och att lärare är viktiga förebilder för små barn. Rege120 "it is difficult to reconcile the wearing of a headscarf with the princip le of equality, whichs. 109

10.is a fundamental value of our society enshrined in a specific provision of the Federals. 109

11.Constitution"; s 456. 121 "the interest of pupils and their parents in not being influenced or offended in their owns. 109

12.beliefs"; s 455. 122 "the principle of proportionality has led the cantonal government to allow teachers tos. 109

13.wear discreet religious symbols at school, such as small pieces of jewellery"; s 456. -"its. 109

14.is scarcely conceivable to prohibit crucifixes from being displayed in State schools ands. 109

15.yet to allow the teachers themselves to wear powerful religious symbols of whatevers. 109

16.denomination"; s 457. Författningsdomstolen hänvisar här till ett tidigare avgörande därs. 109

17.Domstolen förbjudit krucifix i offentliga primärskolors skolrum; Bundesgericht (Tribu-s. 109

18.nal Federal), Arrets du Tribunal Federal, BGE volume 116 I 252, 26 september 1990; ses. 109

19.härom avsnitt 3.5.s. 109

Praxis rörande Europakonventionen

1.ringen hänvisade till den bedömning som den schweiziska Författningsdomstolen gjort.s. 110

Europadomstolen inledde sin bedömning med att hänvisa till Kokkinakis-prin-

1.ciperna. Domstolen fann att staten haft ett legitimt syfte, nämligen "skydd för andras rättigheter och friheter, allmän säkerhet och ordning" (s 462). Var åtgärden nödvändig på sätt föreskrivs i Artikel 9(2)? Med beaktande av att staten har en viss marginal för egna bedömningar ankommer det på Europadomstolen att bedöma om åtgärden var principiellt berättigad, dvs om bevekelsegrunderna för åtgärden framstår som "relevanta, tillräckliga och proportionerliga i förhållande till det berättigade syfte som eftersträvas''.Domstolen konstaterade att Dahlab utan anmärkning burit sjal under cirka fyra år och att hon inte synes ha eftersträvat egen vinning eller fördel.s. 110

2.Europadomstolen anförde att det är svårt att bedöma vilken inverkan en kraftfull yttre symbol som sjalen kan ha på små barn i en ålder "då barn undrar över mycket och också är mera påverkbara än äldre elever''.Domstolen fortsatte på följande sätt: "Under sådana omständigheter kan det inte utan vidare förnekas att bärandet av en huvudduk kan en viss värvande proselytisk verkan, ett bärande som synes vara påbjudet för kvinnor genom ett påbud i Koranen och vilket, som Federationsdomstolen noterade, är svårt att förena med principen om jämlikhet mellan könen. Det framstår därför som svårt att förena bärandet av en muslimsk huvudsjal med det budskap om tolerans, respekt för andra och, framför allt, jämställdhet och icke-diskriminering som det ankommer på varje lärare i ett demokratiskt samhälle att förmedla till sina elever''. Domstolen fann av dessa skäl att den aktuella åtgärden innebar en avvägning mellan lärarens religionsfrihet och elevernas behov av skydd genom att upprätthålla religiös harmoni som var principiellt berättigad, proportionell och "nödvändig i ett demokratiskt samhälle''.s. 110

3.Beträffande påståendet att en otillåten diskriminering enligt Artikel 14 förelåg konstaterade Domstolen först att det föreligger diskriminering om olika behandling tillämpas såvitt det inte föreligger ett legitimt ändamål eller proportionalitet 123 "relevant and sufficient and are proportionate to the legitimate aim pursued"; s 462. 124 'öuring which children wonder about many things and are also more easily influenceds. 110

4.than older pupils"; s 463. 125 "In those circumstances, it cannot be denied outright that the wearing of a headscarfs. 110

5.might have some kind of proselytising effect, seeing that it appears to be imposed ons. 110

6.women by a precept which is laid clown in the Koran and which, as the Federal Courts. 110

7.noted, is hard to square with the principle of gender equality. It therefore appears diffi-s. 110

8.cult to reconcile the wearing of an Islamic headscarf with the message of tolerance, re-s. 110

9.spect for others and, above all, equality and non-discrimination that all teachers in as. 110

10.democratic society must convey to their pupils"; s 463.s. 110

11.2. Praxis rörande Europakonventionen mellan ändamål och medel. I själva saken anförde Domstolen (med hänvisning till tidigare avgöranden) att "främjandet av jämställdhet mellan könen är idag ett överordnat mål i Konventionsstaterna. Detta innebär att mycket tungt vägande skäl måste kunna framläggas för att en skiljaktig behandling på grund av kön skulle kunna anses vara förenlig med Konventionen".Domstolen anförde att påbudet inte avsåg Dahlab som kvinna. "Motsvarande åtgärd skulle också kunna tillämpas på en man som under liknande omständigheter bar kläder som klart och tydligt identifierande honom som medlem av en annan övertygelse''.s. 111

Kommentarer. Det förefaller tydligt att Europadomstolen haft stor nytta av den

1.utförliga och nyanserade domen av den schweiziska Författningsdomstolen. Dahlab representerar nämligen nya synsätt. Dessa fördes fram i den schweiziska domen. Detta är fallet i främst två hänseenden. ( 1) Är den muslimska sjalen ett uttryck för religionsfrihet eller kvinnoförtryck? (2) Vilka konsekvenser har faktorer sådana som tolerans, harmonisk samexistens, undvikande av konflikt samt proportionalitet mellan manifestation och potentiell påverkan? Vissa av dessa begrepp finns inte i Europakonventionen. (1) I det första hänseendet märks att könsaspekten kunde ha tagits upp i Karaduman men så skedde inte. Dahlab är det första fallet där denna aspekt tas upp. Denna aspekt behandlas i senare praxis (Leyla, Konventionen 16). Se vidare avsnitt 5.6. (2) I anslutning till den schweiziska Författningsdomstolen för Europadomstolen in tolerans, harmonisk samexistens och undvikande av konflikt som element i bedömningen. I Karaduman berörs harmoniaspekten men det är först i Dahlab som de angivna aspekterna blir föremål för en mera omfattande och nyanserad behandling. Detta behandlas vidare i avsnitt 4.3 och 5.4. (3) En tredje kommentar är att Europadomstolen inte stöder sig på -och inte ens åberopar -att Dahlab frivilligt accepterat skolreglerna. Den aspekten spelade en stor roll i tidigare praxis, den muslimske läraren (Konventionen 4) och Karaduman (Konventionen 7). Domstolens avgörande i fallet Dahlab har på detta sätt en mera principiell karaktär. (4) Statlig neutralitet. Europadomstolen bygger inte sin bedömning på statlig 126 "that the advancement of equality of the sexes is today a major goal in the member States of the Council of Europe. This means that very weighty rcasons would have to be advanced before a difference in treatment on the ground of sex could be regarded as compatible with the Convention"; s 464. Exakt samma eller i sak överensstämmande formulering förekommer i ett flertal andra fall. Se i litteraturen till exempel Van Dijk mtl (2006) s 1047. 127 "Such a measurc could also be applied to a man who, in similar circumstances, wore clothing that clearly identified him as a member of a different faith"; s 464.s. 111

2.57 2. Praxis rörande Europakonventionen neutralitet. I Karaduman (Konventionen 7) spelade neutraliteten en viktig roll. Resonemanget i Dahlab är i detta hänseende mera principiellt, mindre kasuistiskt.s. 111

3.(5) Sambandsrekvisitet. Europadomstolen berör inte om bärandet av en muslimsk huvudduk uppfyller sambandsrekvisitet enligt Artikel 9(1); Arrowsmithprincipen.s. 112

4.(6 ) Proportionalitet. Såväl Europadomstolen som tidigare den schweiziska Författningsdomstolen betraktade sjalen som en kraftigt verkande religiös manifestation. Detta var av betydelse vid proportionalitetsbedömningen. Den schweiziska Författningsdomstolen synes ha accepterat att lärare skulle kunna använda "diskreta religiösa symboler, som till exempel små smycken''.Europadomstolen kommenterar inte detta. Det förelåg inget behov att göra det. Här öppnar sig emellertid ett fält för fortsatt praxis.s. 112

Konventionen 15/ Refah Partisi och andra mot Turkiet[^129]

Saken. Refah Partisi var vid mitten av 1990-talet det största politiska partiet i Tur-

1.kiet. Partiet upplöstes 1998 av den turkiska Författningsdomstolen. Det överordnade skälet för beslutet var att partiet, i strid mot den turkiska konstitutionen, underminerade sekularismen. Som ett av många bevis för detta pekades på att partiet förordat att den muslimska sjalen skulle bäras i skolor och andra offentliga lokaler. Författningsdomstolen anförde att detta sätt att manifestera religion innebar påtryckning på människor som inte ville handla så och gav upphov till diskriminering på grund av religion eller övertygelse.Domstolen hänvisade till praxis rörande Europakonventionen (bland annat Karaduman). Domstolen pekade på att partiet ville införa ett system med flera rättsordningar i samhället där var och en skulle lyda under en viss rättsordning beroende på religionstillhörighet. Författningsdomstolen ansåg att partiet utnyttjade de demokratiska fri-och rättigheterna i det turkiska samhället för att införa muslimsk sharia som lag och därmed göra slut på demokratin och dessa fri-och rättigheter.s. 112

2.Talan fördes om brott mot bland annat ett flertal artiklar i Konventionen, däribland Artikel 9. De väckta frågorna avser ytterst det demokratiska samhället med dess fri-och rättigheter. Detta ligger utanför ramen för denna bok. Domen avser emellertid även förhållandet mellan demokrati och religionsfrihet. 128 "discreet religious symbols at school, such as small pieces of jewellery''. 129 Mål 41340/98, 41342/98, 41342/98 och 42144/98, dom 13 februari 2003, ECHR Reportss. 112

3.2003 -II. 130 "amounted to exerting pressure on persons who did not follow that practice and crcateds. 112

4.discrimination on the ground of religion or beliefs"; para 27. 58s. 112

5.2. Praxis rörande Europakonventionens. 113

Europadomstolen. Domen börjar med en behandling av förhållandet mellan

1.Konventionen och demokrati. Europadomstolen uttalade att Preambeln till Konventionen "upprättar ett mycket klart samband mellan Konventionen och demokrati genom att förklara att vidmakthållandet och det fortsatta förverkligandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter bäst uppnås genom å ena sedan en verksam politisk demokrati och å andra sedan en allmän förståelse för och ett allmänt iakttagande av mänskliga rättigheter''. Domstolen uttalade att den "anser att demokrati inte finns utan mångfald" ("considers that there can be no democracy without pluralism"; para 89). Domstolen erinrade om att den ofta har "understrukit statens roll som den neutrala och opartiska organisatören för utövande av skilda religioner, trosinriktningar och övertygelser. Domstolen har uttalat att denna roll är ägnad att leda till allmän ordning, religiös harmoni och tolerans i ett demokratiskt samhälle''. Statens roll är att "säkerställa ömsesidig tolerans mellan grupper som står emot varandra" ("ensure mutual tolerance between opposing groups"; para 91). Med hänvisning till Dahlab erinrade Domstolen om att den intagit ståndpunkten att "i ett demokratiskt samhälle kan Staten begränsa friheten att manifestera en religion, till exempel i form av en islamisk huvudsjal, om utövandet att den friheten kommer i konflikt med syftet att skydda andras rättigheter och friheter, allmän ordning och säkerhet''. Domstolen hänvisade till sitt uttalande i Kala<; (Konventionen 10, para 27) och till att Kommissionen godtagit begränsning av rätten till religiös observans i fallet den muslimske läraren (Konventionen 4) och turbanfallet (Konventionen 2). "Mångfald (pluralism) och demokrati är baserade på en kompromiss som kräver olika eftergifter av enskilda eller grupper av enskilda vilka stundom 131 Preambeln "establishes a very clear connection between the Convention and democracy by stating that the maintenance and further realisation ofhuman rights and fundamental freedoms are best ensured on the one hand by an effective political democracy and on the other by a common understanding and observance ofhuman rights ..." ; para 86. Domstolen hänvisade till och bekräftade ett av sina tidigare avgöranden i en liknande situation; United Communist Party of Turkey och andra mot Turkiet, dom 30 januari "emphasised the State's role as the neutral and impartial organiser of the exercise of various religions, faiths and beliefs, and stated that this role is conductive to public order, religious harmony and tolerance in a democratic society''. 133 "that in a democratic society the State may limit the freedom to manifest a religion, for example by wearing an Islamic headscarf, if the exercise of the freedom clashes with the aim of protecting the rights and freedoms of others, public order and public safety" (paras. 113

2.59s. 113

Praxis rörande Europakonventionen

1.måste samtycka till begränsningar av de friheter som de åtnjuter i syfte att garantera större stabilitet för landet i dess helhet .. .''. s. 114

2.Domstolen underkände helt Refah Partisis ide att införa ett system med flera rättsordningar i samhället där var och en skulle lyda under en viss rättsordning beroende på religionstillhörighet. Ett sådant system skulle innebära att religiösa system fick försteg framför det demokratiska systemet. Effekten skulle bli att fri-och rättigheter skulle avhänga av religionen, inte av det demokratiska samhället. Frioch rättigheter är emellertid enskilda. De garanteras av den demokratiska staten. En sådan stat "har en positiv skyldighet att tillse att envar inom dess jurisdiktion till fullo åtnjuter de rättigheter och friheter som Konventionen garanterar och utan att det är möjligt att avstå från dem''.Iden att införa muslimsk lag (sharia) som högsta lag underkändes också helt. Domstolen ansåg "att sharia är oförenlig med grundläggande demokratiska principer, så som dessa anges i Konventionen". Domstolen intog ståndpunkten att "(P)rinciper sådana som politisk mångfald eller det ständigt fortgående utvecklandet av mänskliga friheter har ingen plats i sharia''.s. 114

3.Kommentarer. Målet avser i huvudsak frågor som ligger utanför denna bok. Som framgått görs emellertid uttalanden i domskälen som angår Artikel 9. Dessa uttalanden avser främst (1) rangordningen mellan religion och politik och (2) religionsfriheten som en privat angelägenhet kontra en angelägenhet som kan regleras genom rättsliga system. Dessa frågor behandlas vidare i avsnitt 5.2.s. 114

Konventionen 16/ Leyla Sahin mot Turkiet[^137]

Saken. En kvinnlig student vid ett sekulärt statligt universitet ville bära muslimsk

1.sjal vid bevistande av undervisning. Hon ansåg sig ha en religiös förpliktelse att bära sjal. I ett cirkulär utfärdat 1998 av vicekanslern vid universitetet angavs att studen134 "Pluralism and democracy are based on a compromise that requires various concessionss. 114

2.by individuals or groups of individuals, who must sometimes agree to limit some of thes. 114

3.freedoms they enjoy in order to guarantee greater stability of the country as a whole ..." ;s. 114

4.para 99. 135 "has a positive obligation to ensure that everyone within its jurisdiction enjoys in full,s. 114

5.and without being able to waive them, the rights and freedoms guaranteed by the Con-s. 114

6.vention (see, mutatis mutandis, Airey v Ireland, judgement of 9 October 1979, series As. 114

7.no 32, p 14 25". 136 "sharia is incompatible with fundamental principles of democracy, as set forth in thes. 114

8.Convention" -"Principles such as pluralism in the political sphere or the constant evolu-s. 114

9.tion of public freedoms have no place in it"; para 123. 137 Europadomstolen, mål 44774/98, dom den 10 november 2005, ECHR Reports 2005 -s. 114

10.XI. Målet avgjordes i Plenum (Grand Chamber). Avgörandet i Avdelning (Chamber)s. 114

11.hade meddelats den 29 juni 2004. 60s. 114

12.2. Praxis rörande Europakonventionen ter med muslimsk huvudsjal eller med skägg inte skulle få tillträde till föreläsningar, kurser eller enskild handledning. Leyla vägrades vid olika tillfällen tillträde till två skriftliga prov, en kurs och en föreläsning. Leyla blev vidare föremål för disciplinära sanktioner för sin vägran att följa universitetets regler. Dessa upphävdes senare efter en allmän amnesti. Leyla väckte talan för att få cirkuläret upphävt. Hon hävdade att det kränkte hennes rättigheter enligt flera artiklar i Europakonventionen, bland andra Artikel 9.s. 115

Europadomstolen. Den inledde sin behandling med konstaterandet att det tur-

1.kiska samhällets grundläggande princip är att staten skall vara sekulär (/aik). Domstolen gav därefter en bred beskrivning av hur denna princip omsatts på olika områden, bland annat avseende klädsel och användande av religiösa symboler. Domstolen påpekade att bärande av huvudsjal i skolor och vid universitet är ett nyligt fenomen i Turkiet. En intensiv debatt förs där åsikterna varierar från att se sjalen som en religiös plikt till att uppfatta den som uttryck för en politiserad islam. Domstolen redogjorde för lagstiftning rörande klädsel för anställda och elever vid statliga skolor och rättspraxis rörande denna. En förbjudande lagstiftning 1982 ersattes av en tillåtande lagstiftning 1988. Den turkiska Författningsdomstolen förklarade i en dom 1989 att denna senare lagstiftning stred mot reglerna i konstitutionen om sekularism, om jämställdhet om jämställdhet inför lagen och om religionsfrihet. Den stred även mot en implicit princip i konstitutionen om genderjämlikhet (para 39). Domstolen pekade vidare på att Turkiet har en majoritet av muslimer med praktiserande muslimer, icke-praktiserande muslimer och icke-troende. Om bärandet av sjal framställdes som en religiös förpliktelse skulle det uppstå en diskriminering därför att "envar som vägrade att bära huvudduk då otvivelaktigt skulle betraktas som i opposition mot religion eller som icke-religiös" (para 39). Vad gäller studenter pekade domstolen på behovet av en lugn, tolerant och ömsesidigt hjälpsam miljö. Bärande av sjal riskerade att skapa konflikter mellan studenter av olika religiösa övertygelser. Europadomstolen gav en kort översikt av situationen i några andra konventionsländer (paras 55 -56). Inget land förbjuder enligt denna översikt att studenter vid statliga universitet bär muslimsk sjal. På skolnivå finns förbud i lag i Frankrike. I Belgien har domstolar upprätthållit sjalförbud med hänvisning till att jämställdhet och statlig neutralitet har företräde framför religionsfriheten i detta hänseende.s. 115

Rättsfrågor. Två rättsfrågor behandlades, nämligen ( 1) om förbudet innebar ett

1.intrång på skyddet enligt Artikel 9(1) och -vid jakande svar -(2) om detta intrång kunde försvaras med stöd av Artikel 9(2). 138 Se härom vidare avsnitt 3.4.1.s. 115

2.61 2. Praxis rörande Europakonventionens. 115

3.Den turkiska regeringen hävdade att det inte förekommit någon kränkning enligt Artikel 9(1). Skulle så likväl befinnas vara fallet hävdade regeringen att detta varit berättigat enligt Artikel 9(2).s. 116

4.Europadomstolen behandlade den första rättsfrågan endast helt kort (para 78). Domstolen pekade på att studenten hävdat att bärandet av en sjal skedde till följd av ett religiöst påbud och att bärandet därför uttryckte "hennes önskan att strikt lyda den islamiska trons plikter''. Domstolen fortsatte enligt följande: "Följaktligen kan hennes beslut att bära huvudduken betraktas som motiverat eller inspirerat av religion eller övertygelse. Utan att ta ställning till om sådana beslut i varje enskilt fall uppfyller en religiös plikt utgår Domstolen från förutsättningen att ( universitetets) regler utgjorde en kränkning av (Leylas) rätt att uttrycka sin religion''.Som framgår undvek Domstolen att ta ställning till om bärandet av sjal är ett religiöst påbud. Resonemanget är hypotetiskt, alltså av typen "antag att ..." , "under förutsättning att .. .''. Med den utgångspunkten kom domstolen fram till att sjalförbudet i universitetets cirkulär innebar en kränkning av Artikel 9(1).s. 116

5.I sin tur innebar detta att Europadomstolen hade att pröva om sjalförbudet kunde upprätthållas enligt Artikel 9(2). Domstolen fann att lagstöd förelåg. Domstolen fann vidare att förbudet eftersträvade ett legitimt intresse. Den turkiska regeringen hävdade att förbudet hade de legitima syftena att ( 1) upprätthålla allmän ordning vid universiteten, (2) upprätthålla principen om sekularism och (3) skydda andras rättigheter och friheter. Europadomstolen höll med och ansåg att "den ifrågavarande kränkningen eftersträvade främst det berättigade syftet att skydda andras rättigheter och friheter och att skydda allmän ordning".s. 116

6.Frågan blev då om förbudet kunde anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle enligt Artikel 9(2). Studenten hävdade att statens roll i ett pluralistiskt samhälle inte var att undanröja spänningar genom att göra slut på mångfalden utan att tillse att konkurrerande grupper uppträdde tolerant mot varandra. Regeringen pekade på sekularismen som en hörnpelare i samhället och på statlig neutralitet som en följd härav. I Turkiet hade enligt regeringen den muslimska sjalen blivit "ett tecken som religiöst fundamentalistiska rörelser regelmässigt lade beslag på för politiska ändamål och som utgjorde ett hot mot kvinnors rättigheter" (para 93). På samma sätt skulle förbudet att bära skägg betraktas. Vid förhandlingen inför Domstolen 139 "her desire to comply strictly with the duties of the Islamic faith''. -Accordingly, hers. 116

7.decision to wear the headscarf may be regarded as motivated or inspired by a religion ors. 116

8.belief and, without deciding whether such decisions are in every case taken to fulfil as. 116

9.religious duty, the Court proceeds on the assumption that the regulations ... constituteds. 116

10.an interference with the applicant's right to manifest her religion"; para 71. 140 "the impugned interference primarily pursued the legitimate aims of protecting thes. 116

11.rights and freedoms of others and of protecting public order"; para 99. 62s. 116

12.2. Praxis rörande Europakonventionen hävdade studenten att konventionsstater inte skulle ges en vidsträckt egen bedömningsmarginal rörande studenters kläder. Inget europeiskt land förbjöd universitetsstudenter att bära en muslimsk sjal. Studenter var omdömesgilla vuxna, kapabla att bestämma vad som var lämpligt uppförande. Det var helt obefogat att hävda att hon hade brustit i respekt för andras övertygelse eller försökt påverka andra och underminera deras rättigheter och frihet. Hennes val byggde på religiös övertygelse, något som var "den mest grundläggande rättigheten som den pluralistiska, liberala demokratin hade beviljat henne. Enligt hennes mening kunde det inte bestridas att människor hade rätt att frivilligt underkasta sig begränsningar som de ansåg lämpliga. Vidare var det felaktigt att hävda att redan bärandet av en muslimsk sjal stred mot principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, eftersom alla religioner påbjuder regler om kläder som människor har frihet att välja om de vill rätta sig efter eller inte''. Domstolen inledde resonemanget om nödvändighetsrekvisitet med ett längre principuttalande om religionsfrihet, demokrati och Konventionsstaters bedömningsmarginal. Domstolen upprepade inledningsvis i sitt principuttalande Kokkinakis-principerna och anförde: "Domstolen upprepar att, som högtidligt fastslås i Artikel 9, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet utgör en av grunderna i ett 'demokratiskt samhälle' i Konventionens mening. I sin religiösa dimension är den en av de mest väsentliga beståndsdelarna i det som bygger upp troendes identitet och deras uppfattning om livet, men den är också en värdefull tillgång för ateister, agnostiker, skeptiker och de oberörda. Den pluralism som inte kan skiljas från ett demokratiskt samhälle, ett samhälle som har vunnits över ett tidsspann av sekler, är avhängig av denna frihet. Denna frihet innefattar, bland annat, frihet att hysa eller inte hysa religiösa övertygelser att utöva eller inte utöva en religion (se, bland andra avgöranden, Kokkinakis ... , och Buscarini ..." ; para 104). "Medan religionsfrihet främst är en angelägenhet för det enskilda samvetet, innefattar den även, bland annat, frihet att utöva (sin) religion, ensam och privat, eller tillsammans med andra, offentligt och inom en sluten cirkel av personer vars tro man delar. Artikel 9 räknar upp de 141 "Her choice had been based on religious conviction, which was the mast important fundamental right that pluralistic, liberal democracy had granted her. It was, to her mind, indisputable that people were free to subject themselves to restrictions if they considered it appropriate. It was also unjust to say that merely wearing the Islamic headscarf was contrary to the principle of equality between men and women, as all religions imposed such restrictions on dress which people were free to choose whether or not to comply with"; para 10 I. 142 Paras 104 -111. Detta principuttalande återges i den engelska språkdräkten i Appendix IV. 2. Praxis rörande Europakonventionen olika former manifestationer av den egna religionen eller övertygelsen kan ta, nämligen gudstjänst, undervisning, sedvänjor eller ritualer (se, mutatis mutandis, Cha'are Shalom ..." ; para 105). Domstolen upprepar det som uttalats i flera tidigare avgöranden, nämligen att "(A)rtikel 9 skyddar inte varje handling som motiveras eller inspireras av religion eller övertygelse (se, bland många avgöranden, Kala~ ... , Arrowsmith ... och ..." ; para 105).s. 117

13.Med hänvisning till Kokkinakis upprepade domstolen att det i demokratiskastater med flera religioner kan vara nödvändigt att begränsa religionsutövningen för att tillgodose att allas övertygelser respekteras (para 106). Återigen med hänvisning till tidigare praxis (till exempel Refah Partisi) framhöll domstolen statens roll som den neutrala och opartiska handhavaren av utövande av skilda religioner, trosuppfattningar och övertygelser. Denna roll är ägnad att leda till allmän ordning, religiös harmoni och tolerans i ett demokratiskt samhälle. Statens roll är att "säkerställa ömsesidig tolerans mellan grupper som står emot varandra'' (para 107). I linje med detta skall myndigheterna inte undanröja orsaken till spänning mellan olika grupper med att göra slut på mångfald utan säkerställa att olika grupper tolererar varandra (para 107).s. 118

14.Mångfald (pluralism), tolerans och vidsynthet är kännemärken på ett demokratiskt samhälle. Det förekommer visserligen stundom att enskilda intressen måste underordnas gruppintressen men demokrati betyder inte enbart att majoritetens uppfattning alltid måste råda utan en balans måste uppnås som säkerställer att minoriteter ges rättvis och korrekt behandling och undviker missbruk av en dominerande position. Pluralism och demokrati måste baseras på dialog och en anda av kompromiss som nödvändigtvis innefattar att individer och grupper visar sådana tillmötesgåenden av olika slag som är berättigade för att vidmakthålla och befrämja det demokratiska samhällets ideal och värden. För att skydda dessa måste det godtas att stater begränsar andra rättigheter och friheter enligt Konventionen. Detta balanssökande mellan grundläggande rättigheter är precis det som utgör grundvalen för ett demokratiskt samhälle (para 108 med hänvisning till bland annat Refah Partisi).s. 118

15.Domstolen uttalade att eftersom åsikter om förhållandet mellan stat och religion kan skilja sig åt i betydande grad måste nationella beslutsfattare ges en vidsträckt bedömningsmarginal. Den komparativa översikten visade att det inte finns en gemensam europeisk uppfattning om religiösa symboler i utbildningsanstalter och att regler i detta hänseende skiljer sig åt i de olika länderna. Domstolens uppgift är att bestämma om regler på nationell nivå är "berättigade i princip och proportionella" ("justified in principle and proportionate"). I det föreliggande fallet ankom det på Domstolen att pröva de regler om fanns i Turkiet "med ledning av det soms. 118

16.2. Praxis rörande Europakonventionen saken gäller, nämligen behovet av att skydda andras rättigheter och friheter, att bevara lugn och allmän ordning samt tillgodose sann religiös pluralism, vilket är av avgörande betydelse för det demokratiska samhället överlevnad" (para 110 med hänvisning till Kokkinakis bland andra avgöranden). Domstolen redogjorde för principer och uttalanden i avgörandena Karaduman och Dahlab. I bägge avgörandena befanns statliga begränsningar av bärandet av en muslimsk sjal tillåtliga om bärandet "var oförenligt med syftet att skydda andras rättigheter och friheter, allmän ordning och allmän säkerhet" (para 111). I Dahlab hade Domstolen bland annat uttalat att bärandet av en huvudduk kan ha en viss värvande proselytisk verkan, "ett bärande som synes vara påbjudet för kvinnor genom ett religiöst påbud som är svårt att förena med principen om jämlikhet mellan könen''. Domstolen upprepade också från Dahlab "att det inte lätteligen går att förena bärandet av en muslimsk huvudsjal med det budskap om tolerans, respekt för andra och, framför allt, jämställdhet och icke-diskriminering som det ankommer på varje lärare i ett demokratiskt samhälle att förmedla till sina elever" (para 111). Med detta slutade principresonemanget. Europadomstolen övergick till att tilllämpa dessa principer på det föreliggande fallet (paras 112 -123). Detta sker i nära anslutning till domen 1989 av den turkiska författningsdomstolen. Domstolen ställde frågan om förbudet var nödvändigt? Avgörande är om förbudet var relevant, tillräckligt och proportionellt. Förbudet baserade sig på principerna om sekularism och jämställdhet, principer som förstärker och kompletterar varandra. Domstolen anförde att principen om sekularism är förenlig med Konventionen och Domstolen godtog att principen kan anses nödvändig för att skydda det demokratiska systemet i Turkiet. Skydd av kvinnors rättigheter är en del av den turkiska konstitutionen. Jämställdhet, säger Domstolen (para 115), är "en av nyckelprinciperna som Europakonventionen bygger på" och skall förverkligas av alla Konventionsstaterna. Härtill kommer att det måste beaktas vilken inverkan bärande av en sjal har på andra eftersom "den aktuella frågan avser skyddet för 'andras rättigheter och friheter' samt 'upprätthållande av allmän ordning' i ett land där majoriteten av befolkningen är ansluten till islamisk tro, samtidigt som den uttrycker stark hängivenhet till kvinnors rättigheter och en sekulär livsform''. Att påbjuda begränsningar kan därför uppfattas som ett sätt att "uppfylla ett angeläget socialt behov genom att eftersträva att uppnå bägge dessa legitima syften" (para 115). Detta gäller i synnerhet 143 "the issues at stake include the protection ofthe 'rights and freedoms of others' and the 'maintenance of public order" in a country in which the majority of the population, while professing strong attachment to the rights of women and a secular way of life, adhere to the Islamic faith''; para 115. 2. Praxis rörande Europakonventionen eftersom den turkiska Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att denna religiösa symbol har fått en politisk betydelse på senare år i Turkiet (para 115). Domstolen noterade att extremistiska rörelser i Turkiet vill påtvinga hela samhället sina religiösa synsätt och symboler. Med hänvisning till Refah Partisi (Konventionen 15) konstaterade Domstolen att det tillkommer konventionsstaterna att "fatta posto mot sådana politiska rörelser, utifrån den egna historiska erfarenheten" (para 115). Sjalförbudet skall ses i detta sammanhang, nämligen i en miljö "där pluralismens värderingar, respekten för andras rättigheter och, i synnerhet, jämlikhet inför lagen mellan män och kvinnor lärs ut och tillämpas i praktiken''.Det är därför "förståeligt att de berörda myndigheterna vill bevara institutionens sekulära särart och av det skälet anser det stå i motsättning till sådana värderingar att tillåta religiös klädsel, inklusive, som i detta fall, den islamiska huvudduken" (para 116). Med hänvisning till vad Domstolen sålunda sagt och funnit samt med beaktande av konventionsländernas egen bedömningsmarginal fann Domstolen att inskränkningen av religionsfriheten var "principiellt berättigad och proportionell till det eftersträvade syftet" (para 122).s. 119

17.En domare (a v sammanlagt 17 ) anmälde en avvikande åsikt och ansåg att slöjförbudet inte var baserat på skäl som var "relevanta och tillräckliga''. Av det skälet ansåg dissidenten att begränsningen inte var "nödvändig i ett demokratiskt samhälle" enligt Artikel 9(2) och därför utgjorde ett brott mot studentens religionsfrihet.s. 120

Avgörandet ger upphov till flera kommentarer. Till en del sammanfaller dessa

1.med de kommentarer som föregångsfallet Karaduman ger upphov till men till en del kan Leyla sägas föra rättsutvecklingen framåt. Utgången i Leyla är visserligen densamma som i Karaduman men resonemanget skiljer sig delvis åt. Leyla har en mera principiell karaktär än Karaduman.s. 120

2.Inledningsvis bör dock detta framhållas. Domstolens principresonemang är utförligt. Det har en magistral karaktär. Domstolen placerade sig på allra högsta värderingsnivå och blickade ut över det demokratiska samhället och religionen på ett sätt som innefattar en principiell utvärdering av relationen mellan samhälle och religion. Som framgått rör det sig om uttalanden av en nästan profetisk art. Resonemanget för tankarna till vad en Skapare av samhällen skulle kunna uttala. Ehuru det är människoröster som talar i Domstolen förs tankarna till högre makter. Vid läs144 "where the values of pluralism, respect for the rights of others and, in particular, equa-s. 120

3.lity before the lawof men and women are beingtaught and applied in practice"; para 115. 66s. 120

4.2. Praxis rörande Europakonventionen ningen av principresonemanget kan lätt falla i tankarna det i religiösa sammanhang ofta använda talesättet att "vox populi, vox dei': "människornas röst är Guds röst''. Domstolen har uppenbarligen på det mest magistrala sätt önskat lägga fast principer av generell räckvidd. Tonen är mycket bestämd. Det kan rentav uppfattas som en allvarsam uppläsning av "upprorslagen" ("the riot act'') för en menighet i behov av bestämda riktlinjer! (1) Principresonemanget som uttryck för allmänna rättsgrundsatser. Utgången är anpassad till situationen i Turkiet. Domstolens resonemang om slöjförbudet ansluter nära till resonemang som förts av turkiska domstolar. I bägge dessa hänseenden tillmättes sålunda de aktuella omständigheterna stor betydelse. Det principiella resonemanget ligger emellertid på ett strikt principiellt plan, mera principiellt än i Karaduman. Resonemanget har föga eller ingen anknytning till den aktuella tvisten. Resonemanget har generell räckvidd och tillämplighet. Vidare märks att de speciella omständigheter som Domstolen sist och slutligen fäster avgörande vikt vid -sekularismens tre gestalter; se (4 ) nedan -principiellt inte avviker i någon högre grad från förhållandena i många andra konventionsländer. Även detta ger principresonemanget ett starkt allmängiltigt spelrum. Domstolen har återvänt till principresonemanget i senare praxis, till exempel såvitt avser Frankrike i Dogru (Konventionen 19). Principresonemanget har därför fått karaktär av allmänna rättsgrundsatser med allmän europeisk räckvidd. (2) Sambandsrekvisitet. Liksom tidigare Kommissionen i Karaduman tog Europadomstolen inte uttryckligen ställning till om bärandet av en muslimsk sjal uppfyller det sambandsrekvisit enligt Artikel 9(1) som först uppställdes av Kommissionen i Arrowsmith. Leyla anförde att hon "betraktar det som sin religiösa plikt att bära en muslimsk huvudduk" (para 14). Som angetts ovan påpekats anförde Domstolen däremot att den prövade fallet "utan att avgöra om beslut (att bära en sjal) görs för att uppfylla en religiös plikt i varje enskilt fall men med detta som hypotetisk utgångspunkt ansåg Domstolen att en kränkning förelåg. Domstolen 145 Uttrycket är medeltida. Det har använts i olika tydningar. En tydning är att använda det för att säga just det som det utsäger, nämligen att det som alla människor säger måste vara Guds röst. En annan tydning är att man inte skall lyssna på folkets röst ty folket är upproriskt och dess röst gränsar till vanvett. I texten används uttrycket i den första meningen! 146 "Accordingly, her decision to wear the headscarf may be regarded as motivated or inspired by a religion or belief and, without deciding whether such decisions are in every case taken to fulfil a religious duty, the Court proceeds on the assumption that the regulations ... constituted an interference with the applicant's right to manifest her religion"; para 78. Uttalandet är ett citat från den dom som tidigare meddelats av en Avdelning (Chamber) inom Europadomstolen. 2. Praxis rörande Europakonventionen gjorde med denna utgångspunkt en noggrann avvägning mellan motstående intressen, Leylas, universitetets och övriga studenters.s. 121

5.(3) Bedömningsmarginal ("margin of appreciation"). Europadomstolen gjorde här uttalanden som påverkar den framtida rättsutvecklingen på religionsfrihetsområdet. Domstolen gav konventionsstaterna ett särskilt stort utrymme för nationella lösningar vad gäller bärandet av religiösa symboler. Detta motiverades av att synsätt och förhållanden skiljer sig åt mellan konventionsländerna. Det gick inte att fastställa "en enhetlig uppfattning" (para 108). Däremot pekade Domstolen med största kraft på enhetlig europeisk uppfattning i flera andra avseenden som är relevanta i sammanhanget, nämligen jämställdhet mellan kvinnor och män, pluralism och respekt för andras rättigheter. Dessa enhetliga uppfattningar begränsar utrymmet för nationella regleringar. Huruvida det därför egentligen finns större bedömningsfrihet vad gäller just kläder och klädesplagg än andra religiöst motiverade manifestationer låter sig inte sägas.s. 122

6.(4 ) Sekularism. Det avgörande huvudkriteriet för bedömningen i detta enskilda mål var sekularismen sådan den definieras i Turkiet. Denna sågs av Domstolen ha tre aspekter, (a) pluralism, (b) respekt för andras rättigheter och (3) och i synnerhet jämställdhet mellan män och kvinnor ("and, in particular, equality before the law of men and women"; para 116). I dessa tre avseenden gjorde Domstolen avvägningar mellan den berörda studenten, övriga studenter och universitetet. Avvägningen utföll i alla avseendena så att Domstolen godtog sjalförbudet. Domstolen pekade emellertid också på att studenter i övrigt "har frihet ... att uttrycka sin religion i enlighet med sedvanligt muslimskt skick och bruk''.s. 122

7.När sekularism definieras på detta sätt blir den allmäneuropeisk. Den förlorar sin karaktär av att vara något särpräglat för Turkiet. Även i detta hänseende får därmed Leyla en allmängiltig europeisk betydelse.s. 122

8.(5) Pluralism. Konventionen skyddar motstående intressen. Pluralism är en hörnpelare. Domstolskontroll av regleringar i konventionsländerna är nödvändig för att skydda denna pluralism. Domstolen konstaterade att vissa rörelser i Turkiet utgjorde ett hot mot pluralismen genom att vilja påtvinga samhället sina religiösa ideer och symboler. Godtagande av förbudet mot en symbol som huvudduken var därför ett medel att skydda pluralismen.s. 122

9.(6) Andras rättigheter. Konventionen skyddar både positiv och negativ religionsfrihet. Leylas krav att bära huvudduk tillbakavisades av Domstolen med hänvisning till bland annat "respekt för andras rättigheter''. Domstolen hänvisar till den 147 "are free ... to manifest their religion in accordance with habitual form ofMuslim obser-s. 122

10.vance"; para 118. 68s. 122

11.2. Praxis rörande Europakonventionen påtryckningseffekt huvudduken kan ha "på dem som väljer att inte bära en sådan''. Det är sålunda här fråga om skyddande av negativ religionsfrihet, den negativareligionsfrihet som övriga studenter har. (7) Jämställdhet. Ovan citerade uttalanden markerar den centrala vikt som Domstolen lägger vid jämställdhet. I para 115 framhäver Domstolen denna aspekt. I övrigt nöjer sig Domstolen med att hänvisa till sitt tidigare avgörande, Dahlab (Konventionen 14). Uttalandena där är emellertid mycket kraftfulla. (8) Frivillig anslutning. Starkt iögonfallande är att Europadomstolen över huvud inte fäster avseende vid att Leyla studerade av fri vilja vid det statliga universitetet. Det inslag av samtycke som spelade stor roll i Karaduman lyser med sin frånvaro här. Avgörandet i Leyla har även i detta hänseende en avsevärt mera principiell inriktning. (9) Varför behandlade Europadomstolen fallet med studenten Leyla? Utgången i Leyla skiljer sig inte från Karaduman. I den meningen framstår Leyla som en upprepning av Karaduman. En hastig blick på de två avgörandena kan locka till slutsatsen att Leyla inte tillför något nytt och kanske rentav var onödigt att behandla. Så är emellertid ingalunda fallet. Det illustreras mycket tydligt av att Europadomstolen upptog fallet till behandling i Plenum. Alltså varför? Ett första svar är att den rättsliga basen för Karaduman framstår som tveksam. Detta har diskuterats vid behandlingen av det fallet. Ingen motsvarande tveksamhet vidlåder Leyla. Här fanns tydligt lagstöd för begränsningen av friheten enligt Artikel 9(1). Långt viktigare än detta är emellertid att Europadomstolen lyft upp debatten på en högre och mera principiell nivå. Det omfattande principresonemanget tillför rättsordningen ett antal allmänna rättsgrundsatser av generell tillämplighet i samtliga konventionsländer. Domstolen har vidare tillfört rättsordningen nya inslag. I främsta rummet gäller detta jämställdhetsaspekten. Den fanns inte alls med i Karaduman. Vidare förs pluralismen in mera energiskt som en faktor. Inte heller denna aspekt finns med i Karaduman. I bägge dessa hänseenden speglar Leyla en utveckling som skett både gällande Europakonventionen och i konventionsländerna. Denna utveckling avser i hög grad den tilltagande roll som religionen fått. Därmed ökar betydelsen av rättsliga klarlägganden av utrymmet för religionsfriheten i det demokratiska och pluralistiska samhället. Det är sålunda förståeligt att Europadomstolen beslöt pröva studenten Leylas situation även i full sammansättning (Plenum). Rättstillämpningen i konventionsländerna har fått uppslag och synpunkter för lösningar på nationell nivå. Samtidigt innebär principuttalanden i domen att religionsfriheten kan komma att begränsas på sätt som kan framstå som oväntade eller oönskade i en tid då den religiösa plu2. Praxis rörande Europakonventionen ralismen tilltar. Detta diskuteras flerstädes i det följande, avsnitten 4.16.2, 4.16.3, 5.4, 5.5, 5.6 och 6.3.8.s. 123

Konventionen 171 Kurtulmus mot Turkiet[^148]

Saken. Professor Kurtulmus arbetade vid ett statligt universitet. Hon bar muslimsk

1.huvudduk. I en offentlig förordning stadgades att inga huvudbonader fick bäras på arbetsplatsen liksom heller inte skägg. Kurtulmus gavs varning, avstängdes tillfälligt, förklarades inte kunna befordras, blev tillrättavisad och ansågs slutligen ha frånträtt sin tjänst. Hon hävdade vid Europadomstolen att hennes religionsfrihet enligt Artikel 9(1) hade kränkts och att hon diskriminerats i strid mot Artikel 14.s. 124

Europadomstolen. Liksom i fallet Leyla utgick Domstolen i sitt ställningstagan-

1.de från att förbudet att bära sjal utgjorde ett ingrepp i rätten att manifestera religion, dock utan att taga ställning till om bärande av sjal är en manifestation som omfattas av 9(1). Ingreppet hade stöd i författning, på det sätt som krävs i Artikel 9(2) för att ett ingrepp skall vara lagligt enligt Konventionen. På samma sätt ansågs förbudet ha ett legitimt syfte enligt Artikel 9(2). Detta var dels att skydda "andras rättigheter och friheter" dels för att sydda "allmän ordning''. Frågan blev då om förbudet var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle enligt Artikel 9(2)?s. 124

2.Domstolen inleder med att upprepa principiella synpunkter fastlagda i Kokkinakis och Leyla, bland annat principen att Artikel 9 inte skyddar "varje handling som är motiverad eller inspirerad av religion eller övertygelse" ("every act motivated or inspired by a religion or belief"). Domstolens uppgift blir att fastställa om en rättvis balans har lagts fast mellan "den enskildes grundläggande rättighet till religionsfrihet", å ena sidan, och, å andra sidan, "den demokratiska statens berättigade intresse av att dess offentliga organ på ett behörigt sätt befrämjar de syften som anges i Artikel 9" i Europakonventionen.Med hänvisning till Leyla och de skäl som an148 Mål 65500/01, dom 24 januari 2006, ECHR Reports 2006-II. Domen är avfattad på fran-s. 124

3.ska, med engelsk översättning. Den engelska språkversionen används här.s. 124

4.Samma dag meddelade Domstolen beslut i mål 26625/02 Köse och 93 andra mot Tur-s. 124

5.kiet. Målet rörde avstängning av 94 elever från skolor för utbildning till religiösa tjänster.s. 124

6.De aktuella eleverna hade vägrat att ta av sig sina muslimska huvuddukar. Brott mots. 124

7.Artikel 9 ansågs inte föreligga eftersom förbudet mot huvudbonad gällde alla elevers. 124

8.oavsett deras religiösa övertygelser. Målet refereras därför inte här. Det skall dock note-s. 124

9.ras att Domstolen återigen inte tog ställning till om den muslimska huvudduken omfat-s. 124

10.tas av Artikel 9(1). Målet avgjordes även om så skulle anses vara fallet ("even asumings. 124

11.that there had been interference with the applicants' right to manifest their religion"). 149 På ena sidan "the fundamental right of the individual to freedom of religion': på andras. 124

12.sidan "the legitimate interest of a democratic State in ensuring that its public services. 124

13.properly furthers the purposes enumerated in Article 9 2". 70s. 124

14.2. Praxis rörande Europakonventionen gavs där upprepar Domstolen att den roll som lagstiftaren i konventionsländer har "måste tillmätas särskild vikt". Mot denna bakgrund tar Domstolen ställning. Den noterar inledningsvis att klädreglerna gäller lika för alla offentliganställda. Principen att staten är sekulär, en grundläggande princip i Turkiet, och därmed har en neutral offentlig administration medför att offentliganställdas anblick skall vara neutral. Den aktuella kvinnan tog anställning frivilligt och måste ha varit medveten om att hon som offentliganställd inte fick uttrycka sina religiösa övertygelser på ett sätt som väcker uppmärksamhet ("in an ostentatious manner"). Domstolen diskuterar tidigare avgöranden beträffande Konventionsstaters bedömningsmarginal och hänvisar till Dahlab där slöjförbudet för en offentliganställd grundskolelärare ansågs godtagbart. Med denna hänvisning och hänvisning till Leyla kom Domstolen till slutsatsen att förbudet var "principiellt berättigat och proportionellt till det eftersträvade syftet" ("justified in principle and proportionate to the aim pursued"). Vad gäller påstått brott mot Artikel 14 noterade Domstolen bland annat att klädreglerna gällde lika för alla, oavsett kön och religion. Av det skälet förelåg ingen diskriminering.s. 125

Domen föranleder inte någon kommentar utöver vad som angetts i kommenta-

1.rerna till Leyla. Inget nytt framkommer i detta mål jämfört med Leyla (eller andra avgöranden, till exempel Karaduman). Det framstår som tämligen meningslöst av den kvinnliga universitetsläraren att ha fört målet till Europadomstolen eftersom utgången med hänsyn till praxis beträffande Konventionen var given.s. 125

Konventionen 18/ Kosteski mot Makedonien[^150]

1.Kosteski var olovligt frånvarande från sitt arbete på ett offentligägt företag på två muslimska helgdagar och fick vid bägge tillfällena löneavdrag. Han hävdade att hans rätt enligt Artikel 9 hade kränkts och att det vidare förelåg diskriminering enligt Artikel 14 eftersom han tvingats uppge sin religionstillhörighet. Lagen i Makedonien innebar att muslimer hade rätt till ledighet på vissa muslimska helgdagar. Den olovliga frånvaro som kom att prövas i målet inföll på en av dessa för muslimer ledighetsberättigade dagar. Kosteski kom från en kristen miljö. Han var inte registrerad som muslim. Arbetsgivaren hyste tvivel om att Kosteski verkligen var muslim. Tvisten i målet var huruvida Kosteskis religionsfrihet hade kränkts därför att arbetsgivaren hade begärt stöd i någon form för att Kosteski var berättigad till den lagstadgade ledigheten för muslimer.s. 125

Europadomstolen hänvisade inledningsvis till principuttalanden i tidigare

1.150 Mål 55170/00, dom 13 april 2006, ej publicerat.s. 125

2.71 2. Praxis rörande Europakonventionen praxis rörande omfattningen av religionsfriheten i Artikel 9, till exempel Kokkinakis, Kalar och Stedman. Domstolen uttalade beträffande frånvaron att "det kan hända att frånvaron från arbetet motiverades att (Kosteskis) avsikt att fira en muslimsk högtid men att den (Domstolen) inte var övertygad om att frånvaron var ett uttryck för hans övertygelser i den mening som skyddas av Artikel 9 i Konventio-s. 125

3.151 nen eller att disciplinstraffet ... utgjorde en kränkning av dessa rättigheter''.Domstolen ansåg att det inte var "en otillbörlig påtryckning eller i grundläggande konflikt med samvetsfriheten att begära någon form av bevis" att rätt till ledighet förelåg.152 Av dessa skäl befanns ingen kränkning av Artikel 9 föreligga. Beträffande Artikel 14 fann Domstolen att det fanns skäl för tvivel att Kosteskis hade rätt till ledighet och det var därför inte "orimligt eller oproportionerligt" ("unreasonable or disproportionate") att kräva att Kokkinakis visade något stöd för sitt ledighetskrav. Domstolen gjorde det sedvanliga uttalandet om när Artikel 14 kan tillämpas. Artikel 14 "kan endast tillämpas när den påstådda diskrimineringen faller inom tilllämpningsområdet för de rättigheter och friheter som skyddas av självständiga bestämmelser" i153s. 126

4.Konventionen.Här ansågs så vara fallet. Det berodde på att arbetsgivarens krav på stöd för religionstillhörighet rörde visshet om "äktheten i hans övertygelse" ("the apparent genuineness ofhis beliefs"). Detta var tillräckligt för att Kosteskis klagomål skulle kunna behandlas även med stöd av Artikel 14.s. 126

5.Två kommentarer.s. 126

6.( 1) Domstolen ställde sig tveksam till om det erforderliga sambandet mellan religion och manifestation förelåg, dvs den om Arrowsmith-principen var uppfylld. Detta kan synas strängt mot den enskilde. Skälet är att Artikel 9( 1) uttryckligen anger att den skyddar att "utöva religion ... genom gudstjänst''. Det kan då tyckas att just avsikt att delta i gudstjänst skall omfattas. Domstolen uttrycker sig dock försiktigt och lämnar utrymme för att i ett annat mål komma till en annan slutsats. I detta specifika fall fanns ju tvekan om huruvida den religiösa motiveringen verkligen var sanningsenlig.s. 126

7.(2) Beträffande tillämpligheten av Artikel 14 använder Domstolen uttrycket 151 "It considers that it may be that this absence from work was motivated by the applicant'ss. 126

8.intention of celebrating a Muslim festival but it is not persuaded that this was a manifes-s. 126

9.tation of his beliefs in the sense protected by Article 9 of the Convention or that thes. 126

10.penalty imposed on him for breach of contract in absenting himself without permissions. 126

11.was an interference with those rights (see the cases cited ... )"; para 38. 152 inte "oppressive or in fundamental conflict with freedom of conscience to require somes. 126

12.leve! of substantiation"; para 39. 153 "can only come into play where the alleged discrimination falls within the scope of thes. 126

13.rights and freedoms safeguarded by other substantive provisions" i Konventionen; para 72s. 126

Praxis rörande Europakonventionen

1."falls within the scope of .. .''. I andra avgöranden har det möjligen mindre precisa uttrycket "within the ambit of ..." använts (min kursivering). Ordet "scope" torde lämna mindre utrymme för avvägningar i det enskilda fallet än ordet "ambit" och begränsar möjligen tillämpningsområdet för Artikel 14 något i förhållande till tidigare praxis. I det förevarande fallet kunde dock ingen tvekan råda eftersom Domstolen kvalificerade den påstådda kränkningen som en fråga om huruvida den uppgivna övertygelsen var uppriktig. Övertygelsen är ju själva hjärtpunkten i Artikel 9(1), dvs forum internum.s. 127

Konventionen 19/ Dogru mot Frankrike [^154]

Saken. Dogru var vid elva års ålder elev i en offentligt driven skola. Hon vägrade att

1.taga av sig sin muslimska sjal under gymnastiklektionerna och kunde därför inte deltaga i dessa. Samtal mellan skolan och Dogru fördes och Dogru gavs betänketid. Hon erbjöds att byta ut sjalen mot en mössa. När inget av detta ledde till resultat blev Dogru avstängd från skolan med motiveringen att hon inte iakttog kravet på regelbunden närvaro vid och deltagande i gymnastikundervisningen. Vid Europadomstolen utvecklades med stor utförlighet dels det för franskt samhälle grundläggande begreppet lai'cite dels utvecklingen i det franska rättssystemet av regleringen av bärande av iögonfallande religiösa symboler i offentliga skolor med slutpunkt i lagstiftning 2004 med förbud mot sådant bärande. (Se i bägge dessa avseenden vidare avsnitt 3.4.1.) Den franska staten medgav att beslutet av skolan kunde utgöra en begränsning av religionsfriheten enligt Artikel 9. Denna fråga behandlades därför inte vidare i målet.s. 127

Europadomstolen. Domstolen fann inledningsvis att avstängningsbeslutet hade

1.stöd i författning. Det hade ett legitimt syfte, nämligen dels skydd för andras rättigheter och friheter dels allmän ordning och säkerhet ("protecting the rights and freedoms of others and protection public order"; para 60). Domstolen ställde därefter den sedvanliga frågan om regleringen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Med hänvisning till tidigare praxis, främst Leyla (paras 104 och följande), fastslog Domstolen ånyo de principiella utgångspunkter som Artikel 9 vilar på. Domstolen konstaterade att den religiösa pluralismen kan föranleda begränsningar av rätten att 154 Mål 27058/05 31645/04, slutlig dom 4 mars 2009. Samma dag meddelades dom i målet Kervanci mot Frankrike, mål 31645/04. Den domen är avfattad på franska och ingen engelsk översättning finns i domssamlingen. Målet är i sak identiskt med Dogru. De generella resonemangen i de två ännu ej publicerade domarna är identiska så att den engelska versionen kan vara en översättning av den franska (eller vice versa)!s. 127

2.73s. 127

Praxis rörande Europakonventionen

1.uttrycka religion för att tillgodose olika gruppers intressen och för att tillförsäkra respekt för allas övertygelser (para 62 med hänvisning till Leyla para 106). Domstolen upprepar vad den sade i Leyla (para 107) om statens roll som neutral övervakare. Domstolen tillägger att pluralismen och demokratin även bör bygga på dialog och en anda av kompromiss, vilket i sin tur nödvändigtvis innebär olika eftergifter av enskilda och främjande av en demokratisk stats ideer och värden.Domstolen fortsätter (para 64) med en redovisning av sin praxis rörande begränsningar användandet av olika klädesplagg och hänvisar till Leyla (student med muslimsk sjal), till X mot Storbritannien (sikhisk turban vid motorcykelfärd), till Phull (sikhisk turban vid flygplatskontroll), till Karaduman (studenters uppträdande i olika avseenden) och till Dahlab (lärarinna med muslimsk sjal). Domstolen återger sitt resonemang i Leyla rörande begreppet lai"cite (som Domstolen här jämställer med det turkiska begreppet sekularism) och konstaterar att begreppet laiäte är en konstitutionell princip vars försvarande är av största vikt för landet ("prime importance': primordial »; para 72). Med hänsyn till den bedömningsmarginal som konventionsstaterna måste ha i den delikata avvägningen mellan stat och kyrka framstår begränsning av religionsfriheten i anledning av principen om laiäte som legitim utifrån de värden som Konventionen vilar på.Domstolen bedömer om det var alltför strängt att avstänga. Domstolen konstaterar att beslutet om avstängning föregicks av försöken till dialog, betänketiden och erbjudandet att byta sjalen mot en mössa ("hat", i Kervanci ordet »bonnet », bägge para 75) men att detta blev resultatlöst. Domstolen markerar att Dogru kunde fortsätta skolutbildning i en distansskola. Domstolen markerar att skolan hade tagit hänsyn till Dogms religiösa övertygelser men att beslutet att avstänga henne inte berodde på dessa utan på nödvändigheterna att ge skydd åt andras rättigheter och friheter och allmän ordning. Beslutet innefattade därför ingen kränkning av Artikel 9. 155 "Pluralism and democracy must also be based on dialogue and a spirit of compromises. 128

2.necessarily entailing various concessions on the part of the individuals which are justi-s. 128

3.fied in order to maintain and promote the ideals and values of a democratic society";s. 128

4.para 62. I Kervanci i fransk språkdräkt: Le pluralisme et la democratie doivent egale-s. 128

5.ment se fonder sur le dialogue et un esprit de compromis, qui impliquent necessairements. 128

6.de la part <les individus <les concessions diverses qui se justifient aux fins de la sauve-s. 128

7.garde et dala promotion <les ideaux et valeurs d'une societe democratique para 62. 156 "Having regard to the margin of appreciation which must be left to the member Statess. 128

8.with regard to the establishment of the delicate relations between Churches and States,s. 128

9.religious freedom thus recognised and restricted by the requirements of secularism ap-s. 128

10.pears legitimate in the light of the values underpinning the Convention"; para 72. I Ker-s. 128

11.vanci är lydelsen följande: Eu egard a la marge d'appreciation qui doit etre laissee auxs. 128

12.Etats membres dans l'etablissement <les delicats rapports entre l'Etat et les eglises, la li-s. 128

13.berte religieuse ainsi reconnue et telle que limitee par les imperatifs de la la'icite paraits. 128

14.legitime au regard <les valeurs sous-jacantes a la Convention para 72. 74s. 128

Praxis rörande Europakonventionen

Som kommentar kan (1) först konstateras att utgången inte framstår som ovän-

1.tad. Praxis hade tidigare kommit till liknande ställningstaganden vid ett flertal tillfällen, som Domstolen hänvisar till. (2) Vårt att notera är den utförlighet med vilken Domstolen behandlar det franska begreppet lai'cite och vilken vikt Domstolen tillägger detta. (3) Av särskild betydelse är den noggrannhet som Domstolen visar att undersöka om det fastställda disciplinstraffet framstod som nödvändigt. Domstolen introducerar här ett rättssäkerhetstänkande som inte tidigare förekommit i praxis. I detta hänseende synes målet vara prejudicerande för tolkning och tillämpningen av Artikel 9 generellt, inte bara i Frankrike.s. 129

Konventionen 20/ Lautsi mot Italien, fallet Italiens

skolrumskrucifix, den pluralistiska skolan

Saken. Soile Lautsi väckte talan mot Italien på egna och sina två barns vägnar. Hon

1.hävdade att krucifix som fanns i klassrummen i den statliga skola där hennes barn gick utgjorde kränkning av åsikts-och religionsfriheten enligt Artikel 9 i Europakonventionen. Krucifixen innebar även kränkning av rätten till utbildning och undervisning av barnen i överensstämmelse med hennes religiösa och filosofiska övertygelser enligt Artikel 2 i Protokollet 1 till Konventionen. Artikel 2 Protokoll I till Konventionen har följande lydelse: 157 Principen i Dogru har upprätthållits senare. Något senare samma år, den 17 juli 2009, meddelade Europadomstolen beslut (på franska) i sex mål mot Frankrike avseende elever som blivit avstängda från offentlig skola därför att de vägrat taga av sig muslimsk huvudduk respektive sikhisk turban. Mål 43563/08 Aktas, mål 14308/08 Bayrak, mål 18527/08 Gamaleddyn, mål 29134/08 Ghazal, mål 25463/08 J Singh och mål 27561/08 R Singh. Gemensamt pressmeddelande 17 juli 2009. Besluten är likalydande i religionsfrihetsrättsligt relevanta avseenden. Besluten citerar i långa stycket det här behandlade fallet Dogru. Besluten refereras därför inte separat i denna bok. 158 Mål 30814/06, 3 november 2009. Målet är hänfört till Plenum (Grand Chamber) men är i skrivande stund (oktober 2010) ännu inte avgjort. Det förefaller dock troligt att utgången blir densamma i Plenum. Skälet är att utgången i Avdelning ligger inom ramen för praxis rörande Europakonventionen och med föregångare i övrig europeisk praxis, nämligen fallet Bayerns skolrumskors, Tyskland 1, avsnitt 3.3.1 och fallet skolrumskrucifix i schweiziska skolor, avsnitt 3.5. En föregångare i Italien till avgörandet i Europadomstolen är en dom av en domstol i oktober 2003 som ålade en skola i den lilla byn Ofena ett drygt tiotal mil norr om Rom att ta bort krucifix från skolrummen. Domen väckte en folkstorm. På Nätet finns omfattande material på sökord som "Ofena Italy Crosses". Den dåvarande italienske presidenten Carlo Azeglio Ciampi kritiserade domen. Han menade att korset inte bara var ett uttryck för en viss bestämd religion utan även var en symbol för de värden som utgör grunden för den italienska identiteten.s. 129

2.75s. 129

Praxis rörande Europakonventionen

1.Ingen människa skall nekas rätt till utbildning. Oavsett vilken rolls. 130

2.Staten påtar sig när den fullgör utbildning eller undervisning skalls. 130

3.den respektera föräldrars rätt att säkerställa sådan utbildning och un-s. 130

4.dervisning som står i överensstämmelse med deras egna religiösa ochs. 130

5.filosofiska övertygelser. Tvisten behandlades av rättsvårdande organ i Italien. De godtog krucifixen. En administrativ domstol intog ståndpunkten att krucifixen var en symbol för Italiens historia och kultur och därför för Italiens nationella identitet. Dessutom var krucifixen symboler för jämställdhet, frihet, tolerans och statens sekulära grund. Statsrådet ( Consiglio di Stato) intog ståndpunkten att korsen hade kommit att bli ett världsligt, sekulärt, värde i enlighet med den italienska konstitutionen och därför representerade det dagliga, medborgerliga, livets värden. I Lateranfördragen 1929 mellan Katolska kyrkan och Italien ingick en överenskommelse (konkordat) som stadgade att "den Romerska katolska och apostoliska religionen är den enda statsreligionen". I en överenskommelse 1984 mellan Vatikanen och Italien angavs att detta stadgande inte längre gällde. Den italienska Författningsdomstolen hade i flera avgöranden intagit ståndpunkten att det italienska samhället är grundat på principer om pluralism och sekularism. Detta innebar att alla övertygelser, kulturer och traditioner hade att leva tillsammans i jämställdhet och frihet. Domstolen hade dock inte någon gång tagit ställning till kors och krucifix i skolrum.s. 130

6.Den italienska regeringen hävdade vid Europadomstolen att krucifixen måste uppfattas som en symbol för den italienska staten. Den pekade på att den Katolska kyrkan var det enda kyrkosamfund som den italienska konstitutionen hänvisade till. Korsen var visserligen en religiös symbol. De hade emellertid även andra betydelser. Korset frammanade värden som kunde delas även utanför kristen tro. Regeringen pekade på icke-våld, alla människors lika värde, rättvisa och rättvis fördelning, den enskildes företräde framför gruppen, valfrihet, åtskillnad mellan politik och religion samt kärleken till nästan som sträckte sig även till förlåtelse åt egna fiender''.° Korsets budskap var sålunda ett humanismens budskap som kunde uppfattas utan religiös anknytning och som innefattade principer och värden som utgör 159 "No person shall be denied the right to education. In the exercise of any functions whichs. 130

7.it assumes in relation to education and to teaching, the State shall respect the right ofs. 130

8.parents to ensure such education and teaching in conformity with their own religiouss. 130

9.and philosophical convictions". 160 "non-violence, the equal dignity of all human beings, justice and sharing, the primacy ofs. 130

10.the individual over the group and the importance of freedom of choice, the separations. 130

11.of politics from religion, and the love of one's neighbour extending to forgiveness of one'ss. 130

12.enemies"; para 35.s. 130

13.2. Praxis rörande Europakonventionen grunden för demokratierna. Av det skälet var korset väl förenligt med sekularism. Korsen var inget brott mot statens opartiskhet och neutralitet. Den italienska regeringens ståndpunkt var att korset var berättigat med hänsyn till "den kristna trons positiva moraliska budskap ... och religionens roll i italiensk historia och religionens djupa rötter i landets tradition''. Vidare menade regeringen att korset hade "en neutral och sekulär mening som hängde samman med Italiens historia och tradition, som var nära förbunden med kristendomen". Regeringen anförde också att ingen var skyldig att ens bry sig om korset i skolrummet. Undervisningen var strikt sekulär och pluralistisk. Skolmaterialet innehöll ingen hänvisning till någon särskild religion och religionsundervisning förkom bara som frivilligt tillval. Regeringen hävdade att Italien hade en vid en nationell bedömningsmarginal (margin oj appreciation) i angelägenheter av en så känslig art som denna, länkad som den är till nationell kultur och historia. En vid marginal skulle medges även av det skälet att det inte finns någon europeisk samsyn rörande innebörden av begreppet sekularism och vilka följder i praktiken denna princip får. Om Europadomstolen skulle förbjuda korsen skulle det innebära att Domstolen gav begreppet sekularism en bestämd innebörd i detta avseende. Detta skulle stå i motsats till nationell mångfald.s. 131

Europadomstolen.[^161]Domstolen började med att ange att Artikel 2 i Protokoll

1.1 om rätten till utbildning och undervisning skall bedömas inte bara för sig utan även i förbindelse med andra artiklar, bland dem Artikel 9. Andra meningen i Artikel 2 syftar till att säkerställa möjlighet till pluralism i undervisningen. Denna möjlighet är nödvändig för skyddandet av det demokratiska samhället. Med hänsyn till den moderna statens maktställning är det framför allt genom statlig undervisning som detta syfte måste förverkligas. "Skolor skall inte vara arena för missionerande aktiviteter eller förkunnelse; de skall vara mötesplats för olika religioner och filosofiska övertygelser där eleverna kan förvärva kunskap om dessas tankar och traditioner" (para 47 c). Till respekten för föräldrarnas och elevernas övertygelser hör rätten att ha en religion eller att inte ha en religion. "Friheten att tro och friheten att inte tro (negativ frihet) är bägge skyddade av Artikel 9 i Konventionen ... Statens skyldighet att iaktta neutralitet och opartiskhet är oförenlig med varje form av värdering av religiösa övertygelsers rimlighet och äkthet eller sätt att ge uttryck för dessa övertygelser. Inom undervisningen skall neutralitet säkerställa pluralism" (para 47 e). Beträffande den negativa religionsfriheten anförde Domstolen vidare att "(D)en negativa religionsfriheten är inte begränsad till frånvaron av gudstjäns161 Europadomstolens resonemang finns intaget in extenso i Appendix V.s. 131

Praxis rörande Europakonventionen

1.ter eller religiös undervisning utan även handlande och symboler som uttrycker en övertygelse, en religion eller ateism, i bestämt hänseende eller allmänt. Denna negativa rätt behöver särskilt skydd om det är staten som uttrycker en övertygelse och personer med avvikande åsikt befinner sig i en situation som de inte kan avlägsna sig ifrån med mindre de underkastar sig ansträngningar som är oproportionerliga och som innefattar uppoffringar" (para 55).s. 132

2.Staten skall avstå från att påtvinga övertygelser, även indirekt, på platser där människor är beroende av den eller där de är särskilt sårbara. Uppfostran av barn är särskilt känslig eftersom statlig tvångsmakt utövas mot sinnen som ännu inte har kritisk förmåga nog att hålla avstånd till budskap om statlig preferens i religiösa frågor. Domstolen ställer frågan om den italienska staten har utövat sina funktioner i utbildning och utlärande på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt och respekterat föräldrars religiösa och filosofiska övertygelser i enlighet med Artikel 2 i Protokoll 1. Domstolen besvarar frågan genom att hänvisa till, bygga på och ställvis ci-s. 132

tera tidigare avgöranden, nämligen fallet den muslimska studentskan Karaduman

(Konventionen ?),fallet Buscarini, edsavläggelse (Konventionen 12) och fallet den

1.muslimska lärarinnan Dahlab (Konventionen 14).s. 132

2.I anslutning till Karaduman pekade Domstolen på att i länder där en stor majoritet av befolkningen tillhör en viss religion kan manifestationer av den religionen utöva press på dem som inte utövar den religionen eller dem som hör till en annan religion.s. 132

3.Domstolen tog ställning till Italiens åsikt att korset har många betydelser. Domstolen delade den uppfattningen men anförde att "den religiösa (var) den mest framträdande" (para 51). Domstolen anförde vidare att den ansåg att "krucifix i klassrum innebär mer än att använda symboler i ett historiskt sammanhang" (para 52). Med hänvisning till Buscarini anförde Domstolen att den där intagit ståndpunkten att det förhållandet att en text som i social och historisk mening framstod som traditionell "inte förtog texten dess religiösa karaktär när den användes av parlamentsledamöter vid avläggande av lojalitetsed" (para 52).s. 132

4.Domstolen anförde att det inte var möjligt att inte se krucifixen i skolrummen och att de därför nödvändigtvis måste uppfattas som en integrerad del av skolmiljön. Med hänvisning till den muslimska lärarinnan Dahlab anförde Domstolen att även krucifix måste betraktas som "kraftfulla yttre symboler" (para 54). Eleverna kan lätt tolka skolmiljön så att de uppfostras i en miljö som är präglad av en bestämd religion. Den risken är särskilt stor för elever som hör till religiösa minoriteter. Det förhållandet att andra föräldrar kan önska att klassrum har religiösa symboler rättfärdigar inte heller att sådana finns. "Respekten för föräldrars övertygelser i fråga om uppfostran måste bygga på respekt för andra föräldrars övertygelser. Sta-s. 132

5.2. Praxis rörande Europakonventionen ten har skyldighet att upprätthålla konfessionell neutralitet i offentligt anordnad uppfostran där deltagande är obligatoriskt oavsett religionstillhörighet. Sådan uppfostran skall försöka inpränta en vana hos eleverna till kritiskt tänkande" (para 56). Domstolen tog avstånd från den italienska ståndpunkten att korset kunde vara ett verktyg för den pluralistiska staten. Domstolen anförde "att den inte kunde förstå att skolrumskrucifix, som rimligen måste förknippas med den katolska majoritetsreligionen i Italien, kunde tjäna som verktyg för den pluralism i uppfostran som är oumbärlig för upprätthållande av det demokratiska samhället i Konventionens mening''. Krucifix i klassrum "begränsar föräldrars rätt att uppfostra sina barn i överensstämmelse med sina egna övertygelser och med elevernas rätt att tro eller att inte tro''. Domstolen anförde avslutningsvis att den ansåg att "det sker intrång på dessa rättigheter därför att (krucifixen) är oförenliga med statens skyldighet att iaktta neutralitet vid utövning av offentlig makt, i synnerhet inom utbildningen'' (para 57). Sålunda förelåg brott mot Artikel 2 i Protokoll I tillsammans med Artikel 9 i Konventionen. Kommentarer. 1/ Domen är mycket bestämt och kategoriskt formulerad. Den har en skärpa som är slående. Den för i dessa avseenden tankarna till fallet Leyla (Konventionen 16). Liksom i Leyla har domen en magistral karaktär. Domstolen placerar sig även här på allra högsta värderingsnivå och blickar ut över skolan i det demokratiska och pluralistiska samhället på ett sätt som innefattar en principiell bestämning av relationen mellan staten och dess skolor. Liksom i Leyla har Domstolen uppenbarligen velat på ett magistralt sätt lägga fast principer av generell räckvidd. Här liksom i Leyla kan domen rentav uppfattas som en allvarsam uppläsning av "upprorslagen" (the riot act) för en stat i behov av bestämda riktlinjer! Den bestämda och kategoriska tonen kan uppfattas som kränkande för Italien. Detta konventionsland har en mångtusenårig kulturell tradition. Kristendomen finns som en centralpunkt i denna kultur. Behandlingen av den delen av den inhemska kulturen kan för Italien framstå som en angelägenhet som det ankommer på Italien att bestämma om. Det finns emellertid i domen inte ens en tillstymmelse av respekt för Italien och dess ståndpunkt. Italien blir "halshugget" efter konstens alla regler! 2/ Överensstämmelse med tidigare praxis. Domen måste anses passa in i praxis rörande Konventionen. Förbud mot iögonfallande religiöst motiverade symboler har godtagits i samtliga behandlade fall. Förbuden har visserligen i dessa avgöranden riktat sig mot en enskild person, inte mot en stat. Principerna i avgörandena passar dock även på stater.s. 133

6.79s. 133

Praxis rörande Europakonventionen

1.3/ Konsekvenser av domen för elever. Frågan kan ställas om domen indirekt får konsekvenser även för elever i offentliga skolor. Domstolen anförde att skolor inte skall "arena för missionerande aktiviteter eller förkunnelse" (para 47 c). Eftersom målet rör en manifestation av skolan riktar sig uttalandet inte i och för sig till eleverna. Formuleringen är emellertid generell och utan begränsning till huvudmannen/ skolan.s. 134

2.4/ Samtycke. I praxis har det förhållandet att en person frivilligt anslutit sig till en arbetsplats eller en utbildning varit en viktig faktor när förbud godtagits mot religiöst motiverade önskemål från personens sida (se närmare avsnitt 4.7). Det har rört sig om bland annat den muslimska sjalen (fallet Karaduman, Konventionen 7) och önskemål om frånvaro från arbetsplatsen för religiösa ändamål (e xempelvis fal-s. 134

let fredagsbönen, Konventionen 4, eller fallet den kristna resebyråchefen, Konventio-

1.nen 8). I det här aktuella fallet blir det förhållandet att mamman frivilligt placerat sina barn i en skola med krucifix inte ens berört.s. 134

2.5/ Nationell bedömningsmarginal (margin oj appreciation). Domstolen bemöter inte Italiens ståndpunkt att denna marginal bör vara vid. Italien pekade på två faktorer, nämligen det känsliga förhållandet mellan stat och religion samt det förhållandet att europeisk samsyn inte förelåg, nämligen här i fråga om pluralismens innebörd och konsekvenser. I praxis rörande Konventionen har bägge dessa faktorer godtagits som skäl för en vid marginal. Domen innebär istället att det inte finns någon nationell bedömningsmarginal alls i fråga om offentliga skolrums utformning i religiöst hänseende.s. 134

3.6/ Domen har som sin kärna den demokratiska och pluralistiska statens förpliktelse att iaktta neutralitet i religiöst avseende. I religionsfrihetshänseende motiveras detta främst med hänvisning till den negativa religionsfriheten. Denna sida av religionsfriheten bekräftas här på ett mycket bestämt sätt. Hänvisningen till att denna sida av religionsfriheten även innefattar skydd mot behöva utsättas för andras manifestationer av religion, alltså skydd mot "handlande och symboler som uttrycker en övertygelse, en religion" (para 55), är mycket bestämd och tydlig.s. 134

Konventionen 21 I Ahmet Ars/an och andra mot Turkiet [^162]

1.Saken. Arslan tillhörde jämte ett antal andra personer en muslimskt religiös grupp. De kom till Ankara för att delta i en religiös ceremoni i en moske. De var då klädda i pösiga knäbyxor och tunika. De bar turban och hade en batongliknande käpp. De 162 Ahmet Arslan och andra mot Turkiet, mål 41135/98, dom 23 februari 2010, ännu ejs. 134

2.publicerat. Domen finns endast på franska. Ansökan gjord att målet skall hänföras tills. 134

3.Plenum (Grand Chamber). Referatet här hänför sig till avgöranden i avdelning. 80s. 134

4.2. Praxis rörande Europakonventionen visade sig offentligt i staden med denna utstyrsel. De greps av polis och åtalades med stöd av lagstiftning mot terrorism av fundamentalistisk art. De infann sig i domstolen med samma utstyrsel och vägrade där trots anmodan att ta av sig turbanen. I anledning av detta ådömdes de fängelsestraff för brott mot en lag rörande bärande av hatt och för brott mot en lag som förbjöd bärande av viss religiös klädsel på offentliga lokaler och platser utan anknytning till religiösa ceremonier. Själva hävdade de att deras utstyrsel var påbjuden av deras religion och att den saknade all politisk innebörd. De vände sig slutligt till Europadomstolen och hävdade att deras religionsfrihet enligt Artikel 9 hade kränkts. Med sin utstyrsel hade de utövat (manifesterat) sin religion. Regeringen hänvisade till separation mellan stat och religion (sekularism) som en grundläggande princip i det turkiska samhället. Den hävdade vidare att Arslan och de andra syftade till att införa ett system med sharia-lag som ersättning för den nuvarande demokratiska ordningen. Deras handlande var inte styrt av deras religiösa övertygelse utan av deras avsikt att utmana och trotsa rättsordningen. Kravet att uppträda utan huvudbonad i rättssalar var ett uttryck för respekt för rättväsendet. Det skulle även vara skydd mot bland annat propaganda, provokation och proselytism i rättssalar. Det skulle också ge skydd för andras rättigheter och friheter samt allmän ordning och säkerhet (para 29).s. 163

Europadomstolen. Domstolen fann att en kränkning av Artikel 9 förelåg efter-

1.som de dömda deltagit i en religiös ceremoni och därmed utövat sin religion. Domstolen övergick till att undersöka om kränkningen kunde rättfärdigas med stöd av Artikel 9(2), dvs om lagstöd fanns, om inskränkningen hade rättmätiga syften buts legitimes") och om den var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Lag fanns men var av åldrigt datum och osäker innebörd. Domstolen avstod från att ta ställning till om lagstöd i Konventionens mening fanns eftersom en kränkning ansågs föreligga av annat skäl. Med hänvisning till sina ställningstaganden i fallen Refah Partisi och Leyla fann Domstolen att skyddet av den sekulära staten och demokratin avsåg flera rättmätiga syften på det sätt som regeringen uppgivit, bland annat skydd för andras rättigheter och friheter. Var inskränkningen nödvändig i ett demokratiskt samhälle? Domstolen utgick från de principer som den lagt fast i fallet Leyla.Domstolen anförde att det måste fastställas om begränsningen var proportionell för att uppnå syftena och om syftena framstod som "lämpade och tillräckliga'' ( pertinents et suffisants"; para 45). Domstolen konstaterade att de turkiska domstolarna helt hade förlitat sig på de existerande turkiska lagarna utan hänsyn till religionsfriheten enligt Europakonventionen. Domstolen noterade att de dömda var vanliga medborgare. De represente163 Paras 104 -110. Se referatet ovan av fallet Leyla och Appendix IV. 2. Praxis rörande Europakonventionen rade inte staten och de hade inte offentlig status. Det innebar att principerna i bland annat fallen Dahlab och Kurtulmus (Konventionen 14 respektive 17 ovan) inte var tillämpliga. Domstolen konstaterade vidare att de dömda hade visit sig i sin utstyrsel på allmänt tillgängligt gator och platser men inte i byggnader där hänsyn till neutralitet i trosfrågor kan föranleda till begränsningar av rätten ett utöva (manifestera) sin religion. Domstolen anförde att utredningen inte visade att de dömda utgjorde eller riskerade att utgöra ett hot mot allmän ordning eller påtryckning på annan. Det fanns sålunda inget som tydde på att de dömda ägnat sig åt proselytism. Deras uppträdande kunde rentav betraktas som en kuriositet(« curiosite"; para 51). Domstolen fann att nödvändighetskravet inte var uppfyllt och att därför en kränkning förelåg.s. 163

2.En ledamot (av sju) anförde avvikande mening. Han hänvisade främst till den bedömningsmarginal som tillkommer Konventionsstaterna och till den mycket komplicerade sociala strukturen i Turkiet.s. 164

3.Kommentarer.s. 164

4.1/ Om Arslans och de andras uppträdande hade karaktär av "kuriositet" förlorar avgörandet principiell betydelse. Det förvandlas till något av ett karnevalsupptåg.s. 164

5.2/ Även om Arslans och de andras uppträdande bedöms som ett allvarligt och uppriktigt menat utövande av deras religion, framstår det som osannolikt att Europadomstolen i Plenum skulle komma till annan slutsats än Avdelningen. Trots att Turkiet måhända har en särskilt komplicerad social struktur, som dissidenten hävdade, framstår Arslans och de andras uppträdande som föga märkvärdigt i en kosmopolitisk miljonstad.s. 164

6.3/ Europadomstolen uttalade sig inte om sambandskravet enligt Arrowsmithprincipen. Domstolen har tydligen funnit det självklart att "det mycket nära'' sambandet funnits. Detta skiljer Arslan-målet från målen med muslimsk huvudduk. Dessa har alltid avgjorts enbart under antagande att sambandskravet var uppfyllt. Arslan-målet är medtaget i denna bok enbart för att peka på just detta förhållande. I övrigt faller avgörandet utanför ramen för denna bok. 164 Konventionen 3. Se vidare avsnitt 4.2 och Appendix III. 82s. 164

Kapitel 3

Sverige. Europeiska utblickar

1.I detta kapitel behandlas svensk praxis rörande religionsfrihet. I kapitlet ges vidare glimtar från lagstiftning och praxis i Europa. Framställningen i det avseendet gör självfallet inte anspråk på att vara uttömmande. Det rör sig om glimtar men om glimtar som är relevanta även för svenskt vidkommande. Det material som presenteras har i viss mån slumpartad karaktär. Det bygger inte på en systematisk genomgång av material från något europeiskt land.s. 3

Sverige

1.I svensk praxis före 2005 finns endast ett enda fall där religionsfrihetsfrågan uttryckligen diskuterats. Det är det "turbanmål" som 1986 avdömdes i Stockholms tingsrätt. Ett nära nog identiskt mål har avgjorts av Arbetsdomstolen. Resonemanget i domen i Stockholms tingsrätt framstår som föredömligt och beundransvärt för sin tid. Det formar sig till en föregångare genom att religionsfrihetsintresset där sätts före en rent arbetsrättslig bedömning. Resonemanget i Arbetsdomstolens dom följde däremot traditionella arbetsrättsliga principer utan att någon som helst hänsyn togs till religionsfriheten. Resonemanget saknar därför intresse från religionsfrihetssynpunkt. Bedömningarna i bägge avgörandena har dock inte relevans för den aktuella juridiska situationen. Detta gäller även domen i Stockholms tingsrätt. Av detta skäl behandlas avgörandena inte här. s. 3

Sverige 1 I NJA 2005 s 805, fallet pastor Gren

Saken. Den 20 juli 2003 höll pastorn Gren (Å.G.) en predikan i Borgholm för en

1.församling om "åtminstone ett femtiotal personer''. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning uttryckte predikan missaktning för homosexuella. Predikan var sådan att 165 Arbetsdomstolen 1986 nr 11 och Stockholms tingsrätt, T 3-107 /87, DT 536/87, den 11s. 3

2.juni 1987. Målen behandlas utförligt i Fahlbeck (2002), s 506 -508 och 518 -524. 3. Sverige. Europeiska utblickar åklagaren väckte åtal mot Gren för hets mot folkgrupp, 16 kapitlet 8 BrB. Tingsrätten fann Gren skyldig till detta brott. Hovrätten kom till en motsatt slutsats.s. 3

Högsta domstolen (HD) granskade med stor noggrannhet förarbetena till det

1.moment i 16 kapitlet 8 BrB som berör hets mot folkgrupp avseende (bland annat) sexuell läggning. Domstolen kom fram till att ansvar för Gren förelåg enligt 16 kapitlet 8 BrB. HD anförde därefter att den skulle pröva om ansvar enligt 16 kapitlet 8 BrB "bör underlåtas därför att en sådan tillämpning skulle strida mot grundlag ... eller mot Europakonventionen .. .''. Bestämmelse om religionsfrihet finns i 2 kapitlet 1 första stycket Regeringsformen (RF). "Denna frihet lagrum får inte begränsas (2 kap. 12 första stycket RF)", anför HD. RF är en högre norm än BrB och kan under vissa förutsättningar ( 11 kapitlet 14 RF) medföra att föreskrift i lägre författning inte skall tillämpas. HD uttalade om innebörden av religionsfriheten enligt RF att "grundlagsskyddet innebär ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller som, fastän de har fått en mera allmän avfattning, uppenbart syftar till att motverka viss religiös riktning''. HD fann att det "är uppenbart att grundlagsbestämmelsen om religionsfrihet inte kan medföra att Å.G. går fri från ansvar''. Inte heller RF:s bestämmelse om yttrandefrihet ansågs utgöra hinder för att ställa Gren till ansvar. HD vände sig därefter till Europakonventionen. HD uttalade att Artikel 9 om religionsfrihet "är mera vidsträckt än enligt RF men i viss utsträckning begränsningsbar genom vanlig lag, medan yttrandefriheten är densamma i båda regleringarna, dock med snävare begränsningsramar i konventionen". Med hänvisning till bland annat fallet Kokkinakis (Konventionen 9) anförde HD att artikel 9 "kan sägas utgöra ett specialfall av yttrandefrihetsskyddet när det gäller att ge uttryck för tankar och ideer grundade i en religion i ett sådant sammanhang som en predikosituation''. HD hänvisar till att konventionsstater enligt praxis rörande Konventionen har en viss bedömningsfrihet (margin of appreciation) att bedöma om inskränkningar kan sägas vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle enligt Artikel 9(2). HD anförde att "(M)ed hänsyn till den centrala betydelse som en religiös övertygelse har för den enskilde måste det antas att vid tillämpning av Europakonventionen en viss återhållsamhet skall iakttas när det gäller att godta inskränkningar som legitima enligt artikel 9. Motsvarande gäller om Å.G:s yttranden skulle vara att bedöma enligt artikel 10" (dvs artikeln om yttrandefrihet). HD gör en genomgång av praxis rörande yttrandefriheten enligt Konventionen. HD kommer till slutsatsen att det är sannolikt att Europadomstolen skulle finna att den inskränkning i Grens rättigheter enligt Konventionen som stadgandet om hets mot folkgrupp såvitt avser homosexuella i 16 kapitlet 8 BrB "inte är proportionerlig och därmed skulle utgöra en kränkning av Europa-s. 8

2.3. Sverige. Europeiska utblickar konventionen''. Av detta skäl kunde Gren inte ställas till ansvar för hets mot folkgrupp och blev sålunda frikänd.s. 9

Kommentar. Den enda kommentar till domen av HD som är påkallad i denna

1.bok är att domen klart visar den hierarkiska rangordningen mellan rättsliga regler i den svenska rättsordningen. Detta behandlas i avsnitt 1.5.s. 9

Sverige 2/ Arbetsdomstolen 2005 nr 21, fallet äldreaktiveraren

Saken. A.Ö., tillhörig Jehovas vittnen, arbetade som aktiverare på ett hem för äldre-

1.boende. Till arbetsuppgifterna hörde att animera de inneboende till olika aktiviteter och att själv delta i dessa. Till aktiviteterna hörde att klä en julgran eller en midsommarstång, att dansa kring dessa eller att måla påskägg. A. Ö. ansåg sig på grund av sin tro inte kunna delta i dessa aktiviteter eftersom ett Jehovas vittne inte deltar i den del av firandet av högtider som anses ha hedniska förtecken. Det kom vidare körer från Svenska kyrkan och sjöng för de inneboende. A.Ö. ansåg sig inte kunna medverka vid sådana tillfällen, till exempel genom att koka kaffe, eftersom hon betraktade det som att samarbeta med Svenska kyrkan. A.Ö. fråntogs uppdraget som aktiverare. A.Ö. förde talan mot arbetsgivaren och hävdade bland annat att hon diskriminerats på grund av sin tro enligt lagen 1999 om åtgärder mot etnisk diskriminering.Tvisten avsåg sålunda i denna del om diskriminering förevarit.s. 9

Arbetsdomstolen (AD). Domstolen fann att den av arbetsgivaren vidtagna åt-

1.gärden skulle godtas. AD fann nämligen att "(Ä)ven om skälet till att A. Ö. blev fråntagen uppgifterna var att hon genom sin övertygelse har en etnisk tillhörighet som gjorde att hon inte var beredd att utföra vissa av uppgifterna kan domstolen inte anta att en annan aktiverare, som av andra skäl skulle ha vägrat utföra dessa uppgifter, skulle ha behandlats annorlunda''. AD anförde sammanfattningsvis att "enligt domstolens mening skulle bolaget även ha fråntagit en annan anställd, som av någon annan anledning än etnisk tillhörighet på samma sätt hade vägrat utföra arbetsuppgifterna, uppdraget som aktiverare. Arbetsdomstolen finner sålunda att A.Ö. inte har visat att hon har missgynnats i lagens mening''. Av detta skäl förelåg inte diskriminering enligt lagen 1999.s. 9

Kommentarer. (1) Europakonventionen åberopades inte av A.Ö. Tvisten var in-

1.stämd som en fråga om diskriminering och A.Ö. yrkade att den skulle avgöras enligt den svenska lagen 1999. Inte heller AD berörde Europakonventionen. Med den ståndpunkt som AD nådde saknar det betydelse att Europakonventionen inte aktu166 Idag gäller Diskrimineringslagen 2008. Regleringen i denna lag är dock i det aktuella avseendet identisk med den reglering som prövades av Arbetsdomstolen i fallet A.Ö.s. 9

2.85 3. Sverige. Europeiska utblickar aliserades. Endast om AD ansett att situationen varit den att A.Ö. blivit särbehandlad hade det varit erforderligt att ta ställning till om det erforderliga sambandet enligt Konventionen mellan religion och manifestation förelåg (Arrowsmith-principen) och om uppsägningen skulle anses ha skett på grund av religion eller på grund av arbetsvägran.s. 9

3.(2) Förelåg det erforderliga sambandet mellan religion och manifestation i det aktuella fallet (Arrowsmith-principen)? Annorlunda uttryckt: hur skall situationen betraktas sett utifrån Artikel 9 Europakonventionen? Jehovas vittne omfattas enligt fast praxis av Artikel 9. Den fråga som därför aktualiseras i första hand är om det erforderliga sambandet mellan religion och manifestation föreligger här. Endast om så är fallet är Artikel 9 tillämplig. Den svenska lagen 1999 skulle (liksom nu Diskrimineringslagen 2008) tolkas konventionskonformt. Om en manifestation inte omfattas av Artikel 9 skall den heller inte omfattas av lagen 1999 eftersom manifestationen då inte omfattas av religionsfriheten enligt Konventionen. Som framgått flerstädes vid redovisningen av praxis rörande Europakonventionen (till exempel fallet Arrowsmith,flygbladsfallet) omfattas nämligen inte "varje handling som är motiverad eller influerad av en religion eller en övertygelse''. Utdelning av flygblad med pacifistiskt innehåll kunde visserligen ses som "en normal och erkänd manifestation av en pacifistisk övertygelse''. Emellertid uttrycker själva utdelandena som sådant inte den aktuella åsikten. Av det skälet kunde handlingarna inte "anses som sådana vara skyddade av Artikel 9.1, trots att de är motiverade eller influerade av denna''.s. 10

4.Hur skall situationen betraktas avseende A.Ö.? Fanns det "mycket nära samband" mellan religionen och manifestationen som krävs enligt Konventionen för att skydd enligt Artikel 9(1) skall föreligga? Som framgår av analysen av praxis rörande Europakonventionen i avsnitt 4.2 och 4.8 sker sambandsbedömningen enligt Konventionen objektivt. Praxis visar att den enskildes åsikt saknar betydelse eller i vart fall inte tillmäts någon avgörande betydelse. Hur skall A.Ö.:s handlande bedömas objektivt?s. 10

5.A.Ö. har ansett sig ha ett tvingande religiöst skäl att inte medverka. Avståndet mellan "religion" i ordets sedvanliga betydelse (se avsnitten 1.4 och 4.1) och de skäl som A.Ö. anför för att inte utföra arbetsuppgifterna i fråga framstår emellertid som 167 Europakonventionen omfattar inte 'each act which is motivated or influenced by a reli-s. 10

6.gion or belief"; Utdelning av pacifistiska flygblad är "anormal and recognised manifes-s. 10

7.tation of pacifist belief" ... men utdelningarna "do not actually express the belief concer-s. 10

8.ned''. De kunde därför inte "be considered to be as such protected by Article 9.1, evens. 10

9.when they are motivated or influenced by it";fallet Arrowsmith, Konventionen 3, para 86s. 10

10.3. Sverige. Europeiska utblickar stort. Avståndet framstår som alltför stort för att sambandskravet enligt Arrowsmithprincipen skall anses uppfyllt. Annorlunda uttryckt måste det förhålla sig så att ett utförande av de aktuella arbetsuppgifterna inte skulle kunna ses som religiöst skyddade manifestationer enligt Artikel 9 Europakonventionen. Möjligen, men inte ens troligen, skulle vägran kunna betraktas enligt Konventionen som handlande som var "motivated by" religion. Som sådant skulle det dock som framgått inte omfattas av Artikel 9 Europakonventionen. Slutsatsen blir sålunda att A.Ö. inte skulle ha kunnat erhålla skydd enligt Artikel 9( 1) Europakonventionen. Av det skälet skulle skyddet mot diskriminering i Artikel 14 Europakonventionen inte ha kunnat åberopas. Det handlande av A.Ö. som målet gällde föll inte "inom området för" ("within the ambit of") Artikel 9 och var därmed inte heller omfattat av Artikel 14 (se vidare om Artikel 14 i avsnitt 4.15). Utifrån Europakonventionen kan det sägas att AD:s dom är felaktig eftersom den grundar sig på den svenska lagen 1999. Denna lag var nämligen i själva verket inte tillämplig. Skälet är att det enligt den överordnade -och för Sverige bindande -normen i Europakonventionen inte förelåg en situationen med rättsligt skyddad "religion''. Eftersom rättsligt skyddad "religion" inte förelåg i den överordnade normen kunde det heller inte röra sig om "religion" i den underordnade normen som den svenska lagen 1999 utgjorde (o ch som Diskrimineringslagen 2008 utgör idag). (3) Har uppsägningen skett på grund av religion eller på grund av arbetsvägran? Som framgår av fallet den kristna resebyråchefen (Konventionen 8 och det där även behandlade fallet Konttinen) har praxis i fall av arbetsvägran inriktat sig på denna vägran som sådan istället för på det bakomliggande motivet. Såväl Stedman som Konttinen ansågs ha blivit uppsagda till följd att de vägrade att arbeta på schemalagd, beordrad arbetstid. Bägge hade uppenbara och genuina religiösa skäl för sin vägran, skäl som i och för sig omfattas av Artikel 9 eftersom skälen uppfyllde kraven enligt Arrowsmith-principen på "mycket nära samband" mellan religion och manifestation. Praxis rörande Europakonventionen är bindande för Sverige (se 1.5 och 1.6). Denna praxis innebär utan rimligt tvivel att A.Ö.:s handlande skall bedömas på samma sätt, dvs som arbetsvägran oavsett det bakomliggande motivet. (4) Arbetsdomstolens slutsats att A.Ö. inte har blivit diskriminerad är i sak korrekt. 168 Denna ståndpunkt i praxis kritiseras i avsnitt 4.2 och 6.1 såsom varande alltför strängs. 11

11.mot personer med religiösa bevekelsegrunder för sitt handlande. Praxis är emellertid klar och den är bindande för Sverige. 3. Sverige. Europeiska utblickars. 11

Sverige 3/ Stockholms tingsrätt, Diskrimineringsombuds-

mannen mot Arbetsförmedlingen, handskakningsfallet[^169]

Saken. A.C., en muslimsk man, hade fått anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt

1.program. I detta ingick en praktikperiod vid ett företag. När mannen kom dit för att presentera sig vägrade han att ta den kvinnliga företagsledaren i hand. Som förklaring angav han att han inte kunde ta främmande kvinnor i hand på grund av sin religion. Exakt hur mannen uppträdde vid tillfället var föremål för olika åsikter. Diskrimineringsombudsmannen (DO) beskrev händelseförloppet när den kvinnliga företagsledaren kom på följande sätt. "När hon sträckte fram sin hand mot (A.C.) för att hälsa, hälsade han på henne genom att lägga sin ena hand på bröstet och buga. (A.C.) förklarade också för (företagsledaren) att han inte kunde ta främmande kvinnor i hand på grund av sin religion''. Svaranden (Arbetsförmedlingen) beskrev situationen på följande sätt. Mannen "inte tog emot den framsträckta handen utan la händerna på ryggen och tittade ned på golvet samtidigt som han sa något om att det inte är förenligt med hans religion att hälsa på kvinnor''. Den kvinnliga företagsledaren anförde att "hon gick fram emot A.C. för att hälsa. Han svarade emellertid med att lägga händerna bakom ryggen. När hon på nytt sträckte fram handen förklarade A.C. att hans religion förbjöd honom att ta främmande kvinnor i hand". C.B., som var närvarande (och var vittne i tingsrätten) gav följande beskrivning. (Den kvinnliga företagsledaren) "försökte gång på gång att hälsa på A.C. som vägrade att göra detta utan istället tittade ned i golvet med händerna på ryggen" (s 12 i tingsrättens dom).s. 12

2.Någon tid efter denna händelse återkallades anvisningen till programmet. DO förde talan mot återkallandet under påstående att det innefattade direkt diskriminering enligt den vid tidpunkten gällande lagen 2003 om förbud mot diskriminering (vilken ersatts av nu gällande Diskrimineringslag 2008 som i sak är identisk i det aktuella hänseendet med lagen 2003). Svaranden, Arbetsförmedlingen, hävdade att den "inte har behandlat A.C. sämre än vad någon annan skulle ha blivit behandlad i samma situation och att grunden för Arbetsförmedlingens beslut inte endast var den omständigheten att A.C. vägrat att ta (den kvinnliga företagsledaren) i hand, utan hela A.C.s uppträdande vid mötet" (s 17).s. 12

Tingsrätten tog inte ställning till hur händelseförloppet i detalj utspelat sig utan

1.antecknade att parterna var ense om att A.C. när den kvinnliga företagsledaren "sträckte fram handen mot honom för att hälsa, inte tog emot den framsträckta han169 Mål T 7324-08, dom 2 februari 2010. Domen kommenteras av mig i en "understreckare"s. 12

2.i Svenska Dagbladet den 24 februari 2010, "Vägrat handslag faller inte under religions-s. 12

3.frihet''. Texten i denna bok uttrycker samma åsikt om domen som tidningsartikeln. Ses. 12

4.om handskakning vidare avsnitt 6.3.3. 88s. 12

Sverige. Europeiska utblickar

1.den, med hänvisning till att det inte var förenligt med hans religion att ta främmande kvinnor i hand''. Tingsrätten ansåg att återkallelsen av anvisningen berodde på att A.C. vägrat att ta företagsledaren i hand "trots att det för myndigheten stod klart att han till följd av sin religiösa övertygelse saknade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand" (s 16). Av det skälet fick återkallelsen "således anses ha haft ett uppenbart samband med A.C.s religion. Det måste antas att en hypotetisk jämförelseperson -som av något annat godtagbart skäl varit förhindrad att ta en främmande person av motsatt kön i hand -inte skulle ha drabbats av motsvarande åtgärd från Arbetsförmedlingens sida. Vid sådant förhållande ska direkt diskriminering anses föreligga" (s 17). Mannen tillerkändes ett skadestånd om 60.000 kronor. Kommentarer. ( 1) Praxis rörande Europakonventionen har ännu inte tagit ställning till hur vägran att skaka hand av (föregivet) religiösa skäl skall bedömas. Veterligen har ingen domstol på högsta nivå i något europeiskt land heller ställts inför frågan. Praxis enligt Konventionen talar emellertid starkt för att en sådan vägran inte omfattas av skyddet för religionsfrihet enligt Artikel 9(1). Styrande är Arrowsmith-principen (Konventionen 3). Vägran av detta slag kan inte rimligen vara "mycket nära förbunden" ("intimately linked") med övertygelsen som sådan. Vägran kan inte vara en del av religionen som sådan. Vägran kan tänkas vara motiverad eller påverkad (motivated or influenced) av åsikten/övertygelsen. Som framgår av praxis rörande Konventionen är detta dock inte tillräckligt för att uppnå skydd enligt Konventionen Artikel 9(1). Kan vägran att skaka hand vara en del av skyddade "religiösa sedvänjor"? Svaret är nekande. I till exempelfallet Yanasik (Konventionen 6) uttalade Europakommissionen följande vad gäller innebörden av ordet "sedvänjor" ("practice") i Artikel 9. "En handling som inte direkt uttrycker en övertygelse utgör inte en 'sedvänja' som skyddas av denna artikel även om handlingen motiveras av eller påverkas av övertygelsen''. På samma sätt som i fallet äldreaktiveraren (Sverige 2) blir slutsatsen sålunda att i det aktuella fallet någon kränkning av skyddad religion inte förkommit. Vägran av A.C. att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Artikel 9( 1) Europakonventionen. På samma sätt som i fallet äldreaktiveraren blir slut170 Se även citaten från det ledande rättsfallet Arrowsmith i föregående referat,fallet äldreaktiveraren. 171 "An act which does not directly express a belief, even though it is motivated or influenced by that belief, is nota 'practice' protected by this provision"; s 14, Article 9:b; se även s 26. Samma fråga ställs i fallet Karaduman (Konventionen 7) och besvaras på samma sätt som i Yanasik.s. 13

Sverige. Europeiska utblickar

1.satsen att skyddet mot diskriminering i Artikel 14 inte heller aktualiserats. Det handlande av A.C. som målet gällde föll nämligen inte "inom området för" ("within the ambit of ") Artikel 9 (se vidare 4.15}.s. 14

2.På samma sätt som i fallet äldreaktiveraren är domen felaktig eftersom den grundar sig på den svenska lagen 1999. Denna lag var nämligen i själva verket inte tilllämplig. Skälet är på samma sätt som i fallet äldreaktiveraren att det enligt den överordnade -och för Sverige bindande -normen i Europakonventionen inte förelåg en situationen med rättsligt skyddad "religion". Eftersom rättsligt skyddad "religion'' inte förelåg i den överordnade normen kunde det heller inte röra sig om "religion" i den underordnade normen som den svenska lagen 1999 utgjorde (o ch som Diskrimineringslagen 2008 utgör idag).s. 14

3.(2) Har återkallelsen skett på grund av religion eller på grund av vägran att ta i hand (och eventuellt uppträdande av A.C. i övrigt)? Som framgår av fallet den kristna resebyråchefen (Konventionen 8 och det där även behandlade fallet Konttinen) har praxis i fall av arbetsvägran inriktat sig på denna vägran som sådan istället för på det bakomliggande motivet. Såväl Stedman som Konttinen ansågs ha blivit uppsagda till följd att de vägrade att arbeta på schemalagd, beordrad arbetstid. Bägge hade uppenbara och genuint religiösa skäl för sin vägran, skäl som i och för sig omfattas av Artikel 9 eftersom skälen uppfyllde kraven enligt Arrowsmith-principen på "mycket nära samband" mellan religion och manifestation. I fallet med A.C. framstår det inte som klart att vägran berott på genuint religiös grund. Den kan ha karaktär av kulturell sedvänja. Praxis rörande Europakonventionen är bindande för Sverige (se avsnitt 1.6). Denna praxis innebär utan rimligt tvivel att A.C.s handlande skall bedömas på samma sätt, dvs som vägran att iaktta sedvanlig hälsning, oavsett det bakomliggande motivet. Praxis rörande Konventionen innebär i fallet med A.C. att återkallelsen inte berott på A.C.s religion utan på hans vägran att bemöta sin till tänka chef på det sätt som arbetsrutinerna på arbetsplatsen fordrade.s. 14

4.(3) Antag att A.C.s handlande skall anses ha haft sådant samband med religion på samma sätt som Arbetsdomstolen utgick ifrån i fallet äldreaktiveraren (Sverige 2). Föreligger i sådant fall diskriminering? Svaret är nekande. Behandlingen utgör inte missgynnande särbehandling (d iskriminering) ens i den svenska diskrimineringslagens mening. Den muslimske mannan blev med all sannolikhet inte behandlad på ett sätt som avvek från det sätt som varje annan person som, av vilket skäl som helst, vägrat att ta den kvinnliga företagsledaren i hand skulle ha blivit behandlad på. Tingsrätten var att döma av domen inte medveten om Arbetsdomstolens dom 2005 nr 21. DO aktualiserade inte domen. Arbetsdomstolens sammanfattande motivering för att diskriminering inte förekommit i målet 2005 nr 21 var att det aktuella bolaget 'enligt domstolens mening" skulle ha handlat på samma sätt om en 90s. 14

Sverige. Europeiska utblickar

1.annan anställd "av någon annan anledning än etnisk tillhörighet på samma sätt hade vägrat''. Detta är den korrekta rättsliga slutsatsen som tingsrätten borde ha nått. Tingsrättens åsikt att det fordras att en jämförelseperson har "något annat godtagbart skäl" (min kurs) att vägra har inte stöd i diskrimineringslagstiftningen. Arbetsdomstolen uppställde med rätta inget sådant krav. Tingsrätten skulle heller inte ha gjort det. (4) Slutsatsen är sålunda att tingsrättens dom av flera skäl är felaktig. Det måste beklagas att domen inte överklagades, i sista hand till Europadomstolen. Risk föreligger att domen kommer att uppfattas som korrekt och vägledande för företag och myndigheter i likartade situationer.s. 15

Europeiska unionen

1.Veterligen finns bara ett avgörande av EU-domstolen (tidigare EG-domstolen) som avser religionsfrihet, fallet Vivien Prais. Det är dessutom ganska ålderstiget. Som framgått i avsnitt 1.6 kan EU-domstolen emellertid komma att bli en rättsbildare på religionsfrihetsområdet i en omfattning som den hittills i praktiken inte haft.s. 15

EU 1 I Vivien Prais mot Europeiska gemenskapernas råd[^173]

Saken. Vivien Prais (VP) anmälde sig till ett skriftligt uttagningsprov för att bli an-

1.tagen som juristlingvist. I ett brev den 25 april 1975 ansökte VP att få delta i uttagningsprovet en annan dag än den som fastställts, den 16 maj 1975. Provet skulle äga rum samtidigt i Bryssel och London. VP anförde som skäl att hon hade judisk religion. Fredagen den 16 maj 1975 var första dagen i den judiska högtiden Shavout (pingst). Under den dagen är det förbjudet att resa och att skriva. VP kunde därför inte delta i provet denna dag. Den 5 maj 1975 svarade Rådet och meddelade att det inte var möjligt att ändra datum för provet eftersom "det var av väsentlig betydelse att alla kandidater bedömdes på grundval av prov som genomförts samma dag" (para 3). Ostridigt krävde gällande tjänsteföreskrifter att tjänstemän skall väljas utan hänsyn till ras, religion eller kön. Ostridigt var också att "religionsfriheten, såsom den är inskriven i Europakonventionen, är en av de grundläggande rättigheter som erkänns av gemenskapsrätten" (para 10). Med hänvisning till tjänsteföreskrifterna och Europakonventionen hävdade VP att Rådet "måste fastställa dagen 172 Som framgått i kommentaren ( 1) saknar för övrigt påståendet att A.C. hade ett "godtagbart skäl" stöd i Europakonventionen och därmed i förlängningen även i svensk lag. Åsikten framstår som godtycklig, om än välmenande. 173 Mål 130/75, REG 1976 s 1589.s. 15

2.91s. 15

Sverige. Europeiska utblickar

1.för uttagningsprov på så sätt att alla kandidater kan delta i proven enligt villkor som inte strider mot deras religiösa övertygelse" (para 9). Rådet anförde häremot att det saknade administrativ kapacitet och kunskap att tillse att det inte skulle inträffa att provet förlades till dag som var oförenlig med religiösa krav i någon av alla de religioner som fanns inom gemenskapen. Samtidigt krävde likhetsprincipen att provet ägde rum samtidigt för alla kandidater.s. 16

Två rättsfrågor uppkommer, nämligen ( 1) om en sökandes religionstillhörighet

1.kan ha betydelse för fastställande av datum för prov och (2) om det föreligger skyldighet att beakta en sökandes religiösa situation?s. 16

2.I det förstnämnda hänseendet uttalade domstolen följande: "Om en kandidat meddelar tillsättningsmyndigheten att han på grund av religiösa föreskrifter är förhindrad att delta i prov vissa dagar, skall myndigheten beakta detta och försöka undvika att fastställa provtiden till sådana dagar" (para 16).s. 16

3.Beträffande frågan om myndigheten har skyldighet att i det enskilda fallet aktivt försöka undvika en av religiösa skäl olämplig dag för en sökande, dvs att vidta positiv särbehandling/aktiva åtgärder, uttalade domstolen följande. Om myndigheten "i god tid blivit informerad om svårigheterna'' är den "skyldig att vidta alla rimliga åtgärder för att undvika att hålla proven på en dag då en kandidats religiösa övertygelse hindrar honom att delta'' (para 19).s. 16

Kommentarer. De i domskälen gjorda uttalandena är mycket kategoriska. De

1.innebär att religiös övertygelse ( 1) erkändes som rättsgrundsats i dåvarande EGrätten, och (2) gavs ett mycket påtagligt stöd i den meningen att den religiösa övertygelsen skall beaktas och föranleda att "rimliga åtgärder" vidtas att tillgodose den. Detta innebär en tämligen långtgående förpliktelse att vidta positiv särbehandling/aktiva åtgärder.Uttalandena är avsevärt mera långtgående och kategoriska än de som gjorts av Europadomstolen eller Europakommissionen rörande Europakonventionen.s. 16

2.Närmaste jämförelse med Europadomstolen erbjuder fallet Cha'are (Konventionen 13). Där pekar Europadomstolen på att fransk rätt i det aktuella avseendet innebar att Frankrike "gav verkningsfull innebörd åt en positiv utfästelse ... att tillförsäkra verklig respekt för religionsfrihet''. Europadomstolen uttalar emellertid inte 174 Situationen idag är den att Europakonventionen i sin helhet gjorts till EU-rätt och dets. 16

3.dessutom i Lissabon-fördraget har beslutats att EU skall ansluta sig till Konventionens. 16

4.som Konventionsstat. Se härom avsnitten 1.5 och 1.6. 175 Det skall noteras att terminologin i rättsfallen rörande Europakonventionen respektives. 16

5.fallet Vivian Prais inte gör någon klar åtskillnad mellan aktiva åtgärder och positiv sär-s. 16

6.behandling. Detsamma är fallet i ramdirektivet 2000/78/EG om likabehandling, Artikels. 16

7.7. Termerna positiv särbehandling och särskilda åtgärder används där i princip syno-s. 16

8.nymt. 92s. 16

Sverige. Europeiska utblickar

1.att det skulle föreligga en skyldighet för Konventionsstater att utfästa sådan "positive undertaking" och än mindre att Konventionsstater faktiskt skulle vara skyldig att infria utfästelsen. I praxis från Kommissionen är framför allt fallet den muslimske läraren (Konventionen 4) av betydelse. Här anges en skyldighet att visa "tillbörligt beaktande" ("due consideration") av enskilds religiösa situation. Kommissionen ansåg att myndigheten i det aktuella fallet visat " tillbörligt beaktande''. X:s önskemål kunde däremot inte tillmötesgås eftersom de skulle föranleda "allvarliga svårigheter" ("serious difficulties"). EU-kommissionen har tolkat fallet Vivien Prais som uttryck för en generell princip om skydd mot diskriminering. I förslaget till direktiv om inrättande av allmänna ramar för likabehandling i arbetslivet säger Kommissionen följande: "EG-domstolen har också slagit fast att rätten att inte bli diskriminerad på grund av religion är en grundläggande rättighet som skall skyddas i gemenskapsrätten''.Uttalandet innehåller dock inget ställningstagande till aktiva åtgärder/positiv särbehandling.s. 17

Tyskland

1.I detta avsnitt redovisas tre avgöranden av högsta domstolar i Tyskland. Avgörandena är i första hand formulerade som en dialog med Förbundsrepubliken Tyskland och den egna förbundsstaten Bayern. Avgörandena kan emellertid också sägas utgöra en dialog med Europakonventionen, låt vara i huvudsak inte uttalat. Redovisningen av praxis gör inte anspråk på att vara uttömmande. Artikel 4 (1) och (2) i den tyska förbundsförfattningen ("Bundesverfassung'; 1949) aktualiseras flerstädes. Dessa lyder:s. 17

2.Punkt (1): Trosfriheten, samvetsfriheten och friheten till religiös ochs. 17

3.världsåskådningsmässig bekännelse är okränkbara.s. 17

4.Punkt (2): Ostörd religionsutövning är tillförsäkrad. 176 KOM( 1999)565 slutlig. 177 En relativt omfattande praxis från underrätter och mellaninstanser finns rörande skola och arbetsliv. Den har inte undersökts här. 178 "Die Freiheit <les Glaubens, <les Gewissens und <lie Freiheit <les religiösen und weltanschaulichen Bekenntnisses sind unverletzlich''. 179 "Die ungestörte Religionsausiibung wird gewährleistet".s. 17

5.93 3. Sverige. Europeiska utblickars. 17

1 Skolrumskrucifix

Tyskland 1/,fallet Bayerns skolrumskrucifix[^180]samt lagstiftning i

Bayern i anledning av domen

Saken. Bayern är ett katolskt land. I alla skolsalar i offentliga folkskolor i Bayern

1.skulle enligt Folkskoleförordningen finnas ett kors eller ett krucifix. Några föräldrar var anhängare av den antroposofiska världsåskådningen utvecklad av Rudolf Steiner. De uppfostrade sina barn i denna världsåskådning. I de skolrum som barnen vistades fanns krucifix, i något fall 80 centimeter högt och placerat så att det syntes tillsammans med skrivtavlan i klassrummet. Föräldrarna nådde en kompromiss med skolan som innebar att krucifixet ersattes av ett kors utan korpus som sat-s. 18

tes upp ovanför utgångsdörren. När barnen kom till nya klasser och/eller skolor

1.möttes de emellertid av krucifix. Samma kompromiss uppnåddes. Efter en tid väckte föräldrarna talan vid den bayerska Förvaltningsdomstolen mot Fristaten Bayern för att få fastslaget att kors ( eller krucifix) skulle tas bort från alla skolsalar som barnen besökte eller skulle komma att besöka. Förvaltningsdomstolen avslog ansökan i ett interimistiskt beslut. Domstolen anförde bland annat följande: "Spänningsförhållandet mellan positiv och negativ religionsfrihet måste lösas med stöd av samförståndsprincipen i enlighet med toleransbudet. Av detta följer att besvärsparterna (föräldrarna) inte kunde kräva att deras negativa religionsfrihet skulle ges absolut företräde framför den positiva bekännelsefriheten hos de barn som uppfostrades i en religiös bekännelse och som ville bekänna sig till denna. I själva verket borde man kunna förvänta sig av besvärsparterna att de skulle visa tolerans och aktning för andras religiösa övertygelse när de mötte dessas religionsutövning i skolan''. Föräldrarna besvärade sig men besvären avvisades. Domstolen menade 180 Federala Författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht), BVerfG 93, l BvR 1087 /91,s. 18

2.16. Mai 1995. . 181 Folkskoleförordningen (Volkschulordnung), 13: "Die Schule unterstiitzt <lie Erzie-s. 18

3.hungsberechtigen bei <ler religiösen Erziehung <ler Kinder. Schulgebet, Schulgottes-s. 18

4.dienst und Schulandacht sind Möglichkeiten dieser Unterstiitzung. In jedem Klassen-s. 18

5.zimmer ist ein Kreuz anzubringen. Lehrer und Schiiler sind verpflichtet, <lie religiösens. 18

6.Empfindungen aller zu achten"; målet i föregående nots 2. 182 Verwaltungsgericht Regensburg, BayVBl 1991, s 345. "Das Spannungsverhältnis zwi-s. 18

7.schen positiver und negativer Religionsfreiheit miisse unter Beriicksichtigung <les Tole-s. 18

8.ranzgebotes nach dem Prinzip <ler Konkordanz gelöst werden. Danach könnten <lies. 18

9.Beschwerdeföhrer nicht verlangen, daB ihrer negativen Bekenntnisfreiheit <ler absolutes. 18

10.Vorrang gegeniiber <ler positiven Bekenntnisfreiheit derjenigen Schiiler eingeräumts. 18

11.werde, <lie in einem religiösen Bekenntnis erzogen wiirden und sich dazu bekennens. 18

12.wollten. Vielmehr könne von den Beschwerdeföhrern Toleranz und Achtung <ler reli-s. 18

13.giösen Oberzeugung anderer erwartet werden, wenn sie deren Religionsausiibung in <lers. 18

14.Schule begegneten"; citerat från målet i förrförra notens 4. 94s. 18

Sverige. Europeiska utblickar