AD 1993 nr 55 rörde frågan om en uppsägning av ett så kallat bonusavtal stod i strid med ett överordnat kollektivavtal. I det aktuella kollektivavtalet fanns också bestäm melser som åtminstone i förlängningen innebar att förslag till nytt ackord skulle lämnas av arbetsgivaren, vilket vid tvistens avgörande inte hade skett. Arbetsdomstolen fann, efter att ha konstaterat att någon tidsfrist för ett ackordsförslag inte gick att utläsa ur kollektivavtalet, att omständigheterna i den aktuella situationen gjorde att ett ackordsför slag visserligen skulle kunna lämnas, men att någon överenskommelse knappast kunnat åstadkommas eftersom parterna var oense om den rättsliga bakgrund som skulle ligga till grund för förslaget och överenskommelsen (vilken var upprinnelsen till huvudtvisten i just AD 1993 nr 55).
AD 1993 nr 55 rörde frågan om en uppsägning av ett så kallat bonusavtal stod i strid med ett överordnat kollektivavtal. I det aktuella kollektivavtalet fanns också bestäm melser som åtminstone i förlängningen innebar att förslag till nytt ackord skulle lämnas av arbetsgivaren, vilket vid tvistens avgörande inte hade skett. Arbetsdomstolen fann, efter att ha konstaterat att någon tidsfrist för ett ackordsförslag inte gick att utläsa ur kollektivavtalet, att omständigheterna i den aktuella situationen gjorde att ett ackordsför slag visserligen skulle kunna lämnas, men att någon överenskommelse knappast kunnat åstadkommas eftersom parterna var oense om den rättsliga bakgrund som skulle ligga till grund för förslaget och överenskommelsen (vilken var upprinnelsen till huvudtvisten i just AD 1993 nr 55).s. 17