Kollektivavtalsrätten - en rättsvetenskaplig berättelse3 hänvisningar
- Den kan någon gång vara inbyggd i kollektivavtalen, se till exempel AD 1993 nr 55.
- AD 1993 nr 55 rörde frågan om en uppsägning av ett så kallat bonusavtal stod i strid med ett överordnat kollektivavtal. I det aktuella kollektivavtalet fanns också bestäm melser som åtminstone i förlängningen innebar att förslag till nytt ackord skulle lämnas av arbetsgivaren, vilket vid tvistens avgörande inte hade skett. Arbetsdomstolen fann, efter att ha konstaterat att någon tidsfrist för ett ackordsförslag inte gick att utläsa ur kollektivavtalet, att omständigheterna i den aktuella situationen gjorde att ett ackordsför slag visserligen skulle kunna lämnas, men att någon överenskommelse knappast kunnat åstadkommas eftersom parterna var oense om den rättsliga bakgrund som skulle ligga till grund för förslaget och överenskommelsen (vilken var upprinnelsen till huvudtvisten i just AD 1993 nr 55).
- Apropå faktiska förhållanden är förstås problemet, från ett praktiskt perspektiv, att den ursprungliga partsavsikten till en viss bestämmelse kan vara omöjlig att utreda.965 Belysande som exempel är AD 1993 nr 55 angående ett mellan Sveriges Skogsindustriförbund och Svenska Pappers industriarbetareförbundet sedan länge för tid efter annan slutet kollek tivavtal av riksavtals natur. ”Av naturliga skäl har parterna inte kunnat förebringa någon utredning om vad som ursprungligen avsetts med bestämmelsen och om betydelsen av de stora förändringar som gjorts i övrigt i samma paragraf.” I nästa led härleds, den i och för sig abstrakta, gemensamma partsavsikten alltså konkret till avtalsförfattarnas avsik ter: ”Någon gemensam partsavsikt kan alltså inte fastställas.” Den legi timitet som följer på den gemensamma partsavsikten härrör alltså från 280 just avtalsforfattarna (eller, antagligen, för det fall det skulle vara någon skillnad, snarare undertecknarna). Avtalsparterna är dock, åtminstone på arbetstagarsidan men oftast också på arbetsgivarsidan, en juridisk person — som ju inte i sig själv kan ha någon åsikt. Den gemensamma avsikten vilar alltså redan från början på en abstraktion, och det finns knappast några skäl som kan motiveras av annat än traditionen till att den abstrak tionen skall knytas till avsikten (det vill säga några företrädares avsikt) vid ett visst tillfälle. Den gemensamma partsavsikten är ideologiskt knuten till en viss tidpunkt (det är en egenskap kollektivavtalet som avtal delar med typavtalet), och tolkningsdiskursen måste skapa en strategi för att hantera bestämmelser med en tidslighet, ett problem som accentueras av att bestämmelsen ifråga överförts från avtal till avtal under lång tid. Något sakligt skäl för att inte istället fråga sig vad avtalsparterna menar vid tidpunkten nu finns egentligen inte.966 Den nu behandlade tolkningsstrategin hanterar tidsligheten i kollek tivavtalsrätten, men den rymmer också en kamp mellan Arbetsdomstolen och arbetsmarknadsparterna. I spänningsfältet mellan att den gemensam ma partsavsikten (om bestämmelsen i fråga inte tidigare varit föremål för tolkning) ideologiskt avgörs vid en tidigare tidpunkt och att den faktiskt avgörs nu öppnas en möjlighet för Arbetsdomstolen att ta kontroll över historieskrivningen. Parterna kan dock behålla inflytandet genom att dis kutera bestämmelsernas innebörd vid kollektivavtalets nytecknande.967 Genom att härleda bestämmelsers betydelse från vad som systematiskt är tidigare avtal kommer tolkningen att ha en konserverande funktion. Genom att (vad som systematiskt är) tidigare avtalsparters gemensamma partsavsikt tillmäts avgörande betydelse kommer partsavsikten från gamla bestämmelser, som utan att ändras eller diskuteras förts vidare genom