Stycket

117.Det andra fallet, NJA 2003 s. 645, rörde olovligt brukande av en bil. Frågan av störst intresse var huruvida A, som medföljt som passagerare i en bil som han förstått var tillgripen, skulle anses som gärningsman, ”tillsammans och i samförstånd” med föraren (och ytterligare en passagerare), till olovligt brukande. A kom in i händelseförloppet efter det att flera resor, tidigare under kvällen, redan skett med den av andra tillgripna bilen. Även här konstaterade (majoriteten i) HD rätt kortfattat att ansvar för gärningsmannaskap inte skulle komma i fråga. Den som i första hand skall anses som brukare är föraren. HD tillade, att ”omständigheterna … emellertid [kan] vara sådana att det får anses vara berättigat att beteckna även andra som deltagit i färden som i vart fall medgärningsmän i den mening som avses i 23 kap. 4 § 2 st”. Men, fortsatte domstolen, ”enbart den omständigheten att någon följt med i en bil kan … inte anses vara tillräcklig för att någon skall anses vara medgärningsman. För detta bör krävas en sådan medverkan när det gäller exempelvis initierandet av färden eller färdväg eller färdsätt att själva brukandet framstår som ett för de medverkande gemensamt företag eller gemensam verksamhet”. Inget i målet gav vid handen att A skulle ha intagit en sådan mer aktiv roll.s. 75