Närliggande

82.Jag menar, mot detta, att rubricering i princip är något ytterst viktigt, och att ”rubriceringsvapnet” – om man kan tala i termer av ett sådant, men det tycker jag att man kan – av flera skäl inte bör få användas för nämnda syften. Signalfunktionen skall inte underskattas, men den måste styras (här särskilt i bemärkelsen begränsas) av retrospektiva undersökningar rörande klandervärdhet, inte av olika slags framåtblickande ambitioner. Inte bara ådömt straffvärde, utan också (i normalfallet) åsatt rubricering, bör avspegla klandervärdheten. Den diskussion som här påbörjas fortsätter senare i avsnitt 4.4, i samband med redogörelsen för NJA 2006 s. 535. (cid:116)(cid:1)(cid:39)(cid:218)(cid:83)(cid:84)(cid:85)(cid:1)(cid:67)(cid:218)(cid:83)(cid:1)(cid:76)(cid:66)(cid:79)(cid:84)(cid:76)(cid:70)(cid:1)(cid:79)(cid:204)(cid:72)(cid:80)(cid:85)(cid:1)(cid:78)(cid:70)(cid:83)(cid:1)(cid:86)(cid:85)(cid:71)(cid:218)(cid:83)(cid:77)(cid:74)(cid:72)(cid:85)(cid:1)(cid:204)(cid:85)(cid:70)(cid:83)(cid:76)(cid:79)(cid:90)(cid:85)(cid:66)(cid:84)(cid:1)(cid:85)(cid:74)(cid:77)(cid:77)(cid:1)(cid:52)(cid:51)(cid:44)(cid:1)(cid:9)(cid:69)(cid:70)(cid:85)(cid:1)(cid:202)(cid:83)(cid:1)(cid:75)(cid:86)(cid:1) ändå dess förarbeten som i någon bemärkelse ”gäller”). Vid en diskussion av det mandat SRK kan ha avsett att det skulle ges i fråga om frihet vid rubricering, är det viktigt att läsa förarbetena i ljuset av den situation som SRK ansåg behöva modifieras. Enligt då gällande rätt – med ett i stort sett fullständigt accessoriskt främjaransvar, med olika straffskalor för olika slags medverkan, et cetera – var formell rolltilldelning av utomordentlig betydelse. Ur det faktum att de av SRK initierade lagändringarna tillskapade – och avsågs tillskapa – (1) en avsevärt större frihet än så i rubriceringsfrågor, liksom (2) en på vissa specifika sätt avsevärt mindre betydelse för formell rubricering (frågan om tillämplig straffskala knöts inte längre till formell rubricering), följer inte alls att där skulle tillskapas ett öppet fält, en total frihet, att det nya idealet ansågs böra vara ett av ”anything goes”, förutom just i sådan teknisk, formell mening. Så även om det med SRK:s ändringar exempelvis infördes tekniska möjligheter att till och med – i det enskilda och konkreta fallet – bestraffa medhjälparen strängare än gärningsmannen, så var sådant tänkt som möjligheter för fall långts. 69