Stycket

17.Ett annat i undervisning flitigt använt fall, NJA 1984 s. 922 (”raggarbilsfallet”), är möjligen av intresse även för en diskussion kring de yttre gränserna för mera ”fysiskt” främjande. Ett antal personer åkte runt på stan i en bil, och siktade några andra personer som de (eller i vart fall vissa av dem) hade eller fick något otalt med. I ett första skede uppmanades föraren att stanna bilen, varefter vissa av passagerarna klev ur och misshandlade några personer ur den andra gruppen. Efter avslutad misshandel klev man tillbaka in i bilen – föraren körde i sinom tid efter de andra – och färden fortsatte. Vid denna tidpunkt fick föraren, enligt HD, senast klart för sig att misshandel hade förövats. I ett andra skede upprepades historien: föraren ombads att stanna bilen, så skedde, och misshandel skedde igen. Bilföraren fälldes i HD för att han vid det andra tillfället, genom att ha stannat bilen, hade medhjälpt till misshandeln. HD konstaterade att föraren, i samband med att han uppmanades att stanna, såg de personer som sedan misshandlades, samt, sammantaget, att han ”måste ha insett vad som skulle komma att inträffa, om han stannade bilen” och alltså medverkat uppsåtligen.s. 45