Se avsnitt 4 nedan, där bl.a. diskuteras NJA 2006 s. 535.
Hänvisas från p. 3 (s. 36)
3.(cid:21)(cid:15) utveckling där ”objektiva” främjare mer frekvent betraktas som (enligt straffbudet, i medgärningsmannaskap) eller ”anses som” (omvandlas till enligt BrB 23:4 st. 2) gärningsmän, får också de yttre gränserna för straffbarhet relativt sett ännu större betydelse än tidigare. Mer står nämligen därigenom på spel för den tilltalade: även om straffet för främjande i och för sig kan sättas lika högt som straffet för gärningsmannaskap (straffskalan för främjande följer ju, efter de av SRK initierade ändringarna, straffskalan för aktuell brottstyp), och även om främjaren i visst enskilt och konkret fall i och för sig kan ådömas ett strängare straff än gärningsmannen, så lär gärningsmannarubricering regelmässigt påverka straffmängden i höjande riktning (trots att det inte är tänkt så).s. 36