En frikännande dom innebär visserligen att den tilltalade bör betraktas som oskyl- dig, men den innebär naturligtvis inte att domstolen tar ställning emot åklagarens gär- ningspåstående. Jfr t.ex. Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 231.
Hänvisas från p. 148 (s. 9)
1.(cid:172)(cid:1)(cid:70)(cid:79)(cid:1)(cid:85)(cid:70)(cid:89)(cid:85)(cid:1)(cid:80)(cid:78)(cid:1)(cid:84)(cid:85)(cid:83)(cid:66)(cid:71)(cid:71)(cid:83)(cid:106)(cid:85)(cid:85)(cid:70)(cid:79)(cid:84)(cid:1)(cid:83)(cid:80)(cid:77)(cid:77)(cid:70)(cid:83)(cid:1)(cid:80)(cid:68)(cid:73)(cid:1)(cid:71)(cid:86)(cid:79)(cid:76)(cid:85)(cid:74)(cid:80)(cid:79)(cid:70)(cid:83) Rubriken till denna text utgörs av en fråga: Vem dömer? Det är naturligtvis en fråga som har ställts av många, men i förevarande sammanhang är frågan relevant i första hand därför att den utgör titeln på såväl undertecknads installationsföreläsning (vid ett annat universitet än det vid vilket jag numera verkar) som en av Hjalmar Bergmans filmnoveller.s. 15
2.I installationsföreläsningen valde jag att återberätta huvuddragen i nämnda novell på mitt alldeles eget sätt, och till det gav jag några korta kommentarer som jag hoppades skulle säga någonting om min syn på straffrätten och på straffrättsvetenskapen och dess berättelser och uppgifter.s. 15
3.Om jag nämner att föreläsningen var ungefär 15 minuter lång behöver knappast tilläggas att framställningen var fragmentarisk och antydande till sin karaktär. Föreläsningen tog emellertid upp ett antal (cid:15)(cid:16) teman som jag länge velat skriva utförligare om – och som rör grundläggande frågor om synen på straffrätten och dess funktioner. Jag har därför funnit det lämpligt att i detta sammanhang återge den installationsföreläsning jag skulle ha hållit om jag hade haft ungefär fem gånger så lång tid till mitt förfogande.s. 15
4.Man skulle kunna säga att texten handlar om samtalet om straffrätten, om straffrättens berättelser och om synen på dessa berättelser. Däremot kan man egentligen inte säga att den handlar om sexualbrotten.s. 4
5.Jag återkommer emellertid genomgående till exempel hämtade från debatten om sexualbrotten. Detta beror bl.a. på att jag för närvarande arbetar med ett projekt med denna inriktning, men också på att den straffrättsliga debatten varit särskilt intensiv på detta område och på flera sätt illustrerar de frågor jag vill ställa. Den som påstår att debatten om straffrätten på senare tid i mångt och mycket varit en debatt om sexualbrotten, har åtminstone delvis rätt.s. 4
6.Föreläsningen var på många sätt återhållen och antydande och den föreliggande texten kan säkert fortfarande karaktäriseras på detta sätt. Att rubriken innehåller ett frågetecken implicerar således inte att texten innehåller särskilt många svar. Tvärtom kan texten sägas vara skriven med en frågande och undrande (man kanske kunde säga förundrad) känsla liggandes över alla andra. Om det inte funnes andra påtagliga nackdelar med termen skulle det vara näraliggande, och helt korrekt, att tala om en essä.s. 4
7.Bitvis väljer jag emellertid att vara övertydlig (och ibland kanske på gränsen till banal).s. 4
8.Den som vill kan naturligtvis också kalla texten för ilsken. Det är den – bitvis. I små, små delar är den är arg ungefär på samma sätt som Wiehes 80-talstolkningar av Dylan. Texten är kanske också – åtminstone i sina bästa stunder – litet svart-vit och överdriven. Men den saknar inte verklighetsförankring och det svart-vita kan försvaras just därför att svart-vitheten genomgående syftar till att försvara gråskalan, som i många fall kan översättas till en hållning som bäst beskrivs med ordet ödmjukhet. (Det ligger naturligtvis inget motsägelsefullt i att med emfas och bestämt hävda värdet av ödmjukhet,s. 4
9.(cid:15)(cid:17) lika litet som det ligger något motsägelsefullt i att vara obarmhärtigt intolerant gentemot intolerans.)s. 5
10.Jag återkommer till allt detta, men det är nu tid att byta miljö:s. 5
11.Vi befinner oss i någon form av medeltida stadsmiljö och i handlingens cent-s. 5
12.rum har vi det äkta paret fru Ursula och mäster Anton Bildskärare. Vi fårs. 5
13.veta att Fru Ursula är tvingad till äktenskapet, att hon hatar sin betydligts. 5
14.äldre man och är närmast äcklad över hans fysiska närmanden. Fru Ursulas. 5
15.är förälskad i den unge Bertrand, som är son till borgmästaren. Borgmästa-s. 5
16.ren är i sin tur en av Mäster Antons bästa vänner och dessutom hans granne.s. 5
17.Mäster Anton känner till de möten som fru Ursula och Bertrand har, mens. 5
18.han anar ingenting av deras innebörd.s. 5
19.En dag skall borgmästaren kalla Mäster Anton till en kvällsbägare pås. 5
20.rådhuskällaren och han tittar därför – genom ett fönster – ut i den träd-s. 5
21.gård som ligger mellan deras hus. Han ser där sin son sittande, läsandess. 5
22.vid fru Ursulas fötter och det hela ser väl egentligen ganska sött ut. Mens. 5
23.det söta och väna byts nu snabbt ut mot något med en mer uttalat kötts-s. 5
24.lig innebörd. Borgmästaren får se hur fru Ursulas hand glider ned tills. 5
25.sonens huvud och hur den smeksamt begravs i hans hår. Borgmästaren fårs. 5
26.också se hur sonen omfamnar fru Ursulas knän och kysser hennes kjortel.s. 5
27.Bort mästaren hinner precis avbryta de två innan Mäster Anton kom-s. 5
28.mer instolpande i trädgården. Därigenom undviker han skandal den härs. 5
29.gången och snart är borgmästaren tillsammans med mäster Anton på vägs. 5
30.mot rådhuskällaren.s. 5
31.På rådhuskällaren samma kväll träder en munk fram till borgmästarens. 5
32.och berättar en historia som alla – inklusive Mäster Anton – lyssnar tills. 5
33.med uppspärrade ögon. Munken berättar för borgmästaren att han säljers. 5
34.skönhetsmedel, salvor, elixir, läkande örter och gifter. Han berättar ocksås. 5
35.att han har visat sina varor för en av stadens fruar och att hon då skall has. 5
36.bett honom att fylla en ihålig ring med pulver från en av de flaskor soms. 5
37.bär tecknet av en dödskalle på glaset.s. 5
38.Borgmästaren förstår vem frun är, och han förstår också att Mästers. 5
39.Anton börjar förstå att det är fru Ursula som munken talar om. Borgmäs-s. 5
40.taren hinner tänka att han bör ingripa, men det är redan försent. Han fårs. 5
41.se hur Mäster Anton griper tag i munken och skriker åt honom att han ärs. 5
42.ute och far med lögner.s. 5
43.Mäster Anton vädjar nu till sina dryckesbröder. Finns det verkligens. 5
44.någon som inte förstår att munken ljuger? När ingen får ur sig ett ord tills. 5
45.svar, så bjuder Mäster Anton med dem alla hem till sig. De skall med egnas. 5
46.ögon få bevittna fru Ursulas oskuld. (cid:15)(cid:18)s. 5
47.När de kommer till Mäster Antons hus går han genom förstugan och ins. 6
48.mot salen. Han ger tecken åt sina följeslagare att vänta i förs tugan och därs. 6
49.blir alltså borgmästaren, liksom resten av hopen.s. 6
50.När det har gått några minuter bestämmer sig borgmästaren för atts. 6
51.bryta in i salen och där hittar de Mäster Anton liggande död på golvet ochs. 6
52.över honom står fru Ursula och Bertrand, borgmästarens egen son. Någons. 6
53.hittar dessutom en halvfull bägare med märken av läppar vid randen.s. 6
54.Borgmästaren konfronterar naturligtvis Fru Ursula, men hon bedyrar atts. 6
55.hon är oskyldig. Då kräver borgmästaren att hon skall tömma bägaren soms. 6
56.ett test på hennes oskuld. Hon vägrar emellertid. I det läget stiger iställets. 6
57.Bertrand fram och griper bägaren. Bertrand vill antingen ha en oskyldigs. 6
58.Ursula eller själv förgås. Men innan han hinner börja dricka sliter Frus. 6
59.Ursula bägaren ifrån honom och slänger den in i eldstaden. Och det inne-s. 6
60.bär förstås att facit är skrivet:s. 6
61.”Åldermannen i S:t Lucasgillet, den värdige och vänsälle mäster Anton,s. 6
62.är död, mördad av sin hustru.”s. 6
63.Om vi följer Borgmästaren och fru Ursula – som nu är hårt hållen avs. 6
64.knektar – ut ur huset får vi se att ryktet snabbt har spritt sig. Borgmästarens. 6
65.och fru Ursula möts av skenet från hundratals lyktor, facklor och bloss.s. 6
66.”Och varje lykta, varje bloss, varje fackla bäres av en upprörd, rasande,s. 6
67.förblindad människa, som med ropande, vidöppen mun kräver hämnd.s. 6
68.Det ohyggliga dådet skall straffas.”s. 6
69.*** Straffrättsliga frågor är naturligtvis – precis på sätt som illustreras av det ovanstående – i allmänhet enkla.s. 6
70.Denna slutsats bekräftas av de oräkneliga dagspressartiklar, löpsedlar, nyhetsvinjetter och säkra debattstämmor som följer oss genom livet och tillser att vi formas till välinformerade medborgare.s. 6
71.Straffrätten är emellertid inte bara lätt i allmänhet, utan i kvadrat och på flera plan.s. 6
72.***s. 6
73.(cid:15)(cid:19) Straffrätten är lätt på sakfrågeplanet, när det gäller bevisfrågan – dvs. att helt enkelt bedöma vad som har hänt. Alla vet naturligtvis, åtminstone i stora drag, vad som skett när en brottmålsprocess aktualiseras.s. 5
74.Vi kan t.ex. veta:s. 5
75.– att den chaufför som har påkommits med narkotika i lastrum-s. 5
76.met ljuger när hon påstår att den placerats där utan hennes vet-s. 5
77.skap, liksom vi kan vetas. 5
78.– att våldtäktsmannen ljuger när han invänder att han visserligens. 5
79.haft samlag med målsäganden men att hon var lika villig soms. 5
80.han. Vi vet nästan lika mycket och tvärsäkert också när det gäller andra brottstyper, men i det här sammanhanget skulle det nog kunna sägas vara missvisande att gå förbi just dessa exempel.s. 5
81.Valet av exempel är dock mindre viktigt; det är enkelheten som är det centrala.s. 5
82.Emellanåt – men det är något ovanligare – kan vi också vara mer eller mindre säkra på motsatsen, dvs. att den tilltalade är oskyldig och därmed utsatt för ett övergrepp å rättsväsendets sida. Detta kan vara fallet exempelvis om den tilltalade har en inte obetydlig social status och offret tillhör en grupp som i ett eller annat avseende har låg social status (som t.ex. kriminella och prostituerade).s. 5
83.Rör det sig om ett sexualbrott kan det t.ex. stå klart att offret har ångrat sig i efterhand och ljuger för att hon mår dåligt av att konfronteras med sitt beteende. Hon har kanske, som det har uttryckts i en debattartikel av fyra åklagare, bara en känsla av att ha vaknat i fel säng.s. 5
84.Inte sällan vet vi så mycket mer och bättre än domstolen – som riskerar att bli förledd av att faktiskt lyssna till både den tilltalades och målsägandens berättelser och dessutom måste konfronteras med en massa förvirrande bevisning – att det ter sig nödvändigt att förena sig i ett kvällstidningskopplat upprop som klargör vad åklagaren eller domstolen måste komma fram till. (cid:15)(cid:20)s. 5
85.I detta hänseende har inte minst Aftonbladet gjort stora insatser:s. 6
86.”De tidigare fällande domarna ledde till en häftig debatt i Sverige. Efters. 6
87.den friande hovrättsdomen krävde 201 617 av Aftonbladets läsare atts. 6
88.målet skulle tas upp på nytt.”s. 6
89.Bildtext: ”Aftonbladets reportrar överlämnar namnunderskrifterna tills. 6
90.riksåklagarens kansli.” Straffrätten är ofta lätt också på rättsfrågeplanet. Alla som kan läsa och skriva (och kanske även de som inte kan) vet naturligtvis också hur ett händelseförlopp bör bedömas straffrättsligt.s. 6
91.Vi känner helt enkelt igen bekanta företeelser när vi möter dem. En stöld är en stöld är en stöld, på samma sätt som en elefant är en elefant är en elefant. Komplexitet är något som finns i teorin, men knappast i praktiken. Vem har någon gång tvivlat på vilket ord som bör användas för att beteckna ett jättelikt grått djur, med betar, snabel och flaxande öron?s. 6
92.Det är inte bara i Hollywoodfilm som rollerna är tydliga. Att straffrättslig lagstiftning och teoribildning möjligen skiljer både på olika typer av däggdjur och olika typer av elefanter är naturligtvis inget att bry sig om.s. 6
93.Straffrätten är lätt också på ett rättspolitiskt plan. Om rätten på ett eller annat sätt inte är vad vi vill att den skall vara, så är det regelmässigt en smal sak att avgöra vad som bör gälla, dvs. på vilket sätt lagstiftningen bör ändras.s. 6
94.Det sagda gäller när målet är att göra lagstiftningen godtagbar från moralisk synpunkt. Moralfrågor är ju nästan alltid enkla – inte minst i kontroversiella och omdebatterade frågor.s. 6
95.Det sagda gäller emellertid också om målet med förändringen är att uppnå vissa konkreta effekter, t.ex. att minska brottsligheten. Det förhållandet att kriminologer och rättssociologer menar att det här kan vara svåra saker behöver vi knappast bry oss om; det har vi bl.a.s. 6
96.(cid:15)(cid:21) den sittande statsministerns TV-utsända ord på.s. 7
97.Det är viktigt att komma ihåg att det är skillnad på att konstruera broar eller stora hus (som slott och katedraler) – vid dylik verksamhet är kunskap och eftertanke naturligtvis helt essentiellt; felkonstruktioner kostar både pengar, lidande och, i värsta fall, människoliv – och att konstruera straffrättssystemet (som givetvis både kan och bör och kan vara precis som vi tycker att det skall vara).s. 7
98.***s. 7
99.Vi befinner oss i någon form av medeltida stadsmiljö och i handlingenss. 7
100.centrum har vi det äkta paret fru Ursula och mäster Anton Bildskärare.s. 7
101.Fru Ursulas man har gått till rådhuskällaren och hon har inte fått lovs. 7
102.att följa med. Det får hon aldrig, men det är inget hon är ledsen över.s. 7
103.Fru Ursula är både varm och kall inombords. Hon är varm efter etts. 7
104.sammanträffande i trädgården med borgmästarens son. Och hon är kalls. 7
105.och förtvivlad över att deras kärlek är omöjlig. Hon är bunden till en mans. 7
106.som hon knutits till med våld och som hon i bästa fall känner avsmaks. 7
107.inför.s. 7
108.I det här tillståndet får hon besök av en liten munk som säljer olikas. 7
109.varor. Det är örter, det är elixir och det är gifter. Hon tvekar visserligen,s. 7
110.men till sist plockar hon fram en ihålig ring och ber munken att fylla dens. 7
111.med pulver från en burk vars tecken är en dödskalle.s. 7
112.Litet senare på kvällen kommer Mäster Anton hem från rådhuskälla-s. 7
113.ren. Han går som vanligt fåfängt bort till salens spegel samtidigt som hans. 7
114.säger någonting till henne över axeln. Hon har litet svårt att höra honom,s. 7
115.men hon förstår snart att han faktiskt ber henne om någonting att dricka.s. 7
116.Hon går då bort till skänken och blandar honom en dryck som hon smakars. 7
117.på. När hon ser att han fortfarande står med ryggen mot henne, drar hons. 7
118.ringen av sitt finger och tömmer innehållet i bägaren.s. 7
119.Fru Ursula har inte mer än hunnit tömma innehållet i bägaren närs. 7
120.hon ser hur Mäster Anton plötsligt rycker till, hur han vänder sig om ochs. 7
121.rusar emot henne. Men innan han hinner komma henne nära, vacklars. 7
122.han tillbaka, slår ut med armarna och faller samman mot väggen. (cid:15)(cid:22)s. 7
123.Hon förstår att han är död. Hon tänker tillbaka och hon minns dens. 8
124.dag, då mäster Anton tog henne mot hennes vilja och hon kan inte ses. 8
125.annat än att Gud har befriat henne både från lidandet och från brot-s. 8
126.tet. Hans vrede har drabbat mäster Anton och hon har ingen skuld ochs. 8
127.ingen del i hans död. Det är inte utan att man skulle kunna tala oms. 8
128.rättvisa.s. 8
129.Men nu bryter borgmästaren och folket in. Och de kväljer guds doms. 8
130.och anklagar henne. Borgmästaren kräver att hon skall tömma resten avs. 8
131.bägaren. Men eftersom hon förstår att hon – hur hon än gör – kommers. 8
132.att betraktas som skyldig, så vägrar hon. Då ser hon hur Bertrand gri-s. 8
133.per bägaren för att själv pröva huruvida hans käresta är skyldig. I paniks. 8
134.rycker hon då snabbt bägaren från honom och slänger den i förtvivlan ins. 8
135.i elden.s. 8
136.När hon av knektarna förs ut ur huset är hopen på henne och hon stårs. 8
137.nästan utan skydd. Men nu räddas hon av att munken träder fram ochs. 8
138.berättar slutet på den berättelse som han tidigare påbörjat på rådhuskälla-s. 8
139.ren, dvs. just den berättelse som Mäster Anton avbröt. Och kärnbudskapets. 8
140.i hans avslutning är att pulvret som han gav till fru Ursula, inte var gift.s. 8
141.Munken har, i sin vishet, förstått vad giftet skall användas till och bytt uts. 8
142.det mot ett annat och ofarligt pulver:s. 8
143.”Vad hon än må ha brutit genom trolöshet och en ond vilja – saker tills. 8
144.mästarens död är hon icke.” Straffrätt är inte lätt. Straffrätten är inte lätt på sakfrågeplanet – åtminstone inte alltid. Detta faktum är banalt, men av flera skäl ofta svårt att acceptera. Skälen till våra svårigheter att acceptera våra tillkortakommanden är sannolikt flera. Det är följaktligen inte särskilt svårt att förstå varför vi stretar emot, skruvar på och värjer oss.s. 8
145.*** Ett skäl till att vi har svårt att förlika oss med de problem vi möter på sakfrågeplanet kan måhända vara den häpnadsväckande tekniska utveckling som samhället genomgått de senaste decennierna.s. 8
146.Vi må kunna åka till månen, konstruera vapen som med närmast klinisk precision kan användas för att på stora avstånd bomba militära anläggningar (eller daghem), skapa elektroniska produkter (datorer, mp3-spelare, mobiltelefoner etc.) som ofta är mer häpnadsväckande vad gäller kapacitet än användbarhet, men vi har fortfarande – trotss. 8
147.(cid:15)(cid:23) att framsteg görs också på denna nivå – ibland och under ogynnsamma förutsättningar väldigt svårt att med säkerhet kunna få kännedom om vad som hände igår.s. 9
148.I en värld av fantasieggande teknik – som på många sätt kan ses som uttryck för människans förmåga till kontroll över naturen – känns det inte nödvändigtvis tillfredsställande vare sig att betona vikten av högst mänskliga (och ofta mödosamma) åtgärder på förundersökningsstadiet eller att, sist och slutligen, tvingas konstatera att den skenbart enkla frågan ”vad hände?” inte låter sig besvaras med någon större grad av säkerhet.s. 9
149.Vi lever ju i det 21:a århundradet.s. 9
150.Ett annat, och kanske viktigare skäl, skulle kunna vara att vi ofta, inte minst i straffrättsliga sammanhang, känner att det är angeläget att slå fast vad som har hänt.s. 9
151.I en situation där ord står mot ord och det i övrigt bara finns indicier, där vi antingen (och antagligen) har att göra med en person som utsatts för någon typ av övergrepp och en person är ansvarig för detta övergrepp eller (men ofta mindre sannolikt) med en person som (medvetet eller omedvetet) felaktigt utpekar en annan person som skyldig till ett övergrepp, är det naturligtvis inte särskilt tillfredsställande att behöva lämna saken oavgjord.s. 9
152.Man kan uttrycka det så att vi inte sällan står inför en situation där endera av två personer kommer att fara illa och det, dessutom, i regel på ett oförtjänt sätt.s. 9
153.Det sagda kan uttryckas på så sätt att straffrätten innefattar maktutövning i åtminstone två riktningar och på två ganska väsensskilda sätt.s. 9
154.Straffrätten innefattar en direkt och närmast fysisk maktutövning mot den misstänkte eller tilltalade. Denne kan – allt ytterst med våld – inför processen häktas och utsättas för en lång rad andra (cid:16)(cid:14) tvångsmedel. Han (eller hon) kan också efter en fällande dom berövas sin frihet under mycket lång tid.s. 9
155.Den grymhet som ligger i detta bör inte tappas bort.s. 10
156.Det tycks mig, och det har andra framhållit före mig, vara be fogat att fråga sig om det i den mänskliga samfärdseln egentligen finns några motsvarigheter till denna medvetna och institutionaliserade brutalitet.s. 10
157.Ett nekande svar på den ställda frågan behöver inte nödvändigtvis leda fram till en abolitionistisk hållning, men det borde kanske i någon utsträckning dämpa vår entusiasm inför bestraffandet? Skälen till eftertänksamhet kunde kanske underbyggas med hänvisning till det förhållandet att våra vanligaste bestraffningsmetoder – med bortseende från att det i detta fall är staten som agerar med stöd av rätten – bäst låter sig beskrivas i termer av påtagligt straffvärda brott?s. 10
158.Straffrätten innefattar också en mindre tydlig maktutövning som utövas genom de berättelser den ger uttryck för och auktoriserar. Berättelserna skapas bl.a. genom lagstiftningen (genom lagstiftningen får vi en auktoritativt målad bild av samhällets värdemässiga sammanhang) och genom rättstillämpningen (genom rättstillämpningen får vi både en auktoritativt målad bild av ett konkret händelseförlopp och en statligt sanktionerad värdering av detsamma), men också, och inte minst, genom medias rapportering av brottsutredning, brottmålsprocess och av den avslutande domen.s. 10
159.Makten över berättelsen är följaktligen också ett slags makt, vilket blir särskilt tydligt när det gäller historieskrivningen kring krigsförbrytelser. Det är inte för intet som ifrågasättanden, omtolkningar etc. gällande förintelsen leder till både ilska och debatt.s. 10
160.Litet vid sidan av bör här kanske framhållas att en berättelse knappast fullt ut kan förstås om man läser den utan varje hänsynstagande till berättarens anspråk och ambitioner. Som framgår senare skulle jags. 10
161.(cid:16)(cid:15) vilja ställa frågan om vi ibland inte tror för mycket och för starkt på straffrättens berättarröst: kanske borde vi ibland lyssna mindre noga till vad den säger?s. 18
162.Låt oss emellertid nu återgå till huvudspåret.s. 18
163.För att vi skall känna otillfredställelse inför tanken på att lämna något oavgjort behöver det inte nödvändigtvis vara fråga om en situation där berättelserna om målsäganden och den tilltalade står emot varandra. Liknande känslor kan mycket väl uppstå i andra situationer. Vi kan sålunda tänka på fall där berättelsen om målsäganden visserligen redan är skriven i sten, men där det inte låter sig avgöras vem av två tänkbara gärningsmän som är skyldig till ett allvarligt brott.s. 18
164.I sammanhanget kan hänvisas till det s.k. Lindomefallet och den därmed sammanhängande problematiken som, i offentligt tryck, har beskrivits på följande sätt:s. 18
165.”Problematiken kan sammanfattningsvis sägas gälla situationer därs. 18
166.man vet att två eller flera personer befunnit sig vid brottsplatsen mens. 18
167.där det inte kan utredas huruvida brottet begåtts av dem båda tillsam-s. 18
168.mans eller av endast en av dem och den andre således är helt oskyldig.s. 18
169.För att en sådan situation skall uppstå fordras i och för sig inte att des. 18
170.misstänkta skyller på varandra. Även av andra skäl, t.ex. att de miss-s. 18
171.tänkta tiger och tillräcklig bevisning i övrigt saknas, kan bevisläget varas. 18
172.sådant att det inte kan klarläggas vem av två eller flera personer soms. 18
173.begått ett visst brott.s. 18
174.…s. 18
175.Det bör redan inledningsvis framhållas att Lindome-problematiken is. 18
176.grunden hänger samman med möjligheterna att i efterhand fastställas. 18
177.vad som hänt t.ex. på en brottsplats. Problemet i Lindomefallet är, meds. 18
178.andra ord, att ingen utomstående med säkerhet kan slå fast vad soms. 18
179.egentligen hände i den mördade mannens hus. Det kan inte uteslutass. 18
180.att det förhöll sig så att en av de misstänkta dödade mannen utan varjes. 18
181.inblandning från den andre, dvs. att en av dem var helt oskyldig.” Det finns många sätt att beskriva problematiken, men påtvingad oklarhet i en situation där vi strävar mot klarhet ingår i dem alla. (cid:16)(cid:16)s. 18
182.Det framstår följaktligen av flera skäl, och på flera sätt, som högst naturligt att vi ibland har svårt att acceptera den situation vi ställs inför.s. 19
183.Svårigheterna att acceptera våra kunskapsmässiga tillkortakommanden blir emellertid knappast mindre av att en möjlig sanning ofta redan har trumpetats ut upprepade gånger i högljudda medier. I dylika fall möter vi inte sällan ett slags berättelsernas kollision som bygger på att medierna redan innan det rättsliga avgörandet har förmedlat en tydlig bild av skeendet.s. 19
184.Mediernas bild förmedlas naturligtvis inte alltid (men heller inte särskilt sällan) genom en uttrycklig berättelse, utan genom antydningar, frågor, bilder och citat. Inte sällan ligger det emellertid implicit i upplägget att ett brott har begåtts och att de tilltalade är skyldiga. Det är förvisso svårt att skriva om brottmålsprocessen både abstrakt och konkret och samtidigt vara – i den här avsedda meningen – förutsättningslös, men det är också svårt att tro att medierna i det här avseendet verkligen försöker att göra sitt bästa. (Om så är fallet är det svårt att finna det bästa bra nog.)s. 19
185.Det sagda får till följd att den som skall acceptera att vi, till följd av osäkerhet på sakfrågeplanet, inte fäller till ansvar ofta måste göra detta i strid med en mer eller mindre fixerad bild av händelseförloppet, som medvetet eller omedvetet formats av braskande löpsedlar och nyhetsinslag.s. 19
186.Detta är naturligtvis inte lätt.s. 19
187.Alla som växt upp på sjuttiotalet och därmed först har ”fötts in i” den officiella svenska hållningen till vad som skulle kunna kallas narkotikafrågan, och därefter konfronterats med problematiserande texter om densamma vet hur svårt det kan vara att godta att det överhuvudtaget kan finnas ett annat perspektiv på en fråga.s. 19
188.(cid:16)(cid:17)s. 22
189.Det sagda gäller kanske särskilt om man beaktar att brottmålsprocessen, bl.a. till följd av regler om bevisbörda och beviskrav, ofrånkomligen kommer att ge den tilltalades berättelse ett visst försprång i relation till målsägandens. Detta förhållande innebär i kombination med vad jag ovan kallat berättelsernas kollision att vi inte bara skall förmå oss:s. 22
190.– att acceptera en berättelse som går på tvärs med den vi har fått oss tills. 22
191.livs via media, utan ocksås. 22
192.– att acceptera en berättelse som i de flesta fall går på tvärs med sanno-s. 22
193.likheten. Den som vill generalisera skulle kunna säga att det vid frikännande domar nästan alltid framstår som osannolikt att det varit på något annat sätt än det som åklagaren påstått. Likväl läggs den berättelsen – ändå och trots allt – inte att till grund för domen. Domstolarna dömer alltså ofta i konflikt med såväl den allmänt spridda berättelsen som sannolikheten.s. 22
194.Det är föga förvånande att detta emellanåt – och alldeles särskilt i ett debattklimat som åtminstone inte alltid gynnar nyanser och eftertänksamhet – kan leda till upprördhet.s. 22
195.*** Nyckelordet borde rimligen vara ödmjukhet. Ödmjukhet inför vår bristande förmåga.s. 22