Det kan förvisso inte pastas att svenska domstolar fullstândigt saknar systematiska ambitioner nâr det gâller tolkningslâran. Till undantagen hör NJA 1999 s 35 dâr HD, trots att detta inte var nödvândigt för avgörandet, inleder sitt tolkningsresonemang genom att konstatera att i mâlet inte pâstâtts att parterna vid det aktuella avtalets ingâ- ende hade en gemensam uppfattning om avtalets innebörd, samt att utredningen inte heller gav stöd för att nâgon av parterna vid avtalsslutet utgick frân att avtalet hade en viss innebörd och att motparten İnsâg eller mâste ha insert detta. Nâr HD sedan pâstâr att avgörande för tolkningen darför och framst blir avtalets ordalydelse, har en hierarki av tolkningsregler befâsts, och denna âterspeglar en i doktrinen ofta angiven rangordning, nâmligen 1) gemensam partsavsikt, 2) dolusregeln och 3) viljeförklaringens objektiva innehâll; se t ex Lehrberg, Avtalstolkning s 57. Samma hierarki âberopas, om ân mindre tydligt, i NJA 1997 s 382 - i detta fall tas utgângspunkten för tolkningsresonemanget i ordalydelsen; jfr âven NJA 1991 s 319; NJA 2007 s 35.
Det kan förvisso inte pastas att svenska domstolar fullstândigt saknar systematiska ambitioner nâr det gâller tolkningslâran. Till undantagen hör NJA 1999 s 35 dâr HD, trots att detta inte var nödvândigt för avgörandet, inleder sitt tolkningsresonemang genom att konstatera att i mâlet inte pâstâtts att parterna vid det aktuella avtalets ingâ- ende hade en gemensam uppfattning om avtalets innebörd, samt att utredningen inte heller gav stöd för att nâgon av parterna vid avtalsslutet utgick frân att avtalet hade en viss innebörd och att motparten İnsâg eller mâste ha insert detta. Nâr HD sedan pâstâr att avgörande för tolkningen darför och framst blir avtalets ordalydelse, har en hierarki av tolkningsregler befâsts, och denna âterspeglar en i doktrinen ofta angiven rangordning, nâmligen 1) gemensam partsavsikt, 2) dolusregeln och 3) viljeförklaringens objektiva innehâll; se t ex Lehrberg, Avtalstolkning s 57. Samma hierarki âberopas, om ân mindre tydligt, i NJA 1997 s 382 - i detta fall tas utgângspunkten för tolkningsresonemanget i ordalydelsen; jfr âven NJA 1991 s 319; NJA 2007 s 35.s. 14