Rattare sagt: Man kan fa det intrycket, vilket har att göra med att den svenska avtals- râttsliga debatten ar sa pass lagintensiv. Det saknas helt enkelt inlagg med motsvarande ambitionsniva, och man har typiskt sett valt att inte ga i polemik med Grönfors. Enligt S O Johansson-C Ramberg, Kurt Grönfors in memoriam s 1120, har ”manga rattsveten- skapsman [...] anslutit sig till [Grönfors] synsâtt”. Woxholth, Avtalerett s 132, kallar Grönfors "toneangivande" (se vidare dens, aa s 55 ff; jfr dock Hov, Trenger vi nye begreper og ”nye modeller” i avtaleretten?). Udsen, Uagtsomhed som aftalestiftende retsfaktum s 135, anmârker att Grönfors "fremstâr som faderen til den nordiske adfardsfuld- magtslare". Endast i Bert Lehrberg har vi en konsekvent och explicit kritiker av Grönfors uppfattning. Se sârskilt Lehrberg, Anm av Grönfors, Avtalsgrundande râttsfakta; jfr Wil- helmsson, Materiell bedömning av standardvillkors giltighet s 446 n 8. Den for Torgny Has tad karakteristiska avtalsrâttsliga analysen ar inte direkt förenlig med Grönfors syn satt - jfr tex det förhâllandet att Grönfors i NJM 1990, del II s 279, fann Hastads jurist- mötesavhandling, om reformbehovet pâ avtalsrâttens omrade, "provokativ": ”Flera ganger under lâsningen kânde jag oppositionslustan vaxa och alla taggar âka ut.” Se ocksa tex Hastad, Om underlatenhet av Yngve Skarin... s 242 f, dâr Hâstad försvarar bruket av dubbla subjektiva rekvisit (nagonting som han driver âven som justitierad — se det sâr- skilda tillâgget i NJA 2006 s 638).
Rattare sagt: Man kan fa det intrycket, vilket har att göra med att den svenska avtals- râttsliga debatten ar sa pass lagintensiv. Det saknas helt enkelt inlagg med motsvarande ambitionsniva, och man har typiskt sett valt att inte ga i polemik med Grönfors. Enligt S O Johansson-C Ramberg, Kurt Grönfors in memoriam s 1120, har ”manga rattsveten- skapsman [...] anslutit sig till [Grönfors] synsâtt”. Woxholth, Avtalerett s 132, kallar Grönfors "toneangivande" (se vidare dens, aa s 55 ff; jfr dock Hov, Trenger vi nye begreper og ”nye modeller” i avtaleretten?). Udsen, Uagtsomhed som aftalestiftende retsfaktum s 135, anmârker att Grönfors "fremstâr som faderen til den nordiske adfardsfuld- magtslare". Endast i Bert Lehrberg har vi en konsekvent och explicit kritiker av Grönfors uppfattning. Se sârskilt Lehrberg, Anm av Grönfors, Avtalsgrundande râttsfakta; jfr Wil- helmsson, Materiell bedömning av standardvillkors giltighet s 446 n 8. Den for Torgny Has tad karakteristiska avtalsrâttsliga analysen ar inte direkt förenlig med Grönfors syn satt - jfr tex det förhâllandet att Grönfors i NJM 1990, del II s 279, fann Hastads jurist- mötesavhandling, om reformbehovet pâ avtalsrâttens omrade, "provokativ": ”Flera ganger under lâsningen kânde jag oppositionslustan vaxa och alla taggar âka ut.” Se ocksa tex Hastad, Om underlatenhet av Yngve Skarin... s 242 f, dâr Hâstad försvarar bruket av dubbla subjektiva rekvisit (nagonting som han driver âven som justitierad — se det sâr- skilda tillâgget i NJA 2006 s 638).s. 6