1.1. Frågan om huruvida farerekvisitet i 23 kap. 2 § brottsbalkens. 184
2.skall anses innebära ett krav på konkret fara eller om det, på mot-s. 184
3.svarande sätt som vid försök, är tillräckligt med någon form av risk-s. 184
4.tagande å gärningSmannens sida – jfr vad som gäller när man vids. 184
5.försök tillämpar rekvisitet ”utesluten endast av tillfälliga omstän-s. 184
6.digheter” – har genom åren berörts flera gånger i rättspraxis.s. 184
7.2. I förarbetena finns egentligen inga uttalanden som motsägers. 184
8.det som följer direkt av lagtexten (jfr ovan avsnitt 6.I), nämligens. 184
9.dels att förberedelse- och stämplingsansvar är uteslutet om det intes. 184
10.föreligger fara för fullbordan (och det oberoende av om faran ärs. 184
11.utesluten av tillfälliga omständigheter), dels att ansvar i vissa falls. 184
12.är uteslutet också om det föreligger fara för fullbordan (nämligens. 184
13.när denna fara är ringa).s. 184
14.3. Trots detta rådde under inte obetydlig tid osäkerhet om fare-s. 184
15.rekvisitets innebörd och denna osäkerhet torde bl. a., jfr straxs. 184
16.nedan, ha berott på vissa uttalanden varigenom man antingens. 184
17.(mer eller mindre direkt) sagt att farerekvisitet enligt 23 kap. 2 §s. 184
18.motsvarar det som finns i 23 kap. 1 § brottsbalken :s. 184
19.”Detta stadgande korresponderar med den i 1 § givna regeln, att straffs. 184
20.för försök till brott skall ådömas allenast såframt fara förelegat atts. 184
21.handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endasts. 184
22.på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten”s. 184
23.eller annars gjort paralleller mellan lagrummen :s. 184
24.”[o]tjänliga förberedelser gå alltså liksom otjänliga försök fria fråns. 184
25.straff”.s. 184
26.186 4. Frågan kom på allvar upp på bordet i NJA 1981 s. 10. I fallet var fråga om en person (L) som i samråd med ett par kamrater beslutat att (i överlåtelsesyfte) köpa ett parti narkotika av en annan person (G). G hade emellertid redan från början för avsikt att bedra L och leverera annat än narkotika. En av de centrala frågorna i målet blev huruvida detta förhållande medfört att faran för fullbordan varit ringa, varvid stämplingsansvar skulle vara uteslutet.s. 184
27.Tingsrätten framhöll att den omständigheten att L förvärvat s. k. fultjack i stället för narkotika var en omständighet som :s. 185
28.”måste anses vara allenast en tillfällighet och icke av beskaffenhet atts. 185
29.– om man betraktar brottsplanen i sin helhet – medföra att fara förs. 185
30.brottets fullbordan var ringa”. L fälldes alltså för stämpling till narkotikabrott.s. 185
31.Hovrätten gick på samma linje och anförde i domskälen att :s. 185
32.”[d]et förhållandet att [G] redan från början avsett att söka bedra [L]s. 185
33.och hans kamrater genom att tillhandahålla hennapulver i stället förs. 185
34.hasch har varit något för dem oförutsett och måste, sett i förhållandes. 185
35.till brottsplanen i dess helhet, betraktas som en så tillfällig omständig-s. 185
36.het, att den inte kan leda till befrielse från ansvar för stämpling tills. 185
37.narkotikabrott.” En ledamot var skiljaktig och menade att man måste göra skillnad på detta fall (där beslutet att begå brott var mer eller mindre helt kopplat till säljaren G) och fall där ”någon först beslutar att köpa narkotika och därefter av en händelse kommer i kontakt med en säljare som försöker sälja något annat än narkotika”. Den skiljaktige ledamoten menade mot denna bakgrund att det objektivt sett förelegat en så djupgående brist i brottsplanen att faran för fullbordan inte varit utesluten endast av tillfälliga omständigheter.s. 185
38.I såväl tingsrätten som hovrätten synes man, som framgått (jfr vad som sagts om ”tillfälliga omständigheter”), ha utgått ifrån att farerekvisitet enligt 23 kap. 2 § motsvarar det farerekvisit som gäller enligt 23 kap. 1 § brottsbalken.s. 185
39.18s. 185
40.I Högsta domstolen blev emellertid utgången en annan. Dom-s. 186
41.stolen pekade helt enkelt på att lagtexten i 23 kap. 2 § utformatss. 186
42.annorlunda än i 23 kap. 1 § brottsbalken och att detta, oavsett vads. 186
43.som i övrigt sagts om farerekvisitets innebörd, måste beaktas vids. 186
44.rättstillämpningen :s. 186
45.”Det bör … i detta sammanhang understrykas, att ehuru som nämntss. 186
46.otjänliga förberedelser i förarbetena sade skola gå fria från straff lik-s. 186
47.som otjänliga försök, bestämmelserna i detta hänseende utformatss. 186
48.olika i fråga om försök resp. förberedelse. Medan straff inträder vids. 186
49.försök så snart fara förelegat att handlingen skulle leda till brottetss. 186
50.fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständig-s. 186
51.heter varit utesluten, saknas i fråga om förberedelse sistnämnda be-s. 186
52.gränsning av det straffria området. Tvärtom är t.o.m. vissa fall närs. 186
53.fara förelegat för brottets fullbordan straffria, nämligen när faran varits. 186
54.ringa. Även om denna distinktion inte blivit närmare belyst i förarbe-s. 186
55.tena, måste den dock beaktas i rättstillämpningen.”s. 186
56.Med detta sagt och med hänvisning till att omständigheterna i fal-s. 186
57.let var särpräglade – L var redan från början inriktad på att skaffas. 186
58.narkotikan från just G och det fanns heller inget som tydde på atts. 186
59.han hade några möjligheter att anskaffa narkotika från annat hålls. 186
60.– fann domstolen att faran för att brottet skulle fullbordas redans. 186
61.från början (dvs. från beslutet att begå brottet) varit ”uteslutens. 186
62.eller i vart fall ringa”. Högsta domstolen framhöll emellertid expli-s. 186
63.cit att mer än ringa fara för fullbordan i allmänhet kan antas före-s. 186
64.ligga när personer i samråd beslutar att anskaffa narkotika :s. 186
65.”Det måste antas att personer som i samråd beslutar att anskaffa ochs. 186
66.överlåta narkotika i allmänhet är beredda att undersöka olika möjlig-s. 186
67.heter att anskaffa narkotikan och att därför, om det inte är fråga oms. 186
68.helt orealistiska planer, en fara för brottets fullbordan som inte ärs. 186
69.ringa föreligger i och med beslutet.”s. 186
70.Ett justitieråd var skiljaktigt och menade – bl. a. med hänvisnings. 186
71.till att L, om han i tid upptäckt G : s bedrägliga uppsåt, fick ansess. 186
72.ha varit beredd att göra affärer med någon annan leverantör – atts. 186
73.det förelegat mer än ringa fara för fullbordan.s. 186
74.188 . Högsta domstolens avgörande måste sägas vara mycket tydligt och det är därför något förvånande att skrivningar som för tankarna till 23 kap. 1 § brottsbalken återkommer i det ovan omtalade rättsfallet NJA 1996 s. 244. Detta gäller inte minst som Högsta domstolen i detta fall uttryckligen hänvisar till NJA 1981 s. 10.s. 186
75.I fallet blev den tilltalade (M) dömd för att i samband med en demonstration ha överlämnat rökbomber till två personer (S och C) i syfte att de skulle kasta dem mot demonstrationståget. Den fråga som var relevant i denna del var huruvida det bl. a. med hänsyn till bombernas farlighetsgrad och till att S och C inte tänkt använda dem mot demonstranterna förelåg mer än ringa fara för fullbordat brott. I denna del anförde Högsta domstolen följande :s. 187
76.”Frågan är då om gärningen likväl kan vara straffri på grund av atts. 187
77.faran för brottets fullbordan varit ringa. Den frågan skall besvarass. 187
78.med hänsyn till förhållandena då förberedelsehandlingen begickss. 187
79.(NJA 1981 s. 10). [M : s] handlande har bestått i att han i sambands. 187
80.med demonstrationen överlämnat en rökbomb till envar av [S] ochs. 187
81.[C]. De tog hand om rökbomberna utan att säga att de inte tänktes. 187
82.använda dem mot demonstranterna. Vid överlämnandet kan faran förs. 187
83.brottets fullbordan inte anses ha varit ringa.” Som noterats av Straffansvarsutredningen torde Högsta domstolens bedömning avseende rökbomberna kunna ifrågasättas just mot bakgrund av att det vad gäller förberedelse inte finns något alternativt farerekvisit motsvarande det som finns i 23 kap. 1 § brottsbalken. 6. Det är naturligtvis i princip möjligt att argumentera (1a) för att S och C : s uppgifter inte skall läggas till grund för bedömningen, eller (1b) för att det fanns en möjlighet att S eller C, trots vad de uppgivit om sina avsikter, skulle använda bomberna mot demonstranterna eller en möjlighet att de skulle lämna bomberna vidare till någon som var beredd att använda dem osv. och (2) för att detta inte varit så osannolikt att faran för fullbordan kan sägas ha varit ringa. Det är emellertid mycket svårt att läsa domen på dettas. 187
84.189s. 187
85.sätt. Rimligare är att förstå domskälen så att domstolen lagt vikts. 188
86.vid det förhållandet att S och C inte sagt till M att de inte tänktes. 188
87.använda bomberna (dvs. lagt vikt vid att det från M : s synpunkts. 188
88.framstod som fullt möjligt att bomberna skulle komma till använd-s. 188
89.ning och brottet fullbordas).s. 188
90.Problemet är att dylika hänsynstaganden är relevanta när dets. 188
91.gäller att bedöma risktagande men inte när det gäller en bedöm-s. 188
92.ning av huruvida fara förelegat; det låter sig naturligtvis sägas atts. 188
93.M, när han lämnade bomberna till S och C, tog en risk (i förhål-s. 188
94.lande till fullbordad misshandel), ungefär på samma sätt som närs. 188
95.en ficktjuv som sticker ned handen i en tom rockficka ägnar sig åts. 188
96.risktagande i förhållande till fullbordad stöld, men detta är ju, vids. 188
97.försök, relevant just i de situationer där det inte förelegat konkrets. 188
98.fara. Frågan om huruvida fara förelegat skall i stället göras objek-s. 188
99.tivt och med hänsyn tagen till all tillgänglig kunskap vid bedöm-s. 188
100.ningstillfället.s. 188
101.. Bedömningen av huruvida fara förelegat bör, med andra ord, is. 188
102.ett fall som det förevarande innefatta en bedömning av hur sanno-s. 188
103.likt det var att S och C skulle kasta bomberna och av hur sannolikts. 188
104.det var att sådana kast skulle leda till skada. Om man utgår ifråns. 188
105.att S och C inte haft för avsikt att kasta bomberna torde dennas. 188
106.bedömning böra leda till att faran för fullbordan var just ringa.s. 188
107.8. Eftersom M : s befattning med bomberna inleddes en tid innans. 188
108.han överlämnade bomberna till S och C, torde emellertid faras. 188
109.kunna anses ha förelegat på ett tidigare stadium (det var då bådes. 188
110.möjligt och sannolikt att brottet skulle fullbordas). Man skulles. 188
111.kunna säga att situationen vid den tidpunkten liknar ett sådants. 188
112.fall av stämpling till narkotikaanskaffning där Högsta domstolens. 188
113.menar att det ”i allmänhet” får anses föreligga mer än ringa faras. 188
114.för fullbordan, dvs. ett fall där det finns flera vägar till fullbordans. 188
115.(och där man ännu inte nått fram till den punkt vid vilken mans. 188
116.råkar välja en otjänlig väg bland flera tjänliga).s. 188
117.190s. 188