1.1. Förberedelse- och stämplingsbrotten brukar hänföras till des. 234
2.osjälvständiga brottsformerna. De är osjälvständiga i den meningens. 234
3.att de alltid i konkreta fall (via ett överskjutande uppsåt hos gär-s. 234
4.ningSmannen) relaterar till en annan kriminaliserad brottstyp.s. 234
5.De allmänna reglerna om förberedelse och stämpling infördes is. 234
6.strafflagen år 1948, låt vara att stämpling fram till brottsbalkenss. 234
7.ikraftträdande var att se som en form av förberedelse, och de hars. 234
8.därefter, vad gäller ansvarsförutsättningarna, förändrats i sak en-s. 234
9.dast vid ett tillfälle, år 2001. Kriminaliseringen är, enligt för-s. 234
10.arbetena, avsedd att vara begränsad till gärningar som med hänsyns. 234
11.till risken för tillkomsten av brott ”äro samhällsfarliga till sin typs. 234
12.och icke allenast såsom led i en konkret brottsplan”. Huruvidas. 234
13.lagstiftaren lyckats i denna begränsande ambition får anses varas. 234
14.tvivelaktigt – i många fall synes bestämmelsen träffa gärningars. 234
15.som måste sägas framstå som både oskyldiga och ofarliga unders. 234
16.förutsättning av att man tillåter sig att bortse från det faktum atts. 234
17.de utgör ett led i en konkret brottsplan.s. 234
18.2. Före 1948 fanns inga generella bestämmelser om förberedelse.s. 234
19.Vissa bestämmelser både i 134 års lag och i strafflagen kriminali-s. 234
20.serade emellertid gärningar som kan karaktäriseras som förbere-s. 234
21.18 dande (se t. ex. 12 kap. 18 § strafflagen angående förfärdigande och anskaffande av förfalskningsverktyg och 14 kap. 18 § andra stycket strafflagen om tillredande av gift). Härutöver fanns dels generel la bestämmelser om stämpling i form av beslut att utföra brott (se 3 kap. och 6 §§ strafflagen) – ansvar enligt dessa bestämmelser förutsatte dock att verkställighetsåtgärder vidtagits; stämpling var närmast att se som en form av delaktighet – samt vissa mer specifika stämplingsbestämmelser (se bl. a. 8 kap. 2 § och senare 8 kap. 24–26 §§ strafflagen angående stämpling till förräderi) enligt vilka stämplingen som sådan var straffbelagd. Diskussioner kring kriminalisering av försök till anstiftan, som nu faller under stämplingsbegreppet, fördes tidigt, men ledde inte förrän år 1948 till resultat. 3. Förberedelseansvar bygger i princip alltid på att någon tar befattning med något (som kan vara antingen materiellt eller immateriellt till sin karaktär). I linje med 23 kap. 2 § första och tredje styckena kan förberedelse sägas bestå av tre olika moment :s. 234
22.a) ett uppsåtsrekvisit; gärningSmannen skall ha uppsåt att utföras. 235
23.eller främja brott;s. 235
24.b) ett gärningsrekvisit; gärningSmannen skalls. 235
25.(i) ta emot eller lämna förlag eller vederlag för ett brott, ellers. 235
26.(ii) skaffa, tillverka, lämna, ta emot, förvara, transportera, sam-s. 235
27.manställa eller ta annan liknande befattning med något som ärs. 235
28.särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott; ochs. 235
29.c) ett farerekvisit; det skall vara mer än ringa fara för fullbordan.s. 235
30.19s. 235
31.4. På motsvarande sätt kan man när det gäller stämpling tala oms. 236
32.tre olika grundrekvisit :s. 236
33.a) ett uppsåtsrekvisit; gärningSmannen skall ha någon form av upp-s. 236
34.såt till det brott som stämplingen avser;s. 236
35.b) ett gärningsrekvisit; gärningSmannen skalls. 236
36.(i) i samråd med annan besluta gärningen,s. 236
37.(ii) söka anstifta annan att utföra den,s. 236
38.(iii) åta sig att utföra den, ellers. 236
39.(iv) erbjuda sig att utföra den; ochs. 236
40.c) ett farerekvisit; det skall föreligga mer än ringa fara för fullbor-s. 236
41.dan.s. 236
42.II. Kriminaliseringens omfattning m. m.s. 236
43.1. Liksom vad gäller försök är förberedelse och stämpling intes. 236
44.generellt kriminaliserade brottsformer utan det fordras, enligts. 236
45.23 kap. 2 § första och andra styckena brottsbalken, att det är sär-s. 236
46.skilt angivet att brottsformerna är kriminaliserade (jfr t. ex. 13 kap.s. 236
47.12 § brottsbalken). Allmänt sett kan sägas att förberedelse är kri-s. 236
48.minaliserad i mer begränsad utsträckning än försök, och stämplings. 236
49.i än mer begränsad utsträckning än förberedelse. Det förekommers. 236
50.överhuvudtaget inte att förberedelse kriminaliserats utan att för-s. 236
51.sök också kriminaliserats eller att stämpling kriminaliserats utans. 236
52.att förberedelse kriminaliserats. Däremot kan naturligtvis vissas. 236
53.självständigt kriminaliserade gärningar ibland – och rent faktiskts. 236
54.– utgöra ”förberedelse” till annat brott och det är då inte givet atts. 236
55.försök till detta brott är kriminaliserat. Exempelvis kan urkunds-s. 236
56.förvanskning avseende ett kvitto på ett försumbart belopp i prak-s. 236
57.tiken utgöra en förberedelsegärning i relation till ett bedrägligts. 236
58.beteende (som inte är kriminaliserat vare sig på försöks- eller för-s. 236
59.beredelsestadiet).s. 236
60.20 2. Förberedelse och stämpling kan vara kriminaliserad både i och utanför brottsbalken. Antalet stadganden som kriminaliserar förberedelse och stämpling utanför brottsbalken är emellertid relativt lätträknade.s. 236
61.I skrivande stund återfinns kriminalisering av förberedelse (i vissa fall också stämpling) i 1 kapitel i brottsbalkens brottskatalog (ej såvitt avser , , 10, 11 och 20 kap.) och där främst vid brott av allvarligare slag, samt i ett 20-tal fall inom specialstraffrätten.s. 237
62.I sammanhanget kan hänvisas till :s. 237
63.3 § varumärkeslagen (1960 : 644),s. 237
64.3 § lagen (1960 : 29) om upphovsrätt till litterära och konstnärligas. 237
65.verk,s. 237
66.2 § lagen (1964 : 169) om straff för folkmord,s. 237
67. § patentlagen (196 : 83),s. 237
68.4 § narkotikastrafflagen (1968 : 64),s. 237
69.3 § mönsterskyddslagen (190 : 48),s. 237
70.69 § sjömanslagen (193 : 282),s. 237
71.18 § firmalagen (194 : 16),s. 237
72.2 § lagen (1982 : 316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,s. 237
73.2 kap. 21 § lagen (1988 : 90) om kulturminnen m. m.,s. 237
74.3 § lagen (1990 : 409) om skydd för företagshemligheter,s. 237
75.23 § lagen (1991 : 2) om särskild utlänningskontroll,s. 237
76.4 § lagen (1991 : 1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,s. 237
77.9 § lagen (1992 : 168) om skydd för kretsmönster för halvledarpro-s. 237
78.dukter,s. 237
79.40 § fiskelagen (1993 : 8),s. 237
80.10 kap. 9 § alkohollagen (1994 : 138),s. 237
81.10 kap. 2 § lagen (1994 : 16) om skatt på energi,s. 237
82.9 kap. 1 § växtförädlarrättslagen (199 : 306),s. 237
83. kap. 1 c § lagen (1998 : 06) om punktskattekontroll av transporters. 237
84.m. m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,s. 237
85.21 § lagen (2000 : 1064) om kontroll av produkter med dubbla använd-s. 237
86.ningsområden och av tekniskt bistånd,s. 237
87.14 § lagen (2000 : 122) om straff för smuggling,s. 237
88.4 § lagen (2003 : 148) om straff för terroristbrott,s. 237
89.21s. 237
90.20 kap. 8 § utlänningslagen (200 : 16), samts. 20
91. § lagen (2006 : 1329) om handel med vissa varor som kan användass. 20
92.till dödsstraff eller tortyr, m. m.s. 20
93.Se även kap. 3 och 4 §§ tryckfrihetsförordningen (1949 : 10) samts. 20
94. kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991 : 1469).s. 20
95.3. Det bör vidare nämnas särskilt att typiska förberedelsegärningars. 20
96.kriminaliseras enligt 3 § lagen (2002 : 444) om straff för finansierings. 20
97.av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m. m. Värt att notera ärs. 20
98.även att den ovan nämnda lagen (2003 : 148) om straff för terrorist-s. 20
99.brott, såsom fullbordat terroristbrott straffbelägger vad som kans. 20
100.betecknas som förberedelse till terrorism och därtill straffbeläggers. 20
101.försök, förberedelse och stämpling till terroristbrott. Det torde stås. 20
102.klart att dessa bestämmelser innebär att man kommer ganska långts. 20
103.ut på förfältsområdet (i relation till egentliga terroristgärningar).s. 20
104.Möjligheterna att fälla till ansvar (för fullbordat terroristbrott) ärs. 20
105.dock begränsade av kravet i 2 § samma lag där det förutsätts atts. 20
106.”gärningen allvarligt [skall kunna] skada en stat eller en mellan-s. 20
107.statlig organisation”.s. 20
108.22 4. I enstaka fall har endast en viss form av förberedande åtgärder kriminaliserats. Sålunda är stämpling till mened kriminaliserad endast i sådana fall där stämplingsgärningen innebär att någon söker anstifta annan att begå mened, se 1 kap. 1 § brottsbalken. Vidare finns ett fåtal specialregleringar om förberedelse och stämpling, vari vissa gärningar som inte uppfyller rekvisiten i 23 kap. 2 § likställs med, eller definieras som, förberedelse/stämpling. Se härom 4 kap. 9 b § brottsbalken (enligt vilken det skall dömas för förberedelse när någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet enligt 4 kap. 8 § eller för att utföra brott enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken), 9 kap. 11 § brottsbalken (enligt vilken det skall dömas såsom för förberedelse när någon med bedrägligt uppsåt skadar sig eller annan till person eller egendom eller söker åstadkomma sådan skada) och 19 kap. 14 § och 22 kap. § brottsbalken (vari stämplingsbegreppet utvidgas till att avse gärningar som innebär att gärningsmannen träder i förbindelse med främmande makt respektive fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att högförräderi respektive landsförräderi eller landssvek förövas). . Det förhållandet att förberedelse och stämpling är kriminaliserad endast när detta särskilt angivits medför naturligtvis att det är av grundläggande betydelse att (det kan styrkas att) den tilltänkta gärningen motsvarar ett brott vid vilket förberedelse och/eller stämpling har kriminaliserats. I NJA 1982 s. 64 frikände Högsta domstolen sålunda en man, T, från ansvar för stämpling till narkotikabrott på den grunden att stämplingen inte avsett ett brott vid vilket stämpling var straffbelagt. Stämpling var, enligt då gällande lagstiftning straffbelagd endast om narkotikabrottet bestod i tillverkning, saluhållning eller överlåtelse. I målet kunde inte visas annat än att T bett A att för hans räkning inköpa narkotika (och därmed samtidigt försträcka honom köpeskillingen), för att därefter smuggla in den på den anstalt där A avtjänade ett fängelsestraff. Om man tolkade överenskommelsen på så sätt atts. 20
109.23s. 21
110.den innefattade ett uppdragsförhållande (att köpa in narkotika)s. 22
111.i kombination med ett försträckningsavtal (avseende köpeskil-s. 22
112.lingen) innefattade det planerade överlämnandet av narkotikans. 22
113.inte någon överlåtelse från A till T (utan blott ett överlämnandes. 22
114.av T : s narkotika till T). Motsvarande bedömning, dvs. att stämp-s. 22
115.lingen inte avsåg överlåtelse och därför inte var kriminaliserads. 22
116.gjordes i SvJT 190 rf. s. 43 (i målet kunde den tilltänkta befatt-s. 22
117.ningen närmast beskrivas som innehav och överlämnande). Jfrs. 22
118.även NJA 192 s. 16 där Högsta domstolen inte fann det styrkt atts. 22
119.den tilltalade sökt anstifta mened (utan möjligen blott att anstiftas. 22
120.lämnande av oriktiga uppgifter inför polisen).s. 22
121.I vissa fall är endast vissa grader av ett brott kriminaliserade pås. 22
122.förberedelsestadiet (jfr t. ex. 3 kap. 11 § brottsbalken). Det kan na-s. 22
123.turligtvis i många fall vara besvärligt att på förberedelsestadiets. 22
124.bedöma till vilken grad ett eventuellt fullbordat brott skulle varas. 22
125.att hänföra.s. 22
126.6. Förberedelse och stämpling till försök, förberedelse eller stämp-s. 22
127.ling är inte kriminaliserad. Det är således inte, såsom vid medver-s. 22
128.kan, möjligt att skapa ansvarskedjor (exempelvis medhjälp till med-s. 22
129.hjälp till anstiftan till mord) som enbart involverar förberedelses. 22
130.och stämpling.s. 22
131.I många fall torde emellertid detta förhållande sakna betydelse,s. 22
132.eftersom den som vidtar en förberedelsegärning sällan delar upps. 22
133.verkligheten på ett sätt som innebär en skarp åtskillnad mellans. 22
134.24 t. ex. försök och fullbordat brott; huruvida gärningSmannen skulle säga sig förbereda ett försök till rån eller ett rån är kanske mest en fråga om personlig läggning (självsäkerhet osv.). I inte obetydlig utsträckning kan 23 kap. 2 § brottsbalken också sägas kriminalise ra, såsom förberedelse till t. ex. mord, gärningar som lika gärna kan beskrivas som förberedelse till förberedelse till mord. Det sagda skall dock inte tas till intäkt för att frågan aldrig är av intresse. Ibland torde exempelvis gärningSmannen tvivla så på sin förmåga att han eller hon inte kan sägas ha haft uppsåt att utföra brott, blott att försöka utföra brott.s. 22
135.Frågan om förberedelse och stämpling till medverkan i vissa fall kan anses vara kriminaliserad är mer komplicerad och utvecklas nedan (se närmare i kap. 3). I förarbetena finns indikationer på att så skulle vara fallet, men det har ifrågasatts om lagstiftningen givits en sådan utformning att den ger täckning för innehållet i förarbetsuttalandena. . Det kan, även om det följer av det föregående, förtjäna att betonas att ansvar för oaktsam förberedelse eller oaktsam stämpling inte förekommer i svensk rätt; inte heller är det kriminaliserat att förbereda ett oaktsamhetsbrott. Det är dock inte uteslutet att vad som skulle kunna karaktäriseras som oaktsam förberedelse kan leda till ansvar för oaktsam medverkan (till annans brott) eller till ansvar för brott i gärningsmannaskap. Exempelvis kan lämnande av vapen till någon (som sedan använder vapnet för att skada eller döda någon) bedömas som vållande till kroppsskada eller vållande till annans död under vissa förutsättningar (bl. a. att gärningen bedöms vara oaktsam). Detta förutsätter emellertid antingen tilllämpning av reglerna om medverkan (varvid det fordras en huvud-s. 23
136.2s. 23
137.gärning till vilken det går att medverka) eller att gärningen kans. 24
138.subsumeras direkt under det enskilda straffbudet.s. 24
139.8. Det sägs ibland att förberedelse- och stämplingsbrotten skiljers. 24
140.sig från försök därigenom att de ”är mer uppbyggda som själv-s. 24
141.ständiga brottstyper” eller genom att de innehåller en ”självstän-s. 24
142.dig brottsbeskrivning på väsentligen samma sätt som de fullborda-s. 24
143.de brotten om än med hänvisning till dessa”. Det som sägs ärs. 24
144.naturligtvis sant, men det bör samtidigt betonas att det i relations. 24
145.till försöksbestämmelsens uppbyggnad snarare är fråga om ens. 24
146.gradskillnad än en artskillnad.s. 24
147.Bestämmelsen om förberedelse och stämpling innehåller för-s. 24
148.visso – i jämförelse med försöksbestämmelsen där det bara talas oms. 24
149.att gärningsmannen skall ha ”påbörjat utförandet av visst brott”s. 24
150.– fler självständiga rekvisit (tar emot eller lämnar förlag eller veder-s. 24
151.lag eller tar befattning med hjälpmedel osv.) som avgränsar dets. 24
152.straffbara området, och man kan också säga att förberedelse- ochs. 24
153.stämplingsgärningar, till skillnad från försök, inte i sig kan ledas. 24
154.till fullbordat brott. Men det är fortfarande så att man enligt bådas. 24
155.bestämmelserna skall ha gjort något visst (som på visst sätt relate-s. 24
156.rar till det fullbordade brott som åtgärden relaterar till; alla åtgär-s. 24
157.der duger inte) med ett visst överskjutande uppsåt.s. 24
158.Det kan sålunda finnas skäl att framhäva den koppling till full-s. 24
159.bordat brott som återspeglas i kravet på ett överskjutande uppsåts. 24
160.att begå brott, snarare än att fokusera på de tilläggskrav som is. 24
161.övrigt avgränsar tillämpningsområdet. Som framgår tydligt nedans. 24
162.ligger nämligen en stor del av de särskilda dogmatiska problems. 24
163.som är förknippade med 23 kap. 2 § i det förhållandet att det över-s. 24
164.26 skjutande uppsåtsrekvisitet får så stor betydelse samtidigt som gärningsrekvisiten ter sig ganska formella till sin karaktär. 9. Förberedelse och stämpling kan på en tänkt tidslinje generellt sett sägas ligga före den tidpunkt vid vilken försöksansvar inträder. Detta återspeglas i att man ofta talar om olika faser i ett brotts genomförande, t. ex. :s. 24
165.(i) beslut om att begå brott (planeringsfasen),s. 25
166.(ii) förberedande åtgärder,s. 25
167.(iii) påbörjad verkställighetshandling,s. 25
168.(iv) fullbordad verkställighetshandling, ochs. 25
169.(v) fullbordat brott. Närhetsgraden avspeglar sig bl. a. i straffvärdet (allt annat lika är straffvärdet högre om gärningsmannen kommit till försök än om han blott nått ett förberedande stadium) samt i konkurrensläran (där fullbordat brott anses konsumera försök som i sin tur anses konsumera förberedelse osv.). I sammanhanget kan hänvisas till bl. a. NJA 198 s. 662 och RH 1990 : 6 där frågorna – direkt eller indirekt – kan sägas gälla om det förelegat ett sådant sambands. 25
170.2s. 25
171.mellan en förberedelsegärning och ett fullbordat brott att dets. 26
172.senare skall anses konsumera det förra (såsom en medbestraffads. 26
173.gärning).s. 26
174.10. Det finns också skäl att framhålla (jfr punkt strax ovan) atts. 26
175.de gärningstyper som nämns i bestämmelsen i 23 kap. 2 § brotts-s. 26
176.balken är sådana att de kan ligga till grund för medverkansansvars. 26
177.förutsatt att det finns något att medverka till (ett medverkans-s. 26
178.objekt). Detta innebär att vad som i ett tidigt skede utgör förbe-s. 26
179.redelse eller stämpling, senare kan utgöra medverkan till försöks. 26
180.och, ännu senare, medverkan till fullbordat brott. Med stöd avs. 26
181.den möjlighet till omrubricering som 23 kap. 4 § brottsbalken gers. 26
182.utrymme för, kan det t.o.m. förhålla sig så att vad som i ett tidigts. 26
183.skede utgör förberedelse eller stämpling senare är att bedöma soms. 26
184.brott i gärningsmannaskap.s. 26
185.Teoretiskt – och med bortseende från rättskraftsregler – är dets. 26
186.sålunda fullt möjligt att någon blir dömd för förberedelse till brotts. 26
187.och att händelseförloppet senare utvecklas så att denne egentligens. 26
188.borde dömas för medverkan i någon form (detta förutsätter emel-s. 26
189.lertid antingen att rättsväsendet blir inkopplat på förberedelsesta-s. 26
190.diet, och att rättsväsendets åtgärder inte innebär att planernas. 26
191.skrinläggs eller att målen når rättsväsendet helt frikopplade fråns. 26
192.varandra).s. 26
193.11. Vid både förberedelse och stämpling kan bestämmelsen oms. 26
194.frivilligt tillbakaträdande i 23 kap. 3 § brottsbalken vara att till-s. 26
195.lämpa. I ett allmänt perspektiv kan tyckas att utrymmet för frivil-s. 26
196.ligt tillbakaträdande borde vara större ju tidigare tillbakaträdandets. 26
197.28 sker. I praktiken är det emellertid ofta svårare att tillbakaträda från förberedelse och stämpling än från försöksbrott, vilket förenklat uttryckt kan sägas bero dels på att bestämmelsen om frivilligt tillbakaträdande i första hand konstruerats med försöksbrottet för ögonen, dels på att förberedelse och stämpling inte på samma sätt som försök förutsätter en pågående aktivitet vilken kan avbrytas (se vidare i kap. 8).s. 26
198.29s. 27