1.Skattebrotten regleras i skattebrottslagen (1971:69), SBrL. I SBrL finns följande brott:1 : • Skattebrott (2 $) • Skatteförseelse (3 §) • Grovt skattebrott (4 §) • Vårdslös skatteuppgift (5 §) • Skatteavdrags brott (6 §) • Skatteredovisningsbrott (7 S) • Vårdslös skatteredovisning (8 S) • Försvårande av skattekontroll (10 S) De brott som inte uttryckligen är oaktsamhetsbrott kräver uppsåt avse ende samtliga objektiva rekvisit.2 Brotten är s.k. blankettstraffbud, vil ket innebär att bestämmelserna inte innehåller fullständiga gärningsbeskrivningar utan måste läsas tillsammans med de materiella skatterättsliga bestämmelserna.3 Skattebrott (2 § SBrL) föreligger när någon uppsåtligen4 på annat sätt än muntligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan före skriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv. Rekvisitet annat sätt än muntligen omfattar exempelvis ljudupptagningar på band och e-post.5 Skattebrottet kan på grund av rekvisitet på annat sätt än muntligen begås genom deklaration över Internet.6 Påföljden för skattebrott är fängelse upp till två år.7 1 För en utförlig historisk exposé över skattebrotten i Sverige, se Simon Almendal 2005 s. 73-93. 2 Simon Almendal 2005 s. 93. 3 SOU 2006:89. 4 Beträffande det subjektiva rekvisitet, se t.ex. NJA 2003 s. 499. 5 Se Holmquist/Dalqvist 2004 s. 6. Avseende betydelsen av ”skriftligen” och ”egenhän digt undertecknad”, vilket är belysande avseende betydelsen ”på annat sätt än munt ligen”, se RÅ 2002 not. 206. 6 Se Simon Almendal 2005 s. 97. 7 Avseende påföljdsbestämning, se NJA 1976 s. 580, NJA 1978 s. 480, NJA 1980 s. 359 I, NJA 1986 s. 243, NJA 1998 s. 283 och NJA 2003 s. 499. 96 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 95
2.Den fara som avses är s.k. konkret fara, vilket innebär en beaktansvärd risk för att den oriktiga eller uteblivna uppgiften skall medföra ett skatteundandragande.8 Någon effekt behöver inte inträda. Faran bedöms vid den tidpunkten brottet begås, varför senare inträffade hän delser saknar relevans.9 Enligt förarbetena är utgångspunkten för inne börden av farerekvisitet att felet sannolikt inte skulle ha upptäckts vid den normala rutinmässiga kontrollen.10 På så sätt blir kontrollsystemets konstruktion avgörande för farerekvisitets innebörd.11 Med hänsyn till att kontrollen ofta endast är maskinell måste farerekvisitet mot bak grund av förarbetena ha en vidsträckt innebörd.12 Enligt förarbetena anses dock fara inte föreligga när en oriktig uppgift eller underlåtenhet avser inkomster eller avdrag som omfattas av en obligatorisk uppgiftsskyldighet.13 Detsamma gäller i normalfallet även uppgifter som kan kontrolleras mot uppgifter i skatteregistret.14 Vad beträffar det subjek tiva rekvisitets (uppsåt) på farerekvisitet krävs inte uppsåt avseende exakt med vilket belopp det finns fara för att skatt undandras det all männa eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas.15 Liksom inom straffrätten i allmänhet är eventuellt uppsåt tillräckligt, vilket i senare praxis har utvecklats till ett likgiltighetsuppsåt.16s. 96
3.Den del av skattebrottet som avser underlåtande, dvs. när någon underlåter att till myndighet lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift, kallas vanligen passivt skattebrott. Detta skattebrott syftar i nu gällande ordning till att straffa den som under låter att deklarera i förhoppning att underlåtenheten skall resultera i en förmånlig skönstaxering eller skönsbeskattning.17 Det passiva skatte brottet syftar således inte till att straffa underlåtenhet på grund av glöm ska eller underlåtenhet att lämna deklaration i rätt tid.18 Sannolikt blir 8 Se Holmquist/Dalqvist 2004 s. 7. 9 Se Holmquist/Dalqvist 2004 s. 7. 10 Prop. 1995/96:170 s. 95. 11 Almgren/Leidhammar/Walterson 2001 s. 441. 12 Almgren/Leidhammar/Walterson 2001 s. 441. 13 Prop. 1995/96:170 s. 158, se Almgren/Leidhammar/Walterson 2001 s. 442. Se NJAs. 96
4.1985 s. 553. 14 Prop. 1995/96:170 s. 158, se Almgren/Leidhammar/Walterson 2001 s. 442. 15 Se Simon Almendal 2005 s. 94 och prop. 1995/96:170 s. 252-253. 16 Se NJA 2004 s. 176. 17 Se Simon Almendal 2005 s. 98. 18 Se Simon Almendal 2005 s. 98 och prop. 1971:10 s. 281.s. 96
5.Skattebrott 97 det passiva skattebrottet det enda som kan bli aktuellt om förslaget om tyst godkännande av deklarationer går igenom för den som felaktigt tyst godkänt de förtryckta uppgifterna.19 Om en ordning med tyst godkän nande införs kommer därför betydelsen av passivt skattebrott att öka.20 Så länge och i den mån det finns valmöjlighet mellan pappersform och elektronisk form kan man knappast säga att underlåtenhetsbrottet kan begås just över Internet. Passivt skattebrott innebär ju att man inte har deklarerat. Det passiva skattebrottet begås därför inte över något särskild medium. Ett exempel på hur skattebrott kan begås genom att någon falskeligen har undertecknat en deklaration återfinns i tingsrättens dom i NJA 2000 s. 372. I fallet hade den ena tilltalade, Åke Å, falskeligen under tecknat en skattedeklaration för bolaget Label Yelle Medical AB i Per Erik P:s namn. Åke Å hade deklarerat en ingående mervärdesskatt på 45 143 kr, trots att bolaget inte hade rätt till avdrag för ingående moms, på grund av att det inte drev någon verksamhet. Åke Å hade också fal skeligen i Per-Erik P:s namn undertecknat en registreringsanmälan för mervärdesskatt avseende bolaget samt en begäran om eftersändning av post för bolaget med Per Erik P:s namn. Den andra tilltalade, William H, hade såsom bud kvitterat ut 45 143 kr på postkontoret i Sollentuna. Domarna i överinstanserna avser endast William H. Det som hade skett i NJA 2000 s. 372 var att Åke Å hade mervärdesskatteregistrerat ett bolag, som han inte hade rätt att teckna firman för, och sett till att bolagets post kom till honom. På så sätt kunde Åke Å, visserligen genom att använda William H som bud, kvittera ut ingående moms. Åke Å dömdes för skattebedrägeri (numera skattebrott) och urkundsförfalskning samt annan brottslighet i tingsrätten. Åke Å:s brott begicks i pappersform. Om Åke Å i stället hade använt sig av elektroniska deklarationer hade han behövt ha tillgång till Per Erik P:s e-legitimation. Någon ID-handling behövs inte för registrering för och deklaration av mervärdesskatt i pappersform. Det framgår inte klart av domen om Åke Å och Per-Erik P hade något som helst samröre med varandra, men förfarandet tyder på att Åke Å och Per-Erik P ove tandes i mervärdesskattehänseende har tagit kontrollen över bolaget. Detta hade inte varit möjligt om deklarationerna hade lämnats in elekt 19 SOU 2006:89 s. 88. 20 SOU 2006:89 s. 88. 98 Brott relaterade till elektroniska deklarationer roniskt med mindre än att Åke Å hade kommit över Per-Erik P:s e-legi timation. Så länge det finns dubbla system med pappersdeklarationer och elektroniska deklarationer innebär dock inte de elektroniska dekla rationerna något skydd för den enskilde eller det allmänna för det i domen aktuella förfarandet när detta innebär utnyttjande av ett tidigare inte mervärdesskatteregistrerat bolag. Åke Å hade i detta fall kunnat välja genomföra de brottsliga handlingarna i pappersform. Om Åke Å däremot hade använt sig av elektroniska deklarationer och av Per-Erik P:s e-legitimation, hade åtalet förmodligen sett helt annorlunda ut. De faktiska omständigheterna hade då gett uttryck för antingen att Per-Erik P var inblandad på något sätt, vilket eventuellt på grund av samtycke hade kunnat utesluta ansvar för urkundsförfalskning, eller att Åke Å även olovligen hade tillskansat sig Per-Erik P:s e-legitimation. Ett obli gatoriskt system med elektroniska skattedeklarationer skulle skapa ett bättre skydd för de enskilda och det allmänna från att drabbas av det aktuella slaget av brottslighet.s. 97
6.Domen i NJA 2000 s. 372 är prejudicerande beträffande medhjälp till skattebrott. I domen konstateras att medhjälp inte kan bli aktuellt efter det att skattebedrägeriet (numera skattebrottet) är fullbordat. I det aktu ella fallet bestod skattebedrägeriet i att skattemyndigheten (numera Skatteverket) hade tillgodoräknat bolaget ett för högt belopp. William H hade först 14 dagar efter det att skattedeklarationen kom in till skatte myndigheten tagit emot uppdraget att som bud kvittera ut 45 143 kr. På grund av att skattebedrägeriet vid det laget redan var fullbordat kunde William H inte anses ha gjort sig skyldig till skattebedrägeri. William H dömdes däremot till fordringshäleri enligt 9 kap. 6 § första stycket femte punkten BrB.s. 98
7.Skatteförseelse är en gärning som avses i 2 § SBrL, men som bedöms som ringa (3 § SBrL). I förarbetena anges inte någon bestämd beloppsgräns för när brottet skall anses ringa, utan i stället betonas att en hel hetsbedömning skall göras.21 I rättsfallet NJA 1984 s. 384 konstateras emellertid, sedan Högsta domstolen slagit fast att någon bestämd beloppsgräns med avseende på skatte- eller avgiftsbelopp inte går att sätta, att det ligger i sakens natur att skatte- eller avgiftsbeloppets stor lek är av stor betydelse när det gäller avgöra om ett skattebrott är ringa eller inte. Därvid konstaterar Högsta domstolen att beloppsgränsen alls. 98
8.Se prop. 1995/96:170 s. 106.s. 98
9.Skattebrott 99 mänt sett bör ligga betydligt högre än vad som gäller vid ringa förmögenhetsbrott enligt BrB.22s. 99
10.I doktrinen tolkas rättsfallet NJA 1984 s. 384 ibland på så sätt att gränsen mellan skattebrott och skatteförseelse går på % basbelopp.22 32 Detta grundar sig på ett uttalande av Riksåklagaren i det aktuella målet beträffande när brottsanmälan normalt bör göras. Mot bakgrund av Högsta domstolens konstaterande att det inte är möjligt att sätta någon beloppsgräns bör detta gränsvärde enligt min uppfattning inte tillmätas alltför stor betydelse.24s. 99
11.Det kan noteras att Högsta domstolens uttalande beträffande beloppsgrän-s. 99
12.sen avser den tid då skattebrottet var ett effektbrott.25 Simon Almendal påpes. 99
13.kar att äldre förarbetsuttalanden beträffande beloppsgränsen - vilket ävens. 99
14.torde gälla äldre uttalanden i rättspraxis - numera får förstås utifrån hurs. 99
15.stort belopp som riskerat undandras om den oriktiga uppgiften hade följtss. 99
16.(till skillnad från storleken på det belopp som undandragits).26 Detta medförs. 99
17.inte att undandraget belopp borde tillmätas större betydelse efter det atts. 99
18.skattebrottet blev ett farebrott än innan så var fallet, utan snarare, enligt mins. 99
19.uppfattning, kanske att helhetsbedömningen borde få en större betydelse äns. 99
20.tidigare om något belopp alls inte har undandragits. Högsta domstolenss. 99
21.ställningstagande beträffande beloppsgränsen i NJA 1984 s. 384 framstårs. 99
22.därför som alltjämt endast som vägledande. En ytterligare gränsdragning beträffande det ringa brottet är den mot de administrativa påföljderna, såsom skattetillägg. Anledningen till att det ringa brottet har fått bestå trots att administrativa påföljder används i stor utsträckning är att de administrativa påföljderna inte är heltäck ande.27 Exempelvis omfattas inte alla skatter av de administrativa påföljderna.28 Vidare träffas inte ställföreträdare för de skattskyldiga av de administrativa sanktionerna.29 22 NJA 1984 s. 384. 23 Se Simon Almendal 2005 s. 105-106 och beträffande tidigare rättsläge Dahlqvist 2003s. 99
23.s. 59. 24 Se vidare beträffande aktuella gränsvärden Dahlqvist 2003 s. 61. 25 Se Simon Almendal 2005 s. 105. 26 Simon Almendal 2005 s. 105. 4 27 Prop. 1995/96:170 s. 106. ,, 28 Prop. 1995/96:170 s. 106. • .1 - 29 Prop. 1995/96:170 s. 106-107. . . ,, ,, 100 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 99
24.Enligt 13 § SBrL får åtal för skatteförseelse endast väckas om det är påkallat av särskilda skäl. Högsta domstolen har i NJA 1992 s. 150 när mare utvecklat innebörden av den särskilda åtalsprövningen. Av Hösta domstolens domskäl framgår att åtalsprövningen ankommer på åklaga ren. Åklagarens beslut i åtalsfrågan kan inte prövas av domstolarna. Om åklagaren anser att åtal inte är påkallat på grund av särskilda skäl skall därför en talan, som i och för sig på objektiva kriterier innefattar skatteförseelse, ogillas utan prövning i sak. I NJA 1992 s. 150 hade åtal ursprungligen väckts avseende skattebedrägeri (numera skattebrott). När det blev fråga om ifall den tilltalade i stället kunde dömas för skatteförseelse hade åklagaren inte uttryckligen tagit ställning till huru vida åtal borde väckas avseende detta brott. Genom att den tilltalade i sitt överklagande hade fört in frågan om huruvida åtal borde ha väckts eller inte ansågs emellertid åklagaren ha gjort bedömningen att åtal var påkallat på grund av särskilda skäl. Åtalet kunde därför inte ogillas utan prövning i sak.s. 100
25.Grovt skattebrott är liksom skatteförseelse en gärning som utgör skattebrott enligt 2 § SBrL, men som är att anse som grov (4 § första stycket SBrL). Påföljden för grovt skattebrott är fängelse med lägst sex månader och högst sex år.30s. 100
26.Enligt 4 § andra stycket SBrL skall vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas om gärningen rört mycket betydande belopp, om gärningsmannen har använt falska handlingar eller vilseledande bokföring eller om brottet ingått som ett led i en brottslighet som ut övats systematiskt31 eller i större omfattning eller i annat fall varit av synnerligen farlig art. I rättspraxis betonas att avgörandet av om brottet är att betrakta som grovt skall bygga på en bedömning av samtliga om ständigheter.32s. 100
27.Det faktum att orden mycket betydande belopp används i lagtexten antyder, enligt förarbetena, att gränsen ligger betydligt högre än vad som gäller för grova förmögenhetsbrott enligt brottsbalken.331 förarbe tena uttalas: 30 Avseende påföljdsbestämningen, se NJA 1979 s. 524, NJA 1988 s. 248, NJA 1989s. 100
28.s. 464 och NJA 2004 s. 692. 31 Avseende detta rekvisit, med NJA 1974 s. 194. 32 Se NJA 1974 s. 194, NJA 1979 s. 286, NJA 1980 s. 359 II och NJA 1987 s. 201. 33 Prop. 1995/96:170 s. 110.s. 100
29.Skattebrott 101s. 101
30.”Även om det naturligtvis är vanskligt att ange någon fast beloppsgräns förs. 101
31.när ett skattebedrägeri är att bedöma som grovt enbart på grund av storlekens. 101
32.av den undandragna skatten torde med viss grad av säkerhet kunna sägas atts. 101
33.belopp understigande tio basbelopp enligt nu gällande praxis sällan bedömss. 101
34.annat än som skattebedrägeri av normalgraden. Om skattebelopp i dennas. 101
35.storleksordning undandragits är emellertid beloppet i sig sällan den endas. 101
36.omständigheten som är att beakta vid bedömningen om brottet är grovt.”34 Rättsfallet NJA 2004 s. 692 är ett exempel på när falska fakturor till ett betydande belopp (två miljoner kr) har medfört att ett skattebrott har varit grovt.s. 101
37.Det sista exemplet i lagtexten för när grovt skattebrott kan föreligga är om gärningen i annat fall varit av synnerligen farlig art. Detta exem pel infördes inte, till skillnad från övriga exempel i lagtexten, på grund av att det hade förankring i tidigare rättspraxis. I stället infördes det med hänsyn till att IT-teknik skulle kunna användas på ett sätt som, enligt förarbetena, inte kunde förutses.35 Eftersom det i förarbetena konstateras att den brottsliga användningen av IT-teknik inte kunde för utses, kan man anta att inte någon särskild användning åsyftades. Det torde dock kunna konstateras att det faktum att deklarationer numera kan lämnas in över Internet inte torde ha någon särskild inverkan på om ett brott begånget i samband med deklarationen skall betraktas som grovt eller inte, eftersom denna användning av IT-teknik inte i sig gör ett brott farligare än om deklarationen hade lämnats in i pappersform. Bestämmelsen torde snarare ta sikte exempelvis på elektronisk handel där parterna genom att uppträda i elektronisk form omöjliggör en effek tiv skattekontroll och -uppbörd.s. 101
38.Försök till grovt skattebedrägeri (numera grovt skattebrott) belyses i NJA 1994 s. 277. Där konstateras också att uppgifter som lämnats av en skattskyldig genom inlagor till en domstol i en process avseende eftertaxering kan vara sådana oriktiga uppgifter som avses i 2 § SBrL.s. 101
39.Brottet vårdslös skatteuppgift (5 § SBrL) avser fall då någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift till myndighet och därigenom ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan. Påföljden är böter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen är 34 Prop. 1995/96:170 s. 110. 35 Prop. 1995/96:170 s. 112. 102 Brott relaterade till elektroniska deklarationer av mindre allvarlig art skall inte dömas till ansvar. Kriminaliseringen av förfarandet syftar främst till att sanktionera uppgiftsskyldigheten, både i de fall som inte omfattas av bestämmelserna om skattetillägg och i fall av svårare art.36 3 I7 förarbetena nämns som exempel de fall då oriktiga företagsdeklarationer beror på bristande organisation eller tillsyn av ett företags ekonomiavdelning eller på oförsvarligt bristfälliga datarutiner.s. 101
40.Av NJA 2004 s. 510 I och II framgår att rekvisitet grov oaktsamhet avseende vårdslös skatteuppgift skall tillämpas restriktivt, på grund av att brottet vårdslös skatteuppgift är avsett för mer flagranta överträdel ser. I NJA 2004 s. 510 I och II, som avsåg utnyttjande av personaloptio ner respektive försäljning av andelar i en värdepappersfond, hade den tilltalade visserligen varit oaktsam, men oaktsamheten var inte att betrakta som grov. I NJA 2004 s. 5101 saknade den tilltalade erfarenhet av ekonomiska angelägenheter medan den tilltalade i NJA 2004 s. 510 II hade en avsevärd erfarenhet av handel med värdepapper. Hög sta domstolen gjorde en motsvarande bedömning i NJA 1983 s. 374, som avsåg underlåtenhet att i självdeklaration uppge en kapitalvinst som hade uppkommit vid försäljning av andel i en bostadsrättsförening. Den tilltalade konstaterades i och för sig ha brustit i erforderlig omsorg vid deklarationen, men omständigheterna var inte sådana att den till talade kunde anses ha varit grovt oaktsam. Den tilltalade saknade större erfarenhet av skattefrågor och hade i övrigt enkla ekonomiska förhål landen. Även om det kan konstateras att en av personerna i de nyss nämnda rättsfallen hade avsevärd erfarenhet av handel med värde papper, kan det också konstateras att båda rättsfallen avsåg enskilda personers privatekonomi. Möjlighen skulle man kunna tänka sig att de tilltalades erfarenhet skulle kunnat ha varit av större betydelse om de hade varit företagare.38s. 102
41.I 6 § SBrL återfinns ytterligare ett oaktsamhetsbrott, nämligen skatteavdragsbrott. Enligt denna bestämmelse döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra 36 Prop. 1995/96:170 s. 115. 37 Prop. 1995/96:170 s. 115. 38 Om förhållandet mellan skattebedrägeri enligt äldre rätt och vårdslös skatteuppgift, ses. 102
42.NJA 1987 s. 194.s. 102
43.Skattebrott 103 skatteavdrag på sätt som föreskrivs i skattebetalningslagen (SBetL) till böter eller fängelse i högst ett år.s. 103
44.I 7-8 SS SBrL återfinns skatteredovisningsbrotten. Uppsåtlighetsbrottet finns i 7 § SBrL och oaktsamhetsbrottet i 8 § SBrL. Den som, utan att omfattas av bestämmelserna för skattebrott i 2 § SBrL, på annat sätt än muntligen uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt, eller till någon som är skyldig att för honom innehålla skatt eller lämna kontrolluppgift eller motsvarande underrät telse, om uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande eller för skyldigheten för honom eller annan att betala skatt döms för skatteredovisningsbrott. Detsamma gäller underlåtenhet att lämna uppgift i straffvärda fall.39 4P0åföljden för skatteredovisningsbrott är böter eller fängelse i högs sex månader. Vad beträffar gränsdrag ningen mellan skattebrott enligt 2 § och skatteredovisningsbrott enligt 7 § kan noteras att något farerekvisit inte uppställs för skatteredovis ningsbrott 7 §.4° Det är tillräckligt att uppgiften rör förhållande som har betydelse för skyldigheten att betala skatt, lämna kontrolluppgift o.dyl.41 Det kan också noteras att uppsåtet för skattebrottet enligt 2 § SBrL skall omfatta både skatteundandragandet och lämnandet av den oriktiga uppgiften eller underlåtelsen att lämna föreskriven handling, medan uppsåtet för skatteredovisningsbrott enligt 7 § endast omfattar det senare.42 Uppsåtet behöver således inte omfatta något skatteundandragande enligt 7 § SBrL. Oaktsamhetsbrottet i 8 § SBrL avser grov oaktsamhet och benämns vårdslös skatteredovisning. Påföljden är lik som för det uppsåtliga brottet böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte till ansvar vare sig för skatteredovisningsbrott eller vårdslös skatteredovisning.43s. 103
45.Den som frivilligt vidtar åtgärder som leder till att skatten kan påfö ras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, skall inte dömas till ansvar för de ovan nämnda brotten.44 För att en invändning om ansvarsfrihet inte skall godtas krävs enigt NJA 2004 s. 692 att åklaga 39 7 § andra stycket SBrL och prop. 1995/96:170 s. 120. 40 Prop. 1995/96:170 s. 120. 41 Prop. 1995/96:170 s. 120. 42 Prop. 1995/96:170 s. 120. 43 7 § tredje stycket och 8 § andra stycket SBrL. . a.. • 44 12 § SBrL. tor 104 Brott relaterade till elektroniska deklarationer ren förebringar så mycket bevisning att invändningen framstår som obe fogad. Bevisbördan avseende frivillig rättelse kan således sägas ligga på åklagaren. Det kan dock redan av den allmänna situation i vilken hand lingen vidtogs framgå att invändningen var obefogad. I ett sådant fall krävs förhållandevis lite eller i vissa fall kanske inte någon bevisning för att åklagaren skall anses ha fullgjort sin bevisbörda. Av NJA 2004 s. 692 framgår även att möjligheten till frivillig rättelse består även om den som gör rättelsen vid ett tidigare tillfälle har befunnit sig i en sådan situation att en rättelse då inte skulle ha bedömts vara frivillig. I det aktuella fallet var frågan om en tidigare förfrågan från skattemyndig heten (numera Skatteverket) förtog möjligheten till frivillig rättelse, trots att skattemyndigheten senare meddelat att den godtog det inkomna svaret och inte avsåg att vidta några ytterligare åtgärder. Den tidigare förfrågan uteslöt inte en senare gjord frivillig rättelse. Av NJA 2004 s. 692 framgår också att bedömningen av huruvida en rättelse skall anses som frivillig skall göras på individuell basis. Huruvida en eventuell rättelse hade varit frivillig eller inte för den aktuella personens make var således utan betydelse.s. 103
46.Det sista brottet i SBrL är försvårande av skattekontroll (10 §). Detta brott begås när någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räken skaper, som föreskrivs för vissa uppgiftsskyldiga och därigenom ger upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvåras. Påföljden för brot tet är i normalfallet böter eller fängelse i två år och om brottet är grovt fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.45s. 104
47.I NJA 1977 s. 691 konstaterades en person ha förfarit grovt oaktsamt och därmed gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll. Den tilltalade hade lagt bokföringshandlingarna för ett helt räken skapsår i sin lastbil och därefter varken befattat sig med dem eller efterforskat dem, förrän han fick meddelande om en förestående taxerings revision. Vid det laget var bokföringshandlingarna försvunna. Den till talade konstaterades genom sitt handlande allvarligt ha försvårat myndighets kontrollverksamhet.s. 104
48.Avseende påföljdsbestämningen, se NJA 1986 s. 652, NJA 1987 s. 130 och NJA 1988s. 104
49.s. 481.s. 104
50.Skattebrott 105s. 105