Stycket

5.Skattebrott 97 det passiva skattebrottet det enda som kan bli aktuellt om förslaget om tyst godkännande av deklarationer går igenom för den som felaktigt tyst godkänt de förtryckta uppgifterna.19 Om en ordning med tyst godkän­ nande införs kommer därför betydelsen av passivt skattebrott att öka.20 Så länge och i den mån det finns valmöjlighet mellan pappersform och elektronisk form kan man knappast säga att underlåtenhetsbrottet kan begås just över Internet. Passivt skattebrott innebär ju att man inte har deklarerat. Det passiva skattebrottet begås därför inte över något särskild medium. Ett exempel på hur skattebrott kan begås genom att någon falskeligen har undertecknat en deklaration återfinns i tingsrättens dom i NJA 2000 s. 372. I fallet hade den ena tilltalade, Åke Å, falskeligen under­ tecknat en skattedeklaration för bolaget Label Yelle Medical AB i Per­ Erik P:s namn. Åke Å hade deklarerat en ingående mervärdesskatt på 45 143 kr, trots att bolaget inte hade rätt till avdrag för ingående moms, på grund av att det inte drev någon verksamhet. Åke Å hade också fal­ skeligen i Per-Erik P:s namn undertecknat en registreringsanmälan för mervärdesskatt avseende bolaget samt en begäran om eftersändning av post för bolaget med Per Erik P:s namn. Den andra tilltalade, William H, hade såsom bud kvitterat ut 45 143 kr på postkontoret i Sollentuna. Domarna i överinstanserna avser endast William H. Det som hade skett i NJA 2000 s. 372 var att Åke Å hade mervärdesskatteregistrerat ett bolag, som han inte hade rätt att teckna firman för, och sett till att bolagets post kom till honom. På så sätt kunde Åke Å, visserligen genom att använda William H som bud, kvittera ut ingående moms. Åke Å dömdes för skattebedrägeri (numera skattebrott) och urkundsförfalskning samt annan brottslighet i tingsrätten. Åke Å:s brott begicks i pappersform. Om Åke Å i stället hade använt sig av elektroniska deklarationer hade han behövt ha tillgång till Per­ Erik P:s e-legitimation. Någon ID-handling behövs inte för registrering för och deklaration av mervärdesskatt i pappersform. Det framgår inte klart av domen om Åke Å och Per-Erik P hade något som helst samröre med varandra, men förfarandet tyder på att Åke Å och Per-Erik P ove­ tandes i mervärdesskattehänseende har tagit kontrollen över bolaget. Detta hade inte varit möjligt om deklarationerna hade lämnats in elekt­ 19 SOU 2006:89 s. 88. 20 SOU 2006:89 s. 88. 98 Brott relaterade till elektroniska deklarationer roniskt med mindre än att Åke Å hade kommit över Per-Erik P:s e-legi­ timation. Så länge det finns dubbla system med pappersdeklarationer och elektroniska deklarationer innebär dock inte de elektroniska dekla­ rationerna något skydd för den enskilde eller det allmänna för det i domen aktuella förfarandet när detta innebär utnyttjande av ett tidigare inte mervärdesskatteregistrerat bolag. Åke Å hade i detta fall kunnat välja genomföra de brottsliga handlingarna i pappersform. Om Åke Å däremot hade använt sig av elektroniska deklarationer och av Per-Erik P:s e-legitimation, hade åtalet förmodligen sett helt annorlunda ut. De faktiska omständigheterna hade då gett uttryck för antingen att Per-Erik P var inblandad på något sätt, vilket eventuellt på grund av samtycke hade kunnat utesluta ansvar för urkundsförfalskning, eller att Åke Å även olovligen hade tillskansat sig Per-Erik P:s e-legitimation. Ett obli­ gatoriskt system med elektroniska skattedeklarationer skulle skapa ett bättre skydd för de enskilda och det allmänna från att drabbas av det aktuella slaget av brottslighet.s. 97