1.omfattning och andra omständigheter som kan vara relevanta.Begreppet brottslig verksamhet avser en omfattande brottslig bana som kan sägas skada den ungas hälsa eller utveckling. Enligt rättspraxis är tre inbrottsstölder inte att beteckna som brottslig verksamhet. Lagens uttryck socialt nedbrytande beteende innebär enligt lagförarbetena ett sådant beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. Det kan exempelvis handla om att den unga begår enstaka allvarliga brott, prostituerar sig eller vistas i mycket olämpliga miljöer. Innebörden av rekvisitet är inte helt klart, och i brist på rättspraxissom konkretiserar rekvisitet ytterligare används det sannolikt i ganska skilda sammanhang.s. 23
2.Precis som i 2 § kräver beteendefallsparagrafen dessutom att det föreligger en påtaglig risk för den ungas hälsa och utveckling. Enligt förarbetena till den reviderade lagen betonas att ingripanden skall komma till stånd i ett så pass tidigt skede att det ännu är möjligt att bryta en destruktiv utveckling hos den unga.Bestämmelsen är i första hand tillämplig på ungdomar under 18 år. Av 1 § tredje stycket LVU framgår emellertid att i fråga om beteendefallen kan tvångsingripande i vissa fall ske om den unga har fyllt 18 men inte 20 år. Det rör sig om situationer när LVU-vård är lämpligare än någon annan vård med hänsyn till den ungas behov och personliga förhållanden och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den ungas samtycke.s. 23
3.Enligt 10 § andra stycket LV U gäller bestämmelserna i Sol och föreskrifterna i 11-20 §§ LVU för vårdens utformning och innehåll. Det är således socialnämnden som bestämmer om vårdens utformning även i fråga om tvångsvård.Reglerna rörande familjehemsvården i Sverige överensstämmer i betydande delar för frivillig vård och tvångsvård. De principer som skall ligga till grund för arbete med utsatta barn, offentlig verksamhet och relationen barn-föräldrar är också tillämpliga för såväl frivilligplacerade som rvångsplacerade barn. Som påpekats i kapitel 1 kommer jag därför att behandla dessa barn gemensamt i min genomgång av familjehemsplacerade barns rättsliga ställning. I den mån regler eller rättspraxis avviker gör jag läsaren uppmärksam på detta. Prop. 1979/80: 1 Del A, s. 582 f. A.a., s. 582 samt RÅ 84 2:31. Prop. 1989/90:28, s. 109. Det finns endast två refererade rättsfall från Regeringsrätren som rör rekvisitet, RÅ 84 2:31 samt RÅ 2000 ref. 33. Prop. 1898/90:28, s. 67. För en mer ingående beskrivning och analys av rekvisiten för tvångsvård med stöd av LVU, se Norström, Carl och lhunved, Anders, Nya sociallagarna. Med kommentarer, lagar och författningar som de lyder den 1 januari 2006, 19:e uppi., 2006, s. 247 ff. Se även Mattsson, 2002, s. 69 ff.s. 23