1.-2.6.1 Inledning Att en arvlåtare själv kan - genom testamente — disponera över sin kvarlåtenskap betyder, att denna inte alltid kommer att fördelas enligt arvsordningens stela regler. Testamentet innebär, som tidigare sagts, en rörlig faktor i successionssystemet, som tillåter anpassning efter skilda önskningar och behov. Sedan gammalt har lagstiftning en i de flesta länder dock inte velat ge arvlåtaren (testator) en full ständig frihet att genom testamente åsidosätta arvingarnas rätt. I den mån testationsfriheten i detta hänseende begränsats, har begräns ningarna ofta utsträckts till testamentsliknande dispositioner inter vivos. Sådana begränsningar kan göras på olika sätt; de kan avse visss. 29
2.107 egendom (t.ex. fast egendom) eller viss kvotdel av kvarlåtenskapen. Den sistnämnda formen av begränsning kallas laglottssystemet)^ Laglottsinstitutets syfte är dels att garantera de närmaste släkting arna - bröstarvingarna — en del i kvarlåtenskapen, dels ock att garantera viss rättvisa bröstarvingarna emellan. Som exempel på betydelsen av den sistnämnda funktionen brukar ibland nämnas att laglottsinstitutet kan förhindra att en förälder genom testamentes. 29
3.108 gör en bröstarvinge arvlös som påföljd för att denne i något avse ende inte handlat i överensstämmelse med förälderns vilja, t.ex. då det gäller val av yrke eller make. Då av Familjelagssakkunniga genomförda undersökningar visat, att det är relativt ovanligt med testamenten till förmån för en oskyld person är det tydligen så, att det är laglottsinstitutets funktion att skapa viss rättvisa bröstarving arna emellan, som är den idag praktiskt sett viktigaste.s. 30
4.109 2.6.2 Huvudprinciperna i det nuvarande laglottsinstitutet Laglott tillkommer endast arvlåtarens barn och, om ett barn är dött, dess barn, dvs. arvlåtarens barnbarn osv. enligt reglerna om istadarätt. Med laglott förstås den del av en arvinges arvslott, som inte kan berövas honom genom testamente. Laglottens storlek är hälften av arvslotten, 7 kap. 1 § AB. Att märka är, att begreppet laglott sålunda hänför sig till den enskilda arvingen. Summan av laglotterna blirs. 31
5.110 hälften av kvarlåtenskapen. Resten av kvarlåtenskapen brukar kallas den disponibla kvoten, eftersom arvlåtaren kan genom testamente fritt förfoga över densamma.s. 32
6.Laglotten innebär i svensk rätt inte rätt att kräva vissa bestämda föremål eller andel i alla särskilda tillgångar (fastigheter, värde papper osv.). Så snart arvingen trots testamente kan utfå så mycket egendom, att denna i värde uppgår till halva hans arvslott, är laglot ten inte kränkt.142 I så måtto är laglotten endast en värderätt. Men arvingen kan kräva att utfå laglotten i sådan egendom, över vilken han fritt kan förfoga (se 7 kap. 5 § AB). Han behöver alltså ej nöja sig med egendom belagd med förvaltningsinskränkning eller dylikt även om egendomen trots inskränkningen skulle i pengar vara värd lika mycket som laglotten.s. 33
7.En viktig fråga är, vilka egendomsvärden som skall läggas till grund för laglottsberäkningen. Bouppteckningsvärdena är inte bindande i detta avseende. De sätts sedvanemässigt ganska lågt och utgår dess utom från dödsfallstidpunkten, under det att laglottsberäkningen skall ske efter värdet vid den tidpunkt, då boet är utrett (samma princip ligger bakom arvskiftesreglerna i 23 kap. AB).s. 33
8.Laglottsberättigad arvinge får inte automatiskt sin laglott. Skulle ett testamente inkräkta på laglotten, måste arvingen framställa an språk på denna genom att begära jämkning i testamentet inom viss tid (7 kap. 3 § 1 och 3 st. ÄB). Sådan begäran om jämkning är att skilja från klander i teknisk mening (14 kap. 5 § ÄB), som avser testamentets ogiltighet enligt 13 kap. ÄB och som måste ske genom väckande av talan. Begäran om jämkning kan, förutom genom talans väckande, ske även genom ett tillkännagivande direkt till testamentstagaren. Tidsfristen är dock densamma för jämkning och klander (sex månader från testamentets delgivning på det sätt, som stadgas i 14 kap. 4§ ÄB). Begärs inte jämkning blir testamentet gällande, trots att det inkräktar på laglotten.143s. 33
9.111s. 33
10.Om jämkning skall ske och testamentstagarna är flera, tillämpas enligt 7 kap. 3 § AB en rangordning: legat utgår före universellt förordnande och saklegat, dvs. legat som avser viss egendom, före annat legat (penninglegat), men i övrigt sker proportionell nedsätt ning (jfr 11 kap. 2 och 3 §§ samt 10 § AB). Detta är dock endast en tolkningsregel, som sätts ur kraft, om testamentet leder till andra slutsatser. Jämknings regeln är modifierad för det fall, att en testa mentstagare själv är bröstarvinge (7 kap. 3 § 1 st. in fine), eftersom hänsyn måste tas till att bröstarvingen har en ovillkorlig rätt till sin egen laglott.s. 34
11.Beträffande frågan om jämkning av testamente för utfående av laglott skall slutligen erinras om regeln i 7 kap. 3 § 2 st. AB. Enligt denna skall vad en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämk ning av testamente inte omfattas av den efterlevande makens arvs rätt enligt 3 kap. AB, när testamentet gäller till förmån för annan än den efterlevande maken själv. (Se närmare härom ovan under 2.3.1 där också ett exempel på denna regels tillämpning lämnats.) 2.6.3 Inverkan av förskott på arv (och testamente) till bröstarvinge En naturlig konsekvens av förskottsreglerna i 6 kap. AB är, att arvinge skall vara skyldig att låta mottaget förskott avräknas å lag lotten. Härom stadgas i 7 kap. 2 § ÄB. Detta betyder, att den dis ponibla kvoten bestäms med hänsyn till den ökade behållning, som uppkommer om förskottet (eller den avräkningsbara delen därav) läggs till den verkliga behållna kvarlåtenskapen. En sådan beräk ning blir uppenbarligen av betydelse för bedömande av möjlighe ten att verkställa ett testamente, även om det skulle finnas endast en arvinge eller om det skulle vara fråga om flera arvingar, som fatt lika stora förskott.s. 34
12.Exempel 15: En person dör, efterlämnande sonen A. Behålls. 34
13.ningen är 300 000 kr. Härav har borttestamenterats 180 000 kr.s. 34
14.A har fått ett förskott på 100 000 kr. A:s laglott är 200 000 kr,s. 34
15.varav han redan fått ut 100 000 kr. Om testamentet verkställs,s. 34
16.får A likväl 220 000 kr (förskottet inberäknat), dvs. testamentets. 34
17.inkräktar ej på laglotten.s. 34
18.112s. 34
19.Det sagda innebär en tillämpning av den vanliga formelns. 35
20.b + fs. 35
21.a =----—s. 35
22.n varvid laglotten sätts lika med a/2. Detta beräkningssätt är används. 35
23.bart, så länge förskottet är mindre än a/2.s. 35
24.Exempel 16: En person efterlämnar barnen A, B, C och D samts. 35
25.en behållen kvarlåtenskap av 245000 kr, varav 150 000 kr hars. 35
26.borttestamenterats. A har fått ett förskott på 35 000 kr. Läggss. 35
27.förskottet till behållningen, blir summan 280 000 kr. Arvslottens. 35
28.blir sålunda 70 000 kr och laglotten 35 000 kr. Genom förskottets. 35
29.har A fått ut exakt sin laglott. Den disponibla kvoten är 140 000 kr,s. 35
30.dvs. B, C och D kan kräva att få 35 000 kr var, och testamentets. 35
31.får jämkas till 140 000 kr.s. 35
32.Skulle förskottet vara större än a/2 enligt den nyss nämnda formeln,s. 35
33.skulle i och för sig flera olika metoder kunna försvaras. Ett sätt vores. 35
34.att fortfarande utgå från formeln .s. 35
35.b +fs. 35
36.a =----—s. 35
37.ns. 35
38.och använda denna, så länge förskottet var mindre än a. Skulle fs. 35
39.överstiga a, fick man i formeln ersätta f med a (jfr föregående avs. 35
40.snitt). Laglotten var naturligtvis hela tiden a/2. Denna metod blevs. 35
41.emellertid under förarbetena till 1928 års arvslag kritiserad av lags. 35
42.rådet och övergavs därför. I stället slog en annan metod igenom,s. 35
43.som bygger på tanken, att avräkning för förskott skall, om endasts. 35
44.laglott utgår, ske endast upp till värdet av laglotten (a/2), ej upp tills. 35
45.värdet av den tänkta arvslotten (a). Vid skiftet gäller det, framhölls. 35
46.lagrådet i sin motivering, att ”dela verkliga förmögenhetsvärden”;s. 35
47.med kvarlåtenskapen borde jämställas endast den del av förskottet,s. 35
48.som kan avräknas. Detta leder till ett beräkningssätt, som ger någots. 35
49.lägre laglottsvärden och följaktligen gynnar testamentstagarna.s. 35
50.113s. 35
51.Utgångspunkten är även enligt denna metod formeln använd så som i exemplen ovan men så snart f visar sig vara större än a/2, övergår man till följande formel: Laglottens värde är alltså fortfarande a/2, men detta värde blir tyd ligen lägre därigenom, att behållningen i boet ökas endast med a/2 och ej med a.s. 36
52.Exempel 17: Anta att i förra exemplet förskottet hade varits. 36
53.55 000 kr. Det hade då varit större än det laglottsvärde, soms. 36
54.hade kommit fram vid en beräkning byggd på hela förskottets. 36
55.(37 500 kr). Man får alltså övergå till följande uträkning:s. 36
56.245 000 + -s. 36
57.2s. 36
58.vilket ger4^ = 245 000 + -s. 36
59.2s. 36
60.och4a - - = 245 000s. 36
61.2s. 36
62./ 1 \ 7s. 36
63.varföra 4 - - = a * - - 245 000s. 36
64.alltså ärs. 36
65.vilket ger a/2 = 35 000.s. 36
66.114s. 36
67.B, C och D kan alltså kräva laglotter med 35 000 kr var, och dens. 37
68.disponibla kvoten blirs. 37
69.4*4_ 140000 krs. 37
70.2 Det kan synas, som om denna metod ej gör rättvisa åt sådana mel lanlägen, då testamentet ej tar hela den disponibla kvoten i anspråk utan endast en del därav. Då far ju arvingarna mera än laglotterna, och följaktligen borde mera än laglotten bli avräkningsbart för för skottstagaren. Så blir också fallet. Formeln nyss anger nämligen endast den undre gränsen för arvingarnas lotter (dvs. den gräns då laglotten kränks). Se t.ex. följande fall:s. 37
71.Exempel 18: Förutsättningarna antas vara lika med föregåendes. 37
72.exempel utom såtillvida, att testamentet antas lyda på 98 000 kr.s. 37
73.Laglotten är 35 000 kr (se exempel 17) och den disponibla kvos. 37
74.ten är 140 000 kr, men denna kvot har här ej helt utnyttjats.s. 37
75.Alltså skall testamentstagarna ha sina 98 000 kr oavkortade. Dets. 37
76.återstår då ett belopp av 147000 kr. Kan i förhållandet arvings. 37
77.arna emellan hela förskottet (55 000 kr) avräknas? Svaret blirs. 37
78.nej. Då bör B, C och D få dela på 147 000 kr, dvs. få 49 000 krs. 37
79.var. Vad A beträffar, skall han ingenting ha, men han har i självas. 37
80.verket av förskottet fått avräkna så mycket som 49 000 kr,s. 37
81.dvs. betydligt mera än laglotten å 35 000 kr. Laglottsvärdet ärs. 37
82.m.a.o. endast det gränsvärde, som avgör den disponibla kvos. 37
83.tens storlek. Den metod, som ovan utvecklats, är att tillämpa även vid bodelning enligt 11 kap. 5 § ÄktB. Laglotten far alltså vid behov (nämligen om förskottet är större än a/2) beräknas enligt formelns. 37
84.as. 37
85.mS * 2 *s. 37
86.2s. 37
87.a =-------------s. 37
88.ns. 37
89.115 eller, om den döde även har enskild egendom, enligt formelns. 37
90.a rs. 38
91.mg + — + hgs. 38
92.----------------+ mes. 38
93.2s. 38
94.a =-----------------------s. 38
95.n I den sistnämnda formeln har vi precis som tidigare (avsnitt 2.5) utgått ifrån att det är mannen som är död och som hade den en skilda egendomen (me).s. 38
96.Enligt 7 kap. 2 § AB är bröstarvinge också pliktig att å sin laglott avräkna även vad han mottagit på grund av testamente av arvlåta ren, ”såframt icke annat föranledes av detta”. Regeln är alltså endast en tolkningsregel. Skall avräkning ske, torde dess genomförande ej vålla svårigheter. Ett testamente till större belopp än laglotten är givetvis verksamt, i den mån det ryms inom den disponibla kvoten. 2.6.4 Dets.k. förstärkta laglottsskyddet År 1928 infördes ett skydd för laglotten även gentemot vissa benefika dispositioner från arvlåtarens sida i dennes livstid, nämligen gåvor som till syftet är att likställa med testamente (gåvor ”mortis causa”). Regeln finns nu i 7 kap. 4 § ÄB. För gåvor till arvinge inne bär ju redan förskottsreglerna ett visst skydd, men arvlåtaren kan be stämma, att gåvan ej skall anses som förskott. Regeln i 7 kap. 4 § ÄB verkar dock oberoende av förskottsreglerna och kan ej sättas ur kraft genom en viljeyttring av arvlåtaren. Inom sitt mera begränsade område är regeln i 7 kap. 4 § strängare än förskottsreglerna. Därtill kommer att den nu aktuella regeln avser gåvor även till andra än arvingar.s. 38
97.I vissa fall, då det föreligger endast ett gåvolöfte och inte en full bordad gåva, kan den benefika dispositionen sakna verkan på grund av stadgandet i 17 kap. 3 § ÄB, enligt vilket en utfästelse om gåva, som inte må göras gällande under givarens livstid, är giltig endast såvitt följer av vad om testamente är stadgat. Ett benefikt skulde brev, som förfaller till betalning först vid givarens död och löper utan ränta, så länge hon eller han lever, kan inte anses som en fullbordad gåva utan blott som en gåvoutfästelse, och som sådan drabbas den av regeln i 17 kap. 3 §, vilket gör att 7 kap. 4 § inte behöver tilläm pas på denna utfästelse.s. 38
98.116s. 38
99.Regeln i 7 kap. 4 § ÄB, som ganska ofta tillämpats i rättspraxis, förutsätter att gåva skett. Med gåva får här förstås ej blott en trans aktion, som formellt framträder som gåva, utan även en sådan, där p.g.a. förhållandet mellan prestation och motprestation eller lik nande den benefika karaktären dominerar. Vid tillämpning av 7 kap. 4 § är det i regel fråga om fullbordade gåvor, men stadgandet avser även gåvoutfästelser, i den mån dessa är bindande, se 3 st.s. 39
100.Gåvan skall vara given ” under sådana omständigheter eller på så dana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente”. Angå ende innebörden härav hänvisas i motiven främst till två typer av fall. Den ena typen är den, då gåvan skett på dödsbädden eller eljest vid en tidpunkt, då givaren trodde döden var förestående. Den andra typen är den, då givaren behåller den huvudsakliga nyttan av det givna: han fortsätter att nyttja egendomen ungefär som tidigare eller t.ex. förbehåller sig dess avkastning. Härvid får inte endast de påvisbara rättsliga inskränkningarna i mottagarens ställning beak tas utan även de rent faktiska förhållandena, särskilt mellan makar eller andra samboende.s. 39
101.117 I NJA 1998 s. 534 hade en kvinna A - tidigare gift med en man B med vilka hon hade barnen C, D och E och senare omgift med mannen F - genom gåvobrev skänkt en egendom (”B-r”) bestående av ett antal jordbruksfastigheter till Kungliga Skogs- och Lantbruks akademien (AK). Gåvobrevet, i vilket syftet med gåvan angavs vara att för framtiden bevara egendomen i dess dåvarande omfattning för att möjliggöra forskning inom jordbruk, skogsbruk och husdjursskötsel, innehöll bl.a. följande villkor: Givaren och hennes make skulle under sin livstid utan särskilt vederlag ensamma inneha jaktoch fiskerätten på fastigheterna. Från en av dessa skulle undantas ett visst markområde, som skulle avstyckas och behållas av givaren. Gåvotagaren AK skulle överta betalningsansvaret för i fastigheterna intecknad gäld. — Enligt ett hyresavtal daterat samma dag som gåvobrevet hyrde (för 15 000 kr/år, senare höjt till 24 000 kr/år) givaren och hennes make F huvudbyggnaden på B-r med tillhörande tomt samt nödvändiga utrymmen i ekonomibyggnader och upp ställningsplatser under sin återstående livstid. AK erhöll av givaren A i anslutning till donationen av egendomen nyttjanderätten till vissa maskiner mot en viss årlig ersättning. A testamenterade senare äganderätten till maskinerna till AK samt nyttj anderätten till dessa till maken F. AK betalade en lön om 5 000 kr/mån. till givaren A och efter dennas död motsvarande belopp till maken F.s. 39
102.I ett brev till ett av sina barn (C) där A redogjorde för gåvan framgick att A inte ansåg det möjligt för barnen att vid hennes frånfälle ta över den aktuella jordbruksegendomen och lösa ut varandra samt att det var hennes förhoppning att B-r, som funnits i hennes släkts ägo sedan 1930-talet och som hon var mycket fästad vid, skulle genom donationen till AK icke behöva försäljas utan kunna leva vidare i oförändrat skick.s. 41
103.TR:n ansåg, som kärandena (A:s barn) hävdat, att A:s donation av egendomen i fråga till AK var en gåva som till syftet var att lik ställa med testamente. HovRm, vars dom fastställdes av HD, ansåg dock så inte vara fallet. HD anförde i sin dom:s. 41
104.119 För tillämpning av regeln i 7 kap. 4 § ÄB krävs, som framgår av rättsfallet NJA 1973 s. 687, inte att givaren/arvlåtaren avsett att söka kringgå reglerna om laglott. HD uttalade i nämnda rättsfall bl.a. följande:s. 41
105.121 Regeln om det s.k. förstärkta laglottsskyddet skall enligt 7 kap. § 4 § 1 st. inte tillämpas om ”särskilda skäl äro däremot”, vilket, som Walin framhåller, möjliggör ett beaktande av ”sådana omständig heter som i det särskilda fallet skulle kunna medföra ett otillfreds ställande materiellt resultat av regelns stränga genomförande”.144 Walin anför som exempel härpå att arvlåtaren först givit ett av sina två barn en gåva utan avräkningsskyldighet på arvet och att han därefter på sin dödsbädd, då hans ekonomiska förhållanden full ständigt förändrats till det sämre, som kompensation härför bort ger till det andra barnet allt vad han då äger och har. En tillämp ning av regeln i 7 kap. 4 § AB skulle kunna anses som obillig mot sistnämnda barn. I rättsfallet NJA 1942 s. 609 hade en änka med två barn mindre än ett år före sin död genom gåvobrev givit sin hushållerska som tack för hennes tjänster viss egendom. HD, som fann att det var fråga om gåva som till syftet var att likställa med testamente men som ansåg särskilda skäl mot jämkning föreligga, uttalade i sistnämnda fråga följande:s. 43
106.122 Om gåva skett till bröstarvinge måste vid sidan om regeln i 7 kap. 4 § AB beaktas förskottsreglerna i 6 kap. samt avräkningsregeln i 7 kap. 2 § AB (se exempel nedan).s. 44
107.Om en gåva faller under regeln i 7 kap. 4 § AB skall laglotten beräknas på den ökade behållning, som uppstår om värdet av gåvan läggs till kvarlåtenskapen.s. 45
108.Exempel 19: Anta att den döde A har tre barn, B, C och D ochs. 45
109.en behållen kvarlåtenskap av 150 000 kr samt att han givit ens. 45
110.utomstående en gåva av den typ som regleras i det aktuellas. 45
111.lagrummet, å 60 000 kr. Laglotterna uträknas då på en tänkts. 45
112.behållning av (150 000 + 60 000) = 210 000 kr. Laglotten blirs. 45
113.alltså 35000 kr. Gåvan kränker tydligen inte laglotterna. Mens. 45
114.om gåvan hade varit på 180 000 kr, borde laglotten bli 55000 kr,s. 45
115.dvs. laglotterna har kränkts genom gåvan.s. 45
116.Gåvan skall likställas med testamente vid tillämpning av regs. 45
117.lerna i 7 kap. 2 och 3 §§ ÄB. Bl.a. kan alltså jämkning av gåvans. 45
118.påkallas, varvid erforderlig del av gåvan skall återbäras ellers. 45
119.motsvarande ersättning utges. I den sist anförda exempelvaris. 45
120.anten blir gåvotagaren återbäringsskyldig med 15 000 kr. Dettas. 45
121.motsvarar vid egentligt testamente möjligheten att jämka etts. 45
122.legat, för att laglotten skall kunna utgå. Ang. avkastning ses. 45
123.nedan! Värdet av gåvan skall beräknas vid den tidpunkt, då återbäringen blir aktuell (avgörande är alltså ej gåvotidpunkten, vilket innebär en avvikelse från förskottsreglerna). Vidare bör hänsyn tas till av kastningen av gåvan från dödsfallet (se härom NJA 1940 s. 54).s. 45
124.Nyss har påpekats att om gåvan skett till bröstarvinge måste vid sidan om regeln i 7 kap. 4 § AB bl.a. även förskottsreglerna i 6 kap. beaktas.s. 45
125.Exempel 20: Anta att arvlåtaren A efterlämnar barnen B, C ochs. 45
126.D samt en behållen kvarlåtenskap på 150 000 kr samt att hans. 45
127.under sin livstid givit D ett förskott på arv å 450 000 kr. Om vis. 45
128.antar att 7 kap. 4 § ÄB är tillämplig på detta förskott har B ochs. 45
129.C rätt till laglott med 100 000 kr. Eftersom kvarlåtenskapen intes. 45
130.medger större arvslott än 75 000 kr för var och en av dem hars. 45
131.123s. 45
132.deras laglotter kränkts. Kvarlåtenskapen skall därför anses has. 46
133.utgjort (150 000 + 450 000) 600 000 kr och testamente varigenoms. 46
134.A tillagt D 450 000 kr med avräkningsskyldighet skall ha ansess. 46
135.ha förelegat, varför B och C äger fordra gåvans nedsättning.s. 46
136.Resultatet blir då att D är skyldig att återbära 50 000 kr, ellers. 46
137.25 000 kr vartill B och C.146 147 Bröstarvinge som vill mot gåvomottagare göra rätt gällande enligt 7 kap. 4 § ÄB skall enligt 2 st. i denna regel väcka talan senast inom ett år från det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades. Försitts denna tid är talerätten förlorad. Med bouppteckning avses huvud bouppteckning och inte tilläggsbouppteckning om nu också sådan förrättats i det särskilda fallet. Se härom bl.a. rättsfallet NJA 1993 s. 594N7 I detta rättsfall ställdes frågan om avsteg härifrån skall göras i ett fall då någon upplysning om verkställda gåvor inte läm nats i huvudbouppteckningen. HD, som inte ansåg detta, uttalade följande i denna fråga:s. 46
138.124s. 46