—-3

1.Minimum för E:s och F:s arvslotter är alltså 4000 kr.138s. 28

2.Var den döde gift, måste även 11 kap. 5 § ÄktB (jfr 6 kap. 1 §s. 28

3.ÄB) beaktas. Grundformlerna blir:s. 28

4.mg +f+ hg mg + a + hgs. 28

5.2 resp. 2 •s. 28

6.a =--------------- a ---------------s. 28

7.n ns. 28

8.106s. 28

9.Här betyder mg mannens giftorättsgods och hg hustruns gifto­s. 29

10.rättsgods. Det förutsätts att förskottet f givits av mannens gifto­s. 29

11.rättsgods. Om även enskild egendom finnes, måste observeras,s. 29

12.att endast den dödes enskilda egendom, ej den efterlevandes,s. 29

13.skall inverka på beräkningarna. Formlerna blir om vi utgår fråns. 29

14.att det är mannen som har avlidit och som hade den enskildas. 29

15.egendomen (me), följande:s. 29

16.mg + f+ hg mg + a + hgs. 29

17.---------------+ me ---------------+ mes. 29

18.2 resp. 2s. 29

19.a =--------------------- a =---------------------s. 29

20.n ns. 29

21.Den sistnämnda formeln kan omskrivas som följer:s. 29

22.mg + a + hgs. 29

23.na = —•---------— + mes. 29

24.2s. 29

25.varpå följer att 2na — a = mg + hg + 2mes. 29

26.vilket ger a{2n — 1)= mg + hg + 2mes. 29

27.o mg + hg + 2mes. 29

28.alltså är a = —----------------s. 29

29.2n- 1s. 29

Laglott

1.-2.6.1 Inledning Att en arvlåtare själv kan - genom testamente — disponera över sin kvarlåtenskap betyder, att denna inte alltid kommer att fördelas enligt arvsordningens stela regler. Testamentet innebär, som tidigare sagts, en rörlig faktor i successionssystemet, som tillåter anpassning efter skilda önskningar och behov. Sedan gammalt har lagstiftning­ en i de flesta länder dock inte velat ge arvlåtaren (testator) en full­ ständig frihet att genom testamente åsidosätta arvingarnas rätt. I den mån testationsfriheten i detta hänseende begränsats, har begräns­ ningarna ofta utsträckts till testamentsliknande dispositioner inter vivos. Sådana begränsningar kan göras på olika sätt; de kan avse visss. 29

2.107 egendom (t.ex. fast egendom) eller viss kvotdel av kvarlåtenskapen. Den sistnämnda formen av begränsning kallas laglottssystemet)^ Laglottsinstitutets syfte är dels att garantera de närmaste släkting­ arna - bröstarvingarna — en del i kvarlåtenskapen, dels ock att garantera viss rättvisa bröstarvingarna emellan. Som exempel på betydelsen av den sistnämnda funktionen brukar ibland nämnas att laglottsinstitutet kan förhindra att en förälder genom testamentes. 29

3.108 gör en bröstarvinge arvlös som påföljd för att denne i något avse­ ende inte handlat i överensstämmelse med förälderns vilja, t.ex. då det gäller val av yrke eller make. Då av Familjelagssakkunniga genomförda undersökningar visat, att det är relativt ovanligt med testamenten till förmån för en oskyld person är det tydligen så, att det är laglottsinstitutets funktion att skapa viss rättvisa bröstarving­ arna emellan, som är den idag praktiskt sett viktigaste.s. 30

4.109 2.6.2 Huvudprinciperna i det nuvarande laglottsinstitutet Laglott tillkommer endast arvlåtarens barn och, om ett barn är dött, dess barn, dvs. arvlåtarens barnbarn osv. enligt reglerna om istadarätt. Med laglott förstås den del av en arvinges arvslott, som inte kan berövas honom genom testamente. Laglottens storlek är hälften av arvslotten, 7 kap. 1 § AB. Att märka är, att begreppet laglott sålunda hänför sig till den enskilda arvingen. Summan av laglotterna blirs. 31

5.110 hälften av kvarlåtenskapen. Resten av kvarlåtenskapen brukar kallas den disponibla kvoten, eftersom arvlåtaren kan genom testamente fritt förfoga över densamma.s. 32

6.Laglotten innebär i svensk rätt inte rätt att kräva vissa bestämda föremål eller andel i alla särskilda tillgångar (fastigheter, värde­ papper osv.). Så snart arvingen trots testamente kan utfå så mycket egendom, att denna i värde uppgår till halva hans arvslott, är laglot­ ten inte kränkt.142 I så måtto är laglotten endast en värderätt. Men arvingen kan kräva att utfå laglotten i sådan egendom, över vilken han fritt kan förfoga (se 7 kap. 5 § AB). Han behöver alltså ej nöja sig med egendom belagd med förvaltningsinskränkning eller dylikt även om egendomen trots inskränkningen skulle i pengar vara värd lika mycket som laglotten.s. 33

7.En viktig fråga är, vilka egendomsvärden som skall läggas till grund för laglottsberäkningen. Bouppteckningsvärdena är inte bindande i detta avseende. De sätts sedvanemässigt ganska lågt och utgår dess­ utom från dödsfallstidpunkten, under det att laglottsberäkningen skall ske efter värdet vid den tidpunkt, då boet är utrett (samma princip ligger bakom arvskiftesreglerna i 23 kap. AB).s. 33

8.Laglottsberättigad arvinge får inte automatiskt sin laglott. Skulle ett testamente inkräkta på laglotten, måste arvingen framställa an­ språk på denna genom att begära jämkning i testamentet inom viss tid (7 kap. 3 § 1 och 3 st. ÄB). Sådan begäran om jämkning är att skilja från klander i teknisk mening (14 kap. 5 § ÄB), som avser testamentets ogiltighet enligt 13 kap. ÄB och som måste ske genom väckande av talan. Begäran om jämkning kan, förutom genom talans väckande, ske även genom ett tillkännagivande direkt till testamentstagaren. Tidsfristen är dock densamma för jämkning och klander (sex månader från testamentets delgivning på det sätt, som stadgas i 14 kap. 4§ ÄB). Begärs inte jämkning blir testamentet gällande, trots att det inkräktar på laglotten.143s. 33

9.111s. 33

10.Om jämkning skall ske och testamentstagarna är flera, tillämpas enligt 7 kap. 3 § AB en rangordning: legat utgår före universellt förordnande och saklegat, dvs. legat som avser viss egendom, före annat legat (penninglegat), men i övrigt sker proportionell nedsätt­ ning (jfr 11 kap. 2 och 3 §§ samt 10 § AB). Detta är dock endast en tolkningsregel, som sätts ur kraft, om testamentet leder till andra slutsatser. Jämknings regeln är modifierad för det fall, att en testa­ mentstagare själv är bröstarvinge (7 kap. 3 § 1 st. in fine), eftersom hänsyn måste tas till att bröstarvingen har en ovillkorlig rätt till sin egen laglott.s. 34

11.Beträffande frågan om jämkning av testamente för utfående av laglott skall slutligen erinras om regeln i 7 kap. 3 § 2 st. AB. Enligt denna skall vad en bröstarvinge erhåller genom att påkalla jämk­ ning av testamente inte omfattas av den efterlevande makens arvs­ rätt enligt 3 kap. AB, när testamentet gäller till förmån för annan än den efterlevande maken själv. (Se närmare härom ovan under 2.3.1 där också ett exempel på denna regels tillämpning lämnats.) 2.6.3 Inverkan av förskott på arv (och testamente) till bröstarvinge En naturlig konsekvens av förskottsreglerna i 6 kap. AB är, att arvinge skall vara skyldig att låta mottaget förskott avräknas å lag­ lotten. Härom stadgas i 7 kap. 2 § ÄB. Detta betyder, att den dis­ ponibla kvoten bestäms med hänsyn till den ökade behållning, som uppkommer om förskottet (eller den avräkningsbara delen därav) läggs till den verkliga behållna kvarlåtenskapen. En sådan beräk­ ning blir uppenbarligen av betydelse för bedömande av möjlighe­ ten att verkställa ett testamente, även om det skulle finnas endast en arvinge eller om det skulle vara fråga om flera arvingar, som fatt lika stora förskott.s. 34

12.Exempel 15: En person dör, efterlämnande sonen A. Behåll­s. 34

13.ningen är 300 000 kr. Härav har borttestamenterats 180 000 kr.s. 34

14.A har fått ett förskott på 100 000 kr. A:s laglott är 200 000 kr,s. 34

15.varav han redan fått ut 100 000 kr. Om testamentet verkställs,s. 34

16.får A likväl 220 000 kr (förskottet inberäknat), dvs. testamentets. 34

17.inkräktar ej på laglotten.s. 34

18.112s. 34

19.Det sagda innebär en tillämpning av den vanliga formelns. 35

20.b + fs. 35

21.a =----—s. 35

22.n varvid laglotten sätts lika med a/2. Detta beräkningssätt är använd­s. 35

23.bart, så länge förskottet är mindre än a/2.s. 35

24.Exempel 16: En person efterlämnar barnen A, B, C och D samts. 35

25.en behållen kvarlåtenskap av 245000 kr, varav 150 000 kr hars. 35

26.borttestamenterats. A har fått ett förskott på 35 000 kr. Läggss. 35

27.förskottet till behållningen, blir summan 280 000 kr. Arvslottens. 35

28.blir sålunda 70 000 kr och laglotten 35 000 kr. Genom förskottets. 35

29.har A fått ut exakt sin laglott. Den disponibla kvoten är 140 000 kr,s. 35

30.dvs. B, C och D kan kräva att få 35 000 kr var, och testamentets. 35

31.får jämkas till 140 000 kr.s. 35

32.Skulle förskottet vara större än a/2 enligt den nyss nämnda formeln,s. 35

33.skulle i och för sig flera olika metoder kunna försvaras. Ett sätt vores. 35

34.att fortfarande utgå från formeln .s. 35

35.b +fs. 35

36.a =----—s. 35

37.ns. 35

38.och använda denna, så länge förskottet var mindre än a. Skulle fs. 35

39.överstiga a, fick man i formeln ersätta f med a (jfr föregående av­s. 35

40.snitt). Laglotten var naturligtvis hela tiden a/2. Denna metod blevs. 35

41.emellertid under förarbetena till 1928 års arvslag kritiserad av lag­s. 35

42.rådet och övergavs därför. I stället slog en annan metod igenom,s. 35

43.som bygger på tanken, att avräkning för förskott skall, om endasts. 35

44.laglott utgår, ske endast upp till värdet av laglotten (a/2), ej upp tills. 35

45.värdet av den tänkta arvslotten (a). Vid skiftet gäller det, framhölls. 35

46.lagrådet i sin motivering, att ”dela verkliga förmögenhetsvärden”;s. 35

47.med kvarlåtenskapen borde jämställas endast den del av förskottet,s. 35

48.som kan avräknas. Detta leder till ett beräkningssätt, som ger någots. 35

49.lägre laglottsvärden och följaktligen gynnar testamentstagarna.s. 35

50.113s. 35

51.Utgångspunkten är även enligt denna metod formeln använd så som i exemplen ovan men så snart f visar sig vara större än a/2, övergår man till följande formel: Laglottens värde är alltså fortfarande a/2, men detta värde blir tyd­ ligen lägre därigenom, att behållningen i boet ökas endast med a/2 och ej med a.s. 36

52.Exempel 17: Anta att i förra exemplet förskottet hade varits. 36

53.55 000 kr. Det hade då varit större än det laglottsvärde, soms. 36

54.hade kommit fram vid en beräkning byggd på hela förskottets. 36

55.(37 500 kr). Man får alltså övergå till följande uträkning:s. 36

56.245 000 + -s. 36

57.2s. 36

58.vilket ger4^ = 245 000 + -s. 36

59.2s. 36

60.och4a - - = 245 000s. 36

61.2s. 36

62./ 1 \ 7s. 36

63.varföra 4 - - = a * - - 245 000s. 36

64.alltså ärs. 36

65.vilket ger a/2 = 35 000.s. 36

66.114s. 36

67.B, C och D kan alltså kräva laglotter med 35 000 kr var, och dens. 37

68.disponibla kvoten blirs. 37

69.4*4_ 140000 krs. 37

70.2 Det kan synas, som om denna metod ej gör rättvisa åt sådana mel­ lanlägen, då testamentet ej tar hela den disponibla kvoten i anspråk utan endast en del därav. Då far ju arvingarna mera än laglotterna, och följaktligen borde mera än laglotten bli avräkningsbart för för­ skottstagaren. Så blir också fallet. Formeln nyss anger nämligen endast den undre gränsen för arvingarnas lotter (dvs. den gräns då laglotten kränks). Se t.ex. följande fall:s. 37

71.Exempel 18: Förutsättningarna antas vara lika med föregåendes. 37

72.exempel utom såtillvida, att testamentet antas lyda på 98 000 kr.s. 37

73.Laglotten är 35 000 kr (se exempel 17) och den disponibla kvo­s. 37

74.ten är 140 000 kr, men denna kvot har här ej helt utnyttjats.s. 37

75.Alltså skall testamentstagarna ha sina 98 000 kr oavkortade. Dets. 37

76.återstår då ett belopp av 147000 kr. Kan i förhållandet arving­s. 37

77.arna emellan hela förskottet (55 000 kr) avräknas? Svaret blirs. 37

78.nej. Då bör B, C och D få dela på 147 000 kr, dvs. få 49 000 krs. 37

79.var. Vad A beträffar, skall han ingenting ha, men han har i självas. 37

80.verket av förskottet fått avräkna så mycket som 49 000 kr,s. 37

81.dvs. betydligt mera än laglotten å 35 000 kr. Laglottsvärdet ärs. 37

82.m.a.o. endast det gränsvärde, som avgör den disponibla kvo­s. 37

83.tens storlek. Den metod, som ovan utvecklats, är att tillämpa även vid bodelning enligt 11 kap. 5 § ÄktB. Laglotten far alltså vid behov (nämligen om förskottet är större än a/2) beräknas enligt formelns. 37

84.as. 37

85.mS * 2 *s. 37

86.2s. 37

87.a =-------------s. 37

88.ns. 37

89.115 eller, om den döde även har enskild egendom, enligt formelns. 37

90.a rs. 38

91.mg + — + hgs. 38

92.----------------+ mes. 38

93.2s. 38

94.a =-----------------------s. 38

95.n I den sistnämnda formeln har vi precis som tidigare (avsnitt 2.5) utgått ifrån att det är mannen som är död och som hade den en­ skilda egendomen (me).s. 38

96.Enligt 7 kap. 2 § AB är bröstarvinge också pliktig att å sin laglott avräkna även vad han mottagit på grund av testamente av arvlåta­ ren, ”såframt icke annat föranledes av detta”. Regeln är alltså endast en tolkningsregel. Skall avräkning ske, torde dess genomförande ej vålla svårigheter. Ett testamente till större belopp än laglotten är givetvis verksamt, i den mån det ryms inom den disponibla kvoten. 2.6.4 Dets.k. förstärkta laglottsskyddet År 1928 infördes ett skydd för laglotten även gentemot vissa benefika dispositioner från arvlåtarens sida i dennes livstid, nämligen gåvor som till syftet är att likställa med testamente (gåvor ”mortis causa”). Regeln finns nu i 7 kap. 4 § ÄB. För gåvor till arvinge inne­ bär ju redan förskottsreglerna ett visst skydd, men arvlåtaren kan be­ stämma, att gåvan ej skall anses som förskott. Regeln i 7 kap. 4 § ÄB verkar dock oberoende av förskottsreglerna och kan ej sättas ur kraft genom en viljeyttring av arvlåtaren. Inom sitt mera begränsade område är regeln i 7 kap. 4 § strängare än förskottsreglerna. Därtill kommer att den nu aktuella regeln avser gåvor även till andra än arvingar.s. 38

97.I vissa fall, då det föreligger endast ett gåvolöfte och inte en full­ bordad gåva, kan den benefika dispositionen sakna verkan på grund av stadgandet i 17 kap. 3 § ÄB, enligt vilket en utfästelse om gåva, som inte må göras gällande under givarens livstid, är giltig endast såvitt följer av vad om testamente är stadgat. Ett benefikt skulde­ brev, som förfaller till betalning först vid givarens död och löper utan ränta, så länge hon eller han lever, kan inte anses som en fullbordad gåva utan blott som en gåvoutfästelse, och som sådan drabbas den av regeln i 17 kap. 3 §, vilket gör att 7 kap. 4 § inte behöver tilläm­ pas på denna utfästelse.s. 38

98.116s. 38

99.Regeln i 7 kap. 4 § ÄB, som ganska ofta tillämpats i rättspraxis, förutsätter att gåva skett. Med gåva får här förstås ej blott en trans­ aktion, som formellt framträder som gåva, utan även en sådan, där p.g.a. förhållandet mellan prestation och motprestation eller lik­ nande den benefika karaktären dominerar. Vid tillämpning av 7 kap. 4 § är det i regel fråga om fullbordade gåvor, men stadgandet avser även gåvoutfästelser, i den mån dessa är bindande, se 3 st.s. 39

100.Gåvan skall vara given ” under sådana omständigheter eller på så­ dana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente”. Angå­ ende innebörden härav hänvisas i motiven främst till två typer av fall. Den ena typen är den, då gåvan skett på dödsbädden eller eljest vid en tidpunkt, då givaren trodde döden var förestående. Den andra typen är den, då givaren behåller den huvudsakliga nyttan av det givna: han fortsätter att nyttja egendomen ungefär som tidigare eller t.ex. förbehåller sig dess avkastning. Härvid får inte endast de påvisbara rättsliga inskränkningarna i mottagarens ställning beak­ tas utan även de rent faktiska förhållandena, särskilt mellan makar eller andra samboende.s. 39

101.117 I NJA 1998 s. 534 hade en kvinna A - tidigare gift med en man B med vilka hon hade barnen C, D och E och senare omgift med mannen F - genom gåvobrev skänkt en egendom (”B-r”) bestående av ett antal jordbruksfastigheter till Kungliga Skogs- och Lantbruks­ akademien (AK). Gåvobrevet, i vilket syftet med gåvan angavs vara att för framtiden bevara egendomen i dess dåvarande omfattning för att möjliggöra forskning inom jordbruk, skogsbruk och husdjursskötsel, innehöll bl.a. följande villkor: Givaren och hennes make skulle under sin livstid utan särskilt vederlag ensamma inneha jaktoch fiskerätten på fastigheterna. Från en av dessa skulle undantas ett visst markområde, som skulle avstyckas och behållas av givaren. Gåvotagaren AK skulle överta betalningsansvaret för i fastigheterna intecknad gäld. — Enligt ett hyresavtal daterat samma dag som gåvobrevet hyrde (för 15 000 kr/år, senare höjt till 24 000 kr/år) givaren och hennes make F huvudbyggnaden på B-r med tillhörande tomt samt nödvändiga utrymmen i ekonomibyggnader och upp­ ställningsplatser under sin återstående livstid. AK erhöll av givaren A i anslutning till donationen av egendomen nyttjanderätten till vissa maskiner mot en viss årlig ersättning. A testamenterade senare äganderätten till maskinerna till AK samt nyttj anderätten till dessa till maken F. AK betalade en lön om 5 000 kr/mån. till givaren A och efter dennas död motsvarande belopp till maken F.s. 39

102.I ett brev till ett av sina barn (C) där A redogjorde för gåvan framgick att A inte ansåg det möjligt för barnen att vid hennes frånfälle ta över den aktuella jordbruksegendomen och lösa ut varandra samt att det var hennes förhoppning att B-r, som funnits i hennes släkts ägo sedan 1930-talet och som hon var mycket fästad vid, skulle genom donationen till AK icke behöva försäljas utan kunna leva vidare i oförändrat skick.s. 41

103.TR:n ansåg, som kärandena (A:s barn) hävdat, att A:s donation av egendomen i fråga till AK var en gåva som till syftet var att lik­ ställa med testamente. HovRm, vars dom fastställdes av HD, ansåg dock så inte vara fallet. HD anförde i sin dom:s. 41

104.119 För tillämpning av regeln i 7 kap. 4 § ÄB krävs, som framgår av rättsfallet NJA 1973 s. 687, inte att givaren/arvlåtaren avsett att söka kringgå reglerna om laglott. HD uttalade i nämnda rättsfall bl.a. följande:s. 41

105.121 Regeln om det s.k. förstärkta laglottsskyddet skall enligt 7 kap. § 4 § 1 st. inte tillämpas om ”särskilda skäl äro däremot”, vilket, som Walin framhåller, möjliggör ett beaktande av ”sådana omständig­ heter som i det särskilda fallet skulle kunna medföra ett otillfreds­ ställande materiellt resultat av regelns stränga genomförande”.144 Walin anför som exempel härpå att arvlåtaren först givit ett av sina två barn en gåva utan avräkningsskyldighet på arvet och att han därefter på sin dödsbädd, då hans ekonomiska förhållanden full­ ständigt förändrats till det sämre, som kompensation härför bort­ ger till det andra barnet allt vad han då äger och har. En tillämp­ ning av regeln i 7 kap. 4 § AB skulle kunna anses som obillig mot sistnämnda barn. I rättsfallet NJA 1942 s. 609 hade en änka med två barn mindre än ett år före sin död genom gåvobrev givit sin hushållerska som tack för hennes tjänster viss egendom. HD, som fann att det var fråga om gåva som till syftet var att likställa med testamente men som ansåg särskilda skäl mot jämkning föreligga, uttalade i sistnämnda fråga följande:s. 43

106.122 Om gåva skett till bröstarvinge måste vid sidan om regeln i 7 kap. 4 § AB beaktas förskottsreglerna i 6 kap. samt avräkningsregeln i 7 kap. 2 § AB (se exempel nedan).s. 44

107.Om en gåva faller under regeln i 7 kap. 4 § AB skall laglotten beräknas på den ökade behållning, som uppstår om värdet av gåvan läggs till kvarlåtenskapen.s. 45

108.Exempel 19: Anta att den döde A har tre barn, B, C och D ochs. 45

109.en behållen kvarlåtenskap av 150 000 kr samt att han givit ens. 45

110.utomstående en gåva av den typ som regleras i det aktuellas. 45

111.lagrummet, å 60 000 kr. Laglotterna uträknas då på en tänkts. 45

112.behållning av (150 000 + 60 000) = 210 000 kr. Laglotten blirs. 45

113.alltså 35000 kr. Gåvan kränker tydligen inte laglotterna. Mens. 45

114.om gåvan hade varit på 180 000 kr, borde laglotten bli 55000 kr,s. 45

115.dvs. laglotterna har kränkts genom gåvan.s. 45

116.Gåvan skall likställas med testamente vid tillämpning av reg­s. 45

117.lerna i 7 kap. 2 och 3 §§ ÄB. Bl.a. kan alltså jämkning av gåvans. 45

118.påkallas, varvid erforderlig del av gåvan skall återbäras ellers. 45

119.motsvarande ersättning utges. I den sist anförda exempelvari­s. 45

120.anten blir gåvotagaren återbäringsskyldig med 15 000 kr. Dettas. 45

121.motsvarar vid egentligt testamente möjligheten att jämka etts. 45

122.legat, för att laglotten skall kunna utgå. Ang. avkastning ses. 45

123.nedan! Värdet av gåvan skall beräknas vid den tidpunkt, då återbäringen blir aktuell (avgörande är alltså ej gåvotidpunkten, vilket innebär en avvikelse från förskottsreglerna). Vidare bör hänsyn tas till av­ kastningen av gåvan från dödsfallet (se härom NJA 1940 s. 54).s. 45

124.Nyss har påpekats att om gåvan skett till bröstarvinge måste vid sidan om regeln i 7 kap. 4 § AB bl.a. även förskottsreglerna i 6 kap. beaktas.s. 45

125.Exempel 20: Anta att arvlåtaren A efterlämnar barnen B, C ochs. 45

126.D samt en behållen kvarlåtenskap på 150 000 kr samt att hans. 45

127.under sin livstid givit D ett förskott på arv å 450 000 kr. Om vis. 45

128.antar att 7 kap. 4 § ÄB är tillämplig på detta förskott har B ochs. 45

129.C rätt till laglott med 100 000 kr. Eftersom kvarlåtenskapen intes. 45

130.medger större arvslott än 75 000 kr för var och en av dem hars. 45

131.123s. 45

132.deras laglotter kränkts. Kvarlåtenskapen skall därför anses has. 46

133.utgjort (150 000 + 450 000) 600 000 kr och testamente varigenoms. 46

134.A tillagt D 450 000 kr med avräkningsskyldighet skall ha ansess. 46

135.ha förelegat, varför B och C äger fordra gåvans nedsättning.s. 46

136.Resultatet blir då att D är skyldig att återbära 50 000 kr, ellers. 46

137.25 000 kr vartill B och C.146 147 Bröstarvinge som vill mot gåvomottagare göra rätt gällande enligt 7 kap. 4 § ÄB skall enligt 2 st. i denna regel väcka talan senast inom ett år från det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades. Försitts denna tid är talerätten förlorad. Med bouppteckning avses huvud­ bouppteckning och inte tilläggsbouppteckning om nu också sådan förrättats i det särskilda fallet. Se härom bl.a. rättsfallet NJA 1993 s. 594N7 I detta rättsfall ställdes frågan om avsteg härifrån skall göras i ett fall då någon upplysning om verkställda gåvor inte läm­ nats i huvudbouppteckningen. HD, som inte ansåg detta, uttalade följande i denna fråga:s. 46

138.124s. 46

Förverkande och preskription av arvsrätt

1.I AB har upptagits för arv och testamente gemensamma regler om förverkande i 15 kap. och om preskription i 16 kap. Här skall i korthet endast frågan om förverkande och preskription av arvsrätt behandlas. 2.7.1 Förverkande Redan i våra gamla lagar fanns principen, att den som dräper annan inte far ärva honom. 6 kap. AB i 1734 års lag innehöll vissa närmare regler i ämnet. I 1928 års arvslag upptogs regler om förverkande i 10 kap., vilka sedan överfördes till 15 kap. ÄB. Genom lagstiftning år 1991 (SFS 1991:1547), som trädde i kraft den 1 januari 1992, fick 1 och 3 §§ ny lydelse, innebärande ett väsentligt vidgat tillämp­ ningsområde.148 Dessa bestämmelser skall enligt 12 kap. 2 § ÄktB ”också gälla i fråga om rätten för den efterlevande maken att vid bodelning fa del i den avlidnes giftorättsgods liksom beträffande rätten för den efterlevande maken att fa behålla sitt giftorättsgods”.s. 47

2.115 kap. 1 § 1 st. ÄB stadgas förverkande av arvsrätten såväl vid uppsåtligt dödande av arvlåtaren som vid sådant dödande av den vilken i egenskap av arvinge eller testamentstagare skulle stå i vägen för eller minska gärningsmannens arvsrätt. Arvsrätten förverkas enligt 2 st. även ”när någon annars har orsakat någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse i ett år inte är föreskrivet”. Med våld jämställs enligt lagen att ”försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd”.s. 47

3.Före 1991 års lagändring krävdes för förverkande uppsåtligt dödande. Då det med rätta ansågs stötande att den som misshand­ lat en anhörig grovt men utan avsikt att döda fick ärva trots att misshandeln lett till döden ändrades lagstiftningen år 1991. Enligt 2 st. i gällande rätt krävs alltså för förverkande inte uppsåt att döda men väl att själva gärningen är uppsåtlig och dödsfallet en adekvat följd av denna.s. 47

4.125s. 47

5.Förverkande av arvsrätten äger dock enligt 3 st. inte rum om gär­ ningsmannen var under femton år. Ej heller äger enligt 4 st. i andra fall förverkande rum om det föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens beskaffenhet. Vid bedömningen av om det föreligger sådana synnerliga skäl skall också beaktas ”1. om gärnings­ mannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig psykisk störning, eller 2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband med uppenbart bristande utveckling, er­ farenhet eller omdömesförmåga hos honom”. Av förarbetena fram­ går att det särskilt är gärningens beskaffenhet som kan medföra att arvsrätten inte förverkas. Ar det fråga om ett uppsåtligt dödande (1 st.) framgår av förarbetena att det krävs starkt förmildrande om­ ständigheter för att förverkande av arvsrätten inte skall bli följden av gärningen. Sådana omständigheter kan t.ex. tänkas föreligga i vissa fall av s.k. barmhärtighetsmord eller i fall då gärningen utgör en reaktion på långvariga och allvarliga trakasserier som gärnings­ mannen varit utsatt för. När det gäller de gärningar som beskrivs i 2 st. är möjligheterna för förverkandepåföljdens bortfallande större. Det bör noteras, att det är gärningsmannen som har att bevisa att sådana omständigheter förelegat som bör medföra att arvsrätten inte skall anses förverkad.s. 48

6.I den före år 1992 gällande lagstiftningen fanns ett absolut undan­ tag för psykiskt störda människor från reglerna om arvsrättens för­ verkande. Detta undantag kom att bli föremål för en livlig diskussion och uppmärksamhet i bl.a. massmedia. Genom 1991 års lagstiftning slopades detta undantag. I stället gäller nu, som framgår av ovan citerade lagrum, att det förhållandet att gärningen begåtts under påverkan av psykisk störning är en omständighet som skall beaktas vid bedömningen av om det föreligger ”synnerliga skäl”.s. 48

7.Av 15 kap. 2 § framgår, att en arvinge kan förverka sin arvsrätt också genom vissa angrepp på testationsfriheten eller vissa åtgärder med en upprättad testamentshandling. På samma sätt som förövare av-brottslig gärning behandlas vissa delaktiga (se 15 kap. 3 §).s. 48

8.Förverkandepåföljden drabbar endast gärningsmannen själv och alltså inte hans egna arvingar (se 15 kap. 4 § ÄB). Om t.ex. en man som har barn förverkat sin rätt att ärva sin mor går arvet alltså p.g.a. representationsrätt i stället till barnen, dvs. arvlåtarens barnbarn i exemplet.s. 48

9.126s. 48

10.Slutligen skall endast tilläggas att det för förverkande av arvsrät­ ten inte krävs att gärningsmannen dömts för brottet i fråga utan förverkandepåföljden inträder automatiskt.149 2.7.2 Preskription Redan 1734 års lag innehöll regler om arvsrättspreskription (15 kap. AB). Reglerna gjordes klarare och enklare i 1928 års arvslag. Grun­ den var självfallet, att det är önskvärt med ett definitivt avgörande av arvsfrågan inom rimlig tid. Att frågan hålles svävande är till stor nackdel för intressenterna. Vid tillkomsten av arvslagen ansågs det dessutom att preskriptionsreglerna stod i god överensstämmelse med den bakom denna lag liggande uppfattningen om underlaget för själva arvsrätten, nämligen den ekonomiska och sociala samhö­ righeten mellan arvlåtare och arvinge. En arvinge bör förlora sin rätt till arv, om han blivit så främmande för arvlåtaren, att han inte inom rimlig tid skaffat sig kännedom huruvida denne lever, eller om han efter att ha fått vetskap om arvfallet inte visat intresse för arvet.s. 49

11.Preskriptionsreglerna kan ge upphov till åtskilliga praktiska detalj­ frågor, som dock inte behandlas här. De viktigaste stadgandena, 16 kap. 1 och 2 §§, avser känd arvinge på okänd ort samt okänd arv­ inge', i båda fallen kan en rättens kungörelse ske med uppmaning till vederbörande att ge sig till känna inom fem år (detta är alltså strängt taget en preklusionsfrist och ej en preskriptionstid). Arvinge som inte enligt vad nu sagts måste göra sin rätt gällande inom sär­ skilt förelagd tid, skall göra detta inom enyttersta preskriptionstid av tio år från dödsfallet (eller, om hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna dag) (se 16 kap. 4 §). För sekundosuccessorer till en tidigare avliden gift person räknas preskriptionstiden från den sist avlidna makens död. Om en arvinge inte ger tillkänna, om han vill göra anspråk på arvet eller ej, kan enligt 16 kap. 5 § rätten förelägga honom att göra sin rätt gällande inom sex månader, var­ igenom i vissa fall ett snabbare avgörande kan framtvingas än enligt de föregående reglerna.s. 49

12.127s. 49

13.Den i 16 kap. 4 § ÄB föreskrivna preskriptionstiden för arv, räk­s. 50

14.nad från dödsfallet, gäller enligt NJA 1997s. 285 även för den soms. 50

15.ärver arvlåtaren enligt 16 kap. 8 § ÄB.s. 50

16.Om preskriptionsavbrott hänvisas till stadgandet i 16 kap. 6 §.s. 50

17.Avbrott är definitivt, dvs. ny preskriptionstid börjar inte löpa. Hars. 50

18.däremot tiden löpt ut utan avbrott, har arvingen förlorat sin arvs­s. 50

19.rätt (16 kap. 7 §) och arvet tillfaller dem, som skulle ha erhållits. 50

20.arvet, om arvingen dött före arvlåtaren (16 kap. 8 §). Att märka ärs. 50

21.att preskriptionen ej hindras av laga förfall för arvingen.s. 50

22.Femårsfristen enligt 1 och 2 §§ kan undantagsvis förlängas meds. 50

23.högst fem år i sänder (sammanlagt dock högst 15 år) enligt en sär­s. 50

24.skild lag, nämligen lagen (1958:52) om förlängning av tid för pre­s. 50

25.skription av rätt till arv eller testamente (ändrad senast 1977). Dennas. 50

26.lag, som alltså tillkom redan före ÄB, inarbetades inte i ÄB utans. 50

27.bibehölls såsom en självständig lag. Orsaken härtill var att lagens. 50

28.innehåller en provisorisk reglering införd i avvaktan på resultatet avs. 50

29.det pågående nordiska samarbetet på arvslagstiftningens område.150s. 50

30.Lagen, som far ses mot bakgrund av principen, att laga förfall ejs. 50

31.avbryter preskriptionen enligt de ordinarie reglerna, tillkom främsts. 50

32.för att ge skydd åt en arvinge, som på grund av händelser under ochs. 50

33.efter andra världskriget kan ha varit ur stånd att bevaka sin rätt pås. 50

34.vanligt sätt. Den har samband med fallet Raoul Wallenberg och gårs. 50

35.därför ibland under namnet Lex Wallenberg.s. 50

36.År 1976 infördes en särskild regel, 16 kap. 3 a §, om det fall atts. 50

37.vid någons död faderskapet till honom inte fastställts och fadern intes. 50

38.heller på annat sätt är känd för annan dödsbodelägare, boutred­s. 50

39.ningsman eller dem som sitter i boet. I sådant fall har den som vills. 50

40.grunda arvsrätt på faderskapet att göra sin rätt gällande inom tres. 50

41.månader från dödsfallet eller, om bouppteckning förrättas först se­s. 50

42.nare, senast vid denna.151s. 50

43.128 TREDJE AVDELNINGENs. 50