1.Enligt SkL kap. 5 § 5572 kan en person som erhållit ersättning för framtida in komstförlust eller förlust av underhåll erhålla ytterligare ersättning eller få vid kännas sänkning härav. Enligt TSL § 9573 äger denna bestämmelse tillämpning även vid bestämningen av trafikskadeersättning.s. 664
2.Man kan inte anta att själva rättigheten att ompröva ett fastställt skadestånd är underkastad preskription, eftersom någon fordran inte föreligger förrän den ändring inträffat som ger upphov till det enskilda yrkandet om ändring av skas. 664
3.8.6 Svensk rätt 665 deståndet, lika lite som till exempel rätten att bodela efter äktenskapsskillnad preskriberas. Däremot kan väl den enskilda fordringsrättigheten preskriberas, eftersom den uppfyller kravet på att kunna identifieras till skillnad från andra fordringar som kan härledas ur samma rättsförhållande. Fordringen på utomo bligatoriskt skadestånd preskriberas enligt reglerna i preskriptionslagen och det är svårt att finna argument för den ståndpunkten att en fordran på ändring av skadestånd skulle preskriberas enligt något annat regelverk.s. 665
4.Här skall framställningen återvända till frågan om vilket komplex av pre skriptionsregler som skall anses tillämpligt för preskriptionen av fordringar på ändring av fastställda trafikskadeersättningar. Såsom ovan antecknats har Nordenson på goda grunder gjort gällande att dessa anspråk skall preskriberas enligt preskriptionsreglerna i TSL. Denna argumentation bygger i huvudsak på ett processrättsligt synsätt. Ur preskriptionsrättslig synvinkel uppstår emellertid problem på det sättet, att avtalet mellan försäkringsgivaren och den berättigade om utbetalande av trafikskadeersättning ger uttryck för att försäkringsgivaren erkänt fordringsanspråket. Enligt de ovan nämnda rättsfallen, se till exempel NJA 2001 s. 486, måste försäkringsgivarens erkännande av ersättningsskyldig heten anses innebära att bolaget avstått från att åberopa specialpreskription. Innebär detta avstående, att försäkringsgivaren avstått från att åberopa special preskription också avseende till exempel en fordran på förhöjd ersättning vid en framtida inkomstförlust? Att avståendet skulle ha denna konsekvens framgår inte omedelbart av rättsfallen. I och för sig låter sig HD:s formulering väl för enas med Nordensons synsätt, eftersom det avstående försäkringsgivaren givit uttryck för, endast avser just det skadestånd som utges på grund av den skade reglering som utförs i samband med den ursprungliga skadeanmälan. För andra anspråk löper då preskriptionstid enligt TSL. En betraktare kan emellertid upp fatta HD:s avgörande på ett sådant sätt, att när väl bolaget kan anses ha avstått från att åberopa specialpreskription, detta avstående gäller för alla de fordringar på ersättning som är avsedda att täcka en viss skada.s. 665
5.Ett exempel kan klargöra distinktionen. Antag att A erhåller 20 000 kr som ersättning för sveda och värk samt för sakskador efter en trafikolycka. Olyckan antas ha förekommit den 6 juni 1991. A gjorde gällande ersättning för sveda och värk den 31 juni och försäkringsgivaren medgav ersättningsskyldighet i brev daterat den 13 oktober. Utbetalningen gjordes den 29 oktober 1991. En ligt det första synsättet skulle alla krav som A framför efter den 13 oktober 1991 preskriberas enligt TSL § 28. Enligt det andra synsättet skulle ytterligare krav på sveda och värk och för sakskador preskriberas enligt preskriptionslagen med an krav på ersättning för andra skador, till exempel ersättning för lyte och men, framtida inkomstförlust eller olägenheter i övrigt, preskriberas enligt det nämn da lagrummet i TSL. Utgången i hotellmålet synes antyda att HD skulle kunna ansluta sig synsätt nr. 2. Om detta är fallet preskriberas en fordran, innefattande en omprövning eller höjning av ett medgivet skadestånd, således enligt pre 666 8 Preskription av fordringar på grund av försäkringsavtal skriptionslagen. Skulle HD:s domar vara att läsa på detta sätt, krävs emellertid en reservation på en punkt. Avståendet från att åberopa specialpreskription kan inte anses omfatta ersättningsanspråk som grundar sig på en ny skada, det vill säga en skadeföljd som inte kunde förutses när det ursprungliga skadeståndet fastställdes. Försäkringsgivaren måste ha möjlighet att förutse de ytterligare er sättningsanspråk en skada ger upphov till; att åstadkomma detta är också ett ut talat syfte med regeln i SFal § 29 och de därtill knutna preskriptionsreglerna.574s. 665
Preskriptionens verkan
1.Enligt förarbetena till SFal är konsekvensen av att preskription inträder enligt § 29 att fordringsrätten går förlorad. Någon rätt att kvittningsvis göra den pre skriberade fordringen gällande föreligger därför inte.575 Som en följd av detta ställningstagande torde inte heller preskriptionen hindra att betalningen av en preskriberad fordran kan återkrävas, medan den pant som lämnats som säkerhet för den — numera - preskriberade fordringen torde kunna avyttras utan hinder av att preskription inträtt.s. 666